Transportbidraget

Interpellationsdebatt 23 februari 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 18

Anf. 64 Maud Olofsson (C)

Herr talman! Marie Nordén, Hans Stenberg, Karin Åström och Karl Gustav Abrahamsson har, i för övrigt likalydande interpellationer, ställt följande frågor: Hur kommer jag att agera för att kunna behålla den nuvarande omfattningen av transportbidraget? Hur kommer jag att leva upp till de löften om höjda bidrag, som jag gett i medierna, när nivån för transportbidraget har sänkts? Kommer jag att verka för att företagare i Norrland får besked om förhandlingsresultatet och i så fall när? Har jag verkat för att minska transportbidraget därför att det är att jämställa med andra bidrag och därmed komma bort från bidragsberoendet som man sagt sig vilja bekämpa? Vilka åtgärder avser jag att vidta för att en anmälan till EU ska ske? Jag väljer att besvara samtliga fyra interpellationer gemensamt. Jag är väl medveten om att transportbidraget minskar företags avståndsnackdelar och således dess särskilda betydelse för de företag i Norrlandslänen som är berättigade till bidraget. Jag har ingen som helst ambition att ta bort detta bidrag. Vid den nya regeringens tillträde uppdagades för 2006 att det saknades 28 miljoner kronor samt att det även för 2007 saknades närmare 150 miljoner kronor förutsatt att framtida transportbidrag ska ha samma utformning som tidigare transportbidrags omfattning. I budgetpropositionen aviserades att anslagets nivå kan behöva justeras under 2007. Jag och regeringen gör nu vårt yttersta för att kunna utforma ett transportbidrag som på ett bra sätt kompenserar företagen i norra Sverige för deras kostnadsnackdelar och avser att återkomma om anslagets slutliga nivå för år 2007.

Anf. 65 Hans Stenberg (S)

Herr talman! Det hör väl till god ton att tacka för svaret, så jag får väl göra det. Men jag måste säga att jag blir häpen när jag hör Maud Olofssons svar. Hon säger att det uppdagades att det fattades 28 miljoner 2006 och 150 miljoner 2007. Att det fattades 2006 beror på högkonjunkturen och de stigande oljepriserna. Det har gjort att kostnaderna för transporterna har blivit högre. Men det är ni som lägger budgeten för 2007. Ni har ju faktiskt regeringsmakten. Det kan väl inte uppdagas att det fattas pengar. Det är helt enkelt så att ni har avsatt för lite pengar i budgeten redan från början. Jag tycker att det är mycket märkligt. Transportbidraget är ju, som Maud Olofsson också sade, ett väldigt viktigt regionalpolitisk inslag. Det har betytt oerhört mycket för Norrlands inland. Det är en förutsättning som åtminstone delvis kompenserar för de kostnader man har för långa avstånd. Transportbidraget ifrågasätts också hela tiden av andra länder, av EU-kommissionen och andra. Vi i Sverige måste hela tiden vara beredda att försvara och argumentera för vikten av att behålla ett transportstöd. Vi tycker att vi har väldigt bra argument för det. Hittills har vi lyckats behålla och till och med utveckla transportbidraget. Därför är det så oroande när regeringen så att säga ger upp i förväg och avsätter långt mindre pengar 2007 än vad som faktiskt gick åt under föregående år. Med det sänder man en tydlig signal till omvärlden om att Sverige inte tänker slåss för att behålla bidraget på den här nivån. Det kanske inte var meningen att det skulle bli så. Maud Olofsson har kanske blivit överkörd i regeringsförhandlingarna av Finansdepartementet. Men det är likafullt en väldigt olycklig signal som skickas, särskilt med tanke på de väldigt tydliga löften som gavs av de borgerliga partierna före valet om hur angeläget det var att upprätthålla transportbidraget. Därför vill jag fråga Maud Olofsson: Vad tänker regeringen göra för att reparera den skada man har åstadkommit i budgeten genom att budgetera för lite pengar och se till så att vi kan upprätthålla transportbidraget på minst samma nivå som i dag? Helst skulle vi behöva utveckla det.

Anf. 66 Marie Nordén (S)

Herr talman! Jag vill också tacka för svaret även om ministern valde att inte besvara min fråga. Det enda raka svaret som jag kunde hitta i interpellationssvaret var faktiskt på en fråga som ingen av oss ställde. Avser ministern att avskaffa transportbidraget? Det svarade hon på, men den ställde vi aldrig. Transportbidraget är, precis som Hans Stenberg sade, en väldigt viktig faktor för många av våra företagare uppe i Norrland. I Jämtland är det flera av dem som i dag funderar på om de kan fortsätta att bedriva sin export, den som gör att de faktiskt kan fortsätta med sitt företagande. Det är en avgörande fråga, och det är inte acceptabelt att man nu väntar och inte får något besked. Jag hade en förhoppning om att, efter den här debatten och efter ministerns svar, kunna ge besked till företagarna hemma att bidragsnivån inte kommer att sänkas. Före valet avsatte Centern i sitt budgetförslag avsevärt mycket mer pengar till transportbidraget än både Moderaterna och Folkpartiet som ville sänka nivån rejält. I valrörelsen var beskedet från Maud Olofsson att transportbidraget skulle höjas, och man hänvisade då till sitt budgetförslag. Många av företagarna i Jämtland och övriga Norrland litade naturligtvis på de löftena. Därför måste väl ministern förstå att många företagare, de som litade på ministerns löften, upplever en stor oro nu och en väldigt stor besvikelse. Jag ställde frågan om hur löftet om ett höjt transportbidrag nu ska kunna infrias då man har sänkt anslaget med närmare 150 miljoner. Den frågan har ministern fortfarande inte besvarat.

