Transnationella företags ansvar för mänskliga rättigheter
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Ann Linde (S)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Ann Linde (S)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Ann Linde (S)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Ann Linde (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 47 Statsrådet Ann Linde (S)
Herr ålderspresident! Lorena Delgado Varas har frågat mig om anledningen till att Sverige inte deltar i FN-förhandlingarna om företags ansvar för mänskliga rättigheter samt vad jag avser att göra för att Sverige ska införa bindande regler för att reglera svenska företags uppförande utomlands.
Företag har ett stort ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna. Men svaret på frågan är inte en ny konvention, utan bättre tillämpning av de befintliga regelverken.
Det är bättre att fortsätta att slå vakt om FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter som antogs med konsensus 2011 samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag som uppdaterades 2011.
Vi behöver fortsätta att verka för att fler länder antar handlingsplaner om företagande och mänskliga rättigheter - inte minst Ecuador och Sydafrika som är mest pådrivande för den här konventionen. Här har EU gått i bräschen. 16 av EU:s medlemsländer har redan antagit handlingsplaner. Sveriges handlingsplan har följts upp, och vi fortsätter att titta på de rekommendationer som Statskontoret lämnade i sin genomgång förra året.
För Sverige och EU har det i förhandlingarna i Genève också varit viktigt att en eventuell konvention ska vara utformad i linje med FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter, de så kallade Ruggieprinciperna. Till exempel är det avgörande att alla företag omfattas, inte bara multinationella företag, vilket har förordats av vissa länder som varit drivande i förhandlingarna.
Jag vill understryka att om stater fullföljde sitt ansvar skulle man komma långt i arbetet med företagande och mänskliga rättigheter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En ny konvention som inte är helomfattande eller är förankrad hos merparten av FN:s medlemsländer och som på ett svårmotiverat sätt gör skillnad på olika typer av företag är därför inte rätt väg att gå. En sådan konvention kommer inte att få den effekt och slagkraft som vi behöver. Vi behöver öka våra ansträngningar för att försvara och genomföra dess ramverk, snarare än att skapa nya normer.
Ny lagstiftning kan ha långtgående konsekvenser som är svåra att överblicka. Innan man går vidare är det viktigt att vi skaffar oss en bättre bild av hur den obligatoriska hållbarhetslagstiftningen, som nyligen har införts, har fallit ut. Vi för en dialog med företag och civilsamhällesorganisationer om till exempel hållbarhetsrapportering för mänskliga rättigheter och företagande.
EU:s förordning om konfliktmineraler - guld, tenn, tantal och volfram - är ett exempel på detta. I förhandlingarna om EU-förordningen drev Sverige på för obligatoriska regler för EU-importörer av dessa mineraler, så att deras import inte ska finansiera mineralutvinning som kan orsaka konflikter och enormt mänskligt lidande.
Det förslag som Statskontoret har lagt fram är att regeringen bör tillsätta en utredning. Vi fortsätter att analysera det stora antalet förslag och rekommendationer. Sedan får vi se hur vi eventuellt tar dessa vidare och på vilka sätt.
Vi fortsätter också våra ansträngningar för den så kallade nationella kontaktpunkten, NKP. NKP har stark trovärdighet i fråga om att hantera olika ärenden som har inkommit.
Anf. 48 Lorena Delgado Varas (V)
Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet Linde! När demokrati och mänskliga rättigheter sätts ur spel minskar möjligheterna att lösa de globala miljöproblemen. Dessa frågor är starkt sammanlänkade. Om man ska nå de globala hållbarhetsmålen måste näringslivet vara med fullt ut. Hur får vi företagen att vara drivande i fråga om mänskliga rättigheter, inte bara här utan längs hela kedjan, från råvara till färdiglevererad produkt?
I denna kontext menar statsrådet Linde att det är bättre att fortsätta att slå vakt om FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Problemet är att länderna inte är konsekventa eller skyldiga att ålägga företagen ansvar för att agera gentemot mänskliga rättigheter. Ett bindande avtal bör reglera företagens ansvar för hela den globala försörjningskedjan och underlätta gränsöverskridande uppföranden.
