Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skatteutjämningen i Stockholm

Interpellationsdebatt 2 juni 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 14

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 36 Lars-Erik Lövdén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Också jag vill redan från början säga att Folkpartiet är mycket positivt inställt till ett in- komst- och utjämningssystem. Vi står bakom den uppläggningen. Den behövs eftersom förhållandena är så olika i vårt land. Man ska kunna bo var som helst och ändå få en god social service. Men liksom Kristdemokraterna är vi väldigt kri- tiska till en hel del inslag i det nuvarande systemet. Underlåtenheten från regeringens sida att från 1998 se till att korrigera en del punkter menar jag är ett missbruk av utjämningssystemet, och det har också lett till den ganska våldsamma kritik som numera även delas av ledande socialdemokrater i tillväxtregi- onerna. Jag för min del tycker att det är bra att det inte längre än möjligt för statsrådet och Socialdemokra- terna att säga att kritiken enbart är borgerlig - liberal eller moderat eller kristdemokratisk. Den delas i grunden av ledande företrädare för Socialdemokrater- na i Stockholm, Göteborg med flera ställen. Det beror på en enda sak, nämligen att omfördelningen har sådan karaktär att den omöjliggör bland annat byg- gande. I många kommuner är det inte möjligt att bygga. När man tittar på systemet förstår man hur det slår. Av samtliga län är det enbart Stockholms län som är nettobidragsgivare till dessa system. Sedan finns också ett antal kommuner på olika håll, men länen är det som regeringen i det här sammanhanget älskar att räkna på. Ser man även på omfattningen visar det sig att kostnadsutjämningen ökar väldigt lite. Mellan 2001 och 2002 ökade den med 200 miljoner, medan in- komstutjämningen i detta sammanhang är ett mycket kraftigt instrument. Den ökade med 1,7 miljarder, alltså åtta gånger så mycket. Det är klart att det slår hårt mot tillväxtens boningar, det måste statsrådet inse. Faktum är att man brandskattar kommuner och landsting i Sverige, och för många kommuner är det nästan omöjligt att ta sig ur den situationen. Hur man än sparar och gnetar så får man sämre finanser genom att utjämningsavgiften ökar kraftigt. Detta framgår också av regeringens egen proposi- tion. Jag vet inte om ni läser de egna propositionerna, men jag skulle rekommendera er att läsa den. Då ser man exakt hur detta slår, alltså inte per kommun utan länsvis. Jag menar att det är ett missbruk av dessa system. Vi som vill ha kvar systemen har svårt att i klar- text argumentera för vad som måste göras eftersom vi blir anklagade för att inte vilja ha dem över huvud taget. Jag håller med Stefan Attefall att det är besvär- ligt för oss som är förespråkare för goda sociala lev- nadsförhållanden i hela landet när Socialdemokrater- na misstänkliggör oss på den här punkten. Slutligen, herr talman, skulle jag vilja säga att jag tror att det är farligt för regeringen att i varje fråga som vi diskuterar gömma sig bakom en utredning. Det är klart att det är ett bekvämt sätt att säga att en utredning arbetar med ditten och datten. Den här frågan är ytterligare en sådan där utredningen ska vara färdig den 1 oktober. I många andra frågor vän- tar man, och våra kommunpolitiker i de berörda kommunerna har det utomordentligt svårt i dagens läge då de inte riktigt vet hur de ska hantera dessa svåra ekonomiska problem.
Stefan Attefall (Kd)

