Skatteverkets skattefelskarta

Interpellationsdebatt 25 mars 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 16

Anf. 108 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Jacob Johnson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska skattefelet och om jag avser att ge möjligheter att genomföra en kvantifierad beräkning av skattefelet, till exempel enligt den metod som tillämpas i Nederländerna. Frågorna är ställda mot bakgrund av att Skatteverket har redovisat regeringsuppdraget att ta fram en ny uppdaterad så kallad skattefelskarta. Det är glädjande att Skatteverkets samlade bedömning är att skattefelet minskar. Arbetet med att minska fel och fusk, och därmed minska skattefelet, är viktigt och behöver fortsätta. Regeringen har redan genomfört ett antal åtgärder för att minska fusket, exempelvis ROT- och RUT-avdragen. Som exempel på pågående åtgärder mot skattefusk kan jag nämna att förslaget på hur ett kontrollsystem inom skatteförfarandet kan vara utformat för byggbranschen är på remiss till den 11 april. Skatteverkets kontroller sker i huvudsak utifrån bedömningar av risk och väsentlighet. Det innebär att kontrollresurserna riktas till de branscher och områden där risken för fel och fusk bedöms vara störst. Regeringens bedömning är att detta arbetssätt har förbättrat skattekontrollen och ökat upptäckten av fel och fusk. Enligt vad jag har erfarit från Skatteverket genomför myndigheten förstudier om möjligheterna att införa ett ökat slumpmässigt inslag i kontrollverksamheten. Jag avser att följa Skatteverkets fortsatta arbete.

Anf. 109 Jacob Johnson (V)

Herr talman! År 2007 redovisade Skatteverket en beräkning av det så kallade skattefelet, det vill säga skillnaden mellan inbetalade skatter och vad som skulle betalas in om alla privatpersoner och företag betalade i enlighet med gällande regelverk. Beräkningen landade på 133 miljarder kronor, motsvarande ca 9 procent av de totala skatteintäkterna eller nästan 20 miljarder mer än alla punktskatter i form av energiskatter och skatt på alkohol, tobak, vägtrafik med mera. Det är alltså en mycket betydande summa. Respekten för skattesystemet och dess trovärdighet är ju i hög grad beroende av att vi alla, såväl enskilda som företag, betalar skatt i enlighet med fastställda regler. Det är därför viktigt att återkommande kunna följa hur skattefelet utvecklas för att se om åtgärder mot skattefusk verkar så att skattefelet och skattefusket minskar. Vi har från Vänsterpartiets sida efterlyst en ny uppskattning av skattefelet. Vi välkomnade därför att regeringen i regleringsbrevet för 2013 gav Skatteverket ett uppdrag som bestod av tre delar, nämligen att ta fram en ny skattefelskarta, att kvantifiera skattefelet och att beskriva felets förändring mellan 2007 och 2012. Skatteverket redovisade i början av detta år sitt uppdrag. När det gäller de olika delarna kan man konstatera att Skatteverket varken lyckades kvantifiera skattefelet, trots det tydliga uppdraget, eller presentera en ny skattefelskarta. Man redovisar i stället en skatte informations karta samt gör bedömningen att resultatet tyder på att skattefelet har minskat mellan 2007 och 2012. Verket stöder sig då främst på olika enkätundersökningar som visar att företagare och privatpersoner har en mindre tillåtande attityd till skattefusk än tidigare. Det är naturligtvis glädjande men knappast något bevis för att skattefelet i verkligheten har minskat. Skatteverket redovisar även så kallade top-down-undersökningar utifrån nationalräkenskaperna. Å ena sidan indikerar dessa att de svarta inkomsterna i hushållssektorn har minskat sett över en längre tid, men å andra sidan redovisas mycket enhetliga - närmast konstanta - värden för den period som uppdraget avser, alltså 2007-2012. Exempelvis uppskattades de svarta inkomsterna i hushållssektorn ligga mellan 5 och 9 procent av bnp i början av 1970-talet men förvånansvärt konstant på drygt 2 procent för perioden 2005-2011. Dessa beräkningar tyder på att de svarta inkomsterna i hushållssektorn verkligen har minskat sedan 1970-talet, men inte under perioden 2007-2012, vilket är den period som skulle granskas. Finansministern säger i sitt svar att det är glädjande att Skatteverkets samlade bedömning är att skattefelet minskar. Det kan jag förstå att ministern tycker, men han borde väl vara mindre nöjd med att Skatteverket inte vare sig lyckats kvantifiera felet eller redovisat en ny skattefelskarta. Hur säker känner sig finansministern på att skattefelet verkligen minskade under perioden 2007-2012 med tanke på de konstanta bedömningarna av svartarbetet inom hushållssektorn med hjälp av top-down-beräkningar från nationalräkenskaperna?

