Sociala krav i offentlig upphandling

Herr talman! Annika Lillemets har frågat mig vad jag avser att göra för att se till att sociala krav som syftar till att främja lokal ekonomisk utveckling och till att förstärka den sociala sammanhållningen i samhället, inte minst genom att öka den lokala sysselsättningen och då särskilt vad gäller personer som står långt från arbetsmarkanden, ska ställas vid offentlig upphandling. Annika Lillemets har vidare frågat infrastrukturministern vad statsrådet avser att göra för att sociala krav som syftar till att främja lokal ekonomisk utveckling och till att öka den lokala sysselsättningen, särskilt vad gäller personer som står långt från arbetsmarknaden, ska ställas vid upphandling kopplad till Ostlänken. Interpellationen har överlämnats till mig. Jag delar Annika Lillemets bedömning att det är viktigt att ta till vara de möjligheter som upphandlingslagstiftningen ger beträffande sociala hänsyn, till exempel för att sysselsätta personer som står långt från arbetsmarknaden. I upphandlingslagstiftningen finns sedan 2010 också ett uttalat målsättningsstadgande som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Jag kan inte uttala mig om enskilda ärenden eller enskilda upphandlingar, men jag känner till att Trafikverket arbetar med sociala hänsyn i sina upphandlingar. Samtidigt är det så att Ostlänkenprojektet i sig syftar till att bidra till jobben genom att utvidga arbetsmarknaderna när storstadsregionerna i Östergötland och Mälardalen binds ihop. I de nya upphandlingsdirektiven, som trädde i kraft i april, har sociala hänsyn fått en mer framträdande roll. I direktivskälen anges att offentlig upphandling är ett av de marknadsbaserade instrument som ska användas för att uppnå en smart, hållbar och inkluderande tillväxt som samtidigt säkrar en effektiv användning av offentliga medel. Direktiven ska vara genomförda i svensk lagstiftning senast våren 2016, och lagstiftningsarbetet har inletts dels i Regeringskansliet, dels i en särskild utredning. Det statliga upphandlingsstödet har tidigare varit utspritt på flera myndigheter, och ansvaret för sociala hänsyn i offentlig upphandling har inte varit tydligt uttalat. För att samordna och stärka stödet har regeringen beslutat att samla stöd, information och vägledning om offentlig upphandling, inklusive sociala hänsyn, i Konkurrensverket. Av Konkurrensverkets regleringsbrev för innevarande år framgår att verket ska arbeta med att målen för långsiktig hållbar utveckling uppnås. I begreppet ingår sociala hänsyn. I detta sammanhang kan jag informera om att en utredare har fått uppdraget att undersöka olika möjligheter att underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och att därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning. I uppdraget ingår att lämna förslag till hur organisationernas möjligheter att delta i offentlig upphandling kan förbättras. Utredningen ska redovisa sitt arbete senast i februari 2016. Regeringen har också aviserat att Konkurrensverkets anslag ska förstärkas med 35 miljoner kronor från och med 2015 för att tillgodose behovet av upphandlingsstöd. Jag är säker på att den kraftsamling som dessa beskrivna åtgärder tillsammans innebär kommer att tydliggöra när och hur upphandlande myndigheter på ett verksamt sätt kan använda offentlig upphandling i syfte att nå olika samhälleliga mål.

Herr talman! Annika Lillemets har frågat mig vad jag avser att göra för att se till att sociala krav som syftar till att främja lokal ekonomisk utveckling och till att förstärka den sociala sammanhållningen i samhället, inte minst genom att öka den lokala sysselsättningen och då särskilt vad gäller personer som står långt från arbetsmarkanden, ska ställas vid offentlig upphandling. Annika Lillemets har vidare frågat infrastrukturministern vad statsrådet avser att göra för att sociala krav som syftar till att främja lokal ekonomisk utveckling och till att öka den lokala sysselsättningen, särskilt vad gäller personer som står långt från arbetsmarknaden, ska ställas vid upphandling kopplad till Ostlänken. Interpellationen har överlämnats till mig. Jag delar Annika Lillemets bedömning att det är viktigt att ta till vara de möjligheter som upphandlingslagstiftningen ger beträffande sociala hänsyn, till exempel för att sysselsätta personer som står långt från arbetsmarknaden. I upphandlingslagstiftningen finns sedan 2010 också ett uttalat målsättningsstadgande som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Jag kan inte uttala mig om enskilda ärenden eller enskilda upphandlingar, men jag känner till att Trafikverket arbetar med sociala hänsyn i sina upphandlingar. Samtidigt är det så att Ostlänkenprojektet i sig syftar till att bidra till jobben genom att utvidga arbetsmarknaderna när storstadsregionerna i Östergötland och Mälardalen binds ihop. I de nya upphandlingsdirektiven, som trädde i kraft i april, har sociala hänsyn fått en mer framträdande roll. I direktivskälen anges att offentlig upphandling är ett av de marknadsbaserade instrument som ska användas för att uppnå en smart, hållbar och inkluderande tillväxt som samtidigt säkrar en effektiv användning av offentliga