Anf. 37 Stefan Attefall (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har som kommunalpolitiker levt med detta utjämningssystem och diskussionen kring det i elva år, och jag har i praktiken genomfört det i sex sju år. Det var den socialdemokratiska regeringen som i mitten av 90-talet genomförde det system vi har i dag. Man har under tiden gjort vissa modifieringar. Bland annat har man dragit ned på pomperipossaeffekten, som från början var orimlig. Pomperipossaeffekten innebar att vissa kommuner fick betala mer i utjäm- ningsavgift än vad de fick in i skatt. Det var ungefär samma pomperipossaeffekt som Astrid Lindgren en gång i tiden råkade ut för. Jag vill också säga från början att som moderat politiker är det självklart för mig att vi måste ha nå- gon form av utjämningssystem i landet. Borgholm på Öland, till exempel, som har den lägsta skattekraften i Sverige, kan självklart inte klara sina kommunala åtaganden av egen kraft utan måste få ett tillskott till sin kassa. Jag tycker precis som Kristdemokraterna att det är lika självklart att den utjämningen ska ske via den statliga skatten. Den statliga skatten är progressiv och betalas av de människor som har större möjlighet att betala den jämfört med kommunalskatten, som är en procent av inkomsten. Med en statlig utjämning betalar höginkomsttaga- re i de kommuner där man har en högre skattekraft generellt till kommuner som har en lägre skattekraft. Det känns för mig betydligt smakligare än att lågin- komsttagare i de kommunerna ska betala en procen- tuell skatt. Det är bra att det pågår en utredning om de saker- na och att den ska presenteras i höst, och jag förstår att det kan vara svårt för statsrådet att yttra sig i detalj om det. Men jag har också förstått att det bara är kostnadsutjämningen som man har möjlighet att dis- kutera i utredningen. Är det inte så vore det intressant att höra om man kommer att lägga fram förslag vad gäller inkomstutjämningen. Jag ska bara nämna en siffra. Det är från min egen hemkommun, som är väldigt hårt drabbad av detta. Om en nyinflyttad person till min hemkommun tjänar ungefär 300 000 kr får kommunen in 50 000 kr i kommunalskatt från denna person. Av dessa 50 000 kr får den behålla 300 kr. Det är naturligtvis en fullständigt orimlig situation i ett läge där man vill ha expansion och utveckling. Det finns inget kommunalt incitament över huvud taget att beivra en inflyttning i den här typen av kommun. Min hemkommun är inte ensam om detta. Det är många kommuner i Stockholms län som drab- bas på samma sätt. Det är också rätt markerande att nästan 3 kr av kommunalskatten i genomsnitt i Stockholms län går åt till inkomstutjämning av olika slag. Dessutom anser mitt parti att det strider mot grundlagen. Tyvärr har det inte blivit prövat någon gång. Man har inte beviljats prövningsrätt i de högre instanserna. Men det vore intressant att få det prövat någon gång. I morse hörde jag Annika Billström som klagade på Robin Hood-skatten och kostnads- och inkomst- utjämningen. Det är naturligtvis roligt att även de socialdemokratiska toppolitikerna börjar förstå pro- blemet. Jag hoppas att det även ska genomsyra de förslag som kommer i höst.
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 38 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill börja med att understryka det Gunnar Andrén var inne på. Folkpartiet anser att det behövs någon form av utjämning för att alla kommuner i Sverige ska få förutsättningar att ge kommunal service till medborgarna. Min fråga till statsrådet är: Har den pågående ut- redningen mandat att se över kostnadsskillnaderna? I svaret till interpellanten Stefan Attefall menar statsrå- det på att det direktivet finns. Jag återkommer till varför jag anser att den frågan är högst väsentlig. Skatteutjämningen bygger på att utjämna in- komster och kostnader. Precis som Stefan Attefall har varit inne på skapar systemet i dag betydande pro- blem hos kommunerna. Först och främst är det till- växthämmande. Jag menar att det straffar sig att öka befolkningen, att få människor i arbete och att arbeta preventivt för att förebygga sjukdomar etcetera. Det finns en rad problem i detta system. Det slår hårt mot kommuner som hamnar i en till- växtfas. Det handlar inte bara om kommunerna i Stockholms län. Det ser vi exempel på också ute i landet. Systemet beaktar inte alla kostnader. Det är fram- för allt storstadsregionernas problem med höga kost- nader för löner och lokaler och det allmänt höga kostnadsläget som inte beaktas. I dessa budgettider kan flera kommuner konstate- ra att de har problem med sina budgetar. De når inte balanskravet. I min egen hemkommun är prognosen för år 2003 70 miljoner kronor i underskott. Vad gör man då? Man kan välja att försöka gå skattehöjningsvägen, vilket många har upptäckt. De menar att det drabbar låginkomsttagarna i kommunerna. På sikt påverkar det också socialnämndernas budgetar. Om skatterna höjs i många kommuner påverkar det också den generella nivån så att man hamnar i någon form av ond cirkel. Det andra alternativet, som vi ser en rad kommu- ner göra, är att sälja mark. De säljer mark för att bätt- ra på finanserna och klara balanskravet. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet uppfattning om det. Vi kan konstatera att försäljningen av mark för bostadsbyggande har felaktiga incitament. Man säljer inte primärt för byggande utan för att klara balans- kravet. Det skulle jag gärna vilja höra statsrådets uppfattning om. Det tror jag säkert att statsrådet skulle säga nå- gonting om, med tanke på det svar som getts att han inte kan beröra utredningen. Incitamentsstrukturen i sig är skadlig. Den påverkar också boendet och byg- gandet framöver. Mina frågor till statsrådet är: Har utredningen verkligen mandat att beakta alla kostnadsskillnader? Är det rimligt att kommunerna ska sälja mark för att klara balanskravet och underskotten på grund av utjämningssystemet?
Björn Hamilton (M)