Anf. 110 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Ett fungerande skattesystem är grunden för ett välfärdssamhälle. Bara genom att människor betalar sin skatt har vi resurser till välfärden. För att det systemet ska fungera över tid är det nödvändigt att det är ett system som människor i allmänhet tycker är rimligt och rättvist. De allra flesta människor vill vara goda och samhällsnyttiga medborgare och skattebetalare. Det finns ett värde i att faktiskt vara och känna sig som en god medborgare - att dra sitt strå till stacken. Befolkningen måste dock stå bakom systemet och känna tillit till systemet. Bara då kommer man också att betala sin skatt och bidra. Därför är attityder till svartarbete hos människor intressant att följa. Ungdomsstyrelsen har gjort en stor attitydundersökning under 2013. Här kan man se att ungas attityder till svartarbete har förändrats över tid. År 2002 svarade 30 procent av ungdomarna mellan 16 och 29 år att det kunde vara rätt att anställa svart. År 2013 hade den siffran minskat till 16 procent - en attitydförändring. Det verkar utifrån denna undersökning som att attityderna till vårt skattesystem har förbättrats. Ungdomar ser det som mer rätt att betala skatt i vårt nuvarande system än de gjorde 2002. Det har blivit lättare att både vara laglydig, men också att kunna jobba och tjäna extra utan att skatten gör att det inte lönar sig. RUT-reformen har varit en sådan viktig reform. Många som tidigare inte ansåg sig ha råd att betala tjänster vitt betalade dem svart, vilket innebar att både den som köpte tjänsten och den som utförde den var eller blev skattesmitare. I dag anlitar man inte heller någon för reparationsarbeten i hemmet svart - ROT-avdraget gör att det inte finns någon riktig marknad för det längre. Politiken kan inte göra allt, men vilka lagar och skatteregler vi skapar påverkar människors attityder till att betala skatt. Det är något som politiken påverkar. Vi ska inte tillbaka till ett samhälle där vi tar bort möjligheten för många att tjäna en extra slant eller att få lönen att räcka till, så att man ska tvingas arbeta svart. Svenska folket förtjänar att få behålla sin alliansregering.

Anf. 111 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i den här debatten, men med utgångspunkt i det Lotta Olsson sade i sitt inlägg måste jag tillägga att det skattefusk som man har beskrivit på skattekontoret är omfattande. Det handlar om miljarder som undandras varje år. Det måste man ta på största allvar, vilket jag tycker att Jacob Johnson gör i den här interpellationen. När man säger att fusket har minskat genom ROT- och RUT-avdragen vill jag nämna ett tydligt exempel här ifrån Stockholm, där två välkända politiker från Moderaterna hade haft svart städhjälp. När man införde RUT-avdraget fortsatte de köpa svarta städtjänster trots att de hade inkomster på flera hundra tusen tillsammans varje månad. När sonen flyttade hemifrån utökades städområdet för den som städade till att omfatta även sonens lägenhet, utan att det ledde till att hon fick vita inkomster. Att det skulle vara automatik i att man får skatteavdrag och därmed börjar köpa tjänster vitt är alltså inte med sanningen överensstämmande. Däremot kan det ha fått effekten att personer som tidigare inte köpte tjänsten kanske nu köper den, men man ska inte utgå från att de som har köpt svart nu börjar köpa vitt. Så är inte fallet. Det finns ingen naturlig gång som säger att man börjar köpa sådant som är dyrare bara för att man tillhandahåller möjligheten att göra RUT-avdrag för det. Tycker man att det är billigt att köpa svart fortsätter en del att köpa svart. Herr talman! Det vore bra om Lotta Olsson tog del av de uppgifter som Skatteverket har tillhandahållit oss riksdagsledamöter.

