Svenska politiska idéstiftelser

Herr talman! Tobias Krantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att reformera den offentliga partifinansieringen för att bana väg för ett system med svenska politiska idéstiftelser. De politiska partierna har en central roll i vårt demokratiska system. De fyller en viktig uppgift för opinionsbildning och debatt i frågor som berör oss alla. Vidare är det genom partierna som medborgarnas val på valdagen kanaliseras. Det är mot den bakgrunden som det statliga partistödet ska ses. Stödet har utformats på ett sätt som beaktar de politiska partiernas funktion i demokratin och som respekterar deras självständighet i förhållande till staten, bland annat när det gäller valet av organisationsformer. Stödet är heller inte begränsat till partier som är representerade i riksdagen. Jag anser att den nuvarande ordningen för det statliga partistödet i allt väsentligt fungerar väl. Utgångspunkten bör därför även fortsättningsvis vara att det är upp till de politiska partierna själva att bestämma hur stödet ska utformas och användas i det partipolitiska arbetet. Jag utgår ifrån att partierna i sitt eget utvecklingsarbete engagerar sig i den långsiktiga ideologiska debatten. Jag är således inte beredd att ta några initiativ i den riktning som Tobias Krantz efterfrågar.

Herr talman! Jag ber först att få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Det kan synas avlägset nu, men om bara några månader kommer återigen Almedalen i Visby att fyllas av politiker, debattörer, intresseorganisationer och journalister. I stort sett alla viktiga opinionsbildare i Sverige finns på plats i den gotländska metropolen en vecka i juli varje år. Det är en rätt så bra spegling av den svenska opinionsmarknaden, och därför finns det också skäl att fundera över hur den svenska opinionsmarknaden eller det idépolitiska landskapet ser ut. Mitt intryck, efter att i olika egenskaper - som journalist, som politiker och ibland som vanlig samhällsengagerad medborgare - ha bevakat det här arrangemanget under ett antal år, är att partiernas roll alltmer håller på att marginaliseras. Det är fortfarande intressant att bevaka vem som är ihop med vem och vilka nya uppgörelser som kan vara på gång mellan olika partier. Det här partipolitiska spelet väcker fortfarande stort intresse från exempelvis medier. Men de stora, intressanta, idépolitiska utspelen görs numera av intresseorganisationer. Tittar man på Almedalsprogrammet, exempelvis, utgör intresseorganisationer den alltmer dominerande delen av programmet. Naturligtvis är det så att det måste vara bra för medborgarna att det finns allt fler kanaler att uttrycka sina ståndpunkter och att det inte bara är de politiska partierna utan att det också finns intresseorganisationer och annat. Men jag tror ändå att vi måste inse att partierna har en unik funktion i den politiska demokratin när det gäller att stå för en helhetssyn och för vissa värderingar som bär upp politiken. Jag tror att det är farligt om politiken utvecklas till en intressekamp mellan olika intresseorganisationer. Självklart har partierna ett stort eget ansvar för hur situationen ser ut. Man måste inte anställa en pressekreterare nästa gång man anställer någon i partiorganisationen. Man kan anställa en utredare eller en programförfattare. Men samtidigt tror jag att vi gör det för lätt för oss om vi bara säger att allting kan lösas inom ramen för nuvarande system, för uppenbarligen har det inte fungerat. Jag tycker att vi måste söka inspiration och fundera på om partistödet och partifinansieringen kan vara en bidragande orsak så att vi kan rätta till detta och se till att partierna får en bättre funktion i demokratin. Jag har valt att försöka titta lite grann på hur det ser ut i vårt södra grannland Tyskland, där det finns politiska idéstiftelser där alla partier i förbundsdagen får både offentligt stöd och möjlighet att ta emot privata donationer. Man har en bred verksamhet med forskning, utvecklingsarbete, bistånd, konferenser och så vidare. Jag menar att det finns skäl att överväga om inte Sverige också behöver försöka stimulera en utveckling åt det hållet att vi får svenska politiska idéstiftelser. Då menar jag att det finns skäl att överväga om inte också den offentliga partifinansieringen måste förändras för att stimulera detta. Jag pekar i min interpellation på några saker som jag tror måste till. De här stiftelserna behöver ett slags grundplåt så att de har en grundläggande självständighet. Jag tror också att det nuvarande partistödet som årligen utbetalas till partierna också måste reformeras så att det kan puttas in i de här stiftelserna. Justitieministern säger i svaret att det statliga partistödet i dag i allt väsentligt fungerar väl, men jag undrar om det verkligen är en rimlig slutsats när vi ser att antalet medlemmar i de politiska partierna under en lång följd av år sjunkit drastiskt och allt fler statsvetare varnar för att partierna kanske inom ett antal inte har några medlemmar alls. Vi ser också att allt fler partier får svårt att fylla listor, till exempel till kommunfullmäktigeval och en del andra val, och vi ser hur intresseorganisationerna tar över debatten med alla de följder som blir för den politiska demokratin och helhetssynen i politiken. Jag tror att partistödet konserverar ett partiväsende som är på väg åt fel håll och att vi måste inse att det nuvarande partistödssystemet är vid vägs ände. Jag undrar om justitieministern inte skulle kunna överväga en utredning och en utvärdering av det nuvarande partistödssystemet.