Anf. 39 Björn Hamilton (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag kunde inte låta bli att gå upp i debatten av den anledningen att jag förstod att man skulle använda Socialdemokraterna i Stockholmsre- gionen som exempel och säga att nu helt plötsligt har Socialdemokraterna i Stockholmsregionen svängt. Jag vill påstå att de inte har gjort det. Vad vi tycker att inkomstutjämningen är både rättvis och solidarisk. Vi ska fortsätta att ha en in- komstutjämning. Vad vi har kritiserat och alltjämt kritiserar är en del av kostnadsfaktorerna som inte tar tillräckligt stor hänsyn till just storstädernas behov och situation. Det gäller till exempel kollektivtrafiken och vår- den av psykiskt sjuka. Vi tycker att det läggs stor betoning på kallortstillägg och de långa avstånden. Det är där som vi vill vara väldigt tydliga. Det är de sakerna vi vill diskutera. Inkomstutjämningen har inte någon från Stockholmsregionen kritiserat. I så fall har man missförstått vad vi har sagt. Det finns en intressant sak. Ni efterfrågar reger- ingens och Socialdemokraternas förslag om man kan göra detta via statsbudgeten. Jag är inte säker på att man ska göra så. Jag skulle vilja fråga er från den borgerliga kanten: Har ni med någonting i era förslag till skuggbudgetar om att finansiera inkomstutjäm- ningen över landet? Det vore väldigt intressant om ni redovisade detta. Argumentet kommer igen gång efter gång i debatten. Men aldrig någonsin har jag sett några förslag att ni faktiskt vill göra det och på vilket sätt det i så fall ska finansieras. Var man ska ta pengarna för att finansiera förslagen? Det skulle vara intressant att se i så fall när ni har gjort det.
Nina Lundström (Fp)

Anf. 40 Nina Lundström (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är en omfattande debatt det här. Ni får mig inte till att ge mig in någon sakdiskussion om utjämningssystemet. Jag har många uppfattningar. Jag kan försäkra er det. Men nu sitter det en parla- mentarisk kommitté. Jag vet hur känslig den här frå- gan är. Det sitter en parlamentarisk kommitté som jag hoppas kommer fram till ett förslag som har någor- lunda bred politisk acceptans. Om jag nu går in i debatten kan jag bara ställa till det för utredningen. Jag har förtroende för partiernas representanter i den statliga utredningen om utjämningssystemet. Utredningen är fri att både diskutera kostnadsut- jämningen och tekniken när det gäller inkomstutjäm- ningen, Björn Hamilton och Nina Lundström. Den är också fri att gå igenom de olika faktorerna som kost- nadsutjämningen är uppbyggd kring. Om jag har förstått saken rätt - och jag håller mig någorlunda informerad - är det ett ambitiöst arbete som nu bedrivs i utredningen för att ta fram ett för- slag till den 1 oktober. Vi måste nämligen genomföra ett nytt utjämningssystem från den 1 januari 2005. Då upphör de fasta införandetilläggen, som för Stock- holms läns landsting betyder 1 miljard kronor 2005. Detta måste alla partier känna ett ansvar för att sy ihop, så att vi får fram ett förslag som är någorlunda hållfast. Jag viker inte från grunderna, och det sade jag i mitt svar också, det vill säga en långtgående inkomst- utjämning och en långtgående kostnadsutjämning. Sedan kan man naturligtvis diskutera utformning och teknik. När jag säger långtgående inkomstutjämning är det utifrån att skattekraften varierar så oerhört över landet. Det gör den även i den region där vi befinner oss. Ta ytterpolerna Danderyd och Botkyrka och jämför de två kommunerna i skattekraft! Botkyrka skulle ju ha behövt ha en kommunalskatt som var nästan dubbelt så hög som Danderyd om vi inte hade haft inkomstutjämningen för att kunna bedriva unge- fär samma verksamhet. Hade vi inte haft inkomstut- jämningen så hade Stockholms kommun kunnat ha en kommunalskatt som var 4 ½ kr lägre än riksgenom- snittet. Inkomstutjämningen spelar en stor roll för att vi ska kunna ha någorlunda likvärdiga förutsättningar i hela landet att klara de grundläggande välfärdsåta- gandena. Det har pratats mycket om tillväxten. Det ingår i direktiven till utredningen att titta på om systemet beaktar de kostnader som följer med en snabb befolk- ningsökning under en kort tid. Det står uttryckligen i direktiven precis hur man ska väga in den motsatta sidan, alltså en dramatisk befolkningsminskning un- der en kort tid. Jag är angelägen om - nu ska jag vara försiktig - att kostnadsutjämningen så långt som möjligt bygger på opåverkbara strukturkostnadsskillnader mellan kommunerna. Man ska försöka undvika system som innebär att kommuner kan manipulera med kostna- derna och därmed få ut mer av systemet. Jag har alltså sammantaget fullt förtroende för ut- redningens möjligheter att arbeta fram ett förslag efter remissarbetet, där jag kommer att se till så att alla landets kommuner får möjlighet att debattera och engagera sig i denna fråga. Det ska då vara ett förslag till riksdagen som också har en någorlunda hygglig politisk majoritet.
Börje Vestlund (S)

