tingsrätternas framtida organisation

Fru talman! Carina Hägg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att frågan om den framtida tingsrättsorganisationen ska få en allsidig belysning och för att tingsrätterna i Eksjö, Ljungby och Värnamo ska kunna bli kvar och utvecklas. Det pågår sedan flera år en omfattande reformering av domstolsväsendet. Som Carina Hägg framhåller finns det en rad aspekter som bör beaktas vid arbetet med att utforma den framtida tingsrättsorganisationen. För att kunna få ett så bra beslutsunderlag som möjligt har regeringen bedrivit reformarbetet stegvis region för region, vilket riksdagen också har ställt sig bakom. Detta innebär att varje region utreds utifrån sina speciella förutsättningar, samtidigt som en helhetssyn kan anläggas utifrån de principiella utgångspunkterna. Dessutom kan erfarenheter från tidigare genomförda sammanläggningar tas till vara. Utredningen bedrivs normalt på så sätt att Domstolsverket ser över tingsrättsorganisationen i en viss region. Därefter remitterar Domstolsverket utredningen till berörda myndigheter och organisationer. När remissbehandlingen avslutats ges utredningen, remissyttrandena och verkets förslag in till regeringen. Efter beredning av frågan inom Regeringskansliet anmäler regeringen sitt ställningstagande till riksdagen, som också har ställt sig bakom varje beslutad förändring av tingsrättsorganisationen. Genom det förfarande jag har beskrivit tillförsäkras regeringen ett brett beslutsunderlag i frågor om förändringar av tingsrättsorganisationen. När det gäller de tingsrätter Carina Hägg särskilt nämner remissbehandlar Domstolsverket för närvarande en utredning om tingsrätterna i Kronobergs och Jönköpings län. Jag har inte för avsikt att föregripa denna genom att nu ta ställning till hur den framtida tingsrättsorganisationen i den regionen bör se ut.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka justitieminister Thomas Bodström för svaret. Jag kan dock inte vara nöjd med vad kammaren nu har fått ta del av. Mer information har vi kunnat ta del av via medierna, fru talman. Jag vill redan inledningsvis understryka min uppfattning att tingsrätterna ska vara kvar. Den uppfattningen har också stärkts efter justitieministerns svar. Statsrådet har deklarerat att regeringen inte ska ta något beslut som går riksdagen emot. Ska jag tolka detta uttalande som att om länsbänken, kommuner och remissinstanser säger nej till nedläggning av tingsrätterna så kommer justitieministern att respektera folkviljan i Jönköpings och Kronobergs län? Är det argument och information från oss som representerar och lever i de berörda regionerna som justitieministern kommer att lyssna på? Vilkas ord kommer att väga tyngst för regeringen - Domstolsverkets enmansutredares eller vi folkvaldas? Att människor känner trygghet är och har varit en hörnsten i socialdemokratisk politik, till exempel ekonomisk och social trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Men detta gäller självklart också trygghet vid brott. Vid riksdagens partiledardebatt den 21 januari var detta också en central del av statsminister Göran Perssons anförande. Vi socialdemokrater har satsat mycket på polisen de senaste åren. Men vi måste samtidigt se till helheten i rättskedjan. Tingsrätterna är och förblir en viktig del av rättskedjan. I dag ger brottmål och civilmål mer än full sysselsättning åt en kompetent personal på våra tingsrätter. Får polisen möjlighet att bli än effektivare kommer trycket på tingsrätterna att öka ytterligare, även om jag inte förbiser effekterna av ett brottsförebyggande arbete. Även för det brottsförebyggande arbetet är dock rättsväsendet knutpunkten. Jag vet att kvinnojourer och brottsofferjourer ser allvarligt på sina möjligheter att fortsätta sitt arbete i nuvarande omfattning om tingsrätterna slaktas. Lyssnar justitieminister Thomas Bodström på ROKS oro för nedläggning av tingsrätterna? Har justitieministern analyserat hur arbetet med att stödja brottsoffer kommer att påverkas? Kommer en kompletterande analys av hur förutsättningarna för det brottsförebyggande arbetet skulle påverkas av en nedläggning att göras? I dagens Värnamo Nyheter kunde vi läsa att nämndemännen aviserar att man lämnar uppdraget om verksamheten centraliseras. Det är en utveckling som vi har kunnat konstatera i de bygder där tingsrätterna redan har centraliserats. Den starka lokala förankringen har försvagats. Rekryteringen av nämndemännen har smalnats av. Är detta ett steg i att gå dem till mötes som vill avveckla nämndemännen som funktion? Ett sådant synsätt kan finnas med i vågskålen, enligt många som är intresserade av denna fråga. Det är angeläget att justitieministern klargör om så är fallet. Ett skäl som anförts mot våra tingsrätter är enligt justitieministern EG-rätten. I år har vi val till EU-parlamentet och ett EU som står under press genom hot från terrorism och grov kriminalitet. På vilket sätt kommer människor att uppfatta samarbetet inom Europa om det konkreta resultat man ser, dessutom ett valår, är att tingsrätterna försvinner? Borde inte fokus enligt justitieministern i stället läggas på hur man minskar onödigt krångel inom EU? Jag vill fråga Thomas Bodström om det rättsliga samarbetet ska fälla tingsrätterna när det är den gränsöverskridande brottsligheten som i stället borde känna sig hotad. Hotet har hängt över våra tingsrätter sedan länge. Trots detta har tingsrätterna arbetat med att utveckla sin verksamhet och se nya vägar. Nu behöver dock personalen på tingsrätterna arbetsro för att ytterligare kunna stärka samarbetet. Mina kolleger från Kronobergs län kommer att vidare beröra samarbetet mellan Ljungby och Värnamo tingsrätter. I Eksjö har man tagit fram ett intressant förslag om att samarbeta österut över länsgränsen, ett spännande förslag som är väl värt att beakta. Samtidigt har det framkommit en tveksamhet från departementets sida till att arbeta länsöverskridande. En tolkning som görs är att det öppnar för centralisering av tingsrätterna om man inte tillåts gå över länsgränserna för samarbetet. Ska vi se denna tveksamhet till att gå över länsgränserna som ett sätt att öppna för en ytterligare centralisering? Det var några av mina frågor. Jag återkommer med resten i nästa anförande.

