Tilliten till livsmedel

Interpellationsdebatt 21 maj 2013

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 52 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Pyry Niemi har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar driva i EU för att säkra tilliten till livsmedel och därmed till jobben i livsmedelssektorn. Jag vill inledningsvis säga att jag delar den frustration och oro som många känner över den senaste tidens rapporter om bedrägerier med hästköttslasagne och falska oxfiléer. Den mat vi köper ska vara säker och rätt märkt. Samtidigt är det viktigt att slå fast att de flesta livsmedelsföretagare är ärliga. Det måste vara utgångspunkten för att få till stånd en ömsesidig tillit mellan konsumenter och producenter på livsmedelsmarknaden. Jag delar också frågeställarens uppfattning om att jobben inom livsmedelsproduktionen är viktiga. Livsmedels- och jordbrukssektorn är EU:s näst största näringsgren med över 48 miljoner anställda och med en omsättning på omkring 750 miljarder euro om året. Det är viktigt att komma ihåg att det är livsmedelsföretagaren som ansvarar för att endast säkra och rätt märkta livsmedel släpps ut på marknaden. Därutöver sker offentlig kontroll av att gällande regler följs. För att säkra tilliten till livsmedel i Sverige och inom EU behöver livsmedelsföretagarna nu arbeta målmedvetet för att förtjäna konsumenternas förtroende. Jag informeras fortlöpande om att det arbetet redan har startat bland våra livsmedelsföretag. Livsmedelslagstiftningen är till största delen EU-harmoniserad. Bakgrunden till att EU tog över ansvaret för livsmedelssäkerheten och folkhälsan i medlemsländerna är att en serie livsmedelskriser på 90-talet bland annat hade gjort brittiskt nötkött och belgisk choklad omöjliga att sälja på den inre marknaden på grund av galna ko-sjukan respektive dioxinföroreningar. EU agerade då kraftfullt för att konsumenternas säkerhet och förtroende skulle återvinnas. EU agerar också nu, även om det denna gång framför allt handlar om brister i redligheten och inte om hälsorisker. Livsmedelsregler beslutas gemensamt inom EU. Sverige kan inte på egen hand bestämma regler på det området. Jag kommer därför att noga analysera de åtgärdsförslag som EU-kommissionen presenterat för att stärka efterlevnaden av reglerna i livsmedelskedjan. Det är viktigt att svenska ställningstaganden leder till regler som verkligen gör nytta. Regeringens vision om Sverige - det nya matlandet handlar om att säkra jobben i svensk livsmedelsproduktion. En viktig del här är att jobba med att öka fokus på svensk mat och att stärka konsumenternas kunskap om maten. Vi har en livsmedelsindustri som är en stor och viktig arbetsgivare, och vi har en turismsektor som växer. Genom att satsa på det som vi är bra på - mat och turism, var för sig och i kombination - kan vi skapa tiotusentals nya jobb i hela landet. För att visionen ska bli verklighet har jag en strategi som sträcker sig över hela kedjan, från jord till bord, från storkök till lyxkrog. Vi har kunnandet, råvarorna och konsumenternas förtroende. Detta ska vi ta vara på för att säkra jobben i livsmedelssektorn.