medel. Direktiven ska vara genomförda i svensk lagstiftning senast våren 2016, och lagstiftningsarbetet har inletts dels i Regeringskansliet, dels i en särskild utredning. Det statliga upphandlingsstödet har tidigare varit utspritt på flera myndigheter, och ansvaret för sociala hänsyn i offentlig upphandling har inte varit tydligt uttalat. För att samordna och stärka stödet har regeringen beslutat att samla stöd, information och vägledning om offentlig upphandling, inklusive sociala hänsyn, i Konkurrensverket. Av Konkurrensverkets regleringsbrev för innevarande år framgår att verket ska arbeta med att målen för långsiktig hållbar utveckling uppnås. I begreppet ingår sociala hänsyn. I detta sammanhang kan jag informera om att en utredare har fått uppdraget att undersöka olika möjligheter att underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och att därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning. I uppdraget ingår att lämna förslag till hur organisationernas möjligheter att delta i offentlig upphandling kan förbättras. Utredningen ska redovisa sitt arbete senast i februari 2016. Regeringen har också aviserat att Konkurrensverkets anslag ska förstärkas med 35 miljoner kronor från och med 2015 för att tillgodose behovet av upphandlingsstöd. Jag är säker på att den kraftsamling som dessa beskrivna åtgärder tillsammans innebär kommer att tydliggöra när och hur upphandlande myndigheter på ett verksamt sätt kan använda offentlig upphandling i syfte att nå olika samhälleliga mål.

Herr talman! Först vill jag tacka Stefan Attefall för svaret på mina interpellationer. Jag har ställt frågorna därför att jag och många med mig ser stora möjligheter att använda upphandling mer offensivt som ett kraftfullt verktyg för att uppnå stor samhällsnytta av flera olika slag. Jag är glad att statsrådet är av samma åsikt, och det är bra att regeringen bland annat har tagit initiativ till att arbeta in de nya upphandlingsdirektiven från EU i svensk lagstiftning. Genom att lyfta dessa frågor vill jag bidra till en konstruktiv debatt om hur riksdag och regering kan medverka till att ta ännu bättre vara på möjligheterna. Det gäller inte minst Ostlänksprojektet, som rätt hanterat kan ge stor samhällsnytta genom en större lokal arbetsmarknad för fler människor långt innan dess att tågen börjar rulla på rälsen. För att nå full potential behövs självklart ansträngningar på såväl lokal och regional som på nationell nivå. Och det görs redan mycket på många håll. För att nämna några exempel - jag återkommer till dem sedan - från Sverige gör man mycket bra arbete i Örebro, Malmö och Göteborg på området. Men det är viktigt att även staten tar sitt ansvar i sin upphandling av många gånger mycket stora projekt. Sociala krav kan vara så mycket. Det kan omfatta krav på arbetsmiljö, arbetsrätt och antidiskriminering. Om det gäller importerade varor som kaffe kan det handla om att de produceras på ett sätt som inte skadar hälsa och miljö och att skäliga löner betalats. Många kommuner har till exempel certifierat sig som Fairtrade cities. Men det är än så länge inte lika vanligt att sociala krav i upphandling också används för att ge fler människor en chans att få jobb, praktik och värdefull arbetslivserfarenhet på plats här i Sverige. Det är särskilt viktigt för människor som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Inte minst är det viktigt att ungdomar får lärlingsplatser. Skottland är ett intressant exempel på ett land där man har kommit långt. Där finns en tydlig och uttalad politisk vilja att använda upphandling för att uppnå sociala målsättningar. Man arbetar med så kallade community benefit clauses, vilket kan översättas ungefär till sociala hänsyn. Regeringen i Skottland har pekat ut riktningen genom lagar och ett program som heter Developing Markets for Third Sector Providers. Engagerade kommuner och myndigheter arbetar med regeringens stöd. Fokus ligger ofta på lokal upphandling med syfte att skapa ekonomisk utveckling lokalt som gynnar sociala målsättningar. Ofta handlar det om att kontraktera frivilligorganisationer och sociala företag av olika slag. Detta har gett riktigt goda resultat. För att nämna bara ett exempel bland många: När man skulle bygga ett nytt sjukhus i Glasgow fick 500 personer i staden nytt jobb. Närmare 100 ungdomar fick chansen att bli lärlingar, och över 2 200 fick praktik eller utbildning i sitt jobb. Funktionshindrade har fått jobb i kaféverksamhet och så vidare. Jag har fått samstämmiga uppgifter om att framgångsfaktorerna i Skottland är just den uttalade politiska viljan, inriktningen på partnerskap mellan engagerade lokala aktörer, myndigheter och politiken, klart definierade mål för upphandlingen och ordentlig utvärdering. Det handlar förstås också om handling på alla nivåer. Här finns mycket inspiration att hämta, och jag hoppas att statsrådet är i kontakt med den skotska regeringen och de skotska myndigheterna. Jag undrar om Stefan Attefall är beredd att satsa lika målmedvetet och aktivt som man har gjort i Skottland för att sociala krav inklusive sysselsättningskrav ska bli en alldeles naturlig, självklar och normal del av offentlig upphandling i Sverige.