Anf. 67 Karin Åström (S)

Herr talman! Jag tackar också ministern för svaret även om jag tycker att det var lite knapphändigt. Jag tror mig också veta att ministern tycker att transportbidraget är viktigt och också har kunskaper i den frågan. Transportstödets betydelse för att nå viktiga marknader är klart dokumenterad. Det är dessutom ett av våra absolut viktigaste incitament för att företagen ska fortsätta att investera och framför allt för att de ska fortsätta att etablera sig i sedan tidigare sysselsättningssvaga regioner. Det är ett av våra mest viktiga och träffsäkra regionalpolitiska verktyg. De norrländska företagen måste göras mer avståndsoberoende. Avstånden till och från marknaden måste vara mer konkurrensneutrala. Det är just här transportstödet har fungerat mycket väl. Det är en förutsättning för att företag över huvud taget ska finnas kvar i Norrland, och särskilt i inlandet. Här handlar det dessutom om många jobb och samhällets fortsatta överlevnad just ute på landsbygden. Transportbidraget är detsamma som avståndskostnad. Ett transportbidrag på 30 procent, som det sett ut 2006 och tidigare, innebär bildligt talat att man med varutransport på lastbil som åker 100 mil kortar av transportsträckan till 70 mil i stället. Kostnad motsvarande 30 mil kan försvinna. Det handlar om mycket pengar för företaget, och det är helt klart avgörande för lönsamheten att över huvud taget producera något i norra Sverige. Så sade en företagare i Norrbottens inland till mig. Han var mycket bekymrad över sitt företags framtid och anställda. Det är mycket vanskligt att göra upphandlingar och ta emot order nu för hela 2007 när vi inte vet vilken budget vi har att röra oss med. Transportstödets storlek utgör en betydande del av företagets lönsamhet och påverkar naturligtvis priset på vår produkt på marknaden. I slutändan, om det blir förändringar på transportstödet, så innebär det att vi måste säga upp personal, och det kan bli aktuellt att vi faktiskt flyttar från orten. Det är enda utvägen. Så sade en annan orolig företagare som varit i kontakt med mig. Det här är bara en bråkdel av de samtal som jag har fått till mig från företagare när det gäller transportstödets framtid och framför allt ovissheten, att faktiskt inte få besked. Man sitter ute på företagen och försöker fylla sina orderböcker, och rent företagsekonomiskt vet man inte var någonstans man landar. En stor ovisshet råder i frågan. Jag vill att ministern nu lämnar ett svar till företagen i Norrland om hur det kommer att bli med transportbidraget.

Anf. 68 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det kanske inte finns så mycket mer att säga egentligen om det här, därför att mina kolleger har väl betat av det mesta, men en del kanske jag borde understryka. Jag tror att näringsministern ska uppfatta det så att det här är näringsministerns supporterklubb när det gäller att försöka få igenom transportbidraget till den nivå som det borde ligga på. Vi förstår, och jag förstår, att näringsministern har betydande svårigheter att komma överens med dem som sitter i ett annat departement, nämligen när det gäller att komma över de pengar som behövs för att fullt ut kompensera för de bidrag som man borde kunna åta sig genom den förordning som nu finns. Den förordningen har ju nu som sagt upphört och ska ersättas med något nytt. Att transportbidraget är viktigt kan vi konstatera. Man kan ju notera, precis som Karin Åström var inne på, alla de samtal som vi får och den oro som företagen känner för att man inte klarar av att budgetera och kalkylera produkterna när de ska säljas. Jag garanterar att de samtalen i lika stor utsträckning - kanske större utsträckning - kommer till departementet. Nutek får massvis med samtal om detta. Någonting måste alltså göras åt det här. Här riskeras alltså tusentals jobb i Norrlands inland och även i kustlandet. Jag vet ett stort företag, Volvo Lastvagnar i Umeå, som har sagt att även om det är ett stort företag med stor egen kraft, så att säga, så behöver man ändå det här på marginalen. Det är direkt i det företaget fråga om två och ett halvt tusen jobb. Om man räknar om det så är det säkert lika många jobb ytterligare som skulle äventyras om man inte kommer till rätta med det här. Det är sagt att vi i valrörelsen fick löften om att man skulle räkna upp det här. Centern och Maud Olofsson var väldigt tydliga när det gällde att stötta företagen på den här punkten. Vi vet också att Moderaterna och Folkpartiet inte alls tyckte om det här. De drog ju ned kraftigt i sina budgetförslag. Jag förstår att det egentligen är fråga om en dragkamp i regeringen om hur det här ska hanteras. Det har förekommit löften om att under hösten försöka få den här notifieringen klar. I december, tror jag, hörde jag en debatt om att det här ska ske i närtid. Om man nu frågar folk som jobbar med det här om hur det ligger till så säger de: Ja, vi vet inte. Det kommer att ta mycket längre tid. Om jag förstår det här rätt så är det i någon mån fråga om ett moment 22. Det saknas pengar. Innan man vet hur mycket pengar man ska ha så kan man inte skriva förordningen, och innan man har skrivit förordningen kan man inte gå till kommissionen för en notifiering. Det här ekorrhjulet måste man komma ur på något sätt, så att företagen får besked. Om jag själv gissar på en tidsplan för hur det här kommer att hanteras så är jag ganska säker på att företagarna inte kommer att ha ett besked före sommaren 2007, och det tycker jag är oerhört olyckligt. Hur många företag har gått överstyr, och hur många företag har fått problem, därför att regeringen inte kan komma med ett besked och klara ut det här med kommissionen? Hur ska det nya transportbidraget se ut? Jag tycker att det är allvarligt att oenighet i Regeringskansliet ska hämma viktiga tillväxtmöjligheter i Norrland och framför allt i Norrlands inland, och jag vädjar till näringsministern att ta itu med den här frågan så snart som det över huvud taget kan ske och ta reda på om kommissionen kan godkänna en ny förordning där även det diskuterade transportstödet finns. Och som sagt: Näringsministern kan räkna med att hon har en supportergrupp här som kommer att driva på och heja på när den här frågan ska avgöras.

