Till innehåll på sidan

Ungdomsrån och förakt mot svenskar

Interpellationsdebatt 12 juni 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 8 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stävja utvecklingen av våldsbrott mot unga, om orsakerna till utvecklingen och hur regeringen har agerat för att motverka förakt mot svenskar som grupp.

Allvarliga våldsbrott kan aldrig accepteras, oavsett med vilka motiv de begås och vem gärningsmannen är. Därför har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att stävja gängkriminaliteten och brott mot barn och unga.

Polismyndigheten byggs ut kraftigt, med målet om 10 000 fler anställda mellan 2016 och 2024. Hittills har Polismyndigheten ökat med ca 3 500 anställda, och på bara ett år har antalet poliser ökat med nästan 400.

Regeringen fortsätter att genomföra åtgärder inom ramen för 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet.

Det handlar till exempel om förbättrade utredningsåtgärder när barn misstänks för brott, ökade resurser till LVU-placeringar och tidiga sociala insatser för barn och unga i riskzonen.

Ett lagförslag om en ny påföljd för unga lagöverträdare, så kallad ungdomsövervakning, har lämnats till riksdagen. Det ska beslutas här i kammaren nästa vecka. Ett förslag om slopad ungdomsreduktion för 18-20-åringar för brott med minimistraff ett års fängelse kommer att remitteras. 34-punktsprogrammet omfattar även skärpta straff bland annat för rekrytering av unga till kriminalitet och för överlåtelse av narkotika. Det är åtgärder som syftar till att stoppa tillväxten av kriminella gäng och miljöer.

Men för att få bukt med ungdomsbrottsligheten krävs också insatser från många andra aktörer, däribland socialtjänst och skola. Det effektivaste sättet att hindra barn och unga från att välja eller hamna i kriminalitet är att erbjuda något bättre, till exempel en bra utbildning. Under förra mandatperioden sköt regeringen till över 35 miljarder kronor till vård, skola och omsorg. 100 000 fler arbetar nu i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott, oavsett vem det riktar sig mot.

97 procent av anmälningarna när det gäller hatbrott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv avser brott mot minoritetsgrupper i samhället. Men lagstiftningen gör inte skillnad på svenskar och invandrare i det avseendet. Om ett rån eller annat brott har som motiv att kränka offret på grund av hans eller hennes svenska ursprung gäller samma straffrättsliga bestämmelser som om brottet riktats mot en person ur en minoritetsgrupp.

Avslutningsvis kan det också konstateras att utvecklingen i ungdomsgruppen inte är entydig. Antalet unga som lagförs för brott har minskat med 30 procent på tio år, och antalet unga som vårdas på sjukhus på grund av våld har minskat med drygt 50 procent. Mycket tyder alltså på att vi har att göra med brott som begås av en begränsad grupp ungdomar, vilket också talar för att utvecklingen bör kunna vändas med rätt insatser riktade till dessa personer.


Anf. 9 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Innan rådande pandemi bröt ut var ett av samhällsdebattens hetaste ämnen ungdomsrån med förnedringsinslag. Av naturliga skäl har detta ämne sedan dess kommit något i skymundan. Det innebär dock inte att utförarna av ungdomsrån eller av andra grova övergrepp har valt att pausa sin verksamhet och helt lägga om sitt beteende. Tvärtom kan de ha haft ett ypperligt tillfälle att begå brott då färre vuxna stävjat kriminalitet genom sin närvaro utomhus.

Ingenting tyder på att invandrarungdomar som före pandemin såg hat mot Sverige och svenskar som en del av sin personlighet skulle ha omvärderat den världsbilden bara för att deras fritidsgård har varit stängd ett par månader.

Fru talman! Min poäng är att ungdomsbrottsligheten och den utspridda svenskfientligheten bland vissa unga personer med invandrarbakgrund var ett problem före pandemin, har fortsatt att vara ett problem under pandemin och kommer att förbli ett problem efter pandemin om vi inte tar tillräckliga politiska initiativ för att sätta stopp.

Med anledning av detta finner jag det anmärkningsvärt att Morgan Johansson i sitt svar på min interpellation aktivt försöker att underminera och skönmåla detta problem. Det gör han genom att framhäva att antalet unga som lagförs för brott har minskat de senaste tio åren.

