Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Svenska anmälningar till militära styrkeregister

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Leni Björklund (S)

Anf. 171 Leni Björklund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Karin Enström har frågat mig vilka överväganden jag har gjort till stöd för att anmälan inte gjordes av amfibieförbandet (IAS) till EU:s styrkeregister. Regeringens samlade bedömning var att tills vidare avvakta med anmälan av amfibieförband till EU:s styrkeregister tills en översyn av principerna för anmälan till de olika styrkeregistren har genomförts. Försvarsmakten fick den 20 oktober 2005 regeringens uppdrag att lämna ett förslag på hur Sveriges bidrag till internationella styrkeregister bör utvecklas vad gäller typförband, beredskapstider och uthållighet. Denna redovisning lämnades tillsammans med budgetunderlaget för 2007. Efter att underlaget beretts i Regeringskansliet kommer regeringen att ta ställning till vilka förband som långsiktigt ska ingå i styrkeregister. Det kan innebära att de befintliga förbandsanmälningarna justeras. Det är viktigt att säga att den anmälan som Sverige gjort till EU:s styrkeregister kan kompletteras i ett senare skede. Att ett typförband inte återfinns i ett styrkeregister är heller inget absolut hinder för att det ska kunna användas i en internationell insats. Dock kräver ett förband som inte är beredskapssatt för internationell insats en längre förberedelsetid innan det kan delta i en insats. Det kan nämnas att Försvarsmakten just nu är anvisad att inleda en planering för en möjlig internationell insats under FN:s ledning där amfibieförband är ett av alternativen. Karin Enström frågar vidare hur jag avser att hantera FN:s behov av amfibieförband. Omställningen av vårt nationella försvar till ett modernt insatsförsvar ger god grund för en internationell förmåga. Här vill jag säga att våra amfibieförband, liksom många andra förband, har en god internationell förmåga. Det är dock inte säkert att alla förband vid varje tillfälle kommer att vara anmälda till styrkeregister. Beredskapssättningen kan också komma att variera över tid. Sverige har en lång tradition av att stödja FN:s fredsfrämjande insatser. Vid alla förfrågningar om svenskt stöd till en fredsfrämjande insats genomförs en noggrann analys av om Sverige kan bidra med stöd. I denna analys diskuteras återkommande alla olika förbandstyper. Två av de kriterier som väger tyngst vid ett beslut om en insats är om förbandet är efterfrågat i den aktuella insatsen samt vilken operativ effekt förbandet kan generera. Som jag tidigare framfört ingår amfibieförbanden i de alternativ som övervägs inför en insats under 2007. Jag ser således inga hinder för att ett svenskt amfibieförband, ifall det inför en fredsfrämjande FN-insats är en efterfrågad resurs och nationellt bedöms som det lämpligaste bidraget, kan ingå i en fredsfrämjande FN-insats.
Karin Enström (M)

Anf. 172 Karin Enström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag börjar med att tacka försvarsministern för svaret. Det som jag har velat uppmärksamma i min interpellation är hur det går till när svenska förband anmäls till olika styrkeregister. Vad vi debatterar i dag är ett konkret exempel på den något märkliga ordningen att Försvarsmakten och Försvarsdepartementet inledningsvis var överens om att ett antal förband ska anmälas till EU:s styrkeregister. Men helt plötsligt försvann vid beslutstillfället ett av de föreslagna nyanmälda förbanden, nämligen den internationella amfibiestyrkan, den så kallade IAS. Jag tycker inte riktigt att jag har fått något svar. Jag frågade försvarsministern hur det gick till när amfibieförbandet försvann från förslaget och av vilken anledning. Försvarsministern hänvisar i sitt svar till att regeringen ville avvakta tills man gjort en översyn av principerna för anmälan till de olika styrkeregistren. Det låter mycket klokt, och jag efterlyser verkligen en sådan översyn. Men hur kommer det sig att regeringen inte avvaktade med att anmäla några andra nytillkomna förband, om man nu ville invänta resultatet av denna översyn? Det kan vara naturligt att man säger stopp och sedan vill se över hela frågan innan man anmäler några nya förband. Varför var det just amfibieförbandet som skulle avvakta? Under tre olika överbefälhavare - Owe Wiktorin, Johan Hederstedt och Håkan Syrén - har Försvarsmakten utan framgång föreslagit regeringen att amfibieförband ska anmälas till internationella styrkeregistret. Motiven till att inte anmäla amfibieförbanden har varit oklara, precis som nu. Jag ska därför säga något om IAS. Det är ett förband där investeringarna redan är gjorda. Det är ett förband som är klart för insatsorganisationen. Man har övat med bland andra Storbritannien, Nederländerna, Polen, USA och Finland med goda resultat. Sammantaget är IAS ett efterfrågat, utrustat och komplett förband som kan lösa komplexa uppgifter. Det är dessutom ett förband som finns med i EU:s Requirement Catalogue 05 som en så kallad referensenhet. Att inte förbereda för användandet av amfibieförbandet är enligt min mening resursslöseri. Som vi har sagt vid andra tillfällen tycks regeringen sakna en långsiktig strategi för de internationella insatserna. Därför saknas också en strategi för vad Sverige ska anmäla till styrkeregistren. Det är bra, men också hög tid, att göra översynen av principerna och ta ställning till vilka förband som långsiktigt ska ingå i styrkeregistren. Herr talman! Jag vill ställa en tredje fråga: När kommer resultatet av översynen att presenteras? Det brådskar.
Leni Björklund (S)

