Stressig arbetsmiljö för kvinnor

Interpellationsdebatt 27 april 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 37 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att förebygga arbetsolyckor, stress och arbetsrelaterade förslitningsskador. Monica Green framhåller att Sverige bör vara en förebild med moderna arbetsplatser som erbjuder en kreativ och människovänlig arbetsmiljö. Jag menar att detta i stor utsträckning redan är fallet. Statistiken visar att antalet anmälda arbetsolyckor och arbetssjukdomar här i landet ligger på en avsevärt lägre nivå än i jämförbara länder inom Europa och att antalet dessutom minskat de senaste åren. Detta goda läge befinner vi oss i tack vare att Arbetsmiljöverket, arbetsmarknadens parter och andra aktörer sedan lång tid tillbaka verkar för att stödja det lokala arbetsmiljöarbetet och stärka arbetsgivarna i deras roll som arbetsmiljöansvariga samtidigt som det bedrivs en effektiv tillsyn. Trots att läget alltså redan är gott har regeringen högt ställda ambitioner inom arbetsmiljöområdet, och fortsatta ansträngningar görs för att minska ohälsan i arbetslivet. Som ett led i detta har regeringen successivt förstärkt Arbetsmiljöverkets anslag under perioden 2009-2011, vilket kommer att leda till en sammanlagd nivåhöjning med 57 miljoner kronor från och med 2011. Avsikten med förstärkningen är bland annat att Arbetsmiljöverkets informations- och kunskapsspridande insatser ska utvecklas ytterligare. Härtill kommer en satsning om totalt 24 miljoner kronor under perioden 2010-2012 på en försöksverksamhet som avser nya metoder för en breddad tillsyn som når fler arbetsplatser. Bland de faktorer som kan orsaka stress i arbetslivet finns risken att utsättas för hot och våld. För att minska dessa risker har regeringen gett Arbetsmiljöverket ett särskilt uppdrag att genomföra en kunskaps- och informationssatsning. Satsningen har ett jämställdhetsperspektiv och ska ses som ett komplement till verkets ordinarie tillsynsverksamhet. Arbetsplatsrelaterade förslitningsskador utgör en stor del av de anmälda arbetsskadorna. Därför fortsätter Arbetsmiljöverket under 2010 att prioritera insatser i tillsynen på detta område. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan för arbetsmiljöpolitiken. Där kommer regeringens syn på arbetsmiljöfrågorna att sammanfattas.

Anf. 38 Monica Green (S)

