den 16 februariInterpellation 2004/05:390 av Else-Marie Lindgren (kd) till försvarsminister Leni Björklund om Sveriges säkerhetspolitiska doktrin<a name="Temp"></a>En säkerhetspolitisk doktrin arbetades fram under 2002. Bakom den stod Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Med detta fanns det en bred politisk förankring om hur vår säkerhetspolitik skulle se ut i framtiden.Där beskrivs bland annat att en betryggande försvarsförmåga är en central del av svensk säkerhetspolitik.Propositionen 2004/05 UFöU2 Sveriges säkerhetspolitik inleds med en avskrift av hela den säkerhetspolitiska doktrinen. I propositionen Vårt framtida försvar, som var grunden för försvarsbeslutet 2004, står det att läsa att det militära försvaret bör inte bara dimensioneras av kraven på att kunna hävda vår territoriella integritet och bidra till internationell fred och säkerhet, utan även av vår vilja att upprätthålla en grundläggande försvarsförmåga och kompetens.Sverige har även i andra dokument som till exempel Head Line Goals 2010 inom EU förbundit sig att leva upp till krav om kvalitet och uthållighet med insatsberedda förband och transporter till insatsområden.Regeringen har nu övergivit en bred politisk uppgörelse med de partier som var överens om den säkerhetspolitiska doktrinen.Därför vill jag fråga försvarsministern:<ol><li>Gör försvarsministern bedömningen att den säkerhetspolitiska doktrinen kommer att gälla även i framtiden nu när det är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har ett avgörande inflytande på vårt lands säkerhets- och försvarspolitik?</li><li>Gör försvarsministern bedömningen att Sverige enligt doktrinen kan upprätthålla en grundläggande försvarsförmåga och kompetens med de snabba neddragningar som sker inom F<a name="PassTempLäge"></a>örsvarsmakten?</li></ol>

Interpellation 2004/05:390 av Lindgren, Else-Marie (kd) Sveriges säkerhetspolitiska doktrin

Video


Herr talman! Else-Marie Lindgren har ställt två frågor om den svenska säkerhetspolitiska doktrinen. Först frågar hon om den säkerhetspolitiska doktrinen kommer att gälla även i framtiden nu när det är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har ett avgörande inflytande på vårt lands säkerhets- och försvarspolitik.
Låt mig börja med att försäkra Else-Marie Lindgren att den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Jag behöver inte i denna kammare läsa upp hela denna linje. Det kan räcka med att konstatera att regeringen inte har några intentioner att ändra den. Den säkerhetspolitiska linjen bygger på en bred politisk uppgörelse från 2002, i vilken även Kristdemokraterna ingår. Av den säkerhetspolitiska linjen framgår att Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt stärka internationell fred och säkerhet. 
Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet. Vi utesluter inga andra former av samarbete än avtal om bindande ömsesidiga försvarsgarantier. Vi ska fortsätta att samverka och aktivt delta i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE. Inte minst är utvecklingen inom EU central för vår säkerhets- och försvarspolitik. Vi arbetar inom EU för att ytterligare stärka vår förmåga att effektivt bemöta gemensamma säkerhetshot. 
Den andra frågan berör huruvida Sverige enligt doktrinen kan upprätthålla en grundläggande försvarsförmåga och kompetens med de snabba neddragningar som sker inom Försvarsmakten. Svaret på denna fråga är ja. 
Regeringen har gjort bedömningen att ett militärt väpnat angrepp enskilt mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid, det vill säga minst en tioårsperiod. Därför inriktas Försvarsmaktens beredskap nu mot att kunna skydda vår territoriella integritet och att kunna delta i internationella insatser. I framtiden kan man dock inte utesluta att ett militärt hot mot Sveriges frihet och självständighet skulle kunna uppstå. Detta är en säkerhetsbedömning som delas av en majoritet i riksdagen.
Vi kan glädjas åt att det säkerhetspolitiska läget förbättrats i grunden. Regeringen anser dock att Sverige även fortsättningsvis behöver upprätthålla grundläggande försvarsförmåga och kompetens att möta olika typer av militära hot. Denna förändrade omvärld och bedömningen av dess konsekvenser påverkar hur det militära försvaret utformas. 
Arbetet med att genomföra den reform av försvaret som inleddes 1999 fortsätter nu i och med den nya försvarspolitiska inriktningen. Målet är att skapa ett modernt och flexibelt insatsförsvar. Mer resurser ska läggas på faktisk insatsförmåga och mindre på administration och förvaltning. 
Vi satsar nu på ett militärt försvar som har förmågan att göra insatser här och nu och på lång sikt. Vi kräver inte längre att Försvarsmakten ska kunna anpassa sig på medellång sikt, det vill säga cirka fem år. Effekten av detta blir att insatsorganisationen kommer att bestå av förband med hög beredskap för att kunna göra insatser både nationellt och internationellt. Dessa förband backas upp av förband eller resurser som inte har några egna beredskapskrav. Dessa har i stället till uppgift att skapa förutsättningar för en tillräcklig uthållighet både nationellt och internationellt. Målet är att svenska insatsförband ska vara utformade för att kunna hantera de mest komplicerade situationerna och de svåraste uppgifterna.
Vårt deltagande i internationella fredsfrämjande insatser ska öka. Ett exempel på det är att Sverige tillsammans med Finland, Norge och Estland kommer att utveckla en bataljon med snabbinsatsförmåga i enlighet med EU:s koncept för snabbinsatsstyrkor. Deltagande i denna, liksom i andra internationella insatser, kommer att bidra till en hög beredskap med tillräckligt stor organisation. Detta bidrar också till att upprätthålla den grundläggande beredskapen.