Fru talman! Jag får tacka justitieministern för det svar som har levererats. Det är inte så ofta justitieministern och jag har debatter, så det kan ju vara spännande. Den här frågan känns angelägen för mig - naturligtvis för att jag ser till rättsväsendet som helhet, men också för att jag kommer från Småland dit tingsrättsnedläggningarna nu har nått. Det har redan gjorts en kraftig omdaning. Massor med små tingsrätter har lagts ned. Ingen ordentlig konsekvensanalys är gjord av vad detta har åstadkommit ur rättslegitim synvinkel. Det går inte heller att göra en sådan konsekvensanalys förrän några år har lagts till efter det att beslutet har fattats och genomförts. Vad handlar det om av inbesparade kostnader eller utökade kostnader? Vad har det för betydelse för rättsväsendets legitimitet? Hur många inställda förhandlingar har det blivit därför att människor har längre att åka? Hur ser det ut med vittnens uteblivande? Vi vet väldigt lite om konsekvenserna. Ändå verkar det som om regeringen är beredd att gå vidare och fortsätta att slakta tingsrätter. Vi är nu inne på de medelstora tingsrätterna. Till handledning har man Domstolsverkets rapport, utförd i olika län av unga jurister som har varit ensamutredare och som inte alltid har granskat eller förstått de regionala omständigheterna, ett hastverk som togs fram på tre månader. Jag vet inte om den var ett beställningsverk från Regeringskansliet - jag hoppas inte det - men ibland funderar jag över detta. Detta kan väl inte, justitieministern, få styra något så viktigt som den framtida domstolsorganisationen! Det finns en mängd felaktigheter, saker som inte har belysts och saker som fattas i Domstolsverkets rapport. En skrivelse från Eksjö tingsrätt visar tydligt på detta. Den ska jag be att få överräcka till justitieministern sedan. I direktivet till Domstolsverket fanns att man skulle titta på de regionala konsekvenserna. Detta blir väldigt svårt när man nu slår sönder tingsrättsomdaningen. Dels kan vi som ledamöter i riksdagen inte få någon överblick eftersom det kommer några beslut i taget, några län i taget som belyses, dels kan de förslag som Carina Hägg nämnde om andra grepp när det gäller den regionala indelningen över huvud taget inte bearbetas, tas upp eller belysas. Eksjö tingsrätt har till exempel föreslagit att det skulle gagna invånarna i Ydre kommun, Vimmerby kommun och Hultsfreds kommun att få tillhöra Eksjö tingsrätt i stället för den organisation som råder i dag. Närheten till tingsrätten har betydelse. Det handlar också om tillgången på advokater. Man riskerar att de försvinner från en stad som får sin tingsrätt indragen. Vad får det för konsekvenser? Gnosjöregionen, som jag kommer ifrån, ligger nära Värnamo tingsrätt. Det finns en oro bland de företagare som behöver anlita advokathjälp för olika avtal och så vidare, för att de ska förlora den kompetensen på nära håll. Det är en ganska avgörande regionalpolitisk faktor. Den har inte alls belysts i Domstolsverkets rapport. Eksjö tingsrätt pekar tydligt på att EU:s strukturfonder kan vara svåra att nyttja om det inte finns någon tingsrätt kvar. Man ligger inom stödområdet och har möjlighet att nyttja dem. Det har betydelse. Den regionalpolitiska konsekvensen har inte heller tagits upp eller belysts över huvud taget i Domstolsverkets rapport. Det finns ganska mycket arbete kvar att göra med att utreda konsekvenserna. Jag hoppas att regeringen hejdar sig. Det finns också ett tydligt storstadsperspektiv, en centraliseringstanke som går igen när det gäller många av de statliga organen i dag. Domstolsverket är bara ett i ledet. Som sagt, jag väntar på ett svar, justitieministern. Det är dags att hejda sig och göra en konsekvensanalys, och den är inte möjlig att göra än.

Fru talman! Jag vill också tacka för svaret. Vi från Kronoberg kanske också ska tacka Carina Hägg för att hon har skrivit interpellationen. Tingsrätternas framtida organisation är en framtidsfråga som kommer att vara avgörande i ett långsiktigt perspektiv. Många tycks i den här debatten tro att lösningen är att centralisera. Jag delar inte den uppfattningen. Ur den enskildes perspektiv måste man väga in både rättssäkerheten och regionalpolitiken. Det regionala perspektivet måste vägas in när man diskuterar tingsrätternas framtida organisation. Samarbetet mellan tingsrätterna i Ljungby och Värnamo har fungerat bra. Därför måste de få möjlighet att utveckla det samarbetet, inte avveckla det. Ett framtidsinriktat synsätt är att utveckla samarbete över länsgränserna och på så sätt stärka kommunernas och regionens möjlighet till utveckling och ökad kompetens. Det är viktigt att det finns människor i hela landet som är högutbildade. Om man då centraliserar verksamhet som kräver högskole- och universitetskompetens minskar man sakta men säkert småstädernas möjlighet till tillväxt. I Ljungby finns det i dag enligt telefonkatalogen tre olika advokat- och juristföretag. Det har förmodligen ett samband med att det finns en tingsrätt. Om man ser det ur ett långsiktigt perspektiv riskerar nedläggningen av Ljungby tingsrätt att leda till att viktig kompetens försvinner. I Kronobergs län har vi uppfattat att samarbetet mellan Ljungby och Värnamo tingsrätter fungerar bra och att de krav som finns på en modern domstol i dag uppfylls. Vi har inte fått några andra signaler, varken från medborgare eller andra. Man uppfyller de krav som finns på rättssäkerhet. Därför vill jag fråga justitieministern hur ministern ser på samarbete över länsgränserna.

Fru talman! Det här med tingsrätterna i Sverige är ett oerhört viktigt ämne. Inte bara deltagarantalet i interpellationsdebatten i dag visar det utan även antalet interpellationer och skriftliga frågor som ställts. Sedan jag senast deltog i en interpellationsdebatt med justitieministern i den här frågan har jag ägnat mig åt att besöka ett antal tingsrätter, både nedläggningshotade och sådana som är tänkta att bli större. Jag möts hela tiden av domare och domstolspersonal som ställer frågor. Man förstår inte vad Domstolsverket håller på med. Man förstår inte skälen i riksdagens beslut och Domstolsverkets utredningar om beredningsorganisation, rekryteringsproblem, kompetensutveckling och så vidare. Man talar i stället om och visar på hur väl de här tingsrätterna fungerar. Justitieministern har bland annat talat om att man ska undvika sårbarhet hos domstolarna. När jag har ringt runt och åkt runt till tingsrätter har jag haft en standardfråga, nämligen om någon domare känner till om man någonsin har inställt en förhandling på grund av att domare eller domstolspersonal har blivit sjuk eller av annan anledning inte kan ställa upp. Hela tiden har jag naturligtvis fått nekande svar. I de här tingsrätterna ställer man upp för varandra. En annan fråga som ofta ställs, i alla fall sedan Skåneutredningen kom i december, är om justitieministern verkligen ställer sig bakom Domstolsverkets resonemang att en tingsrätt i fortsättningen måste ha underlag för arbete för 8-10 domare. I utredningarna från Domstolsverket talar man inte bara om domare utan man talar om ordinarie domare, vilket innebär att fiskaler inte räknas med. Jag vill direkt fråga justitieministern om justitieministern är beredd att ställa sig bakom det besked som Domstolsverket lämnar i sina utredningar om att det behövs 8-10 domare i tingsrätterna i framtiden. Sedan har vi naturligtvis ekonomin. Vi har fått klara besked att detta inte är förorsakat av några sparbeting. Det förstår vi kanske också, eftersom det inte finns några ekonomiska överväganden i de här utredningarna, vare sig för domstolsväsendet, polisen eller kriminalvården. Kriminalvården får transporter, det blir poliser som ska vittna och så vidare. Kostnaden för offentliga försvarare som ska åka ett antal mil kommer att bli betydande. Det berörs över huvud taget inte. Vi har också lokalkostnaderna. På flera ställen avser man att inte bara bygga till en tingsrättsbyggnad utan bygga en helt ny byggnad, som i Göteborg med den föreslagna så kallade kransdomstolen. Min andra fråga till justitieministern är därför: Är det inte nödvändigt att komplettera de här utredningarna med ekonomiska överväganden, så att vi vet om det handlar om mindre kostnader eller mera kostnader för framtiden?