Herr talman! Jag tror att det finns en längtan hos alla oss som arbetar partipolitiskt efter mycket vital idédebatt. Det finns en längtan efter mer ideologiska diskussioner och allt detta. Man kan naturligtvis fråga sig: Hur vitaliserar man de politiska partierna? Men för mig är det otroligt märkligt att ta temperaturen på partiernas vitalitet genom att titta på Almedalen. Om politiska partier väljer att inte göra sina utspel på den marknaden så kan jag också ha viss förståelse för det. Det har blivit lite grann av lobbyisternas julafton. Det är i hög grad medieutspelen som styr, och där vill alla som har pengar till nya broschyrer och annat vara med. Det vore främmande, tror jag, för mitt eget parti att ha den typ av diskussioner som man måste ha när man funderar över idéutveckling på torget i Visby eller i någon ölhall i Visby. Det är inte där vi tänker till. När vi tänker till måste vi göra det i stora och små diskussioner, i studiecirklar och alla möjliga och omöjliga aktiviteter runt om i hela Sverige. Det är ju bara en liten elit som far till Visby och diskuterar. Jag tror faktiskt inte att vi kan mäta vitaliteten där. Min egen erfarenhet är att intresset för politik kanske aldrig varit större. Framför allt har kunskapen om samhällsutvecklingen aldrig varit större än i dag. Däremot upplever människor inte att det är roligt att vara med i partier eller springa på möten. Framför allt har de inte tid, åtminstone inte de i fertil ålder, höll jag på att säga, eftersom de har mycket annat att pyssla med då. Det är ett problem. Jag tror inte att det vore rätt att försöka hitta på ett partistöd för att rådda i kvalitetsutveckling av partier. Jag tror att friheten för politiska rörelser att växa måste finnas, och de ska ha den styrkan. Motiven för ett politiskt partistöd är delvis annorlunda än idéutvecklingen. Idéutveckling är så mycket mer än det som ger stöd till den stabilitet som de politiska partierna i någon mening kan stå för och som är nödvändig för att det demokratiska systemet ska fungera. Jag känner till hur det ser ut i Tyskland. Jag har haft stor glädje av att i min ungdom ha varit på utbildning där, betald av tyska idéstiftelser. Det var väldigt trevligt, och jag lärde mig mycket om bland annat öststaterna. Det var roligt. De har andra traditioner än vi, och det är klart att vi i Sverige borde fundera över hur vi får fler privata aktörer att känna att de vill lägga sina pengar på en satsning på idéutveckling. Att fundera över hur det skulle gå till vore väl en större utmaning än att fundera över hur vi ska använda det statliga partistödet. När det gäller lösningen står jag nog rätt långt från Tobias Krantz, men inte i ambitionen att leta idéer och möjligheter för partierna att åstadkomma en idéutveckling. Sedan tror jag att det är viktigt att vi i kammaren har denna typ av debatter. Också det handlar om idéutveckling. För mig och regeringen är, som sagt, partiernas frihet oerhört värdefull, och vi kommer i varje fall inte att tillsätta några utredningar i syfte att begränsa den med stöd av regler för partistödet.

