tingsrätten i Ljungby

Fru talman! Lars Wegendal har frågat om jag kommer att inhämta ytterligare underlag om samarbetet mellan Ljungby och Värnamo tingsrätter. Han har också frågat när regeringen kommer att fatta beslut om Ljungby tingsrätts framtid samt på vilket sätt och med vilken vikt länets samlade synpunkter kommer att vägas in. Domstolarna ska tillhandahålla medborgarna rättskipning av hög kvalitet. För att domstolarna även i framtiden ska ha de bästa möjligheterna att göra det bedriver regeringen sedan flera år tillbaka ett omfattande arbete med att reformera domstolsväsendet. Arbetet kan delas upp i fyra huvudområden - renodling av verksamheten, förändringar av den inre organisationen, förändringar av den yttre organisationen och förbättringar av det processuella regelverket. För att kunna möta de krav på rättssäkerhet och effektivitet som samhället ställer på domstolarna är det nödvändigt att skapa mindre sårbara domstolar. Vidare måste domstolarna ges bättre förutsättningar att införa nya beredningsorganisationer, rekrytera personal, ha återkommande kompetensutveckling och öka möjligheterna till specialisering. Det är också viktigt att den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter förbättras samtidigt som domstolarnas tillgänglighet bibehålls. Reformeringen av tingsrättsorganisationen bedrivs, med riksdagens stöd, stegvis region för region. Det innebär att varje region utreds utifrån sina speciella förutsättningar, samtidigt som en helhetssyn kan anläggas utifrån de principiella utgångspunkterna för reformarbetet. Dessutom kan erfarenheter från tidigare genomförda sammanläggningar tas till vara. Arbetet bedrivs normalt på så sätt att Domstolsverket utreder tingsrättsorganisationen i en viss region. Därefter remitterar Domstolsverket utredningen till berörda myndigheter och organisationer. När remissbehandlingen avslutats ges utredningen, remissyttrandena och verkets förslag in till Justitiedepartementet. Remissyttrandena är alltså en del av det underlag som regeringen har att ta ställning till. Den utredning som Lars Wegendal berör i sin interpellation har ännu inte getts in till departementet. När så sker kommer frågan om den framtida tingsrättsorganisationen i Kronobergs och Jönköpings län att beredas inom Regeringskansliet. När beredningen är avslutad kommer regeringen att anmäla sitt ställningstagande till riksdagen. Jag har inte för avsikt att föregripa detta arbete.

Fru talman! Tack för svaret. Vad jag egentligen vill lyfta fram i den här debatten är två frågor. Den första handlar om det samarbete som Ljungby och Värnamo tingsrätter har och har haft under en längre tid. I interpellationssvaret skriver ministern att det är viktigt att reformera domstolsväsendet för att man ska kunna tillhandahålla en rättskipning av hög kvalitet. Självklart är det något som är viktigt - ett beslut som jag också har varit delaktig i. Framför allt är det viktigt att medborgarna känner att den rättskipning som sker runtom i bland annat våra tingsrätter har en medborgerlig förankring och att man, var man än bor, känner en trygghet i rättsväsendet. Det är så vi vill ha det. Det är precis så som remissinstanserna resonerar när det gäller att bibehålla tingsrätten i Ljungby. Jag vill göra ministern uppmärksam på att samtliga remissinstanser som har en politisk förankring, men även andra, uttalar sig för ett bibehållande av dagens organisation, tvärs över partigränser och oavsett var man befinner sig i länet. Man vittnar om medborgarnas absoluta uppfattning att det endast är genom ett bibehållande av Ljungby tingsrätt som medborgarna kan känna den säkerhet som är så viktig. Man vittnar också om att det samarbete som de här två tingsrätterna har haft har inneburit att riskerna eliminerats vid sjukdom, semestrar och andra vakanser. Det är ett av argumenten för att slå ihop tingsrätterna till större enheter. Som jag ser det faller det i just detta fall, eftersom man har så goda erfarenheter av samarbete. I utredningsuppdraget ingick också