Anf. 41 Börje Vestlund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag har först en kommentar till Börje Vestlund, som säger att Socialdemokraterna i Stock- holm inte har svängt. Nej, det är sant att Socialdemo- kraterna i Stockholm var kritiska till en del faktorer i systemet när det infördes. Men det var en ganska hovsam och lågmäld kritik, eftersom vi hade en soci- aldemokratisk regering. Men det är inte sant att soci- aldemokrater i Stockholm inte kritiserade skatteut- jämningsdelen av systemet. Den uppvaktning som samtliga partier från Stockholms läns landsting gjorde hos statsrådet Lövdén innehöll bland annat synpunk- ter på skatteutjämningssystemets utformning. Det är alltså inte bara kostnadsutjämningsdelen. Min fråga till Börje Vestlund är: Är Börje Vest- lund helt motståndare till att ändra i skatteutjäm- ningsdelen? I så fall är det ett uttalande som det skulle vara mycket intressant att höra. Lars-Erik Lövdén är mycket hovsam och försik- tig. Utredningen tillsattes 2001, men inte var Lövdén försiktig under valrörelserna med att uttala sig förkle- nande om alla som ville ha en förändring av detta system. Nu är det tydligen plötsligt öppet för att dis- kutera alla aspekter av systemet. Men läser man ut- redningsdirektiven noggrant så ser man att det är mest i en formulering som det öppnas för att titta på även skatteutjämningsdelen. Förut var det oerhört starka kommentarer om att skatteutjämningsdelen skulle ligga fast, och inte rubbas. Nu är det en ny majoritet i Stockholms läns landsting och Stockholms kommun, och plötsligt så är det ett mer öppet resonemang och tonläget är helt annorlunda än tidigare. Nu ska det vara öppna utred- ningar och öppen diskussion om hela systemets ut- formning. Min fråga är principiellt intressant och viktig att ställa till Lövdén, och jag hoppas att han ska våga ge en indikation i svaret: Är det rimligt med en statlig finansiering? Är det inte mer rimligt att staten sköter utjämningen mellan kommunerna? Vi har ju så i alla andra system. Bostadsbidrag, barnbidrag, pensioner och den typen av utjämning mellan medborgare skö- ter staten om. Men när det gäller just mellan kommu- nerna så säger man att det är kommunerna som ska sköta om det hela. Det skapar en typ av spänningar i landet. Jag själv, som kommer från Västerbottens län och numera bor i Stockholm, upplever just hur man har förstärkt spänningarna i landet när man sätter kommun mot kommun. Medborgare i Danderyd upplever att de betalar ishallen i Gävle. Lyckselebor- na upplever att någon annan kommun gnäller på dem. Det skapar onödiga spänningar. Jag vill inte ha ett sådant Sverige. Därför menar jag att det är statens uppgift att stå för skatteutjämningsdelen. Jag tror också att det är viktigt att förändra syste- met inte minst för att skapa incitament för bostads- byggande och näringslivsutveckling så att vi får något som stimulerar till utveckling. Vi vet att dagens sy- stem motverkar detta och inte ger den typen av inci- tament. Mina frågor är alltså: Är inte statsrådet beredd att medverka till att det blir en statlig finansiering? Tycker verkligen statsrådet att dagens system ger rätt incitament för bostadsbyggande, befolkningsökning, näringslivsutveckling etcetera?
Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 42 Lars-Erik Lövdén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det var ett roligt anförande som Börje Vestlund kom med. Han berättade först att Socialde- mokraterna inte hade ändrat åsikt på någon punkt. Sedan berättade han om alla de punkter som de hade ändrat åsikt om. Det går faktiskt inte ihop! Man kan inte både stå fast vid en sak och sedan kräva ändring- ar på alla punkter. Det går inte! Förresten hörde jag inte någon gång i valrörelsen 2002, och inte 1998 heller, att Socialdemokraterna en enda gång kritiserade de saker som Börje Vestlund berättar om här nu. Dessutom kan jag berätta för Börje Vestlund att i denna väldigt intima miljö som vi har här så förekommer det omfattande kritik inom Socialdemokraterna mot delar av inkomstutjämnings- systemet också. Jag förstår att Börje Vestlund inte har hört det när han inte har hört det andra heller. Men egentligen är det helt obegripligt. Åsiktsbytet från socialdemokratisk vinkel i storstäderna är alldeles uppenbart. Jag vill också tydliggöra att Folkpartiet inte tycker som Moderaterna och Kristdemokraterna - att man ska lägga över mer på staten. Det tror vi är felaktigt. Då kommer man bort från det som är bra. Man måste göra detta inom själva systemet. Annars blir det i själva verket helt enkelt ett nytt progressivt skattesy- stem, och då måste man ha ett helt annat utjämnings- system. Vi tror inte på det, och det innebär inte heller bara en bokföringsfråga. Jag vill ställa en fråga till statsrådet Lövdén om inkomstfördelningen. Under det senaste året har in- komstfördelningsdelen ökat sex gånger så mycket som kostnadsutjämningsdelen. Är det då inte rimligt att man funderar på om själva inkomstutjämningsgra- den, som nu är 95 %, är så intressant? Kan man möj- ligen inte ändra på den? Det är en viktig fråga. Folk- partiet har sagt att den kanske skulle ned till 80 %. Då skulle man komma ifrån en del av de negativa effek- terna. Jag tycker att Björn Hamilton väl beskrev här hur det kan slå för enskilda kommuner. Det gäller inte bara Stockholm, utan det gäller en del Smålands- kommuner också.
Stefan Attefall (Kd)

