Sveriges förhållningssätt till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik

Interpellationsdebatt 3 maj 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 47 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! har frågat mig om Sveriges förhållningssätt till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, GSFP, och efterfrågat svar på följande frågor:

Vilka länder avser jag och regeringen att intensifiera samarbetet med inom ramen för GSFP när Storbritannien lämnar EU?

Varför deltar Sverige endast i 4 av de 34 Pescoprojekt som lanserats?

Hur avser jag och regeringen att finansiera kostnaderna för det svenska bidraget till Europeiska försvarsfonden?

Jag vill inleda med att understryka att regeringen stöder ett starkt säkerhets- och försvarssamarbete inom EU, vilket är viktigt för att möta utmaningarna för den europeiska säkerheten och för att Europa ska ta ett ökat ansvar för sin egen säkerhet. Den gemensamma målbilden för EU:s säkerhets- och försvarssamarbete är att utveckla en bättre samlad europeisk försvarsförmåga samt att unionen ska kunna genomföra hela spektrumet av civila och militära krishanteringsinsatser. Sverige bidrar aktivt till detta.

Inom ramen för EU:s säkerhets- och försvarssamarbete har regeringen kontinuerligt verkat för ett fortsatt samarbete med strategiska partner för att stärka europeisk säkerhet och förmåga. I de pågående förhandlingarna om de generella villkoren för tredjelandsdeltagande i Pescoprojekt verkar regeringen fortsatt för ett flexibelt och pragmatiskt förhållningssätt.

Den transatlantiska länken är grundläggande för säkerheten i Europa, och regeringen understryker vikten av att EU:s politik måste sträva efter att bevara och vårda relationen med Nordamerika och andra relevanta partner. EU:s säkerhets- och försvarssamarbete ska vara ömsesidigt förstärkande och komplementärt med Nato och andra regionala, multilaterala och bilaterala samarbeten.

Regeringen har också understrukit att den gemensamma ambitionen mot ett mer handlingskraftigt EU även fortsatt ska bedrivas på mellanstatlig basis och respektera medlemsstaternas roll i beslutsfattandet. Försvarsinitiativen ska utvecklas i samklang med nationella prioriteringar och nationell lagstiftning.

Pål Jonsons första fråga gäller vilka länder som Sverige kommer att intensifiera samarbetet med inom ramen för GSFP när Storbritannien lämnar EU. Det är sakfrågans innehåll som styr vilka länder som Sverige samarbetar med. Vi har en grundläggande samsyn med många medlemsländer om hur GSFP bör utvecklas. Sverige samarbetar därmed med en bred palett av länder i olika sakområden inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarssamarbete. Regeringen lägger fortsatt stor vikt vid att säkerställa ett nära samarbete mellan EU och Storbritannien på det säkerhets- och försvarspolitiska området, oavsett om Storbritannien är medlem i EU eller inte.

Pål Jonsons andra fråga gäller Sveriges deltagande i Pescoprojekt. Samtliga 34 Pescoprojekt har analyserats av Regeringskansliet. Försvarsmakten och Försvarets materielverk har lämnat yttranden om det svenska projektdeltagandet. Slutsatsen från dessa beredningar är att fokus för närvarande framför allt ska ligga på de tre Pescoprojekt Sverige deltar i och genomförandet av dessa samt på att driva det svensk-franska Pescoprojektet EU Test and Evaluation Centres. Detta utesluter inte att deltagande i andra projekt kan bli aktuellt framöver. Majoriteten av projekten är fortfarande i ett inledande skede. Regeringen fortsätter att, tillsammans med berörda myndigheter, följa utvecklingen av projekten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den sista frågan gäller finansieringen av kostnaderna för det svenska bidraget till EDF, Europeiska försvarsfonden. Det är sannolikt först under slutet av året eller nästa år som försvarsfondens budget fastställs. Det sker inom ramen för de övergripande förhandlingarna om EU:s fleråriga budgetram. Riksdagen har beslutat om principer som innebär att när ett beslut på EU-nivå föranleder en ökning av den svenska EU-avgiften ska ökningen finansieras genom en utgiftsminskning på det utgiftsområde till vilket EU-åtgärden kan hänföras. Utgifterna för Europeiska försvarsfonden kommer att finansieras inom ramen för statsbudgeten.


Anf. 48 Pål Jonson (M)

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för ett långt och utförligt svar på min interpellation, även om jag har en del synpunkter på innehållet i svaret.

