Sommarjobb

Fru talman! Johan Löfstrand har frågat mig hur jag kommer att agera för att ge ungdomar under 18 år möjlighet att faktiskt komma ut på arbetsmarknaden under sommaren. Jag har också fått frågan om jag avser att verka för att ungdomar tidigt får testa på hur det är att jobba och hur borttagandet av stödet till feriejobb främjar denna möjlighet. Slutligen har jag fått frågan om jag kommer att försöka påverka de kommuner som i dag helt eller delvis har dragit in de medel som tidigare har använts till feriejobb. Frågor på samma tema har jag besvarat tidigare och jag kan därför i huvudsak bara upprepa vad jag tidigare har sagt i denna fråga. Jag delar uppfattningen att feriejobb är viktiga för ungdomar. Ungdomar som sommarjobbar får en första kontakt med och insikt i arbetslivet. Det tror jag vi alla är överens om. Men regeringens prioritering är nu att satsa mest resurser på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden och som har störst behov av stöd. Regeringen har emellertid för avsikt att stärka anknytningen till arbetsmarknaden för ungdomar som bor i hushåll som är beroende av försörjningsstöd genom en enhetlig regel för hur stor del av ferieinkomster som dessa ungdomar får behålla utan att det ekonomiska biståndet till familjen minskar. Mot bakgrund av det goda arbetsmarknadsläget och att antalet feriejobb nu ökar utan statliga subventioner avser jag för närvarande inte att vidta några åtgärder på området.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för det svar som jag har fått. Sommarjobb och feriejobb är en aktuell fråga. Vi närmar oss sommaren med stormsteg, och det finns många ungdomar som längtar efter ett sommarjobb eller ett feriejobb. Många ungdomar runt om i Sverige är inte lika glada för eller positiva till det svar som arbetsmarknadsministern ger och framför allt den sista biten där han säger: "Mot bakgrund av det goda arbetsmarknadsläget och att antalet feriejobb nu ökar utan statliga subventioner avser jag för närvarande inte att vidta några åtgärder på området." När man hör dessa ord känner man att det är samma gamla vanliga borgerliga politik som förs. Det är marknaden som ska sköta dessa delar. Jag tror inte att marknaden klarar av allt. Vi kan se att runt om i landet försvinner det sommarjobb och feriejobb. I Motala kommun i Östergötlands län kunde man förra året erbjuda över 70 feriejobb. Den moderatledda kommunledningen har nu avskaffat feriejobben helt och hållet. Ett annat exempel är Stockholms stad där man tidigare år har lagt ned över 20 miljoner kronor. I år spenderar man bara en spottstyver på feriejobb. Detta är stora förändringar som kommer att göra att många ungdomar inte kommer att kunna få sommarjobb i sommar. Det är viktigt att man kommer ut på arbetsmarknaden tidigt. Jag vet själv hur det var när jag fick mitt första sommarjobb och fick känna på hur det var att kliva upp tidigt på morgnarna och få min första lön i handen. Det är viktigt med sommarjobb och feriejobb. Det är något som kommunerna och staten ska lägga ned både tid och resurser på. Jag tror att arbetsmarknadsministern och jag är ganska överens om att erfarenhet och utbildning är de två absolut viktigaste delarna för att få - egentligen alla människor i jobb, men framför allt för att få unga människor i jobb. Om man då minskar möjligheten att få komma ut och testa att jobba under somrarna kommer det också att bli svårare att lära sig hur arbetsmarknaden fungerar. Det blir nog också jobbigare att faktiskt komma ut i arbetslivet. Detta kan man lägga ihop med de andra förändringar som den borgerliga regeringen nu genomför, till exempel att man förändrar a-kassan, att man till och med gör a-kasserutinerna för ungdomar sämre än den a-kassa som finns för vuxna. Samtidigt kan man se att vi har ett problem med långtidsarbetslösheten för ungdomar. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar har under det senaste året ökat markant, och det tror jag beror på avsaknaden av utbildning och avsaknaden av lämplig praktik. Så jag vill avsluta med att fråga arbetsmarknadsministern en gång till: Om vi nu är överens om problemet kring att det är viktigt att man kommer ut och får praktik och utbildning, ser inte arbetsmarknadsministern något som helst problem med att vi får färre feriejobb runt om i landet? Min andra fråga till arbetsmarknadsministern är: Om man tar bort feriejobben, tror inte arbetsmarknadsministern att detta också i förlängningen kommer att göra att det blir svårare att komma ut på arbetsmarknaden nu när även annan praktik försvinner?