Anf. 43 Stefan Attefall (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Annika Billström klagar. Ingela Ny- lund Watz - landstingsråd här i Stockholm - klagar. De klagar över de utjämningsavgifter som deras or- ganisationer måste betala. För något år sedan klagade de inte speciellt mycket, utan då var de något kritiska mot oss andra som klagade och som har levt med det här under många år. Det trevliga är att de har kommit in i den klagande körens gäng nu, så att vi kan få lite spridning på klagandet generellt. Jag vill återigen poängtera idén om att man borde ha en utjämning via den statliga skatten. Den statliga skatten tas ut utifrån ett rättviseperspektiv. Det är rättvisare i det här fallet. Det kan inte vara rimligt att låginkomsttagare i Täby ska betala en förfärlig massa pengar till andra kommuner - till höginkomsttagare i Borgholm till exempel. Överväg att göra detta stat- ligt! Jag tror att det skulle vara till gagn för alla. Självfallet måste vi ha någon form av utjämning. Det är jag övertygad om att vi alla är överens om inom alla partier. Mitt råd till statsrådet inför höstens diskussioner är att vi ska ha en utjämning, men att den ska ske via den statliga skatten.
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 44 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det var glädjande att höra Börje Vestlund från Socialdemokraterna. Även socialde- mokrater från den här regionen kan konstatera att det finns stora bekymmer med utjämningssystemet. Han nämnde vård av de psykiska sjuka, vilket är en nog så viktig fråga i dessa dagar, kollektivtrafiken med mera. Men däremot blir inte heller jag klok på vad Börje Vestlund vill, och det har tidigare talare också varit inne på. Vill Socialdemokraterna ha till stånd en revidering av systemet eller inte? Jag har ett råd till statsrådet. Även om statsrådet inte vill kommentera utredningen i sig, tycker jag ändå att ett råd kan vara att statsrådet mycket noga följer om man verkligen kommer att se över alla kostnadsskillnader som finns. Det tycker jag är en oerhört viktig del i den här utredningen. Sedan vill statsrådet inte ge mig något svar på frå- gan om det är rimligt med den typen av konsekvenser att kommuner, för att klara balanskravet på grund av utjämningssystemet, faktiskt säljer mark med en helt annan incitamentsstruktur än den som statsrådet har varit inne på är så viktig, det vill säga att man ska tillhandahålla mark till rimliga kostnader för bostads- byggande. Det ville statsrådet inte kommentera över huvud taget. Det tycker jag är synd. Jag tycker att statsrådet skulle ta tillfället i akt och göra det. Det finns mycket stora bekymmer med det här utjämningssystemet. Det finns stora möjligheter att se över det. Om man inte ser över de här kostnadsskill- nader kommer vissa kommuner och vissa regioner att drabbas, och det kommer att fortsätta att vara till- växthämmande. Det kommer inte att byggas bostäder så länge de här negativa konsekvenserna finns.
Björn Hamilton (M)

Anf. 45 Björn Hamilton (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Nej, vi har faktiskt inte ändrat upp- fattning, och då talar jag för socialdemokraterna i Stockholm. Vi har haft samma uppfattning hela tiden. Vi hade till och med en diskussion med den nytill- trädda borgerliga majoriteten 1998 om hur vi skulle gå fram med våra gemensamma ståndpunkter. Men då var man så extrem i det nyliberala Stockholm att man sade att man inte ville ha någon skatteutjämning över huvud taget. Det var budskapet från den majori- teten i det sammanhanget. Man kan ju undra vem som har bytt uppfattning i de här frågorna. Alla dessa frågor ska naturligtvis diskuteras inom ramen för den parlamentariska kommittén och senare här i kammaren. Vi ska självfallet göra på det sättet. Men huvuddelen av problemet är ändå kostnadsfakto- rerna och inte skatteutjämningen i sig. Skatteutjäm- ningen i sig är både solidarisk och rättvis och bör också så vara, även om det kanske finns delar av den som kan diskuteras. Vad handlar det här om, min kära vänner? Hur många låginkomsttagare finns det i Täby? De har väl inte råd att bo i Täby. De bor någon annanstans. De har inte råd att bo i Täby. Jag tycker att den här dis- kussionen blir lite falsk. Det handlar om att de som betalar väldigt mycket skatt, bland annat de som bor i Täby, Danderyd och så vidare, får betala mycket till det här systemet. Låginkomsttagare får betala förhål- landevis lite till systemet. När det passar er är det väldigt bra att ta fram låginkomsttagarna. När det inte passar undviker ni att ta fram låginkomsttagarper- spektivet. Jag tycker inte att det stämmer överens med en helhet i politiken.
Nina Lundström (Fp)

