Trovärdighet i utnämningspolitiken

Interpellationsdebatt 11 juni 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 25 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder som skapar trovärdighet åt utfästelserna i regeringsförklaringen från den 6 oktober 2006. Svaret på frågan är enkelt. Ja, vi kommer att fortsätta att reformera utnämningspolitiken i riktning mot en mer öppen, förutsägbar och transparent process. Peter Hultqvist har i sin interpellation listat ett antal personer som fått anställning eller uppdrag av den här regeringen. Insinuationen ligger i att dessa inte skulle ha andra kvalifikationer än koppling till alliansen. Jag noterar att han helt bortser från personer med koppling till den tidigare regeringen vilka också fått uppdrag eller anställning av den här regeringen. Det finns sålunda till exempel socialdemokrater som utsetts till ordförande på högskolor, myndighetschefer och särskilda utredare. Om det är det faktum att den här regeringen över huvud taget bedömt personer med en politisk bakgrund som lämpliga för olika uppdrag i statens tjänst som upprör Peter Hultqvist hade det varit klädsamt om exemplen plockats ur en något större krets. Hultqvist beskriver historien som att vi skulle ha aviserat stopp för det han kallar politiska utnämningar. Jag förmodar att han menar utnämningar av personer med politisk bakgrund. Regeringsbeslut torde väl av de flesta kategoriseras som politiska per definition. Det jag kommer att koncentrera mitt resonemang till i den här interpellationsdebatten avser rekryteringen av myndighetschefer, detta mot bakgrund av att frågor avseende chefsförsörjning i staten ingår i mitt direkta ansvarsområde. Min vision av den fortsatta reformerade utnämningspolitiken är att vi ska lyckas attrahera de absolut bäst lämpade personerna till varje uppkommen vakans i de statliga myndighetschefsleden. Hur åstadkommer vi då detta? Ja, för min del är det självklart att vi inte kan ha en ordning där statsministern efter eget bevåg och utan några som helst möjligheter till insyn själv kan bestämma vilka kvaliteter som ska ligga till grund för olika chefsrekryteringar. Att förre statsministern Göran Persson hade ett avgörande inflytande över utnämningsmakten ansåg vi i den dåvarande oppositionen vara väl belagt. Vi såg i fjol att det av regeringens chefspolicy framgick att statsministern har en särskilt viktig roll att spela vid utnämningen av högre tjänster. Det såg vi som grundlagsvidrigt. Göran Persson har inte heller i samband med utfrågningar i konstitutionsutskottet velat beskriva hur utnämningarna går till med mer än att det på grund av det egna partiets storlek och dominans kan finnas fler lämpliga kandidater med socialdemokratisk bakgrund. Övervikten för socialdemokrater på höga poster kunde, enligt Persson, också bero på att moderater i stället söker sig till näringslivet. Jag har inga som helst problem med det faktum att befintliga och framtida myndighetschefer under delar av sitt yrkesliv också varit politiskt aktiva. En politisk bakgrund kan, precis som en bakgrund i det privata näringslivet eller den offentliga sektorn, mycket väl vara meriterande vid en chefsrekrytering. Men det är ju inte det som är poängen. Nej, vad jag, och regeringen i övrigt, inte ställer upp på är att utnämningsmakten utövas på ett sätt som gör att den koncentreras kring en person och att den därmed görs fri från insyn och i förlängningen blir oförutsägbar. Regeringens ambition är att hitta de i varje enskilt fall absolut bäst lämpade personerna. Vi vill ha god balans mellan könen och en etnisk mångfald också bland ämbetsmännen. Vi vill ha personer som vi kan ha förtroende för i den bemärkelsen att de lojalt utför sina ämbetsmannauppgifter även om de privat sympatiserar med andra partier än de som företräds i regeringskretsen. Samtidigt är vi av uppfattningen att det därtill måste läggas komponenter som består i en utgångspunkt att allmänheten måste tillförsäkras en rimlig grad av förtroende för att rekryteringen av myndighetschefer sker på ett sätt som motsvarar regeringsformens krav på förtjänst och skicklighet. Vi har infört en ordning som innebär att kravprofiler numera regelmässigt görs tillgängliga för omvärlden i samband med att regeringen anställer en myndighetschef. Det innebär också att omvärlden i efterhand faktiskt kan värdera de krav som regeringen ställt upp inför en rekrytering, men också pröva om den individ som anställts motsvarar de ställda kraven. Vi har också prövat att annonsera efter myndighetschefer i två fall. En ny universitetskansler och en ny chef för Konsumentverket har nyligen anställts. Jag tycker att det är en utmärkt idé att genom annonsering tillkännage för omvärlden att regeringen avser att rekrytera nya chefer, men inser också att det faktiskt för vissa personer kan vara en avhållande faktor att den nya anställningen ska sökas i full öppenhet. Jag tillstår att detta är ett dilemma. Det är naturligt att en hög befattningshavare inte gärna offentliggör att han eller hon söker ett annat jobb. Det betyder att jag tror att regeringen också måste ha möjlighet att även via andra kanaler än genom annonsering hitta de starka krafter som behövs för att föra den statliga förvaltningen framåt i de utmaningar som 2000-talet medför. Jag kan avslutningsvis, herr talman, försäkra Peter Hultqvist att mitt arbete oförtrutet kommer att fortgå i syfte att åstadkomma en fortsatt utveckling av utnämningspolitiken med målet att densamma ska präglas av förutsägbarhet, spårbarhet och öppenhet.