Herr talman! Först vill jag tacka Stefan Attefall för svaret på mina interpellationer. Jag har ställt frågorna därför att jag och många med mig ser stora möjligheter att använda upphandling mer offensivt som ett kraftfullt verktyg för att uppnå stor samhällsnytta av flera olika slag. Jag är glad att statsrådet är av samma åsikt, och det är bra att regeringen bland annat har tagit initiativ till att arbeta in de nya upphandlingsdirektiven från EU i svensk lagstiftning. Genom att lyfta dessa frågor vill jag bidra till en konstruktiv debatt om hur riksdag och regering kan medverka till att ta ännu bättre vara på möjligheterna. Det gäller inte minst Ostlänksprojektet, som rätt hanterat kan ge stor samhällsnytta genom en större lokal arbetsmarknad för fler människor långt innan dess att tågen börjar rulla på rälsen. För att nå full potential behövs självklart ansträngningar på såväl lokal och regional som på nationell nivå. Och det görs redan mycket på många håll. För att nämna några exempel - jag återkommer till dem sedan - från Sverige gör man mycket bra arbete i Örebro, Malmö och Göteborg på området. Men det är viktigt att även staten tar sitt ansvar i sin upphandling av många gånger mycket stora projekt. Sociala krav kan vara så mycket. Det kan omfatta krav på arbetsmiljö, arbetsrätt och antidiskriminering. Om det gäller importerade varor som kaffe kan det handla om att de produceras på ett sätt som inte skadar hälsa och miljö och att skäliga löner betalats. Många kommuner har till exempel certifierat sig som Fairtrade cities. Men det är än så länge inte lika vanligt att sociala krav i upphandling också används för att ge fler människor en chans att få jobb, praktik och värdefull arbetslivserfarenhet på plats här i Sverige. Det är särskilt viktigt för människor som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Inte minst är det viktigt att ungdomar får lärlingsplatser. Skottland är ett intressant exempel på ett land där man har kommit långt. Där finns en tydlig och uttalad politisk vilja att använda upphandling för att uppnå sociala målsättningar. Man arbetar med så kallade community benefit clauses, vilket kan översättas ungefär till sociala hänsyn. Regeringen i Skottland har pekat ut riktningen genom lagar och ett program som heter Developing Markets for Third Sector Providers. Engagerade kommuner och myndigheter arbetar med regeringens stöd. Fokus ligger ofta på lokal upphandling med syfte att skapa ekonomisk utveckling lokalt som gynnar sociala målsättningar. Ofta handlar det om att kontraktera frivilligorganisationer och sociala företag av olika slag. Detta har gett riktigt goda resultat. För att nämna bara ett exempel bland många: När man skulle bygga ett nytt sjukhus i Glasgow fick 500 personer i staden nytt jobb. Närmare 100 ungdomar fick chansen att bli lärlingar, och över 2 200 fick praktik eller utbildning i sitt jobb. Funktionshindrade har fått jobb i kaféverksamhet och så vidare. Jag har fått samstämmiga uppgifter om att framgångsfaktorerna i Skottland är just den uttalade politiska viljan, inriktningen på partnerskap mellan engagerade lokala aktörer, myndigheter och politiken, klart definierade mål för upphandlingen och ordentlig utvärdering. Det handlar förstås också om handling på alla nivåer. Här finns mycket inspiration att hämta, och jag hoppas att statsrådet är i kontakt med den skotska regeringen och de skotska myndigheterna. Jag undrar om Stefan Attefall är beredd att satsa lika målmedvetet och aktivt som man har gjort i Skottland för att sociala krav inklusive sysselsättningskrav ska bli en alldeles naturlig, självklar och normal del av offentlig upphandling i Sverige.