Anf. 46 Nina Lundström (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är flera som har sagt att de tycker att jag har anlagt en ödmjukare ton i den här debatten än vad jag gjorde under de gångna åren mot framför allt den moderata ledningen i Stockholms läns lands- ting. Jag kan försäkra att jag kan upprepa den kritik som jag hade mot den moderata ledningen i Stock- holms läns landsting. Man obstruerade ju mot ett system. Det var till och med så att man drev lands- tinget mot ett underskott för att på den sista raden av underskottet kunna redovisa vad man betalat till ut- jämningssystemet. Det var ett direkt lagtrots. Man passade också på att, inom konkursboets yttersta ram, sänka skatten under den förra mandatperioden för att riktigt obstruera när man befann sig på det sluttande planet. Jag försvarar grunderna i utjämningssystemet, nämligen långtgående inkomstutjämning och kost- nadsutjämning. Alla kommuner i landet ska ha lik- värdiga ekonomiska förutsättningar att klara sina välfärdsåtaganden. Jag kan tänka mig förändringar i det nuvarande systemet och en diskussion om in- komstutjämningens tekniska konstruktion, men jag är inte beredd att gå så långt som att säga att kommu- nerna inte ska få vara med och betala utan slippa det man betalar i dag. Stefan Attefall antydde detta. Det skulle leda till att spännvidderna mellan kommunal- skatterna i landet ökar väldigt kraftigt. Man säger: Låt staten ta över inkomstutjämningen helt och hållet och låt Danderyds kommun slippa den där avgiften! Då skulle de kunna sänka skatten riktigt rejält i Dande- ryd. Att öka spännvidderna mellan kommunalskatter- na genom en förändring av utjämningssystemet är jag inte särskilt intresserad av att medverka till. Men det finns ju andra tänkbara lösningar. Jag ska inte ge mig in i en längre substantiell de- batt om utjämningssystemet. Jag vet hur konfliktfyllt det här är. Jag ska hantera det utredningsförslag som kommer till mig efter den 1 oktober. Då vill jag inte ha sagt det ena eller andra på förhand. Jag ska hantera det förslaget så att det är politiskt genomförbart här i kammaren. Jag är övertygad om att vi kommer att få en spännande diskussion om det här till hösten. Det blir ofta ett resonemang utifrån Stockholms- perspektivet när man resonerar utjämningssystem, men jag reser mycket i landet och hör kommunalpo- litiker som har en annan ingång i diskussionen. De kan vara kritiska till delar av systemet i dag som de tycker missgynnar dem. Den spänningen finns inom kommunsektorn. Den 1 oktober skjuts startskottet för en resa som kommer att bli spännande under hösten och vintern. Den ska leda fram till en proposition på senvåren 2004.
Börje Vestlund (S)