Fru talman! Det kan förvisso låta fantastiskt, men i min mening lämpar det sig inte att ägna sig åt så kallad cherry-picking av statistik för att stärka sin världsbild. I Brås statistik över lagförda personer redovisas de lagföringsbeslut som fattats av åklagare och domstol, det vill säga fällande domslut, godkända strafförelägganden och meddelade åtalsunderlåtelser. Att färre lagförs kan därför innebära att vi misslyckats med att lagföra kriminella ungdomar eller att färre vågar anmäla. Det är på intet sätt ett bevis för att färre brott begås. Om vi däremot tittar på statistiken för de brott jag i huvudsak fokuserar på i min interpellation ser vi en negativ trend.

Statistik från Brå visar att antalet anmälda rån mot unga under 18 år har fördubblats mellan åren 2016 och 2019. Förra året anmäldes hela 2 484 ungdomsrån. Samtidigt finns det naturligtvis skäl att misstänka att mörkertalet är stort. Därutöver kan även nämnas att en majoritet av niondeklassare uppger att de har blivit utsatta för brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I min roll som ungdomspolitiker har jag fått höra otaliga skräckhistorier på området från runt om i hela landet. Även om brotten ungdomarna har utsatts för har varierat i sak har en fråga varit konstant, nämligen deras uppfattning om att politiken gör för lite, om ens något alls, för att de ska få upprättelse och återfå tryggheten i sin vardag.

Morgan Johansson nämner förvisso en del bra åtgärder i sitt svar, men jag vägrar att tro att en regering vars statsminister förklarar förnedringsrån med tidigare regeringars skattesänkningar har vad som krävs för att på riktigt hantera situationen. Sverigedemokraterna har genomgående haft en nyktrare syn på situationen och lett utvecklingen på det kriminalpolitiska området.

Fru talman! Med anledning av att vi inte tycks dela syn på utvecklingen på området vill jag ha ett ja eller nej från ministern på frågan om han anser att utvecklingen går åt rätt håll.


Anf. 10 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Till att börja med kan jag konstatera att det är en självklarhet för de allra flesta att brotten ska bekämpas. Det finns inga meningsskiljaktigheter i den frågan. Jag har sett hur polisen under våren har satt hårt mot hårt mot den typ av gärningsmän vi pratar om.

Tobias Andersson föredrar statistik. Jag har också statistik. Den visar att antalet rån mot unga under våren har minskat kraftigt. Från januari till maj minskade antalet rån med 14 procent. Bara under maj månad har antalet rån mot unga minskat med 35 procent.

Detta kan naturligtvis delvis knytas till coronapandemin. Vi ser en del av problemen där också, och vi ser en allmän trend att antalet anmälda brott minskar. Men brottskategorin rån är ett av de brott som minskar allra mest. Jag tror också att det kan knytas till en del av de tillslag som polisen har gjort där man har gripit och fått dömda ett antal gärningsmän.

Detta tar mig återigen tillbaka till frågorna, nämligen vikten av att polisen har de resurser man behöver för att kunna ingripa mot den typen av brott.

Nu utökas polisresurserna. Det ska bli 10 000 fler anställda i polisväsendet fram till 2024. Redan nu har polisstrukturen ökat med ca 4 000 anställda. Just i dag går ytterligare 600 poliser ut från utbildningen. Jag kan passa på att hälsa dem särskilt välkomna ut i verksamheten, om de till äventyrs skulle se den här debatten. Men de gör de nog inte eftersom de kanske har annat för sig i dag. Men det är ändå fråga om 600 nya poliser. För varje halvår ser vi effekterna av de stora satsningar som gjordes under förra mandatperioden, då bland annat polisutbildningen utökades. Vi utbildar nästan tre gånger så många poliser nu som för fem år sedan. Här kommer vi förstås att behöva fortsätta med resursförstärkningar.

Vi kommer också att behöva fortsätta se över straffrätten, bland annat för rån. Jag skulle vilja se en situation där vi skärper straffen för rån och även ökar möjligheterna till häktning vid rån så att de som begår denna typ av brott helt enkelt häktas i ökad utsträckning i väntan på rättegång. Vi gjorde det med de grova vapenbrotten, vilket har varit mycket effektivt. Vi har fått undan en hel del av de mest brottsaktiva individerna från gatorna. Jag vill göra det också när det gäller rånen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt vet vi båda två, Tobias Andersson, att det egentligen inte är det vi pratar om här. Det är egentligen inte brotten som Sverigedemokraterna är emot, utan det är invandringen. Det är det som skiljer oss åt i debatten.

För mig spelar det ingen roll om du är svart eller vit. Om du begår brott ska du buras in, och det ska ske på precis samma villkor alldeles oavsett vilken bakgrund du har. Brott måste bekämpas på precis samma sätt.