Flera länder är ovilliga att införa bindande standarder för mänskliga rättigheter på egen hand eftersom de fruktar att detta skulle vara en konkurrensnackdel för företagen. Däremot skulle enhetliga internationella standarder skapa lika villkor för företagen. Här bör Sverige vara ledande eller åtminstone tongivande i förhandlingen av ett sådant avtal.
Att arbeta för att andra länder ska införa frivilliga nationella handlingsplaner löser inte heller problemet, speciellt inte när det gäller transnationella företags agerande. Trots svaret undrar jag hur regeringen avser att jobba med transnationella företag och deras ansvar i frågor om mänskliga rättigheter. Jag ser nämligen inte hur det kommer att bemötas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vore det inte klokt om Sverige bidrar till detta ansvar genom att delta i förhandlingar om ett bindande avtal i FN?
Anf. 49 Statsrådet Ann Linde (S)
Herr ålderspresident! Sverige har en egen handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter. Där finns flera centrala komponenter som borde vara givna för länder som uttrycker ambitioner om hållbart företagande. Hit hör en nationell kontaktpunkt, en obligatorisk hållbarhetsrapportering som är mer ambitiös än de direktiv som EU har, upphandlingslagar, den så kallade visselblåsarlagen och skärpta skrivningar avseende hållbarhet för våra exportstödjande myndigheter. Regeringens uttryckliga förväntan är att det svenska näringslivet följer de internationella riktlinjerna i alla länder. Jag träffar väldigt ofta företag, och jag tycker att man har en mycket positiv inställning till detta från svenska företags sida.
Det är slående att många av de länder som varit mest pådrivande för en global konvention är stater som saknar relevanta nationella handlingsplaner och vars ambitioner för företagande och mänskliga rättigheter ofta ligger långt efter Sveriges och EU:s. Förutom initiativtagarna är det också andra länder. Dessa länder måste ta sitt ansvar för företagande och mänskliga rättigheter och inte gömma sig bakom en konvention som är begränsad till transnationella företag. Redan i dag har vi flera privata aktörer som har lämnats ut och kritiserats, vilket i sig fungerar som ett förtäckt skydd för de nationella och statliga bolag som konventionen inte skulle omfatta. Till detta kommer att flera av FN:s största medlemsländer har ställt sig vid sidan av förhandlingarna.
Regeringen har fortsatt höga ambitioner och vill verka för globala lösningar för att komma till rätta med orättvisor, diskriminering och exploatering som finns i skärningspunkten mellan företagande och mänskliga rättigheter.
Anf. 50 Lorena Delgado Varas (V)
Herr ålderspresident! Är det inte bra att länder som av olika anledningar saknar relevanta nationella handlingsplaner för företagande och mänskliga rättigheter är positiva till bindande globala konventioner som rimligtvis även bör innefatta dessa länder? Kan det inte vara så att det för en del länder är lättare att få engagemang i fråga om åtaganden som gäller alla länder, eftersom det blir konkurrens på lika villkor om alla är bundna till samma regler?
Sverige är i dag inte det land i Europa som har ledartröjan när det gäller att avkräva ansvar från företag. Frankrike har till exempel antagit en egen lag för att franska företag ska ta ansvar för mänskliga rättigheter och miljön. Dessutom deltog Frankrike aktivt i förhandlingarna om ett globalt bindande avtal.
Med tanke på hur nära frågor om mänskliga rättigheter är relaterade till miljöfrågor är detta ytterst prioriterat om vi ska nå de globala miljömålen. Regeringen förespråkar frivilliga lösningar, men det har inte gett den effekt man hoppats på.