Anf. 69 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Jag vill i likhet med de tidigare talarna understryka betydelsen av transportstödet. Jag vill också faktiskt peka på det som har tagits upp tidigare i den här debatten, nämligen den starka politiska enighet som har funnits kring stödet. Det är inte så som har sagts tidigare att Moderaterna hade besparingar i transportstödet. Det har funnits regionalpolitiska satsningar som inte har varit effektiva, men vi har konstaterat att det här är ett effektivt stöd. Det fungerar, och därför är det motiverat. Låt mig också beklaga all den turbulens som har varit kring stödet under så pass lång tid och den osäkerhet som har skapats. De uttalanden som Karin Åström nämnde skulle vi nog egentligen ha kunnat plocka från ungefär 2005 eller början av 2006. Jag måste säga att jag är lite förvånad över hur Socialdemokraterna nu arbetar i opposition. Här kommer fyra interpellationer, mer eller mindre likalydande, skrivna på exakt samma sätt. Tre är inlämnade samma dag, och ytterligare en droppade in tre dagar senare. Den fråga man kan ställa sig är: Har någon av er skrivit interpellationen själv? Syftet med hela debatten tror jag är ganska uppenbart. Det är att klistra på den nuvarande regeringen den gamla regeringens tillkortakommanden och passivitet. Men vi ska komma ihåg att den här regeringen har regerat under väldigt kort tid och har mycket att städa upp. Det här är en del av städproblemen, framför allt därför att det viktiga arbetet från den gamla regeringen gentemot kommissionen aldrig startade i tid. Låt mig vara ofin och påminna lite grann om turerna år 2005. Plötsligt drog den socialdemokratiska regeringen in 50 miljoner kronor av transportstödet. Stormen Gudrun kostade pengar. Sedan var det en häftig debatt, så i augusti 2005 återställde man stödet. Men man glömde att notifiera det här, så det skedde inte förrän i december 2005. Då var minsann företagarna osäkra, men det var tyst från den socialdemokratiska riksdagsbänken. Jag uppfattade då inte någon debatt här i kammaren. Kom ihåg att de kostnadsökningar som har varit under 2006, åtminstone vad gäller 35 miljoner kronor, härrör från schabblet från den tidigare socialdemokratiska regeringen! I interpellationerna tar sig de socialdemokratiska ledamöterna - de har ju samma interpellation allihop - en stor ära av att man höjde budgeten. Ja, då borde ni i ärlighetens namn också ha nämnt att alliansregeringen höjde den delen med ytterligare 20 miljoner kronor i tilläggsbudgeten. Oavsett hur ni vänder och vrider er har ni alltså alltid haft mindre pengar att röra er med. Ge inte sken av att ni gjorde annat när ni hade makten! Det gjorde ni inte. Därför skulle jag vilja ställa en fråga till er. Eftersom detta var känt under så lång tid tidigare: Varför gjorde ni ingenting konkret för att få ordning på diskussionen med kommissionen under hela 2006? Det är bra att ni är kritiska, och det är självklart er uppgift i opposition, men borde ni inte också vara lite självkritiska?

Anf. 70 Maud Olofsson (C)

Herr talman! Först och främst ska vi konstatera att det är väldigt bra att det går bra för de norrländska företagen så att efterfrågan på transportstödet ökar. Det visar ju en positiv trend när det gäller exportmöjligheterna för norrländska företag. Det är väldigt bra, därför att vi behöver fler som finns på exportmarknaden. Tyvärr är det så att vi är rätt beroende av ett fåtal stora företag för att klara exportmarknaden. Vi behöver fler företag runt om i hela vårt land, inte minst lite mindre företag som klarar av den här exportökningen. Jag vill också säga, precis som Krister Hammarbergh, att transportstödet är en av de mest effektiva regionalpolitiska åtgärder som vi har. Det är träffsäkert. Jag kommer ihåg när vi i den förra borgerliga regeringen förhandlade med EU-kommissionen. Då hade vi fullt sjå att förklara hur det här funkar, men när vi sade att transportstödet räcker ungefär från norra Sverige till Mälardalen så insåg man att det här inte var ett konkurrenssnedvridande stöd, utan det var ett stöd som funkade väldigt bra. Den uppbackningen har vi också haft från kommissionen. Det är viktigt att säga att den förra, socialdemokratiska, regeringen var oerhört passiv när det gällde intransportstödet. När vi diskuterar det framtida stödet med kommissionen får vi höra att just intransportstödet slogs man inte särskilt mycket för. Det kommer naturligtvis att göra det besvärligt för denna regering att klara hem den delen, men vi gör vad vi kan för att åstadkomma det. När jag säger att det uppdagades i budgeten är det lite grann ett fullföljande av det som Krister Hammarbergh tar upp. I samband med regeringsövertagandet hade vi nämligen två dagar på oss att formulera en budget. Det ska erkännas att vi inte hade möjlighet att granska varje litet budgetstycke, utan till en del hade vi att förlita oss på de beräkningar som gjorts av Finansdepartementet och Näringsdepartementet. Det gällde bland annat frågan om transportstödet. Jag kan då konstatera att den socialdemokratiska regeringen hade minus 28 miljarder för 2006 och minus 150 miljarder för 2007. Det var det som uppdagades, vilket är ganska viktigt att säga. Det kanske inte är så roligt att höra, men så ser det ut. Vad har vi då att göra? Vi antog en budget i december; vi lade fram den i oktober. Nästa tillfälle att göra saker och ting är i samband med vårbudgeten. Det var ju så den förra regeringen jobbade. Man kan konstatera att transportbidraget ganska ofta fått tjäna som dragspel, och Krister Hammarbergh beskriver ju Ulrica Messings turer 2005 och 2006 där ena gången 100 miljoner och andra gången 50 miljoner kronor åkte från transportstödet. Med varierande framgång hade hon diskussioner i kammaren med en del av den dåvarande oppositionen, och hon förde samma diskussion också med företagen på den tiden. Jag tycker att det är viktigt att vi skapar framtidstro för de norrländska företagen. Det är viktigt att vi stimulerar fler företag att satsa på export. Därför säger jag i mitt svar - och jag kommer att fortsätta att jobba för det - att transportstödet är ett viktigt stöd för att kunna stimulera den delen. Min ambition är att se till att det ges besked om detta så snart som möjligt. Men kom ihåg: Vi har lagt fram en budget. Nästa tillfälle blir i samband med vårbudgeten.

