Stödet till ny-, om- eller tillbyggnad av icke-statliga kulturlokaler

Herr talman! Det är i alla fall inte nio interpellationer som jag räknade till att min kollega Beatrice Ask hade i dag på eftermiddagen. Lars Wegendal har frågat mig vad jag ämnar göra för att säkra bidragsgivningen till de projekt som Boverkets samlingslokalsdelegation stöder. Som Lars Wegendal mycket riktigt beskriver bakgrunden föreslog regeringen att stödet till icke-statliga kulturlokaler skulle minska med 6 miljoner kronor på tilläggsbudgeten för 2006. Riksdagen beslutade sedan i enlighet med regeringens förslag. De indragna medlen omdisponerades tillfälligt till andra prioriterade ändamål inom politikområdet. För 2007 är dock anslaget återställt till den ursprungliga nivån på knappt 10 miljoner kronor. Med hänsyn till att utbetalning av dessa bidrag sker först när projekten är avslutade disponerar Boverket för 2007 ett anslagssparande som överskrider de 3 procent av anslaget som en myndighet normalt får disponera. Den utgiftsprognos som Boverket lämnade den 23 januari 2007 indikerar att de tillgängliga medlen täcker de prognostiserade utgifterna för 2007. Den tillfälliga minskningen minskar däremot möjligheten att i år bevilja bidrag. Det är beklagligt men ofrånkomligt. Men de beslut som redan är fattade av Boverkets samlingslokalsdelegation täcks av de medel som finns tillgängliga för 2007.

Herr talman! Tack i denna sena timme, kulturministern, för svaret. Det här svaret hade jag hoppats att bli nöjd med, men tyvärr måste jag säga att det faktiskt är en stor besvikelse både för mig och naturligtvis för kulturinstitutionerna som hade förhoppningar att få medel ur det här anslaget. Jag vet även att vissa delar av den så kallade högeralliansen egentligen inte i grunden ställer upp på ministerns uppfattning, i varje fall inte i retoriken. Men det senare verkar vara mer regel än undantag. Samarbetet verkar kosta väldigt mycket mer för de övriga tre partierna i högeralliansen än för det parti som kulturministern representerar. Men det är naturligtvis inte det som gör att jag känner mig missnöjd med interpellationssvaret. Nej, orsaken till att jag är missnöjd är att vi i utskottet i samband med budgetarbetet fick information från den nuvarande kulturministerns dåvarande statssekreterare om just den neddragning som regeringen föreslog på tilläggsbudgeten vad gäller icke-statliga kulturlokaler, det vill säga att föra över de här 6 miljonerna från 2006 års budget till centrala museers pensionskostnader. Om jag inte missminner mig var det Arkitekturmuseet som hade genomfört någon typ av omorganisation, och det hade lett fram till utgiftsökningar, bland annat ökade pensionskostnader. På en direkt fråga lovade statssekreteraren att denna omdisponering mellan anslagen inte skulle innebära ett minskat beslutsutrymme under 2007 för samlingslokalsdelegationen. Jag måste säga att jag blir oerhört både ledsen och besviken när jag nu konstaterar att statssekreteraren faktiskt har lurat hela kulturutskottet. Men det kanske är värre än så. När jag talar med delar av högeralliansen får jag en beskrivning av situationen som pekar mot att man tror att delegationens beslutsutrymme är precis som det anges i budgeten för 2007. Omdisponeringen påverkar inte 2007 års beslutsutrymme. Där är i varje fall ministern ärligare. I ministerns svar framgår det tydligt hur verkligheten ser ut. Samlingslokalsdelegationen får under 2007 ett minskat beslutsutrymme med 6 miljoner kronor, vilket allvarligt påverkar alla de kulturprojekt ute i landet som har sänt in sina ansökningar. Jag har en lista som omfattar beslut för ungefär 53 miljoner kronor för samtliga insända förslag. Det handlar om en beräknad projektkostnad på 234 miljoner. Det är precis så. De få miljoner som denna samlingslokalsdelegation har att bevilja genererar minst fem gånger så mycket investeringar där de externa finansiärerna står för fyra femtedelar och staten på sin höjd för en femtedel. En naturlig fråga är om regeringens samtliga partier står bakom det svar som ministern har lämnat. Ett svar på den frågan tror jag är bra för den fortsatta diskussionen och debatten.