Det finns starka skäl att debattera EU:s säkerhets- och försvarspolitik, dels med tanke på det kommande Europaparlamentsvalet, dels och framför allt med tanke på att detta är ett politikområde som utvecklats mycket snabbt under de senaste två åren. För ett år sedan sa EU:s höga representant Mogherini att EU hade gjort mer framsteg inom försvarspolitiken under de senaste tio månaderna än under de senaste tio åren. Jag är beredd att dela den analysen. Rätt utformat kan det här politikområdet lämna viktiga bidrag för att stärka den svenska försvarsförmågan, tror jag.

Fru talman! Jag noterar att försvarsministern i svaret säger att "den transatlantiska länken är grundläggande för säkerheten i Europa" och att "EU:s politik måste sträva efter att . vårda relationen med Nordamerika" och Nato. Jag delar helt den uppfattningen från försvarsministern. Den transatlantiska länken och Nato är kanske viktigare än någonsin sedan det kalla krigets slut.

Jag gör dock en annan analys än försvarsministern av hur Sverige ska stärka den transatlantiska länken. Det främsta uttrycket för den länken är ju Nato, som tillgodoser den militära närvaron från USA i Europa. Om vi på allvar vill ta ansvar och stärka den transatlantiska länken borde vi bli fullvärdiga medlemmar av Nato. Nu är detta dock till del en annan debatt. Jag vill också säga att jag uppskattar försvarsministerns engagemang för att stärka det bilaterala samarbetet med USA. Men det finns skiljelinjer mellan oss här.

Fru talman! Försvarsministern säger i svaret att "det är sakfrågans innehåll som styr vilka länder som Sveriges samarbetar med" inom EU:s försvarspolitik. Det för lite grann tankarna till den brittiska utrikesministern Palmerston, som en gång sa att Storbritannien inte har några permanenta vänner utan bara permanenta intressen. Men sanningen är ju den att Storbritannien har varit en mycket nära vän till Sverige inom EU:s försvarspolitik under ett långt antal år. Om Storbritannien lämnar unionen måste vi självklart hitta andra strategiska partner som delar vår värdegrund för hur EU ska utvecklas. Annars kommer nämligen EU att utvecklas åt fel håll i våra ögon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har sett några oroande exempel på detta under det senaste året. För det första talar Frankrike och Storbritannien allt oftare om att man ska skapa en Europaarmé. Det tror jag inte är någonting som Sverige är villigt att ställa sig bakom. För det andra kommer ökade krav på att EU ska stärka sin strategiska autonomi gentemot Nordamerika och USA. Det är inte heller någonting som ligger i vårt intresse, eftersom vi vill säkra en stark militär närvaro av USA i vår del av Europa. För det tredje har EU:s försvarssamarbete med länder som Norge, USA och eventuellt Storbritannien inte utformats så inkluderande som Sverige skulle vilja.

Jag vänder mig därför lite grann mot försvarsministerns uppfattning att Sverige främst ska ha en sakbaserad politik och göra upp med olika länder från fall till fall. Framför allt ifrågasätter jag om den har varit speciellt framgångsrik under det senaste året, baserat på hur EU:s försvarspolitik har utvecklats. I stället tror jag att vi behöver jobba väsentligt mer långsiktigt tillsammans med medlemsländer inom EU som har en samsyn med Sverige: länder som till exempel Polen, Estland, Lettland, Litauen och Holland, som delar Sveriges atlantistiska synsätt på det här politikområdet.

Jag vill därför fråga försvarsministern hur han ser på de problem som jag nämnde: för det första en utveckling mot en europeisk armé, för det andra strategisk autonomi och för det tredje att samarbetet inte blir så inkluderande som Sverige vill. Jag undrar också hur han ser på förutsättningarna för att hitta nya långsiktiga strategiska partner efter att Storbritannien lämnat unionen. Jag uppfattar att Sverige tyvärr har haft svårt att orientera sig inom EU:s säkerhets- och försvarspolitik post-brexit.


Anf. 49 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Samarbete med nordiska och baltiska länder är en självklarhet och pågår också i dag. Det är någonting som kan diskuteras inom ramen för det nordiska samarbetet men även inom ramen för Nordefco och den baltiska koppling som finns till Nordefco. Detta kan vara en plattform för hur vi sedan agerar i olika sammanhang internationellt. Vi har även ett samarbete inom ramen för Northern Group, där flera länder som är med i EU ingår.

