<h2>Interpellation 2025/26:212 Statsministerns ansvar för utlämnande av handlingar enligt offentlighetsprincipen</h2>
av Laila Naraghi (S)
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
 
Justitieministern har till riksdagen vidgått att statsministern och hans medarbetare borde ha hanterat DN:s förfrågningar med anledning av offentlighetsprincipen mer skyndsamt. Det hela handlar om hur statsministerns kansli har hanterat journalisters begäran om utlämnande av handlingar i granskningen av statsministerns barndomsvän Henrik Landerholm. Han var tidigare säkerhetsrådgivare men har som bekant lämnat den posten. Det har rört sig om mycket långa väntetider för DN för att få del av handlingar enligt offentlighetsprincipen. JO har begärt att Regeringskansliet, Statsrådsberedningen, gör en utredning och yttrar sig över det som förs fram i anmälan. JO:s tillsyn omfattar dock inte regeringen eller enskilda statsråd, så JO är förhindrad att granska statsminister Ulf Kristersson och statssekreterare Johan Stuart. Det ankommer i stället på riksdagen, i enlighet med regeringsformen. I denna granskning har justitieministern nu vidgått att statsministern borde ha hanterat frågan annorlunda. Det är välkommet att justitieministern vidgått, alltså erkänt, detta. Närmare bakgrund ges i interpellation 2025/26:140 och tillhörande ärende i kammaren. Med anledning av ovan vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson, i hans egenskap av myndighetschef för dels Statsrådsberedningen, dels hela Regeringskansliet:  <ol><li>Avser statsministern att vidta några åtgärder för att förändra sin tjänsteutövning, för att förhindra att detta upprepas av honom och hans statssekreterare? </li><li>Om ja, vilka åtgärder avses vidtas? </li><li>Om nej, varför inte?</li></ol>

Statsministerns ansvar för utlämnande av uppgifter till rättsväsendet

Interpellation 2025/26:212 av Laila Naraghi (S) Statsministerns ansvar för utlämnande av handlingar enligt offentlighetsprincipen

Video

Fru talman! Laila Naraghi har ställt ett antal frågor till statsministern som gäller dels om statsministern avser att vidta några åtgärder för att förändra sin tjänsteutövning när det gäller utlämnande av allmänna handlingar, dels varför statsministern inte har tillsatt en utredning i fråga om Regeringskansliets uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen eller vidtagit några åtgärder för att undvika att Regeringskansliet undanhåller bevis från rättsvårdande myndigheter.Interpellationerna har överlämnats till mig.Vi har haft utbyte kring de här frågorna tidigare här i kammaren, och då har jag berättat att Regeringskansliet har vidtagit åtgärder i syfte att just skapa en bättre robusthet i hanteringen av ärenden som gäller utlämnande av allmänna handlingar.Regeringskansliet genomför också utbildningsinsatser och tar fram eller ser över stödmaterial för att underlätta hanteringen. Vad gäller de här insatserna är det naturligtvis så generellt att de gäller för handläggning av utlämnandeärenden. I nuläget finns det därför inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder.När det gäller uppgiftslämnande till rättsväsendet kan jag konstatera att det inte är någon skillnad mellan de skyldigheter som Regeringskansliets medarbetare har och de skyldigheter som alla medborgare har att lämna uppgifter inom ramen för en brottsutredning.Som jag tidigare har lyft fram har jag fullt förtroende för att Regeringskansliet och dess anställda agerar i enlighet med dessa skyldigheter. En annan sak är, som jag också har lyft fram tidigare, att det under en förundersökning inte är ovanligt att utredningsläget förändras i takt med att nya uppgifter kommer fram.Jag har tidigare framhållit det svenska rättsväsendets självständighet gentemot riksdagen och regeringen. Det är därför inte lämpligt för mig i min roll att närmare kommentera innehållet i en pågående rättsprocess. I den delen har jag inte ändrat inställning.