Herr talman! Jag upplever att jag och Annika Lillemets har en likartad viljeinriktning. Vi behöver bli bättre på sociala hänsyn i upphandlingen. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2014 angett att offentlig upphandling är ett viktigt verktyg för att öka effektiviteten i de offentliga utgifterna och att offentlig upphandling kan bidra till att uppnå gemensamma samhälleliga mål såsom skydd för miljön samt främjande av innovation, sysselsättning och social integration. Annika pekar på att exempelvis Örebro Bostäder har ett projekt, som jag själv har besökt. Örebro Bostäder har, med hjälp av Skanska som är aktör där och andra företag, sett till att det finns ett antal praktikplatser och lärlingsplatser för människor som inte har kommit in på arbetsmarknaden, som behöver praktik för och komma in och lära sig ett hantverksyrke. Det har lagts in som en variabel i upphandlingen. På det sättet bör man göra i mycket högre grad även på fler platser. Vi vet att olika typer av verksamheter har olika förutsättningar. Just Ostlänkenprojektet är kanske inte det enklaste eftersom det är ett högteknologiskt projekt där många utländska aktörer också finns med. Men det finns många andra områden där man kan använda det här mycket mer, säkerligen inom såväl Trafikverkets regi som andra områden. Det gäller inte minst inom bostads- och byggsektorn som jag själv är ansvarig för. Med det förbättrade upphandlingsstöd som vi nu håller på och arrangerar tror vi att också rådgivning, vägledning och goda exempel kan spridas lättare och att man kan få stöd och hjälp för att veta hur man ska göra. Det gäller att göra det på rätt sätt. Annika Lillemets pekar i sitt inlägg på en viktig faktor, nämligen att det är uppföljningsbart och att man verkligen följer upp vad det blir av det hela. Det har nämligen brustit många gånger när olika offentliga aktörer gör upphandlingar. Man skriver på papper vad man vill ha, men sedan följer man inte alltid upp vad det blir av det. Det leder till att aktörer lär sig att det gäller att fylla i papperen på rätt sätt, men de lever inte alltid upp till kriterierna i praktiken. En del av de principer som måste prägla upphandlingar är att det ska vara uppföljningsbart, det ska vara icke-diskriminerande och det ska vara likabehandling. Så länge man följer de principerna kan man också ställa sociala krav på olika sätt. De nya EU-direktiven ger också mer utrymme för att exempelvis kunna ställa krav på just olika typer av märkningar av varor och tjänster. Det måste dock vara just märkningar som går att följa upp och som inte diskriminerar någon enskild aktör. Det ska göras enligt de grundläggande principer som finns i upphandlingslagstiftningen. Med kompetens att göra det på rätt sätt kan vi göra mycket mer än i dag. Ett nytt upphandlingsstöd ihop med att de nya upphandlingsdirektiven också får praktisk konsekvens i svensk lagstiftning leder till att vi kan göra betydligt mer på området än vi har gjort i dag.

Herr talman! Jag upplever att jag och Annika Lillemets har en likartad viljeinriktning. Vi behöver bli bättre på sociala hänsyn i upphandlingen. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2014 angett att offentlig upphandling är ett viktigt verktyg för att öka effektiviteten i de offentliga utgifterna och att offentlig upphandling kan bidra till att uppnå gemensamma samhälleliga mål såsom skydd för miljön samt främjande av innovation, sysselsättning och social integration. Annika pekar på att exempelvis Örebro Bostäder har ett projekt, som jag själv har besökt. Örebro Bostäder har, med hjälp av Skanska som är aktör där och andra företag, sett till att det finns ett antal praktikplatser och lärlingsplatser för människor som inte har kommit in på arbetsmarknaden, som behöver praktik för och komma in och lära sig ett hantverksyrke. Det har lagts in som en variabel i upphandlingen. På det sättet bör man göra i mycket högre grad även på fler platser. Vi vet att olika typer av verksamheter har olika förutsättningar. Just Ostlänkenprojektet är kanske inte det enklaste eftersom det är ett högteknologiskt projekt där många utländska aktörer också finns med. Men det finns många andra områden där man kan använda det här mycket mer, säkerligen inom såväl Trafikverkets regi som andra områden. Det gäller inte minst inom bostads- och byggsektorn som jag själv är ansvarig för. Med det förbättrade upphandlingsstöd som vi nu håller på och arrangerar tror vi att också rådgivning, vägledning och goda exempel kan spridas lättare och att man kan få stöd och hjälp för att veta hur man ska göra. Det gäller att göra det på rätt sätt. Annika Lillemets pekar i sitt inlägg på en viktig faktor, nämligen att det är uppföljningsbart och att man verkligen följer upp vad det blir av det hela. Det har nämligen brustit många gånger när olika offentliga aktörer gör upphandlingar. Man skriver på papper vad man vill ha, men sedan följer man inte alltid upp vad det blir av det. Det leder till att aktörer lär sig att det gäller att fylla i papperen på rätt sätt, men de lever inte alltid upp till kriterierna i praktiken. En del av de principer som måste prägla upphandlingar är att det ska vara uppföljningsbart, det ska vara icke-diskriminerande och det ska vara likabehandling. Så länge man följer de principerna kan man också ställa sociala krav på olika sätt. De nya EU-direktiven ger också mer utrymme för att exempelvis kunna ställa krav på just olika typer av märkningar av varor och tjänster. Det måste dock vara just märkningar som går att följa upp och som inte diskriminerar någon enskild aktör. Det ska göras enligt de grundläggande principer som finns i upphandlingslagstiftningen. Med kompetens att göra det på rätt sätt kan vi göra mycket mer än i dag. Ett nytt upphandlingsstöd ihop med att de nya upphandlingsdirektiven också får praktisk konsekvens i svensk lagstiftning leder till att vi kan göra betydligt mer på området än vi har gjort i dag.