Herr talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Den handlar om den säkerhetspolitiska doktrinen, som är ett väldigt viktigt dokument som skrevs 2002 med en bred uppgörelse i riksdagen. Jag känner mig tyvärr inte riktigt nöjd med svaret. Det vill jag utveckla här och ställa ytterligare någon fråga till ministern.
Min ena fråga gällde om vi med den påbörjade snabbare avvecklingen av Försvarsmakten och den snabbare takten i resursminskningen på grund av att regeringen gjorde upp med Vänstern och Miljöpartiet verkligen kan behålla en grundläggande försvarsförmåga, som doktrinen förutsätter. 
Här försäkrar ju ministern att ingenting kan rubba den säkerhetspolitiska linjen. Det ifrågasätter jag av de skäl som nu följer. Jag vill läsa ett litet avsnitt, bara en kort mening, ur doktrinen. Det står: "För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter." 
Detta berör inte ministern i sitt svar. Jag menar att det är en bredare hotbild som vi nu kan konstatera finns. Vår förmåga att hantera storskalig terrorism var låg före den 11 september. I dag, nästan fem år senare, har denna förmåga inte ökat nämnvärt. Det finns till exempel ganska tydliga gränser för vad vårt polisväsende klarar av. Det saknas utbildning och uthållighet.
Lösningen blev ganska typisk för regeringen. Man tillsatte en utredning, den vi i dagligt tal kallar Munckutredningen, som faktiskt levererade en hel del konkreta förslag, till exempel att genast kunna utnyttja befintlig skyddslag. Detta skulle avsevärt förbättra vår förmåga att skydda oss. Men regeringen valde att inte göra någonting av den utredningen.
Genom att välja att inte göra något valde man att inte förbättra vår samlade nationella förmåga, som doktrinen faktiskt talar om: "En betryggande försvarsförmåga är en central del av svensk säkerhetspolitik."
Finns i verkligheten möjligheten kvar att upprätthålla en grundläggande förmåga vid större terroristhändelser nu när Försvarsmakten avvecklar så mycket i snabb takt? Som exempel kan vi ta den territoriella ledningsförmågan och att antalet hemvärnsmän minskar så drastiskt. Stämmer detta med doktrinen i dag? 



