den 29 maj 
 
Interpellation 
 
2006/07:588 Traumatiserade och hemlösa flyktingbarn 
 
av Hillevi 
Larsson (s) 
 
till 
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) 
 
<a name="Temp"></a>Krigsskadade 
och tortyrskadade flyktingar har särskilda behov för att kunna integreras i samhället 
och gå vidare med sina liv. 
 
Därför 
har man på sina håll börjat kombinera sfi-undervisning med 
rehabiliteringsinsatser för att starta en läkningsprocess hos traumatiserade 
flyktingar. Resultaten är mycket uppmuntrande. Majoriteten mår bättre, blir bättre 
föräldrar och många får till och med jobb så småningom. 
 
En 
orsak till de goda resultaten är att inlärningsprocessen avsevärt förbättras 
när trauman bearbetas. Hemska minnen riskerar annars att blockera förmågan att 
lära. Posttraumatiskt stressyndrom är vanligt förekommande och innebär att de 
fruktansvärda upplevelserna spelas upp för det inre gång på gång, både i vaket 
och sovande tillstånd. 
 
Svåra 
sömnstörningar hör till det normala i dessa fall, både i form av stark oro som 
hindrar de drabbade från att komma till ro och i form av ständigt återkommande 
mardrömmar som leder till att man vaknar. Sömnbrist är i längden förödande för 
inlärningsförmågan och hälsan. 
 
Ett 
annat problem som drabbar många är bristande trygghet i det nya landet, vilket 
försvårar och försenar läkningsprocessen. 
 
Bostadssituationen 
är på sina håll alarmerande svår. Många flyktingar bor flera familjer i 
normalstora lägenheter avsedda för mindre familjer. Andra flyttar hela tiden 
runt till olika tillfälliga bostäder hos bekanta och släktingar. De värst 
drabbade har ingen trygghet alls utan tvingas sova i industrilokaler eller på 
nattbussar. 
 
De som 
drabbas hårdast av allt detta är barnen. För barnen finns ingen särskild 
rehabilitering och de lider svårt av trångboddhet eller hemlöshet. 
 
Många 
barn får fel diagnos i skolan. Koncentrationssvårigheter och lättretlighet 
tolkas ofta som damp eller adhd, när det i stället kan röra sig om att barnen 
bär på samma trauman som sina föräldrar. De har också upplevt krig och 
förföljelse, bevittnat tortyr och andra övergrepp. Ofta har de själva också 
utsatts för våld. 
 
Även i 
de fall där de sluppit ohyggliga upplevelser riskerar de att bli 
traumatiserade. Föräldrarnas tillstånd smittar nämligen av sig på barnen och 
får även dem att må dåligt. 
 
Därför 
borde man behandla barnen jämsides med föräldrarna som en del av introduktion 
och svenskundervisning. Detta skulle både underlätta inlärningen och leda till 
att barnen mådde bättre. I dag måste man remittera barnen till barnpsyk eller Röda 
Korset, där köerna är långa. I många fall blir det inte ens någon remiss 
eftersom barnens trauman inte upptäcks. 
 
Traumatiserade 
barn drabbas dessutom av extra belastningar i form av trångboddhet och 
hemlöshet. Många bor inklämda med massor av andra barn, utan möjlighet till studiero 
och en privat sfär. Det går inte att göra läxorna i en sådan miljö, vilket 
leder till sämre skolresultat. Då språket redan är ett hinder och dessa barn 
ofta mår mycket dåligt riskerar detta att dra ned resultaten ytterligare. 
 
Många 
barn tvingas dessutom hela tiden att flytta runt mellan tillfälliga 
bostadsadresser, till föräldrarnas släktingar och bekanta. Det tär både på 
barnen och föräldrarna att inte ha en fast punkt i tillvaron och att aldrig 
kunna känna trygghet. Detta ger sämre förutsättningar både vad gäller läkning 
av trauman, språkinlärning, utbildning och möjlighet att få ett arbete. 
 
Vilka 
åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillförsäkra de traumatiserade 
barnen rätt diagnos och behandling? 
 
Vilka 
åtgärder avser statsrådet att vidta för att lösa den katastrofala 
bostadssituationen som ytterst drabbar flyktingbarnen i Sverige?

Interpellation 2006/07:588 av Larsson, Hillevi (s) Traumatiserade och hemlösa flyktingbarn