Herr talman! Ostlänksbygget har jag tagit upp eftersom det är ett mycket stort projekt som kommer att ge många arbetstillfällen, även inom områden där det går alldeles utmärkt att ställa den här typen av sysselsättningskrav. För att bara nämna några handlar det under byggperioden om till exempel ca 800 betongarbetare, ca 2 500 anläggningsmaskinförare och 2 500 anläggningsarbetare, enligt en rapport som teknikkonsultföretaget Vectura. Därtill kommer förstås en mängd investeringar som kommer att ske runt byggandet av själva banan, med resecentrum och stadsdelar som kommer att byggas och som kommer att handlas upp av kommunerna. Trafikverket står dock för en stor del när man ska bygga. Och det här är bråttom. Upphandlingar är redan på gång. Då är det viktigt att Trafikverket redan nu får tydliga direktiv av regeringen att ställa sysselsättningskrav i upphandlingen så att vi inte missar tåget och står kvar på perrongen tills den svenska lagstiftningen är på plats 2016. Visst ställer man sociala krav i Trafikverkets upphandling om antidiskriminering och annat, men man har inte direktiv att ställa just sysselsättningskrav. De måste alltså komma snarast från regeringen. Det här fungerar även med nuvarande lagstiftning om man gör det på rätt sätt så att vi inte diskriminerar. Det fungerar som sagt i Skottland och många andra europeiska länder. Det fungerar också i Örebro. Och det är inga bekymmer. Jag vill ta upp det för att få bästa möjliga utväxling av det här stora, spännande projektet. Jag undrar därför hur statsrådet tänker agera, kanske tillsammans med infrastrukturministern, för att det här gyllene tillfället att se till att sysselsättningskrav ställs i upphandling av Ostlänksbygget inte går förlorat. Som sagt skulle betongarbetare, anläggningsmaskinförare och anläggningsarbetare kunna utbildas via arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning och så vidare. Kommunerna och Arbetsförmedlingen kan också gå in. Det skulle kunna bli riktigt fint. Det är viktigt att regeringen aktivt stöder och främjar att sysselsättningskraven ställs i offentlig upphandling. Det kan handla om en sådan enkel sak som att definiera begreppet. Det rymmer nämligen så mycket. Hur vet vi att alla myndigheter, kommuner och landsting har klart för sig att det går att ställa sysselsättningskrav? Det är mycket att hålla reda på. Kanske skulle Konkurrensverket ha i uppdrag att sprida kunskap om detta och de möjligheter som det nya EU-direktivet ger? Men det går att agera redan innan det är på plats i svensk lagstiftning. Statsrådet har själv berättat om Örebro. Det hade jag annars tänkt göra. Det var lyckat och spännande, och de har sedan antagit en upphandlingspolicy med fokus på särskilda kontraktsvillkor där leverantörer ska anställa personer som står långt från arbetsmarknaden för att få kontrakt. Även i Göteborg har man sysselsättningskrav. Till exempel ska leverantörer ta emot lärlingar. I Malmö bygger man också nya bostäder. Fastighetsbolaget och dess underleverantörer förbinder sig i kontraktet att anställa tio arbetslösa om året från ett område med hög arbetslöshet där man bygger bostäder. De ska arbeta med byggnation och underhåll i sitt bostadsområde. I motprestation får bolagen rabatt på markhyran av kommunen och hjälp från Arbetsförmedlingen med utbildning och jobbmatchning. Det är helt enkelt en massa kreativa lösningar här som kan återanvändas. Jag hoppas att staten, kanske via Konkurrensverket, kan se till att detta blir lite mer systematiskt och det normala och gängse i Sverige. Jag vet inte hur mycket ni talar med Skottland, men det verkar som att de har gjort en hel del som man skulle kunna återanvända.

