den 16 oktober 
 
Interpellation 
 
2006/07:20 Skatteundandragande och skattefusk 
 
av Marie Engström (v) 
 
till finansminister Anders Borg (m) 
 
<a name="Temp"></a><a name="Tillfällig_plats_1"></a>Staten går miste om drygt 100 miljarder kronor varje år i uteblivna 
skatteinkomster. Till stora delar handlar det om svartjobb och andra typer av 
skatteundandragande. Detta är allvarligt av flera orsaker. 
 
Skattefusk bidrar till att 
undergräva samhällsmoralen och samhällets funktionssätt. Hela 
beskattningssystemet bygger på att medborgare och företag ställer sig bakom att 
välfärden ska finansieras på det sätt som beslutats i demokratisk ordning. 
Offentliga personers agerande, menar många, har stor betydelse för efterlevnaden 
av denna ordning. 
 
Skatteundandragande medför på sikt 
att välfärdssystem kan komma att undergrävas eftersom pengar som rättmätigt 
skulle användas för till exempel höjda bostadstillägg eller för vårdinsatser 
inte finns tillgängliga. 
 
Skatteundandragande snedvrider 
också konkurrensen och riskerar att slå ut seriösa och effektiva företag 
samtidigt som till exempel svartarbete innebär en tillvaro i otrygghet och utan 
rättigheter. 
 
I slutet av förra mandatperioden 
beslutade riksdagen om ett antal åtgärder för bland annat effektivare 
skattekontroll. Det är naturligtvis viktigt att gå vidare i arbetet för att 
förhindra skatteundandragande. 
 
Mot bakgrund av detta vill jag 
fråga finansministern: 
 
1.   Vilka 
konkreta åtgärder är ministern beredd att vidta för att minska problemet med 
skatteundandragande? 
 
2.   Vilka 
åtgärder är ministern beredd att vidta för att viljan att betala skatt inte 
urholkas i det här landet?<a name="PassTempLäge"></a>

Interpellation 2006/07:20 av Engström, Marie (v) Skatteundandragande och skattefusk

Video


Herr talman! Marie Engström har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag är beredd att vidta för att minska problemet med skatteundandragande och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att viljan att betala skatt inte urholkas här i landet.
Låt mig inledningsvis slå fast att jag delar Marie Engströms oro över skattefusket i samhället.
Det är framför allt tre olika typer av åtgärder som behövs för att skattefusket i samhället ska kunna nedbringas.
För det första måste skattereglerna vara så enkla som möjligt. När nya regler tillskapas måste frågan om hur kontrollen av deras efterlevnad kan ske vägas in.
För det andra ska skatter och avgifter ligga på en rimlig nivå. Det måste alltså finnas en allmän acceptans för skatterna och avgifterna.
För det tredje måste Skatteverkets kontroll vara effektiv och synlig.
Under en lång följd av år har regelverket inom skatte- och avgiftsområdet förenklats. Det har blivit enklare för privatpersoner att sköta sina åligganden genom att den förenklade skattedeklarationen infördes 2002. En möjlighet att lämna skattedeklaration genom ombud har införts från och med april i år för redovisning av arbetsgivaravgifter, skatteavdrag och mervärdesskatt. Nu arbetar Skatteförfarandeutredningen med att ta fram förslag som ska modernisera förfarandereglerna och minska den administrativa hanteringen för såväl skattskyldiga som Skatteverket.
Det är också regeringens åsikt att en effektivare skattekontroll bidrar till en ökad legitimitet för skattesystemet. Genomförda och pågående effektiviseringar inom Skatteverket frigör resurser som kan användas för kontroll. Regeringens förslag i budgetpropositionen att utrymmet för avdrag för övriga utgifter under inkomst av tjänst ska minska kommer att underlätta Skatteverkets administration och kontroll vid framför allt taxeringen. Därmed frigörs resurser för kontrollinsatser som kan riktas mot mer väsentligt skatteundandragande. Skatteförfarandeutredningens arbete förväntas som jag nyss sagt leda till minskad administration för Skatteverket, vilket även det frigör mer resurser för kontrollarbete.
Regeringen avser vidare, som anges i budgetpropositionen, att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag i frågor som rör fusk och effektivare kontroll.