Anf. 71 Hans Stenberg (S)

Herr talman! Uppenbarligen är det ibland lite svårt att byta roller. Det verkar som om både Maud Olofsson och Krister Hammarbergh fortfarande, efter snart fem månader, har svårt att vänja sig vid att de innehar regeringsmakten. De är mer intresserade av att diskutera vad den tidigare regeringen gjorde än vad de själva ska göra i framtiden. Jag hoppas att de inte behöver sitta så länge vid makten att de vänjer sig vid det. Kort om tid och svårt att påverka budgeten, säger Maud Olofsson. Det var mycket kort om tid mellan det att de tillträdde och tills de kunde lägga fram budgeten, och därför fick de siffror som de i dag inte vill stå för när det gäller anslagen. Det är mycket märkligt att inte samma misstag inträffat på andra områden. De var ju oerhört effektiva med att ändra när det gällde hela arbetsmarknadsområdet, exempelvis Arbetslivsinstitutet, bidragen till arbetslöshetskassan, arbetsmarknadsutbildningen, skattesänkningarna. Regeringen lyckades genomföra enorma förändringar i budgeten, men transportbidraget ansågs uppenbarligen som så oviktigt att man inte ens brydde sig om att fundera över det faktum att det fanns en post för 2007 som var betydligt mindre än kostnaden för 2006. Vem som helst med ansvar för området borde väl insett att det inte skulle räcka. Jag har svårt att förstå hur man resonerade när man ansåg att man kunde ha ett lägre anslag. Det finns två alternativ. Endera tänkte man sig en dramatisk konjunkturnedgång under 2007 eller så tänkte man skära ned på anslaget. Jag tror, precis som K G Abramsson sade, att den enkla sanningen är att Maud Olofsson fick stryk av Finansdepartementet. Hon vore väl inte den första minister som råkat ut för det, och jag tycker att hon i så fall kan erkänna det. Jag hoppas att man lyckas rätta till detta i tilläggsbudgeten och kan komma med beslut i frågan så att vi kan ge klara besked till alla de företagare runt om i landet, framför allt i de norra delarna, som är oerhört beroende av stödet.

Anf. 72 Marie Nordén (S)

Herr talman! Krister Hammarbergh verkar vara förvånad över lag i dag. Han är förvånad över att vi alls har åsikter, att vi ställer frågor till ministrar och att vi faktiskt vill ha en debatt. Syftet med debatten i dag är att få ett besked om vad som kommer att hända med transportbidraget i framtiden. Det vore oansvarigt av oss från den norra delen av landet att inte lyfta upp frågan när så många företagare är oroliga. Beskedet om att något snart ska hända har getts tidigare. Redan i höstens budget skrev regeringen att man under hösten 2006 avsåg att anmäla ett nytt transportbidrag i syfte att få det godkänt 2007-2013. Ingenting hände. Den 13 december gav ministern svar på en skriftlig fråga om att regeringen avsåg att inom kort skicka en anmälan till kommissionen för ett godkännande av ett nytt transportbidrag. Detta har inte gjorts. Nu har det gått drygt två månader. Jag och alla företagare, som med all rätt är oroliga över vad som kommer att hända, undrar naturligtvis varför. Det har funnits tid. Att pengarna skulle fattas upplever jag som en mycket märklig förklaring. Den sittande regeringen lägger fram budgeten, inte den tidigare, och jag köper inte förklaringen att ni fick andra siffror. Precis som Hans Stenberg sade fanns det säkert fler områden där ni fick andra siffror, men då hade ni inga problem att agera snabbt. Alla vet att det handlar om prioriteringar och ambitioner inom regeringen. Att Centerns samarbetspartier inte har samma ambitioner på det regionalpolitiska området är inte en nyhet för någon, och det ser vi tydligt i höstens budget. Vi ser det tydligt också när vi läser Norrlandsprogrammet från alliansen; jag är inte säker på att det heter exakt så, men det handlar i alla fall om Norrland. Där nämns transportbidraget inte med ett ord. Vidare är det tydligt att Centern förlorade dragkampen i höstas. Varför ska vi tro att de vinner större framgång i vår? Vi hoppas naturligtvis att så blir fallet med tanke på alla företagare som väntar på besked. Jag har fortfarande inte fått svar på frågan om Maud Olofsson kommer att hålla löftet som gavs till väljarna i valrörelsen om ett höjt transportbidrag. Återigen: Jag förstår företagarnas oro över att beskedet dröjer, ovissheten om vilken nivå bidraget kommer att ligga på och framför allt besvikelsen över att löftet som gavs i valrörelsen inte var värt mer. Vi är alla besvikna över att näringsministern inte verkar ha den övriga regeringen med sig i den här frågan. Beskedet att regeringen inte avser att ta bort transportbidraget och ska försöka återkomma så snart som möjligt, samtidigt som man skyller på den förra regeringen, håller inte.

