Sveriges exportråds resa till Marocko

Interpellationsdebatt 15 april 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 22 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att de affärer som Sveriges exportråd uppmuntrar till med Marocko inte ska omfatta varor från ockuperade områden samt vilka åtgärder som jag tänker vidta för att genom Exportrådet främja handel med västsaharier på västsahariernas egna villkor där arbetstillfällen och intäkter kommer det västsahariska folket till del. Låt mig först, för ordningens skull, påpeka att den resa som Jonas Sjöstedt åsyftar i sin interpellation inte ägde rum. Sveriges exportråd är ett organ för exportfrämjande under Utrikesdepartementet och arbetar i linje med regeringens politik i frågan om Västsahara. Exportrådet har ingen egen politisk linje gentemot länder, utan arbetar som en del av svensk närvaro runt om i världen och som en del i Sveriges samlade handelspolitik. Sverige har tydligt gjort klart att all handel med Marocko ska ske i överensstämmelse med folkrätten. I detta är vi och kommer att fortsätta att vara konsekventa. Som svenskt organ för exportfrämjande är Exportrådet mån om att de marockanska företag som man har kontakt med inte exploaterar naturresurser från västsaharisk mark eller har sin produktion på västsaharisk mark utan att det kommer saharier till godo.

Anf. 23 Jonas Sjöstedt (V)

Herr talman! Jag vill tacka handelsministern för hennes svar på interpellationen. Vi ser nu en glädjande men osäker utveckling i Nordafrika där gamla despoter har fått ge vika i länder som Tunisien och Egypten. Vi ser hur kraven på förändring reses i länder som Syrien, Libyen, Algeriet, Marocko, Bahrain och Jemen. Även om det råder stor osäkerhet om hur detta kommer att sluta är det i grunden oerhört glädjande att denna demokratiska revolt sker. Frågan är hur vi ska förhålla oss och hur vi har förhållit oss. När vi tittar tillbaka självkritiskt, inte minst på EU:s agerande, kan vi se att flera av dessa auktoritära regimerna har haft nära och goda band med Europeiska unionen. Sverige är nog inte den värsta eleven i klassen av EU-länderna, men vi har varit en del av det. Vi kan se på Tunisiens diktator, som har en nära förbindelse med Frankrike. Vi kan se på Mubarak i Egypten. Och vi kan inte minst se på Marocko, som är något av EU:s favorit i den nordafrikanska regionen. Problemet med politiken är att den ofta ändras när det är för sent. Vi lär oss läxan för sent. Jag menar att vi nu har en chans att rätta till det genom att vara mer konsekventa i vår politik. Om vi ser på Marocko ser vi en viss reformtendens. Den ska naturligtvis välkomnas. Den nya kungen är betydligt mer modern än den gamle kungen, men det är fortfarande kungen som bestämmer i Marocko. Hans makt får inte ifrågasättas. Vissa andra saker får inte heller ifrågasättas. Dit hör Marockos illegala ockupation av grannlandet Västsahara. Om man ser på de rapporter som har gjorts av till exempel Human Rights Watch om situationen i Marocko pågår också upprepade och systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter. Detta gör att jag tycker att när Exportrådet funderar på vart man ska skicka nästa delegation bör man snarare åka till Tunisien och till Egypten än till just Marocko. Det borde rimligen vara den läxa som vi har lärt av hur vi har agerat inför de demokratiska revolterna i Nordafrika. Därför tycker jag att den planerade - nu i och för sig inställda - resan till Marocko är ett exempel på milt uttryckt dålig tajmning med tanke på det som händer i Nordafrika. Jag skulle önska att man satte in utvecklandet av handelsförbindelserna mer i en politisk kontext. Vi ska handla mycket med länder, men vi ska satsa särskilt på att utveckla handeln med de länder som respekterar folkrätt och är inne i en process av demokratisering. Det finns stora problem med Marocko som handelspartner. Många varor kommer från ockuperat område. Marockanska företag är nästan undantagslöst aktiva i de ockuperade områdena i Västsahara. Även om ambitionen att respektera folkrätten är hög är frågan hur kontrollen egentligen ser ut. Hur säkra är vi på att de marockanska grönsaker som säljs i svenska varuhus inte är odlade i Västsahara? Hur mycket vet vi om var fosfatet kommer ifrån i den handelsgödsel som sprids på svenska åkrar? Vad vet vi om de omega 3-tabletter vi kan köpa i hyllan för kosttillskott? Kommer de från det fiske som EU har betalat och som till 90 procent sker i ockuperat vatten under fiskeavtalet med Marocko? Min gissning är att vi egentligen vet ganska lite om det - alltför lite. Därav kommer min fråga till handelsministern: Hur säker känner sig handelsministern i dag på att de varor som vi importerar från Marocko inte kommer från ockuperat land och därmed bidrar till fortsatt ockupation och brott mot folkrätten?