Anf. 112 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Det här är en viktig diskussion. Sverige är ett land som är känt för att ha en välfungerande offentlig förvaltning och där det finns stort förtroende för myndigheter, politiker, stat och våra gemensamma institutioner. En viktig del av det är att man hos oss också, i förhållande till andra länder och enligt de flesta undersökningar, i relativt begränsad utsträckning undviker att betala sina skatter. Jag tycker att den bedömning av skattefelets utveckling som Skatteverket har gjort är relevant, och den är också glädjande om man ser till hur attityderna har förändrats och hur uppfattningen om skattefelet har förändrats. Det går naturligtvis hand i hand: Tror man att andra betalar sin skatt är man själv också mer benägen att göra det. Tror man däremot att det finns mycket av illojal konkurrens i termer av skattefusk är man mindre benägen att själv betala sin skatt. Man kan konstatera att sedan 2006 har den andel som säger att de känner till någon som skattefuskar minskat från 31 procent till 16 procent i dag. De som inte känner någon som skattefuskar har ökat från 58 procent till 76 procent. Den andel som känner någon som svartarbetar har gått från 48 till 27 procent, och den andel som inte känner någon som svartarbetar har ökat från 42 till 65 procent. Andelen företag som upplever att de är utsatta för svart konkurrens har minskat från 23 procent till 17 procent, och andelen som inte upplever det har ökat från 55 till 71 procent. Det finns alltså rätt mycket som tyder på att det har skett en betydande förskjutning här. Då är frågan: Vad ska vi göra med skattefelskartan? Vilka är alternativen? Man ska komma ihåg att den gamla skattefelskartan kostade mellan 1 och 2 miljoner att ta fram. Det berodde på att vi tidigare hade en slumpmässig inriktning av skattekontrollen. Vi valde slumpmässigt ut företag för revision, och så fick man därigenom en bred bild av hur skattefelet fördelade sig. Sedan några år tillbaka har Skatteverket tagit initiativ till att revisionen i stället riktas mot de branscher, företag och personer som man tror har en högre sannolikhet att ha skattefuskat, alltså att ha undandragit sig skatt. Det är en logisk struktur på organisationen att man helt enkelt inriktar sig på de branscher där man vet att det finns mer skattefusk - alltifrån städbransch till byggbransch och ett antal andra kontantbranscher, där vi tror att fusket har varit mer förekommande. Man har också en riskbaserad kontroll på individer som man riktar sig mot. Att kombinera den arbetsmodellen med att man gör en fullskalig skattefelskarta skulle kosta över 60 miljoner kronor. Det är inte rimligt. Vi gör inga andra offentliga undersökningar som kostar 60 miljoner kronor. Det skulle motsvara i storleksordningen 10 procent av hela SCB:s resurser för undersökningar. Vad man däremot kan göra och som vi har för avsikt att göra är att ge uppdrag till Skatteverket att tillsammans med vetenskaplig expertis arbeta igenom hur man kan ta fram ett statistiskt underlag och statistiska metoder för att löpande och återkommande kontrollera hur man upplever att skattefelet utvecklas. Det är en viktig del av att den riskbaserade skattekontrollen ska fungera väl. Jag kan alltså avisera att vi kommer att ge Skatteverket ett sådant uppdrag och att en del av de forskningsmedel som verket har till sitt förfogande ska användas för att skapa en bättre grund för skattefelskartan.

Anf. 113 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Det är naturligtvis glädjande att attityderna till skattefusk har förbättrats. Men som jag sade tidigare: Det är inget strikt bevis för att skattefelet har minskat. Tyvärr kunde inte Skatteverket i sin undersökning göra en kvantifierad bedömning av skattefelet, som man uppskattar till 133 miljarder kronor. Man har hänvisat till att man kanske behöver göra slumpmässiga kontroller. Det som finansministern säger är intressant - att man avser att ge ett uppdrag och att titta på andra metoder för att ta fram det här. Det är klart att den gamla skattefelskartan, som ganska noggrant talade om vilka branscher som hade störst skattefel och om det var fråga om svartarbete, internationella transaktioner och så vidare, var ett bra underlag för detta. Man bör naturligtvis kunna ha något slags kombinerad metod, där man går in djupare och har ett större urval på sådana områden där det är större risk och där man har ett mindre urval på områden med mindre risk. Jag har också hört den här siffran, drygt 60 miljoner kronor, som generaldirektör Hansson berättade om när han var i skatteutskottet och pratade om detta. I och för sig är detta inte någon årlig kostnad, för man förväntas inte göra en skattefelskarta varje år. Men det kanske vore lämpligt att göra det till exempel vart fjärde år. Då får regeringar leva upp lite grann till utvecklingen, och man kan följa upp det här. Skatteverket lyckades alltså inte redovisa någon ny skattefelskarta. Däremot redovisar man en så kallad skatteinformationskarta, där Skatteverket klassificerar vilken informationsnivå som olika skatter har. Skatteverket bedömer om man har god tillgång till information för att kunna sätta rätt skatt. Ju högre nivå, desto bättre är det. Högst informationsnivå, enligt Skatteverket, har till exempel fastighetsavgiften, energiskatten samt inkomst av tjänst, alltså alla vanliga löntagares arbetsinkomst. Där har Skatteverket full koll, så att säga. Lägst informationsnivå har enligt sammanställningen skatteslag som moms och bolagsskatt. Hur ser finansministern på de stora skillnaderna i informationsnivå för olika skatter? Det var en sak som slog mig när jag läste rapporten. Momsen ger en bra bit över 300 miljarder kronor i skatteintäkter. Och när det gäller bolagsskatten finns det fortfarande generösa avdragsmöjligheter. Man kan till exempel titta i den skattestatistiska årsboken för 2013. År 2011 - det är de senaste siffrorna - betalade företag bara 13,4 procent i skatt som andel av resultatet efter finansnetto, trots att bolagsskatten 2011 formellt var 26,3 procent. Man skulle alltså kunna säga att det reella bolagsskatteuttaget 2011 var ungefär hälften av den formella skatten. Finns det anledning, finansministern, att vidta åtgärder så att skatteinformationsnivån för exempelvis bolagsskatten höjs, till exempel genom att man minskar olika avdragsmöjligheter?

