Statlig styrning av Vattenfall AB

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 22 april 2008

Interpellation: Statlig styrning av Vattenfall AB

Interpellation 2007/08:529 av Bolund, Per (mp)

den 27 mars

Interpellation

2007/08:529 Statlig styrning av Vattenfall AB

av Per Bolund (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Vattenfalls affärsverksamhet och statsmakternas styrning av bolaget måste baseras på att verksamheten ska vara i överensstämmelse med de riktlinjer för miljö- och energipolitiken som riksdagen fastställt. Detta är dessvärre inte fallet i dag. Företagets elproduktion bygger i hög utsträckning på fossila bränslen samtidigt som förnybara energislag som vindkraft, biobränsle och avfall står för en försvinnande liten andel. Vattenfall planerar dessutom för utökad brunkolsbrytning och nya kraftverk för elproduktion ur brunkol som är det absolut smutsigaste sättet att producera el och värme. Förutom brunkol planerar Vattenfall dessutom för nya kraftverk för att elda stenkol utanför Hamburg och på flera andra ställen i Tyskland vilket kommer att öka utsläppen radikalt.

Den nästan obefintliga statliga styrningen av Vattenfall har därmed gjort att bolaget nu snabbt raserar Sveriges förtroende i klimatfrågan. I Vattenfalls egen resultatredovisning för perioden januari till september 2007 framgår det att produktionen från fossila bränslen har ökat med 2 terawattimmar under det tredje kvartalet i år jämfört med samma period förra året. Samtidigt som resten av Europa arbetar hårt för att minska sin klimatpåverkan ökar det svenska statliga energibolaget sin fossila produktion med 11 procent på bara ett år!

Även på kärnkraftssidan har Vattenfall misskött sig. Vattenfalls två tyska kärnkraftverk i Brunsbüttel och Krümmel snabbstoppades den 28 juni 2007 på grund av bränder och säkerhetsproblem. Efter detta har det varit en intensiv debatt om kärnkraften i Tyskland där Vattenfall fått mycket hård kritik för sitt säkerhetsarbete. Vattenfall har tidigare även som ägare medverkat till det allvarliga tillbudet i Forsmarks kärnkraftverk, där det blev tydligt att ägaren satte verkets lönsamhet före säkerheten.

Det är också oerhört väsentligt att Vattenfall, som ett helägt statligt bolag, inte driver en egen agenda på den internationella arenan som står i strid med den linje som Sverige företräder. Det är därför oroväckande att företaget genom intensiv politisk lobbyverksamhet försöker påverka beslut inom bland annat EU. Detta agerande riskerar att alvarligt skada Sveriges röst i internationella klimatförhandlingar. När regeringen driver en linje medan det statliga energibolaget försöker genomdriva en annan politik inom EU och internationellt skapas en osäkerhet om vilken linje Sverige egentligen står för. Det finns en stor risk att det uppfattas som att Sverige driver en officiell linje medan man via Vattenfall i skymundan försöker driva igenom en annan agenda. De resurser som Vattenfall spenderar på att försöka påverka politikens utformning bör därför hållas på en låg nivå, och de ska på ett tydligt sätt särredovisas.

Förutom all klimatskadlig verksamhet och försummelse vid kärnkraftverk granskas nu Vattenfall även i en kartellhärva i Tyskland. Enligt det tyska konkurrensverket Bundeskartellamt har de fyra stora elbolagen på den tyska elmarknaden, varav ett är Vattenfall, haft kartelliknande samarbete och den tyska kartellmyndigheten har gjort razzior mot elbolagen. Vattenfalls ledning har enligt myndigheten haft hemliga träffar med direktörer i de övriga stora tyska elbolagen där de har utbytt information om strategier och investeringar. Syftet har varit att behålla makten över marknaden och att hålla priserna uppe. De ska också sinsemellan ha delat upp marknader för att slippa konkurrens.

Det är således uppenbart att Vattenfalls verksamhet strider mot den klimatpolitik som antagits av Sveriges riksdag. Regeringen måste vidta åtgärder för att se till att Vattenfalls verksamhet stämmer överens med både de miljömål som riksdagen fastställt och de svenska internationella åtagandena på miljöområdet. En del i detta är att bolaget bör avveckla användningen av brun- och stenkol i Tyskland och Polen. Regeringen bör därför verka för att Vattenfall tar fram en plan för en fullständig avveckling av denna verksamhet så fort som möjligt. Vidare bör Vattenfall åläggas att redovisa en plan för hur bolaget ska medverka till att målen i EU:s energiplan uppnås. För att ytterligare tydliggöra Vattenfalls ansvar inom miljö- och energipolitiken bör bolaget dessutom få tydliga årliga mål för reducering av koldioxidutsläppen. Detta gäller även Vattenfalls agerande när det gäller ansvarsfull drift av kärnkraftverk.

Vattenfall fick år 2005 ett tillägg i bolagsordningen, att bolaget ska vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning. Riksrevisionen har i rapport 2007:29, Vattenfall – med vind i ryggen?, konstaterat att uppdraget behöver förtydligas och att regeringen måste kräva en fördjupad återrapportering från Vattenfall om hur uppdraget genomförs. Riksrevisionen anser också att Vattenfall behöver anpassa sina dotterbolags bolagsordningar så att tillägget även omfattar dessa.

Årsstämman för Vattenfall AB kommer år 2008 att hållas den 29 april i Stockholm. Eftersom staten är ensam ägare till Vattenfall kan regeringen på årsstämman utöva sitt ägarinflytande och genom tydliga ägardirektiv styra Vattenfall så att bolaget genast minskar sina utsläpp av växthusgaser och slopar planerna på ytterligare kolbrytning och kolkraftsproduktion.

Jag vill därför fråga näringsministern:

1. Avser ministern att verka för att Vattenfall tar fram en plan för en fullständig avveckling av såväl kolbrytning som kolkraftsproduktion så fort som möjligt?

2. Avser ministern att verka för ett förtydligande av tillägget till Vattenfalls bolagsordning att bolaget ska vara ledande i energiomställningen, i enlighet med Riksrevisionens förslag?

3. Avser ministern att ta initiativ till att Vattenfall på årsstämman ges tydliga mål för en årlig reducering av koldioxidutsläppen?