Herr talman! Det är riktigt att regeringen har tyckt att vi behöver beakta de nya hot som vi står inför. Det är ett av huvudskälen till att vi i rådande säkerhetsläge tycker att det är väl motiverat att föra över resurser från det militära försvaret till polis, rättsväsende och den typen av insatser. Det är ju de som har att möta grov ekonomisk brottslighet och även
terrorism, som många gånger finns i spåren också av de internationella konflikter som finns utanför vårt lands gränser. 
Jag vill ändå framhålla att man gör bedömningen att det inte finns något militärt hot riktat mot Sverige. Det är en viktig utgångspunkt, och den bedömningen har man varit överens om också här i Sveriges riksdag.
Om nu Else-Marie Lindgren vill diskutera arbetet med hur vi mötte den 11 september så är det, och det vet Else-Marie Lindgren också, egentligen en fråga för justitieministern eftersom det handlar om det civila samhällets säkerhet.
Men det är riktigt att vi fick ett förslag från Johan Munck. Det visade sig dock att i remissomgången krävde viktiga aktörer tillägg, justeringar och preciseringar. Därför har ytterligare en utredning tillsatts, Egerstedts utredning, som vi räknar med ska leverera sina förslag under året - förhoppningsvis kan vi beakta det vid senhöstens propositionsarbete.
Därmed är det naturligtvis så att regeringens förslag när det gäller försvars- och säkerhetsområdet verkligen tar fasta på att hoten inte ser likadana ut i dag som tidigare. Det militära försvaret kan inte skydda oss som det militära försvaret tidigare sett ut. Vi ska därför ha en bra civil krishanteringsförmåga och en stark rättsstat. Därtill ska vi ha ett modernt insatsförband som i vissa lägen också kan komplettera polisens resurser.



Herr talman! Min fråga blir omedelbart varför man ska överföra resurser när vi nu redan har ett försvar som vi kan använda, till exempel för att vara polisen behjälplig. Många med mig har undrat vad ministern egentligen menar med talet om att föra över resurser till området ekonomisk brottslighet. I doktrinen står det att vi eftersom det finns ett bredare hot också behöver ha militära resurser och stöd i den verksamheten.
Hur som helst blir den viktigaste frågan till ministern här i dag vad ministern egentligen menar med "grundläggande försvarsförmåga och kompetens" som det står om i doktrinen. Hur tolkar försvarsministern och Försvarsmakten detta med "grundläggande försvarsförmåga och kompetens"? Den frågan skulle jag alltså vilja ha ett svar på här i kväll.
Det står i svaret att då det inte föreligger något militärt hot mot vårt land inom en tioårsperiod behöver vår grundläggande försvarsförmåga endast räcka till för att skydda vår territoriella integritet och för att delta i internationella insatser. Det är de två delarna som svaret handlar om.
Men i propositionen 
Vårt framtida försvar
 som låg till grund för försvarsbeslutet står det just i anslutning till den säkerhetspolitiska doktrinen att försvaret ska dimensioneras av inte bara kraven på att kunna hävda vår territoriella integritet och bidra till nationell frihet utan även vår vilja att upprätthålla vår försvarsförmåga och kompetens. Kan ministern reda ut också det för mig?
Jag undrar också om det verkligen finns en tillväxtförmåga. Vi drar ju nu ned till exempel på officersutbildningen. Dessutom är ålderspyramiden vänd åt fel håll.
Ni tillsammans med försvarsfientliga och förändringsobenägna partier ser ju nu detta. Men finns det någon tillväxtförmåga kvar inom Försvarsmakten?
Ytterligare en sak som jag skulle vilja ställa en fråga om till ministern är vad som står i svaret om att det finns förband eller resurser som inte har några egna beredskapskrav och som ska skapa förutsättningar för en tillräcklig uthållighet. Vad menar ministern med det?