Herr talman! Jag får tacka finansministern för svaret. Det är positivt att finansministern delar mina farhågor över att staten varje år kanske går miste om uppåt hundra miljarder kronor på grund av skatteundandragande. Då är det viktigt att också understryka att allt skatteundandragande inte behöver bero på svartjobb eller på fusk utan också kan handla om det som man egentligen vill benämna för skattefel. Men den absolut största majoriteten av de här pengarna beror på fusk inom ramen för det skattesystem vi har.
Det är problematiskt av väldigt många olika orsaker. Jag menar att det undergräver samhällsmoralen och på sikt också kan få betydelse för grunden för hur vi ska kunna finansiera våra olika välfärdssystem.
Man måste också komma ihåg - det är något som människor på Skatteverket många gånger påpekar - att offentliga personers agerande får ganska stor betydelse för viljan att betala skatt och över huvud taget för moralen hos svenska skattebetalare. Det är något som vi politiker naturligtvis måste se allvarligt på och föra en debatt om.
En annan sak som är viktig, inte minst för finansministern och regeringen, är att skatteundandragande, som kan vara olika mycket i olika branscher, också på ett allvarligt sätt kan snedvrida konkurrensen inom näringslivet.
Jag ska kommentera finansministerns svar. Naturligtvis är enkla regler alltid bra. När man jobbar med skatter tycker man att det är viktigt med en likformig beskattning, att det inte finns för många avsteg eller för många gränsdragningar där man kan hamna på antingen den ena eller den andra sidan. Sådant är incitament för skatteundandragande. Krångel kan också ha sin bakgrund i att man vill gynna rättstryggheten. Ett enkelt system kanske inte alltid är lika med rättstrygghet. Ett exempel på det kan vara beräkning av expansionsmedel eller beräkning av positiv eller negativ ränta - som faktiskt infördes under den förra borgerliga regeringens tid 1991-1994.
Vi från Vänsterpartiet har många gånger fört fram idén att skapa en schablonbeskattning, framför allt i mindre företag i kontantbranscher där de har att hantera stora summor varje dag. Det kan många gånger vara så att det är lätt att lägga undan pengar och inte ta upp dem till beskattning. Hur ser finansministern på den typen av förslag och idéer för att komma till rätta med de problemen?
När det gäller Skatteverkets kontroll och ökade befogenheter fattades det en rad beslut under vårriksdagen i dessa frågor. Det handlade om att ha personalliggare och att göra oannonserade kontrollbesök. Men det fanns också ett förslag om att införa strängare regler för kassaregister. Det förslaget ligger nu hos EU-kommissionen för godkännande. Kommer den här regeringen, finansministern, att på något sätt lyfta fram förslaget för att fatta beslut om lagregler för kassaregister under den här mandatperioden?
Jag återkommer i mitt nästa inlägg med ytterligare frågor.



Herr talman! Låt mig ta upp några av de frågor som Marie Engström lyfte fram här och utveckla något av det jag framhöll i mitt svar.
Som vi ser det presenterar den här regeringen ett brett program för att förenkla och effektivisera skattesystemet. Jag tror att man kan vara rätt säker på att efter ett antal år med ett arbete med den inriktningen kommer också motiven och möjligheterna att fuska med skatterna att vara väsentligt mindre.
Vi vet att ett mycket viktigt skäl till att människor undandrar sig skatt är att de anser att skatterna är för höga eller att skatterna går till fel saker. En rimlig del av det vi gör är att vi inför arbetsavdrag, vi förändrar avdragsrätterna för RUT-tjänster, vi förändrar arbetsgivaravgifter i servicesektorn med hushållsnära tjänster, till exempel bilreparationer och friseringar, vi förändrar 3:12-regler och vi siktar på att avskaffa förmögenhetsskatten. Därmed kommer många av de motiv som i dag finns för att skatteplanera eller försöka undandra sig skatter att försvinna.
Vi har också i den här budgetpropositionen presenterat viktiga åtgärder för att förenkla skattesystemet. Den förändring vi gör för övriga avdrag är viktig. När Skatteverket har gjort undersökningar av detta handlar det om att ungefär 90 % av de avdragen har visat sig vara felaktiga. När resurser frigörs via förmögenhetsskatt och andra förändringar av skattesystemet blir det också möjligt för Skatteverket att jobba mer effektivt med kontroll.
Jag delar Marie Engströms uppfattning att man måste jobba även med andra former av regler. Jag tror inte att vi kommer att nå enighet mellan oss om att avskaffa till exempel förmögenhetsskatten i en väsentlig del av ett mer robust skattesystem. Däremot finns det andra punkter som vi kan diskutera. Det handlar om hur man får en effektivare kontroll i de branscher där man har stora problem i dag. Det har nämnts sådana saker som den omvända skattskyldigheten i byggsektorn eller taxinäringen - de förslag som har rests där om redovisningscentral. Det handlar om kontantnäringarna, schablonbeskattning och kassaregister. Jag kan konstatera att vi bereder ett stort antal frågor i Regeringskansliet där vi i flera fall kommer att ha anledning att återkomma till riksdagen med förslag som underlättar den effektiva kontrollen från Skatteverkets sida.



