taket för jackpot i V75

Fru talman! Vi har nu ett läge med minskande ungdomskullar under några år, precis som Maria Larsson beskriver. Sedan vänder det skarpt, från 2004 och framåt. Med den utbyggnad vi gör nu kommer vi att kunna nå målet om hälften av en årskull som tar sig till högskolan innan de har fyllt 25. När vi kom- mer bortåt 2004-2005, när de stora ungdomskullarna söker sig till högre utbildning kommer det att kräva fortsatt utbyggnad. Det är viktigt att ha det i minnet när vi ser på dagens situation: Små kullar söker till högskolan och dessutom är det ett väldigt sug från en arbetsmarknad som fungerar väl, tack vare den låga arbetslösheten, och får studenter att avbryta sina ut- bildningar. Det är det övergripande läget. Samtidigt ökar vi år från år antalet studenter i svenska högskolor. Det är också viktigt att se. Det ökar över hela linjen: humaniora, samhällsvetenskap, vård, teknik, naturvetenskap. De senaste åren har vi valt att säga från riksdagens sida att det vore bra med en extra expansion inom naturvetenskap och teknik. Det har vi inte sagt på 20-30 år i svensk utbildnings- politisk debatt. Det har inneburit att vi, som ett land som är mycket beroende av kunniga människor inom det området, har fått ett alldeles för litet utbud av unga människor med goda kunskaper inom naturve- tenskap och teknik. Tack vare utvecklingen från mit- ten på 90-talet och framåt har vi lyckats öka antalet studenter, inte bara antalet platser, med 50 %. Vi har t.ex. fått en väldig ökning av civilingenjörsexamina. Det är viktigt för Sverige som nation. Jag tycker att studentens val ska spela en mycket stor roll. Men jag skulle inte vilja ha en situation där riksdagen inte hade något att bidra med när det gäller prioriteringar. Om moderaterna verkligen menar att det bara är studenternas val och ingenting annat som ska styra uppstår ett antal problem, som jag inte tror att mode- raterna har räknat med. För det första har de stora lärosätena, våra gamla universitet, ett mycket högt söktryck. Men de har inget intresse av att öka antalet studenter. De har ökat sitt studentantal med 30-40 % under 90-talet. De vill inte expandera mer. Det tryck- et kommer inte att resultera i en ökning av antalet platser. För det andra överger man helt det som har varit en framgångsrik del av 90-talets politik, att vi kunnat bygga starka högskolor i varje län. Karlskrona-Ronneby är nu Blekinges tekniska högskola. När den startade för tio år sedan var den som ny en högskola som hade svårt att profilera sig bland studenterna. I dag framstår den som en pärla bland våra högskolor och universitet, som står sig mycket väl i internationell konkurrens inom tekniska områden som vi är mycket beroende av i Sverige. Med moderat politik hade det aldrig kunnat fullföljas. I den meningen är den ogenomtänkt och tar den ex- pansion som skett inom naturvetenskap och teknik, som vårt näringsliv har kunnat ta emot och därför kunnat expandera. Det hade inte skett om det bara var förstahandsvalet som gällde. Det gäller att hitta ba- lansen. Vi har expanderat på alla områden men valt att lägga extra kraft på naturvetenskap och teknik under några år. Nu kommer expansionen fortsättningsvis att ha sin tyngdpunkt på samhällsvetenskap, humaniora och inte minst vård. Jag kunde i går presentera en proposition som innebär att vi bygger ut sjukskö- terskeutbildningarna med över 30 % de kommande åren. Det är ett område som vi har stort behov av och där det finns ett starkt intresse bland studenter. Det kan vi göra tack vare att vi kan omstrukturera och tillföra mer resurser. Jag återkommer för att djupare besvara Maria Larssons frågeställningar i min nästa replik.

Fru talman! Det är viktigt att vi utökar högskole- utbildningarna. Det gäller både antalet platser och antalet orter. Jag skulle inte heller vilja se att studen- ternas val styr helt och hållet. Det finns en mycket viktig regionalpolitisk aspekt, tycker vi som kommer från landsorten och som fått ta del av de nya högsko- lor som har vuxit upp. De har betytt oerhört mycket för utvecklingen i regionerna. De är spjutspetsar mot framtiden. Där måste det finnas en styrning. Däremot hoppas jag att jag får ett besked när det gäller omfördelningar, för jag tror att man ska göra lite justeringar utifrån det perspektiv som jag skissade upp i mitt första anförande. De skolor som fyller sina skolor gott och väl har gott renommé, tillhandahåller god utbildning och ligger inte sällan i områden som har en underförsörj- ning av platser. Därför tycker jag att man måste gå in och titta på om det inte finns anledning att skruva systemet i en eller annan riktning. Slagsmålet om studenter har verkligen börjat. Min 19-åring hemma får kataloger varje dag, och traven har växt sig hög av påkostade kataloger. Att mark- nadsföringen spelar roll har alla insett. Det kan bli så att min dotter och många av hennes kamrater i stället för högskolestudier väljer att ge sig ut på arbetsmarknaden, resa eller göra andra saker ett tag, så att de tomma platserna blir ännu fler nästa höst. Hur ser ministerns reservplaner ut om det skulle bli 15 000 platser tomma nästa höst? Jag hoppas inte att det blir så. Ministern hoppas det säkerligen inte heller. Ministern har ju till uppgift att ha ansvar för området, ta in olika framtidsscenarier och ha bered- skap för dem alla. Hur hanterar ministern i så fall detta skräckscenario? Ungdomskullarna är fortfaran- de små. Vad händer? Revideras utbyggnadsplanerna? Läggs högskolor ned? Ökar antalet omfördelningar? Vilken är ministerns utgång i detta? Sedan skulle jag vilja ha ett förtydligande på det som ministern nyss var inne på när det gäller målet att hälften av varje årskull ska börja på högskolan. Jag uppfattade inte riktigt när målet skulle vara uppnått. Det skulle vara intressant att få det fastställt.