Anf. 53 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret. Att vara företagare handlar om många möjligheter och utmaningar. Först ska du ha en bärande idé som kan komma ut på marknaden. Sedan måste idén ha en sådan bärkraft att den i princip finansieras genom kundernas direkta beställningar, alternativt utvecklas först genom finansieringen via eget kapital alternativt lånat kapital. Produkten kommer sedan att testas på marknaden, och om kunderna gillar produkten eller tjänsten blir förtroendet så starkt att fler kunder köper dessa produkter eller tjänster. Ibland vinner produkterna eller tjänsterna snabbt förtroende. Ibland kan det ta år av utveckling innan kunderna är redo att ge det förtroendet till producenterna och det blir lönsamhet. Produktutveckling, produktion, försäljning, marknadsföring och lönsamhet är alla avnämare av det som slutligen kallas förtroende eller kundnytta eller kundernas behov skapade som nödvändiga kring att investera i det som erbjuds på marknaden. Förtroende är honnörsordet. Det kan vinnas genom en långvarig dialog mellan producenter och kunder. Det kan försvinna bort och raseras genom fundamentalt slarv eller bedrägligt beteende visavi kunderna-konsumenterna. Detta är grunden för producent-kund-interaktionerna. En mobiltelefon går att ersätta med en annan. Den är inte livsnödvändig för kundens existens. Möjligen kan vissa realtidsyankees tycka det, men vi kan som människor klara sig utan mobiler, om det skulle krisa. Det vi inte klarar oss utan är dock mat. Maten gör att vi ständigt kan uppvisa en växande befolkning som lever längre, är aningen friskare och generellt sett mår bättre. Vi behöver mat för att överleva, helt enkelt. Mat är något som kunder och konsumenter handlar i princip varje dag. Den kräver noggrann omsorg och inte minst en mycket noggrann kontroll, så att varje person som köper mat kan känna trygghet i det som vi stoppar i oss. För att undvika onödiga tillsatser - gifter, produkter som är felmärkta för att öka lönsamheten med mera - krävs därför en kraftsamling utöver det vanliga. Det räcker inte med att, som landsbygdsministern skriver, lägga ansvaret på livsmedelsföretagarna, eftersom de är delar av pusslet. Det behövs mycket tydligare kontroll och politisk vilja. Herr talman! Det har funnits en rad händelser under åren som gång efter annan sätter livsmedelsproduktionen och konsumenterna i fokus: galna ko-sjukan, dioxin i fisk, salmonella, felmärkt fläskfilé som sålts som oxfilé, häst i lasagne, EHEC och mängder av andra incidenter som i grunden handlar om ett förhållningssätt till maten som inte är acceptabelt. Ju längre från produktionen som konsumenterna kommer, desto svårare är det att vara kritisk konsument. Ju färre livsmedelshandlare som äger hela produktionsledet, desto svårare blir det att vara kritisk i produktionsledet mellan primärproducenter, grossister, livsmedelshandlare och till slut konsumenter. Herr talman! Eftersom ministern tar upp ämnet måste jag kommentera det: Livsmedels- och jordbrukssektorn är EU:s nästa största näringsgren. Den omsätter ca 2 miljarder euro per dag. Givetvis har den en inverkan på människors vardag. Det handlar om att 500 miljoner konsumenter får bra mat varje dag, samtidigt som miljontals människor är anställda inom sektorn. Givetvis är det en bärande gren som står i ständig utveckling, och som en sådan ska också spelreglerna vara sådana att fusk ska minimeras. I ett Europa som har 26 ½ miljoner arbetslösa, varav Sverige har en arbetslöshet på närmare 430 000 människor, känns det som att jobben är viktiga oavsett var de finns. Eftersom landsbygdsministern i sitt svar påminner om att jordbruks- och livsmedelssektorn är EU:s näst största näringsgren känns det extra märkligt att ägna så litet tid och kraft åt sektorns trovärdighet gentemot dem som via skattemedel och inköp av livsmedel håller näringen sysselsatt, det vill säga konsumenterna. När varje arbetstillfälle är oerhört väsentligt måste också den näringsgren som vi diskuterar i dag och som till stora delar är beroende av direktstöd ha någon form av grund. Jag ställer frågan till landsbygdsministern: Vilka åtgärder vidtar ministern för att Sverige ska vara ledande i livsmedelsproduktionen?

