Skolsegregation

Interpellationsdebatt 22 maj 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 55 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Ibrahim Baylan har frågat mig om jag anser att segregationen och de ökade skillnaderna i skolan är ett problem och vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska segregationen i den svenska skolan. Jag är bekymrad över att klyftorna i svensk skola växer. I över 30 år har ett av de övergripande målen för skolpolitiken varit att jämna ut skillnader i elevers olika förutsättningar. Ändå ökar skillnaderna. I grunden handlar den nya regeringens omläggning av svensk skolpolitik om att synliggöra de elever som inte klarar kunskapskraven och att knyta hjälp och stöd till dem på ett tidigt stadium. Vi vet också att lärarnas kunskaper och kompetens är en av de avgörande faktorerna för elevernas möjligheter att nå skolans mål. Detta är viktigt inte minst i de skolor där det finns en stor andel utlandsfödda elever. För att stärka lärarnas kompetens har regeringen tagit initiativ till Lärarlyftet - den största satsningen på lärarnas fortbildning sedan skolan kommunaliserades. 3,6 miljarder kronor ska investeras under mandatperioden för att förbättra lärarnas kompetens.

Anf. 56 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen och de frågor som jag har ställt. Dock blir jag något förvånad. Här har vi en liberal skolminister som på en mycket stor och viktig fråga lämnar ett svar som omfattar totalt sju meningar. Jag började fundera när jag fick se svaret första gången om detta är ett uttryck för en nonchalans mot den granskningsmakt som riksdagen ändå har att regeringen inte anser sig behöva ge mer än detta knapphändiga svar. Men jag tänkte att nej, det är det nog inte, utan det är nog snarare ett uttryck för den här regeringens fattigdom när det handlar om politik för att motverka klyftor och segregation. Inom andra politikområden har man till och med visat en beredvillighet att öka klyftorna i samhället. Detta knapphändiga svar är kanske bara ett uttryck för det faktum att skolministern, trots att han nu säger att han är bekymrad över att klyftorna i skolan växer, inte tycker att det är något grundläggande problem och därför inte heller har någon politik för att göra något åt det. Det finns ett grundläggande faktum som naturligtvis är oerhört viktigt för hela skolgången, nämligen vilka förutsättningar man har med sig när man börjar skolan. Vi socialdemokrater har en vision om en skola som ska kompensera för dessa olika förutsättningar när man börjar skolan. I mångt och mycket har vi kommit långt i Sverige. Vi har ändå ett skolsystem som i olika internationella utvärderingar är bäst när det handlar om att utjämna skillnader. Likväl ser vi nu en oroväckande tendens, nämligen en liten men dock ökning av klyftorna och skillnaderna och också en viss ökning av segregationen. Det är också bakgrunden till att jag har ställt den här interpellationen till skolministern, och jag får då detta mycket knapphändiga svar. Det är tyvärr symtomatiskt för den skolpolitik som Jan Björklund står för, och inte bara han utan också de tre övriga partierna som ingår i högeralliansen. Det är nämligen inte knapphändigt bara när det gäller segregationen och skillnaderna i skolan. I det mångordiga dokument som man gick till val på, som totalt omfattar ett hundratal punkter som handlar om åtgärder för att förändra och förhoppningsvis också förbättra svensk skola, finns inte en enda åtgärd som motverkar klyftor och segregation. Man koncentrerar sig på allt annat än det som jag menar är en av de absolut största utmaningar som vi har i det svenska skolväsendet. Jag är inte en sämre människa än att jag ändå vill ge skolministern en andra chans att här i denna kammare avlämna något slags programförklaring som handlar om segregationen i skolan, för det kan väl ändå inte bara vara detta som skolministern har tänkt sig att göra för att ta sig an denna stora utmaning? Den handlar om att elever i Sverige faktiskt inte får en likvärdig utbildning, framför allt inte en lika bra utbildning. Fortfarande är det sådant som föräldrarnas situation i livet och framför allt bostadsorten som styr hur bra utbildning deras barn får och framför allt hur de lyckas i skolan. Är detta verkligen det enda som den borgerliga regeringen har att komma med?

