Utbyggnad av järnvägen i Skåne

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 11 maj 2007

Interpellation: Utbyggnad av järnvägen i Skåne

Interpellation 2006/07:478 av Holm, Ulf (mp)

den 20 april

Interpellation

2006/07:478 Utbyggnad av järnvägen i Skåne

av Ulf Holm (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Banverket har nyligen offentliggjort sina prioriteringar i fråga om satsningar på järnväg i Sverige. För skånsk del slår de besparingar som nu föreslås av Banverket hårt mot den nödvändiga utbyggnaden av järnväg. Bland många angelägna projekt på spår är den borttagna satsningen på Trelleborgsbanan ett av de tyngsta, främst ur ett miljö- och klimatperspektiv. Även möjligheten till pågatåg på sträckan Malmö–Staffanstorp–Dalby har tagits bort, trots starka önskemål från bland annat Staffanstorps kommun om ett byggande. Som en långkörare finns även behovet av ännu ett dubbelspår mellan Malmö och Lund så att det blir sammanlagt fyra spår, men där två berörda kommuner har särskilda krav för ett bygge. Ytterligare en angelägen fråga är att när Citytunneln är klar – men inte med fyra spår – kommer 30 stationer att tvingas att bygga om sina perronger för att hantera längre tåg och fler resenärer. Det kostar i runda tal 600 miljoner kronor. 200 miljoner kronor finns i den revision Banverket nu gjort. Det fattas alltså 400 miljoner kronor. Det finns helt enkelt flera flaskhalsar i Skåne som måste byggas bort.

Nu tycks ju regeringen, som hittills duckat i frågan om extra resurser till järnvägsutbyggnaden, hänvisa till att det var ett önsketänkande från den tidigare regeringen om möjligheten till en stark järnvägsutbyggnad och att resurser inte finns i dag, även om pengar verkar finnas för ofinansierade skattesänkningar gällande fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det är uppenbarligen inte resurser som saknas utan en klar prioritering av var pengarna gör mest nytta för framtiden.

Behovet av en kraftig järnvägsutbyggnad är baserat på dels ett kraftigt ökande antal resenärer på befintliga linjer, dels nödvändigheten att erbjuda alternativ till bilåkandet. I en undersökning från SJ svarade hela 36 procent att de valde att åka tåg eftersom de tänkte på miljön. I en liknande undersökning 2005 svarade 24 procent att de tänkte på miljön – vi noterar alltså en kraftig ökning sedan dess.

Jag menar att Banverket har en viktig samhällsfunktion i arbetet med att sänka de svenska utsläppen av fossila växthusgaser. Det är också staten som ska svara för statlig infrastruktur, till vilken järnvägen hör.

Fler och fler väljer alltså tåg, såväl lokalt som regionalt och nationellt, för sina transporter. Dock är det fortfarande så att alltför många människor och alltför mycket gods i dag transporteras på väg och lastbil. Medan utsläppen av fossila växthusgaser ligger stilla eller sjunker i nära nog samtliga andra sektorer fortsätter de att öka inom transportsektorn. Och de ökar i sådan omfattning att Sverige ser ut att skjuta 10 procent över sina internationella åtaganden i kampen mot växthuseffekten. Detta är inte acceptabelt.

Få av de beslutade satsningarna i nuvarande långtidsplan för järnvägen har så stor bäring på det svenska klimatarbetet som en utbyggd pågatågstrafik mellan Trelleborg och Malmö. Få vägar har så mycket tung lastbilstrafik som E 6 mellan Trelleborg och Malmö. Att Banverket då av besparingsskäl prioriterar bort denna satsning är klimatfientligt och mycket kortsiktigt tänkt. Satsningen på Trelleborgsbanan skulle effektivt kunna öppna möjligheter dels för att många människor skulle byta från bil till tåg, dels för att föra över stora mängder gods från Trelleborgs hamn från lastbil till järnväg.

Det är dags för den borgerliga regeringen och infrastrukturminister Åsa Torstensson att ta sitt fulla ansvar för den svenska transportsektorns ansvar för klimatpåverkan. I dagsläget är det inte rimligt att lägga stora offentliga medel på nya och bredare vägar, vilket vi vet genererar ytterligare trafik. Det krävs en tydlig klimatpolitisk viljeinriktning dels där pengar förs över från Vägverkets ansvarsområde till Banverkets, dels att regeringen satsar nya pengar på järnvägsutbyggnaden. Det är även dags för regeringen att ge Banverket i uppgift att också väga in den klimatpolitiska samhällsnyttan i sitt arbete. Med sådana regleringsbrev skulle aldrig ett av Sveriges viktigaste banprojekt, som Trelleborgsbanan faktiskt är, lyftas ur den liggande planen för järnvägens utveckling. Inte heller skulle det accepteras att flera andra viktiga järnvägsutbyggnader i Skåne skjuts på framtiden. Det är helt enkelt dags för regeringen att prioritera ekonomiska resurser för att säkerställa att planerade järnvägssatsningar ligger fast i Banverkets långtidsbudget.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga infrastrukturministern:

1. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att säkerställa utbyggnaden av viktiga järnvägslinjer i Skåne, som till exempel pågatåg mellan Malmö och Trelleborg?

2. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att ge Banverket i uppgift att också väga in den klimatpolitiska samhällsnyttan i sitt arbete, till exempel via regleringsbrev?

3. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att säkerställa att staten ställer upp med extra ekonomiska medel för att klara en klimatpolitiskt säker infrastruktur i Skåne?