att se på länsöverskridande lösningar, och tyvärr måste jag säga att just den delen är mycket styvmoderligt behandlad i utredningen. Eftersom ministern inte har läst utredningen kan jag bara råda honom att ta en extra titt på just det avsnittet och ha i bakhuvudet att det kanske är värt att gå vidare med detta försök och därmed stärka de mindre tingsrätternas möjligheter till överlevnad. Den andra frågan jag vill ta upp är det regionalpolitiska perspektivet. I interpellationssvaret säger ministern att det är viktigt med en geografisk samordning med rättsväsendets övriga myndigheter samtidigt som domstolarnas tillgänglighet behålls. För mig som bor i ett län som består av en stor kommun och sju små kommuner känns ett sådant uttalande mycket oroande. Jag undrar om statsrådet Ulrica Messing, som har ansvaret för de regionalpolitiska frågorna, delar ministerns uppfattning. Konsekvensen av detta är att det endast är residensstäderna som ska hysa rättsväsendet. Då kommer aldrig någon annan del av länet att få möjlighet att behålla en tingsrätt, trots att det oftast bor fler invånare i de mindre kommunerna sammantaget än i den kommun som också är residensstad. Det är just genom att se på varje verksamhet för sig som man kan se att de mindre kommunerna befolkningsmässigt får en kräftgång. Konsekvensen blir att man inte kan erbjuda den service som medborgarna efterfrågar och, som i detta ärende, inte kan erbjuda den trygghet och rättssäkerhet som ett bibehållande av Ljungby tingsrätt och ett utvecklat samarbete med Värnamo tingsrätt står för. Min fråga blir därför: Vore det inte rimligt att göra ett bredare anslag i utredningen för att undvika stuprörsseendet och se till de samhällsekonomiska konsekvenserna och därmed få en komplett utredning som underlag för regeringens förslag och riksdagens beslut så småningom?

Fru talman! Nedläggningen av tingsrätterna är ett problem som berör stora delar av Sverige. Det är andra gången som jag ansluter mig till en debatt i denna fråga. Utgångspunkten den här gången är Ljungby, men jag vill naturligtvis också tala från Hässleholmsperspektivet. Kanske ministern kommer ihåg hur jag förra gången belyste det rapsodiska förfarandet att inhämta underlag för att bedöma tingsrätternas existensberättigande. Jag nämnde då att nämndemännen inte hade fått komma till tals och att lokalbehoven vid en eventuell flyttning till Kristianstad inte heller beaktats. Nu vill jag lyfta fram ytterligare några argument. Jag vill först nämna advokaterna. Hässleholms advokatförening säger så här: Storskalighet är ingen dygd eller självklarhet. Jag vet också att de har vänt sig till ministern och påpekat de ekonomiska konsekvenserna av en tingsrättsnedläggning. Varje nedläggning leder till stora engångskostnader i form av nybyggnation, kvarstående hyresperioder, ombyggnad av datanät och personalutgifter. Då undrar jag: Hur ser ministern på de ekonomiska följderna av tingsrättsnedläggningar? Så vill jag säga något om domarens roll. Ett argument i sammanhanget har varit att det är rationellt att man samlar flera domare under samma tingsrätt. Men det måste väl ändå vara så att varje domare rimligtvis ägnar lika lång tid åt ett mål vare sig han eller hon tjänstgör vid en mindre domstol eller vid en stor. Tror ministern att muntliga förberedelser, huvudförhandlingar och överläggningar till dem skulle gå fortare om domaren tjänstgör vid en stor domstol? Jag vill också ta upp resvägarna. Det händer inte alltför sällan att både tilltalad och vittnen kan utebli från domstolsförhandlingarna. Är det då långa resvägar så underlättas inte heller inställelsen. Ska då förhandlingarna ofta ställas in minskas ju domstolens effektivitet. Jag hade tillfälle att besöka Hässleholms tingsrätt, och då kunde lagmannen berätta att det hände att när någon åtalad eller något vittne inte infann sig så hade man kontaktat den lokala polisen, och efter en stund hade personen hämtats och förhandlingarna kommit i gång. Det är sådant som vi missar genom centraliseringen.