Anf. 57 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag är inte säker på att de som eventuellt lyssnar på debatten känner igen sig i Baylans beskrivning att den borgerliga regeringen saknar skolpolitik men att Socialdemokraterna har ett tydligt alternativ. Ingen förstår Socialdemokraternas skolpolitik, Ibrahim Baylan. Mona Sahlin förstod den inte. Hon har fått tillsätta en arbetsgrupp för att utveckla en ny. Jag förstår den inte heller. Problemen är ju skapade under årtionden av felaktig politik. Vi genomför en lång rad åtgärder. Jag tror att få har missat de många viktiga åtgärder som vi sätter in, och huvudsyftet är just att minska utslagningen i skolan. Om en vecka, Ibrahim Baylan, ska riksdagen rösta om ett förslag som innebär en tidigare kunskapskontroll. Redan på lågstadiet ska man kolla upp om eleverna har lärt sig läsa, skriva och räkna. Du argumenterade häftigt för detta i ditt eget parti men förlorade. I din argumentation inför s-kongressen sade du att det är mycket viktigt just för arbetarklassens barn. På onsdag i nästa vecka ska vi rösta om det. Du kan väl berätta om du ska rösta för det. Jag delar din argumentation på s-kongressen, att detta är mycket viktigt för att tidigt identifiera elever som har det svårt. När man väl har identifierat eleverna ska de vara garanterade hjälp och stöd. Vi inför en speciallärarutbildning från den 1 januari, den som dina företrädare avskaffade. 1989 avskaffades speciallärarutbildningen i Sverige. Vi återinför den nu. Är ni för den eller emot den? Kan du inte berätta det, eller ska ni vänta på vad arbetsgruppen kommer fram till innan ni vet? Vi gör om gymnasieskolan så att inte så många ungdomar slås ut. Gymnasiet skapar en väldig segregation genom att 40 procent av de ungdomar som börjar yrkesutbildningar slås ut. Tänk att i Malmö kommun är de oerhört ivriga att få starta de lärlingsutbildningar som vi sätter i gång nu! Malmö kommun styrs av dina partikamrater, men de är jätteivriga att starta lärlingsutbildningarna därför att de ser att ungdomar slås ut i den gymnasieskola som vi har. Jag tror inte att den bild som Baylan presenterar, att regeringen saknar skolpolitik, har någon större bredd. Man kan ogilla regeringens skolpolitik, men jag tror ändå att det är rätt tydligt vad vi försöker göra. Vi försöker lyfta svensk skola och framför allt vidta åtgärder för alla de elever som i dag slås ut. Men vad är ert alternativ, Ibrahim Baylan? Är det er arbetsgrupp som ska utforma alternativet? Hur ska vi förbättra resultaten? Under de år som du var ansvarig och de tolv år som Socialdemokraterna regerade sjönk resultaten i svensk skola år efter år.

Anf. 58 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Efter kanske ett 60-70-tal debatter känner jag väl igen denna debatteknik, Jan Björklund. Du kan inte få in mig i fällan att vi nu ska diskutera min tid som skolminister. Det är inte det som interpellationen handlar om, och det är inte det som riksdagens granskningsmakt i det här fallet handlar om, utan det är vad du som skolminister vill göra åt segregationen och de ökade klyftorna. Du hänger dig nu åt det gamla vanliga tricket, att har man ingenting att säga, angrip de andra. Det är precis vad du försöker göra, men det går jag inte på. Låt oss gå in på några få av de fall som du har tagit upp! Det enda som du har gjort när det gäller lärlingsutbildningen, skolministern, är att skjuta upp det några år. Det skulle inrättas en nationell lärlingsutbildning redan i höst. Den har du skjutit upp. Detta står du och slår dig för bröstet för. Hade du inte varit så klåfingrig, skolministern, hade skolpolitikerna i Malmö inte behövt känna frustration över att den inte kommer i gång eftersom den hade satt i gång till hösten. Det var en del av den socialdemokratiska skolpolitiken som du nu har valt att stoppa. I stället kommer den om några år i en sämre version. Du talar om gymnasieskolan. Det är väl bra, men jag kan inte hålla med dig om de förändringar som du vill åstadkomma där. Det handlar bara om att sänka kunskapskraven. Det är också ett sätt att få igenom folk, att lägga ribban så lågt att det knappt är någon utmaning. Okej, du ska väl ha heder av att du talar om det. Men det är inte det som vi talar om nu. Vi talar om grundskolan och de grundläggande förutsättningarna för lärandet där. De skiljer sig åt, skolministern. Vi ser att de skiljer sig åt mellan bruksorter och orter där många barn kommer från studievana hem. I till exempel den här staden där vi står och debatterar är det bara tre fyra procent av eleverna på Östermalm som inte lyckas få gymnasiebehörighet, och det är väl bra. Motsvarande siffra för Rinkeby är tio gånger så hög, någonstans kring 40 procent. Detta är en realitet som jag kan vara mycket självkritisk mot att vi inte har lyckats bättre med. Vi sjösatte ett program som du till viss del har valt att köra vidare med, men det räcker inte. Jag vill veta vad skolministern avser att vidta för åtgärder mot skolsegregationen och de ökade skillnaderna. Varje barn, varje elev i den svenska skolan, förtjänar att få lyckas. Ska det lyckas måste man se att det finns grundläggande skillnader som naturligtvis inte bara handlar om skolan och skolpolitiken utan också om det samhälle som vi lever i. Det innebär att varje elev måste få sina behov tillgodosedda, och man måste vara beredd att satsa lite extra där behoven är större. Detta är väsensskilt från den politik som den borgerliga alliansen förfäktar. Vi kan till exempel ta det förslag som finns, och som jag antar fortfarande lever kvar, om en nationell skolpeng som måste vara lika för alla. Det kommer att leda till ännu större klyftor och segregation. Ta nu chansen att berätta vad du vill göra i stället för att ägna dig åt något slags politisk pajkastning! Det är ändå du, skolministern, som har verktygen i din hand. Ni sitter i en majoritetsregering och kan rösta igenom er politik i riksdagen med sju rösters marginal, oavsett vad vi andra tycker. Berätta vad du vill i stället för att hålla på med något slags partipolitisk pajkastning! De barn som i dag inte får sin rättmätiga utbildning förtjänar att få veta vad landets högst ansvarige skolpolitiker vill.