Anf. 73 Karin Åström (S)

Herr talman! Jag måste börja med att kommentera Hammarberghs synpunkter. Jag är väldigt glad att han delar vår uppfattning att transportbidraget är bra för våra norrländska företag. Det gläder mig mycket. Det vore emellertid bra om han även informerade statsministern och sina moderata ministrar om det, eftersom många av dem förmodligen har en annan syn på bidraget. Det stod klart när jag i december frågade statsministern hur han såg på transportbidraget och vad han avsåg att göra. Han svarade då: Norrbottningar vill inte längre leva på bidrag. Punkt. Sedan berörde han i sitt svar inte frågan om transportbidrag ytterligare. Det visar att statsministern har en lite annan syn på frågan. Jag vill därför skicka budskapet till Hammarbergh att han kanske ska informera sina ministrar lite mer om detta. Låt mig sedan gå över till att säga att vi före jul, i samband med budgetpropositionen, behandlade den här frågan i näringsutskottet. Det är fortfarande på det viset att man har lagt fram en budget som omfattar 150 miljoner mindre än den som vi socialdemokrater föreslog. Vi föreslog 506 miljoner för 2007, och det är egentligen det utfall som blev på 2006. Det är faktiskt ministern som har ansvar för den budget som nu föreligger! Det är ni som har det totala ansvaret, så ni kan inte hålla på och backa tillbaka hela tiden och leva kvar i en förgången tid. Det är faktiskt ni som har ansvaret för den budget som föreligger. Det tycker jag att vi måste göra klart för oss. Sedan vill jag berätta att ministerns statssekreterare Jöran Hägglund var hos näringsutskottet för information sista veckan i november. Han fick samma frågor från utskottet om när vi kan förvänta oss besked, hur det blir med anmälan till EU-kommissionen och vad den kommer att innehålla. Han hade inget besked att ge men sade att han skulle återkomma till oss inom någon vecka. Vi väntar fortfarande på ett besked. Maud Olofsson själv besökte oss den 23 januari. Då fick du också samma fråga om transportbidraget. Du kunde inte heller lämna något besked, men du skulle återkomma mycket snart med uppgifter om hur detta fortskrider. I dag har ytterligare en månad gått. Det är den 23 februari och ministern ger samma besked i dag i svaret till oss, alltså att hon avser att återkomma. Visst måste det väl finnas problem med detta! Jag tror att det var mina kamrater Hans Stenberg och Marie som var inne på detta tidigare. Vi förstår ju att det är problematiskt med kommunikationen med Finansen. Därför vill jag igen rikta ett särskilt budskap till den moderata riksdagsledamoten Hammarbergh: Informera dina moderata ministrar så att de förstår betydelsen av transportstödet! Företagen måste få veta vilka villkor som gäller när de nu gör klart sina ekonomiska kalkyler och orderböckerna fylls på.

Anf. 74 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Till Krister Hammarbergh vill jag bara säga att han låter som en regeringstalesman när han går igenom vad som är gjort och vad som inte är gjort. Det värsta är att han har missat en del saker i historien om den förra regeringen. Att vi inte skulle ha varit oppositionella mot vår egen regering är fel! När omdispositionen skedde på grund av Gudrun var vi väldigt upprörda. Dessutom var det fråga om en förordningsförändring som kom samtidigt, och den tyckte vi inte heller om. Vi demonstrerade mot den högljutt och offentligt. Vi ger oss alltså inte bara på borgerliga regeringsledamöter, utan vi tar hand om våra egna också. Det mesta av det som näringsministern har sagt här tyder på att vi är ganska överens om att stödet är bra. Det är träffsäkert och förhållandevis enkelt att administrera när man väl har en förordning och turerna står klara. Då är det väl det man ska jobba med. När jag tittar på svaret funderar jag över om jag har fått svar på mina frågor. Jag tror inte det. Jag drar själv slutsatsen att näringsministern inte har försökt verka för att själv dra ned stödet på något sätt, utan där är det andra som hjälper till. Möjligen är det de som kommer att dra det längsta strået. Den andra frågan var: Vilka åtgärder kommer regeringen och näringsministern att vidta för att låta kommissionen titta på detta? Jag får väl svara själv: Man måste mäta av stödets storlek anslagsmässigt för att sedan skriva förordningen och därefter komma till kommissionen. Men det tar väldigt lång tid. Det vore väldigt behagligt för de företag som nu i viss mån är beroende av transportbidraget att få någon liten vink från näringsministerns sida: Hur kommer detta att landa? Vad kan vi räkna med? De besked de får är att detta inte är klart, att ni inte har avhandlat det tillräckligt i Näringsdepartementet och att det naturligtvis ska dras också i andra forum för att det ska fungera. Denna långbänk blir ett störningsmoment för de företag som har att kalkylera med att på marginalen ändå räkna in transportbidraget. Jag tror att det vore värdefullt om näringsministern offentligt sade inte bara att hon är positiv till detta utan också att det så småningom kommer att landa si eller så. Då kan man kanske ta risken att kalkylera med att stödet kommer att få en utformning som i någon mån liknar det vi har haft. Sedan vill jag tillägga en kort fråga: Vad säger näringsministern om intransportstödet? Sverige är förmodligen det enda land som haft ett intransportstöd. Jag vet inte vem som rår för att detta inte var känt av kommissionen, men vi ska också komma ihåg att intransportstödet är en viktig bit av transportstödet. Väldigt många kronor går faktiskt till det. 10-15 procent av det totala stödet har gått till intransportstöd och då främst till verkstadsindustrin. Har näringsministern någonting att säga om ambitionen att ha med också intransportstödet i den kommande diskussionen om notifieringen med kommissionen?