Anf. 26 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Var det rätt att utse Per Unckel till landshövding i Stockholm? Var det rätt att utse Olof Ehrenkrona till ambassadör för globaliseringsfrågor? Var det rätt att utse Jonas Hafström till ambassadör i Washington? Ska man gå på vad alliansen sagt före valet är det intressant att notera att tjänsterna inte har utannonserats. Det skulle vara intressant att se den offentligt redovisade värderingen, exempelvis av anställningen av Per Unckel. Finns det andra meriter i botten än de politiska och eventuell närhet till gamla samarbeten med ledande regeringsföreträdare? Var det så att Carl Bildts nära band till Jonas Hafström avgjorde att han blev ambassadör i Washington? Jag säger inte att Hafström inte är en kompetent diplomat, men var det inte slutligen de personliga banden som ändå var det avgörande? Vilka särskilda meriter var det som gjorde att Anna Grönlund Krantz efterträdde Banverkets chef Bo Bylund som ordförande för Botniabanan? Kan politisk bakgrund ha spelat in, trots att det hela är ett byggprojekt? Visst, Odell, ni har utsett en och annan socialdemokrat. Ni har till och med låtit en lång rad myndighetschefer med socialdemokratisk bakgrund fortsätta på sina gamla positioner. Är inte det en bekräftelse på att detta är kompetenta personer, på att högeralliansens kritik i valrörelsen var överdriven? Jag anser att det är på det sättet. Jag har aldrig påstått att det är fel att utnämna politiker. Jag har aldrig krävt att utannonsering ska ske av alla tjänster. Men jag anser att er kampanj var ohederlig. Ni har försökt måla upp en bild av att kompetens får stå tillbaka för partibok. Nu sitter ni själva vid makten. De gamla cheferna sitter kvar och partipolitiska meriter kan spåras i utnämningarna. En av de första saker som hände var utnämningen av Per Unckel. Jag riktar definitivt ingen kritik mot honom som person. Han gör ett utmärkt jobb som landshövding i Stockholm. Men ni kan inte tala trovärdigt om att borgerlig partibok i det sammanhanget inte hade betydelse. Unckel har som bekant en mycket grundlig moderat bakgrund. En annan utnämning i inledningsskedet var Carl Cederschiöld, som skulle syssla med trafikfrågor i Stockholm. Också Cederschiöld har en gedigen moderat bakgrund. Jag tror att han gör ett bra jobb, men varför var det viktigt att ha just en moderat och just Cederschiöld på den posten? En annan fråga som sätter ert agerande i blixtbelysning är varför ni sparkade Jörgen Andersson som ordförande i Öresundskonsortiet. Han har socialdemokratisk bakgrund som bland annat kommunalråd och minister. Jag har aldrig hört talas om någon kritik mot honom. Om sådan finns kan ministern gärna redovisa den här och nu. Han ersattes av den borgerliga politikern Karin Starrin. Fanns det något annat än partipolitisk bakgrund som spelade in? Det skulle vara intressant att veta och höra i sammanhanget. Du talade om att Göran Persson styrde hela utnämningspolitiken under s-regeringen. Vad vet du egentligen om det mer än allmänna påståenden, spekulationer och egna slutsatser? Jag talade så sent som för tio minuter sedan med en före detta minister som berättade att man anlitade rekryteringsföretag och i olika sammanhang tog in expertis för att leta olika kandidater. Varje minister var ansvarig för beredningsprocessen, och det var slutligen ett kollektivt beslut. Jag tycker att det är bra att Odell gör en nyansering i sitt svar att det kan vara meriterande med politisk bakgrund vid chefsrekrytering. Det visar också att de hårda ord ni yttrade i valrörelsen inte var någon hederlig kampanj. Hur har du det med Unckel, Hafström, Starrin och Ehrencrona, Odell? Var det annat än partimeriter och gamla personliga relationer som avgjorde. Jag tycker att du måste redovisa lite för att man ska kunna bedöma din eventuella trovärdighet.