Fru talman! Riksenheten för säkerhetsmål och chefsåklagare Per Lindqvist har utrett brottsmisstankarna mot en före detta säkerhetsrådgivare vid Statsrådsberedningen i Regeringskansliet. Det handlar om statsminister Ulf Kristerssons bästa kompis Henrik Landerholm.Säpo slår i sin förundersökning fast att Regeringskansliet har lämnat en oriktig redogörelse för händelseförloppet. Ett av felen har berört tidslinjen och hanteringen kring information som tillsänts Regeringskansliet. När Regeringskansliet hade att lämna ut mejl till Säpo kring detta, då Säpo hade att samla in bevisning, exkluderades detta bevis. Regeringskansliet avstod sålunda från att lämna ut bevisning till rättsvårdande myndighet.Vad gäller frågan om att Regeringskansliet har undanhållit bevis för Säpo har chefsåklagaren sagt: Det ligger utanför ramen för den brottsutredning som vi bedriver, och vi har därför inga synpunkter på detta.Fru talman! Det åligger inte Riksenheten för säkerhetsmål att väcka åtal mot eller utöva tillsyn av regering och enskilda statsråd. Det ansvaret åligger riksdagen i enlighet med regeringsformen. Det kallas granskning och är grundlagsskyddat.Jag har fått svar från justitieministern att inga åtgärder har vidtagits av statsministern för att han själv eller hans kansli inte ska undanhålla bevis från Säpo framgent. Det är besynnerligt.Fru talman! I en annan men närliggande fråga som gäller att statsministern och hans kansli har brustit i sin hantering av offentlighetsprincipen i Landerholmsaffären har regeringen genomfört åtminstone en delvis utredning om det inträffade samt vidtagit vissa åtgärder såsom utbildningsinsatser och stödmaterial.Justitieministern har till riksdagen vidgått att statsministern och hans medarbetare borde ha hanterat det annorlunda, men varför görs inte detsamma när det kommer till att inte undanhålla bevis från en rättsvårdande myndighet? Enligt Säpo har statsministerns kansli brustit här, och då är det rimligt att, liksom i det andra fallet där justitieministern vidgått att statsministern brustit, dels undersöka saken, dels vidta utbildningsinsatser och ta fram stödmaterial så att det inte upprepas. Varför har det inte gjorts av statsministern?Det är, fru talman, mycket allvarligt att vi har ett statsministerkansli som lämnar oriktiga redogörelser till rättsväsendet. För att använda Säpos egna ord: Statsministern är chef och bär ansvar.Fru talman! Justitieministern säger att han inte kan kommentera en pågående rättsprocess. Det har jag inte heller begärt. Frågan om varför statsministerns kansli har lämnat en oriktig redogörelse till Säpo är inte föremål för någon rättsprocess. Det är inte heller något som, vad jag förstår, prövas i pågående rättsprocess, lika lite som utlämnandet av handlingar om Landerholmsärendet är föremål för en rättsprocess. Där har justitieministern vidgått att statsministern har brustit i sin hantering. Justitieministern har där meddelat att utredning och åtgärder har vidtagits.Fru talman! Hur kommer det sig att det har varit möjligt att göra detta under tiden som Landerholm står åtalad men inte det andra? Inget av detta prövas av rättsväsendet.Jag upprepar vad chefsåklagaren har sagt om att statsministerns medarbetare har lämnat en oriktig redogörelse till Säpo: Det ligger utanför ramen för den brottsutredning som vi bedriver, och vi har därför inga synpunkter på detta.Eller har justitieministern andra uppgifter? I så fall har justitieministern de facto kommenterat ärendet, om än indirekt, vilket skulle vara problematiskt.Här måste jag be justitieministern om ett klargörande i denna redan röriga Landerholmssoppa. Är statsministerns kanslis undanhållande av bevis uppe för prövning i rättsprocessen, trots att chefsåklagaren har sagt att det inte är det? Det är i så fall en stor nyhet. Men om det inte är föremål för detta, fru talman, bör justitieministern sluta gömma sig bakom tomma ord så att riksdagens granskning kan fortgå i enlighet med regeringsformen – vår grundlag.Vi måste få granska detta. Man kan inte gömma sig bakom att det här är en rättsprocess, för det ryms inte i den pågående rättsprocessen.