Fru talman! Justitieministern och jag var ganska eniga vid en tidigare debatt här om en annan fråga. Där behövs nytänkande. På det här området kan jag inte precis påstå att jag är enig - tvärtom - med statsrådet. Jag menar att den interpellation som Lars Wegendal så förträffligt har ställt här - delvis är den ju en upprepning av en fantastisk debatt som statsrådet hade med minst sju-tio ledamöter tidigare om bland annat Ljungby tingsrätt - innehåller en annan fråga som är övergripande, nämligen frågan: Hur ska vi se på reformeringen av tingsrätterna i det här landet? Då menar jag att vi är på absolut fel väg. Här är det fråga om en jättelik decentralisering. Jag invänder mycket bestämt mot statsrådets beskrivning av att den reformerade tingsrättsorganisation som regeringen nu genomför har riksdagens stöd. Så kan jag inte se det. De massiva yttringar som finns mot det tillvägagångssätt som regeringen använder, nämligen att utreda varje del i landet var för sig, har inte något stöd i riksdagen. Tvärtom tror jag att den motsatta linjen skulle få riksdagens stöd, nämligen om man tog ett helhetsgrepp. Vi som är kritiska mot det här upplägget tycker inte att varje del av reformen av tingsrätterna är felaktig. Jag bor själv utanför något som heter Södra Roslags tingsrätt, utanför den domsagan rent ut sagt. Jag har blivit ombedd att skriva på upprop för den, men det har jag inte gjort. Jag tycker att det är ett riktigt beslut som regeringen - eller om det möjligtvis är Domstolsverket - nu har fattat, nämligen att den tingsrätten ska läggas ned och läggas samman med andra. Det är alltså inte alls på det sättet att jag bara motsätter mig detta. Däremot har man börjat i helt fel ända, och det gäller även Ljungby. Man måste utgå från de ställen där de största problemen finns, och det är och förblir de allra största tingsrätterna, nämligen framför allt Stockholms tingsrätt. Det har man, för att använda ett uttryck från Olof Palme, med nästan pedantisk noggrannhet undvikit att göra - nästan. Det är klart att man ska utreda detta också, men man bör börja där problemen är störst. Justitieministern som är advokat känner ju väl till domstolsorganisationen. Det är i Stockholms tingsrätt som problemen finns, och de fortplantar sig runt i hela landet. Effektiviteten blir inte tillfredsställande. Vad man nu gör från Domstolsverkets sida, med regeringens tysta medgivande, är att man centraliserar och nästan går till attack mot de små tingsrätterna, till exempel Ljungby. Man känner sig hotad på många ställen. Jag tror för min del att regeringen borde tänka om helt och hållet i den här frågan. Var finns problemen inom tingsrättsorganisationen? Jo, i Stockholm, kanske Göteborg, som jag inte känner till så mycket men där jag vet att justitieministern ju har varit aktiv i egenskap av advokat. Kanske gäller det också Malmö. Det är de här ställena som man måste börja med. Jag håller med om att man måste göra någonting åt tingsrättsverksamheten och de mål som man ställer, som justitieministern skriver här, det vill säga att renodla verksamheten och så vidare. Det är viktiga områden. Men jag menar också att om man gör det här del för del så kommer man att hamna alldeles fel. Då är det på något sätt som när man kuperar svansen på en hund: Det är inte så att det gör mindre ont om man tar del för del. Nu kommer det upp en annan debatt här alldeles snart, nämligen en fråga om Somalia och vad man ska göra där. Jag tror för min del att en långtgående specialisering skulle vara mycket bättre. Då skulle vi rädda flera tingsrätter. De andra debattörerna har tagit upp andra aspekter. Jag får återkomma till dem senare. Men centraliseringsfrågan tror jag är alldeles fel.