Det finns plattformar som gör att vi har naturliga samarbetsytor. Men att utgå från sakfrågan är inte så dumt. Man kan se till den hårda kampanj och det tydliga arbete vi har bedrivit exempelvis om att tredjeland ska få delta i Pescoprojekt också i förhållande till Europeiska försvarsfonden. Genom att vi har varit tydliga och konsekventa har det lett till att vi har fått stöd från många olika håll. Hade vi inte haft en uthållig uppfattning i sak som vi också hade orkat driva hade det inte blivit på det sättet.

Detta är någonting som det har varit oerhört viktigt att vara väldigt aktiv i. Vi har både brittiska och amerikanska intressen i svensk försvarsindustri. Här handlar det om att få till stånd system som erbjuder lika möjligheter för alla stater och företag och att konkurrensen inte snedvrids. Därför är tredjelandsmöjligheten väldigt viktig. Här har vi nått viss framgång.

Vi kommer att vara aktiva och bevaka den här typen av frågor även i framtiden. Utan en konsekvent koncentrering på just sakfrågan tror jag aldrig att vi hade fått stöd från andra i det sammanhanget. Det kan vara rätt så bra att veta vad man vill och vara rätt så tydlig om det och våga sätta ned foten ordentligt i sammanhanget. Det är ett resultat och ett förhållningssätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska man sedan titta vidare på frågan om hur vi har jobbat är de projekt som vi nu deltar i - Medical Command, Military Mobility, stöd till EU:s internationella insatser på Pescosidan och att vi har projektet i Vidsel om Test and Evaluation som vi gör tillsammans med Frankrike och en fransk testarena - sådant som vi har kommit fram till via ett samarbete med Försvarsmakten. Vi har kommit fram till att det är områden med en typ av kvalitet som är viktig för oss att utveckla.

Vi har mer sett till att det är viktigt att i nuläget åstadkomma kvalitet i de sammanhangen. Det är många andra länder som ligger på ungefär den nivån när det gäller antalet projekt. Vi är öppna för att gå in i nya projekt i framtiden. Det kommer vi att göra. Men det ska vara sådant som vi ser att vi kan få en nytta för.

När det sedan gäller EU:s fortsatta utveckling är regeringens ståndpunkt när det gäller Europaarmé, Europahögkvarter och sådant väl känd. Vi är inga anhängare av den utvecklingen. Vi ser samarbetet som mellanstatligt och tycker att det är väldigt viktigt att det utgår från de enskilda medlemsstaternas behov. Det stämmer också överens med vår linje att EU inte är att betrakta som en federation utan just ett mellanstatligt samarbete.

Det är vad vi utgår ifrån, När det gäller ekonomin ser vi budgetrestriktivitet som väldigt viktig.


Anf. 50 Pål Jonson (M)

Fru talman! Jag tycker att försvarsministern har gjort ett bra jobb med att hålla försvarsutskottet informerat om den här frågan. Det vill jag säga först. Men jag delar nog inte uppfattningen att vi har varit så framgångsrika. Försvarsministern har varit i utskottet i december och redogjort för att Sverige har fått backa ett antal positioner kopplat till hur inkluderande tredjeland ska vara. Det kan säkert finnas många skäl till det. Men vår förmåga att bygga politiska allianser med så kallade like-minded countries är väldigt viktig för att vi ska nå framgång.

Fru talman! Det finns nog inget annat land i förhållande till sin storlek som borde ha så goda förutsättningar att forma EU:s försvarspolitik som just Sverige. Sverige är det enda land som har deltagit i alla militära och civila krishanteringsinsatser som EU har genomfört. Vi har varit ledande på att utveckla EU:s civila krishanteringsförmåga. Vi har starka och internationellt erkända forskningsmyndigheter som FOI och FMV. Vi är ett av en handfull länder i världen som kan bygga stridsflygplan, ubåtar och väldigt avancerade stridsfartyg. Det finns inget annat land i världen med 10 miljoner invånare som har en förmåga att göra det

Fru talman! Det finns samtidigt heller inget annat land inom EU som har varit så återhållsamt när det gäller att delta i Pescoprojekten som just Sverige. Sverige sticker ut i den kretsen. Det tycker jag är anmärkningsvärt mot bakgrund av den höga ambition som försvarsministern hävdade i svaret att regeringen har för att delta i EU:s försvarssamarbete.