Anf. 173 Leni Björklund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig först reda ut ett par missförstånd. Det är inte så att Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har varit överens om någonting. Regeringen har beslutat och gjort en samlad avvägning. Det är det besked som Försvarsmakten har fått. Det är en villfarelse som jag vill ta ur Karin Enström. En annan villfarelse är att det skulle finnas en referensenhet som var vårt svenska amfibieförband. Det är inte heller rätt. Det finns en referensenhet i Requirement-katalogen. Det är ett neutralt beskrivande av ett typförband. Man har inte sagt att det ska vara precis som det svenska förbandet. Det måste också vara ett missförstånd. Jag tror att vi behöver ha ett ordentligt underlag för att titta på hur vi ska anmäla till styrkeregistren. Det är nämligen inte gratis. Det kostar förberedelse och det kostar att ha dem i beredskap. Det är naturligtvis billigare med 90 dagars beredskap eftersom man då inte har ersättning som rullar varje månad för dem som ligger i beredskap och eventuellt kan rekryteras till förbandet. Man får rekrytera öppet. Vi har gjort ett par anmälningar. Det har handlat om mindre förband som har lägre kostnader. Det har också handlat om sådana som har varit färdigutbildade där vi inte har beredskapsersättningar som tickar ut hela tiden. Skälet till att några har kommit med är att vi bedömer att de har kompetens som har varit efterfrågad - vi anmäler inget annat - och de har lägre kostnad än vad anmälan av ett amfibieförband skulle innebära.
Karin Enström (M)

Anf. 174 Karin Enström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det inte alltid så lätt att på den här sidan vattnet veta exakt vad som rör sig i departementen och hur saker och ting kommer fram till ett beslut. Att regeringen till sist gör ett övervägande som inte överensstämmer med vad man kanske har föreslagit från början är helt klart upp till regeringen. Så måste det vara. Det är ändå intressant att ta upp att det som är IAS sägs motsvara exakt det typförband som finns med i EU:s Requirement Catalogue. Det behöver inte innebära att man alltid måste ha med det, men det kanske säger något om att Försvarsmakten tillsammans med amfibieförbanden har valt ett bra och väl fungerande förband. Det verkar som om försvarsministern inte riktigt kan bestämma sig. Å ena sidan var regeringens bedömning riktig, å andra sidan säger försvarsministern i sitt skriftliga svar att man mycket väl kan komplettera anmälan med exempelvis ett amfibieförband. I sitt svar argumenterar försvarsministern dessutom för att IAS är ett alternativ för internationell insats under 2007. Jag förstår inte logiken med att inte anmäla förbandet från början. Om det är rent ekonomiska övervägningar och storleken på förbandet är det bra att veta. När det gäller att långsiktigt se över vår strategi måste vi väl nationellt bestämma oss för var och med vad vi vill verka med våra förband. Därefter gäller det att se hur vi bäst möter de behov som framför allt EU och FN har. Enligt min uppfattning är det då viktigt att analysera vilka särskilda förmågor Sverige har som kanske inte alla andra länder har och marknadsföra dem i EU och FN. Jag kan inte se en poäng med att Sverige bidrar med förbandstyper som kanske redan finns i överflöd i andra länder. Det verkar vettigt att vi bidrar med något som är efterfrågat och som vi är särskilt bra på. Amfibieförbandet har en inneboende flexibilitet för olika uppgifter som motsvaras av få andra förband. Det underlag som Försvarsmakten lämnade uppfattade Försvarsmakten vara i verksamhetsmässig och finansiell balans. Det blir en svår avvägning av när hela förmågebredden ska vara uppnådd. Ska den vara det redan i år, 2007 eller 2008 när extrapengarna kommer? Jag uppfattar det som att man tycker att underlagen från Försvarsmakten har varit väl underbyggda. Man tycker att de svarar mot de krav och behov som regeringen har uttryckt. De är väl överens med ÖB:s prioriterade strategiska mål. De överensstämmer också med behoven inom ramen för den fortsatta utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga. Trots att underlagen var mer spårbara och mer underbyggda än någonsin beslutar man att ta bort ett förband. Om det bara handlar om pengar är det bra att få veta det. Handlar det om något annat?
Leni Björklund (S)

