Skötsamhetskriterier för frivård inom kriminalvården

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 15 maj

Interpellation

2006/07:535 Skötsamhetskriterier för frivård inom kriminalvården

av Kjell Eldensjö (kd)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Om resultatet av ett fängelsestraff ska bli tillfredsställande är det av fundamental betydelse att den intagne avtjänar sitt straff med utgångspunkt i en verkställighetsplan som den intagne själv har godkänt. Syftet med en sådan plan ska vara god rehabilitering och goda förutsättningar för utslussning i samhället efter verkställigheten. Målet med tiden i anstalten ska ju vara att den intagne bryter med ett liv i brottslighet och utanförskap och i stället inlemmas i en mer normal samhällsgemenskap.

Individens motivation till förändring måste tas till vara bättre inom kriminalvården än vad som sker i dag. Det är också angeläget att finna vägar att öka motivationen att sköta sig. En anstaltsvistelse där det lönar sig att följa den fastställda verkställighetsplanen, och där det ges ökande förmåner, är ett sätt att uppnå detta. Omvänt måste ett motivationssystem medföra minskade förmåner vid misskötsamhet och avvikelse från verkställighetsplanen.

Utredningsbetänkandet Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) visar just på en möjlig inriktning för kriminalvården där skötsamhet lönar sig, och där fullföljandet av en verkställighetsplan som den intagne själv har godkänt blir ett led i rehabiliteringen.

I ett sådant system bör det ingå lämpliga frigångsformer, det vill säga vistelse utanför anstalt, en tid före tidpunkten för villkorlig frigivning. Detta bör dock tidigast bli aktuellt då den intagne har avtjänat halva strafftiden på anstalt och då vara kopplat till förmånssystemet och fullföljandet av verkställighetsplanen. I det nämnda betänkandet uttalar kommittén: På de högre förmånsnivåerna i förmånssystemet bör det finnas ett system med aktiva frigivningsförberedelser där kriminalvården arbetar i nära samverkan med frivården och andra myndigheter och organisationer och enskilda i samhället.

Verkställighetsplanen och förmånssystemet hör alltså ihop enligt betänkandet, vilket är väldigt viktiga för en god rehabilitering.

Riksdagen har under föregående riksdagsår antagit proposition 2005/06:123, En modernare kriminalvårdslag. Till min besvikelse innehöll denna proposition inte någon koppling mellan frigång och ett förmånssystem där det erfordras att den intagne har uppnått någon av de högre nivåerna i systemet för att få frigång. Tyvärr kan detta komma att uppfattas som att frigången, som den nu utformats, innebär en tänjning nedåt av den villkorliga frigivningen. Detta är inte minst allvarligt då landets fängelser är överbelagda, och den generösare frigången kan uppfattas som ett sätt att frigöra anstaltsplatser för andra som dömts till fängelse. Detta sänder helt klart fel signaler.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask följande:

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att utökad frigång ska kopplas till ett förmånssystem?

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att generösare beviljanden av frigång inte bara ska framstå som ett sätt att frigöra anstaltsplatser?