Fru talman! Att vi inte deltar i lika många projekt som till exempel Italien, Frankrike och Polen kanske inte är så konstigt. De deltar i 20 projekt. Men det finns andra länder som är ungefär lika stora som Sverige som är väsentligt mer engagerade i Pescoprojekten. Portugal och Belgien deltar i 17 projekt, Ungern deltar i 16 projekt, Finland deltar i 11 projekt, Rumänien och Cypern deltar i 8 projekt och Sverige som sagt i 4 projekt. Det är trots att vi har en militär förmåga och en försvarsindustriell förmåga som är väsentligt starkare än de länder jag nyss nämnde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman Det är givetvis lite trubbigt att bara nämna antalet projekt utan att diskutera formen och deras innehåll, och det inser jag. Men det ger en bild av Sveriges ambitioner inom EU:s försvarspolitik. Det riskerar att skapa vissa nackdelar för Sverige att vi inte är så aktiva i Pescoprojekten.

För det första kommer Pescoprojekten att finansieras av EU:s försvarsfond. Sverige kommer sannolikt att betala in 800 miljoner i försvarsfonden. Den fonden ska användas för att delfinansiera projekten efteråt. Det innebär att vi betalar in medel till fonden men att vi inte kan ta hem pengarna genom Pescoprojekten. Vi finansierar därigenom andra länders försvarsmakters militära uppbyggnad.

För det andra är det en konkurrensnackdel för svensk försvarsindustri att Sverige inte deltar i något av Pescoprojekten som har försvarsindustriell koppling. Sverige är faktiskt det enda land som inte har en försvarsindustriell koppling till sina Pescoprojekt.

För det tredje riskerar vi att tappa politiskt inflytande inom EU:s försvarspolitik. Sverige kan uppfattas som oengagerat på området eftersom vi inte vill vara med och satsa på det permanenta strukturerade samarbetet.

Fru talman! Försvarsministern säger i svaret att Regeringskansliet har analyserat samtliga 34 projekt och att även Försvarsmakten och FMV har yttrat sig om projekten. Det är därför man har landat i att bara delta i 4 projekt. Samtidigt finns det en lång rad projekt som borde vara av intresse för Försvarsmakten. Det gäller till exempel telekrig, drönare, autonoma fordon och cybersäkerhetsfrågor.

Sverige har viktiga förmågor att delta i alla de projekten. Sverige är också en väldigt efterfrågad militär samarbetspartner inom försvarsindustriella sammanhang. När försvarsutskottet besökte Finland i november var den första frågan vi fick av finländarna: Kan inte Sverige och Finland göra ett gemensamt Pescoprojekt?

Jag vill ändå fråga försvarsministern om det inte är till nackdel för Sverige att vi sticker ut i de sammanhangen. Med tanke på att regeringen hävdar att man har så höga ambitioner i EU:s försvarspolitik och även i Pesco, borde vi inte helt enkelt vara engagerade i de projekten i samma omfattning?


Anf. 51 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Man ska ha klart för sig att Pesco inte är något som har pågått särskilt länge. Vi tycker att det kanske är viktigare att vi ser till att åstadkomma någonting på ett antal områden än att börja vara med i allting samtidigt bara för att uppnå någon sorts statistiska positioner. Det kan möjligen duga för att använda i en del anföranden i riksdagen.

Utifrån den värdering som vi har gjort tillsammans med Försvarsmakten och FMV har vi hamnat på en nivå. Det är sådant som vi kan se att vi har en direkt nytta av och är direkt kopplat till hur vi ser situationen just nu. Vi lade ned en hel del jobb på att hitta ett projekt ihop med Frankrike, vilket vi också har gjort. Vi lanserar där ett eget projekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är i början på en process. Jag har sagt att vi är öppna för att också gå in i andra projekt i framtiden. Jag vet inte om Pål Jonson riktigt förstår vilket oerhört arbete som har lagts ned på detta med tredjeland. Det låter ungefär som att vi inte har varit ordentligt aktiva och att det som vi har gjort inte har spelat någon roll eller betytt någonting.

Vi har genomgående under förhandlingarna haft en väldigt tydlig linje om att man måste tillåta samarbete med tredjelandsaktörer. Det är för att man inte ska få en diskriminering av våra företag som har ägare utanför regionen. Regeringens ståndpunkt är att svenska industriföretag som har sina bolagsstyrelser i Sverige är avgörande för den svenska försvarsförmågan och är lika viktiga för europeisk säkerhet som sina heleuropeiskt ägda konkurrenter.