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Lars Wegendal, den kollega som har ställt den här interpellationen. Jag vill också säga att jag helt står bakom det han har framfört här. Jag ser denna interpellation som en fortsättning på den interpellationsdebatt som vi tidigare har haft och som tidigare talare också har relaterat till. Jag tror att det är viktigt att vi kan ha den här pågående diskussionen kring tingsrättsorganisationerna på det här sättet, och naturligtvis att vi också kan ha en dialog även på andra ställen än i de här talarstolarna även fortsättningsvis. Som justitieministern säkert har förstått är det här frågor som är föremål för väldigt många människors engagemang i de bygder vi kommer ifrån. Jag representerar Jönköpings län, där det handlar om tingsrätterna i Eksjö och Värnamo. Den här interpellationen fokuserar ju på samarbetet och möjligheterna att utveckla tingsrätterna i Värnamo och Ljungby. Jag tycker att det är viktigt att man tar vara på de signaler och det arbete som finns lokalt med att gå i den riktningen och visa på alternativ till Domstolsverkets mycket undermåliga utredning. Sedan vi hade den förra interpellationsdebatten har det tillkommit väldigt mycket uttalanden och ställningstaganden lokalt från länsstyrelser, myndigheter och föreningar av olika slag. LO-distriktets uttalande i Jönköpings län tror jag att jag nämnde vid förra interpellationsdebatten. Men det har tillkommit någonting ytterligare som jag skulle vilja peka på. Lars Wegendal talade om det perspektiv som Ulrica Messing skulle kunna lägga på frågeställningen om tingsrätternas vara eller inte vara. Jag vill komplettera med att peka på att näringsministern också har anledning att fundera över den juridiska infrastrukturen utöver det viktiga att vi har ett rättsväsende som fungerar utifrån dess primära behov. Det är ju också att tingsrätterna är navet i den juridiska infrastrukturen i våra bygder. Jag kommer från ett område som också kallas Gnosjöregionen. Gnosjöföretagarna är ju ett känt begrepp. Därifrån har det sänts 134 brev med ungefär den här ordalydelsen: "Värnamo Företagareförening och Värnamo Näringsliv tycker att det är mycket viktigt att Värnamo Tingsrätt får fortsätta sin verksamhet. De viktigaste orsakerna är följande: Gjosjöregionen som Värnamo tillhör är en av landets mest expansiva regioner. Den klart mest expansiva utanför storstadsregionerna. För att denna utveckling skall fortsätta krävs allt högre kompetens och bättre service. Det är också angeläget att regionen kan locka till sig kvalificerad arbetskraft och viktiga tjänsteföretag. I båda dessa sammanhang är Värnamo Tingsrätt en betydelsefull pusselbit. Enligt en av lagmännen på tingsrätten har man redan idag fler antal tvistemål som rör företag och företagsidkare än andra tingsrätter i motsvarande storlek. Denna trend kommer med all sannolikhet att öka eftersom marknaden hårdnar nu när den blir mycket större och fler aktörer konkurrerar. Ur företagens synpunkt i Gnosjöregionen är det en klar fördel att i detta sammanhang ha en tingsrätt på hemmaplan. Tingsrätten har varit en viktig faktor till att det finns bra advokater i regionen. Det är av mycket stor vikt för företagen att regionen även framöver kan locka till sig jurister med hög kompetens inom immaterialrätt och avtalsskrivning. Jurister och advokater ingår naturligt i det så viktiga regionala nätverket. Utan tingsrätt är det stor risk att tillgången på bra jurister som är bosatta i regionen minskar, vilket är till nackdel för det lokala näringslivet." Jag ska inte läsa hela brevet. Men det visar på ett mycket sakligt sätt hur också den juridiska infrastrukturen har betydelse långt utanför justitieministerns primära område. Jag skulle vilja komplettera Lars Wegendals frågeställning när det gäller vilken ytterligare information som kommer att tas in. Kommer de här breven och allt det här engagemanget från företagarna i Gnosjöbygden att vägas in av justitieministern när han så småningom tar ställning i frågan om tingsrätternas vara eller inte vara?

