Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 17 mars 2009

Interpellation: Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

Interpellation 2008/09:351 av Linna, Elina (v)

den 20 februari

Interpellation

2008/09:351 Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

av Elina Linna (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Systemet med tvångsisolering, så kallad avskildhet, av barn och ungdomar på landets särskilda ungdomshem har uppmärksammats i medierna och fått hård kritik av barnombudsmannen Fredrik Malmberg. Enligt 15 c § LVU får man på de särskilda ungdomshemmen använda avskildhet endast när det är särskilt påkallat av att en person uppträder våldsamt eller är så pass påverkad av berusningsmedel att den inte kan hållas till ordningen. Vidare får ingen isoleras längre än vad som är oundgängligen nödvändigt och inte i något fall längre än 24 timmar i följd.

På Lövsta skolhem har barn från tolvårsåldern och uppåt rutinmässigt blivit tvångsisolerade. Barnen berättar om hur de har fått ett par smörgåsar och låsts in utan kläder i upp till 24 timmar i ett mörkt rum där allt som finns är en madrass. De beskriver hur tvångsisoleringen använts som straff när de inte lyder personalen. Det ska även ha förekommit att när en ungdom har isolerats i nästan 24 timmar har hon eller han fått komma ut i fem minuter för att därefter låsas in igen. På så sätt har lagens gräns på maximalt 24 timmars isolering i följd kunnat kringgås.

Barn och ungdomar på hemmet har även förbjudits att tala med journalister med hänvisning till att det krävs godkännande från socialtjänsten. Detta har skett även när det är barnet eller ungdomen själv som har tagit initiativ till kontakten.

Barnombudsmannen anser att särskilda ungdomshems användning av tvångsisolering av barn strider mot FN:s konvention om barnets rättigheter. Den högsta uttolkaren av barnkonventionen, FN:s barnrättskonvention i Genève, har slagit fast att disciplinära åtgärder som isolering och andra straff som skadar barns fysiska och psykiska hälsa är strikt förbjudna.

Med anledning av vad som framförts vill jag fråga statsrådet:

1. Vad tänker statsrådet göra för att stoppa bruket av tvångsisolering?

2. Vad avser statsrådet att göra för att svensk ungdomsvård inte ska bryta mot FN:s konvention om barnets rättigheter vad gäller tvångsisolering?

3. Vad avser statsrådet att göra för att säkra yttrandefriheten för barn och ungdomar på de särskilda ungdomshemmen?