Tillgänglighet på tåg

Fru talman! Eva Olofsson har frågat mig om jag avser att verka för att SJ snarast vidtar åtgärder som leder till att personer med funktionsnedsättning inte diskrimineras genom att inte kunna färdas med tåg och om jag avser att ta initiativ till att järnvägstrafiken inom en snar framtid är tillgänglig för alla människor. Jag håller med Eva Olofsson om att det är viktigt att tågresandet är tillgängligt även för personer med funktionsnedsättning. I EU-förordningen om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer, som trädde i kraft för drygt ett år sedan, ställs det också särskilda krav på bland andra järnvägsföretag och stationsförvaltare om just detta. Järnvägsföretag och stationsförvaltare ska bland annat fastställa icke-diskriminerande regler för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Organisationer som företräder dessa personer ska ha möjlighet att aktivt delta i detta arbete. Järnvägsföretagen och stationsförvaltarna är även skyldiga att kostnadsfritt lämna assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet i samband med tågresor, till exempel vid av- och påstigning och ombord på tågen. Trafikverket och Jernhusen AB tillhandahåller, i egenskap av stationsförvaltare, sådan assistans på ungefär 120 järnvägsstationer som en direkt följd av EU-förordningens ikraftträdande. Det finns även EU-bestämmelser som reglerar hur nya järnvägsfordon ska vara utformade för att de ska vara tillgängliga. Tyvärr kommer det ta tid för detta att slå igenom i praktiken eftersom livslängden för tåg är relativt lång. SJ AB (SJ) är ett av staten helägt bolag. Bolaget bedriver affärsmässig verksamhet. Det är styrelse och ledning som ansvarar för operativa frågor. I vilken utsträckning SJ anskaffar fordon som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning är en operativ fråga som således tillhör bolagets ansvarsområde. SJ bedriver ett kontinuerligt kvalitetsarbete. Ett konkurrenskraftigt utbud av tjänster och nöjda kunder är en förutsättning för lönsamhet. Statens primära ansvar för att göra järnvägstrafiken tillgänglig för alla gäller de järnvägsstationer som Trafikverket förvaltar. Närmare bestämt är det plattformar och förbindelser till och från plattformar som tillhör Trafikverkets ansvarsområde. För att åstadkomma en användbar station behöver en mängd åtgärder vidtas. Bland annat behöver ledstråk till och på plattformar samt bättre belysning tillskapas. Jag känner till att Trafikverket har ett nära samarbete med ägarna av stationshusen - som i många fall är det statliga bolaget Jernhusen AB - om att samordna anpassningsarbetet för att göra hela stationsområdet användbart för alla. Regeringen gav 2006 i uppdrag till Banverket och Vägverket, som numera är Trafikverket, att konkretisera målet om att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig till 2010. Det gjordes genom att myndigheterna skulle definiera ett prioriterat nät av tillgänglig kollektivtrafik som skulle kunna bli klart till 2010. För järnvägens del menade Banverket att 150 järnvägsstationer borde göras tillgängliga till detta år. Arbetet har dock satts i gång alldeles för sent, och regeringen fattade därför 2008 beslut om att öronmärka ytterligare 150 miljoner kronor för att just påskynda anpassning av dessa stationer. I dagsläget är drygt 40 stationer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Uppgiften att anpassa ett stort antal järnvägsstationer är prioriterad. Det arbete som har påbörjats under senare år behöver fortsätta efter det att 2010 nu är passerat. Trafikverket har till uppgift att se till att järnvägsstationerna blir alltmer tillgängliga och användbara. Jag avser att noggrant följa utvecklingen i syfte att se till att allt fler, även personer med funktionsnedsättning, ska kunna använda sig av transportsystemet.