Herr talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Jag tänkte börja med det senaste som Sven Otto Littorin sade här om att regeringens synpunkter kommer att sammanfattas. Ja, ni är ju inte färdiga än! Ni är inte sams om hur ni ska ha miljöarbetet. Ni låter det gå vind för våg, och ni har skurit ned på viktiga instanser under den här mandatperioden. Det är tragiskt. Vi socialdemokrater är överens med Vänstern och Miljöpartiet, och jag beklagar att Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsministern, talar nedlåtande i andra interpellationsdebatter om våra gemensamma dokument. Jag har här vårt gemensamma, väl genomarbetade dokument som handlar om en bättre arbetsmiljö och ett friskare arbetsliv. Det kallar Littorin för ett litet papper. Men vi har 20 överenskommelser och 35 gemensamma motioner som vi har lagt fram under den här tiden och som finns samlade på Rödgrön.se som Littorin och andra kan läsa. Vi har en samlad politik på väldigt många områden. Jag har hört att Littorin här i dag och hans arbetskompisar försöker att påstå något annat, men vi har som sagt en samlad politik för att kunna ta över landet i höst. Så till dagens fråga, nämligen den stressiga arbetsmiljön för kvinnor. Hur är det egentligen? Har Sven Otto Littorin, som påstår att han är ute och reser mycket, träffat städarna? Har han fått vara med och städa en toalett på 1 minut och 20 sekunder? Eller har han svabbat golvet i ett klassrum på sju minuter och dessutom hunnit torrtorka och tömma papperskorgarna? Jag vet inte om Sven Otto Littorin har gjort det, men det är vad lokalvårdarna numera får göra på ställen där man har ändrat huvudman. Städarna får en ny arbetsgivare. De får visserligen nya arbetskläder, men de får det också mycket stressigare. De får mindre tid att städa, de får lägre lön och de ska utföra alla de här arbetsuppgifterna som de hade tidigare fast med färre anställda. Detta innebär en oerhört stressig arbetsmiljö för kvinnor. Det är ett typiskt exempel på hur kvinnorna nu får betala det som den borgerliga regeringen har valt, nämligen de stora skattesänkningarna som har gått till de rika. Det är kvinnorna, bland annat lokalvårdarna, som får betala priset med stress och förslitningsskador. I det senaste numret av Kommunalarbetaren har man gjort en väldigt välgenomarbetad artikel med exempel på hur lokalvårdare nu måste städa korridorer och toaletter på ett antal minuter och hur mycket stressigare det har blivit för de här kvinnorna, för det är kvinnor som har de här stressiga jobben. De har fått lägre lön, och nu har de också fått det mycket jobbigare. Så här kan vi ju inte ha det Sven Otto Littorin! När arbetsmarknadsministern står och skryter om att allting är mycket bättre tänker han nog inte på att det är vissa som får betala priset för att några ska få det bättre, alltså att de rika ska få lägre skatt. Därför ska de här kvinnorna slita mycket mer. I upphandlingens namn ska det sparas, och det ska göras bättre, påstås det. Men i själva verket är det de här kvinnorna som får sätta sina kroppar till för att pengar ska sparas för att det ska räcka till skattesänkningar. Vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister har lagt ett gemensamt förslag på hur vi ska förändra arbetsmiljön till det bättre när vi vinner valet i höst.

Anf. 39 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag vet knappt var jag ska börja. Låt mig säga så här: Omfattningen av ord är inte ett mått på innehållets kvalitet. När jag läser det här dokumentet, pamfletten, som Monica Green hänvisar till konstaterar jag bara att det egentligen är samma gamla arbetsmiljöpolitik som man har drivit förr, och det handlar mest om anslagen och inte så mycket om någonting annat. Jag tycker att det är synd att det är så lite nytänkande i vänsteralternativets arbetsmiljöpolitik, för det här är ett område som förtjänar mer nytänkande, som förtjänar framåtanda och som förtjänar att vi tar det på allvar och inte bara fastnar i siffror. Sedan vill jag vända mig mot Monica Greens beskrivning av lokalvårdaren. Lokalvårdaren i exemplet har fått mer än 15 000 kronor i sänkt skatt under vår mandatperiod. Det är 15 000 kronor i ökad köpkraft. 15 000 kronor att köpa mjölk, blöjor, kläder och så vidare för varje år. Det motsvarar resultatet av två tre avtalsrörelser, och det har man fått under en mandatperiod. Jag tycker möjligen att Monica Green skulle applådera att vanliga människor med låga inkomster får mer pengar över i plånboken. Det är någonting bra för människor. Det är bra för ekonomin, och det är bra för de enskilda familjerna. När det gäller innehållet i arbetet och de minuter eller sekunder som Monica Green beskriver vet hon också att det naturligtvis är ett resultat av förhandling och diskussion mellan arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. Hur man organiserar arbetet internt på arbetsplatserna är ingenting som jag förfogar över, utan det är ett partsansvar att se till att få de villkoren på bästa möjliga sätt. Är man missnöjd tar man en diskussion om det i samband med avtalen eller tar en diskussion mellan fack och arbetsgivare, som sig bör på svensk arbetsmarknad. Faktum kvarstår: Den enskilde lokalvårdaren har fått väsentligt mycket mer i plånboken med vår politik. Sedan är det parterna som diskuterar arbetets innehåll, dess förläggning och på vilket sätt man ska organisera det. Jag kan naturligtvis lätt hålla med Monica Green om att hennes beskrivning inte låter särskilt trevlig, men har man en grundinställning att det är parterna som ska ansvara för arbetet på arbetsplatsen och hur man diskuterar och lägger upp det, då är det naturligtvis också där man ska utkräva ansvar om man vill förändra det hela.