Fru talman! Jag ställde ungefär samma fråga till arbetsmarknadsministern i mars och fick samma svar. Arbetsmarknadsministern svarar ju också att han inte har ändrat åsikt sedan dess. Jag är bekymrad, för jag får inte de här signalerna. Ministern skriver här att Arbetsmarknadsstyrelsen helt nyligen har rapporterat om en kraftig ökning av antalet feriearbeten i år. Det är inte de signalerna jag ser runt om i mitt län. Det finns kommuner som fortfarande har en hög svansföring. De håller på och jobbar med det och satsar pengar. De går själva in med pengar i denna verksamhet, för de tycker att det är viktigt. I Jönköping sade man bara häromdagen att två av tre ungdomar är utan feriejobb. I Eksjö är det 15 platser för gymnasieelever över 18 år, men man har minskat till en treveckorsperiod i stället för två, som tidigare. Sävsjö/Vetlanda har ungefär samma regler som man hade förra året och erbjuder detta. I mitt län är det ungefär varannan kommun som inte erbjuder så många feriejobb som innan. Det här är ett bekymmer, för visst är det en viktig signal vi ger. Ministern säger att regeringen står för jobbpolitik, att den hela tiden ska värna om att man får komma in på arbetsmarknaden, att man får en känsla av hur det är att arbeta. Och visst är det med våra nior och våra gymnasieelever som vi måste arbeta allra främst för att de ska få just den här signalen om vad det är att arbeta. Att komma in och få ett vanligt sommarjobb är inte lätt. Vi har många ungdomar som går på högskolan, och framför allt är det ju de som får jobb, och de som är över 18 år. I industrin har vi många ställen som har maskiner. Där kan man inte få ett jobb om man inte har fyllt 18. Inom vården prioriteras definitivt de som har fyllt 18. Dessa arbeten är alltså inte det vanliga. Sedan måste jag också hålla med Johan. Jag var också inne och tittade på ungdomsarbetslösheten. Och när man ser från april 2006, då det var 2 200 ungdomar, till april i år, då det är 10 000, blir man ännu mer bekymrad. De som är yngre har ju definitivt mycket sämre möjlighet att få ett feriearbete i år. Så jag skulle vilja att vi fick lite mer än vad ministern har svarat hittills när det gäller vari den här kraftiga ökningen består. Det skulle jag vilja att arbetsmarknadsministern redogör för i sitt svar, att han plockar fram var de här siffrorna kommer ifrån och hur man tänker. Sedan är dessa 100 miljoner kronor mycket pengar, kan det tyckas, men det är lite i ett sammanhang. Jag vill också höra lite mer utförligt förklarat varför vi inte kan fortsätta med detta signalsystem till kommunerna om att det här är en viktig fråga.