Fru talman! Eftersom det inte finns tillräckligt underlag och jag inte kan meddela något ställningstagande från regeringen här blir mitt svar något kortfattat. Även om interpellanterna väl känner till det vill jag understryka att det finns vissa principer som följs. Det är att man inte ska ha alltför små tingsrätter men också att man ska undvika att ha alltför stora tingsrätter. Det är därför som det har fattats beslut om Stockholms tingsrätt. Den var alldeles för stor, ineffektiv och hade för långa handläggningstider. Det är därför som den kommer att delas upp i mindre domstolar. Jag vill också understryka att det inte handlar om några ekonomiska skäl. Även om det skulle finnas några - jag är ytterst osäker på det - så är omfattningen begränsad. Det handlar ytterst om rättssäkerheten och att få den bästa verksamheten. Det är en väldigt svår fråga, det ska jag säga, för man måste också ta hänsyn utanför rättsväsendet och i vissa fall måste man göra en helhetsbedömning. Domstolar har en viktig funktion för medborgarna i den egna orten. Därmed inte sagt att det är möjligt att ha en domstol på varje ort. Då skulle vi i stället få öka antalet domstolar till flera hundra, om varje ort skulle anse att man behöver en domstol i sin ort. Det är naturligtvis inte heller så att man inte tillhör någon domstol bara för att man inte har den just i sin egen hemort. Även i framtiden kommer vi att agera på det sättet att varje enskilt förslag ska ha stöd i riksdagen för att det ska genomföras. Det är en viktig demokratisk princip, och jag är mån om att vi ska fortsätta med den. Avslutningsvis vill jag säga att Domstolsverket har i uppdrag att titta på olika lösningar. Det är inte samma sak som att det blir den slutliga ståndpunkten för regeringen och ytterst riksdagen, som ska ge stöd för den. Det tillkommer flera olika komponenter, bland annat under remissförfarandet men också med den helhetssyn som regeringen och riksdagen måste ta hänsyn till.

Fru talman! Det senare var en bra upplysning, att det verkar finnas hopp om att andra aspekter vägs in än de som kommer från Domstolsverket. Jag skrev i min interpellation inte bara att jag är starkt kritisk till utredarens förslag utan också att jag var kritisk till utredningen som sådan. I direktiven står klart och tydligt att Domstolsverkets utredningar - det är fler än den som berör Kronobergs län - inte ska bedrivas utifrån ett alltför snävt perspektiv. Det regionala perspektivet kan också motivera att man överväger inrättandet av domkretsar över en länsgräns. Det finns med där. Det kändes hoppfullt. Vi som är verksamma i länet visste att det samarbete som fanns mellan Ljungby och Värnamo tingsrätter är ett fungerande samarbete. Då förväntar man sig en seriös genomlysning av de problem och möjligheter som finns vid dessa tingsrätter och det samarbete som de har inlett för att stärka rättstryggheten för medborgarna. Enligt min mening har detta inte skett. Några av remissinstanserna pekar också på den frågan. Utredaren har i princip endast pekat på några nackdelar med en sammanslagning och alltså haft en otroligt negativ inställning redan från början och har, enligt min mening, vägrat att se de möjligheter ett utvecklat samarbete kan innebära för alla de människor som bor i västra delen av Kronobergs län och södra delen av Jönköpings län. Det tycker jag är oerhört tråkigt. Det är också frustrerande att en så stor och snabb förändring av en statlig verksamhet, som förslaget innebär, grundas på en ganska ytlig analys av de verksamheter som den berör. Det har också fått sitt uttryck i att utredaren har träffat de båda tingsrätterna endast vid ett tillfälle och haft samtal med dem i två timmar. Han har endast bemödat sig med att träffa Länsstyrelsen i Jönköpings län. Domstolsverket ligger ju i Jönköping, så det är ett långt avstånd till Växjö. Med Länsstyrelsen i Kronobergs län har han endast haft ett kortare telefonsamtal under utredningens gång. Länsstyrelsen är ändå den myndighet i länet som står för den samlade statliga synen på all verksamhet i länet. När det gäller remissyttranden är det ännu värre. När remisstiden hade gått ut ringde jag personligen till Domstolsverket, för jag ville ta del av remissvaren, naturligtvis. När jag frågade efter remissvaret från Länsstyrelsen i Kronobergs län fick jag svaret att man inte hade yttrat sig. Då blev jag självklart förvånad och ringde till länsstyrelsen och pratade med registratorn. Jag fick då konstaterat att utredningsförslaget inte hade gått på remiss till Länsstyrelsen i Kronobergs län. Då fick jag sätta i gång att riva och rota i både Domstolsverket och länsstyrelsen. Efter lite dividerande lyckades jag utverka att Länsstyrelsen i Kronobergs län fick en förlängd remisstid och därmed möjlighet att yttra sig. Det här förfarandet visar på hur dålig utredningen är. Hela förfarandet visar på en likgiltighet inför den befintliga verksamheten och hur mycket den betyder för den här delen av vårt län och även för södra delen av Jönköpings län. Jag hoppas att ministern tar till sig den här kritiken, den här informationen och den uppfattning som finns i länet att Ljungby tingsrätt är värd att få leva vidare eller åtminstone låter utredningsförslaget vila och i stället väljer att göra en fördjupad analys av situationen.