I nuläget tillåter förordningen deras deltagande med vissa villkor, bland annat att staten garanterar att företagen har sina bolagsstyrelser i Sverige. Vi har ändå klarat av att se till att ha möjlighet för tredjeland i dessa sammanhang. Vi kommer att fortsätta att bevaka och driva det uthålligt. Men det är ett omfattande arbete som successivt har fått ett ökat stöd inom EU från en lång rad andra länder. Hade vi inte orkat driva det jobbet hade det inte varit samma kraft i processen över huvud taget. Här finns det mellan de europeiska intressenterna olika typer av uppfattningar.

Jag kan säga så här om jag ska vara lite kritisk mot oppositionen: Jag har egentligen inte upplevt något djupare intresse för tredjelandsfrågan eller något mer uttalat tydligt stöd för vår linje från er. Ni har i och för sig inte heller sagt att det är fel, men jag har inte upplevt något särskilt stort engagemang från er sida. Ni har mer koncentrerat er på att fundera på hur statistik för projekt och annat ser ut.

Jag menar att man måste lägga grunden för detta så att vi klarar de grundläggande frågorna för att kunna komma vidare. Det talas här om "oengagerat". Om du hade blick för hela det jobb vi har lagt ned på just denna fråga, som är en basic fråga, tror jag inte att du skulle använda den typen av ord.

Sedan tycker jag att det är bra att du säger att de statistiska hänvisningar du gör är ett mycket trubbigt instrument. Du använder det ordet. Det finns också en grupp med rätt många länder i fyra till sex projekt. Jag tror att man ska analysera och se till kvalitet och nytta och sedan se hur man kan göra detta så bra som möjligt för att därefter komma vidare. Sedan får vi se vilka projekt vi går in i.

Det är många värderingar som ska göras när det gäller både det ena och det andra projektet. Det är inte så lätt att man kan stå här och säga: Nu finns det ett projekt när det gäller telekrig, så självklart går vi in i det! Det krävs en helt annan typ av djup i den analysen av om det gynnar oss eller inte.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att vi talar genom talmannen här i kammaren.)


Anf. 52 Pål Jonson (M)

Fru talman! Tack, försvarsministern, för debatten! Låt mig ta upp några av de saker som ministern lyfter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar bara att Sverige verkligen sticker ut i de här sammanhangen i förhållande till vår förmåga och våra ambitioner genom att vi deltar i enbart fyra av projekten. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag konstaterar också att andra länder har gjort en annan analys och har väsentligt högre ambitioner när det kommer till att delta i projekten.

När det handlar om oppositionens engagemang för tredjeland är det lika tydligt som försvarsministerns. Däremot sitter inte vi i en exekutiv position. Jag rekommenderar försvarsministern att till exempel ta del av våra ståndpunkts-pm och framför allt av de motioner som vi har väckt på området. Det är glasklart; vi vill naturligtvis stärka den transatlantiska länken ännu mer än försvarsministern genom att vi också vill att Sverige blir fullvärdig medlem i Nato.

Fru talman! Den sista punkten gällde finansieringen av försvarsfonden, som jag berörde. Som jag sa tidigare kommer avgiften till försvarsfonden sannolikt att landa på ungefär 800 miljoner. Det är så mycket Sverige ska betala in till EU:s försvarsfond. Nu säger försvarsministern att detta ska finansieras inom statsbudgeten. Jag tror att det var få som var överraskade av detta besked.

Men min fråga gällde snarare om dessa medel, 800 miljoner, ska tas inom Försvarsmaktens befintliga ram för försvarsbudgeten eller om vi ska skjuta till extra medel för att finansiera försvarsfonden. Det är en rätt viktig fråga med tanke på att Försvarsmaktens ekonomi är hårt trängd och till del underfinansierad.

Om det blir så att regeringen skulle landa i att vi inte tillför några extra medel till Försvarsmakten för att delta i försvarsfonden kommer det att få ganska allvarliga konsekvenser för den svenska försvarsekonomin.

Fru talman! Jag vill därför avslutningsvis ställa just dessa frågor till försvarsministern: Kommer det att tillföras extra medel till försvarsfonden från andra politikområden, eller ska detta belasta den nuvarande försvarsbudgeten? Och vilka konsekvenser kan det i så fall få för Försvarsmaktens ekonomi?


