Sunt förnuft i rovdjurspolitiken

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 13 maj 2008

Interpellation: Sunt förnuft i rovdjurspolitiken

Interpellation 2007/08:449 av Tobé, Tomas (m)

den 27 februari

Interpellation

2007/08:449 Sunt förnuft i rovdjurspolitiken

av Tomas Tobé (m)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Riksdagen beslutade år 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik för att ta ansvar för att björn, järv, lo, varg och kungsörn ska ges goda möjligheter att finnas kvar i den svenska faunan och så småningom också sprida sig. Ambitionen är både lovvärd och riktig, men det finns även en baksida. Den sammanhållna rovdjurspolitiken tar inte hänsyn till landsbygdsbefolkningen som bor i områden med högt rovdjurstryck. Till följd av detta har till exempel vargkoncentrationen i vissa delar av Gävleborg fått orimliga proportioner.

Allt fler känner i dag en mer påtaglig rädsla för rovdjuren och det påverkar redan glesbygdsbefolkningens vardag på ett negativt sätt. Många har valt att bo nära skog och mark för att kunna jaga, fiska, plocka bär eller bara njuta av naturen men känner nu att de inte kan nyttja naturen som de tidigare gjort. Problem med inavel inom vargstammarna börjar dessutom bli ett reellt hot som inte längre kan negligeras. 

Alliansregeringen har fattat beslut om ett tillägg till § 28 i jaktförordningen vilket förstärker djurägares möjligheter att skydda sina tamdjur om de blir angripna av rovdjur. Det är ett steg i rätt riktning och en öppning för en ny rovdjurspolitik.

I december 2007 presenterade den särskilda utredaren Åke Pettersson betänkandet Rovdjuren och deras förvaltning som både innehåller en verklighetsnära analys och konkreta förslag till förbättringar. Det föreslås bland annat att alla län ska göra en förvaltningsplan för rovdjuren där miniminivåer men även toleransnivåer för rovdjursantal ska anges. Att länsstyrelsen övertar Naturvårdsverkets roll och att en regional förvaltning därmed blir verklighet. Alla län ska dessutom ansvara för att ha ett antal vargföryngringar inom den egna länsgränsen vilket därmed kommer att öka spridningen av vargen över hela landet.

När betänkandet till utredningen presenterades gav miljöminister Andreas Carlgren en kommentar om att han inledningsvis var skeptisk till en regionalisering av rovdjurspolitiken och att mål om antal rovdjur borde fastställas nationellt. Det skapar nu en oro över vilken inriktning den nya rovdjurspolitiken kommer att ta.

Med anledning av vad som anförs ovan vill jag ställa följande frågor till miljöministern:

1. Avser miljöministern att verka för att en förvaltningsplan för rovdjur, där miniminivåer och toleransnivåer anges, kan ske på regional nivå?

2. Avser miljöministern att verka för att fler län ska ansvara för vargföryngringar?

3. Avser miljöministern att återkomma med en proposition utifrån Åke Petterssons betänkande Rovdjuren och deras förvaltning?