Fru talman! Regeringen har i många avseenden gett ordet reform en helt ny innebörd. Reform har i ett stort antal fall inneburit att en myndighet är tvungen att spara pengar. Då kommer man med en reform. Jag misstänker att även den så kallade reformeringen av domstolsväsendet till viss del - nu är jag lite försiktig - tvingas fram av det faktum att den uppgift och de mål som satts upp för domstolsväsendet inte går att förena med de resurser som regeringen och majoriteten i utskottet hitintills har varit beredda att släppa till. Vi moderater menar inte att organisationen av domstolsväsendet aldrig behöver förändras. Men det får inte ske på det sätt som det nu sker, styckevis och delt. Fru talman! Jag citerar en mening i justitieministerns svar: "För att kunna få ett så bra beslutsunderlag som möjligt har regeringen bedrivit reformarbetet stegvis region för region, vilket riksdagen också har ställt sig bakom." I alla fall har tre partier ställt sig bakom det. De andra partierna, de borgerliga, har hela tiden krävt en helhetssyn. Men den har vi inte fått. Jag är nästan säker på att ett antal av ministerns egna riksdagsledamöter hade vacklat och känt sig ganska svettiga, om man hade kommit med en helhetssyn till kammaren. Vi tycker att det här är fel väg att gå. Vi moderater anser att den nya tingsrättsorganisationen måste beslutas utifrån principer som är vägledande för dömandet i framtiden. Det här handlar om en total förändring av tingsrättsorganisationen. Innan man går vidare måste man faktiskt ta ett samlat grepp, så att man vet var man är på väg att landa och inte hålla på så här, län för län. Den pågående reformeringen av domstolsväsendet får inte heller göras till ett besparingsprojekt. Jag ber om ursäkt, fru talman, men jag är kanske konspiratoriskt lagd. Jag har en känsla av att det är mycket kostnadsbesparingar. Det är bara att titta på ekonomin i Domstolsverket och hur det ser ut framöver. Jag kommer till det lite senare. Fru talman! Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring måste värderas högre än vad man hitintills har gjort. Redan i dag är det förenat med stora svårigheter att få vittnen att inställa sig till domstol. Hur blir det i framtiden, om man ska åka uppemot 10 mil? Då kanske man inte ser det man borde se, och man kanske inte ställer upp för rättvisan som man faktiskt måste göra om vi ska få ett drägligt samhälle. Till grund för det fortsatta arbetet bör ligga en omfattande utvärdering och konsekvensanalys av de förändringar som man hitintills har gjort. Jag instämmer med någon av de föregående talarna här. Det är för kort tid att titta på det som redan har gjorts. Konsekvenserna fullt ut är inte heller genomlysta. Kostnaderna för de planerade förändringarna - till exempel i form av nya domstolsbyggnader, som Jan Ertsborn sade här - bör också granskas. Vidare är det viktigt att större förändringar av domstolsorganisationen faktiskt har en bred politisk förankring här i kammaren. Så är inte fallet nu. Om det nu är någon idé att kasta ut frågor ska jag ställa två, fru talman. Ministern borde få lite mer tid med alla frågorna. Har regeringen för avsikt att komma med en helhetssyn på hur domstolsväsendet ska vara organiserat i framtiden? Anser justitieministern att länsrätter och tingsrätter ska slås ihop? Det gör man på vissa ställen.

Fru talman! I oktober månad förra året skrev jag tillsammans med riksdagsledamoten Bengt-Anders Johansson från Jönköpings län till Domstolsverket i den fråga som Carina Hägg har interpellerat om. Vi skrev att vi var väldigt oroliga för den aviserade förändringen. Vi framförde vår uppfattning att reformering av rättsväsendet måste baseras på en långsiktig vision. Det är visionen om ett rättssäkert och tillgängligt domstolsväsende. Vi sade att vår uppfattning är att man måste ta hänsyn till många saker, medborgares närhet till rättsväsendet, polisens arbetssituation, åklagarväsendets roll och arbetsmöjligheter och vittnens roll och uppgifter i domstolarna. I svaret från Domstolsverket säger man i avslutningen på sitt brev: "I arbetet kommer självfallet att beaktas sådana omständigheter som Ni nämner i brevet, t.ex. närheten för medborgarna till domstolarna och samverkan med polis och åklagare". Nu har vi utredningen här, och den är på remiss. Det visar sig att vår oro var befogad. Man har inte tagit hänsyn över huvud taget, utan tingsrätterna i Eksjö, Värnamo och Ljungby föreslås läggas ned som så många andra. Det verkar vara någon sorts strategi i detta för organisationen av tingsrätter. Man visar bara upp en liten del av nedläggningarna i taget, för det är nedläggningar det handlar om på hela linjen. Det fanns 92 tingsrätter år 2000. Nu är det 72. I en promemoria från Domstolsverkets generaldirektör i augusti förra året föreslår man att tingsrätterna ska bli 37. Följer man den linjen har man halverat antalet tingsrätter och lite till. Det blir 40 % kvar. Inte en enda översiktlig och enhetlig plan för detta har presenterats, utan man serverar det styckevis och delt. Hela denna landsomfattande omorganisation som håller på nu och som tidigare har haft ett väldigt motstånd ser man inte. Nu får man det regionalvis i stället. Just nu är det tingsrättsorganisationen i Jönköping och Kronoberg som är på tapeten. Man fortsätter den strategi man påbörjat med nedläggning. I den utredning som Domstolsverket nu har gjort om Jönköpings och Kronobergs län finns ett förslag från tingsrätten i Eksjö. De säger att man skulle vilja utreda förutsättningarna för att behålla tingsrätten som en självständig domstol med utökad omkrets. Man tar till sig Hultsfred, Vimmerby och Ydre. Domstolsverket säger att det skulle kunna innebära att det blir bättre för dem som bor i Eksjö domsaga. De i de tillkommande kommunerna skulle också få kortare avstånd. Samordningen med andra platser påverkas inte. Det finns alltså inga hinder för detta. Så fortsätter man med en fantastisk poäng. Man avfärdar förslaget i stället för att säga: Det var ett väldigt bra förslag. Man säger också att nedläggningen av tingsrätten i Eksjö kommer att medföra problem för åklagarverksamheten och för polisverksamheten. Det blir ökade kostnader, ökat resande och allting. Men ändå säger man att man ska genomföra reformen för att det blir "ett antal positiva effekter". Man tar sig för pannan. Detta är ett klart bevis på att det är olämpligt att göra utredningar på detta uppdelade regionala sätt. Fru talman! Jag skulle ändå vilja be justitieministern: Svara Carina Hägg. Finns det några som helst åtgärder som justitieministern tänker vidta för att tingsrätterna i Värnamo och Eksjö ska få finnas kvar?