Sverigedemokraterna har en annan hållning. Ni reagerar i praktiken bara på brott som invandrare begår. Brott som svenskar begår försöker ni sopa under mattan. Dem vill ni inte uppmärksamma. Det är för att ni använder kriminalpolitiken som ett verktyg för att komma åt och hetsa mot flyktingar, invandrare och minoriteter. Det är liksom Sverigedemokraternas affärsidé.

Den fällan kommer jag att aldrig att falla i. Tvärtom ser jag framför mig att vi fortsätter bekämpa brott på det sätt vi gör och förebygga brott på det sätt vi gör och att vi gör det alldeles oavsett vilken etnisk bakgrund gärningsmannen eller brottsoffret har. Det är så en rättsstat agerar.


Anf. 11 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Det kanske är en bra ögonblicksbild av den här regeringens framgångar att den främsta framgång som Morgan Johansson haft sett till att stävja kriminalitet har varit orsakad av en global epidemi.

Flera av de förslag som Morgan Johansson nämner är bra förslag, som jag tidigare betonat - inte minst med tanke på att flera av dem härstammar från Sverigedemokraternas politik. Vi uppskattar naturligtvis att Morgan Johansson tar den vidare in i regeringen.

Men Morgan Johansson valde att gå vidare i debatten och komma in på problemet med svenskfientlighet. Det är ett problem som han förringar i sitt svar genom att peka på att en majoritet av anmälningarna rörande hatbrott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv avser brott mot minoritetsgrupper.

Det är ju inte märkligt. Det är inte konstigt att anmälningarna uteblir när det aldrig har lett till fällande dom att svenskar utsatts för hatbrott. Det må vara teoretiskt möjligt att få straffskärpning för att man begått ett hatbrott mot en svensk, men det tycks i praktiken vara omöjligt. Det har inte lett till fällande dom ens när förnedringsrån har filmats och det är bortom alla tvivel att svenskfientlighet har präglat brottet.

Fru talman! Vad är då orsaken till svenskfientligheten bland vissa invandrarungdomar? Jo, en starkt bidragande orsak är att vi har importerat ett dominans- och hedersbeteende från kulturer där dessa inslag fortfarande är centrala. Notan för denna naivitet får nu svenska ungdomar stå för när de misshandlas, rånas, våldtas och förnedras.

Att den vänsterextrema och våldsbejakande grupperingen BLM nu fått fäste i Sverige lär knappast förbättra situationen. Utöver att hata och angripa polisen har dessa demonstrationer präglats av en kollektiv skuldbeläggning av vita. I Göteborg skrek man bland annat "white motherfuckers" återkommande.

Fru talman! Jag kan inte förmå mig själv att förstå deras besatthet av hudfärg, men det kan tydligen regeringen. Morgan Johanssons ministerkollega Mikael Damberg valde nyligen att retweeta en bild på den nu kända polisen som höll upp en skylt med texten "white silence is violence", vit tystnad är våld, med budskapet att det var klokt och modigt av henne. Jag tycker inte att det är vare sig klokt eller modigt att skuldbelägga alla vita och därigenom riskera att indirekt spä på svenskfientligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att George Floyd inte kan andas. Det är fruktansvärt. Samtidigt vill jag, fru talman, konstatera att det finns fler som inte kan andas och flera vars öden torde vara mer relevanta i en svensk kontext.

Tommie Lindh kan inte andas. Wilma Andersson kan inte andas. Ebba Åkerlund kan inte andas. Carola och Emil Herlin kan inte andas. Elin Krantz kan inte andas.

Detta är endast ett axplock av alla dem som i dag inte kan andas men som kanske hade kunnat göra det om det hade förts en annan politik. Därutöver tillkommer alla de som överfallits, misshandlats eller våldtagits av personer som inte borde ha varit i Sverige från första början. Det går inte att undvika att tro att flera av offren valts ut just för att de är svenskar. Så har om inte annat varit direkt uppenbart i den senaste vågen av förnedringsrån.

Kan Morgan Johansson, med respekt för offren, åtminstone konstatera att svenskfientlighet finns och att det är ett problem?


Anf. 12 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det senaste inlägget visar bara än en gång precis det jag sa i min första replik, nämligen att för Sverigedemokraterna är det viktigaste att lyfta fram etnicitet och huruvida det handlar om invandrare eller inte.

För min del, återigen, spelar det ingen roll om du är svart eller vit. Begår du brott, ja, då ska du buras in. Det är så en rättsstat agerar. Men, återigen, det är inte brotten som SD är emot. Det är invandringen, och så använder ni kriminalpolitiken som ett sätt att försöka hetsa mot invandrare. Det hör man så otroligt tydligt i Tobias Anderssons inlägg.