Anf. 27 Carina Adolfsson Elgesta (S)

Herr talman! Det är alltid intressant att diskutera och debattera utnämningspolitiken. När jag var ute i valrörelsen träffade jag alltför många som tagit till sig och dessvärre trodde på den bild som alliansen hade målat om hur utnämningspolitiken gick till och påstod att vi som socialdemokrater inte var trovärdiga. Jag hade en hel del diskussioner människor emellan om detta. Det gör mig därför oerhört bedrövad, och jag anser att det är väldigt allvarligt, när jag hör Mats Odells svar till Peter Hultqvist: "Att förre statsministern Göran Persson hade ett avgörande inflytande över utnämningsmakten ansåg vi i den dåvarande oppositionen vara väl belagt." Det handlar om att till Sveriges riksdag skriva ett svar som bygger på hörsägen och spekulation. Det upplever jag som oerhört allvarligt. Jag ska gå vidare till det som handlar om utnämningspolitiken som jag upplever handlar om trovärdighet. Det är en sak att använda ord och en annan sak att gå till handling. Jag som kommer från Kronobergs län kan känna: Har vi kommit i kläm någonstans i det nya sättet att arbeta med att rekrytera myndighetschefer? Vår förre landshövding Lagrell lämnade sitt uppdrag år 2006 mellan jul och nyår. Vi har fortfarande inte sett någon ny landshövding i Kronobergs län. Det har gått sex månader. Har ministern på något sätt glömt bort lilla Kronoberg i det perspektivet? Man har faktiskt utsett en landshövding i Stockholm. Det kan väl ändå inte i den utnämningspolitik som man bedriver vara skillnad på ett län och ett annat län. Det är lika viktigt att vi tillsätter myndighetschefer utifrån där de ska finnas. Det skulle vara bra att gå från ord till handling i utnämningspolitiken. Min fråga till ministern är: Behandlar vi alla län lika och utser landshövdingar i samma snabba takt som vi gör i Stockholm?