Anf. 24 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad att Jonas Sjöstedt lyfter fram frågan om Västsahara. Det är en konflikt som verkligen är bortglömd - en del säger till och med förstelnad. Det talas alldeles för lite om denna konflikt i dag i både svenska och utländska medier och inom politiken. Det finns FN-styrkor där sedan lång tid tillbaka. Alla önskar att det ska ske en folkomröstning och att steg framåt ska ske i enlighet med den resolution vi har. Men ingenting händer. Jag har själv varit på plats både i Marocko och i Västsahara som riksdagsledamot och sett hur det ser ut. Det finns en hel del övrigt att önska på området, kan jag säga. Men jag vill också säga att svenska företag gör skillnad. Många andra företag gör också skillnad i hela regionen. Det är bra exempel som vi ser nu, vilket Jonas Sjöstedt också sade. Vi ser en ljusning. Det finns också många baksidor med detta och tragiska saker som händer. Men det är en förändring på gång. Folket börjar kräva reformer, och folk har möjlighet att samla sig. Det hade inte varit möjligt utan vår teknologi och utan att företag hade varit där och byggt upp möjligheter till kommunikation för människor. Jag tycker att det är viktigt att vi finns även i svåra länder. Naturligtvis ska vi alltid respektera de FN-sanktioner, de EU-sanktioner och de vapenembargon som finns och agera i enlighet med den lagstiftning vi har. Men svenska företag är duktiga på CSR, det vill säga corporate social responsibility. Det vilar på fyra ben. Det handlar om respekt för mänskliga rättigheter, om arbetstagarens rättigheter på arbetsplatsen, om miljöhänsyn och om antikorruption. Jag är övertygad om att fler svenska företag skulle kunna göra skillnad även i Marocko. Nu ställdes denna resa in. Det handlade om situationen i regionen i stort. Det handlade om situationen i Nordafrika. Därmed tyckte man inte att det var lämpligt. Det handlade inte explicit om situationen i Marocko. Bedömningen av om man ska resa till Tunisien, till Algeriet, till Egypten eller vart i regionen man ska ta vägen måste vara upp till Exportrådet att göra. Jag kan säga att jag önskar att Exportrådet kunde finnas på alla dessa platser så snart som möjligt för att stimulera ökade kontakter mellan våra företag och just för att vi ska kunna överföra våra svenska värderingar. Det är någonting som vi just nu ser exempel på i stora delar av regionen. Jag tror inte på att bojkotta och isolera. Däremot tycker jag att det är viktigt att vi också upplyser företagen om var den svenska regeringen står, hur vi agerar i enlighet med folkrätten och hur vi säkerställer att vi inte handlar med varor från ockuperat område. Jag vet att det har funnits exempel i Sverige på att vi har fått in varor från Västsahara som är stämplade Marocko. Då har dessa genast tagits bort. Det tycker jag till stor del säkerställer att vi inte handlar med varor från ockuperat område. Jag ska naturligtvis inte stå i talarstolen och garantera detta till hundra procent för all framtid, men jag vet att vi gör vårt allra bästa. Det gör också svenska företag.

