Stängning av kontor i Sankt Petersburg
Interpellation 2014/15:499 Stängning av kontor i Sankt Petersburg
av Hans Wallmark (M)
till Statsrådet Kristina Persson (S)
Nordiska ministerrådet har sedan 1995 haft ett informationskontor i Sankt Petersburg med drygt ett tjugotal anställda. Genom olika samarbetsprojekt har det kunnat spridas fakta och kunskap om våra fem länder och tre självstyrande områden. Det har handlat om bland annat kultur och hälsa. Ytterst vilar ju våra samhällen på en stabil grund av demokrati, frihet och öppenhet. Viktigt fokus har därmed också riktats mot oberoende grupper och andra delar av det civila samhället i Ryssland.
Den 12 januari 2015 meddelade ryska myndigheter att detta informationskontor var att se som ”en utländsk agent”. Detta är ytterligare ett tecken på det repressiva klimat som präglar president Putins Ryssland. En konsekvens av denna allvarliga stämpling är också att Nordiska ministerrådet helt korrekt nu bestämt sig för att avveckla verksamheten i Sankt Petersburg. Den senaste tidens händelser visar vidden av propaganda- och desinformationskampanjerna riktade mot västliga länder och värderingar.
Samtidigt som det tydligt ska markeras mot de ryska myndigheterna är det viktigt att på alla sätt fortsatt försöka ha kontakter och utbyte med de icke statskontrollerade delarna av samhället.
Nordiska ministerrådet har också bestämt att ställa in ett större sedan tidigare inplanerat seminarium som var tänkt att genomföras tillsammans med ryska företrädare.
Även inom ramen för Nordiska rådets verksamhet har inplanerade möten skjutits upp och markeringar gjorts mot det tilltagande försämrade politiska klimatet i Ryssland samt mot landets öppna aggression mot grannlandet Ukraina.
Mina frågor till statsrådet Kristina Persson i hennes egenskap av nordisk samarbetsminister är:
Hur kan statsrådet och Sverige inom ramen för arbetet i Nordiska ministerrådet gå vidare med att markera mot det tilltagande försämrade politiska klimatet i Ryssland, inklusive stämplingen av det nordiska informationskontoret i Sankt Petersburg som ”utländsk agent”?
Hur kan statsrådet och Sverige inom ramen för det breda nordiska samarbetet fortsatt ha kontakt och utbyte med oberoende krafter inom det ryska civila samhället?