Fru talman! Anledningen till att jag vill vara med i diskussionen är att jag kommer från Hässleholm. Där har vi också en tingsrätt som är nedläggningshotad. Sedan 1860 har Hässleholms tingsrätt fungerat. Den är bevisligen mycket kostnadseffektiv och har en bra organisation än i dag. Men nu är den hotad av nedläggning. Det känns väldigt smärtsamt och tråkigt. En eventuell nedläggning kommer att få svåra konsekvenser för orten och kommunen som tappar en del av sin status. Advokater kommer att flytta från Hässleholm. Näringslivet kommer att stå utan advokater. Vittnen och anklagade kommer att ha betydligt längre väg till en eventuell tingsrätt i Kristianstad. Då säger någon att det bara är 5 mil till Kristianstad. Hur ser det ut i Kristianstad? De har inte plats att ta över från Hässleholm. De är redan mycket trångbodda. De skulle få 700 fler brottmål varje år. Det skulle behövas en ny rättssal och fler kontorslokaler. Hur ska man få plats med arkivet från Hässleholm? Har verkligen Domstolsverket tänkt över konsekvenserna av en eventuell nedläggning av Hässleholms tingsrätt? Jag skulle vilja citera några rader ur Norra Skåne från måndagen den 5 mars 2004. Rubriken är Skånska nämndemän efterlyser demokrati. "Skånska nämndemän frågar sig vart demokratin tagit vägen. De har inte tillfrågats underhand när Domstolsverkets utredare befunnit sig i Skåne. Nämndemännen är förtroendevalda och utsedda av de politiska partierna. - Är det frågan om ett förbiseende eller ett avsiktligt negligerande av oss, frågar sig Kjell Nilsson, ordförande i Hässleholms Tingsrätts nämndemannaförening och Erling Rooth, förbundsstyrelseledamot. De upprörs över att Domstolsverkets organisationsutredning inte följer de anvisningar om remissinstanser, som generaldirektör Stefan Strömberg angivit i direktiven för utredningen om den nya domstolsorganisationen. Där anges tydligt att nämndemannaföreningar vid berörda tingsrätter bör ges möjlighet att delta i remissbehandlingen." Hur vill ministern kommentera detta tidningscitat?

Fru talman! Jag tackar justitieministern för standardsvaret. Det är lite synd att ministern inte är beredd att föra en lite mer nyanserad diskussion om förslaget. Om den inte kommer nu så kommer den förhoppningsvis senare i processen. Det vore bra om de synpunkter som alla remissinstanser och kanske även de enkla synpunkter som vi enkla riksdagsledamöter framför också kunde få ett genomslag så småningom i det slutgiltiga beslutet. Jag skulle vilja ta upp två frågor i det här sammanhanget. Den första frågan handlar om själva utredningen som sådan. Sällan eller aldrig har jag sett en så dålig utredning som den som Domstolsverket nu lyckats prestera. Det verkar ha haft som enda syfte att finna motiv till en ökad centralisering av organisationen. Man bryr sig väldigt lite om att validera det samarbete som finns mellan Ljungby och Värnamo tingsrätter. Man söker inga positiva argument för att behålla de små tingsrätterna, utan man argumenterar bara för att göra en tingsrätt i varje län så fort som möjligt, helst. Man ägnar bara två timmar till att samtala med varje tingsrätt ute i organisationen - två ynka timmar för att skapa sig en bild av en ganska stor arbetsplats! På samma sätt gör man vad gäller länsstyrelserna - två timmar med Länsstyrelsen i Jönköpings län! Vad gäller Kronobergs län tog man sig inte ens tid att besöka dem. Man besökte dem inte, utan man ringde ett telefonsamtal - ett ynka telefonsamtal för att få länets samlade bild av och synpunkter på den här viktiga verksamheten! Men så kanske man beter sig när man vet att länet samlat står upp för sina tingsrätter och för den organisation som finns i dag. Det gäller politiskt, och även samtliga kommuner står upp för detta. Den andra delen av den frågeställning jag vill ta upp är den regionalpolitiska. Varje departement har ansvaret för sin egen verksamhet. Det är kanske riktigt. Man har ett utpräglat stuprörsseende. Jag tycker att det är både felaktigt och djupt olyckligt. När statlig verksamhet ska förändras organisatoriskt, vare sig det gäller tingsrätter eller tullverksamhet eller vad det nu är, så tycker jag att det vore mycket bättre att staten såg till helheten och att man tog ett helhetsansvar och ett regionalpolitiskt ansvar för helheten. I alla de analyser och utredningar som man gör inom till exempel tingsrättsorganisationen borde man även ta upp de regionalpolitiska konsekvenserna av förslaget redan i det skedet. Man borde ha ett bredare anslag än det sektorstänkande som i dag råder. Jag är övertygad om att man då, oavsett vilket resultat en utredning kommer fram till, både i kommuner och i organisationen skulle få ett mycket större accepterande av ett utredningsresultat. Mitt ödmjuka råd till justitieministern är: Släng Domstolsverkets utredning i papperskorgen! Lyssna på den samlade kören från Kronobergs och Jönköpings län och försök finna vägar att utveckla det positiva samarbete som finns i dag mellan Ljungby och Värnamo tingsrätter!

Fru talman! Jag vill inleda med att uttrycka i viss mån medlidande och också beundran för justitieministern som har ett sisyfosarbete i att besvara denna kanonad av frågor. Det är inte den första, och förmodligen inte den enda, gången som justitieministern debatterar tingsrätterna i det här landet. Jag vill också ställa en fråga till justitieministern. Vilket intryck tar han av att vi är så många här i dag som har ställt upp för tingsrätterna i våra län? Vi känner att vi har våra väljares stöd och medborgarnas stöd i våra respektive län oavsett partitillhörighet. Jag var i går i Ljungby och talade med en person som arbetar på tingsrätten. Det visade sig att även de som är tingsrättens mer frekventa kunder och som har fått reda på att den nu är nedläggningshotad uttryckte sin oro över detta. Även där har man alltså ett stöd för det här! Om Domstolsverkets senaste förslag går igenom kommer två tredjedelar av tingsrätterna i Småland att ha försvunnit sedan sekelskiftet. Det här är ett stort geografiskt område, där man har en befolkning på omkring 800 000 invånare. Vilka effekter tror justitieministern att det får att man på ett så stort geografiskt område med så många invånare bara har tre tingsrätter kvar? Förtroendet för rättssamhället bygger i ganska stor utsträckning på att rättsskipningsprocessen sker nära de människor som på något sätt har varit drabbade av brott eller har upplevt att brott sker. Det är viktigt att man ser att brott utreds på ett bra sätt. Det är viktigt att man ser att de personer som i dag misstänks för brott rannsakas och, om de befinns skyldiga, döms. Förtroendet för rättsstaten bygger på att rättsskipningen ligger nära människor. Hur tror justitieministern att detta påverkas när man inte längre kan se rättsskipningen på nära håll, utan den kanske ligger i residensstaden eller i vissa fall ännu längre bort? Andra här har pekat på de effekter som nedläggningen av tingsrätter kan få på det omkringliggande samhället, inte bara när det gäller rättsskipning utan över huvud taget infrastruktur. Från Ljungby vet jag med säkerhet att de som driver advokatbyrå där är oroade för vad som kommer att ske när tingsrätterna läggs ned. Vi har hört från andra företrädare här också att liknande oro finns i Eksjö och i Värnamo. Detta har effekt inte bara på rättsskipningen utan också över huvud taget när det gäller möjligheterna att till exempel bedriva affärsverksamhet för de företag som finns där och för enskilda människor. Varför väger man inte in de aspekterna i större utsträckning än vad man har gjort när man ska bedöma nedläggningar? Avslutningsvis undrar jag varför man inte från statens och från regeringens sida tar ett helhetsansvar när det gäller nedläggningar. Andra här har ju också varit inne på detta. Nu sker det sektorsvis. Domstolsverket kommer med en rapport och man tittar på tingsrättsorganisationen. I andra fall kan det röra sig om nedläggning av CSN-kontor. Vi vet om att vi förmodligen kommer att få se ett antal nedläggningar när det gäller försvaret och så vidare. Om man som nu tittar på det här styckevis så kan effekterna för en enskild bygd bli fullständigt förödande. Jag undrar varför inte detta vägs in i större utsträckning.