Herr talman! Jag är ledsen att Lars Wegendal inte är nöjd, men det har han sällan varit i de debatter vi har haft. Jag kan inte göra så mycket åt det. Vi tillhör ju olika politiska block. Det var rätt mycket diskussion om hur frågan har hanterats i regeringen. Det svar som jag föredrog nyss står regeringen bakom. Frågorna bereds noga mellan de olika partierna, just därför att det är viktigt att vi talar med en och samma röst. Jag tänker inte på något sätt skylla ifrån mig, även om jag inte var delaktig i budgetarbetet som pågick då. Jag kunde inte exakt hur turerna gick och varför vissa omdispositioner gjordes när pengar togs från flera olika håll. Där var uppfattningen att det fanns medel att disponera om från Boverket med utgångspunkt i de prognoser som man hade lämnat för 2006. Det kommer naturligtvis att bli en viss fördröjning för en del ansökningar som ligger inne. Men, som sagt, pengarna är nu återförda, och därmed ska det inte vara några problem för framtiden. Det är väl det jag kan säga nu.

Herr talman! Kulturministern uttryckte i sitt svar: "Den tillfälliga minskningen minskar däremot möjligheten att i år bevilja bidrag. Detta är beklagligt men ofrånkomligt." Snälla kulturministern! Jag förstår att kulturministern tycker att det är beklagligt, men inte är det ofrånkomligt. Det måste väl vara ett felaktigt ordval. Naturligtvis handlar det om prioriteringar. Det här är något som tydligen den samlade högeralliansen, inklusive Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, har bestämt sig för att göra. Pengarna tas bort för att satsa på kulturlokaler i hela landet. Det beklagar jag oerhört mycket. Som jag sade tidigare handlar det här om ungefär 53 miljoner i ansökningsvolym. Det är fråga om 36 olika projekt och en total projektkostnad på 234 miljoner kronor. Eftersom regeringen dribblar bort 6 miljoner återstår knappa 4 miljoner kronor att fördela. Det är djupt tragiskt för alla de kulturinstitutioner ute i landet som har sökt pengar från anslaget. Det här går inte att reparera. Kulturministern säger att situationen är återställd och att pengarna är återförda i 2007 års budget. Men problemet är att de 6 miljonerna tar beslutsutrymmet för 2007. För 2007 går det att fatta beslut för bara 3,9 miljoner, det vill säga ungefär tre fyra projekt kan beviljas pengar mot i annat fall kanske 10-15. Det är djupt tragiskt. Det är bekymmersamt att säga att man vill satsa 10 miljoner och sedan blir det bara 3,9 miljoner. Mitt bekymmer handlar egentligen om att kulturinstitutionerna jämför sig med andra statliga institutioner som de ser får pengar av detta anslag. Det är naturligtvis ett bekymmer med den utbyggnad som borde ske. Kulturministern sade själv i en tidigare interpellationsdebatt att den högerledda regeringen satsar på kultur i hela landet. Det här är precis tvärtemot. Det här visar att ni vill nedrusta kultursatsningarna i hela landet.

Herr talman! Jag vet inte vad jag ska säga när Lars Wegendal använder uttryck som "djupt tragiskt". Jag kan se mycket som sker i andra delar av världen, till exempel Indonesien, som är djupt tragiskt. Att säga att detta är "djupt tragiskt" är väl ändå att överdriva. Det är alldeles riktigt att detta innebär en del förseningar. Men regeringen har rätten - och tar sig ofta den rätten - att göra omprioriteringar i budgeten. Det fanns flera omprioriteringar som behövde göras. Ett exempel, som det också har stått om i tidningarna, även om kopplingen inte är helt glasklar, är de besvär som Arkitekturmuseet har dragits med under långa tider - ända sedan år 2000. Det har varit höga sjukskrivningstal bland annat beroende på arbetsmiljöproblem, mögel och annat. Det var absolut nödvändigt att göra något eftersom läget hade blivit akut. Det är ofrånkomligt och tråkigt för många av de lokaler som har renoveringsbehov som får vänta ytterligare lite, men "djupt tragiskt" är det ändå inte.

Herr talman! Jag förstår att kulturministern inte är speciellt intresserad av att debattera frågan. Hon hänvisar till ofrånkomligheten, men jag har svårt att se att det här är en sådan fråga där man kan hänvisa till ofrånkomlighet eftersom det handlar om förhållandevis lite pengar. Den här typen av frågor, egentligen vilka frågor som helst i kulturbudgeten som vi har debatterat i dessa interpellationer, kan inte jämföras med de katastrofer som sker i Indonesien. Jag förstår inte riktigt vad kulturministern försöker göra för jämförelse. Det är kanske också ett tecken på att kulturministern inte är speciellt intresserad av att debattera kulturpolitik. Vi har märkt det tidigare i olika sammanhang. Jag tycker att detta är ett gott exempel på det.

Herr talman! Jag kan konstatera att behoven är stora. Lars Wegendal var själv inne på detta, och listan kan säkert göras hur lång som helst. Det finns alltid hål att fylla, saker som behöver göras och saker man önskar sig. Sedan kan vi återkomma till det här med "djupt tragiskt". Lars Wegendal avslutar sitt anförande med att säga att jag är ointresserad av att diskutera kulturpolitik. Det är nästan så att jag kräver en offentlig ursäkt.