Anf. 175 Leni Björklund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att det är behoven som styr. Vi anmäler över huvud taget inte några förband till några register om de inte efterfrågas. Det är den första utgångspunkten. Den andra utgångspunkten är att vi inte heller anmäler förband som inte motsvarar typförbanden. Det är inte något som bara gäller amfibieförbandet. Det gäller de andra förbanden också. De är inte originella på den punkten. Det är ett bra förband så jag utgår ifrån att det skulle kunna godkännas. Det är inte gratis vare sig att sätta upp förbanden eller att få dem godkända. För amfibiernas del har man räknat med en tilläggskostnad på 75 miljoner. Det tycker jag är en summa som inte är försumbar. Om det årligen kostar 11 miljoner bara i beredskapssättning finns det ett behov hos oss att se om vi kan lyfta förbanden in och ut ur katalogerna. Det är en inte oväsentlig kostnadsbild. Jag tror att försvarsomställningen ska ske under perioden fram till 2008. Det är inte helt orimligt att regeringen är noga med att se till att vi först och främst uppfyller kraven på att EU:s snabbinsatsförmåga fungerar. Där har det ändå varit en stor samstämmighet mellan regeringen och de krav som riksdagen har ställt.
Karin Enström (M)

Anf. 176 Karin Enström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är bra att veta vad saker kostar. Det är bedömningar som man alltid måste göra. Ingenting är gratis. Det är ju inte heller gratis att ha den lägsta formen av beredskap och utbilda ett förband. Det som har oroat mig är den känsla som jag tror finns hos just amfibieförbandet IAS. Man blir både frustrerad och besviken och funderar över vad det är man inte har gjort som alla andra har gjort. Har vi gjort något fel? Uppfyller vi inte kraven eller finns vi inte med i snacket innan besluten fattas? Jag vill avslutningsvis fråga försvarsministern när resultatet av den översyn som är utlovad ska presenteras. Då kan vi kanske få en större debatt om hur vi ska göra dessa anmälningar, att vi kan ta ut förband och inte bara sätta in. Jag har uppfattat att försvarsministern har tyckt att det verkar vara lätt att föreslå nya förband men att det är svårare att föreslå förband som ska tas bort ur styrkeregistret. Det har också varit en tidningsdebatt om att om man inte finns med i dessa styrkeregister så är det kört. Det kanske också förklarar den oro och den frustration som finns hos de förband som inte finns anmälda till de internationella registren. När får vi resultatet? Och har försvarsministern förståelse för den oro, förhoppningsvis felaktig, som finns hos de förband som inte finns med i registret?
Leni Björklund (S)

Anf. 177 Leni Björklund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Allra först ska jag säga att när nu detta underlag har kommit in prövar vi det i Regeringskansliet. Jag är inte beredd att i dag säga exakt när denna prövning kan ske, om det blir i anslutning till budgetpropositionen eller om det blir vid ett särskilt tillfälle. Dessa underlag för kostnaderna är de bedömningar som Försvarsmakten gör. Det är inte så att vi gör någon egen räkning på den punkten. Jag uppfattar ändå att Karin Enström har förståelse för att vi prioriterar och nu gör så att EU Battle Group har en stor prioritet i det fortsatta förändringsarbetet. Sedan tror jag att det är bra om både Karin Enström och jag kan tydliggöra att det inte är kört bara därför att man inte står i ett styrkeregister. Just när det gäller alternativ som vi tittar på för en eventuell insats i Afrika, beroende på vad FN ber oss om, har Försvarsmakten fått i uppdrag att titta också på ett inslag med amfibisk förmåga. Det är väl också ett tecken på att vi inte är så stelbenta utan har den möjligheten. Däremot är det mycket diskussioner. Och jag är glad om den här debatten något har kunnat skingra diskussionen om de myter som finns om vad det handlar om. Den prövningen har skett. Regeringen satte ned foten. Kostnaderna har en viss betydelse. Vi fokuserar på EU:s snabbinsatsförmåga som är en tydlig beställning från riksdagen. Men vi kan också tänka oss att använda förband som inte är anmälda om det visar sig att det är den förmågan som skulle kunna göra operativ nytta och efterfrågas.