Anf. 40 Monica Green (S)

Herr talman! När det gäller där som Littorin påstår om tusen spänn i månaden ska han också räkna in att det har blivit mycket dyrare att vara med i a-kassan och att det kostar mycket mer att betala sin bilförsäkring. Det är så orättvist numera med a-kasseavgifterna. En handelsanställd kvinna eller en kommunalkvinna ska betala 600-700 kronor i månaden i fackavgift medan en akademiker som ju har fått jättemycket i skattesänkning bara betalar 90 kronor i avgift per månad. Det är en typisk moderatpolitik att ta från de fattiga och ge till de rika. Kvinnorna har fått betala med stressigare arbetsmiljö, och de har inte fått mer i plånboken - inte vad de märker själva i alla fall. Då kanske Sven Otto Littorin tycker att de inte har förstått det, men de ser ju själva. Väljarna själva och lokalvårdarna själva ser ju i sina egna plånböcker när de har fått mindre arbetstid. De får inte jobba mer. De blir uppsagda och så blir de återanställda på mindre tid. De har fått lägre lön, och de ska utföra alltihop fast de är färre anställda. De har fått betala priset, och nu vill inte Littorin prata om de här enskilda fallen för han har inte med det att göra. Han vill bara prata om sådant som han tycker är bra. Sådant som har blivit dåligt, som han har försämrat i det här landet, vill han inte prata om, utan det är någon annans ansvar. Ja, det är "nånannanismen" som styr i det här landet just nu, för så blir det när man sänker ambitionsnivån i välfärden i och med att man sänker skatterna. Man vill att folk ska köpa sig till en välfärd i stället, och då blir det stora skillnader och det blir bara individen själv som får ta ansvaret. Vi rödgröna tror på en gemensam välfärd där vi tar hand om varandra och betalar efter förmåga och får ut efter behov. Det tror vi är en mycket bättre modell. Det är en välfärdsmodell med kvalitet där de här kvinnorna inte blir utslitna. Det är cyniskt av Littorin att säga så där om att vårt dokument skulle vara gammaldags. När vi skriver om våra förbättrade regler om upphandling, friskvårdsarbetet, det farliga med ensamarbetet och skydd för dem som jobbar i annat hushåll, arbetet mot diskriminering, hur vi ska utveckla mönsterarbetsplatserna, hur man ska hantera riskerna mot rån, hälsofrämjande arbetsplatser, utvecklande av företagshälsovården, nollvision för dödsfall vid olyckor, en ökning av kunskapen om arbetsmiljö inom utbildningssystemet och så vidare kallar han det för nonsens och ett litet papper. Det är en mycket bra politik som vi kommer att genomföra när vi vunnit valet i höst. Så är det på område efter område eftersom vi har en gemensam politik. Det gäller skatter. Det gäller fler jobb, hur vi ska få fler människor i arbete. Vi ska satsa på välfärd och kvalitet och inte på att människor blir utslitna på sina arbetsplatser. Det är ni, Sven Otto Littorin, som försätter dessa människor i den situationen. Vi kommer att förbättra deras situation när vi vinner valet i höst.