Herr ålderspresident! Statsrådet Linde lyfte den obligatoriska hållbarhetslagstiftningen som en väg framåt. Men så sent som i februari i år presenterade Amnesty, Fair Action och Diakonia en granskning av hållbarhetsredovisningen som visade stora brister. Man rekommenderar faktiskt, precis som Statskontoret gjorde, en obligatorisk och kontinuerlig konsekvensanalys för svenska företag när det gäller deras påverkan i fråga om mänskliga rättigheter. Att man ska införa obligatorisk human rights due diligence är något som jag hoppas att regeringen arbetar vidare med.
Anf. 51 Statsrådet Ann Linde (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr ålderspresident! Av flera skäl menar regeringen att en ny global konvention om mänskliga rättigheter och företagande fortfarande inte är rätt väg att gå. Det som krävs är rätt tillämpning av befintliga regelverk. Jag vill också erinra om att den hållbarhetsrapportering som vi har inte är frivillig utan fastställd i lag.
Här handlar det om att få länder att slå vakt om och fullt ut genomföra FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Den antogs med konsensus av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011. Dessutom måste existerande nationell och internationell lagstiftning och regelverk gällande korruption tillämpas på alla nivåer.
I sak finns det problematiska faktorer som bidrar till min tveksamhet till att Sverige ska skriva på den här globala konventionen. Tidigt stod det klart i förhandlingarna i Genève att en eventuell konvention skulle bli svår att utforma i linje med FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter.
Det särskilt problematiska är just att det inte omfattar alla företag utan endast inriktas på multinationella företag. Som ni känner till, inte minst här i Sverige, förekommer både statliga och nationella företag i diskussioner som gör sig skyldiga till olika övergrepp. Att undanta dem från en global konvention skickar helt fel signal om staters ansvar för sina egna företag. Dessutom riskerar en sådan här lösning att skapa ett ojämlikt ekonomiskt spelfält.
Vi har från EU:s sida efterlyst en mer transparent process, inte minst för att slå vakt om den etablerade praxis som FN-förhandlingar har haft under flera decennier. Sverige närvarade också vid den fjärde förhandlingsrundan, och vi bidrog till den gemensamma EU-positionen. Dess huvudbudskap är att fortsätta att verka för företagande och mänskliga rättigheter men inte primärt genom nya, bindande konventioner. En del har därför tolkat EU:s inställning som en återhållande kraft inom hållbart företagande, när det är tvärtom: Unionen står för en ambitiös ansats.
I dag har 16 av EU:s medlemsländer antagit nationella handlingsplaner för företagande och mänskliga rättigheter. EU är också i färd med att utarbeta en omfattande lagstiftning standardiserat kring hållbara finansmarknader, och Sverige håller på att uppdatera sin handlingsplan för mänskliga rättigheter för att bli en plattform för hållbart företagande.
EU och Sverige är alltså en stark politisk röst för mänskliga rättigheter över hela världen.
Anf. 52 Lorena Delgado Varas (V)
Herr ålderspresident! Är det inte så att det saknas verktyg för stater att hålla transnationella företag ansvariga i fråga om mänskliga rättigheter? Är det inte så att det finns juridiska luckor mellan staterna som måste lösas på den internationella arenan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om vi nu hade en nationell obligatorisk så kallad human rights due diligence och ett globalt bindande avtal, skulle inte det driva utvecklingen framåt i avseende på mänskliga rättigheter och för miljön?
Vi pratar oftast om att handeln är ett sätt att driva dessa frågor framåt, men vi är inte villiga att binda oss vid att respektera det fullt ut. Det här gör att utvecklingen går väldigt långsamt framåt och i vissa avseende inte framåt alls. Det här främjar företag som inte respekterar detta utan kanske bara skriver fina ord i sina hållbarhetsredovisningar.
De företag som däremot jobbar konsekvent med detta tvingas konkurrera med globala företag som har som affärsidé att göra vinster genom att utnyttja människor och förstöra deras levnadsmiljö. Här måste vi ta vårt ansvar och säkerställa dessa företags vidare utveckling och tvinga företagen att konkurrera under andra premisser.