Dokument

den 3 maj

Interpellation 2005/06:380 av Karin Enström (m) till försvarsminister Leni Björklund (s)

Svenska anmälningar till militära styrkeregister

Sverige har sedan 2000 anmält militära förband till EU:s styrkeregister. Förutom till EU:s styrkeregister anmäler Sverige också militära förband till FN:s och Natos och Partnerskap för freds styrkeregister.

I slutet av mars beslutade regeringen om vilka svenska militära förband som anmäls till EU:s styrkeregister enligt Headline Goal 2010 och Requirements Catalogue 05.

Enligt pressmeddelandet den 24 mars 2006 anmäldes följande förband:

Med 30 dagars beredskap:

-            Specialförband (ny anmälan)

-            Mekaniserat kompani från den 1 januari 2007 (ny anmälan)

-            Ledningsresurs, stabsofficerare med bland annat kompetens för civilmilitär samverkan

-            Militära observatörer

-            Mekaniserad bataljon

-            Ingenjörskompani med ammunitions- och minröjningsförmåga

-            Militärpolisförband

-            NBC-insatsstyrka

-            Artillerilokaliseringsradargrupp

-            Jägarpluton

-            Korvettförband, med två korvetter av alternerande Stockholms- och Göteborgsklass, med ett stödfartyg

-            Sjöminröjningsförband, två minfartyg av Landsortklass och ett ledningsfartyg

-            Ubåtsförband, en ubåt samt en landburen stödenhet

-            Flygförband, åtta JAS 39 Gripen med spanings‑, luftförsvars- och markmålsbekämpningskapacitet

-            Flygförband, fyra Tp 84 Hercules med transport- och sjuktransportförmåga

-            Signalspaningsflygplan S 102B, nationell resurs med basering i Sverige.

Med 90 dagars beredskap:

-            Mekaniserad bataljon (ny anmälan)

-            Stridsvagnskompani med transportpluton från den 1 januari 2008 (ny anmälan)

-            Luftvärnspluton från den 1 januari 2008 (ny anmälan)

-            Flygbasförband från den 1 januari 2007 (ny anmälan).

Enligt uppgift fanns det i Försvarsdepartementets underlag till anmälan även ett amfibieförband, Internationell Amfibiestyrka (IAS). Förbandet IAS är efterfrågat av FN och EU. IAS är också ett förband som enligt EU:s Requirement Catalogue 05 utgör en så kallad referensenhet. Det innebär att andra länder anmäler sin förmåga inom området utifrån hur den skiljer sig från det svenska amfibieförbandet.

IAS är ett förband som har övat med bland annat Storbritannien, Nederländerna, Polen och USA med goda resultat. IAS är med andra ord färdigt för insatsorganisationen internationellt och nationellt.

Sammantaget är IAS ett efterfrågat, utrustat och komplett förband som används för att beskriva amfibieförmågan hos andra bidragande länder till EU:s styrkeregister. Allt detta talar för att IAS borde ha varit med bland de anmälda förbanden till EU:s styrkeregister @ men så är inte fallet.

Däremot finns det förband på listan @ också nyanmälda @ som inte efterfrågas av vare sig EU, FN eller Nato och Partnerskap för fred. Detta rimmar illa inte bara med vad Sverige önskar göra tillsammans med EU, FN och Nato och Partnerskap för Fred utan också med skrivningarna i budgetpropositionen 2006: Utgångspunkten ska vara att anmälningarna ska återspegla de behov och den sammansättning som är mest sannolik att Sverige kan komma att bidra med i de internationella insatserna.

Regeringen tycks sakna en långsiktig strategi för vad Sverige ska anmäla till styrkeregistren.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga försvarsministern följande:

1.   Vilka överväganden har statsrådet gjort till stöd för att anmälan inte gjordes av amfibieförbandet (IAS) till EU:s styrkeregister?

2.   Hur avser statsrådet att hantera FN:s behov av amfibieförband?