För Tobias Andersson och SD är det helt avgörande vem som har begått brottet. Om en invandrare har begått brott, ja, då lyfter ni fram det och använder det som ett exempel. Om en svensk har begått brott, ja, då sopar ni det under mattan och försöker låta som om det inte har hänt. Och om en sverigedemokrat har begått brott, ja, då får den sitta kvar i den här kammaren. Det räcker att titta på Tobias Anderssons egen riksdagsgrupp - det finns ingen riksdagsgrupp som har så många dömda ledamöter som just SD:s. Så, återigen, det är inte brotten SD är emot. Det är invandringen som SD är emot.

Jag tror inte att Tobias Andersson egentligen bryr sig om brottsoffren det allra minsta. Då hade han också reagerat på helheten, det vill säga på alla som utsätts för brott.

När det gäller hets mot folkgrupp kan vi se att 97 procent av anmälningarna handlar om brott mot minoriteter medan 3 procent handlar om brott mot svenskar. SD är oerhört upprörda över de 3 procenten, men de bryr sig inte ett dugg om de 97 procenten. Så agerar högerextremister alltid. Det har de alltid gjort, i alla tider och i alla länder. Precis på det sättet använder de politiken inte för att bekämpa brott eller något sådant utan för att splittra och för att utmåla andra folkgrupper som särskilt farliga och som hot mot andra människor. Vart det leder vet vi ju. Vi vet precis hur det ser ut i de länder som har låtit sig styras av politiker av Tobias Anderssons och Sverigedemokraternas karaktär - och hur det slutar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill kort återkomma till den allmänna bilden av ungdomsbrotten, för det är också en del av Sverigedemokraternas bild att vi har en kraftig ökning av ungdomsbrotten och att det beror på invandringen. Jag vill påpeka att den bilden inte stämmer. Det är snarare tvärtom. Och det är inte cherry-picking, fru talman, utan det är den statistik och de källor vi har att utgå från som pekar i ungefär samma riktning.

Till exempel har antalet ungdomar som misstänks för stöld halverats de senaste tio åren. Antalet ungdomar som misstänks för misshandel har minskat med 30 procent på tio år. Går vi till Socialstyrelsens patientregister ser vi att antalet ungdomar som måste få sjukhusvård för att de utsatts för våld har minskat med 53 procent på tio år - de senaste tio åren.

Vi har att göra med en liten grupp ungdomar som begår väldigt många brott. Då sätter vi in insatser mot dem. Men måla inte upp det som att det finns någon allmän trend av ökad ungdomsbrottslighet! Det stämmer faktiskt inte. Allt tyder snarare på att ungdomsbrottsligheten de senaste tio åren har gått ned - samtidigt som antalet invandrare och asylsökande under de här tio åren har ökat kraftigt. Det återstår för Tobias Andersson att förklara hur det går ihop.


Anf. 13 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Det är inte att hetsa mot invandrare när jag väljer att hedra personer som mördats av utlänningar.

Morgan Johansson väljer att kritisera stater där han anser att SD-liknande partier styr. Vi borde åtminstone kunna enas om att dessa stater inte är djupt präglade av den typ av vålds- och sexualbrott som vi ser begås här i Sverige.

Det är inte sant att det vi huvudsakligen talar om i dag, ungdomsrån, skulle vara på nedgående. Jag har redan konstaterat att antalet dubblerades mellan 2016 och 2019. Morgan Johansson tycks tro att detta är ett begränsat problem och vägrar att erkänna att det är kopplat till svenskfientlighet.

Men så sent som i onsdags denna vecka rapporterade Nyhetsbyrån om en skola i Kristianstad som Kristianstadsbladet hade skrivit om. Några av de svenskfientliga budskap som det där var praxis att förmedla till unga svenskar uppgavs vara: svennebög, svennehora, alla svenska tjejer är horor, jag ska pissa på Bibeln. Jag väljer, fru talman, att i denna kammare avstå från att yttra de grövsta tillmälen som beskrevs. Detta är vardagen för alldeles för många ungdomar i dagens Sverige.

Jag frågar igen: Ser inte Morgan Johansson denna problematik? Vill han inte kartlägga den? Vill han inte agera för att sätta stopp för den? Hittills i denna debatt har Morgan Johansson uteslutande valt att flytta fokus, prata om för debatten totalt irrelevanta saker och konsekvent låta bli att erkänna att svenskfientlighet ens existerar - än mindre tar han avstånd från den. Jag ger Morgan Johansson ytterligare en chans att åtminstone tillstå att det finns tillstymmelser till svenskfientlighet i det svenska samhället. Det hade varit klädsamt.