Anf. 59 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! I varje debatt som Baylan och jag har brukar jag berätta att det handlar om att fokusera på lågstadiet, och däri ingår det förslag av Baylan som hans eget parti röstade ned, nämligen att ha en kunskapskontroll på lågstadiet. Vi röstar här i kammaren på onsdag. Kommer Baylan att trycka på ja- eller nej-knappen? Det är en intressant fråga. Vi får naturligtvis igenom det med vår majoritet, men står du för det som du själv sade på partikongressen, nämligen att en av de viktigaste reformer som vi kan göra för arbetarklassens barn är att ha en tydlig uppföljning redan på lågstadiet? Står du för det i nästa vecka eller följer du Mona Sahlin och partipiskan i voteringen? Hur gör du? Röstar du efter din övertygelse om vad som är bäst för arbetarklassens barn eller röstar du efter partipiskan på onsdag i nästa vecka? Speciallärarna återinförs. Är ni för eller emot det? Jag svarar gång på gång på dina frågor. Visst kan man prata om gymnasiet, och det ska vi göra, men jag håller med om att det är tidigt i skolan som vi ska göra insatserna. Det är då misslyckandena sker. Den socialdemokratiska skolpolitiken gick ut på att ge hjälp på gymnasiets individuella program. Vi vill flytta hjälpen till lågstadiet. För att göra det måste vi ha ett antal instrument. De nationella proven i trean är ett sätt att identifiera elever som behöver hjälp, precis som du själv sade. Speciallärarna ska hjälpa dessa barn. Detta är ett viktigt steg i kampen mot segregation. Problemet är inte att barnen i Rinkeby är invandrare utan att de är underkända i ämnena. Vi ska inte föra någon invandrarpolitik utan en skolpolitik för elever som har svårt att nå målen. Det är inte integrationspolitiska åtgärder som vi talar om utan åtgärder i skolan för elever som har det svårt. Det ska vara tidig kunskapskontroll. Oavsett om man tillhör de 4 procenten på Östermalm eller de 40 procenten i Rinkeby är det samma åtgärder som gäller. Det är tidig kunskapskontroll, tidig uppföljning och ytterligare stödåtgärder för dessa elever. Det är det som det går ut på, och det är de förslagen som vi lägger fram. Det vore intressant att höra om Socialdemokraterna kommer att vara för eller emot detta eftersom den politik som ni har fört tidigare är den som har skapat dessa problem.