Anf. 28 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Vi lägger nu om utnämningspolitiken från det som har varit - det kan beskrivas på olika sätt - till en ny utnämningspolitik som präglas av största möjliga öppenhet och transparens, förutsägbarhet och spårbarhet. Man ska i efterhand kunna analysera vad som har legat till grund för de utnämningar som har gjorts. Vi har en försöksverksamhet där för första gången i svensk historia två generaldirektörstjänster har utannonserats. De har nu tillsatts. I det ena fallet var det fler sökande än i det andra. Jag tror det är lättare att i den akademiska världen hitta personer som är beredda att öppet söka en tjänst. Det krävdes i praktiken rektorskompetens på högskolenivå. Där är det ganska naturligt att man söker tjänster inom den offentliga sektorn. Däremot räcker det med att man kommer till Konsumentverket för att se att det är en svårare sak att hitta kandidater som är beredda att skylta med att man faktiskt söker ett nytt jobb. Vi utvärderar detta. Jag kan berätta för Peter Hultqvist att vi kommer att annonsera ytterligare tjänster under försöksverksamheten. Det är en ganska självklar sak när man ändrar ett sådant system att det är viktigt att det görs på ett bra och rätt sätt. Varför har man så bråttom? Det har frågats tidigare här. Det är nog så att eftertänksamhet när det handlar om sekretessfrågor och annat är väldigt viktigt. Vi har också en fråga som Carina Adolfsson Elgestam tar upp. Hon undrar om det är hörsägen att Göran Persson skulle ha ett stort inflytande. Nej, det är det inte. Det är den skrivna chefspolicy som finns. Den förra regeringens skrivna chefspolicy är fullt tillgänglig. Den är alldeles offentlig och kan när som helst betraktas. Så kommer vi till frågan om Kronoberg. Det är alldeles rätt att vi där har en vakans på en landshövdingepost. Vad beror det på? Det beror på att vi har upprättat en kravprofil för Kronobergs län för vad tror vi är en lämplig profil på en landshövding för detta fina län som präglas av de areella näringarna där skogen spelar väldigt stor roll. Vi har ett näringsliv som också efterfrågar en aktiv landshövding. Jag har arbetat med den frågan. Jag har tillfrågat ett antal personer. Det kommer att bli en landshövding. Det kan Carina Adolfsson Elgestam vara helt övertygad om. Jag hoppas att vi så fort som möjligt kan ha en person på det vackra residenset i Växjö. Jag kan säga följande till Peter Hultqvist. Från den 1 december förra året upprättade vi kravprofiler. De som har utsetts sedan dess är Erna Zelmin, generaldirektör för Rättsmedicinalverket, Mats Dillén, generaldirektör för Konjunkturinstitutet, Karin Apelman, generaldirektör för Exportkreditnämnden och Kent Wiberg, direktör för Statens musiksamlingar. Vi har också utsett Maria Norrfalk till landshövding i Dalarnas län, något som borde glädja också Peter Hultqvist. Vi har utsett Rolf Annerberg som generaldirektör för Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Vi har utsett Ursula Hass till rektor för Blekinge Tekniska Högskola, Anders Flodström till universitetskansler, Dan Eliasson till generaldirektör för Migrationsverket, Anders Danielsson till generaldirektör för Säkerhetspolisen och Gunnar Larsson till generaldirektör för Konsumentverket. Det är de utnämningar som vi har haft ansvar för så här långt.