Anf. 47 Börje Vestlund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det har spridits en del myter och fel- aktigheter i den här diskussionen tidigare och tydli- gen också i dagens debatt. Jag kan garantera att Börje Vestlund inte har hört från någon samlad majoritet att man inte vill ha någon skatteutjämning. Detta doku- ment kan inte Börje Vestlund visa upp. Det har inte varit Kristdemokraternas hållning. Kristdemokraterna har aldrig framfört en sådan åsikt. Det kan möjligen vara någon enskild politiker i den borgerliga majori- teten som har snackat i nattmössan. Det är alltså ing- en samlad uppfattning. Det är ungefär som att lyssna på en vänsterpartist och få Socialdemokraterna att stå för samma åsikt i alla lägen. Men det kanske är så vi ska tolka alla uttalanden från regeringens kolleger i Stockholms stad. Lövdén gör också ett försök att återigen sprida en massa felaktiga uppfattningar om skattesänkningar i Stockholms läns landsting. Skatten sänktes 1998 med 40 öre när skatteutjämningsavgiften var 1 miljard för Stockholms läns landsting. I samband med det ändra- des spelreglerna för det här systemet och skatteut- jämningsavgiften höjdes till drygt 4 miljarder när man lämnade över. Den enorma ökningen kunde man inte förutse 1998. Jag tillhör dem som tycker att man borde ha kor- rigerat den skattesänkningen av just det skälet, bland annat för att motverka den skenande ökningen på utgiftssidan på grund av skatteutjämningssystemet. Men det var fler partier i den konstellationen. Jag håller med statsrådet om att det här är en komplicerad fråga. Den berör alla landsändar och skapar en hel del spänningar i de diskussioner som förs. Men det viktiga måste ju vara att vi skapar rätt incitament, rätt stimulanser, rimliga principer och att vi tar hänsyn till de olikheter som finns. Jag tror att man kan skapa ett statligt finansierat skatteutjämningssystem, åtminstone till största delen. Jag vet också att det pågår intressanta diskussioner i utredningen som går i den här riktningen. Jag hoppas att statsrådet inte ska vara så rigid som statsrådet har varit i tidigare uttalanden mot detta. Jag tror alltså att det går att skapa ett system som bygger på rätt principer och uppmuntrar rätt beteende både i Malå, Arjeplog och Stockholm. Jag hoppas att statsrådet också medverkar till ett sådant system när den dagen kommer.
Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 48 Lars-Erik Lövdén (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jörgen Johansson har frågat statsrådet Mona Sahlin om statsrådet avser att vidta några åt- gärder för att förhindra att det kommunala självstyret och de förtroendevaldas ställning i kommuner och landsting utvecklas i en negativ riktning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Den kommunala självstyrelsen är en omistlig del av det svenska folkstyret. Genom självstyrelsen ska- pas möjligheter för medborgarna att lokalt påverka samhällets utformning. De kommunala självstyrelse- organen i Sverige har en mer framträdande roll än vad som är vanligt i många andra länder. Antalet förtroendeuppdrag har minskat kraftigt under de senaste decennierna. Utredningar från slutet av 1990-talet visar också att förtroendevalda på heltid och tjänstemän i den kommunala förvaltningen under årtiondet stärkt sitt inflytande på bekostnad av fritids- politikernas inflytande. Utvecklingen är bekymrande. Medverkan av förtroendevalda som fullgör sina upp- drag på fritiden är grunden för en väl fungerande representativ demokrati i kommuner och landsting. Ett sätt att komma till rätta med problemen är att öka antalet förtroendeposter. Om fler människor får tillfälle att pröva på uppgiften som förtroendevald kan detta bidra till att öka förståelsen för den svåra uppgift det innebär att som vald företrädare pröva och väga olika frågor och behov mot varandra. Regering- ens målsättning är att antalet förtroendeuppdrag ska öka till den nivå som rådde i början av 1990-talet. Det innebär en ökning med 10 000 personer. Ett ökat antal förtroendevalda innebär också att fler människor med olika perspektiv och bakgrund får möjlighet att delta i de politiska besluten. Under förra mandatperioden lade regeringen fram ett antal förslag i demokratipropositionen, Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80), som syftade till att stärka den lokala demokratin. Förslagen har re- sulterat i lagstiftning som bland annat underlättar rekrytering av personer med olika bakgrund och för- utsättningar till förtroendeuppdragen i kommuner och landsting. Som exempel kan nämnas en utökad rätt till ledighet från anställningar för att fullgöra politiska uppdrag, ersättning för bland annat förlorad arbets- löshetsersättning, särskild ersättning för förtroende- valda med funktionshinder samt att föräldrar med förtroendeuppdrag har möjlighet till ersättning för barntillsyn. Ansvaret för att vända utvecklingen åligger även dem som är förtroendevalda på heltid i kommuner och landsting. De måste släppa ifrån sig makt och ta på sig uppgiften att aktivt stödja fritidspolitikerna. Det är också angeläget att de politiska partierna arbetar aktivt med att vidga basen för rekrytering till förtroendeuppdrag genom att uppmuntra fler till att bli aktiva i de politiska partierna. Förutsättningarna för att lyckas är goda eftersom det finns en stor potential i form av politiskt intresse- rade, inte minst bland unga och personer med ut- ländsk bakgrund. Jag vill också samtidigt erinra om att regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté, den så kallade Ansvarskommittén (dir. 2003:10). Den har fått i upp- drag att bland annat se över strukturen och uppgifts- fördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna. I denna översyn kommer naturligt- vis frågan om den kommunala självstyrelsen att aktu- aliseras. Sammanfattningsvis vill jag framhålla att reger- ingen gör och har gjort omfattande insatser för att värna och utveckla den kommunala självstyrelsen, däribland de förtroendevaldas ställning. Detta har skett dels inom ramen för den nationella välfärdspo- litiken, dels inom ramen för regeringens demokrati- politik.
Stefan Attefall (Kd)

Anf. 49 Stefan Attefall (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpel- lation. Jag kan konstatera att vi i stort är överens om problemen i dag och i viss mån också om lösningar- na. Jag delar uppfattningen att det kommunala själv- styret är unikt och en omistlig del av det svenska folkstyret. Jag delar också statsrådets syn om att hel- tidspolitikerna, men framför allt tjänstemännen, har stärkt sitt inflytande under det senaste decenniet på bekostnad av fritidspolitikernas inflytande. Jag ser en stor fara i den utvecklingen, kanske främst via tjäns- temännens allt större ambition att ta över den makt som i dag finns i den förtroendevaldas roll. Det måste motverkas. När kommunallagen omarbetades i början av 90- talet uttalade riksdagen att förvaltningen inom våra kommuner och landsting även i fortsättningen ska styras av förtroendevalda. Till sin hjälp har de möj- lighet att anställa personal. Riksdagen värnade den gamle ärbare förtroendemannen. Det är någonting som jag anser att vi behöver göra även i fortsättning- en. Vi behöver värna såväl förtroendemannen som förtroendekvinnan. Det är de som är grunden i vår representativa demokrati. Statsrådet nämnde att avsikten är att öka antalet förtroendevalda, eller att återföra dem till den nivå som var i början av 90-talet. Det är en bra ambition. Men det måste också betonas att innehållet i det poli- tiska uppdraget inte får urholkas. I dag skapas en mängd diskussionsklubbar i våra kommuner, medan den reella makten koncentreras till några få. Det är inte att utveckla demokratin. Vi måste även ge upp- draget innehåll och mening. Ett antal kommuner, men även landsting, har dra- git in sina nämnder och koncentrerat makten till en handfull människor i kommunstyrelsen. Orsaken sägs vara att komma till rätta med en dålig ekonomi. Jag anser inte att det är rätt väg att gå. En demokrati krä- ver ett antal aktörer. Den kräver en konflikt, och den kräver en öppen och tydlig debatt. Att stänga in en handfull människor i ett rum där de ska lösa problem innebär inte det folkstyre jag eftersträvar. Här behö- ver vi ha förändring i många av våra kommuner. Nu menar jag inte att statsrådet ska gå in och age- ra i frågan. Här är det upp till de politiska partierna att se till att det här fungerar. Nu har jag varit oförskämt positiv till statsrådets svar på min interpellation, men nu är inte allt positivt. Regeringen har, trots allt, ett stort ansvar för att de- mokratin ska fungera i våra kommuner. Ett ständigt schackrande med specialinriktade statsbidrag drar undan benen för kommunalpolitikerna. Möjligheterna att fullt ut kunna utöva det kommunala självstyret finns inte. Kommunpolitikerna är bakbundna i sina uppdrag. År 2001 fanns det 127 specialdestinerade statsbidrag. Bara att hålla reda på dem, söka i rätt tid och att följa riktlinjerna är ett företag. Vad gäller finansieringsprincipen täcks inte de åligganden staten ska finansiera till fullo ekonomiskt. Det är alltså en svårighet för kommunalpolitikerna att agera. Mitt råd till statsrådet är följande: Släpp kommu- nalpolitikerna loss, inte för att det är vår utan för att ge dem möjligheten att utöva det de är valda till.