Herr talman! Ostlänksbygget har jag tagit upp eftersom det är ett mycket stort projekt som kommer att ge många arbetstillfällen, även inom områden där det går alldeles utmärkt att ställa den här typen av sysselsättningskrav. För att bara nämna några handlar det under byggperioden om till exempel ca 800 betongarbetare, ca 2 500 anläggningsmaskinförare och 2 500 anläggningsarbetare, enligt en rapport som teknikkonsultföretaget Vectura. Därtill kommer förstås en mängd investeringar som kommer att ske runt byggandet av själva banan, med resecentrum och stadsdelar som kommer att byggas och som kommer att handlas upp av kommunerna. Trafikverket står dock för en stor del när man ska bygga. Och det här är bråttom. Upphandlingar är redan på gång. Då är det viktigt att Trafikverket redan nu får tydliga direktiv av regeringen att ställa sysselsättningskrav i upphandlingen så att vi inte missar tåget och står kvar på perrongen tills den svenska lagstiftningen är på plats 2016. Visst ställer man sociala krav i Trafikverkets upphandling om antidiskriminering och annat, men man har inte direktiv att ställa just sysselsättningskrav. De måste alltså komma snarast från regeringen. Det här fungerar även med nuvarande lagstiftning om man gör det på rätt sätt så att vi inte diskriminerar. Det fungerar som sagt i Skottland och många andra europeiska länder. Det fungerar också i Örebro. Och det är inga bekymmer. Jag vill ta upp det för att få bästa möjliga utväxling av det här stora, spännande projektet. Jag undrar därför hur statsrådet tänker agera, kanske tillsammans med infrastrukturministern, för att det här gyllene tillfället att se till att sysselsättningskrav ställs i upphandling av Ostlänksbygget inte går förlorat. Som sagt skulle betongarbetare, anläggningsmaskinförare och anläggningsarbetare kunna utbildas via arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning och så vidare. Kommunerna och Arbetsförmedlingen kan också gå in. Det skulle kunna bli riktigt fint. Det är viktigt att regeringen aktivt stöder och främjar att sysselsättningskraven ställs i offentlig upphandling. Det kan handla om en sådan enkel sak som att definiera begreppet. Det rymmer nämligen så mycket. Hur vet vi att alla myndigheter, kommuner och landsting har klart för sig att det går att ställa sysselsättningskrav? Det är mycket att hålla reda på. Kanske skulle Konkurrensverket ha i uppdrag att sprida kunskap om detta och de möjligheter som det nya EU-direktivet ger? Men det går att agera redan innan det är på plats i svensk lagstiftning. Statsrådet har själv berättat om Örebro. Det hade jag annars tänkt göra. Det var lyckat och spännande, och de har sedan antagit en upphandlingspolicy med fokus på särskilda kontraktsvillkor där leverantörer ska anställa personer som står långt från arbetsmarknaden för att få kontrakt. Även i Göteborg har man sysselsättningskrav. Till exempel ska leverantörer ta emot lärlingar. I Malmö bygger man också nya bostäder. Fastighetsbolaget och dess underleverantörer förbinder sig i kontraktet att anställa tio arbetslösa om året från ett område med hög arbetslöshet där man bygger bostäder. De ska arbeta med byggnation och underhåll i sitt bostadsområde. I motprestation får bolagen rabatt på markhyran av kommunen och hjälp från Arbetsförmedlingen med utbildning och jobbmatchning. Det är helt enkelt en massa kreativa lösningar här som kan återanvändas. Jag hoppas att staten, kanske via Konkurrensverket, kan se till att detta blir lite mer systematiskt och det normala och gängse i Sverige. Jag vet inte hur mycket ni talar med Skottland, men det verkar som att de har gjort en hel del som man skulle kunna återanvända.

Herr talman! Jag själv har inte haft möjligheten att besöka Skottland eller träffa företrädare för Skottland och höra om deras erfarenheter. Men mina tjänstemän har gjort det. Kunskapen finns alltså hos oss. Det sätt som regeringen kan och bör stödja det här på är till att börja med att se till att vi får in det här i svensk lagstiftning. Vi har ett arbete på gång med det. Vi förstärker upphandlingsstödet som gör att det finns en kompetent myndighet som kan ge vägledning, stöd och råd. Vi har, som jag sade, skrivit i budgetpropositionen redan för 2014 att offentlig upphandling kan bidra till att uppnå gemensamma samhälleliga mål såsom skydd för miljön samt främjande av innovation, sysselsättning och social integration. De olika myndigheterna har också ambitionen att också ha med sociala hänsyn i sina upphandlingar. Men jag tror att man ska vara lite ödmjuk inför att det är svårt för regering och ifrån alltför hög nivå att styra hur man praktiskt ska göra i de olika enskilda fallen. Det måste utformas av den ansvariga myndigheten i de enskilda praktiska fallen. Genom att sprida goda exempel, genom att visa på möjligheterna, genom att det finns bra stöd och verktyg för dem som vill och kan göra detta kan vi också främja det. Självklart ska också vi som är ansvariga för olika myndigheter diskutera frågorna även i myndighetsdialogerna och trycka på de här sakerna. Men precis som vi inte detaljstyr hur myndigheterna organiseras kan vi inte heller detaljstyra hur man ska göra i varje enskild upphandling. Vi bör inte heller göra det. Vi kan däremot ha den här typen av viljeyttringar och markeringar från regeringen. Och vi går vidare med upphandlingsstöd på Konkurrensverket och förstärker det. Vi kommer också att skriva ännu tydligare vad som gäller enligt regeringen när vi nu jobbar vidare med att implementera EU:s direktiv i svensk lagstiftning sedan får myndigheter följa upp det på olika sätt. Det bästa sättet är att vi får just de goda exemplen och att vi sprider dem och för en offentlig debatt som påverkar inte bara myndigheter utan också kommuner och landsting och även privata arbetsgivare. Även där finns det ett stort engagemang som vi ska ta till vara och nyttja i sammanhanget. I exempelvis Örebro var engagemanget lika stort från Skanskas sida som från Örebro Bostäders sida. De fann varandra med ett fast engagemang på båda sidor och hittade den här lösningen tillsammans. Det är på det sättet vi kommer att få snurr på frågan. Vi skapar ett engagemang, vi skapar god kunskap och vi skapar de goda exemplen. Sedan ligger vi alla på i de olika sammanhang där vi finns, såväl som politiker som enskilda medborgare och enskilda tjänstemän i de olika verksamheterna.