Anf. 25 Jonas Sjöstedt (V)

Herr talman! Jag tackar handelsministern för svaret. Även jag har varit i både Marocko och i det ockuperade Västsahara. Jag får inte åka dit igen eftersom jag är portad av de marockanska myndigheterna efter att ha skrivit om situationen. Det kanske också Ewa Björling är; det hedrar henne i så fall. För att nyansera det hela lite ska jag säga att det finns delar av regeringens politik som jag tycker är bra. Den svenska regeringen har intagit en utmärkt hållning när det gäller fiskeavtalet med Marocko. Det är viktigt att ge regeringen detta erkännande - i den frågan har man haft en konsekvent och bra linje i EU:s ministerråd. Det finns också exempel på svenska företag som har tagit detta på stort allvar. Jag tror att det var Axfood som plockade bort varor från Marocko från sina hyllor efter det att det visade sig att de kom från ockuperat område. Men i mitt stilla sinne undrar jag hur mycket som slinker igenom. Hur många av företagen bryr sig egentligen inte? Om vi menar allvar med talet om att respektera folkrätten måste vi försöka ta reda på det och vara lite mer aktiva. Det är där jag skulle önska att ministern hade mer att säga om vad regeringen tänker göra för att se till att inte varor från ockuperat område säljs i Sverige. Sedan delar jag inte heller grundsynen att vi ska finnas på alla platser. Handelsbojkotter kan vara ett trubbigt medel. Man kan diskutera det länge. Men jag menar att det är rimligt, och det skriver också till exempel Europeiska unionen i sin strategi för det södra grannskapet, att man utvecklar handeln med dem som befinner i en sorts politisk reformprocess. Annars riskerar vi att fortsätta det som EU gjorde alltför länge då man indirekt backade upp diktatorerna genom att ge dem goda handelsförbindelser. Likaväl som ett system för Internet eller mobiltelefoner som man har sålt till ett land kan användas för att organisera demonstrationer har ju företag sålt teknik för att blockera Internetsidor. Jag menar att det blir lite för enkelt när man säger att all handel är god. Så är det inte. Jag menar till exempel att det var ett misstag att resa till Libyen och diskutera affärer såsom man gjorde för några år sedan. Då skickar man det dubbla budskapet som är kärnproblemet i EU:s hållning gentemot de här länderna. Man tas inte på allvar när man ena gången säger att man står för mänskliga rättigheter och nästa gång är där och fikar efter affärskontrakt av olika slag och gör de här affärerna. Jag tycker att vi borde dra lärdom av revolten i arabvärlden, och den borde vara att vi tänker oss för före och inte skickar delegationer till exempel till Marocko. När det gäller detta att vi kan besöka alla platser undrar jag om vi i dag skulle kunna skicka en delegation till Syrien samtidigt som vi vet att tiotals personer dödas nästan dagligen på gatorna i Syrien. Jag menar att svaret är: Nej, det kan vi inte. Det måste vara skillnad mellan olika länder när vi väljer vilket land vi ska handla med och vilket land vi ska legitimera med olika typer av officiella besök. Här skiljer sig Vänsterpartiets syn ifrån regeringens. Jag skulle vilja återvända till den fråga jag ställde till ministern. Den är: Vad tror ministern själv? Är det inte så att det slinker igenom en hel del varor från det ockuperade Västsahara till Sverige i dag? Hur säker kan man vara på att det här verkligen fungerar? Vad kan vi göra för att se till att medvetenheten om detta ökar hos företagen och att vi kontrollerar det här lite bättre?

Anf. 26 Ewa Björling (M)