Fru talman! Detta är lite av rekord för mig. Det känns spännande att föra en debatt med så många personer samtidigt. Det kan dock innebära vissa svårigheter, så att jag inte kan besvara alla frågorna på en gång. Men då får ni möjlighet att återkomma. Självfallet ger det ett starkt intryck att man är samlad från länsbänken. När vi har lagt fram de olika förslagen har vi varit noga med att detta ska vara förankrat i riksdagen. Så anser jag också att vi ska fortsätta att arbeta. Även om det är en skrivelse så har vi varit noga med att det hela ska vara förankrat. Det är klart att inte hela riksdagen står bakom det här; det är jag fullt medveten om. Men det har ändå funnits en majoritet av riksdagens ledamöter bakom varje enskilt förslag. Domstolsverket gör en utredning, sedan går det hela på remiss och sedan gör vi en samlad bedömning. Efter det lämnar vi ett förslag som får stöd eller inte av riksdagen. Detta skiljer sig inte från andra utredningar. På samma sätt vill inte jag föregå någonting - och det har ni inte heller begärt. Jag är glad att ni respekterar att vi inte ska ge oss in i en sakdiskussion här. Detta är ute på remiss nu, och det vore att föregå den demokratiska processen. Jag vill ändå informera er om att vid flera tillfällen har resultatet blivit ett annat än det ursprungliga förslaget. Det är bara att titta på de förslag som har lagts fram och beslutats om. Det görs en mycket mer samlad bedömning där man tar in saker på andra sätt än kanske strikt ur rättsväsendet synvinkel när vi lägger fram det här. Det gäller bland annat närheten, som ju har en betydelse, och i viss mån också regionalpolitiken. Det som jag brukar lyfta fram och som är viktigt är det kulturgeografiska. Ofta handlar det om byggnader som betyder mycket för människor, man riskerar en avintellektualisering och så vidare. Allt detta tycker jag är nog så viktigt. Men det som ändå är det allra viktigaste och det som är målet för många av de förslag som har lagts fram är att få en ännu bättre verksamhet. Det finns inget självändamål. Jag tror inte att det finns något ekonomiskt att vinna på det här. Om det är så så är det väldigt lite, för ofta behöver det byggas nya lokaler och så vidare. I varje fall är inte ekonomin någonting som jag tycker att man ska ta hänsyn till i förslagen. Det handlar helt enkelt om att man ska försöka ge en så bra rättssäkerhet som möjligt för alla medborgare. Det har vid många tillfällen visat sig att alltför små domstolar inte har möjlighet att leva upp till de krav som man kan ställa i den alltmer komplicerade domstolsverksamhet som finns. Det har också visat sig - och det vill jag understryka - att en del domstolar är för stora för att kunna vara effektiva. Det är inte så att bara det blir större och större så blir det bättre och bättre. Tvärtom har det visat sig här i Stockholm, och nu kanske också i Göteborg, att alltför stora domstolar innebär precis motsatsen. Det handlar om att försöka skapa en så bra verksamhet som möjligt och att man gör en samlad bedömning regionalt. Det är därför man inte kan göra något slags helhetslösning för alla olika delar av Sverige. Det är viktigt att man går på varje område och att man skapar sig en samlad bild av helheten i varje enskilt område. Det är skälet bakom detta, och det är ingen hemlighet. Vi har presenterat detta för riksdagen. Det är ingenting som vi har försökt göra i smyg, utan tvärtom. Det här är arbetssättet. Meningen är att det ska vara så väl förankrat och demokratiskt som möjligt. Närheten är viktig, kanske inte för de återkommande eftersom de brukar få skjuts ändå till domstolen. Det är också viktigt att komma ihåg att i genomsnitt besöker en medborgare en domstol en gång i livet. Därför får inte närheten vara helt avgörande, även om den har sin betydelse. Det görs en samlad bedömning med målsättningen att försöka skapa en så bra domstolsverksamhet som möjligt. Det finns inget annat syfte här.

Fru talman! Jag förstår att Thomas Bodström inte kan gå in i detalj på hur man kommer att ställa sig framöver när det gäller utredningen. Jag pekade på en del faktorer som finns med i debatten där man undrar om det finns något underliggande som styr. Det gäller frågan om hur man ser på nämndemännen på sikt eftersom man inte beaktar det som har framkommit så här långt i utredningen, nämligen att nämndemännen får en smalare rekryteringsbas om man centraliserar tingsrätterna. Det gäller också EU-rättens betydelse och så vidare. Det finns frågor som jag ställde som jag skulle kunna få svar på här likaväl som att läsa Thomas Bodströms uttalanden i lokalpressen i samma frågor. Jag förstår också att det är väldigt många frågor som dyker upp här. Vi kommer att kunna ta emot skriftliga svar också, både med porto på och via e-mail . Jag vill också peka på Domstolsverkets rapport. Den rapporten imponerar inte. Jag instämmer i en del av mina kollegers tidigare inlägg här i det fallet. Domstolsverket påstår till exempel att Eksjö tingsrätt är en betydligt mindre domstol än Jönköpings tingsrätt. I Jönköpings tingsrätt finns i dag fem ordinarie domare och två fiskaler. Fakta visar att vi i stället har två i stort sett lika stora tingsrätter. Av personaldimensioneringen framgår det att det finns dubbelt så många anställda vid Eksjö tingsrätt som vid Jönköpings tingsrätt. Detta var ett exempel på ett rent sakfel. Jag skulle kunna fortsätta den uppräkningen, men jag väljer att lyfta fram den mer allvarliga och övergripande kritiken att Domstolsverket har låst sig på förhand vid en modell och inte låter pröva och utreda andra lösningar. Det intryck läsarna får av utredningens egentliga syfte är att det har varit att rättfärdiga och legitimera det förslag för den framtida domstolsorganisationen som Domstolsverket tidigare lyft fram. Genom den avgränsning som görs i utredningen kan det konstateras att Domstolsverket inte fullgjort sitt uppdrag och det härigenom saknas förutsättningar att lägga rapporten till grund för ett ställningstagande för den framtida domstolsorganisationen. Riktmärket 8-10 domare har varken riksdagen eller regeringen lagt fast. Jag har inte kunnat utröna på vilken grund det påståendet vilar. Vad menas med kvalificerad administration i detta sammanhang? Inte heller det har jag kunnat utröna. Det pekas på rekryteringsproblem. Det är ett argument som vi lokalt ställer oss frågande inför. Ingen har kunnat peka på vilken tjänst det har gällt. Om detta skulle vara något generellt problem för de tingsrätter som Domstolsverket nu pekar ut, är uppgiften direkt felaktig. Jag vill upprepa frågan om hur justitieministern kommer att hantera de sakfel och de brister som finns i Domstolsverkets rapport. Finns det underlag som visar på brister i rättssäkerheten vid de tingsrätter som nu är aktuella, Värnamo, Ljungby och Eksjö? Finns det fel i domarna, fler ändrade domar eller domar i högre instans? Jag tror att om man skulle titta på detta skulle man inte se att de tingsrätter som nu är aktuella har fler frågetecken kring sina domar, kan visa på ett sämre resultat eller sämre rättssäkerhet för dem som är föremål för rättsväsendets granskning och domar. Detta är väldigt viktigt att få fram när man säger att en förändring görs för att öka rättssäkerheten. Den region som jag representerar är en väldigt livaktig region med en stor befolkning. Det finns väldigt många företag och hög sysselsättningsgrad. Gnosjöbygden, som man ibland kallar den, är ju känd över hela landet. Men man behöver ju också juridisk kompetens. I GGVV finns det i dag 14 jurister verksamma. De är beroende av en nära kontakt med tingsrätterna. Erfarenheten av en tidigare nedläggning är att advokatkontoren avvecklas och flyttar i väg med tingsrätten. Om advokatkontoren skulle stanna kvar på orten i ett övergångsskede kommer kostnaderna för samarbetet med den nya regionala tingsrätten att öka. Kostnaderna för vittnen skulle öka, liksom kostnaderna för inställda mål och så vidare. Även om Thomas Bodström inte tycker att kostnadsfrågan är så viktig tycker vi smålänningar att pengar är viktiga. Varje krona ska användas på bästa och effektivaste sätt.