Herr talman! Jag själv har inte haft möjligheten att besöka Skottland eller träffa företrädare för Skottland och höra om deras erfarenheter. Men mina tjänstemän har gjort det. Kunskapen finns alltså hos oss. Det sätt som regeringen kan och bör stödja det här på är till att börja med att se till att vi får in det här i svensk lagstiftning. Vi har ett arbete på gång med det. Vi förstärker upphandlingsstödet som gör att det finns en kompetent myndighet som kan ge vägledning, stöd och råd. Vi har, som jag sade, skrivit i budgetpropositionen redan för 2014 att offentlig upphandling kan bidra till att uppnå gemensamma samhälleliga mål såsom skydd för miljön samt främjande av innovation, sysselsättning och social integration. De olika myndigheterna har också ambitionen att också ha med sociala hänsyn i sina upphandlingar. Men jag tror att man ska vara lite ödmjuk inför att det är svårt för regering och ifrån alltför hög nivå att styra hur man praktiskt ska göra i de olika enskilda fallen. Det måste utformas av den ansvariga myndigheten i de enskilda praktiska fallen. Genom att sprida goda exempel, genom att visa på möjligheterna, genom att det finns bra stöd och verktyg för dem som vill och kan göra detta kan vi också främja det. Självklart ska också vi som är ansvariga för olika myndigheter diskutera frågorna även i myndighetsdialogerna och trycka på de här sakerna. Men precis som vi inte detaljstyr hur myndigheterna organiseras kan vi inte heller detaljstyra hur man ska göra i varje enskild upphandling. Vi bör inte heller göra det. Vi kan däremot ha den här typen av viljeyttringar och markeringar från regeringen. Och vi går vidare med upphandlingsstöd på Konkurrensverket och förstärker det. Vi kommer också att skriva ännu tydligare vad som gäller enligt regeringen när vi nu jobbar vidare med att implementera EU:s direktiv i svensk lagstiftning sedan får myndigheter följa upp det på olika sätt. Det bästa sättet är att vi får just de goda exemplen och att vi sprider dem och för en offentlig debatt som påverkar inte bara myndigheter utan också kommuner och landsting och även privata arbetsgivare. Även där finns det ett stort engagemang som vi ska ta till vara och nyttja i sammanhanget. I exempelvis Örebro var engagemanget lika stort från Skanskas sida som från Örebro Bostäders sida. De fann varandra med ett fast engagemang på båda sidor och hittade den här lösningen tillsammans. Det är på det sättet vi kommer att få snurr på frågan. Vi skapar ett engagemang, vi skapar god kunskap och vi skapar de goda exemplen. Sedan ligger vi alla på i de olika sammanhang där vi finns, såväl som politiker som enskilda medborgare och enskilda tjänstemän i de olika verksamheterna.

Herr talman! Jag instämmer till fullo i att man ska ta vara på engagemang i näringsliv, kommuner, ideella föreningar och alla tänkbara instanser. Jag tror att vi kommer långt med det. Men jag återkommer till exemplet Ostlänken. Där handlar det om oerhört mycket pengar, och vi kan få en mycket stor samhällsnytta, inte bara i form av räls och tåg, som ju kommer att bli jättefint, utan även så att människor som har svårt att få jobb och praktik kan komma ut och få jobb. Jag uppfattar att de statliga myndigheterna, i det här fallet Trafikverket, bör få hjälp här i form av direktiv, kanske i regleringsbrev, alltså skarpa krav på att ställa sysselsättningskraven, så att det inte blir suboptimeringar. Det kan hända att det skulle kosta lite mer, men jag tror att man behöver det från regeringen. Det är så pass viktigt, därför att de skattemedel som vi använder kan generera ännu mer samhällsnytta med en aktiv styrning från regeringen, en hjälp till de goda krafterna på myndigheterna. För att varje myndighet ska se till sitt område och för att se till helheten här behövs det hjälp från regeringen. Jag tror inte att det räcker att Konkurrensverket får direktiv och upphandlingsstöd, som i sig är alldeles utmärkt, utan alla myndigheter som gör upphandlingar bör få kravet att ställa sysselsättningskrav i upphandling. Jag hoppas som sagt att Stefan Attefall ser hur stort projektet Ostlänken är, så att man inte missar chansen att använda det till att skapa den stora, stora nyttan. Jag tror att det behövs hjälp där. Det gäller naturligtvis inte bara Ostlänken, men jag är ju själv från Östergötland och känner till hur det ser ut där. Jag hoppas att det blir riktigt bra.