Anf. 41 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag har genom åren lärt mig att det inte är någon bra idé att ta ut valsegern i förskott. Man kan bita sig själv i svansen om man gör det. Jag minns hur Göran Persson spatserade upp och ned på Drottninggatan något halvår före förra valet och var säker på att han skulle vinna. Möjligen ska Monica Green fundera över att de nu befinner sig i ett läge med opinionssiffror som för Socialdemokraterna är de sämsta sedan demokratin infördes, ja, egentligen de sämsta sedan 1914. Det kan man möjligen hålla i minnet. Sedan får vi se vad som händer på valdagen. Det är långt dit. Beträffande den arbetsmiljöpamflett som De rödgröna tagit fram vill jag säga att politik är mer än bara ord. Jag skulle i så fall vilja ställa tre kontrollfrågor, men den debatten kan vi möjligen ta en annan gång, nämligen: Vem ska göra det? Vad kostar det? Vem ska betala? Det tycker jag är tre väsentliga frågor om man ska ha trovärdighet i politiken. När det gäller den gemensamma välfärden förutsätter det att fler arbetar. Det är det som bekostar gemensam välfärd. Då kan man inte ha en politik som driver jobben ut ur landet. Jag noterar den senaste överenskommelsen om höghastighetstågen. Det är uppenbart att det är storstadsborna som tillsammans ska åka höghastighetståg när de har friår, och det ska sedan betalas av glesbygden. När ni i oppositionen talar om den frågeställning som interpellationen tar upp kan jag konstatera att a-kassan är inräknad i mina 15 000 kronor. 99 procent av löntagarna i Sverige, inklusive lokalvårdarna, har fått 1 500 kronor eller mer per månad i sänkt skatt. Det är ett faktum. Det kan man läsa sig till. Den maximala höjningen av a-kasseavgiften, genom riksdagsbeslut, är 250 kronor. 1 500 minus 250 är ett netto som motsvarar väldigt mycket i plånboken. Vi kan gärna ta en diskussion om det är 15 000 eller 13 000 per år. Faktum är att det fortsatt är två eller tre gånger så mycket som en normal lokalvårdare får per avtalsrörelse. Det är bra för lokalvårdarna att få så mycket mer kvar i plånboken. Det höjer konsumtionskraften, gör det mer möjligt att fatta egna beslut, gör det möjligt att kunna få det lite bättre i vardagen. När det gäller innehållet i arbetet är det naturligtvis en fråga som måste diskuteras mellan arbetsgivare, arbetstagare och arbetstagarorganisationer. Det är så man löser den typen av diskussioner på svensk arbetsmarknad. Man sätter sig ned och går igenom ifall man tycker att kraven från arbetsgivaren är olämpliga eller orimliga vad gäller arbetets innehåll. Tycker man det löser man det hela genom förhandling. Det är så det går till. Mer pengar kvar i plånboken och lokala förhandlingar för att hantera den konkreta arbetsmiljösituationen - det är vad vi även framöver borde sträva efter. Nu vet jag att Monica Green står för en annan politik och vill ha det på ett annat sätt, vill att fler ska betala mer. Jag skulle gärna vilja höra hur ni argumenterar, Monica Green, när ni ska ta bort jobbskatteavdragen i åtminstone några steg. Vad säger du till lokalvårdaren som får höjd skatt med er politik? Kommer hon att trivas bättre på sitt arbete?

Anf. 42 Monica Green (S)

Herr talman! Sven Otto Littorin säger att vi måste ha människor i arbete. Jag håller fullständigt med. Därför är det tragiskt att vi nu har en regering som står handfallen. Vi har 100 000 fler arbetslösa än 2006 när allianspartierna påstod att det var massarbetslöshet. Vi har en arbetslöshet på 9 procent och den kan bli ännu högre, upp till 11 procent. Det är nu när vi gått igenom krisen som ni hade behövt ha en bättre politik, Sven Otto Littorin, en politik för arbete. Det har vi rödgröna. Vi har en politik som sätter jobben före stora skattesänkningar. Vi vill satsa på välfärden, på kommuner och landsting, så att lokalvårdarna inte ska behöva slita ut sina kroppar i förtid. Vi ska ha råd att ha anställda som inte behöver städa en toalett på 60 sekunder. Vi ska ha råd att se till att människor är stolta över sitt arbete och inte får sänkt arbetstid och sänkt lön. Trots att Littorin påstår att de fått mer i plånboken kan de se att de inte fått det. Vi har en politik för jobb. Ni har en politik för de rika och för dem i storstäderna. Vi har en politik för folk i hela landet, och vi tänker fortsätta att jobba för den politiken och se till att vi får en mindre stressig arbetsmiljö för kvinnorna, att vi får kvalitet i välfärden och att människor får ett arbete som gör att de håller arbetslivet ut. Arbetsmiljön ska vara så trygg och bra att man inte blir utsliten i förväg. Det saknar jag i den borgerliga regeringens politik. De har inte ens kommit med några förslag ännu.

