Styrningen av demokratiinstitutet Idea

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 7 mars

Interpellation

2013/14:332 Styrningen av demokratiinstitutet Idea

av Bodil Ceballos (MP)

till statsrådet Hillevi Engström (M)

Gång efter annan nås vi av larm att biståndspengar går till fel saker – ibland felaktigt men ibland också helt faktiskt så. Att biståndsmedel går till att betala skyhöga löner och ersättningar till den egna personalen och chefer när utgångspunkten för biståndet ska vara fattigdomsbekämpning kan vi säkert alla vara överens om att det är fel. De som arbetar med bistånd i dess olika former (bilateralt, multilateralt, CSO) ska självklart ha skäliga löner – dock inte oskäliga.

Veckans larm om oegentligheter på det av Sverige biståndsfinansierade demokratiinstitutet Idea reser därför återigen frågetecken om hur det står till med alliansregeringens ledning av biståndet – inte minst eftersom anställda redan 2012 gjorde oss uppmärksamma på oskäliga arvoden till en krets tidigare chefer och konsulter med oklara uppdrag. Detta skedde samtidigt som organisationen drog ned på en rad demokratiprojekt. Verksamheten beskrevs som toppstyrd utan möjlighet till insyn med mer privilegier och immunitet än FN. Detta rimmar illa med regeringens löften om ett bistånd med fokus på resultat för de fattigaste och öppenhet.

I samband med uppmärksamheten kring Idea valde UD att avvakta med att betala ut det så kallade basbudgetstödet till organisationen. Vad som hände sedan är oklart. Veckans nyhet om oskäliga ersättningar till höga chefer ger oss anledning att ifrågasätta vilka åtgärder som den dåvarande biståndsministern vidtog och hur dessa följdes upp. Vi ser åter hur flera höga chefer fått mycket generösa löneförmåner samtidigt som Idea nyligen stängde sitt kontor i Västafrika för att spara pengar. Min uppfattning av att ha haft kontakt med Ideas verksamhet i flera mottagarländer är att den är efterfrågad men alltför begränsad. Mer direkt fältverksamhet torde alltså kunna behövas.

Jag vill därför fråga statsrådet:

På vilket sätt kommer statsrådet att följa upp de eventuella åtgärder som vidtogs från och med 2012, och vad avser statsrådet att göra med anledning av den information som i veckan framkommit i tidningen Omvärlden och i Ekot?