Anf. 75 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Låt oss hysa en förhoppning om att företagen får känna till betingelserna så snabbt som möjligt. Sedan kan vi inte göra annat än att gemensamt här i kammaren beklaga att arbetet inte startades tidigare - de facto före regeringsskiftet. Det blir en lite märklig debatt, men vi får väl vänja oss vid att det är så här debatten ska se ut under de kommande åren. Man brukar ju prata om historielöshet, men den börjar väl bli lite väl exceptionell nu. Det tycks inte finnas några kunskaper alls kvar om historien före den 6 oktober, och det anser jag vara en lite väl kort tidshorisont. Heder åt K G Abramsson som säger att det visst fanns anledning att kritisera den tidigare regeringen! Det skedde misstag, säger du, så heder åt dig! Andra talare säger att man nu är ansvarig och tar upp frågorna. Frågan är var de riksdagsledamöterna var vid de tidigare tillfällena. Det finns all anledning för er att gå tillbaka och titta på hur den här budgeten har hanterats tidigare. Det är inte så att den tidigare regeringen alltid har budgeterat efter de faktiska behoven. I många år har transportbidraget varit underbudgeterat. Låt oss alltså ändå ha kvar en viss historiekunskap! Det är bra att veta vad den nuvarande regeringen gör i det korta perspektivet, för så lång tid har det inte gått, men låt oss också komma ihåg vad den tidigare regeringen ställde till med - för ni skäms väl inte? Norrbottningar vill inte leva på bidrag - det är sant, Karin Åström. Eller vill du hävda motsatsen? Det går bra för Norrbotten nu. Nystartsjobben fungerar perfekt. 99 personer som varit långtidsarbetslösa har nu fått riktiga jobb på den reguljära arbetsmarknaden, detta under en väldigt kort tid med nästan ingen annonsering och där inte heller alla kommuner har varit på bettet. Det ser bra ut för Norrbotten, och norrbottningarna vill inte leva på bidrag.

Anf. 76 Maud Olofsson (C)

Herr talman! Även om man inte ska fastna i historien tror jag att det är rätt viktigt att komma ihåg den, precis som Krister Hammarbergh säger. Jag läser innantill från två skriftliga frågor som Ulrica Messing har svarat på, dels från Ulla Löfgren, dels från Gunilla Tjernberg. I Ulla Löfgrens fråga står det att bakgrunden till frågan är att regeringen i vårpropositionen 2005 beslutade att göra en besparing med 50 miljoner kronor på anslaget för transportbidrag. I svaret på Gunilla Tjernbergs fråga står det att regeringen i vårpropositionen aviserade förslag om att sänka anslaget inom utgiftsområde 19 Regional utveckling med 100 miljoner kronor för 2006 för att finansiera utgifter till följd av stormen i Sydsverige. Det är precis som K G Abramsson säger: Detta har skett förut. Det som inte har varit bra är ju att transportstödet har varit underbudgeterat. När jag försöker förklara vad som hände när vi tillträde kan jag bara konstatera att vi var tvungna att lita på de beräkningar som fanns om de behov som skulle uppstå. Jag läste Socialdemokraternas siffror. Det är det man har att göra när man tillträder. De siffror som fanns redovisade var ju att det saknades 28 miljoner för 2006 och 150 miljoner för 2007. På det underlaget hade också Socialdemokraterna byggt sin egen budget. Vare sig ni vill kännas vid det eller inte var det på det sättet. Den andra delen som jag vill ta upp är att jag kan fundera över varför Ulrica Messing inte har haft en djupare diskussion med kommissionen på ett tidigare stadium. När det gäller intransportstödet får vi ändå intrycket att det inte är det som har varit det stora trycket på kommissionen. Kommissionen har nog snarare uppfattat det som att Ulrica Messing och den socialdemokratiska regeringen inte har velat ha kvar intransportstödet, vilket gör det lite besvärligt nu när vi diskuterar med kommissionen. Då säger man: Men vi har fått intryck av att Sverige inte tycker att intransportstödet behöver finnas kvar. Jag tror att det är väldigt viktigt att se att vi har suttit i fem månader. Det är klart att vi vill göra mer. Vi vill vara effektivare och hinna med mer. Men det är också så att vi ärver en historia i just den här frågan. Vi har lagt fram en budget. Vi ska återkomma med en ny budget i vår. Det är ju de instrument som regeringen har. Är det ett underfinansierat anslag måste man precis som tidigare regering gjorde tillföra mer pengar i den budgeten. Jag hoppas också att vi kan få en diskussion om den positiva bild som ändå finns i Norrlandslänen. Om jag tittar på de investeringar som sker i svensk basindustri, men också i många andra företag, kan jag se att det framträder en bild av ett mycket positivt investeringsklimat. Vi har fler jobb som utannonseras. Vi har fler företag som vill anställa. Jag tror att det är väldigt viktigt, om vi ska hålla ihop Sverige, att vi verkligen ser att de här olika delarna av vårt land bidrar till den gemensamma tillväxten. Jag är naturligtvis väldigt glad att det som har beskrivits som en region som verkligen bara tär på Sverige nu är en av de mest närande regioner som finns. Vårt eget bolag LKAB investerar stort i Malmfälten. Boliden investerar stort, och så gör många andra företag. Det är ju någonting fantastiskt positivt. Jag tror att det är det vi också ska lyfta fram i det norrländska perspektivet, att man är med och bidrar till tillväxten. Kan vi skapa goda förutsättningar i en mer generell politik för småföretagandet har verkligen Norrlandslänen allt att vinna på det. Det är också den reaktion som vi får från många företagare. Nu är det lättare att andas. Nu är det lättare att driva företag. Nu investerar vi, och nu tror vi på framtiden.