Herr talman! Justitieministern säger att hon inte vill använda Almedalsveckan i Visby, en vecka varje år, som temperaturmätare på den politiska idédebatten. Det må vara hänt om justitieministern vill ha någon annan temperaturmätare, men då skulle det vara intressant att veta var den motbild finns som säger att de svenska partierna i dag spelar en vital och aktiv del i den svenska ideologiska debatten. Det vore intressant att få veta det. Välj, som sagt, gärna en annan bild. För mig, som följt den politiska debatten under många år, framstår det som en allmän trend. Det handlar inte bara om vad som händer i Visby, utan jag anser att det är en bra spegling av hur det ser ut generellt i den svenska politiska debatten. Intresseorganisationerna tar alltmer över medan de politiska partierna marginaliseras. Många av de nya, spännande idéer som dyker upp i den svenska idédebatten kommer från intresseorganisationer, tyvärr skulle jag säga eftersom jag tycker att det är farligt om den politiska debatten urartar till att endast bli en debatt mellan olika intresseståndpunkter. Det är viktigt för den politiska demokratin att de politiska partierna har ledningen i den politiska debatten. Justitieministern säger att det är ett elitistiskt sätt att se på frågan, att prata om vad som sker en vecka varje år i Almedalen. Bland de politiska idéstiftelser som justitieministern uppenbarligen har egna erfarenheter av från Tyskland handlar det inte om någon elitism. Tvärtom måste man se till att ha både en central idéutveckling och någonting på bredden. Jag föreställer mig ett system där man anknyter till den starka folkbildningstradition och studieförbundstradition vi har i Sverige. Den ska vi slå vakt om. Den är mycket bra, når verkligen ut till olika studiecirklar och fångar det politiska engagemanget på bredden. Den ska vi bygga vidare på. Jag tycker att justitieministern saknar bilden av hur verkligheten ser ut. Om det skulle vara så att de politiska partierna i dag är de främsta producenterna av politiska idéer, att vi inte har några problem, då är den här debatten givetvis onödig. Men är det verkligen så? Kan justitieministern säga att de politiska partierna fyller samma vitala funktion i den politiska idédebatten i dag som för 10, 20, 30, 40 år sedan? Jag har svårt att se det. Sedan säger justitieministern att vi inte ska prata om partistödet och partifinansieringen, för det finns mycket annat som spelar roll. Jag håller helt med om det. Precis som jag skriver i min interpellation, och som jag också sade i mitt första inlägg, har partierna ett stort eget ansvar. Man måste inte anställa en ny pressekreterare nästa gång, utan man kan i stället anställa en programförfattare eller en duktig skribent eller vad det kan vara för att få i gång idéproduktionen och sätta mer fokus på den. Samtidigt måste vi som trots allt bär upp och försvarar ett offentligt partistöd fundera på vilka effekter det partistödet får. Uppenbarligen har partistödet under ett antal decennier haft i stort sett samma form men med lite olika varianter; det har skett nyansförskjutningar under tiden. Frågan är om det verkligen inte finns någon koppling mellan hur partistödet är utformat och hur partierna fungerar i det demokratiska rummet, i den politiska debatten. Jag menar att det är svårt att komma fram till något annat än att det naturligtvis spelar roll. Och om vi vill främja politiska partier som väcker intresse och engagemang och producerar politiska idéer måste vårt partistöd vara utformat på ett sådant sätt att det gynnar den typen av verksamhet. Därför tycker jag att det är lite förhastat av justitieministern att redan nu säga att vi inte ska utvärdera partistödssystemet eller tillsätta någon utredning - eller ens våga fundera över om dagens partistödssystem är det optimala. Det vore mycket förhastat att göra så, och jag hoppas att justitieministern kan hålla åtminstone en liten springa på glänt för att öppna för en utvärdering och förnyelse av systemet.

Herr talman! Herregud, höll jag på att säga, för jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt att fundera över hur fler människor ska engagera sig politiskt och hur man ska använda olika verktyg för att få det hela att bli ännu bättre. Tobias Krantz frågar om justitieministern tror att de politiska partierna fyller samma funktion i dag som för 30 år sedan. Nej, det gör de inte. Sverige ser annorlunda ut. Jag tror inte heller att de politiska partierna nödvändigtvis måste vara de som står för huvuddelen av idéutvecklingen i samhället. Jag tror att mångfalden är mycket betydelsefull när det gäller idéutveckling. Däremot är det centralt att politiska partier stimuleras, tar till sig och diskuterar idéer. Där har vi i Sverige, som framhållits, en rik skatt att ösa ur eftersom vi har en stark föreningstradition. Den är emellertid under press då den utsätts för konkurrens i dag. Man kan se att både folkbildning och föreningsverksamhet hittar nya former, ibland lustiga former måste jag säga, för det finns många nätverk och konstiga kontakter. Det finns dock i Sverige en vilja att gå samman och göra saker, vilket är mycket positivt. Jag fick också frågan hur man ska göra i stället om man inte vill använda partistödet. Tobias Krantz har själv varit ett bra exempel eftersom han skrivit en uppsats i en antologi som getts ut av Studieförbundet Vuxenskolan i just detta ämne. Det är ett sätt. Ur ett folkbildningsperspektiv var sänkningen av bokmomsen bra. Folk läser böcker, och det faktum att Tobias Krantz och andra skriver är oerhört centralt. Också Internet, som vi ofta skäller på, är fantastiskt, för där debatteras och diskuteras olika samhällsfrågor hela tiden. Snarare än att bilda stiftelser i politiska partiers regi tror jag att vi politiker och politiska partiföreträdare måste bli ännu duktigare på att vara med i och ta del av den typ av debatter som förekommer. Här finns idéer som vi kan ta till oss och använda i det politiska förnyelsearbetet. Kan ministern aldrig tänka sig en översyn av partistödet, frågade Tobias Krantz. Man ska ju aldrig säga aldrig. Frågan om partistöd är mycket svår på många sätt. Det som framför allt brukar utmärka översynen av partistödet i det här landet är att man ska se till att ingen människa frivilligt behöver bidra till politiska partier utan det ska ske via skattsedeln. Inte heller det är en lyckad lösning. Partisekreterarna för de olika partierna har brottats med dessa frågor de senaste 30-40 åren, och vi får nog inse att det är balans av den högre sorten som måste idkas för att alla ska vara överens. Jag tror inte att en förnyelse av idépolitiken går via reglerna för partistöd. Partistödet har många viktiga funktioner, men det är en många gånger besvärlig fråga. Det finns många frågetecken kring det. Jag tycker som sagt inte att vi ska vara bekymrade över att partierna inte syns mer i Almedalen. I stället ska vi vara glada över att många andra deltar i debatterna mitt under semestern så att många kan njuta av viktiga samhällsfrågor.

