Smittskyddslagen

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 28 april 2014

Interpellation: Smittskyddslagen

den 2 april

Interpellation

2013/14:402 Smittskyddslagen

av Börje Vestlund (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Smittskyddslagens nuvarande utformning beslutades av kammaren år 2004. Då gjordes omfattande förändringar av smittskyddslagen bland annat så skulle det tvångsomhändertagande som smittskyddsläkare och domstol beslutade nu i stället omprövas. Vidare så blev smittskyddslagen tillämplig på flera smittsamma sjukdomar.

Smittskyddslagen har en verklig positiv effekt på att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar genom den så kallade smittspårningen, till exempel har sannolikt en större spridning av hiv kunnat hindras med hjälp av smittspårning.

Kritiken mot smittskyddslagen är omfattande inte minst från hbt-rörelsen, RFSU, hivpositivas organisationer med flera. Det kritiken har gällt är den så kallade informationsplikten, det vill säga den smittade ska informera sin sexpartner om att den är hivpositiv innan sex, oaktat om man har skyddat sex eller inte. Den andra stora kritiken har gällt tvångsomhändertagande av personer som inte följer smittskyddsläkarens anvisningar. Detta är en regel som verkligen har blivit en klasslag. I princip har endast missbrukare, prostituerade och psykiskt sjuka omhändertagits enligt denna regel. Det vill säga socialt väl anpassade personer med hiv har aldrig behövt utsättas för denna förnedrande behandling. Jag vill i det sammanhanget hänvisa till att det för psykiskt sjuka och missbrukare redan finns ett regelverk för tvångsvård. Sannolikt skulle det ge mer nytta än internering enligt smittskyddslagen.

Utvecklingen av bromsmediciner mot hiv har varit framgångsrik. Numera kan en välmedicinerad hivsmittad person visa upp noll antikroppar i blodet, det vill säga personen är inte alls smittförande. Tidigare har man vetat att smittade personer med liten andel antikroppar i princip inte kunnat sprida hiv. Trots detta har inte regeringen sett över huruvida smittskyddslagen fortfarande skulle vara tillämplig på hivsmittade. Det innebär att den som blivit hivsmittad för alltid ska anses vara smittbärare oaktat risk för smittspridning. Förutom att både informationsskyldigheten och interneringen är kränkande och ofta kontraproduktivt. Det är tidigare känt i olika studier att en stor del av dem som smittats av hiv har blivit det av en person som inte kände till att den var hivsmittad. En av orsakerna är att man helt enkelt struntat i att testa sig med den risk det innebär att få de pålagor som smittskyddslagen föreskriver. Detta är särskilt vanligt bland ungdomar. Det är ingen tvekan om att så här efter att smittskyddslagen i dess nuvarande form har funnits i mer är 20 år nu behöver ses över med bland annat anledning av de nya behandlingsmetoderna för hiv.

Jag har följande frågor:

Avser socialministern att göra en översyn av smittskyddslagen?

Vad avser socialministern att göra för att de personer som inte längre är smittförande inte ska omfattas av smittskyddslagen?