Anf. 43 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Det är inte alldeles lätt att hålla sig till interpellationen eftersom min motdebattör gärna slänger sig med allehanda vaga påståenden och kommer med kritik som inte ett dugg handlar om sakfrågan. Låt oss konstatera att LO i dag presenterat en prognos som visar på 100 000 färre arbetslösa, 100 000 fler sysselsatta i år jämfört med den prognos de gjorde i höstas. Det är ett bra betyg på krishantering. Därtill kan vi konstatera att vi har en arbetsmiljö som kännetecknas av färre arbetsplatsolyckor, färre arbetsplatsrelaterade sjukdomar, färre arbetsplatsdödsfall. Vi får alltså en bild av en arbetsmarknad som mår väsentligt mycket bättre än vi kunde befara för bara ett år sedan. Det är inte resultatet av något hokuspokus. Det är resultatet av en aktiv politik för att bekämpa utanförskap och se till att få en bättre arbetsmiljö. Det vill det rödgröna alternativet bekämpa genom en politik som stampar bort jobben från svensk arbetsmarknad och som på arbetsmiljöområdet består av ett antal sidor i ett slags pamflett som beskriver en återgång till en gammal politik som i grunden egentligen bara handlar om mer anslag till Arbetsmiljöverket. Det är lite synd att det är på det sättet, men det blir å andra sidan en rolig valrörelse.

den 9 april

Interpellation

2009/10:331 Stressig arbetsmiljö för kvinnor

av Monica Green (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

För hundra år sedan kämpade kvinnor för rösträtt, i dag för en jämställd arbetsmarknad. På hundra år har vi ännu inte lyckats nå målet om lika lön för lika arbete och mäns arbete värderas fortfarande högre än kvinnors. 

Arbetslivet i Sverige i dag är inte jämlikt. Kvinnors och mäns arbetsvillkor ser olika ut. Kvinnor dominerar fortfarande bland dem som har tidsbegränsade anställningar, timanställningar och deltidstjänster. De arbeten som i dag domineras av kvinnor värderas lägre än de arbeten som domineras av män.

Sverige borde vara en förebild med moderna arbetsplatser som erbjuder en kreativ och människovänlig arbetsmiljö. Men tyvärr går utvecklingen åt fel håll. Tre år med en borgerlig regering har inneburit att jobben har blivit både otryggare och osäkrare. Hittills har 25 000 välfärdsarbeten försvunnit och fler kommer att försvinna de kommande åren enligt regeringens egna bedömningar. I takt med att fler välfärdsarbeten försvinner blir det alltmer stressigt för dem som är kvar. Ensamarbeten och tunga lyft inom vård, hemtjänst och hushållsnära tjänster kan leda till arbetsrelaterade sjukdomar. För att förebygga arbetsolyckor måste ett kontinuerligt förebyggande arbete pågå. Samtidigt som trenden i vissa delar ser positiv ut, ser det sämre ut med utvecklingen av den stressrelaterade ohälsan. Regeringens nedrustning av arbetsmiljöarbetet innebär att framtiden ser mörk ut.

Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att förebygga arbetsolyckor, stress och arbetsrelaterade förslitningsskador?