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, men jag måste säga att jag hade önskat en betydligt starkare viljeinriktning och ett större engagemang i frågan. Bakgrunden till min interpellation är att jag har mött många människor med funktionsnedsättning som har berättat hur dåligt det fungerar att åka tåg i dag. Kort sagt kan man säga att det många av oss nu har upplevt i vinter och förra vintern med ovanligt mycket snö och is, försenade tåg, inställda tåg, att inte kunna planera framåt, att inte veta om man kommer i tid till det viktiga mötet eller jobbet och bristande information upplever många människor med funktionsnedsättning året om. De har en ständig vinter. Det är orimligt, och det är ren och skär diskriminering. Låt mig berätta om en göteborgare - en bekant till mig i min hemstad. Jag gör det med hans fulla godkännande. Han är rullstolsburen. Han skulle på ett kundbesök i Gävle. Han försökte boka biljett från Göteborg till Gävle. Det är en sträcka på 52 mil. Men han fick inte gå av i Gävle. Det skulle ta en och halv till två minuter, och det tog för lång tid. I stället erbjöds han en 80 mil extra tur, först till ändhållplatsen i Östersund och sedan tillbaka till Gävle med färdtjänst. Efter en lång diskussion kom han fram till att det var bättre att han åkte de 52 milen mellan Göteborg och Gävle direkt med färdtjänst. En annan person kom inte med X 2000 hem till Karlstad. Liftarna har varit trasiga i över ett år, och de manuella fick inte användas här i Stockholm. Det fick bli ett långsammare tåg två timmar senare, och man hade glömt att informera. En tredje person blev kvar på perrongen - jag tror det var i Linköping - för att tåget stannade för långt fram. Hon blev hänvisad till ett tåg två timmar senare, men då var mötet som hon skulle på redan slut. Min partikamrat artisten och sitdownkomikern Jesper Odelberg har fått räkna bort tåget som färdmedel fast det är det han vill använda när han åker Sverige runt och uppträder. Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomars årsrapport heter just Utom Emma för hon fick stanna hemma . Det är inte så svårt att gissa vad det handlar om. Det handlar om bristen på tillgänglighet när det gäller tåg och kollektivtrafik. Så här tycker inte jag och Vänsterpartiet att det kan vara. Det handlar om diskriminering. Jag tycker att statsrådet ägnar en stor del av svaret åt en EU-förordning som trädde i kraft för ett år sedan. Den reglerar bland annat rätten till assistans på stationer, men i Sverige har vi en lag om handikappanpassad kollektivtrafik som är mer än 30 år gammal. Vi har haft en nationell handlingsplan i tio år där vi 2010 borde ha kommit fram till målet om en tillgänglig kollektivtrafik. Vi har skrivit under FN:s konvention som gäller människor med funktionsnedsättning. Låt mig gå tillbaka till Erik igen. Han säger att tillgängligheten är betydligt sämre i dag än vad den var tidigare. Att reparera ett mekaniskt fel på X 2000 samtidigt som man tar bort permanenta liftar på intercitytågen mellan Stockholm och Göteborg är ganska dåligt. Statsrådet säger i sitt interpellationssvar att statens primära ansvar är just järnvägsstationerna som Trafikverket förvaltar och abdikerar när det gäller själva tågresandet. Människor ska inte till järnvägsstationen i de allra flesta fall. En tillgänglig järnvägsstation är väldigt bra när man ska vidare på en tillgänglig tågresa, men utan den tillgängliga tågresan är den inte till mycket hjälp. Jag vill därför veta vad statsrådet tänker göra för att också tågresorna och inte bara stationerna ska bli tillgängliga.