Anf. 60 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Återigen ägnar statsrådet en del av sitt inlägg åt att försöka citera och tycka till om vad jag har eller inte har argumenterat för. Ibland är det jag och ibland Mona Sahlin som citeras. Det är glädjande att statsrådet lyssnar på oss, men du verkar bara lyssna med ena örat. Lyssnade du ordentligt skulle du veta att detta är, har varit och också i fortsättningen kommer att vara en väsentlig del av vår politik, nämligen att se till att både upptäcka och åtgärda brister i tid. Vi har kommit långt i Sverige men inte tillräckligt långt. Det finns fortfarande barn som inte får en grundläggande utbildning. Fru talman! Jag känner en stor oro för utvecklingen av klyftorna och segregationen i Sverige, särskilt med Jan Björklund som ansvarigt statsråd. Han har tidigare, under sin tid som skolborgarråd, varit ansvarig för skolan i Stockholm. Resultatet blev en kraftigt ökad segregation. Stockholms stads revisorer kunde konstatera att många av de åtgärder som vidtogs under Jan Björklunds tid som skolborgarråd ledde till ökad segregation. Nu är han skolminister, och jag känner att han tyvärr inte tar dessa frågor på det allvar som de förtjänar. Det är bra att man har diagnostiska prov. Det kan vi vara överens om. Det är vida känt att vi också argumenterade för en form av nationella prov. Det är inget snack om saken. Men jag kommer aldrig att stödja nationella prov som handlar om att sortera ungdomar. Jag kommer aldrig att stödja nationella prov som handlar om att ta bort den pedagogiska mångfalden. Det kommer det förslag som Jan Björklund lägger fram att leda till. Många av de pedagogiska alternativen i form av Waldorfskolor med flera hävdar detta. Det kommer jag aldrig att stödja eftersom jag tror på den pedagogiska mångfalden. Framför allt tror jag på en skola för alla där barn inte delas upp från tidig ålder. Det är bara ett uttryck för att barn har olika förutsättningar och behov. Det är de behoven som vi ska koncentrera oss på, statsrådet, och inte några generella åtgärder som inte kommer att hjälpa dessa barn ett dugg.

Anf. 61 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Vi är nu inne i en mycket intressant diskussion. Jag såg att Mona Sahlin sade ungefär samma sak: Vi ska också bli för kunskap och ordning i skolan men inte på Björklunds vis. Nu säger Baylan: Jag är också för nationella prov i trean men inte dem som Björklund vill ha. Vilka nationella prov i trean är ni för då? Ni röstade ju emot era egna prov på kongressen. Vilka är ni för? Berätta det för kammaren, det vore intressant att veta. Jag håller med om att olikheterna har ökat i svenskt skolväsende. Det konstateras också av regeringens utredare som du tillsatte och som jag nu har tagit emot. Leif Davidsson har utrett kunskapsresultaten och målstyrningen i svensk skola. Vi har en ökad olikhet. Det behövs en ökad statlig och nationell styrning av svenskt skolväsende. De partier som har drivit igenom kommunalisering kommer så småningom att här i kammaren få ta ställning till förslag om en ökad nationell och statlig styrning av svenskt skolväsende. Det är en mognadsfråga hur man ser på det eftersom olikheten bland annat beror på att besluten inte längre koordineras utan varje kommun bestämmer själv. Att säga nej till våra förslag och inte ha några egna är lätt. Så kan man göra. Men det funkar inte. Konservatism betyder att man bevarar allt som det är och överlåter skapandet av det nya till några andra. Överge konservatismen, Ibrahim Baylan! Våga tänka nytt! Omsätt det som ni har sagt om kunskapskrav och ordning i skolan så kan vi gemensamt fatta beslut om reformer som lyfter kvaliteten och minskar segregationen i svensk skola!

den 10 maj

Interpellation

2006/07:521 Skolsegregation

av Ibrahim Baylan (s)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

Sverige har ett av världens mest jämlika skolsystem, men det finns oroande tendenser till ökade klyftor och segregation. I framför allt storstäderna är den sociala och etniska segregationen ett allvarligt problem. Bostadssegregationen förstärker segregationen i skolan. De mest resursstarka familjerna i resurssvaga områden tenderar att välja skolor i mer resursstarka områden. Många gånger väljer man bort en skola i det egna området – inte för att den är dålig utan för att statusen är för låg och det svenska språket alltför dåligt representerat. Resultatet blir att många skolor i socialt utsatta områden ständigt måste börja om från början med nyanlända invandrarelever, medan de familjer som etablerat sig bäst i Sverige flyttar sina barn till ett område med högre status.

Många duktiga pedagoger och skolledare i de utsatta områdena gör ett fantastiskt jobb. För att ge alla elever rimliga möjligheter att nå skolans mål krävs att dessa segregationsspiraler kan brytas och att valfriheten blir en positiv möjlighet att välja till, och aldrig ett tvång att välja bort från. För socialdemokraterna är målet att alla skolor ska vara bra skolor.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

Anser statsrådet att segregationen och de ökade skillnaderna i skolan är ett problem, och vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska segregationen i den svenska skolan?