Fru talman! Tack för beskedet att det är effektivitet som gäller. Jag tycker att det är viktigt att justitieministern också talar om på vilket sätt det har brustit i kvalitet hos de små domstolarna, hos de domstolar som nu ska läggas ned enligt Domstolsverket. Nu pratar jag om Ljungby, Eksjö och Värnamo. På vilket sätt har det brustit i kvalitet där eftersom de nu hotas av nedläggning? På vilket sätt skulle de inte vara effektiva? De har tydligt visat att de är ganska kostnadseffektiva, men Domstolsverket säger att det inte har någon betydelse. Det kan inte tillmätas avgörande betydelse för om en domstol ska läggas samman eller inte, skriver man på s. 30. Handlar effektiviteten om att det optimala skulle vara 8-10 domare? Jag har inte kunnat hitta någon utredning som talar om att det är den optimala storleken. Domstolsverket har applicerat siffran, och sedan har det gått troll i den. Den har blivit en levande sanning för en del som hävdar sammanläggningsidéerna, men det finns inget vetenskapligt belägg för att det faktiskt är den optimala storleken på en tingsrätt. Domstolsverkets rapport har vi samfällt gett underkänt här. Jag tycker att justitieministern också ska göra det. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det görs en kostnadsanalys av vad de här förslagen skulle innebär på regional basis och också på nationell basis. Jag tycker att det är horribelt gentemot skattebetalarna att lägga fram förslag för den här kammaren som man inte har gjort en rejäl kostnadsanalys av. Sedan har vi konsekvensanalysen. Mitt förslag är att hela processen stoppas upp och en konsekvensanalys görs av det som redan har skett. Sedan gör vi halt en stund och tänker efter vilken framtida organisation vi vill ha. Processen, som den hittills har gått till, har också samfällt fått underkänt av oss som finns här i kammaren och som representerar väldigt många partier. Det är en stor majoritet. Jag skulle vilja skicka med justitieministern inte bara Eksjö tingsrätts rapport som belyser att Domstolsverket har varit ute på hal is utan också ett råd att stanna upp processen, tänka efter och konsekvensanalysera.

Fru talman! Alltfler små tingsrätter får svårt att klara sig. Man kan fundera mycket över detta och vad som kan vara lösningen på det. Är det bra att man centraliserar och många ska åka till en plats? Eller är det kanske bättre att några av personalen och några domare åker i stället för att 100 personer ska åka? Man kan ju också ta upp miljöaspekten i den här frågan. Det är bra att ministern tycker att närhet är viktigt. När jag tittar på hur det ser ut i Kronobergs län och vad som har hänt där under de senaste två åren kan jag se att vi har en alltmer ökande brottslighet. Samtidigt har vi aldrig klarat upp så många olika brott som vi gör i dag. Det leder ju till att vi behöver åklagare och domstolar ännu mer i nuläget och i framtiden än vad som har varit fallet tidigare. Utifrån detta och att hela Sverige ska leva hoppas jag att ministern har tagit till sig vad de samlade debattörerna här har framfört ur det regionala perspektivet. Det pågår ett samarbete i dag mellan Ljungby och Värnamo. Jag hoppas att det blir just samarbetet som man försöker att utveckla i stället för nedläggning.

Fru talman! Jag är lite imponerad över justitieministerns svar i det senaste inlägget. Jag ser också mellan raderna att det finns lite öppningar i den politiska sfären. Däremot är jag bekymrad över hur Domstolsverket bedriver det här. Jag har här i min hand den mycket färgglada och fina broschyr som säkert många av er här har sett. Den är utarbetad av en grupp av domare och domstolspersonal, och i den står det att man vill ha högst 40 underrätter. I detta kopplar man även in länsrätterna. I generaldirektörens numera berömda skrivelse av den 22 augusti 2003 handlar det om 37 tingsrätter. När man ser det materialet misstänker man ju att det är ett beställningsverk som utförs av Domstolsverkets personal för att generaldirektören ska få igenom sin uppfattning. Men glädjande nog är det ju så att justitieministern i varje fall vad gäller Stockholms län har gjort avsevärda förändringar i förhållande till det förslag som Domstolsverket lade fram. Det senaste som nu har hänt är faktiskt att Domstolsverket självt har gjort en liten men nog så väsentlig ändring i Skåneutredningen vad gäller Ystads tingsrätt. Jag hoppas att jag kan tolka justitieministerns senaste inlägg så att det kommer betydligt fler och större förändringar från departementet när frågorna väl kommer upp i de ärenden som den närmaste tiden blir aktuella. Jag har däremot tyvärr inte några förhoppningar om att vi ska få ett tillfälligt stopp för den här processen för att få en allomfattande utredning för hela Sverige. Jag är bekymrad över detta, men jag får väl acceptera att det finns en majoritet som vill dela upp det på det vis som sker.

Fru talman! Jan Ertsborn och jag är kanske de enda i dagens debatt som inte har nämnt namnen på några tingsrätter. Det var inte vår avsikt utan vi är ute efter principer. Många ondgör sig över generaldirektören och vill skjuta på honom, men det är helt fel, fru talman. Han gör bara sitt jobb. Han har fått en budget som han ska hålla. Ska vi lasta över ansvaret på någon så är det faktiskt på vår justitieminister Thomas Bodström. Jag vill nämna några fakta. Under de senaste två åren har tvistemålen i tingsrätt ökat med 4 % och brottmålen med 8 %, och antalet inkomna mål i länsrätter har gått upp med 11 %. År 2003 pekade det ekonomiska resultatet för Domstolsverket på minus 112 miljoner. Det förbättras lite i år, och om prognosen slår in blir det minus 75 miljoner. Man kan då tro att man är på rätt väg, men Domstolsverket gör också den bedömningen att om det får fortgå så här och om justitieministern och finansministern fortsätter att vara lika njugga blir det minus 750 miljoner år 2007. Fru talman! Ansvaret vilar tungt på justitieministern och på den majoritet som i alla fall för tillfället och alltför länge styrt det här landet. Till den räknar jag naturligtvis också Carina Hägg och hennes partikompisar. Ni har icke gett Domstolsverket och domstolsorganisationen de pengar som hade behövts för att vi ska kunna ha ett domstolsväsende som är nära människorna och som kan svara upp mot ett rättssäkert samhälle, utan det har hela tiden varit fråga om besparingar. Har ni möjligtvis gjort en analys av de här kostnadsövervältringarna på andra aktörer, poliser och advokater, och av vad det kostat totalt? Minns nedläggningen av häktet i Östersund! Vi moderater förnekar inte behovet av reformering av domstolsväsendet i syfte att skapa rättssäkerhet och kvalitetshöjning. Däremot tror vi inte att man ska spara på domstolsväsendet. Att ha ett fungerande domstolsväsende måste få kosta. Rättstrygghet kan inte skattas i pengar. Slutligen, fru talman: Avser justitieministern att ge domstolsväsendet resurser så att man kan fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt och inte att gneta på det här sättet, där man bara fortsätter att dra ned?