Fru talman! Jag har samma uppfattning som visas i andemeningen i Eva Olofssons anförande, nämligen att kan vi få bättre tillgänglighet och möjligheter för dem med funktionsnedsättning innebär det oftast bättre tillgänglighet för alla. Det gäller oavsett om vi pratar om bättre skyltar, bättre framkomlighet, att det finns rulltrappor och hissar och så vidare. Eva Olofsson pratade om att vårt ansvar gäller plattformar, stationer och annat och avslutade med att fråga hur vi får tillgänglighet på själva tågen. Jag nämnde inledningsvis att det är operatörernas ansvar. I det här fallet är det ofta SJ, och jag vet vad SJ bland annat håller på med. Eva Olofsson refererade till exempel som rör människor som på olika sätt inte har kunnat komma på tåget för att rullstolsliftarna inte har fungerat. Det grundar sig på att man för ett antal år sedan upptäckte fel. Därför har man plockat bort dem, och det har tagit en tid. Men från och med i dag startar försäljningen av rullstolsplatser på X 2000 via callcenter. Nu är rullstolsliftarna på plats. Det har tagit ett år, men nu finns de på plats. Det ska också vara fullt möjligt att från den 21 januari köpa rullstolsplatser via hemsidan. Den första dagen när det är möjligt att åka är den 24 januari. Det som många har upplevt det senaste året, att man inte har kunnat ta sig fram därför att man inte har kunnat komma på tåget, ska vara avhjälpt från och med i dag. När man har återställt de här rullstolsliftarna har man också passat på att se till att vi har liftar som klarar betydligt mer i vikt än tidigare. Dessutom är de större i både bredd och längd. Det är också bra med tanke på vilken typ av rullstol man har med sig. Det finns andra saker som jag också skulle vilja lägga till när vi pratar om tillgänglighet. Det blir väldigt lätt så att man pratar om dem som på något sätt har svårt att ta sig fram därför att de har nedsatt rörlighet, vilket också är förklarligt. För ungefär en vecka sedan träffade jag själv representanter för Synskadades Riksförbund. Det handlar lite grann om samma saker där när det gäller hur man ska kunna ta sig fram och resa. Man är oftast väldigt beroende av en ledsagare. Här för jag just nu diskussioner. Jag ska i nu i veckan till Jernhusen för att diskutera hur alla aktörer kan jobba mer gemensamt utifrån den hjälpbehövandes perspektiv. Jag kan se framför mig hur Stockholms station skulle kunna vara en station där man tänker lite vidare och lite bredare. Där finns det många aktörer, till exempel det lokala SL som har tunnelbanor och bussar, en bussterminal på Cityterminalen och SJ:s fjärrtåg. Där kan det ibland vara problematiskt för den som behöver ha ledsagare att gå till en speciell mötesplats. I stället borde den person som kanske hittar till något ställe få vara mer flexibel och välja var man möter sin ledsagare och dessutom få hjälp hela vägen. Det är ungefär så det fungerar på Arlanda när det gäller flyget. Det finns mycket man kan lära av varandra. Jag tror att man kan bredda det här på många sätt. Det som är viktigt i regeringens ambition är hur tillgängligheten på stationerna kan bli bättre. Det var därför som vi avsatte mer pengar. Det är ett problem om perrongerna är för korta, om det inte finns hissar och om det inte finns tillräckligt god skyltning. Det är ett arbete som fortfarande är prioriterat och ligger fast. Operatörerna, i det här fallet SJ, har också ett ansvar. Vartefter de nu byter ut tåg har de också möjlighet att skapa en bättre kapacitet. Jag tycker framför allt att det är bra att de här rullstolsliftarna nu finns på plats, och så är det från och med i dag.

Fru talman! Jag vet också att de kommer att fungera från och med den 24. Det har tagit ett år, en månad och två veckor. Man kan kanske tycka att det är en något lång tid. Det som har varit problematiskt är ju att det under tiden inte har gått att gå av på stationer under vägen även om det går på en och en halv till två minuter. Man har inte ansett att det finns tid till detta. Därför har man begränsat människors möjligheter oerhört, och därför dyker sådana exempel som Erik Ljungbergs resa från Göteborg via Östersund till Gävle upp. Jag tycker att det är bra att man satsar på järnvägsstationerna, men man ska ju vidare därifrån med ett tåg. Jag tycker också att det är bra att statsrådet tar fram att tillgänglighet rör fler än de rullstolsburna. Det rör inte minst information till och omhändertagande av människor som har andra funktionsnedsättningar. Det kan vara psykiska sådana, och det kan handlar om människor som behöver extra omhändertagande och information när det uppstår problem. Som vi vet har informationen inte alltid fungerat så bra för oss som inte har några svårigheter att ta till oss den. Jag tycker ändå att det är en väldigt passiv inställning när det gäller tågen. Jag vet att den här regeringen driver avregleringen, och vi vill något helt annat. Vi tycker att det här ingår i välfärden och i samhällsansvaret. Vi tycker att en helhetsstruktur är