Fru talman! Jag föreslår att interpellanterna läser Svenska Dagbladet från i fredags. Där är en helsida med rubriken: Rekordmånga sommarjobb, 12 000 ferieplatser anmälda till arbetsförmedlingen under april månad. Det är bara att konstatera det som Ams gör i sin redovisning, som naturligtvis är offentlig och går att ta del av om man vill läsa tidningar och annat. Vi har nu det högsta antalet lediga sommarjobb sedan 1990, 55 000 lediga sommarjobb som förmedlas via arbetsförmedlingen. Då ska man naturligtvis också ha klart för sig att det är väldigt många sommarjobb som inte förmedlas via arbetsförmedlingen utan som går via direktkontakter och vad det nu kan vara. Men det är den högsta siffran sedan 1990. Statistiska centralbyrån meddelade så sent som på förmiddagen i dag att antalet sysselsatta ungdomar i åldern 16-24 år under det första kvartalet i år ökade med 44 000 jämfört med första kvartalet i fjol. Det är den största sysselsättningsökningen för ungdomar sedan 1987, på 20 år. Det är fantastiskt, och det ska vi naturligtvis glädja oss väldigt mycket åt. Det är klart att vi har ett starkt arbetsmarknadspolitiskt läge, inte minst för de ungdomar som nu kommer in på arbetsmarknaden, antingen i reguljär sysselsättning, de 44 000 som har kommit in sedan förra året, eller i feriejobb, de 55 000 som hittills har kommit. Då ska man ha klart för sig att de sommarjobb som är anmälda till arbetsförmedlingen under första kvartalet brukar motsvara ungefär två tredjedelar av det totala antalet sommarjobb. Därav kan vi möjligen prognostisera ytterligare 20 000-25 000 sommarjobb som förmedlas via arbetsförmedlingen tills sommaren börjar. Att i det läget, med begränsade resurser, lägga ned 100 miljoner kronor ytterligare på det här området tycker jag är näst intill befängt med all respekt för mina meddebattörer. Jag tycker snarare att man måste se till att hjälpa dem som står allra längst ifrån, som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden även i ett läge som ser gott ut. Det är därför vi också har lagt 9,8 miljarder i jobb- och utvecklingsgarantin och 2,8 miljarder på jobbgarantin för unga, som vi kommer att diskutera om ytterligare någon vecka. Det är naturligtvis en prioritering som vi gör, och den står jag gärna för, för den är helt rimlig med tanke på det arbetsmarknadsläge som nu råder.

Fru talman! Det var många siffror från arbetsmarknadsministern, och jag ska faktiskt ta del av artikeln. Det lovar jag. Men jag har själv med mig en egen artikel från min lokala tidning hemma i Östergötland. Man har gjort en rundringning och pratat med kommunerna och hört. Man får det rakt motsatta budskapet. Där är budskapet att de flesta kommunerna kommer att ge färre feriejobb i år än man har gjort tidigare år. Och det rör sig faktiskt om ganska mycket färre antal jobb. Ur mitt perspektiv som östgöte är det väldigt beklämmande. Det som är ännu mer beklämmande är att de kommuner som i dag minskar antalet feriejobb i mångt och mycket är borgerligt styrda eller moderatledda kommuner. Där har man sagt, och tydligt prioriterat, att feriejobb är något som vi inte ska pyssla med. Det här är något som arbetsmarknaden klarar själv. Jag tror faktiskt inte att det är så. Och jag tror att det finns en annan poäng med feriejobb. Det är att man faktiskt kan ge de ungdomar som kanske har hamnat lite snett i samhället en möjlighet att få tjäna lite extra pengar och känna sig behövda. För att man ska kunna ha den mekanismen krävs det att det är kommunala jobb och att det faktiskt levereras fler jobb än just de specifika jobb som går till dem som kanske är lite mer av bråkstakar, så att inte de blir utpekade. Därför tror jag att feriejobb fyller fler funktioner än att bara vara en del i sysselsättningen. Den effekten kommer att försvinna, åtminstone i Östergötland. Arbetsmarknadsministern pratade om ungdomsgarantin. Vi kanske återkommer till den senare under eftermiddagen. Jag kan inte låta bli att lyfta upp en liten del. Vi pratar om att den långa ungdomsarbetslösheten har stigit under de senaste åren och att det nu är nästan 10 000 ungdomar som står utanför arbetsmarknaden, och har gjort det under en längre tid. Jag ser det som ett oerhört stort problem. Jag tror att det bästa sättet att få tillbaka dessa ungdomar på arbetsmarknaden är utbildning och praktik. Den borgerliga regeringen har sagt att det inte är vägen. Den väg som jag uppfattar är den borgerliga lösningen är att man ska sitta 30 timmar på arbetsförmedlingskontoret och söka jobb. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Hur ska ungdomsgarantin fungera? Hur ska coachningen av de enskilda ungdomarna fungera utan att man ger Ams ökade resurser? Det kanske vi får återkomma till i nästa debatt. Jag vill ha reda på hur viktigt det är med feriejobben. Jag tror att det är viktigt. De siffror som jag har från mitt hemlän visar att vi kommer att få en minskning.