Fru talman! Gunnar Sträng sade: Steg för steg ska vi socialisera Sverige, men vi ska inte basunera ut det på gator och torg. Man kan fråga sig om det nu är strategin för Thomas Bodström och regeringen att steg för steg centralisera och lägga ned tingsrätterna i Sverige men utan att basunera ut det på gator och torg. Det är lite svårt att på annat sätt tolka det förhållandet att man gör utredningar inom domstolsväsendet på det här sättet - styckevis och delt i stället för sammanhängande och helt. Varför är det så svårt att ta ett helhetsgrepp, göra upp en heltäckande plan och presentera den? När man gör på det här sättet får man sådana resultat som till exempel i Eksjöfallet. Eksjö tingsrätt lade själv fram ett förslag om att utökas med Hultsfred-Vimmerby. Domstolsverket menade att det var ett väldigt bra förslag men sade i nästa andetag att man inte kunde göra så eftersom man tidigare haft en utredning om organisationen i Kalmar län. Då var det inte lämpligt att ta upp det här igen. Att ha en sådan här regional behandling av frågorna blir inte bra. Det blir styckevis och delt i stället för sammanhängande och helt. I Jönköpings län råder nu stor oro. Poliserna syns knappt. Det behövs 520 poliser för att uppfylla de krav och mål som finns. Vi har knappt 450 poliser. Polisstationerna håller på att läggas ned, medborgargrupper bevakar själva sina orter och väktare har högkonjunktur. Att då lägga ned ytterligare delar av rättsväsendet kommer inte att stärka medborgarnas tilltro till statens möjligheter att ge trygghet och skydd. Vill Thomas Bodström att medborgarna i Jönköpings län ska känna sig trygga i framtiden?

Fru talman! I december 2001 kom ett pressmeddelande från Näringsdepartementet. Det stod där: Nästan klart med 215 ersättningsjobb i stället för nedlagda regementen i Hässleholm. Men verkligheten är en helt annan. Hässleholm har fått 115 jobb. Om tingsrätten läggs ned och inskrivningsmyndigheten försvinner finns endast 65 av de utlovade 215 ersättningsjobben kvar. Det handlar alltså inte bara om en centralisering av tingsrätten utan också om ödesdigra konsekvenser för den lokala arbetsmarknadssituationen i Hässleholm, någonting som också bör vägas in vid den slutgiltiga bedömningen. Som centerpartist tycker jag alltid att det är viktigt att ta fram medborgarperspektivet, betydelsen av närhet och tillgänglighet till rättsvården inklusive domstolarna. Jag tror att mina borgerliga vänner har samma insikter, och jag gläder mig åt att också tre socialdemokrater verkar ha den åsikten. Det lär finnas en god tradition inom socialdemokratin att man ska lyssna på rörelsen. Därför tycker jag att den här debatten ger hopp om att man ska ta sitt förnuft till fånga och att vi ska få bevara de berörda tingsrätterna, som verkligen gör en god insats, inte bara i Småland utan också i Skåne.

Fru talman! Lars-Ivar säger att det finns en lång tradition inom socialdemokratin att lyssna på rörelsen, och det är ju precis detta vi i dag har gjort. Vi har lyssnat på rörelsen, men inte bara på den utan också på en samlad grupp av kommuner i den här delen av landet. Vi har lyssnat på samtliga kommuner, och de säger att de inte ställer upp för det här ändringsförslaget. Vi har både stora ögon och stora munnar. Jag förstår att justitieministern inte i dag kan säga: Nu lägger vi av och stoppar det här. Självklart kan man inte göra så. Men jag hoppas att justitieministern tar intryck av den diskussion som förs över hela bredden av politiska partier och över samtliga kommuner i varje fall i Kronobergs län. Vi vill så gärna att man verkligen analyserar det samarbete som finns mellan Ljungby och Värnamo tingsrätt. Vi kan gärna driva det som någon sorts försöksprojekt eller på något annat sätt, bara man på något tydligt vis visar att samverkan är en framtidsmelodi. Det finns vidare frågeställningar i detta sammanhang som jag tycker är lite märkliga mot bakgrund av den gjorda utredningen. Det verkar som om utredaren när man diskuterar avstånden inom länen vad gäller tingsrätterna finner avstånden från Markaryd till Växjö eller från Värnamo till Jönköping vara oerhört mycket kortare än avstånden mellan Växjö och Markaryd och mellan Jönköping och Värnamo. Det verkar genomgående vara så att avstånden från de små orterna till de stora är kortare än de motsatta avstånden. Det här är något som vi borde fundera lite grann på.

Fru talman! Jag kan i mångt och mycket instämma i det som Lars Wegendal sade, och det finns ingen anledning att upprepa det. Däremot kan man säga att när Domstolsverkets utredning kom var det inte någon överraskning vad man föreslog - om man uttrycker sig så. Det var ju det förväntade resultatet. Det ger intrycket av ett beställningsjobb, att man har någon form av dold agenda, när det gäller tingsrätterna i landet. Här har från en rad håll framförts en omfattande kritik mot det sätt på vilket den här utredningen har gjorts, och det finns andra tillfällen då man också har kritiserat andra utredningar av Domstolsverket när det gäller tingsrätternas framtid. Min korta fråga till justitieministern då är: Vilket intryck tar justitieministern av att det ändå vid ett antal tillfällen har funnits en massiv kritik mot utredningar och att man med jämna mellanrum påpekar att det verkar finnas ett slags dold agenda bakom detta?