Anf. 54 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Tack för interpellationen! Det är viktiga frågor som diskuteras i den här debatten, tycker jag. Nu har frågeställningarna utvecklats jämfört med den interpellation som är ställd till mig, men jag tar jättegärna även den debatten. Vi har, som jag tror att Pyry Niemi väl känner till, från regeringens sida initierat en vision om Matlandet Sverige som har fem fokusområden. Ett av dem handlar om primärproduktionen, kring bonden, kring fiskaren, kring renskötaren, som är primärproducenten. Ett av de mål som vi har för detta fokusområde är att produktionen ska ökas, bland annat av skälet att vi har förutsättningar för det, att det ger jobb och framför allt att det ger ett underlag till den efterföljande förädlingsverksamheten, där kanske än fler jobb finns att få i skilda delar av landet men framför allt på den svenska landsbygden och i landsbygdens närhet, eftersom det är där som primärproduktionen finns. Denna debatt kommer vi att återkomma till i närtid, tror jag, apropå att inte minst jordbrukspolitiken inom Europeiska unionen håller på att omformuleras just nu och ska beslutas inom en relativ närtid. I grundfrågan vill jag ändå slå fast att det är företagaren som hanterar livsmedel som har primäransvaret för att våra livsmedel är sunda och säkra. Detta är ju dessutom någonting som faktiskt fastslogs under en tidigare regerings era. Det är inte jag som har hittat på detta. Det kom sig av, som jag har sagt i mitt svar på interpellationen, att det fanns ett antal så kallade skandaler som föranledde EU att ta över det här, och vid den tidpunkten var det faktiskt en socialdemokratisk ministär vid makten i vårt land. Det är alltså företagaren som har primäransvaret. Därtill finns det ett offentligt kontrollsystem som fram tills nu till dels har utövats av till exempel kommunerna. Nu har vi i regeringen beslutat att flytta kontrollen av de animaliska produkterna till det centrala organet, detta beroende på att det ibland inte finns mer än en verksamhet som hanterar animalier i en kommun. Då är det svårt att upprätthålla kompetensen. Än svårare blir det kanske i en kommun som av något skäl byter personal eller där ledigheter ska beviljas. Nu lyfter vi som sagt den kontroll som ska utövas från offentlighetens sida till en annan nivå. Jag hoppas att detta än mer ska trygga de livsmedel som vi äter och konsumerar varje dag.

Anf. 55 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Det var tider det, när vi hade en socialdemokratisk ministär. Jag har det som ett glatt och kärt minne, och jag hoppas att det ska bli så även i framtiden. Ursäkta utvikningen, herr talman! Landsbygdsministern nämner i sitt interpellationssvar Matlandet Sverige. Kontigo har tagit fram en rapport på uppdrag av regeringen för att utvärdera Matlandet Sverige. Jag ställde också frågan om vilken typ av och hur mycket jobb som kan skapas, och jag citerar ur rapportens sammanfattning: "På den övergripande nivån kan vi för det första konstatera att målen om tillväxt och sysselsättning på landsbygden inte är på väg att infrias. Både ekonomin och sysselsättningen på landsbygden utvecklas sämre än för Sverige i sin helhet. Här finns visserligen delar i vår utvärdering som antyder att det 'kunde ha varit ännu värre' utan insatserna, men den samlade bilden är ändå att målet inte uppnåtts och heller inte är på väg att uppnås." När Matlandet sätts under lupp blir effekten av alla de fina mål som sattes upp under devisen Matlandet Sverige relativt marginella. Det är sant att de som uppbär olika former av stöd via projektet väl känner till Matlandet. Det är bra. Det är också bra att svensk mat i stort får en rimlig och värdefull uppgradering. Men oavsett hur mycket landsbygdsministern talar sig varm för Matlandets positiva effekter på den svenska livsmedelsbranschen blir insatserna, som så mycket med regeringens insatser, relativt futtiga. Eller, för att komma tillbaka till temat: För att kunna sälja något måste innehållet motsvara det som utlovas på förpackningen. Men när det krisar vaknar regeringen och EU. Det har framkommit en hel del nya förslag, och andra är på g, med anledning av den så kallade hästköttsskandalen. Det som landsbygdsministern säger är bra, att vi ska öka den statliga kontrollen och kvalitetssäkra livsmedelsinspektörerna. Men det behövs också tydliga regelverk inom hela EU för att kunna komma åt ursprungsmärkningen på processat kött och på den färdigpackade mat som finns. Det kanske låter tekniskt, men det handlar också om att veta vad som finns i köttfärsen och även kunna spåra varifrån köttet kommer. De här detaljerna är inte oviktiga. Det handlar ju också om att främja konsumenternas krav på innehållet. Både statsministern här i kammaren och landsbygdsministern var skeptiska till ursprungsmärkningen till en början, medan andra EU-länder gjorde väldigt kraftfulla insatser. Jag minns att president Hollande i Frankrike tog tag i frågan direkt. Man gjorde samma insatser i England. Effekterna var i och för sig mycket tydligare där. Det var mycket mer uppenbart att det var fusk. Sammantaget var det ändå så att landsbygdsministern, jag ska säga det bildlikt, duckade rätt rejält. Han ville inte ha ursprungsmärkning. Han angav att det här var bedrägerier och fusk, vilket det förvisso är, men det handlar ju också om att visa ledarskap i en tid när det krisar. När väl vi inom Socialdemokraterna, i oppositionen och även andra organisationer gick ut ganska skarpt och sade att vi måste ha ursprungsmärkning på den här typen av mat, men inte förrän efter att presidenten i Frankrike och flera engelska ledare hade gått ut och sagt att det här behöver vi, landade regeringen i slutsatsen att det kan vi också i Sverige ställa upp på. Ursprungsmärkning är ju inte helt okontroversiellt. Vi har haft den frågan uppe ganska många gånger i kammaren och även i EU-nämnden. Där har regeringen i allt väsentligt sagt att det här är livsmedelsföretagens ansvar. Men jag tror inte det. Jag är helt övertygad om att det behövs politisk kraft, vilja och mod för att kunna genomföra det här, för det är så att livsmedelsföretagarna i grund och botten är delar av pusslet. Då är det så, därför att maten är så viktig för alla konsumenter, att vi som förtroendevalda måste visa vägen när det krisar så att människor kan tro på och känna trygghet inför det de konsumerar och får i sig.