Anf. 77 Hans Stenberg (S)

Herr talman! Jag blir mer och mer upprörd när jag lyssnar på den mycket skruvade argumentation som Maud Olofsson använder sig av. Det är klart att det har skett omfördelningar och att bidraget har förändrats tidigare, bland annat på grund av att vi har haft ett utgiftstak i statens budget och att man när det har inträffat stora naturkatastrofer har varit tvungen att omfördela pengar. Ibland har det blivit fel och då har vi socialdemokrater kritiserat vår egen regering. Den debatten är mycket väl känd. Det känns faktiskt beklämmande att den som sitter med regeringsansvaret hela tiden säger att det är någon annans fel. Man till och med försöker ge sken av att den socialdemokratiska regeringen skulle ha varit så generös att den har presenterat hela sitt budgetalternativ för den tillträdande borgerliga regeringen. Det förstår vem som helst att så går det inte till. Naturligtvis har man fått ett visst tjänstemannaunderlag att ta ställning till. Men det måste faktiskt vara så att den regering som sitter är ansvarig för den budget man lägger fram. Allt annat är ju helt barockt. Det måste faktiskt Maud Olofsson också inse. Man kan inte skylla på någon annan för de förslag man själv lägger fram. I valrörelsen lovade Maud Olofsson att det skulle bli en höjning av transportstödet. Det hölls inte i samband med budgeten. Nu lovar Maud Olofsson här i kammaren igen, vad jag förstår, att man ska rätta till det här i vårbudgeten. Jag hoppas verkligen att det blir fallet, för det här är nödvändigt för väldigt många företag i vår del av landet.

Anf. 78 Marie Nordén (S)

Herr talman! Historien är inte oviktig. Det håller jag med om. Men vad som har hänt och alla turer hit och dit är föga intressant för de företagare som väntar på besked. Det är en viss skillnad mellan att vara underbudgeterad - då är det ett problem som regeringen och riksdagen får hantera - och att faktiskt sitta på beslutet och inte ge några besked över huvud taget. Jag säger precis som Hans Stenberg sade tidigare, att stå och säga att man har fått det underlag som vi skulle ha byggt vår budget på om vi hade fått behålla regeringsmakten - det är ju inte sant. Först och främst vet vi alla att ni inte får vårt budgetförslag utan att det är ett tjänstemannaförslag. Vi kan gå tillbaka och titta på hur den budget som faktiskt lades fram 2006 såg ut. Då ser vi att ni har 147 miljoner mindre till transportbidraget. Nu har Krister Hammarbergh gått, vilket jag tycker är tråkigt. Han sade: Det är tydligen så här det kommer att bli i debatterna. Det vore ju väldigt trist, tycker jag. Det är faktiskt så att man börjar undra hur länge en regering kan skylla på att den inte har haft tid. Är det illojala tjänstemän som presenterar andra förslag än ni själva hade önskat er? Ni säger att ni har suttit en sådan kort tid. Tidigare pratade man om att hundra dagar var en smekmånad. Jag undrar hur många dagar den här regeringen vill ha smekmånad? När ska ni börja ta ansvar för era egna förslag och för den politik ni själva driver? Som sagt, historien är inte i det här fallet intressant för dem som väntar på besked.

Anf. 79 Karin Åström (S)

Herr talman! Jag konstaterar också att jag inte har fått svar på min fråga. Alltså: När kan ministern lämna besked till företagen? Transportbidraget sysselsätter tusentals personer, både direkt i företagen och också genom underleverantörer, transportfirmor, etcetera. Det är alltså människors framtid i Norrland det handlar om, människor som faktiskt lever i samhällen som är helt beroende av att det finns företag kvar där, småföretag som du, Maud Olofsson, värnar så väl. Jag hoppas verkligen att ministern lyckas rätta till den här situationen med Finansdepartementet, som det förmodligen handlar om. Jag ser fram emot att vi hittar en lösning. Sedan tycker jag att det är mycket tragiskt att moderate riksdagsmannen Hammarbergh har lämnat oss. Jag vill passa på att säga så här då det gäller Hammarbergh att jag välkomnar honom in i debatter. Han har varit väldigt osynlig i mitt eget hemlän, så det är väldigt trevligt att få föra debatt med honom, om än det är här i kammaren. Välkommen in i debatten, Hammarbergh!