Herr talman! Tack igen till Jonas Sjöstedt för att han lyfter upp väldigt viktiga frågor som regeringen också fokuserar mycket på! Först vill jag förtydliga att det inte handlar om att handla med alla, överallt, på alla platser på jorden. Det vill jag vara väldigt tydlig med. Det var just därför jag också talade om vilka gränser som finns angående sanktioner, embargon, lagstiftning och så vidare. Det följer Sverige mycket noga. Låt oss åter gå in på den svåra frågan om hur vi påverkar fler företag och om hur de får vetskap om vikten av de frågor som inryms inom CSR. Sverige har i dag ett memorandum of understanding med Kina angående CSR-frågor där vi också försöker utbilda kinesiska företag i att tänka på OECD:s riktlinjer och att tänka på rätt sätt för att bli mer attraktiva ute i världen. Arbetar man med CSR i dag och uppfyller de här riktlinjerna får man också ett väldigt mycket starkare varumärke. Det har företag som exporterar upptäckt. Det är en stor skillnad mellan företag som arbetar internt i Kina och företag som arbetar utanför Kina. Jag tycker att det är väldigt glädjande att vi ser att det gör skillnad. Vi har också, tillsammans med Exportrådet för övrigt, organiserat en stor konferens i Saudiarabien om CSR-frågor i fokus. Det har efterfrågats från saudisk sida. Det handlar återigen om att de ser att de behöver lära sig det här för att stärka sitt varumärke. I går kom jag hem från Turkiet. Jag besökte en av de största textilfabrikerna i Turkiet där ett stort svenskt klädföretag har beställningar. Där ställer de väldigt höga krav på CSR. Det ställs höga krav på hur de har det på arbetsplatsen, att de respekterar mänskliga rättigheter, att de visar miljöhänsyn och naturligtvis att de inte ägnar sig åt korruption. Vi hade väldigt intressanta diskussioner med det här företaget och frågade: Hur står sig detta och hur kan ni vara med och påverka? De berättade att som stora företag som också kan gå tillsammans med andra internationella stora klädföretag kan de verkligen sätta tryck i dag på fabriker där det inte är den kvalitet som vi i Sverige önskar. De tvingas faktiskt att förändra sig i dag. Det är väldigt bra steg framåt. Fler och fler inser vikten av detta. Nätverken för företagen blir också väldigt mycket större. Det här är en fråga som glädjande nog växer i betydelse för varje dag som går. Just därför är det också viktigt att vi finns i svårare länder. Vi kan göra skillnad, och företagen ser också vikten av detta. Det är en fråga som vi ständigt bär med oss när vi är ute med handelsdelegationer tillsammans med Exportrådet. Det är också en fråga som Exportrådet jobbar väldigt mycket med. De jobbar med att utbilda fler företag i CSR. Det gäller inte minst företag på plats men också svenska företag som vill verka i svårare länder. Det handlar inte bara om att göra affärer i dag, utan det handlar också om att överföra svenska värderingar så att fler människor får större rättigheter och större möjligheter att göra sin röst hörd. Det är precis det som vi nu ser i hela regionen i Nordafrika.

Anf. 27 Jonas Sjöstedt (V)

Herr talman! Tack för svaret, handelsministern! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att arbeta med företagens sociala ansvar och deras ansvar för att respektera folkrätten. Men det finns ändå avgörande skillnader mellan oss i Vänsterpartiet och regeringen i den här frågan. Jag tycker att bristen på konkretion vad gäller uppföljningen av varor från ockuperat område i Västsahara är ett ganska säkert tecken på att man borde titta mer på den frågan. Man borde göra mer för att informera företagen och kontrollera att varor från ockuperad mark inte säljs i Sverige. Det är de ekonomiska motiven som i dag är själva drivmotorn i Marockos illegala ockupation av grannlandet Västsahara. Jag menar också att Exportrådets planerade resa till Marocko var ett misstag. De borde aldrig ha planerat en resa till Marocko. De borde ha lärt sig av detta tidigare. Vi menar också att vissa delar av lagstiftningen bör skärpas, till exempel när det gäller vapenexporten till diktaturer. Vi är i dag en ganska betydande vapenexportör till inte minst Gulfländer. Bahrain är ett av dem. De har satt polis och militär mot fredliga demonstrationer. Här finns det betydande politiska skillnader. Jag skulle vilja uppmana regeringen att komma tillbaka i de här frågorna och att fundera mer på hur man kan sätta ekonomisk press på Marocko. Så länge omvärlden inte gör det kommer Västsaharakonflikten inte att lösas. Det är med all sannolikhet där nyckeln ligger. Med de orden, herr talman och handelsministern, vill jag önska er en trevlig helg.