Fru talman! Det har varit flera debatter här i kammaren om tingsrättsnedläggningar. Jag tror att representanter från nästan samtliga politiska partier har engagerat sig. Det måste vara ett uttryck för den oro som många känner inför nedläggningen av tingsrätterna, centraliseringen till ett fåtal platser. Detta hotar rättssäkerhet och grundtrygghet i landet. För oss i Centerpartiet är medborgarperspektivet avgörande. Därför anser vi att tingsrätternas lokala förankring har stor betydelse. Ett decentraliserat rättsväsende måste ge kortare handläggningstider. Närhet och tillgänglighet är viktiga begrepp. Jag antar att ministern tar intryck av de många debatterna i ämnet och tar till sig de skrivelser och uppvaktningar som har förekommit och som säkert kommer också i fortsättningen. I så fall borde det finnas goda förutsättningar för att det sunda förnuftet kommer att stoppa denna som jag ser det onödiga centraliseringsiver.

Fru talman! Jag är ledsen att jag överskred min tid, men det måste vara statsrådets engagerade svar som fick mig att förledas att tala så lång tid. Låt mig inte ta upp den geografiska aspekten även om den finns med också. Lars-Ivar Ericson har ju tidigare pratat om resvägar och så vidare. Jag vill koncentrera mig på vad olika domstolar kan göra. Jag tror för min del att vi skulle kunna tänka oss en högre specialisering på en del områden. Brottsverksamheten måste man hantera i alla domstolar. Däremot kan man alltid diskutera kompetensen när det gäller tvistemål. Där behöver vi en ökad kompetens, inte minst för att inte få så många överklaganden till hovrätterna. Det kan handla om brott inom familjerättens område och om sexualbrott. De är visserligen brott, men en speciell form av brott. Jag tänker också på att om vi skulle komma ifrån den nuvarande asylprocessen och i stället få ett domstolsliknande förfarande kunde man tänka sig en form av specialistdomstolar, kanske i Ljungby, Södertälje och Lycksele eller var de nu skulle finnas, där man prövade den typen av ärenden för att inte belasta de största domstolarna med dem. Då skulle man även ge en stimulans till advokatkåren att gå på den linjen. Jag tror också att man skulle kunna ta bort de partssammansatta domstolarna - Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen - och överföra de ärendena till tingsrätterna. Det skulle öka rättssäkerheten och man fick bättre kvalitet i domskäl. Det är mycket angeläget att vi får en likformighet på det här området över hela landet.