Anf. 80 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag glömde säga till Krister Hammarbergh att vi kan själva. Vi kan skriva själva också, Hammarbergh. Jag ska bara för mig själv konkretisera det svar jag tror att näringsministern har gett till mig och Socialdemokraterna, nämligen att vi får behålla ett transportbidrag. Det kommer mer pengar i den ekonomiska vårpropositionen. Därefter vidtar en snabb notifieringsprocess med kommissionen. Det vore bra om näringsministern kunde bekräfta att det är den tolkningen som är den riktiga. Det tror jag också vore bra för de företag som nu sitter och räknar så att de verkligen kan få ett besked om att det finns en ambition hos alliansregeringen att klara ut det här. Om det behövs mer uppbackning för att klara Finansen ställer vi gärna upp. Åtminstone kan jag säga att jag ställer upp och fortsätter opinionsbildningen i supporterverksamheten. Jag tackar näringsministern för debatten.

Anf. 81 Maud Olofsson (C)

Herr talman! Jag vill också tacka för debatten. Det är viktigt att vi diskuterar de norrländska företagens förutsättningar att komma ut på exportmarknaden. När vi diskuterar historien är det inte för att vi vill skylla ifrån oss utan mer för att få en rättvis beskrivning av hur det är. Jag hade naturligtvis inte tillgång till en socialdemokratisk budget, men jag hade tillgång till de siffror som utgjorde underlag för budgeten. Socialdemokraternas budget i riksdagen blev knappt godkänd eftersom det inte gick att utläsa vad ni satsade på. Det går visst att säga att det finns en ram, att man satsar på det och det räcker till det och det. Men när ni räknar ihop allt räcker det inte till den ram som ni själva har satt upp. Regeringen tycker att transportstödet är ett bra stöd. Det är ett förhållandevis enkelt stöd. Det är effektivt, och det stöder de norrländska företagens möjligheter att komma ut på exportmarknaden. Vi lade fram en budget i höstas. Det är den första och enda budget vi har hunnit lägga fram på dessa fem månader. Vi kommer att ha en ny budgetomgång i vår, precis som den förra regeringen. Det är exakt samma ordning nu som det har varit tidigare. Vi kommer att återkomma till att skapa goda förutsättningar för de norrländska företagen. Det är viktigt att säga att det vi ser hända i Norrland med de nya programmen för företagsutveckling är en positiv utveckling. Det ska vi glädjas åt. Det är bra att de socialdemokratiska riksdagsledamöterna nu är aktiva i att försvara småföretagens villkor för att bidra till tillväxten. Vi har inte sett det stora intresset tidigare, men det är väl bra om oppositionsrollen ger lite nya förutsättningar i det sammanhanget. Jag är glad att jag har en stark supporterklubb. Det är alltid tacksamt för en minister. Efter denna långa interpellationsdebatt vill jag önska trevlig helg och tacka för mig.

den 2 februari

Interpellation

2006/07:285 Transportbidraget

av Hans Stenberg (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Transportbidraget har sedan tillkomsten för drygt trettio år sedan varit ett viktigt stöd för företag i norra Sverige. Bidraget garanterar viss kompensation för deras dyra transportkostnader, vilket har haft en stor betydelse för Norrlandsföretagens konkurrenskraft. Det har stimulerat till högre förädlingsgrad i det lokala näringslivet. Men framförallt har det inneburit varaktiga arbetstillfällen i landets norra delar.

De företag som får transportbidrag sysselsätter tusentals personer i likhet med sina underleverantörer. Men det är inte bara stora företag som kunnat fortsätta verksamheten tack vare detta stöd. Många av småföretagen i Norrlands inland är helt beroende av transportbidraget för sin existens.

Det nuvarande transportbidraget gick ut vid årsskiftet. Fortsatt bidrag ska nu anpassas till de nya riktlinjerna för regionalstödet och därför anmälas till EU-kommissionen för den kommande programperioden 2007–2013. Före maktskiftet i höstas förberedde s-regeringen en sådan anmälan.

Högkonjunkturen och höga råoljepriser har drivit upp transportkostnaderna. Då bidraget inte är indexstyrt uppstår det vid stigande kostnader större bidragsbehov, som kräver finansiering i budgeten. Därför var kraven starka på den socialdemokratiska regeringen om att behålla bidragets värde. S-regeringen anslog 506 miljoner till bidraget i budgeten för år 2006, vilket var en kraftig höjning.

Samtliga borgerliga partier sade sig stödja transportbidraget, men i sitt första budgetförslag minskade den nya regeringen transportstödet från 2006 års nivå med nästan 150 miljoner kronor. Den nya nivån är alldeles för låg och kommer att få negativa konsekvenser för företag i Norrland.

Bidragets framtid är dessutom fortfarande högst oklart, eftersom regeringen ännu inte har lämnat in någon anmälan till kommissionen. En ny anmälan förutsätter att regeringen är överens om finansieringen. Uppenbart har regeringen nu svårt att komma överens, trots tidigare uttalat stöd för transporbidraget och alla löften om företagarvänlig jobbpolitik i valrörelsen för några månader sedan. I opposition ville Moderaterna och Folkpartiet ju skära ned transportbidraget rejält och Centern i sin oppositionsbudget hade mycket pengar också till transportbidrag, vilket kan vara en förklaring till denna oenighet.

Med anledning av detta vill jag ställa näringsministern följande fråga:

Hur kommer näringsministern att agera för att kunna behålla den nuvarande omfattningen på transportbidraget?