Anf. 28 Ewa Björling (M)

Herr talman! Beträffande bristen på konkretion vill jag säga att jag tycker att regeringen är väldigt konkret i sitt CSR-arbete. Vi har en specifik CSR-ambassadör. Som jag berättade har vi också avtal med Kina. Vi gör insatser på det området i Saudiarabien. Vi tittar på frågan i hela Gulfregionen. Jag kan även berätta att vi hade diskussioner med Exportrådet i Turkiet om hur vi där kan jobba mer med CSR-frågor. Det är viktiga frågor i regionen och därför behöver vi vara där och göra skillnad. Just CSR är det mest konkreta sättet jag känner till för att även jobba med frågan om mänskliga rättigheter, att faktiskt göra skillnad för människorna som bor i dessa svåra länder så att de får bättre arbetsplatser, bättre möjligheter till kommunikationer, en lön som förhoppningsvis går att leva på och kanske också får lite större frihet. Den förändring vi nu ser hade aldrig kunnat ske om vi inte hade haft närvaro av utländska företag, i olika stor omfattning. Där har Sverige och svenska företag varit mycket viktiga, det vet vi. Utan till exempel Ericsson i Libyen tror jag inte att vi hade sett det vi ser i dag. Jag tycker fortfarande att man alltid på ett pragmatiskt sätt ska ställa sig frågan hur vi bäst gör skillnad för människorna som lever i länder med hårt förtryck. Gör vi det genom att vända dem ryggen? Gör vi det genom bojkott och isolering? Nej, jag tror inte det. Med detta sagt säger jag också att det kan finnas tillfällen, det kan finnas situationer, när vi behöver ha sanktioner. Libyen är ett utmärkt sådant exempel just nu. Ja, det behövs tydliga sanktioner. Vi behöver till och med ta ytterligare steg som det ser ut nu. Jag anser att Sverige jobbar på ett bra sätt, och regeringen är mycket aktiv i dessa frågor. Jag tackar Jonas Sjöstedt för en god debatt.

den 29 mars

Interpellation

2010/11:295 Sveriges exportråds resa till Marocko

av Jonas Sjöstedt (V)

till statsrådet Ewa Björling (M)

Den 28–29 mars organiserar Sveriges exportråd en delegationsresa till Marocko för svenska företag. Syftet med resan är att tillsammans med Maroc Export, som är Sveriges exportråds motsvarighet i Marocko, ha ett besöksprogram där deltagarna träffar utvalda marockanska tillverkningsföretag inom textil och läder. På Sveriges exportråds hemsida beskriver de Marocko som ett konkurrenskraftigt alternativ till exempelvis Östeuropa och Turkiet, och ”tack vare korta ledtider och låga produktionskostnader ser de goda affärsmöjligheter för svenska företag i landet”.

Det som inte går att läsa på Sveriges exportråds hemsida, och som är anmärkningsvärt, är att Marocko sedan 1975 har ockuperat landet Västsahara. FN beskriver Västsahara som ett område som måste avkoloniseras och Internationella domstolen i Haag har förklarat ockupationen som illegitim.

Sveriges exportråd ägs gemensamt av staten och näringslivet och har ett offentligt finansierat uppdrag att främja svensk export. Att främja en ockupants ekonomiska intressen rimmar väldigt illa med ett uppdrag som får offentligt stöd. Det är inte troligt att den svenska delegationen får försäkringar om att de marockanska företagens varor inte kommer från ockuperade områden.

Det är också anmärkningsvärt att resan görs bara en månad efter det att landsbygdsminister Eskil Erlandsson gick i bräschen i EU:s ministerråd när Sverige tillsammans med Danmark och Storbritannien röstade emot en förlängning av EU:s fiskeavtal med Marocko eftersom det inkluderar fiske i Västsaharas vatten.

Mina frågor till statsrådet Ewa Björling är följande:

1. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att de affärer Sveriges exportråd uppmuntrar till med Marocko inte omfattar varor från ockuperade områden?

2. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att genom Sveriges exportråd främja handel med västsaharier på västsahariernas egna villkor där arbetstillfällen och intäkter kommer det västsahariska folket till del?