Fru talman! Justitieministern får gärna svara lite mer utförligt när det gäller det brev som jag relaterade till. Där vänder man sig till justitieministern, men brevet är också ställt till justitieutskottet för kännedom och handlar om hur näringslivet ser på utvecklingen av tingsrätterna. Detta är ju inte en del av utredningen, och därför kunde ministern kanske kommentera det ytterligare lite grann. Domstolsutredningen vill ministern ju inte föregripa genom att nu göra ett ställningstagande. Jag skulle också vilja veta lite mer exakt vilken tidsplan som gäller. I sådana här viktiga frågor förekommer naturligtvis olika uppfattningar om vad som gäller. Det skulle vara praktiskt och bra att få ett klarläggande i den frågan. Under den förra interpellationsdebatten som vi hade ställde jag en fråga. Jag har stor förståelse för att justitieministern inte hade möjlighet att svara på just den frågan eftersom så mycket var i luften samtidigt inom det här området. Men i någon form är vi nu inne i en EU-valrörelse. Vi har snart val till EU-parlamentet, och man har framfört argumentet att detta är något som EU kräver, det vill säga att EU inte kan acceptera att vi har tingsrätter av den storlek som finns i Ljungby och Värnamo. Det är mycket viktigt att få frågan utredd så att den inte blir en del av EU-valrörelsen. Det tror jag nämligen vore direkt felaktigt. Därför vore det bra om justitieministern kunde vara tydlig också på den punkten. Jag lyssnade med stort intresse på de tidigare interpellationsdebatterna i dag. Jag är tjänstledig kriminalvårdare och har under många år kunnat följa rättsväsendets olika delar från en helt annan position. Redan innan jag kom in i riksdagen hade jag uppfattningen att alltför mycket hanteras i någon form av stuprörsorganisation, vilket gör det svårt att som vanlig medborgare och lokalpolitiker följa med i vad som händer i de olika delarna av rättsväsendet. Här behövs en samsyn då det ibland är svårt att veta var drivkraften för förändringar finns. Jag känner att det mindre är fråga om politisk drivkraft; i stället finns drivkraften på något högre tjänstemannaplan. Det känns naturligtvis inte tillfredsställande. Skulle justitieministern kunna tänka sig ett alternativ som innebär att man tillsätter en lokal grupp där Ljungbys och Värnamos olika intressenter kan få bidra med sina perspektiv och därmed ge uttryck för hur de skulle kunna bidra till att utveckla tingsrätterna i Ljungby och Värnamo?

Fru talman! Detta tar alltså enbart sikte på att få en så bra verksamhet som möjligt. Jag är fullt medveten om att det är viktigt att också ha en lokal förankring, men det gäller att hitta det slutliga förslaget, som sedan kommer att presenteras för riksdagen. Naturligtvis tar regeringen, och därigenom också riksdagen, hänsyn till alla omständigheter som finns. Det brev som nämnts här, och som beskriver att flera företag engagerat sig, har naturligtvis också sitt värde - självklart är det så. Detta gäller även alla andra synpunkter, liksom den debatt vi har nu och mycket annat. Men slutligen måste det ändå fattas ett beslut, och än är vi inte där. Vi kan inte heller ännu ge någon säker tidsplan. Man ska vara försiktig med att göra det om man inte är till hundra procent säker, och det är jag alltså inte i dag. Därför kan jag inte ge fler besked än de jag nu gett.

Fru talman! Debatten blir lite knepig när vi läst utredningen och alla remissvaren och ministern samtidigt har svårt att yttra sig innan det slutgiltiga förslaget kommit till regeringen. Jag har med den här interpellationen velat visa mitt missnöje med det utredningsförslag som Domstolsverket tagit fram. Jag har velat visa mitt missnöje både med själva utredningen och med dess slutsatser. På mig verkar det som om de analyser som gjorts är ganska ytliga. Tyvärr måste jag säga att jag tycker att förfarandet i utredningen och remissbehandlingen är väldigt amatörmässigt. Självklart hoppas jag - och jag har väl egentligen ingen anledning att tro någonting annat - att ministern synar allt detta mycket noggrant innan regeringen fattar sitt beslut. Jag har också velat visa på det, som jag tycker, orimliga sättet att se på en statlig verksamhet som isolerad från annan statlig verksamhet i samband med att man gör sådana här omstruktureringar. Jag har velat visa hur viktigt jag anser det vara att man har ett helhetsperspektiv på den här typen av frågor. En liten tingsrätt spelar stor roll för en ort som lilla Ljungby. Avståndet mellan Markaryd och Ljungby är mycket kortare än avståndet mellan Markaryd och Växjö. Och detta spelar faktiskt roll. Man kan fråga sig varför avståndet mellan den stora orten och den lilla orten alltid är längre än avståndet mellan den lilla orten och den stora orten. Alltid är det så i utredningar! Varför ska det alltid vara så? Och vad leder den ökade centraliseringen till? Är det en utveckling som vi vill ha? Vill vi samla all verksamhet i länens residensstäder? Är de driftfördelar som vi med detta uppnår värda priset att alla andra orter och kommuner befolkningsmässigt minskar, att kvalificerade yrken försvinner och att skattebasen blir mindre? Jag har mina svar klara, och jag hoppas att regeringen i sin klokhet, i budgetpropositionen eller när beslutet nu kommer, lämnar ett svar som överensstämmer med min uppfattning.