Anf. 14 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det kan inte anses irrelevant att peka på att ungdomsrånen har gått ned kraftigt under våren - 14 procents minskning, och bara i maj 35 procents minskning. Detta är tvärtom högst relevant för Tobias Anderssons interpellation eftersom han skriver just om ungdomsrånen. Ja, det kan finnas en coronaeffekt, men det kan också finnas en effekt av att polisen nu verkligen satt hårt mot hårt när det gäller den typ av organisationer eller gäng som ägnar sig åt detta och lyckats gripa och också lagföra dem. Det är precis på det sättet vi ska jobba.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men återigen - Tobias Anderssons retorik handlar inte om brotten i sig, utan den handlar om att hetsa mot invandrare. När jag pekar på att 97 procent av alla anmälningar om hets mot folkgrupp avser brott mot minoriteter medan 3 procent avser brott mot svenskar är Tobias Andersson återigen jätteupprörd över de 3 procenten men bryr sig inte ett enda dugg om de 97 procenten.

För mig spelar det ingen roll om man hetsar eller begår ett brott där motivet är invandrarfientlighet; det ska straffrätten alltid se mycket strängt på. Om man hetsar och motivet är svenskfientlighet ska straffrätten se mycket strängt även på detta. Precis samma regler ska gälla oavsett vilket ursprung du har.

Men jag förstår också att för Sverigedemokraterna spelar det egentligen ingen roll. För er är det viktiga att märka ut människor som har en annan etnicitet och utmåla dem som hot och som farliga. Varje land som går den vägen, fru talman, och låter sig styras av den typen av ideologi kommer att splittras, och det kommer att sluta mycket, mycket illa. Det finns gott om historiska exempel på detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:410 Ungdomsrån och förakt mot svenskar

av Tobias Andersson (SD)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

I början av året var det mer regel än undantag att det dagligen rapporterades om diverse brott mot unga, det ena värre än det andra. Misshandel, överfallsvåldtäkter och grova personrån tillhör i dag vardagens orosmoln för laglydiga svenska ungdomar runt om i landet. Framfarten av den nu härjande coronapandemin har dock, av naturliga skäl, tagit upp det huvudsakliga medieutrymmet de senaste månaderna. Det innebär dock inte att problematiken försvunnit eller att behovet av adekvata åtgärder minskat. 

Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att antalet anmälda rån mot unga under 18 år har fördubblats mellan 2016 och 2019. Förra året anmäldes hela 2 484 ungdomsrån, och samtidigt finns det skäl att misstänka att mörkertalet är stort. Det nya svarta för ungdomar som växer upp i Sverige är att känna en ständigt närvarande oro. En oro som inte begränsas till risken att ”bara” bli bestulen på sin jacka; unga vet att de riskerar att bli av med livet eller grovt misshandlas och förnedras även om de gör allt för att gå rånarna till mötes.

I min roll som ungdomspolitiker har jag fått höra otaliga skräckhistorier på området från hela landet. Även om brotten ungdomarna utsatts för har varierat har en sak varit konstant: deras uppfattning om att politiken gör för lite, om ens någonting alls, för att de ska få upprättelse och återfå tryggheten i sin vardag.

Trots att denna utveckling gått att skönja under en längre tid har olika regeringar hitintills inte vidtagit adekvata åtgärder – varken för att begränsa tillväxten av unga kriminella eller för att på riktigt straffa dem som redan återfinns inom nämnd kategori.

I stället tycks regeringen och diverse förvirrade proffstyckare vara direkt oförmögna att ens förstå roten till problematiken. När statsministern på fullaste allvar beskyller Alliansens skattesänkningar för förnedringsrån mot unga vet vi att lösningarna inte ens är inom synhåll för regeringen.

Det faktum att flertalet av de berörda brotten dessutom tycks vara sprungna ur ett djupt förakt mot svenskar som grupp gör knappast problemet mindre. Denna form av svenskfientlighet, som tar sig uttryck i grova brott riktade mot unga svenskar, lär bli ett tilltagande problem om regeringen inte omgående agerar. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen i dagens frågestund (den 28 maj) inte kunde svara ja på en konkret fråga från Adam Marttinen rörande ifall regeringen kommer att vidta någon åtgärd för att svenskfientlighet ska straffas hårdare.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:

  1. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att stävja den ovan beskrivna utvecklingen av våldsbrott mot unga?
  2. Vad är ministerns uppfattning om orsakerna till den utveckling som beskrivits ovan, och hur har ministern och regeringen resonerat och agerat för att motverka att ett förakt mot svenskar som grupp breder ut sig?