Herr ålderspresident! Statsrådet Linde nämner också att Sverige drev på för konfliktmineralsdirektivet, men det gäller bara fyra mineraler och bör utökas. Det behövs ett bredare tag, så vad blir nästa steg avseende detta?
Anf. 53 Statsrådet Ann Linde (S)
Herr ålderspresident! Hade det varit så enkelt som att den här konventionen skulle lösa problemen med företagande och MR hade vi naturligtvis skrivit på den. Men vi tror att det är tvärtom. Vi tror att det är ett skynke att skydda sig bakom för dem som faktiskt inte vill hålla reda på sina egna företag och på privata företag utan bara anser att det ska gälla multinationella företag.
En ny lagstiftning, om den ska vara bindande, kan få konsekvenser som är väldigt svåra att överblicka. Innan vi tar ett sådant eventuellt steg måste vi därför skaffa oss en bättre bild av den faktiskt obligatoriska hållbarhetslagstiftning som vi precis har infört. Vi för en sådan dialog med företag och civilsamhällesorganisationer om hållbarhetsrapportering, MR och företagande så att den ska bli mer effektiv. Den diskussionen för vi också med andra länder.
EU:s förordning om konfliktmineraler är ett exempel på hur Sverige har påverkat. Vi drev på för obligatoriska regler för EU-importörer av dessa mineraler och lyckades med det.
Däremot tror vi inte att man ska öppna upp det nu. Det var nämligen jättesvårt att få den här konfliktmineralsförordningen, som alltså blev bindande lag. Öppnar vi upp den riskerar vi att förlora det som vi har vunnit. Om vi först får igenom denna förordning kan vi sedan ta ett annat steg. Men vi ska inte öppna upp den, för då är risken att det inte blir något över huvud taget.
Statskontoret har lagt fram förslag om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se hur det har gått med alla de här frågorna. Vi håller på att analysera detta, för det är väldigt många förslag som Statskontoret har kommit med.
Vid sidan av detta vill jag understryka hur viktiga regeringen tycker att dessa förslag är, och vi kommer att återkomma i höst med nya och ännu bättre förslag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Interpellation 2018/19:254 Transnationella företags ansvar för mänskliga rättigheter
av Lorena Delgado Varas (V)
till Statsrådet Ann Linde (S)
I FN pågår samtal kring ett juridiskt bindande FN-avtal om transnationella företags ansvar för mänskliga rättigheter. Ett sådant avtal skulle ge en enorm förbättring för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö i stora delar av världen. I dag följer vi FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (FNVP), som inte är lagbindande. Rapporter visar att FNVP inte är tillräcklig och inte har genomsyrat svensk lagstiftning, och därför går transnationella företag fria när de överträder mänskliga rättigheter. Inga domar, inget utkrävande av ansvar.
Ett exempel på detta är Bolidens hantering av våtverksslam till Chile under 1980-talet. Ett annat är detaljhandelsföretagens inköp av livsmedel och kläder från länder där varken arbetsrätt eller vattenrätt respekteras. Vi ser också handeln med diktaturer såsom Saudiarabien, som massavrättar, fängslar demokratikämpar och för ett förödande krig mot Jemen.
Internationell handel är viktig och utvecklande och ska främjas. Handel kan vara ett verktyg för att skapa möten och samarbete över nationsgränserna för att på så sätt direkt påverka mänskliga rättigheter, arbetsrätt, demokrati och internationell miljölagstiftning. Här kan Sverige vara drivande och göra skillnad. Vi vill att svensk export och svenska investeringar aldrig ska bidra till att urholka mänskliga rättigheter; tvärtom vill vi att de ska bidra till att stärka dem. Att inte ha bindande avtal innebär att mycket liten eller ingen förändring sker i det avseendet.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Ann Linde:
- Vad är enligt statsrådets mening anledningen till att Sverige inte deltar i FN-förhandlingar om företags ansvar för mänskliga rättigheter?
- Vad avser statsrådet att göra för att Sverige ska införa bindande regler för att reglera svenska företags uppförande utomlands?