Anf. 29 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det var intressant att ministern inte med ett ord berörde bevekelsegrunden när det gällde Unckel, Hafström, Ehrencrona och Starrin. Vad var det som avgjorde? Var det partipolitiska meriter? Var det personliga relationer? Någon klarhet om varför Jörgen Andersson sparkades gavs inte heller. Ligger det någonting i det du själv säger: Vi ville utse folk som vi kände förtroende för? Vilka var motiven i dessa hanteringar som jag tycker bär en mycket tydlig politisk prägel? Det låg en hel del av hyckleri bakom den verkliga botten i kampanjen mot de socialdemokratiska utnämningarna. Ni kritiserar oss, gör lite kosmetiska förändringar och utser ett pärlband av borgerliga politiker. Odell har i svaret till mig understrukit att han förstår att regeringen också via andra kanaler än annonsering måste hitta de starka krafter som krävs för att föra den statliga förvaltningen framåt. Det är bra, Odell, att du har kommit till den punkten. Det är en anpassning till realiteterna. Samtidigt skryter du över att ni har utannonserat två tjänster, en som universitetskansler och en som chef för Konsumentverket. Det är två utannonseringar. Sedan hade vi Statens musiksamlingar, landshövding i Dalarna, Forskningsrådet, Migrationsverket, Säpo, Exportkreditnämnden, Konjunkturinstitutet, flera ambassadörer och Statens kulturråd där det tillsatts chefer där man icke har utannonserat. Jag tycker att det i Odells svar och resonemang ligger ett backande steg för steg och en sorts anpassning till realiteterna. Om man ska tro lördagsintervjun i radions Ekot verkar det som att Odell saknar inflytande på UD. Det verkar också vara så att statsministern saknar inflytande. Det omhuldas av något slags egen tradition. Men fattas det inte regeringsbeslut om vilka som ska bli ambassadörer? Då blir det också intressant att fråga vilken roll som Reinfeldt spelar i detta sammanhang. Har han ett intresse för dessa frågor? Har inte han också ett avgörande ansvar för utnämningarna precis som Göran Persson hade, eller är han i praktiken ett rundningsmärke i dessa sammanhang? I mitt förra inlägg talade jag om expertis och rekryteringsföretag, att varje minister var ansvarig och att det var ett kollektivt beslut. Detta var inte så enkelt som du vill göra gällande, nämligen att Göran Persson satt och fipplade på sitt tjänsterum med egna listor. Man hade betydligt djupare och grundligare processer. Och om det var något fel på kompetensen på dem som tillsattes borde du ha tagit initiativ till att avskeda dessa personer i dag - om det hade funnits någon konsekvens i det som du säger. Det kanske så småningom är dags för Socialdemokraterna också att göra en rapport om utnämningspolitiken. Så här inledningsvis tycker jag att det finns ett visst underlag att bygga på. Unckel, Hafström, Ehrenkrona och Starrin skulle kunna vara inledande huvudnummer. Sedan har vi namn som Maria Leissner, Carl B Hamilton, Lena Furmark Löfgren, Johan Gernandt, Lars Otterbeck, Cecilia Wikström, Bengt Westerberg, Chris Heister, Anders Ahlgren, Birgit Friggebo och Stefan Attefall. Det är några politiker med en stabil borgerlig bakgrund som nu har fått olika styrelseposter. Inte ett ont ord om dessa personer från min sida. Men jag bara noterar sakförhållanden. Det som jag vill komma till är att ni inte ska komma och påstå att ni står för någonting som är särskilt nytt. Ni gör en del förändringar. Okej, så är det. Men jag tror inte att ni i väsentlig betydelse förändrar utnämningspolitiken. Ni gör lite justeringar, och ni vrider utnämningarna i riktning mot högeralliansens intressen. Sedan är det en reträtt på gång från hårda ord och från skarpa förslag. Det blir mer grått och svårt när man sitter i regeringsställning. Men erkänn då att det var många överord i valrörelsen.

Anf. 30 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Vi håller på att lägga om utnämningspolitiken. Och till skillnad från vad som har sagts i tidigare interpellationsdebatter om att allt skulle gå långsamt går det nu för långsamt. Det är spännande. Vi gör detta på ett grundligt sätt. Och jag tror att det kommer att hända en hel del saker. Vi kommer att genomföra väldigt mycket av det som vi lovade i valrörelsen. Det är jag helt övertygad om. Peter Hultqvist ställer ett antal detaljerade frågor om speciella personer. Jag tänker inte gå in på det. Jag redovisar vilka principer vi har. Jag kan återupprepa att utnämningar inom Utrikesdepartementets område följer en helt annan ordning, och det är ingenting som jag har hittat på. Samma sak gäller i fråga om olika bolagsstyrelser som Peter Hultqvist tar upp. Det är det statsråd under vars område respektive bolag ligger som har ansvar för detta. Och näringsministern har ett övergripande ansvar för detta.

Anf. 31 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag har aldrig sagt att någonting går för långsamt. Jag har bara pekat på kärnan i mitt resonemang och försöker jämföra det som jag anser vara ohederlig kampanj och stabila överord i valrörelsen med den verklighet som utvecklar sig. Jag kan konstatera att det har tillsatts en stor mängd generaldirektörer, tjänster som inte har utannonserats. Regeringen har också utsett en stor mängd borgerliga politiker. Jag tycker också att ni har gett en något skev och vinklad bild av hur utnämningspolitiken gick till under den socialdemokratiska regeringsperioden. Om de som utsågs under s-regeringen inte var kompetenta borde du ha sett till att de hade blivit avskedade. Men så har det inte varit. Därför faller resonemanget om att kompetens har fått stå tillbaka för partibok. Jag tycker att det är viktigt att redovisa sådana saker också. När man kommer i regeringsställning blir verkligheten mer nyanserad, mer grå och mer svårhanterlig. Och då kanske man skulle kunna kosta på sig att erkänna att det var ett och annat som sades en gång som inte är riktigt så enkelt och som kanske inte stämmer riktigt med verkligheten. Jag förutsätter att Odell har ett utmärkt samarbete med de generaldirektörer och andra som Socialdemokraterna utsåg och att han också har respekt för att de har ett stort yrkeskunnande och man därför inte har behövt göra några justeringar i sammanhanget. Slutligen har jag vid ett par tillfällen sammanträffat med Maria Norrfalk som har blivit landshövding i Dalarna. Den tjänsten utannonserades inte, men jag tror att detta var ett bra val. Jag tycker att hon verkar vara en gedigen och kompetent kvinna.