Anf. 114 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Det är alltid viktigt att komma ihåg var man kommer ifrån. Det är inte så länge sedan det allmänna ordspråket var: Rösta rött och jobba svart! Nu har vi inte haft en röd regering på nästan åtta år. Att ha ett skattesystem som människor egentligen inte respekterar och där man ser det som självklart att jobba svart är förödande för skattemoralen. Att skattesystemet främjar laglydighet och arbete är viktigt. Bara så kan vi klara vårt välfärdsland. Dessutom är det avgörande att man inte flyttar kapital till diverse skatteparadis. Här har regeringen arbetat aktivt med att få till samarbetsavtal med mängder av länder i världen. Det finns i dag inte många skatteöar att flytta kapital till. Under Alliansens regeringstid har samarbetsavtal skrivits med alla länder utom tre. Ett av dem är Hongkong. Den frivilliga rättelse som regeringen har infört - man har fem år på sig att göra en rättelse och betala in sin skatt - har också varit framgångsrik. Det har kommit in mängder med tidigare obetalda skatter. Uppåt 1 miljard kronor har kommit in till statskassan sedan detta infördes. Sedan 2010 har antalet personer som kommit in med självrättelser ökat från 400 till drygt 1 800. Välkomna hem, alla förmögenheter!

Anf. 115 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag försökte redovisa att det hade varit ett stort skatteundandragande. Och jag säger: Man åstadkommer inte förändringar och kommer inte åt alla som skattefuskar bara för att man sänker skatten. En del kommer att välja att fortsätta att fuska med skatten. Då kan man konstatera att en del röstar blått och köper tjänster svart. Den arbetskraft som utför de här tjänsterna är väldigt utsatt. När du befinner dig i en position där du har svart arbete har du svårt att ställa krav på arbetsmiljö, på villkor, på bostäder och på vad som helst som alla andra tar för givet när de har ett vitt jobb. Det handlar om krav på ledighet och så vidare. De som är utsatta är de som har det svarta jobbet. Men framför allt handlar det om att arbetsgivarna undandrar pengar som skulle gå till det allmänna. Skatteverket redovisar, som sagt, att det handlade om 60 miljarder. Bara i byggbranschen pratar man om 10 miljarder. Då kan man undra: Varför har det tagit så lång tid för regeringen att tycka att det här är viktigt? Det är först nu man vill göra en utvärdering. Varför har man inte velat gå på djupet när det gäller dem som begår allvarliga skattebrott? Den här regeringen har jagat sjuka med blåslampa. 75 000 har blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen. Men när vi har skattefuskare i miljardklassen är man faktiskt ganska feg från regeringens sida. Min fråga är: Varför tar man inte de här frågorna på allvar?

Anf. 116 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Precis som Eva-Lena Jansson hade inte jag heller tänkt gå upp i den här debatten. Men på grund av de argument som Eva-Lena Jansson framförde känner jag mig kallad och manad. Det är något märkligt hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förhåller sig till de här frågorna. Vad är det som skapar svarta jobb? Och vad är det som är drivkraften för att jobba svart? Precis som Eva-Lena Jansson var inne på går man miste om pension. Man går miste om möjlighet till a-kassa. Man går miste om möjlighet till sjukersättning och så vidare. Det är klart att det är bättre att jobba vitt, betala skatt och känna sig delaktig i samhället. Vad är det som får människor att köpa tjänster som är svarta, och vad är det som får människor att arbeta svart? Jo, det är generellt sett tre saker. Det första är att ju dyrare en vara är, desto mer benägen är man att köpa den svart och att slippa skatt. Det är ganska enkelt. Kostar en vara dubbelt så mycket jämfört med tidigare kommer människor i mindre utsträckning att handla varan. Och när de gör det kommer de att öka den svarta konsumtionen av den. Det andra är just skatterna. Människor kan tycka att skatterna är för höga. De tycker inte att de får tillbaka tillräckligt. Det kostar för mycket, och man kan inte riktigt se korrelationen mellan vad man betalar in i skatt och vad man får tillbaka. Då kommer den svarta konsumtionen och produktionen att öka. I Ryssland finns det till exempel omfattande studier kring detta. Där hade man ganska höga skatter, och man fick i princip inte ut någonting av det. Så sänkte man skatterna radikalt. Helst plötsligt började människor att betala in skatterna på ett helt annat sätt. För det tredje är det avgörande hur pass enkla eller komplicerade varor eller tjänster det är man säljer. Det är väldigt sällan raketforskare jobbar svart, lärare jobbar svart eller sjuksköterskor, läkare och civilingenjörer jobbar svart. Det är oftast i branscher där det är enklare eller mindre krav på utbildning man tillhandahåller svarta tjänster. Det är inom byggsektorn, städsektorn, barnpassning, restaurangbranschen eller taxibranschen. Det är där man ser det stora skattefusket. Vad är det då regeringen har gjort? Jo, vi har sett till att göra det billigare speciellt för den typen av varu- och tjänsteproduktion. Vi har sänkt restaurangmomsen. Vi har infört RUT och ROT. Vi har gjort det billigare att anställda framför allt unga som jobbar i många av de branscherna där det svarta arbetet förekommer. Det är i de branscherna som ungdomar börjar ta sig in på arbetsmarknaden. Det är klart att RUT och ROT inte är någon garanti för att man ska ta bort allt skattefusk i samhället. Men det är alldeles uppenbart att den politik vi har fört mycket tydligt och mycket målmedvetet har varit till för att bekämpa skattefusket och svartarbetet. Resultatet är också att den svarta sektorn tydligt har minskat. Det är väldigt svårt att mäta detta. Jag vill ge heder till Jacob Johnson som problematiserar frågan och ändå erkänner att skattefusket har minskat. Men att som Eva-Lena Jansson här gå fram och påstå att vi inte bryr oss om de här frågorna, inte har jobbat med dem och inte har fokuserat på det därför att vi inte har mätt detta är bara larv.