Fru talman! Det är glädjande siffror som arbetsmarknadsministern redovisar. Det kan man inte komma ifrån. Varje ungdom som får ett sommarjobb, jobb som aviseras till arbetsförmedlingen och att arbetsförmedlingen får mer är självklart glädjande. Men jag tror inte att vi pratar om samma ungdomar. De ungdomar som är 16-17 år och som har gått ut nian eller första året på gymnasiet har ytterst svårt att få de jobb som ministern pratar om. Det är inte dem man har som semestervikarie eller sommarvikarie, dem man plockar in när någon går på semester och som får ta ansvar. Detta är ungdomar som får en vettig sysselsättning på sommarlovet och får chans att pröva på ett jobb utan att för den skull ta eget ansvar. Det kräver inte dessa jobb, och det ska de inte kräva. De ska inte ersätta någon. De ska vara ett komplement och kanske en förstärkning på ett ålderdomshem under en sommar så att de äldre kan få gå ut och gå, eller på en förskola. Det är inte de som får ett ordinarie sommarjobb. Det är en feriepraktik. Det kallas sommarprao. Detta är viktigt för de här ungdomarna. De får signaler och möjlighet att tjäna några kronor extra. Jag tror att kommunerna behöver den stimulansen. Jag vill hålla med Johan Löfstrand. De kommuner i Jönköpings län som har dragit tillbaka jobb har gått från att vara socialdemokratiskt styrda till att vara helt borgerligt styrda eller med borgerlig majoritet. Jag är bekymrad över detta. Jag tror att många av de här ungdomarna inte kommer att få någon vettig sysselsättning under denna sommar, vilket de har haft tidigare. Det beklagar jag.

Fru talman! Tack för en bra interpellation, Johan Löfstrand. Vad svarar arbetsmarknadsminister Littorin på en sådan här fråga? Han svarar: Det är befängt att satsa på ungdomar. Befängt att satsa på ungdomar - smaka på det! Jag blir jätteupprörd när jag hör det. I Örebro har den tidigare majoriteten - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - varje år under den senaste mandatperioden byggt ut och ökat antalet feriepraktikplatser. Feriepraktikplatser som vi pratar om här är inte att vikariera extra på ett sommarjobb. Feriejobb är för dem som inte får vanliga sommarjobb. Man får en kommunal ersättning. För första gången på fyra år kommer man nu att sänka antalet feriejobb i Örebro med 200 platser. Man tar alltså bort nästan 15 procent av antalet feriejobb. Det gör man samma sommar som antalet ungdomar är rekordstort eftersom vi har babyboomen från 1989 och 1991. 1991-orna slutar nian den här sommaren. De ska ut och konkurrera på arbetsmarknaden. Många av dem kommer inte att få sommarjobb. Då är alternativet kommunens viktiga verksamhet som heter feriejobb. Sven Otto Littorin säger att det är befängt att satsa på dessa ungdomar. Ursäkta att jag blir så upprörd. Han hänvisar till att Svenska Dagbladet skriver om rekordmånga lediga sommarjobb. Det löser inte frågan. Det löser inte sommarsituationen för många av de ungdomar i Örebro som inte vet vad de ska göra till sommaren och som av olika orsaker inte får de här lediga jobben. När de får möjlighet till feriepraktik innebär det som Johan och Helene har påtalat en viktig meningsfull sysselsättning under några veckor då man också får möjlighet att få ersättning. I min hemkommun Örebro har vi sett att väldigt många av de här ungdomarna sedan kan söka ett sommarjobb och få det eftersom de har fått erfarenhet. Något som de här ungdomarna inte gör är att vara ute och strula. Det är en viktig social funktion. Det är alltså befängt, säger Littorin. Jag skulle vilja veta varför statsrådet i den här interpellationsdebatten säger att det är befängt att satsa på Sveriges framtid - ungdomarna.