bättre för alla svenskar, och inte minst för människor med funktionsnedsättning. Man måste lyfta in tillgänglighetsfrågorna ur ett funktionshinderperspektiv. Jag vet att handikapprörelsen har drivit detta i det tillgänglighetsråd som finns och fått svaret att det inte går eftersom man inte kan avreglera då. Jag undrar vad statsrådet tycker om det svaret. Det måste väl gå att driva tillgänglighetskrav? Det måste väl gå att ställa krav vi upphandlingar? Regeringen måste väl kunna driva att tillgängligheten också ska gälla själva tågresan? Om man inte hade satsat på den här avregleringen hade man kunnat styra SJ och satt upp målsättningen att det ska vara tillgängligt och avsatt resurser för detta. Jag tycker också att det är väldigt synd att man har en så begränsad syn på människor med funktionsnedsättning. Nu ska de vara väldigt glada för att de kan åka X 2000, och många är väldigt glada att det äntligen är klart. Samtidigt tar man bort liftar på intercitytågen mellan Stockholm och Göteborg. Det innebär att man inte kan välja att åka ett billigare och långsammare tåg om man kanske mår illa när man åker X 2000, vilket en del människor gör. Synsättet att det bara ska finnas en möjlighet för människor med funktionsnedsättning finns fortfarande kvar. De har inte samma valmöjligheter som vi andra. Jag skulle vilja höra om statsrådet är beredd att driva skarpa krav på att tillgänglighet måste finnas med i upphandlingen. Veolia, som är ett jättestort företag med 80 000 anställda i 28 länder, kör tåg från 60-talet mellan Malmö och Stockholm. De tågen är inte ett dugg tillgängliga. Får vi en utveckling mot fler och fler operatörer som kör gamla tåg som inte är tillgängliga går vi inte framåt och får inte ett tillgängligare tågresande, utan då går vi faktiskt bakåt. Då hjälper det inte att järnvägsstationerna är väldigt tillgängliga, vilket de självklart måste vara. Det måste vara en tillgänglighet både på tågen och på järnvägsstationerna. Hur vill regeringen göra för att driva tydliga krav på att allt tågresande med det statliga bolaget och det som upphandlas ska vara tillgängligt?

Fru talman! Ibland låter det som att avreglering när det gäller persontrafik är allt ont i världen. Ändå har vi inte avreglerat ännu. Vi är på väg och vi håller på. När det gäller godstrafiken har den funnits en tid. Där finns det flera operatörer. Men när det gäller persontrafiken och trafiken på de långa sträckorna ska avtalen med Trafikverket träffas före april, och 2012 ska avregleringen vara på plats, så att flera olika tågoperatörer har möjlighet att konkurrera om resenärerna. Det är min uppfattning att den som vill operera inom tåg och köra människor ska göra det efter människors behov, möjligheter och vilja. Det är ett sätt att vinna både nöjda resenärer och fler resenärer. Alla som är med och vill bedriva en sådan här verksamhet måste följa de lagar och regler som gäller, och det är inte okej med diskriminering. Eva Olofsson nämnde att det har varit problematiskt. Ja, det har det varit. Det har varit problematiskt för många, och kanske inte minst när det gäller den information som man har fått, eller kanske snarare inte har fått i vissa fall, för att ha möjlighet att påverka sin tid. I takt med att vi ställer krav på våra perronger och stationer ska tillgängligheten bli möjlig. Vi tittar också mer och mer på hur samarbetet kan bli bättre när det gäller att ta hänsyn till människor som av olika anledningar har svårt att ta sig fram, antingen på grund av begränsad rörlighet eller att man inte ser. Jag ser nu att det finns ett intresse för detta, och kunskapen finns hos en del men inte hos alla. Det har jag märkt ganska tydligt när jag nu har fört diskussioner med till exempel Jernhusen, där man är nyfiken på hur man kan göra än mer än det man gör i dag. Här krävs naturligtvis en diskussion och en dialog med organisationer som har egen kunskap om det här. I EU-lagstiftningen, som jag nämnde inledningsvis, är det 48 timmars resa som ställs som krav för att du ska få en ledsagare. Vi har på frivillig väg valt 24 timmar. Men det kan å andra sidan innebära att en person som vill köpa en sistaminutenbiljett inte har möjlighet att göra det därför att man måste beställa en ledsagare i tid. Det finns naturligtvis saker som vi kan utveckla mycket mer. Men jag tror att det är att göra det väldigt enkelt för sig att i den här diskussionen säga att det är på grund av att vi vill avreglera som människor inte har rättvisa förutsättningar att ta sig fram i tågtrafiken. Det är åtminstone inte min uppfattning. Jag kommer att fortsätta att driva på dels att Trafikverket tillsammans med framför allt Jernhusen jobbar vidare med stationsutvecklingen såsom det är tänkt, dels för att tempot inte ska tappas alltför mycket, även om det har blivit förseningar. Vi har ändå tillfört mer pengar. Jag kommer också att föra diskussioner när jag är ute och träffar representanter från organisationer, för min tanke är att vi ska måna om alla människors tid.