Fru talman! Jag är inte säker på att omständigheterna i det här fallet blev så oerhört mycket klarare av Laila Naraghis inlägg, men jag kan ändå göra ett försök att svara. Vad gäller uppgifter i en pågående brottsutredning har jag vidgått att utredningsläget självklart kan förändras över tid. Det är så att säga ingenting som är konstigt i sig. Jag har naturligtvis inte påstått att den fråga som Laila Naraghi ställer skulle vara föremål för den pågående rättsprocessen. Däremot är förstås de omständigheter vi talar om föremål för den pågående rättsprocessen, för rättsprocessen handlar ju om de omständigheterna. Men det betyder inte att vinkeln med vilka uppgifter som har lämnats i en brottsutredning, och vid vilken tidpunkt, är föremål för rättsprocessen.Vad gäller åtgärder är det ändå lite skillnad på de två situationerna. När det gäller hanteringen av förfrågningar om allmänna handlingar är det i högsta grad en rutinfråga: Hur ska man hantera förfrågningar som kommer in? Hur ska man göra det skyndsamt? Hur ska man säkerställa att det inte blir dröjsmål i onödan? Hur ska man säkerställa att olika delar av systemet jobbar samfällt för att åstadkomma detta?När vi senast sågs och talade om detta pekade jag på det som har gjorts inom ramen för Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Jag sa också att även de allmänna handlingar som avsåg statsministern och statsministerns statssekreterare kunde ha lämnats ut mer skyndsamt. Det betyder att diskussionen om hur man kan förbättra de rutinerna förstås träffar båda delarna av systemet.När det gäller att lämna uppgifter till en förundersökning är det så att säga inte en rutinfråga utan en laglig skyldighet som gäller lika för var och en. Om det uppstår en diskussion om vilka uppgifter som har lämnats och vid vilken tidpunkt och om det refereras till vad åklagaren har sagt i ärendet är det klart att det kvitteras att korrekta uppgifter självklart ska lämnas till rättsutredningen. Det budskapet är förstås entydigt från regeringen. Vad jag säger är dock att den insikten och det budskapet inte har följts av några särskilda åtgärder.Jag säger varken mer eller mindre än så utan upprepar det som är självklart, det vill säga att den skyldigheten gäller för var och en av oss oavsett om vi får frågor i egenskap av medborgare eller om vi får frågor i egenskap av tjänstemän i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för resonemanget, får jag väl säga.Jag noterar att justitieministern gör någon typ av distinktion här, men jag skulle väl önska att Regeringskansliet även såg det som en rutin att inte lämna oriktiga redogörelser till rättsvårdande myndighet och att man ser att det är en lagfråga som rör offentlighetsprincipen.Jag väljer dock att lita på chefsåklagaren, fru talman, i att det vi diskuterar här i dag inte är föremål för brottsutredningen och därför inte för rättsprocessen. Därför är det självklart att vi här i riksdagen måste axla vårt ansvar och granska statsministerns tjänsteutövning.Jag ska studera protokollet och se vad det var justitieministern sa i inledningen av sitt inlägg. Det kan väl inte vara så att man från regeringens sida försöker underminera riksdagens kontrollmakt i detta ärende genom att peka på en rättsprocess som inte handlar om det jag ställer frågor om. Det vore i så fall besvärande. Men låt oss titta i protokollet, eller också kan justitieministern gärna förtydliga detta.(Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M): Jag står ju här, så jag kan svara sedan.)En sak är dock säker: Kristerssons hantering är besvärande. Det är sorgligt att se en regering och en justitieminister försöka täcka upp för detta förvaltningsmässiga haveri. Här behöver landets justitieminister stå pall. Det borde ha varit statsministern som stod här och svarade på riksdagens frågor.Säpo har konstaterat att Regeringskansliet har undanhållit bevis, och så här kan vi inte ha det. Statsministerns kansli måste förmås lämna korrekta uppgifter till rättsvårdande myndigheter, och här har justitieministern ett ansvar att axla. Säpo sorterar under Justitiedepartementet, som justitieministern är chef över. Jag utgår från att justitieministern står upp för sin egen myndighet.Fru talman! Jag har själv erfarenhet av gott samarbete med Gunnar Strömmer, och jag uppskattar justitieministern. Jag har höga förväntningar på hans integritet. Hemma i Oskarshamn, som jag kommer från, styr dessutom socialdemokrater och moderater ihop – precis som vi gör på många håll runt om i landet – och jag har goda erfarenheter av detta.Genom åren har jag även här i riksdagen haft ett mycket gott samarbete med Moderaterna, tidigare i konstitutionsutskottet och nu i civilutskottet. Jag uppskattar samarbetet. Vi lägger alla manken till för att det ska funka, för att göra det bästa för Sverige och för att våra grundlagar ska ha fullt genomslag här i landet.Fru talman! Jag säger detta för att tydliggöra att det för mig inte handlar om att Ulf Kristersson eller Gunnar Strömmer är moderat. Jag står här i dag för att Sverige har en statsminister som missköter sig i sin tjänsteutövning; det visar hela Landerholmaffären med tydlighet.Det visar sig i statsministerns hantering av offentlighetsprincipen, där justitieministern själv har vidgått – det vill säga erkänt – att statsministern har gjort fel. Det visar sig i det faktum att statsministern och hans kansli far med osanning inför rättsvårdande myndighet. Det visar sig också i det faktum att statsministern skickar hit justitieministern för att svara på frågor om statsministerns tjänsteutövning, det vill säga något han själv bör stå till svars för.Fru talman! Jag har ställt enkla, konkreta frågor till statsministern. Det är ynkligt av honom att inte bemöda sig om att komma hit och besvara dem. Så här kan man inte bete sig mot svensk allmänhet eller mot riksdagen, fru talman. Vi har en grundlagsskyddad uppgift att granska regeringen och lyfta de frågor vi anser nödvändiga. Som ledamot tar jag det på allvar.Jag har lyft frågor även gentemot Sledda regeringars ministrar. Det har inte alltid varit enkelt, men det har gjorts; ett exempel är slutförvaret och ett annat ryskt bränsle i Vattenfalls reaktorer, med mera. Jag säger detta enbart för att förekomma eventuellt härjande om att detta är partitaktiserande, för det är det inte. Det rör frågor kring Sveriges statsminister och hans tjänsteutövning – hur han har använt sin makt för att hjälpa sin kompis. Riksdagen måste få granska det utan att moderater och regering saboterar eller försöker gömma sig bakom saker som inte gäller.Jag vet att många följer detta med stort intresse. Många, också tidigare moderatväljare, är besvärade av hur Kristersson har använt den offentliga makten för att skydda sin kompis Landerholm.