Fru talman! Det är befängt. Det är befängt att satsa mer pengar på ett område där det ser osedvanligt ljust ut. Vi måste väl ändå prioritera med begränsade resurser. Det är det som är vår uppgift. Vi måste se till att lägga resurserna där de verkligen behövs, på dem som står allra längst ifrån eller måste komma tillbaka på arbetsmarknaden efter tolv års misslyckanden i socialdemokratin där ni har levererat 100 000 under 24 år utanför arbetsmarknaden. Det är det vi städar upp. Vi ska lägga 2,8 miljarder på jobbgarantin för unga för att se till att hjälpa dem tillbaka, inte på ett område som nu fungerar bättre än det har gjort på 20 år. Det är faktiskt befängt. Jag är född i Motala. När man lyssnar på Johan Löfstrand får man intrycket att Motala kommun är den enda arbetsgivare som finns i landet. Ta då del av den här artikeln. Den har sin grund i den Amsstatistik som finns. Den visar att vi har störst antal sommarjobb sedan 1990 och flest antal ungdomar i sysselsättning sedan 1987. Vi börjar där. Min utgångspunkt är naturligtvis att arbetsmarknadspolitiken ska fokusera på det som är arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift, nämligen att få folk tillbaka till arbetsmarknaden. Det vi hör interpellanterna beskriva - det kan man naturligtvis ha respekt för - är vad vi gör med de struliga ungdomarna. Frågan är: Är det arbetsmarknadspolitikens uppgift att hjälpa dem på ett annat sätt än vi gör med andra ungdomar? Jag är inte riktigt säker på det. Samtidigt konstaterar vi att nio av tio kommuner i Sverige går med vinst. Vi har ett kommunalt ansvar för struliga ungdomar. Det kan vi inte lösa genom arbetsmarknadspolitiken. Det är en kommunal uppgift. När nio av tio kommuner går med vinst finns det möjlighet att göra det. Låt arbetsmarknadspolitiken fokusera på det den är till för, att få fler tillbaka i arbete. När vi gör den prioriteringen måste vi se till att lägga pengarna på rätt ställe, och inte på ett ställe som för närvarande ser ljust ut - väldigt mycket ljusare än på 20 år. När man debatterar med en del av mina kära interpellanter får man ibland intrycket att ni även om det är en strålande solskensdag kan få det att framstå som mulet. Det är det inte. Just den här biten av arbetsmarknaden fungerar faktiskt väl.

Fru talman! Det fungerar väl. Man kan ta fram dagens Metro och läsa: Dramatisk ökning av unga arbetslösa. Senare i artikeln står det: En del av ökningen förklaras med neddragning av arbetsmarknadspolitiska program men också av att många ungdomar saknar gymnasiekompetens. Hur var det nu med den strålande solskensdagen? Jag tror att det finns ett antal mörka moln på himlen. Som jag sade i mitt inledningsanförande handlar det om att vi måste skapa praktikplatser och utbildningsplatser. Och då måste vi satsa mer på ungdomarna. Jag tror nämligen att till och med arbetsmarknadsministern tycker att den här rubriken och artikelns innehåll faktiskt innebär att man behöver lägga en och annan krona på utbildning och praktik i stället för att sänka fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern. Är det ett sådant solsken som arbetsmarknadsministern vill ge sken av, eller finns det ett par moln på himlen?