Anf. 56 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Låt oss först, Pyry Niemi, vara överens om att bedrägerier inte kan lösas med någon typ av märkning, och det som har skett under den här vintern och våren är till stora delar förmodade bedrägerier. Jag tror som sagt att vi kan vara överens om att det löser man inte med märkning. Men låt mig komma till vad det är som nu är i den så kallade pipelinen. Kommissionen har ju presenterat ett fempunktsprogram för att vi som är konsumenter ska återfå förtroendet för de livsmedel som produceras i Europa. Den första punkten i det här programmet handlar om just bekämpning av livsmedelsbedrägerier. Den andra punkten handlar om att vi måste ha EU-gemensamma provtagningsprogram. Den tredje punkten är förslag från kommissionen som handlar om hanteringen av de hästpass som alla hästar måste ha numera. En fjärde punkt handlar om den offentliga kontrollen, och den femte punkten handlar om ursprungsmärkning. Alla de här sakerna finns alltså snart som förslag, utifrån den presentation som vi har fått del av från Europakommissionen. Därest vi finner de här förslagen effektiva för att öka konsumenternas förtroende men också för att begränsa de förmodade bedrägerier som har varit och är runt mat och livsmedel har jag sagt, och jag kan gärna upprepa det, att jag för min del är beredd att pröva alla de här sakerna på ett positivt sätt av det skälet att jag ser det som viktigt att konsumenterna har, som mycket riktigt påpekas i debatten, förtroende för det vi äter varje dag. Det är jätteviktigt att konsumenten har ett förtroende. Som jag bedömer det finns det nu ett heltäckande förslag från kommissionen kring all den mat som hanteras men också produceras i Europa. Jag förväntar mig att vi inom en relativ närtid kommer att få konkreta skrivningar om vad de här förslagen ska innehålla, hur de ska implementeras i respektive medlemsstat och så vidare. Då ska vi be att få återkomma till de förslagen, för det kan säkert hända att vi måste gå till Sveriges riksdag med någon del av detta.