Fru talman! Jag vill ta upp några saker som jag inte hann svara på i mitt förra anförande. Nej, det är inte så att länsrätt och tingsrätt på något sätt har slagits ihop. På vissa ställen har man en administrativ samverkan, men man har inte gjort några sammanslagningar, och det finns inte heller några sådana förslag. Jag tycker visst att det kan finnas anledning att fundera över om arbetet också ska ske över länsgränserna. Ni säger att ni har träffat lokala domare, och jag betvivlar förstås inte att det ni säger är riktigt. Jag vill bara informera er om att när jag träffar lagmännen och domarna - jag gjorde det bland annat för ett år sedan - så ger de ett väldigt starkt uttryck för att det här arbetet går alldeles för långsamt. Det måste gå mycket fortare. Man tycker alltså att regeringen och samarbetspartierna, och i viss mån kanske också andra, inte gör det här tillräckligt fort. Sedan händer det att enskilda domare ringer upp efter mötet och säger: Just vår domstol ska däremot inte läggas ned. De säger inte det när man träffar de andra domarna. Och det är klart: När de vänder sig till mig i förtroende kan jag heller inte gå ut och säga vilka det är och så vidare, men det är ganska besvärande att inför ett stort kollektiv av domare få höra att det här måste fortsätta och att det är så väldigt viktigt med domstolssammanläggningarna och sedan få de här små signalerna vid sidan om. Särskilt när det är fråga om domare tycker jag att det är extra betänkligt. Nej, jag tror inte att det blir några ekonomiska vinster, och inte heller några stora ekonomiska förluster. Det är i alla fall de bedömningar som har gjorts av dem som har utrett det här. Det finns andra skäl till att man har gjort sammanläggningar. Ytterst handlar det om att försöka få en så bra verksamhet som möjligt. Men eftersom nu ekonomin ändå fördes in av Moderaterna, vilket man sällan kan låta bli, får jag anledning att svara. Det är mycket märkligt att man från Moderaterna fortsätter tala om att det dras ned och att det finns färre poliser. Jag måste då återigen konstatera att det är Moderaterna som särskiljer sig från er andra - såväl borgerliga som socialdemokratiska - och försöker skapa en bild av att det dras ned på rättsväsendet. Det handlar alltså inte om ekonomi, men jag kan ändå meddela att bara för i år ökar anslagen till rättsväsendet med 1,1 miljarder, och detta i tider då nästan alla andra myndigheter får spara. Vi har sedan vändningen kom inom polisen fått 1 100 fler inom polisorganisationen: 535 ordinarie poliser och 565 civilpoliser. Det är märkligt att man bedriver denna felaktiga propaganda från Moderaterna, och det är dags att börja föra en saklig debatt. Jag tycker att debatten här är utmärkt, men det är störande att höra alla dessa felaktigheter - det går inte att komma ifrån - särskilt som detta är en så viktig fråga där just sakligheten måste finnas som en grund för debatten. Jag tycker att ni andra, när ni nu har gått samman, ska ta bestämt avstånd från de direkta felaktigheter som faktiskt förs fram av Moderaterna och påståenden om att det skulle bli färre poliser i Sverige och att det är neddragningar inom rättsväsendet. Däremot kan det förstås alltid bli effektivare, och det arbetet pågår också bland myndigheterna. Men såväl polisen som domstolar har hela tiden fått ökade anslag. Den satsningen kommer att fortsätta - det känner ni till - på det sätt som har beskrivits, det vill säga att pengar från försvaret ska föras över till rättsväsendet.

Fru talman! Det är väldigt roligt att konstatera att det är så många som har känt att de vill ta del av och känner sig engagerade i den här debatten. Ändå vet jag kolleger som är förhindrade att närvara i kväll och som har sagt att de gärna hade varit här om de inte hade varit på uppdrag i Bryssel, i valkretsen eller ute i landet. Det tyder på att det finns ett väldigt brett intresse, och det har också kommit till uttryck under den här debatten. Jag skulle också vilja ge Thomas Bodström möjlighet till en öppning framöver. Jag vet att Thomas Bodström som justitieminister har ärvt den här frågan. Den var inte ny när du tillträdde. Den fanns redan när jag kom in i riksdagen, och jag har levt med den under flera år. Min uppfattning om att bevara tingsrätterna har stärkts under tiden. Jag har vägt och vridit argumenten. Det ligger inte för mig att reflexmässigt slåss för någonting därför att det finns i närheten av den plats där jag själv befinner mig geografiskt i vardagen, men när jag ser att det här är på väg åt fel håll är jag beredd att vara tydlig. Jag är beredd att stå upp och slåss för en sådan fråga, och därför är jag här i dag i den här interpellationsdebatten. Jag tycker att tingsrätterna är oerhört viktiga. Det går inte att applicera den situationen och hur man uppfattar den regionala indelningen i vårt län på hur det har sett ut i andra delar av landet eller hur det ser ut i Kronobergs län. Varje län har sina förutsättningar och måste bedömas och betraktas utifrån det. De regioner som är representerade här, alltså Kronobergs och Jönköpings län, har inte för vana att stå på Rosenbads trappa med krav, men vi vill ha rimliga förutsättningar genom strukturer som rättsväsendet för att kunna utvecklas. Juridiken är en näring och bör respekteras som en sådan. Småföretagarna behöver också juridisk kompetens för att kunna bidra till tillväxten, något som jag vet framkom genom den näringslivsrepresentant som deltog i uppvaktningen hos Thomas Bodström den 18 mars. Det finns en bred politisk uppslutning lokalt bakom att näringslivet skulle påverkas negativt vid en nedläggning av tingsrätterna. Regionalpolitiskt har det konsekvenser. Men det viktigaste är naturligtvis rättssäkerheten. Thomas Bodström har inte under debatten kunnat peka på att han har uppgifter som skulle tyda på samma sak som Domstolsverkets rapport, nämligen att det finns brister i rättssäkerheten. Det är ett tryggt förfarande på våra tingsrätter i dag, och det borde borga för att tingsrätterna också skulle kunna få fortsätta sin kunniga och uppskattade verksamhet.

Fru talman! Även om det är kväll får jag tacka för den här debatten. Det har varit spännande att ha en debatt med så många personer samtidigt. Jag hoppas vi kan fortsätta föra den här diskussionen. Som sagt: Vi får återkomma när vi kan ge ett tydligare besked, men nu är vi inne i den processen att det här är ute på remiss, och vi kan alltså inte föregå det arbetet. Låt oss i stället återkomma i debatten om det här och domstolsväsendet i övrigt.

Fru talman! Gunnar Andrén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka den omfattande nedläggningen av närpolisstationer i praktiskt taget alla delar av Sverige. Jag har förståelse för den debatt som följer i spåren av de nedläggningar eller sammanslagningar som gjorts av polisstationer runtom i landet. En polisstation på orten är viktig för många människor, inte bara för känslan av trygghet utan också för att en del mindre orter som berörts av polisens omorganisation även har drabbats av andra nedskärningar av privat och offentlig service. Jag vill i det här sammanhanget understryka att det är Rikspolisstyrelsen och ytterst de lokala polismyndigheterna som beslutar i frågor som rör polisens organisation. Jag vill ändå ta tillfället i akt att nyansera debatten om närpolisstationerna. En av de frågor som Gunnar Andrén tar upp rör polisens inställelsetid vid exempelvis ett pågående våldsbrott. Det är oftast särskilda ingripandepatruller från de större polisstationerna som har till uppgift att ta hand om akuta ärenden, inte polispersonalen vid närpolisstationerna. Dessa arbetar i huvudsak med utredningar, brottsofferkontakter, trygghetsfrågor i lokalsamhället med mera, men sällan med ingripandeverksamhet. Gunnar Andrén målar också upp ett scenario där brottsligheten breder ut sig som en följd av färre polisstationer. Det finns såvitt jag vet inget som styrker ett sådant påstående. Den lokala polisstationen kan ha ett symbolvärde för polisiär närvaro, men dess påverkan på den anmälda brottsligheten är långt ifrån lika stor. Min uppfattning är att polisen måste arbeta med ett lokalt fokus där personalen har god kännedom om orten och dess invånare, samtidigt som effektivitet och rättssäkerhet måste upprätthållas. Men detta kan ske på flera sätt, inte bara genom att ha fullt utrustad närpolisstation utan också genom exempelvis mindre poliskontor i anslutning till kommunhus och liknande. Det kan också finnas poliser vid de större stationerna som är särskilt avdelade att arbeta med de orter inom länet som saknar permanent bemanning av polis. Jag tycker att det är viktigt i den här debatten att vara öppen för olika lösningar och inte falla för frestelsen att måla upp en bild av att polisverksamheten dramatiskt kommer att försämras som en följd av ett minskat antal polisstationer. Polisen måste liksom andra myndigheter anpassa sin verksamhet efter de förutsättningar och behov som finns, såväl ekonomiskt som verksamhetsmässigt. Att fortlöpande se över verksamhetens kostnader, till exempel för lokaler, är en del av detta.