Fru talman! Arbetsmarknadsministern tydliggjorde att det var befängt att satsa på ungdomarna. Enligt mitt sätt att se på detta kan det aldrig vara fel att satsa på ungdomar. Arbetsmarknadsministern hänvisar också till jobbgarantin. Den träder i kraft den 1 december 2007. Vi ska inte tala så mycket om vädret, men det kommer i alla fall inte att vara så mycket solsken då. Förmodligen är det lite snö då. Men december hänger inte ihop med sommaren för mig. Jag tycker att feriejobb är viktiga. De är viktiga inte bara för gruppen struliga ungdomar, utan det är viktigt för alla ungdomar att faktiskt få känna att de gör en meningsfull insats och att de får en praktik som de sedan kan ta med sig tillbaka till arbetslivet. De får för första gången känna på vad det innebär att utföra en arbetsinsats och få betalt. Och de kanske känner att det är detta yrke som de vill utbilda sig till och som de vill gå vidare till. Jag berättade tidigare att vi i Örebro har haft 1 000 feriepraktikplatser. Dessa har naturligtvis finansierats delvis av kommunen och delvis av staten. Nu drar man ned antalet platser med 200. Det är naturligtvis ganska tongivande att det är moderater som styr även i Örebro. Satsningen på ungdomar har alltså försvunnit och ersatts av andra satsningar, som bland andra Johan Löfstrand har berättat om här tidigare. Arbetsmarknadsministern tänker inte vidta några som helst åtgärder mot bakgrund av det goda arbetsmarknadsläget. Då har jag en fråga. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har ökat från 2 300 till 10 000. De får då vänta ända fram till den 1 december, då arbetsmarknadsministern tänker vidta några åtgärder. Är det ditt svar till dem?

Fru talman! Jag håller med om en enda sak, och det är att det naturligtvis är väldigt viktigt med sommarjobb. Där är vi helt överens. Det är klart att det är en viktig erfarenhet att ta sig in på arbetsmarknaden och få erfarenhet och lära sig ta ansvar och även få en lön att leva på. Det är naturligtvis väldigt viktigt. Därför ska vi vara glada över just de Amsrapporter som nu kommer om att vi inte har haft så många sommarjobb sedan 1990. Det är otroligt glädjande. Vi ska också glädja oss åt de SCB-siffror som kom i dag, nämligen att 44 000 fler ungdomar har fått arbete jämfört med samma kvartal förra året. Det är den bästa siffran sedan 1987. Det är alltså den bästa siffran på 20 år. Det är naturligtvis väldigt glädjande. När det gäller långtidsarbetslösa ungdomar vill jag påminna om att vad som har hänt är att man har gått från en programplats till öppen arbetslöshet, det vill säga att man inte har gått från att ha haft ett jobb till att ha förlorat det. Det är därför som vi ser just jobbgarantin framför oss för unga. Vi ska jobba mer - 2,8 miljarder - för att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden, inte primärt hjälpa dem till ytterligare en Amsåtgärd. Det måste vara vårt huvudsyfte. Den 31 maj, tror jag, kommer vi att diskutera dessa 30 timmar och naturligtvis tala mer om innehållet. Men inom dessa 30 timmar kommer det att finnas råd och stöd för att hjälpa ungdomar att snabbare hitta till rätt arbetsgivare. Inom ramen för de 90 000 programplatser som finns inom Ams och som vi har ökat på mot bakgrund av de två förslag som vi lägger fram kommer det naturligtvis också att finnas möjligheter för praktikplatser och annan typ av utbildning. Det kommer att rymmas inom ramen för detta. Slutsatsen är att det ser bättre ut än det har gjort på 20 år när det gäller ungdomars möjligheter att få sommarjobb. Det ser också bättre ut för ungdomar än vad det kanske har gjort på väldigt länge när det gäller möjligheten att ta sig in på arbetsmarknaden. Det ska vi vara glada för. Det tycker åtminstone jag.