Fru talman! Jag skulle naturligtvis aldrig antyda att det fanns ens ett korn av partipolitiska överväganden bakom de frågor som Laila Naraghi ställer här i dag.Jag vill invända att det blir lite av en strid om påvens skägg att diskutera vad som ingår i förundersökningen och vad som inte gör det. Vad åklagaren säger är att det påstådda undanhållandet av bevis naturligtvis inte är en del av förundersökningen eftersom den handlar om påstådd brottslighet i andra avseenden. Sedan har jag bara sagt att de där bevisen som sägs inte ha lämnats in på ett korrekt sätt naturligtvis är en del av förundersökningen, men det är ju för att det är bevis rörande det brott som den handlar om.Detta blir ett resonemang om en fråga som egentligen inte spelar någon roll eftersom jag aldrig har påstått att något av det vi säger där skulle förhindra riksdagen från att utföra sitt uppdrag. Om det är så att riksdagen vill ställa frågor om det som åklagaren säger är det naturligtvis ingenting som hindras av att det pågår en förundersökning; jag har bara försökt svara på frågor om vad som ingår och inte, och det tror jag är rätt klart både när jag säger det och, för all del, för den som vill läsa protokollet i efterhand.Jag konstaterar bara återigen att det har vidtagits åtgärder när det gäller rutinerna för utlämning av allmänna handlingar, för det har förstås ett starkt allmänintresse att det sker på ett korrekt och skyndsamt sätt.Vad gäller skyldigheten att lämna information till pågående rättsutredningar gäller den naturligtvis lika för alla. Jag har uttryckt ett stort förtroende för Regeringskansliet i det avseendet. För den händelse någonting inte har gått till på rätt sätt i det avseendet upprepar jag, precis som jag har gjort tidigare, att detta är en skyldighet som gäller för var och en – förstås även för medarbetare i Regeringskansliet. Det tycker jag är ett mycket klart och tydligt besked.

