tingsrättsnedläggningar i Värmlands och Örebro län

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 2 maj 2001

Interpellation: tingsrättsnedläggningar i Värmlands och Örebro län

Interpellation 2000/01:339 av Åbjörnsson, Rolf (kd)

den 28 mars

Interpellation 2000/01:339

av Rolf Åbjörnsson (kd) till justitieminister Thomas Bodström om tingsrättsnedläggningar i Värmlands och Örebro län

En övergripande målsättning för rättsväsendet borde vara att tillskapa ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsliv. I en färsk promemoria av hovrättslagmannen Göran Ewerlöf som utarbetats på Domstolsverkets uppdrag och som publicerades i mars 2001 föreslås dock drastiska nedskärningar av domstolsorganisationen lokalt i Värmlands och Örebro län. Inte mindre än fem tingsrätter @ Karlskoga, Lindesberg, Arvika, Sunne och Kristinehamn @ föreslås få stänga sina portar den 1 juli 2002.

Kvar blir då således bara en tingsrätt i varje län, Örebro tingsrätt i Örebro län och Karlstads tingsrätt i Värmlands län. Detta liknar det förslag som regeringen tidigare lagt om en tingsrätt i varje län och som man efter hård kritik fått backa ifrån.

Frågan som måste ställas är om någon egentlig analys gjorts av behovet av en sådan här nedläggningsvåg över de mindre tingsrätterna. Vare sig allmänheten, domarkåren eller rättslivets aktörer i övrigt har efterlyst en förändring i denna riktning. Det finns heller ingen dokumentation som styrker att de mindre tingsrätternas domar skulle hålla lägre klass än de störres.

För att motivera denna centralism återstår således blott ekonomiska motiv från centralmaktens sida.

Det är i viss utsträckning förståeligt att de lokalt förankrade tingsrätterna måste ha en tillräcklig måltillströmning för att sysselsätta förslagsvis tre@fem ordinarie domare. För att möjliggöra denna målsättning kan domkretsindelningen förändras, fördelningen av mål mellan förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna kan också ändras.

Samtidigt konstateras att förvaltningsdomstolarnas verksamhet präglas av oerhört långa handläggningstider samt en i många avseenden ojämn kvalitet.

För att effektivisera och bibehålla den lokala förankringen förefaller det således vara en god idé att slå samman allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. En enda domstolsorganisation medför administrativa rationaliseringar och en tydligare rättstillämpning. Självfallet måste, inom ramen för en enhetlig domstolsorganisation, viss specialisering äga rum och detta uppnås dels genom lottning av målen på visst sätt, dels genom cirkulation av domarna.

Ytterligare vinster skulle kunna uppkomma genom att t.ex. körkortsmål handläggs samtidigt som underliggande trafikbrottmål avgörs. Detsamma gäller ekobrottmål som skulle vinna mycket på att avgöras i samband med skattemålen. Härtill kommer att det förhållandet att de allmänna domstolarna är vana vid att handlägga mål och ärenden i nära relation med de människor som berörs gör att handläggningen har en större intensitet.

En sammanslagning av förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna skulle alltså kunna leda till effektivitets- och kvalitetsförbättringar, samtidigt som den lokala förankringen bibehålls. Nedläggningarna av landets mindre tingsrätter skulle med denna reform kunna stoppas.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till justitieminister Thomas Bodström:

Är justitieministern beredd att ändra domkretsindelning och flytta över mål från förvaltningsdomstolarna för att bevara de mindre tingsrätterna?

Är justitieministern beredd att slå samman förvaltningsdomstolarna med de allmänna domstolarna för att effektivisera domstolsväsendet och bevara de mindre tingsrätterna?