Herr talman! Jag instämmer till fullo i att man ska ta vara på engagemang i näringsliv, kommuner, ideella föreningar och alla tänkbara instanser. Jag tror att vi kommer långt med det. Men jag återkommer till exemplet Ostlänken. Där handlar det om oerhört mycket pengar, och vi kan få en mycket stor samhällsnytta, inte bara i form av räls och tåg, som ju kommer att bli jättefint, utan även så att människor som har svårt att få jobb och praktik kan komma ut och få jobb. Jag uppfattar att de statliga myndigheterna, i det här fallet Trafikverket, bör få hjälp här i form av direktiv, kanske i regleringsbrev, alltså skarpa krav på att ställa sysselsättningskraven, så att det inte blir suboptimeringar. Det kan hända att det skulle kosta lite mer, men jag tror att man behöver det från regeringen. Det är så pass viktigt, därför att de skattemedel som vi använder kan generera ännu mer samhällsnytta med en aktiv styrning från regeringen, en hjälp till de goda krafterna på myndigheterna. För att varje myndighet ska se till sitt område och för att se till helheten här behövs det hjälp från regeringen. Jag tror inte att det räcker att Konkurrensverket får direktiv och upphandlingsstöd, som i sig är alldeles utmärkt, utan alla myndigheter som gör upphandlingar bör få kravet att ställa sysselsättningskrav i upphandling. Jag hoppas som sagt att Stefan Attefall ser hur stort projektet Ostlänken är, så att man inte missar chansen att använda det till att skapa den stora, stora nyttan. Jag tror att det behövs hjälp där. Det gäller naturligtvis inte bara Ostlänken, men jag är ju själv från Östergötland och känner till hur det ser ut där. Jag hoppas att det blir riktigt bra.

Herr talman! Som sagt skriver vi redan i budgetpropositionen för 2014 just om vikten av att ta hänsyn till de samhälleliga målen, där bland annat social integration och sysselsättning finns med. Man kan diskutera om vi ska ha ännu skarpare riktlinjer. Ja, det kan vi gott överväga. Vi håller nu på att jobba med hur vi ska få ett bättre upphandlingsstöd och hur vi ska jobba vidare med den nya lagstiftningen. I det sammanhanget finns det säkert anledning att återkomma också till de mer generella och riktningsgivande skrivningarna från regeringens sida. Däremot tror jag att vi ska vara ganska ödmjuka inför de enskilda fallen och de enskilda upphandlingarna. Jag tror inte att statsråd är de som vet exakt vad som är lämpligt att göra i de enskilda fallen. Där måste man med de goda exemplen, genom ett bra och kompetent upphandlingsstöd och engagerade människor hitta de praktiska lösningarna. Det kan ta sig lite olika uttryck i olika sammanhang, och det tror jag att vi får ha respekt för. Ambitionen har vi gemensam. Sedan gäller det att hitta de praktiska vägarna framåt för att det här ska fungera på ett bra sätt och också är förenligt med de mer generella principerna i upphandlingslagstiftningen.

Herr talman! Som sagt skriver vi redan i budgetpropositionen för 2014 just om vikten av att ta hänsyn till de samhälleliga målen, där bland annat social integration och sysselsättning finns med. Man kan diskutera om vi ska ha ännu skarpare riktlinjer. Ja, det kan vi gott överväga. Vi håller nu på att jobba med hur vi ska få ett bättre upphandlingsstöd och hur vi ska jobba vidare med den nya lagstiftningen. I det sammanhanget finns det säkert anledning att återkomma också till de mer generella och riktningsgivande skrivningarna från regeringens sida. Däremot tror jag att vi ska vara ganska ödmjuka inför de enskilda fallen och de enskilda upphandlingarna. Jag tror inte att statsråd är de som vet exakt vad som är lämpligt att göra i de enskilda fallen. Där måste man med de goda exemplen, genom ett bra och kompetent upphandlingsstöd och engagerade människor hitta de praktiska lösningarna. Det kan ta sig lite olika uttryck i olika sammanhang, och det tror jag att vi får ha respekt för. Ambitionen har vi gemensam. Sedan gäller det att hitta de praktiska vägarna framåt för att det här ska fungera på ett bra sätt och också är förenligt med de mer generella principerna i upphandlingslagstiftningen.