Dokument

den 12 maj

Interpellation 2002/03:373

 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om skatteutjämningen i Stockholm

Sverige ska självklart ha ett skatteutjämningssystem som ger alla kommuner och landsting likvärdiga förutsättningar att ge sina medborgare en god kommunal servic. Frågan är hur ett sådant system ska utformas.

Den del av skatteutjämningssystemet som får de märkligaste effekterna för Stockholmsregionen är inkomstutjämningen. Inkomstutjämningen syftar till att ge alla kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar genom att garantera dem en skattekraft som motsvarar riksgenomsnittet. Utjämningen fungerar på så sätt att kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare (skattekraft) över riksgenomsnittet betalar en avgift. De som har en skattekraft under riksgenomsnittet erhåller ett bidrag.

Enligt min mening finns flera stora problem med nuvarande system:

  • Nuvarande system skapar starka spänningar inom landet eftersom systemet är interkommunalt, det vill säga kommun ställs mot kommun.
  • Systemet beaktar inte att Stockholmsregionen är en motor som hela Sverige har nytta av. Stryper vi denna motors styrka förlorar inte bara 08-området på det, utan även övriga Sverige. Sverige behöver en huvudstadsregion med stark internationell dragkraft.
  • Systemet är så krångligt att ytterst få personer, om någon, riktigt förstår hur det fungerar. För vanliga medborgare är det omöjligt att överblicka systemets effekter.
  • Systemet strider mot grundlagens intentioner då kommunala skatteintäkter i en kommun förs över till en annan kommun.
  • Systemet motverkar ekonomisk tillväxt eftersom det bestraffar kommuner som lyckas öka sin skattekraft i jämförelse med andra kommuner.
  • Systemet får orimliga effekter för kommuner och landsting i Stockholmsregionen. Den totala nettoeffekten av utjämningssystemet för Stockholms kommun år 2003 är 4,2 miljarder kronor eller 5 607 kr per person, nyfödd såväl som pensionär. Det motsvarar 3 kr i komunalskatt. I landstinget är bördan av skatteutjämningssystemet än tyngre att bära, särskilt med de ekonomiska problem landstinget brottas med, i allt väsentligt en frukt av det accelererande skatteutjämningssystemet.
  • Systemet är inte fördelningspolitiskt acceptabelt då det bygger på att en låginkomsttagare i exempelvis Stockholm av sina skattemedel ska betala för behov i andra kommuner.
  • Kostnadsutjämningsdelen av systemet tar inte tillräcklig hänsyn till storstadens särskilda problem. Kostnaden för att producera vård är inte densamma i hela landet. Glesbygden har sina särskilda problem och storstadsregionerna har sina. Exempelvis finns en större psykisk ohälsa och större vårdbehov i en storstad. Högre kostnader för löner, lokaler och en allmänt högre kostnadsnivå i Stockholms län är andra exempel på storstadens särskilda problem. Till skillnad från andra delar av landet sköts kollektivtrafiken, SL, enbart av landstinget. Primärkommunerna deltar inte på något sätt i finansieringen. Detta är en organisationsform som passar för Stockholms län. Men kostnadsutjämningssystemet tar inte hänsyn till detta förhållande. Kostnaderna för kollektivtrafiken måste beaktas fullt ut och inte begränsas till 75 % i kostnadsutjämningssystemet. Hela statsbidraget som avser kollektivtrafiken borde rimligtvis tillfalla Stockholms läns landsting som står för kostnaderna.

Enligt kristdemokratisk uppfattning så ska inkomstutjämningen mellan kommuner och landsting skötas av staten, och inte vara en mellankommunal angelägenhet. En särskild utredning bör studera hur ett sådant statligt skatteutjämningssystem ska utformas.

Min fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén är med anledning av ovanstående:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige ska få ett kommunalt skatteutjämningssystem som främjar både regional balans och tillväxt samtidigt som Stockholmsregionens särskilda situation beaktas?