Herr talman! Försvarsmakten är till för att vi ska kunna möta fientliga angrepp från annan stat som riktas mot Sverige. Det är därför som man övar sin förmåga till väpnad strid - den ska användas i det läget.
När vi kan se att hotbilden ser annorlunda ut ska vi inte fortsätta att utveckla volymen av ett militärt försvar, utan då ska vi se till att vi har rätt resurs för vad som behövs i den situationen. Därför är det viktigt att vi kan förstärka de rättsvårdande institutioner - inklusive polis, tull, kustbevakning och sådana delar - som behövs för att vi ska kunna upptäcka och avvisa den typ av grov kriminalitet som ofta finansierar militära operationer och eventuella terroristangrepp.
Jag tror att Else-Marie Lindgren förväxlar två saker. När vi talar om den operativa förmågan säger vi att mot bakgrund av de hot vi har i dag kan vår operativa förmåga nu koncentreras till att avvisa territoriella kränkningar och delta i internationella insatser.
Däremot konstateras det väldigt noga i försvarspropositionen att vi även med de besparingar vi gör kommer att kunna upprätthålla ett större militärt försvar än hotet motiverar. Skälet till det är att vi ska upprätthålla en grundläggande försvarsförmåga. Det betyder att man ska kunna klara av många funktioner eftersom vi väljer alliansfrihetens väg. Vi ska också kunna behärska vår egen militärgeografi. Det är också det som finns i det förslag som föreligger.
Om Else-Marie Lindgren tar det lite lugnt och tittar på erfarenheterna från de två senaste årens förändringsarbete i Försvarsmakten, inte minst det som hände förra året, tror jag att hon kan konstatera att det finns en god grund för den fortsatta omställningen. Det är kontroll på ekonomin. Det är också så att övningsverksamheten har förstärkts. Sammantaget gör det att Försvarsmakten när den har levererat budgetunderlaget för 2006 ändå andas tillförsikt. De har en svår uppgift i omställningen, men det är ingen omöjlig uppgift.
Det är med den tillförsikten som jag och, hoppas jag, även Else-Marie Lindgren ser till att vi får precis det försvar vi behöver mot bakgrund av hur hoten ser ut.



Herr talman! Jag fick inget svar på frågan om vad försvarsministern anser att "grundläggande försvarsförmåga och kompetens" exakt är, utan hon uttryckte sig i svepande ordalag - men jag hade kanske inte väntat mig något annat.
Försvarsministern säger att jag ska ta det lugnt. Ja, jag tar det, tycker jag, väldigt lugnt. Jag har nämligen också gått tillbaka i tiden och sett hur det tidigare såg ut. Nu kan jag bara vara allvarligt bekymrad över att vi inte har den tillväxtförmåga som Försvarsmakten behöver för en hotbild som nu är bredare än någonsin tidigare.
Basen finns inte kvar, och antalet officerare minskar drastiskt. Vi kommer att få leva med detta under lång tid framöver. Vi talar här om att till exempel en bataljonschef har en utbildningstid på mellan tio och tolv år. Det är inte gjort i en handvändning att bygga upp en tillväxtförmåga ytterligare. Att jag tittar bakåt i tiden handlar också om att jag också har tittat på hur vår historia såg ut efter både första och andra världskriget. Jag vill påminna så här i avslutningen om att det fanns en som sade: Vår beredskap är god. Jag tycker att svaret på min interpellation också låter som att allting är bra och väl.
Jag har läst underlaget för budgeten 2006, och jag vet att det bara är en liten del vi får nu. Man har inte möjlighet att leverera ett fullständigt underlag därför att det är så svårt. Det fick jag klart för mig när jag läste pressmeddelandet.
Vår beredskap är god, säger försvarsministern. Det klingade högt och falskt vid ett tidigare tillfälle, och det gör det i dag också.



Herr talman! Jag tycker att det är ganska märkliga uttalanden som Else-Marie Lindgren gör. Hon kan inte erkänna att vi har en förmåga i vårt militära försvar som vida överstiger vad många av våra grannländer presterar. Det får vi kvitto på bland annat i de internationella operationer som vi deltar i. Opartiska bedömare, som har tittat på de konflikter som vi har varit med och hanterat, ger den svenska truppen de högsta poängen och de högsta betygen. Då kan man väl inte säga att Sverige är dåligt rustat. Sverige har väl utbildade och väl utrustade i hög grad stridsdugliga förband. Det vi nu ska göra är att skapa fler förband med denna kvalitet. Vi ska däremot inte ha förband som på fem års sikt kan växa, utan vi ska ha dem här och nu fullt utrustade. Vi ska därtill ha en kompetensökning, en forskning om på vilket sätt krig och konflikter eventuellt kan hanteras över en lite längre tidshorisont. 
Det gamla halvinvasionsförsvaret var ett oerhört kostsamt försvar där man ställde stora delar i malpåse som sedan skulle plockas fram. Nu säger vi att vi inte ska göra det, för det sättet att arbeta på kommer ändå att vara föråldrat om världsläget skulle försämras. Med tanke på vad våra soldater och officerare presterar internationellt är jag inte beredd att ta till sådana uttryck som Else-Marie Lindgren valt.