Herr talman! Jag tackar för det. Det är många som får reklam här, både Almedalen och olika bokförfattare. I åtminstone ett av fallen ber jag att få tacka för reklamen. Jag är övertygad om att vi är överens på rätt många punkter. Det är bra med mångfald. Det finns de som i den politiska debatten ser det faktum att det dyker upp olika nya aktörer i den idépolitiska debatten som ett problem, som ser lobbying och dylikt som ett stort demokratiskt problem. Jag gör inte det. Jag tycker att det är bra att det finns flera aktörer som syns i den politiska debatten och som medborgarna ytterst har möjlighet att kanalisera sina åsikter via. Självklart är det så att partierna inte ser likadana ut och inte bör se likadana ut som de gjorde för 10, 20 eller 30 år sedan. Det är självklart så att partierna måste förändras i takt med tiden. Men det finns tre funktioner som ingen har kunnat säga att någon annan än partierna ska uppfylla. Detta stöds av statsvetenskaplig forskning. Den första är att se till att vi kan välja de politiska makthavare vi ska ha. Den andra är att se till att förankra saker och ting bland medborgarna, att det finns en dialog mellan de politiska makthavarna och dem som väljer dem. Den tredje är att skapa idéer som samhällsdebatten handlar om, gärna med helhetsperspektiv som ställs mot varandra, så att det inte blir någon intressekamp. Jag har inte hört någon säga att någon annan ska ta över dessa tre funktioner. Jag hör inte heller justitieministern säga det. Partierna har en unik roll för alla dessa tre funktioner. Därför känner jag oro över att partierna tappar i den idépolitiska debatten, inte för att det inte skulle vara bra att också andra aktörer hörs och syns, utan därför att många viktiga idépolitiska utspel i dag inte kommer från de politiska partierna, oavsett om det sker i Almedalen eller på andra håll. Därför vädjar jag till justitieministern att fundera över om det inte verkligen är så att vi måste använda alla instrument vi har. Där ingår partistödet som ett av flera för att se till att stimulera partierna till en bättre idéutveckling.

Herr talman! Partierna har flera uppgifter, men jag tror att det ändå är viktigt att idéutvecklingen inte bara är en fråga för partierna, utan att det kommer från lite olika håll, även om jag tror att helhetssynen är någonting som man i det politiska idéarbetet försöker ta till sig. Man försöker ta in olika perspektiv från intressegrupper och andra. Det är väl någonting som alla partier ägnar sig åt. Egentligen bekymrar det mig lite grann att Tobias Krantz tycks ha en väldigt negativ bild av vad partierna åstadkommer. Det vore förmätet att bjuda in honom till en moderat stämma eller till ungdomsförbundet, men jag har inte upplevelsen att partiet sitter och sover. Jag tycker också att man i andra politiska konstellationer - jag har arbetat rätt mycket i alliansgrupperna - kan se en otrolig vitalitet när det gäller att fundera på både kort och lång sikt. Jag är övertygad om att oppositionen också har ett vitalt arbete. Men jag står fast vid att idéutveckling handlar mycket om frihet och att det måste finnas en vilja att låta detta vara lite orört. Jag tror att det vore farligt att med partistödet som utgångspunkt försöka åstadkomma en injektion i det politiska systemet. Det syftar till att ge viss stabilitet. Dessutom har vi resurser som går till ungdomsverksamhet och annat, men som sagt: Frågan om idéutveckling och den typ av stiftelser som finns i Tyskland och som det finns några av i Sverige också, som har tillkommit på andra sätt, tror jag måste lösas vid sidan av partistödet. Jag tycker att det görs en hel del som är bra. Men vad jag kan lova Tobias Krantz är att jag kommer att fortsätta att fundera över de här frågorna. Ambitionen att vi ska bli ännu duktigare på idédebatt och utveckla tankar som bär över tid tror jag att vi har helt gemensam.