Anf. 117 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Det är ändå viktigt att slå fast att det handlar om brottslighet. I andra sammanhang är man väldigt hård. Vi har till exempel nämnt jakten på sjuka och arbetslösa. Det kan till och med vara så att man begår ett misstag. Det behöver inte ens vara ett medvetet fel man gör som kan leda till väldigt dramatiska konsekvenser för den enskilde. Vi måste ändå slå fast att skattefusk är ett brott. Det är allvarligt eftersom det undandrar väldigt mycket skatteresurser som skulle kunna användas till skola, vård och omsorg, insatser för jobb och så vidare. Det är väldigt viktigt. Det fusk vi talar om inom till exempel socialförsäkringen är trots allt en liten andel. Det är inte gigantiska summor om man jämför med skattefusket. Skattefusket beräknas uppgå till över 100 miljarder. I det här sammanhanget får man se kostnaden för att försöka ringa in var vi har skattefusk som en investering. Det är på samma sätt när man ger myndigheter som Ekobrottsmyndigheten resurser för att jaga skattebrottslingar. Det är en investering. Det kan te sig som en kostnad först. Men man ser att för varje skattekrona som man satsar får man in flera skattekronor genom att man kan ringa in brottslingarna. Det ger i bästa fall också en förebyggande effekt. När man vet att man riskerar att åka fast ökar chansen att man sköter sig. Det är väldigt viktigt. När det gäller RUT och ROT kan man se att det i dag finns ett fusk. Det är inte så att det är helt problemfritt. Det finns många som fortfarande köper tjänster som man skulle kunna få RUT-avdrag för svart. Det är för att man tycker att det är för dyrt. Det finns egentligen inte någon nedre gräns. Det kan vi se när man i dag utnyttjar papperslösa på arbetsmarknaden. Det är de som står på den absoluta botten på arbetsmarkanden. Man är beredd att betala under 100 kronor per dag. Tyvärr är det inte automatiskt så när man inför skatteavdrag att alla plötsligt kommer att utnyttja tjänsten vitt. Risken finns att skattefusk fortsätter. Man är helt enkelt inte beredd att betala människor den lön som de behöver för att klara sig och för det arbete de lägger ned. När det gäller ROT-avdraget finns det tyvärr ett omfattande fusk även där. Vi kan se att man trissar upp arbetskostnaden. Sedan försöker man minimera materialkostnaden. Det har fått fortgå alldeles för länge. Nu säger regeringen att den ska göra någonting åt det. Hittills har det varit så att man kan begära ut pengar kontant utan att lämna in en faktura. Det öppnar för fusk. De seriösa hantverkarna vill att vi ska göra något åt det. Det kan vi se över hela arbetsmarknaden i dag. Där det finns fusk, som till exempel inom byggbranschen och transportsektorn, är det de seriösa företagen som bönar och ber att vi ska göra någonting åt problemen. De riskerar att bli utkonkurrerade. Det är ett sjukt system där man nästan måste skattefuska för att klara sig ekonomiskt. Man blir utkonkurrerad av andra som har satt i system att skattefuska. Det är en fruktansvärt allvarlig utveckling. Ibland när man diskuterar skattefrågor känns det som att det är ett speciellt område där det handlar mer om incitament och att vilja betala skatt. När det gäller övriga brott har vi ambitionen att alla ska följa lagen. Gör man inte det ska det bli en påföljd. Vi borde ha den ambitionen också här. Jag tror att vi skulle kunna få in mer skattepengar om vi satsar mer på området.