Fru talman! Även innan vi fick en borgerlig regering och medan vi hade handlingsplanen med målet en tillgänglig kollektivtrafik 2010 drev vi i Vänsterpartiet att det måste gå fortare och tyckte att det gick för sakta. Och det kom en proposition från alla de tre rödgröna partierna 2006 som sedan inte togs till vara. Vi kan konstatera att det inte har räckt med den så kallade goda viljan. Det har inte blivit den tillgänglighet som behövs. Nu hoppas jag verkligen att vi får en lagstiftning. Det är regeringen som måste lägga fram en lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet är diskriminering och att man kan få betala skadestånd om man diskriminerar personer, men den finns inte ännu. Jag hoppas att den kommer snart. Vi kan se att Veolia till exempel kan sätta in tåg mellan Stockholm och Malmö som saknar tillgänglighet över huvud taget. Då tycker jag att statsrådet allvarligt måste fundera på: Är det helt fel som Banverket sade, att man inte kan ta in de här kraven i upphandlingen därför att man då försvårar avregleringen? Jag tycker att det ska ställas krav, för tillgänglighet är ett så viktigt kvalitetskrav. Det är ett så viktigt krav för människors möjlighet till delaktighet, jämlikhet, deltagande och för att vi inte ska diskriminera stora grupper människor i Sverige. Det måste finnas med när man går ut och upphandlar, men det gör inte det i dag. Handisam, som är en samordningsorganisation när det gäller handikappfrågor, säger också väldigt tydligt att man inte kommer framåt därför att det saknas krav på tillgänglighet när det görs upphandlingar av både busstrafik och tågtrafik. Och jag har fortfarande inte fått minsta lilla svar på vad statsrådet vill göra för att tillgängligheten ska finnas med.

Fru talman! Jag tycker att jag var ganska tydlig inledningsvis med att tala om vad vi har för EU-lagstiftning och att vi faktiskt följer den. Vi går till och med något längre än vad lagen kräver. Dessutom har vi i våra transportpolitiska mål som ett av delmålen, som är en viktig faktor, funktionsmålet. Det gäller möjligheten, inte minst ur jämställdhetsperspektiv men också för människor med olika typer av funktionshinder, att ha ett hela-resan-perspektiv. Det ska fungera från hemmet och dit man ska. Jag tycker också att det är viktigt att ta med sig, om det finns ett missförstånd, att de regler och lagar som finns och gäller i Sverige ska följas, och då är det inte okej med diskriminering. Jag tror att när vi kommer längre framåt, när människor har större möjlighet att välja på ett annat sätt, när vi börjar komma i gång med operatörer som ser till människors behov och också möter deras behov på ett annat sätt, så är det en fördel. Det som är bra, eftersom diskussionen här i dag, fru talman, har handlat om SJ och den otillgänglighet som har pågått under en tid, är att SJ:s operativa ledning och styrelse har jobbat för att öka tillgängligheten. I dag har rullstolsliftarna äntligen kommit på plats. Avsaknaden av rullstolsliftar har varit väldigt begränsande för många människor som vill åka tåg.