Herr talman! Jag måste väl ändå säga att det är lite tunt att säga att vi kan komma till rätta med skatteundandragande om vi tar bort förmögenhetsskatten. Riktigt så enkelt är det inte, och riktigt så fungerar inte heller systemet.
Man pratar om att Sverige skulle ha ett relativt högt skatteuttag. Så kanske det kan vara. Men vi vet att vi har ett annat sätt att finansiera våra välfärdssystem än vad många andra länder har. Å andra sidan har många andra länder inte ett avvikande skatteundandragande. Jag menar att det inte är nivån på skatterna som bestämmer - det finns ingen koppling däremellan - hur högt skatteundandraget är utan det är andra saker. Det är naivt att tro att bara vi tar bort förmögenhetsskatten och inför avdrag för hushållsnära tjänster eller någon annan skatteförändring minskar skatteundandragandet. Det fungerar inte riktigt på det sättet. Nu är det hela tiden andra åtgärder som måste till. Det är glädjande att höra Anders Borg säga att ytterligare åtgärder bereds i Regeringskansliet. Det är klart att ni måste få tid på er att få fram dem. Jag måste tala om - och jag har farhågor om detta - att Anders Borgs regeringskompisar inte precis gjorde vågen i riksdagens talarstol när vi införde flera av åtgärderna i våras som syftade till ett mindre skatteundandragande. Då kan man också befara att de förslag som kommer så småningom inte är så skarpa eller så tydliga som de skulle behöva vara för att komma till rätta med problemet.
Det finns en rad andra frågor som kan tas med här, till exempel EU:s påverkan på våra skatter. Då och då ligger det skattemål för avgörande i EU:s domstol. Vi känner alla till till exempel målet om Marks &amp; Spencer. Hur kan det påverka våra möjligheter att beskatta företag inom landet? Kommer det att finnas möjligheter att via koncernbidrag eller dotterbolag på något sätt beskatta utomlands? Vi är faktiskt inte riktigt klara över detta. Jag hoppas att regeringen håller ögonen på just dessa frågor.
Frågan om F-skattsedlar har debatterats i kammaren i jag vet inte hur många år. Vi i Vänsterpartiet vill införa systemet med tidsbegränsade F-skattsedlar. Skatteverket hade ett uppdrag för något år sedan att ta fram ett underlag. Vi tycker att det är intressant att titta på det. Det kan vara ett sätt att komma åt svartjobben. Hur ser finansministern på detta? Regeringsföreträdare - som tidigare hörde till oppositionen i kammaren - har många gånger stått i talarstolen och sagt att F-skattsedlar i princip ska behandlas som födelseattester. Är man född ska man också få en F-skattsedel. På så sätt har den ursprungliga idén om varför F-skattsedel ska användas tappats bort.
Jag vet att det här är ett antal frågor för Anders Borg att svara på. Men det här är en debatt som jag gissar att vi kommer att återkomma till under mandatperioden.