Anf. 118 Gunnar Andrén (FP)

Herr talman! Jag tror för min del att det viktigaste som har hänt på det här området under senare år, ett decennium eller så, är att attityden till svartarbete har förändrats. Det anses numera lite fulare och nästan klandervärt att jobba svart och även att köpa svarta tjänster. Det föreligger absolut inte någon partipolitisk oenighet om detta. Det är det allra viktigaste med den undersökning som vi här har fått. Vi kan se till vad som har skett. Frisörer ska ägna sig åt att klippa hår, gärna en hästsvans till exempel, och inte att frisera sina eller andras ekonomier. Tvätterier är en annan bransch där det förekommit mycket. De ska ägna sig åt att tvätta kläder eller vad det nu kan vara och inte åt att tvätta pengar. Detta är två ganska bra exempel på de många åtgärder som behövs. Hillevi Larsson var inne på andra åtgärder i andra branscher där det behövs. Inom transportbranschen vet vi att det förekommer väldigt mycket svartarbete av olika slag, och i byggnadsbranschen, som inte minst Anders Karlsson ofta påpekar, föreligger det väldigt stora behov att gå vidare på det området. Jag är helt övertygad om att det gör det. Det finns ibland en attityd från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet här att man missaktar de reformer som har gjorts. Det tycker jag är tråkigt. Jag tror att vi i grund och botten är överens om införandet av ROT-systemet, som innebär en skattesänkning på ett visst arbete, att vi inför till exempel personalliggare eller kräver att alla ska lämna kvitton. Det är saker vi är överens om. Särskilt viktigt är det som Hillevi Larsson också var inne på. Alla sådana åtgärder syftar till att utjämna konkurrensen mellan dem som inte vill följa lagarna och de som är väldigt besjälade av det. Det finns ingen som är så gynnad som organiserad brottslighet av att vi inte har en ordentlig kontrollapparat. Om man inte har en ordentlig kontrollapparat riskerar vi att de seriösa företagen slås ut. Det som har hänt har skett i stor politisk enighet. Det är väldigt viktigt att erinra om det, herr talman. Sedan kan man alltid diskutera om det har gått tillräckligt fort och om rättssäkerheten har tillgodosetts på alla punkter. Men totalt sett är det en väldigt viktig attitydförändring som har skett under ett antal år i Sverige, nämligen att det är klandervärt att ägna sig åt svartarbete. Vi ska vara positiva till att det är på det sättet. Sedan behöver vi göra saker på väldigt många fler områden. Det gäller inte minst de områden som har nämnts här, nämligen transportområdet och byggnadsområdet.

Anf. 119 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Skattesystemets legitimitet är central för att ekonomin ska fungera väl och för att vi ska ha starka offentliga finanser och ha råd med den välfärd vi behöver. Jag tror att det är tre egenskaper i skattesystemet som är mest centrala. Det första är att vi ska ha låga snedvridande effekter i skattesystemet så att vi kan få in skatteintäkterna med låga negativa effekter på jobb, investeringar och tillväxt. Ju mer skada skatterna ställer till med i samhällsekonomin, desto mer impopulära får vi anta att de blir. Ju mindre skada de gör, desto mer värdefull är den välfärd vi får för skattepengarna. Den andra utgångspunkten tror jag är rättssäkerhet och enkelhet - att det är enkelt att göra rätt, att man uppfattar att skattesystemet är enkelt att använda för människor och att man utan stora ansträngningar kan se till att den skatt man ska betala betalas in. Det tredje tror jag är att det finns en känsla av att man gemensamt i samhället betalar skatterna, det vill säga att man upplever att de flesta medborgare i samhället betalar sina skatter ungefär på det sätt som de bör göra. Det är därför jag tror att denna typ av undersökningar som Skatteverket har gjort om allmänhetens attityder är centrala. Det är viktigt att företagare uppfattar att konkurrensen från företag som skattefuskar är på väg ned och att det är en rätt kraftig nedgång som vi ser och som vi ser brett över branscher. Det är viktigt att människor, inte minst ungdomar men också andra, upplever att det är färre som svartarbetar och att normen är att man inte gör det. Det ger också en indikation om hur det förhåller sig ute i samhället. Det vi vet från andra områden är att allmänhetens bedömningar av inflationsförväntningar, arbetslöshet eller vad vi nu talar om är effektiva sätt att mäta vad vi har för nivå på olika samhällsfenomen. Det är också så vi gör sakbedömningar på andra områden när det gäller till exempel arbetskraftsundersökningar. Då frågar vi helt enkelt människor hur mycket de arbetar, och sedan bedömer vi det. Det är det som är grunderna för det mesta av den statistik vi har. Sedan kan man kanske tycka att det som nu har gjorts, som är en attitydundersökning från ett opinionsundersökningsföretag som jag tror heter Demoskop, är en annan sak än att göra statistiskt baserade undersökningar som vi normalt sett låter Statistiska centralbyrån göra. Jag tror att det är klokt att lägga ett uppdrag på Skatteverket att helt enkelt, med hjälp av de forskare som arbetar på området, ta fram ett bra underlag för hur vi ska kvantifiera och mäta skattefel över tiden. Jag inser att det finns ett antal svårigheter i detta som kanske skiljer det från en del andra områden, men jag är övertygad om att man med breda statistiska urval kan få fram en bra och grundlig information. Den kan då användas för att kalibrera inom vilka områden vi gör undersökningar av skattefel och skattefusk. Jag tror att den grundläggande inriktning som Skatteverket har valt är rätt viktig: att vi helt enkelt koncentrerar resurserna på att söka efter skattefel på de områden och de branscher där vi tror att det finns och att vi därtill gör lite djupare revisioner. Jacob Johnson har rätt i att den ena delen av arbetet är att Skatteverket följer upp lagar och regler. Den andra delen är naturligtvis att skärpa lagar och regler som vi har gjort på en hel del områden. Jag kan nämna att vi här i vår kommer att få den stora företagsskatteutredningen, där huvudinriktningen vad jag erfar är att titta på olika vägar att relativt kraftigt begränsa möjligheterna till ränteavdrag. Det kan både göra systemet bättre fungerande samhällsekonomiskt och minska möjligheterna till skatteundandragande.