Anf. 32 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag vill bara för protokollets och lyssnarnas skull säga att Johan Gernandt inte är utnämnd av regeringen, utan han är vald av riksdagen. Jag vill bara säga detta så att Peter Hultqvists uppgift inte får stå oemotsagd. Det är riksdagen gemensamt, inklusive Peter Hultqvist, som har valt honom.

Anf. 33 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag tycker att det har varit en intressant och belysande debatt om utnämningspolitiken och dess behov av reformering. Jag kan hålla med Peter Hultqvist om att valrörelser ofta har en dynamik. Men när man sedan ska genomföra saker och ting är det ofta en mer komplicerad verklighet som dyker upp. Det tror jag gäller alla partier. Jag vill inte säga att utnämningspolitiken utgör något stort undantag från den reservationen. Men, som sagt, det sker saker och ting. Jag hoppas att vi kommer att kunna permanenta försöket med annonsering av statliga chefsjobb framöver. Men vi måste förbehålla oss rätten att också ha kompletterande rekryteringsmetoder när den verksamheten blir mer och mer allmän. Jag tror att det kommer att behövas en reformering av det faktum att inte bara statliga personakter för anställda är offentliga handlingar. Detta gäller faktiskt hela den offentliga sektorn. Det gäller inom vården, inom skolan, på kommunal nivå och på landstingsnivå. Där har inte denna problematik uppmärksammats särskilt mycket. Och det kanske inte är någon problematik just i dag. Men vi kommer att ha en ökande kamp om arbetskraften, inte minst när vi nu ser den demografiska utvecklingen och när vi ska attrahera unga människor och andra att söka anställning inom offentlig sektor. Vi måste se till att vi ger de absolut bästa förutsättningarna för dem som vill vara anställda i vår viktiga offentliga sektor framöver.

den 23 maj

Interpellation

2006/07:550 Trovärdighet i utnämningspolitiken

av Peter Hultqvist (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

I valrörelsen 2006 kritiserade högeralliansen socialdemokraternas utnämningspolitik. I regeringsförklaringen i oktober 2006 följdes det hela upp. Utnämningspolitiken skulle reformeras.

Sedan regimskiftet har bland annat följande personer utsetts av regeringen till viktiga positioner:

·       Jonas Hafström, ambassadör i Washington,

·       Olof Ehrenkrona, ambassadör med ansvar för globaliseringsfrågor,

·       Maria Leissner, ordförande för Högskolan i Borås,

·       Per Unckel, landshövding i Stockholm,

·       Carl B Hamilton, Systembolagets styrelse,

·       Anna Grönlund Krantz, ordförande i Botniabanan,

·       Karin Starrin, ordförande i Öresundskonsortiet,

·       Lena Furumark Löfgren, Systembolagets styrelse,

·       Johan Gernandt, Systembolagets styrelse,

·       Lars Otterbeck, Svenska Spel.

Alla dessa personer har ett politiskt förflutet i de nuvarande regeringspartierna, i dem närstående organisationer eller har nära relationer till ledande personer inom denna sfär. Noterbart är exempelvis att de aktuella ambassadörstjänsterna inte utlysts. Trots utfästelser om motsatsen är det i dag endast två topptjänster, nämligen generaldirektör för Konsumentverket och chef för Högskoleverket, som utlysts.

För min del anser jag att politiker kan göra stor nytta i olika typer av statliga styrelser. De ska också kunna utses till olika tjänstemannabefattningar om deras bakgrund och kompetens anses som lämplig. Det som är intressant i dagens skeende är att högeralliansens partier trots utfästelser om motsatsen fortsätter med politiska utnämningar.

Min fråga till statsrådet är:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder som skapar trovärdighet för utfästelserna i regeringsförklaringen från den 6 oktober 2006?