Anf. 53 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Det är inget anmärkningsvärt över våra Pescoprojekt, utan det är sådant som har tagits fram utifrån ordentliga analyser av vad det är för nytta och kvalitet i dessa sammanhang. Vi är öppna för att gå in i fler projekt. Det är inget anmärkningsvärt förhållningssätt.

Däremot tycker jag att det är lite lätt anmärkningsvärt - jag kan använda den formuleringen - att bara koncentrera sig på statistik och siffror och låta bli att diskutera innehåll för att sedan med viss lättvindighet föra upp ett antal rubriker för vad Sverige med något slags självklarhet skulle gå med i. Det finns många aspekter i att gå med i ett projekt. Det är inte så enkelt, och det fungerar inte så här i realiteten.

Sedan får ledamoten ursäkta mig, men jag har inte i något tydligt verbalt sammanhang, i debatter eller i diskussioner som har förts i utskottet märkt något djupare engagemang i tredjelandsfrågan från oppositionen. Sedan kanske ni har skrivit om detta någonstans; det må så vara. Men något djupare engagemang i sammanhanget uppfattar jag som sagt inte.

Vi, däremot, har lagt ned ett oerhört stort jobb på detta, precis som vi har lagt ned ett oerhört stort jobb på den transatlantiska länken. Den har vi fördjupat på ett sätt som ni över huvud taget under er regeringsperiod inte ens var i närheten av vare sig när det gäller idéer, tankar eller politisk vilja. Jag vill bara ha det sagt så att man har klart för sig att det har hänt en del saker här. Det är inte vi som har något slags senfärdighetshistoria att reda ut här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Natodebatten skulle vi kunna ta i ett annat sammanhang eftersom jag bara har 17 sekunder kvar av min talartid.

När det gäller extra medel säger jag som jag sa i min inledning: Detta är en slutlig fråga för avvägning i statsbudgeten. Det är det svar ledamoten får i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:193 Sveriges förhållningssätt till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik

av Pål Jonson (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) går för närvarande mycket snabbt. Den politiska dynamiken har i grunden förändrats som en konsekvens av brexit i kombination med ett ökat fransk-tyskt samarbete på detta område. Men samarbetet hämtar också kraft från EU:s globala strategi från 2016. Den globala strategin ger uttryck för väsentligt högre ambitioner för det försvarspolitiska samarbetet inom EU.

Sverige har haft en nära samverkan med Storbritannien inom ramen för GSFP. Länderna har en samsyn kring att EU inte bör duplicera det arbete som bedrivs inom Nato samt att GSFP främst bör syfta till att öka de europeiska ländernas operativa militära förmåga. I ljuset av att Storbritannien kommer att lämna EU behöver Sverige dock hitta nya länder att samverka med inom EU för att värna svenska säkerhetspolitiska intressen.

Inrättandet av det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och Europeiska försvarsfonden (EDF) är det viktigaste utflödet av det fördjupade försvarssamarbetet. Pesco sätter det legala ramverket för samarbetet och innehåller 20 bindande åtaganden som de deltagande länderna har förbundit sig till. Inom ramen för Pesco beslutas också om ett antal konkreta samarbetsprojekt som anses särskilt prioriterade. Hittills har det tagits beslut om 34 Pescoprojekt. Sverige är delaktigt i fyra av dessa projekt och har huvudansvaret för ett för ett test- och evalueringsprojekt som är baserat i Vidsel.

I förordningsförslaget för Europeiska försvarsfonden föreslås en budget under perioden 2021–2027 om totalt 13 miljarder euro. Av detta kommer 4,1 miljarder euro att avsättas för forskningsaktiviteter och 8,9 miljarder euro för utvecklings- och förmågeaktiviteter. Försvarsfonden kommer sedan att kunna användas för att delfinansiera huvuddelen av de Pescoprojekt som sjösatts. Europeiska försvarsfonden kommer att finansieras av ökade bidrag från medlemsländerna samt en omfördelning av de medel som kommissionen disponerar. 

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till försvarsminister Peter Hultqvist:

 

  1.  Vilka länder avser ministern och regeringen att intensifiera samarbetet med inom ramen för GSFP när Storbritannien lämnar EU?
  2.  Varför deltar Sverige endast i fyra av de 34 Pescoprojekt som lanserats?
  3.  Hur avser ministern och regeringen att finansiera kostnaderna för det svenska bidraget till Europeiska försvarsfonden?