Anf. 120 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Det var lite felciterat där, Fredrik Schulte. Jag erkände inte att skattefelet har minskat; jag ifrågasatte tolkningen av Skatteverkets rapport. Däremot välkomnade jag att attityderna till skattefusk har förbättrats. Det är trots allt en viss skillnad. Jag tolkar finansministerns besked här om det nya uppdraget som ett slags underkännande av Skatteverkets uppdrag. Man klarar bara en halv av tre möjliga uppgifter, egentligen. Det kom ingen kvantifierad beräkning, det kom ingen ny skattefelskarta och man kunde inte visa direkt hur skattefelet har utvecklats under perioden 2007-2012. Det är väl positivt att man gör ett omtag med hjälp av forskare. Jag har en uppföljande fråga till Anders Borg: Hur ser tidsperspektivet ut? Och har finansministern en åsikt om ifall vi då kan få se en ny kvantifierad skattefelskarta? Det handlar naturligtvis också om åtgärder mot skattefusket. Från Vänsterpartiets sida anser vi att det bör tas fram en nationell handlingsplan mot skattefusk, svartjobb och social dumpning. Det ska vara en plan som sträcker sig över lång tid och som omfattar flera myndigheter med uppdrag att samverka. Vi efterlyser till exempel personalliggare inom byggbranschen och på sikt också inom andra branscher som städ- och flyttbranschen. Vi vill ha Månadsuppgiftsutredningens förslag om individuell redovisning av löner och skatter på månadsbasis. Jag får avsluta med att tacka för debatten och ge ministern en liten läxa och ett litet medskick: bättre uppföljning av skattefelet, och där har vi fått ett halvt löfte. Vi vill också ha fler konkreta åtgärder mot skattefusket.

Anf. 121 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Jag brukar i vanliga fall ha ganska tuffa debatter med Jacob Johnson. Men nu har han en försonlig och konstruktiv ton, och det tycker jag att man ska välkomna. Vi är ju alla överens om att skattefusket måste minska. Däremot reagerar jag skarpt på Hillevi Larssons och Socialdemokraternas argumentation. Det är inte seriöst. Hillevi Larsson går upp här och gör en poäng av att skattefusk är brottsligt. Det är väl ingen som tycker annorlunda. Frågan är: Vad är det Socialdemokraterna gör för att ändra på det? Föreslår ni att vi ska höja straffen för dem som skattefuskar och för dem som arbetar svart? Finns det något sådant konkret förslag från Socialdemokraterna? Nej, det finns det inte. Jag tror aldrig att Socialdemokraterna har kommit fram med ett förslag om att skärpa straffen mer än vad Moderaterna gör. Ökar ni anslagen till Skatteverket för att genomföra sådana här kontroller? Nej. Googla Socialdemokraterna och budget 2013 så ser ni på sista sidan att det är noll kronor i anslagsökning till Skatteverket! Det gör att det bara är larv och trams att stå här och kräva mer kontroller och mer pengar när det egna partiet faktiskt inte föreslår det. Det enda som Socialdemokraterna vill göra är att de vill minska på RUT- och ROT-avdragen. Det ska bli mindre möjligheter att använda sig av dessa avdrag - det som har varit verktyget inte för att eliminera svartarbetet fullständigt, men för att minska det påtagligt. Man vill lägga på en kilometerskatt som kommer att göra att den svenska åkeribranschen kommer att få det tufft med utländsk illegal, svart arbetskraft. Man vill höja restaurangmomsen, man vill höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar och man vill diskutera att återinföra arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten. Allt detta är sådant som kommer att öka skattefusket. Ge seriösa och konkreta besked, Hillevi Larsson! Nu har du chansen. Vad vill ni konkret göra för att minska fusket? Och kom inte och påstå sådant som ni inte föreslår.