Anf. 57 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Jag tackar för landsbygdsministerns positiva inspel, men att vara positiv innebär också att man har iklätt sig ett mått av ansvar. Det betyder att vi socialdemokrater kommer att utgå från att ministern kommer att driva den positiva andan på EU-nivå både muntligt och skriftligt. Det är bra, och det är ditåt vi ska. Vi måste ge tydliga signaler till livsmedelsföretagarna att fusk inte lönar sig. Där är vi helt överens. Utan ursprungsmärkning hade man aldrig någonsin kommit på att kontrollera köttet. Om det inte hade funnits branschöverträdande regler, om det inte funnits innehållsdeklarationer och den typen av varudeklarationer på våra produkter, hade många fler kunnat fuska och det hade varit ännu svårare att ägna sig åt spårbarheten. På sikt kommer det här att öka tilliten och därmed sagt ge mervärde för de produkter som säljs till konsumenterna. På sikt ger detta - faktiskt - fler jobb. Låt oss gå tillbaka till Matlandet Sverige. Nu ska det skapas 20 000 nya jobb inom livsmedelssektorn i Sverige. Det är omfattande, och det rör många människor. Åtminstone står det så i missivet och målen. Hittills har vi inte sett mycket av de nya jobben inom sektorn. Jag tror att ett skäl är att många inte vågar satsa. De vet att mat är så viktigt. Jag är säker på att om det hade funnits en tydligare inriktning från dem som står på konsumenternas sida, i det här fallet regeringen, hade fler svenska konsumenter köpt ännu mer svensk mat. Jag ser fram emot att landsbygdsministern tar tag i frågan och driver på den ordentligt på EU-nivå och tar ställning för ursprungsmärkning - även efter den här debatten.

Anf. 58 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Låt mig i debatten om Matlandet Sverige och den vision regeringen har om mat och produktion av mat i landet konstatera att såväl efterfrågan som tillgången på närproducerade mejeri- och slakteriprodukter ökar liksom den småskaliga nära slakten. Jag är övertygad om att de nya företag som har vuxit fram i vårt land inte hade tillkommit, i varje fall inte i den mängd som de har tillkommit, om inte jag och regeringen i sin helhet hade varit distinkt i de satsningar och visioner som vi har satt upp på området. Jag är övertygad om att det finns stora möjligheter i svensk livsmedelsproduktion. Regeringen gör olika insatser för att ta till vara möjligheterna. Bland annat har regeringen beslutat att tillsätta en bondeutredning för att ta reda på förutsättningar och hinder för att de möjligheter som finns i vårt land ska kunna utvecklas. Jag ser mycket fram emot utredningens förslag för de många företagen och jobben i hela matkedjan från jord till bord. Tack, herr talman, för debatten.

den 6 maj

Interpellation

2012/13:404 Tilliten till livsmedel

av Pyry Niemi (S)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Grunden för möjligheten till jobb i livsmedelssektorn i Sverige och i EU är att konsumenterna känner tillit till de livsmedel som företagen producerar och förädlar.

Sverige är ett land med högre arbetslöshet än alla jämförbara länder. Därför är det extra viktigt att jobben i lantbruket och livsmedelsproduktionen inte drabbas av sviktande tillit till maten.

Ytterst är det regeringen som är ansvarig för de regler som säkrar tilliten till våra livsmedel och därmed till jobben. Den senaste tiden har vi sett flera uppmärksammade bedrägerier och kringgående av regler som allvarligt drabbat tilliten.

Sveriges och Europas konsumenter kan i dag inte lita på att den mat de köper dels är det som den uppges vara, dels inte innehåller ämnen som påverkar hälsan negativt. Det handlar till exempel om hästkött som sålts som nötkött och som innehåller läkemedel, om fläskfilé som sålts som oxfilé och om bär som innehåller hepatitvirus.

Regeringen har tidigare varit negativ till utökad ursprungsmärkning och märkning av innehållet i processade produkter. Det torde vara klart för regeringen och landsbygdsministern att det nu krävs politiska åtgärder inom EU för att säkra tilliten till vår mat och därmed jobben. Det kan handla om skärpta regler, ökad märkning och en effektivare tillsyn.

Vilka åtgärder ämnar landsbygdsministern driva i EU för att säkra tilliten till livsmedel och därmed till jobben i livsmedelssektorn?