Fru talman! Dessa interpellationer lämnades till statsministern för två veckor sedan. Det är konkreta, enkla frågor att besvara. Justitieministern säger här att det inte finns något som hindrar att vi ställer dem. Eftersom det inte finns något som hindrar oss från att ställa dem hade man ju önskat att statsministern själv kom hit och besvarade dem. Ändå sänder Kristersson fram justitieministern.Det hedrar Gunnar Strömmer att han har vidgått att statsministern har gjort fel och brustit i sin hantering när det kommer till offentlighetsprincipen. Jag vet att det är många som lyssnar i dag. För den som kanske inte är helt bevandrad i kansliprosa kan jag meddela att ”vidgå” enligt Svenska Akademiens ordlista betyder ”erkänna”. Justitieministern har alltså erkänt att statsministern gjort fel.Men, fru talman, det hade varit på sin plats att justitieministern också stod upp för vikten av att statsministern och hans medarbetare inte undanhåller bevis från rättsvårdande myndighet. Det är vad som har skett. Statsministern borde komma hit till riksdagen och svara på frågor om detta.Vi får helt enkelt återkomma till statsministern och hålla tummarna för att Gunnar Strömmer inte ännu en gång lånar ut sig för den här typen av tillställning. Sveriges riksdag och svensk allmänhet har rätt att förvänta sig att statsministern sköter sina uppgifter. I det ligger att respektera svensk lag och lämna uppgifter till rättsvårdande myndigheter. Vad ska barn och ungdomar tänka när de ser att landets statsminister och hans medarbetare beter sig så här?Fru talman! Eftersom det här är sista gången jag tar till orda i denna kammare före jul vill jag passa på att önska god jul till talmannen, alla våra kollegor, alla medarbetare i Riksdagsförvaltningen och naturligtvis även justitieministern.Jag vill också be justitieministern att framföra en julhälsning till statsministern. Jag hoppas att statsministern river av plåstret och vågar sig hit till kammaren under det nya året. Nytt år, ny chans! Jag vill ge honom en ny möjlighet att respektera regeringsformen. Det är inte värdigt att hålla på som han gör nu när han försöker krumbukta sig bort från riksdagens granskning. Det är respektlöst mot svensk grundlag.

Fru talman! Laila Naraghi ställer förstås berättigade frågor och får också raka svar på de frågorna.Självklart har riksdagen rollen att granska statsministern; det här meningsutbytet är ett uttryck för det. Jag vet att det hanteras ärenden i konstitutionsutskottet som har anknytning till de här frågorna, och det är förstås helt berättigat att detta sker.På dessa raka frågor har jag förmedlat, tycker jag, ganska klara svar. Det första gällde hanteringen av de allmänna handlingarna, som inte var huvudnumret i dag. Detta skulle ha skett mer skyndsamt. I efterhand har man gått igenom det, kollat hur det kunde ha gjorts på ett bättre sätt och sedan dragit slutsatser och lärdomar av det.Vad gäller frågan om att lämna uppgifter till en pågående förundersökning har jag sagt det enda rimliga och raka, nämligen att detta är en laglig skyldighet som gäller oss alla. Det gäller förstås också medarbetare i Regeringskansliet. Jag har mycket stort förtroende för medarbetarna i Regeringskansliet, både i det avseendet och i alla andra avseenden.Laila Naraghi är i sin fulla rätt att ställa frågor. Jag har på det hela taget lämnat nyanserade svar. Om det blir en fortsättning på det nya året återstår att se. Jag instämmer i varje fall i hälsningen om en god jul och så småningom ett gott nytt år.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.