Anf. 122 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Lösningen på alla problem är inte hårdare straff. Det framhålls här att det redan i dag finns påföljder. Problemet är att risken att åka fast är så liten. Det är det man måste förstärka. Dessutom har skatteutskottets S-grupp väckt en kommittémotion som handlar om många åtgärder som vi vill vidta på området. Bland annat gäller det krav på månadsredovisningar och krav på personalliggare. Det är exempel på reformer för att öka upptäckten och ringa in dem som skattefuskar. Det handlar både om att förebygga att man fuskar från början eftersom man vet att man riskerar att åka fast och om att ringa in dem när man väl har fuskat. Min motfråga är: Vad gör regeringen för att följa upp dessa förslag, som skulle kunna leda till att vi minskar skattefusket och får in mer skattepengar? Inte minst skulle vi kunna förbättra situationen för de seriösa företagen. Det är nämligen ett av de allra största problemen: Företagare säger att de riskerar att få lägga ned om ingenting händer och om regeringen inte kommer till skott med åtgärder. När så många andra har satt i system att skattefuska blir det ju en dominoeffekt där man tvingas antingen följa med och själv skattefuska, för att överleva i konkurrensen, eller lägga ned sin verksamhet. Det är den verklighet många seriösa företag står inför i dag, och det har inte förbättrats. Inom vissa branscher har det mångdubbelt förvärrats. Mina frågor är därför: Vad gör egentligen regeringen på det här området? Om man inte ens vill titta på var skattefusket finns, hur ska man komma åt det? Det första steget är ju att se en aktuell redovisning, och sedan gäller det att ringa in områdena där det finns skattefusk. Det här är en investering, för om vi genomför de förslag där man ökar kontrollen av oseriös verksamhet kan vi få in mer skattepengar. De miljarder vi går miste om varje år ska vi ha in, och de seriösa företagen ska ha bra villkor.

Anf. 123 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig till att börja med tacka Jacob Johnson för att vi har haft den här viktiga debatten. Skattefelskartan har utgjort en viktig grund för skattepolitiken och även för ett mer effektivt sätt att jobba med skattefelen. Skattesystemet är centralt inte bara ur samhällsekonomisk synvinkel utan också ur ett bredare perspektiv när det gäller tilltro till myndigheter, tilltro till samhället och tilltro till en fungerande gemenskap i vårt land. Jag vill på en punkt invända mot Jacob Johnsons beskrivning. Jag vill verkligen inte underkänna det arbete Skatteverket har gjort på området; de har utifrån de utgångspunkter som fanns för uppdraget levererat ett bra svar. Däremot finns det starka skäl att vidta ytterligare åtgärder och göra ytterligare undersökningar, samt kanske utveckla nya instrument för att se om vi kan skapa en skattefelskarta som går att följa över tid och som även fungerar som en inriktningsgrund för den riskbaserade skattekontrollen. Sedan är det naturligtvis så att regeringen vidtar breda åtgärder på området. Vi har genomfört en hel rad förslag, inte minst inom skattelättnader, som gör att skattekilarna har minskat och som gör att skatteundandragandet minskar. Vi har lagt fram ett antal tunga förslag för att förbättra kontrollen av uppföljningen, och det ligger ett antal sådana som nu är på väg fram. Vi har också ändrat regelverket på viktiga punkter för att helt enkelt minska skatteundandragandet, där de stora förändringar som har gjorts kring ränteavdragen i bolagsskatten kanske är det mest centrala.

den 20 januari

Interpellation

2013/14:232 Skatteverkets skattefelskarta

av Jacob Johnson (V)

till finansminister Anders Borg (M)

Skatteverket redovisade nyligen det uppdrag verket fick i regleringsbrevet för 2013, nämligen att ta fram en ny uppdaterad så kallad skattefelskarta. Enligt den tidigare skattefelskartan från 2007 beräknades skattefelet, det vill säga skillnaden mellan den skatt som skulle ha inbetalats om företag och privatpersoner fullt hade följt skattereglerna, och faktiskt inbetald skatt till 133 miljarder kronor. Det motsvarar ca 8 procent av de totala skatteintäkterna.

Enligt uppdraget skulle Skatteverket göra en ny kvantifierad beräkning av skattefelets utveckling mellan 2007 och 2012. Skatteverket lämnar dock inte någon ny beräkning av skattefelet men gör bedömningen att skattefelet sannolikt har minskat. Verket stöder sig främst på olika enkätundersökningar som visar att företagare och privatpersoner har en mindre tillåtande attityd till skattefusk än tidigare. Skatteverket redovisar dock även så kallade top-down-undersökningar utifrån nationalräkenskaperna. De indikerar å ena sidan att de svarta inkomsterna i hushållssektorn har minskat sett över en längre tid, men å andra sidan redovisas mycket enhetliga – närmast konstanta – värden för den period som uppdraget avser, alltså 2007–2012. Exempelvis uppskattades de svarta inkomsterna i hushållssektorn ligga mellan 5 och 9 procent av bnp i början av 1970-talet men förvånansvärt konstant på drygt 2 procent för perioden 2005–2011.

Med tanke på de stora belopp skattefelet handlar om, och vikten av att upprätthålla en bred acceptans för skattesystemet, anser jag att behovet av en kvantifierad beräkning av skattefelet kvarstår. Skatteverket redovisar att sådana bedömningar görs i andra länder som till exempel Nederländerna.

Jag vill mot denna bakgrund fråga finansminister Anders Borg:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska skattefelet?

Avser ministern att ge möjligheter att genomföra en kvantifierad beräkning av skattefelet, till exempel enligt den metod som tillämpas i Nederländerna?