Herr talman! Marie Engström har ställt ett antal frågor här. Låt mig börja med att konstatera att även i min föreställningsvärld kommer vi i Sverige att ha ett förhållandevis högt skatteuttag i framtiden. Ibland överskattas det hur högt det svenska skattetrycket är, därför att vi beskattar transfereringar, vilket man inte gör i en del andra länder. Vi avviker uppåt, men kanske inte fullt så mycket som det ibland beskrivs. Skälet till att vi har ett högt skattetryck är att vi vill finansiera en lång rad välfärdstjänster, som skola och sjukvård, gemensamt.
Därmed uppstår också flera väldigt viktiga frågeställningar för Sverige som är mer tryckande än för andra länder. En är hur man förenar de här skatterna med en rimlig sysselsättningsnivå. Där har det inte riktigt fungerat, kan vi konstatera. Vi har massarbetslöshet i Sverige, vi har undersysselsättning och vi är långt ifrån full sysselsättning. De flesta experter skulle nog vara eniga om att både nivån och utformningen av skattetrycket bidrar till detta.
Detta säger jag för att understryka att huvudproblemet med det svenska skattesystemet är dess sysselsättningseffekter, och det är med den utgångspunkten vi ska reformera det. Sedan finns det många andra aspekter som man ska beakta också, till exempel möjligheten att undandra sig skatter och att skattefuska.
När jag nämnde några av de saker som vi gör, som till exempel förmögenhetsskatten och övriga avdrag, var inte min poäng där att man i sig skulle få stora effekter på skatteundandragande och så vidare. Delvis minskar naturligtvis motiven för skatteplanering när man inte längre har en förmögenhetsskatt, men det är också en av de tunga delarna i den svenska skatteadministrationen. Möjligheterna att frigöra resurser för en effektiv skattekontroll förbättras definitivt med ett avskaffande av förmögenhetsskatten.
Vi vet också att det finns starka skäl att tro att ett avskaffande av förmögenhetsskatten leder till en ökad sysselsättning och att det därmed blir lättare att behålla ett någorlunda högt skattetryck men förena det med en bättre sysselsättningsutveckling.
När vi sedan kommer till frågan om F-skattsedel tycker jag nog att det är centralt att vi vidgar möjligheterna till F-skattsedel. Det ska inte vara så att en sjukgymnast som jobbar för olika vårdcentraler ska förhindras att få F-skattsedel därför att man har ett landsting som arbetsgivare. Å andra sidan är det viktigt att vi när vi gör reformer av F-skattsedlarna också hittar vägar att förhindra ett missbruk av F-skattsedlar. Det ska inte vara så att man driver ut anställda till en situation som företagare som de själva inte önskar, för att försämra villkoren för de anställda. F-skattsedel är ett viktigt steg för att få en mer flexibel och bättre arbetsmarknad, inte ett sätt att försämra tryggheten.
Det finns en grundläggande skillnad i vår syn på skatter, offentlig sektor och företagande. Vi ser inte företagare och människor som har pengar som potentiella skurkar som vi ska jaga. Vi ser företagare, entreprenörer, uppfinnare och andra som skapar förutsättningar för produktion och sysselsättning som viktiga personer i samhället för att möjliggöra en ökad sysselsättning och för att bekämpa arbetslösheten.
Det centrala för vår skattepolitik och vårt sätt att se på offentliga utgifter är hur man mest effektivt bidrar till att återupprätta den fulla sysselsättningen och bekämpa massarbetslösheten. Där har den här majoriteten en annan syn än den tidigare majoriteten, som gav en annan prioritering, vilket vi också ser som resultat i den massarbetslöshet vi i dag lever med.



Herr talman! Det var många nya intressanta frågeställningar som kom upp här. Anders Borg säger att han inte ser några speciella skurkar, till exempel inte företagare. Nej, naturligtvis! Vem skulle kunna stå i den här talarstolen och säga att den och den är en skurk och att någon annan inte är en skurk?
Vi kan bara konstatera att staten går miste om ett antal miljarder kronor varje år i uteblivna skatteinkomster. Någonstans kan vi väl hitta någon eventuell skurk bland alla som borde vara skattebetalare i det här landet. Så kan man kanske uttrycka sig. Jag har aldrig uttryckt mig på något annat sätt, som att peka ut någon grupp som skulle stå för detta. Det skulle vara mig alldeles främmande att göra det.
Så till förmögenhetsskatten, där ett borttagande skulle öka sysselsättningen i landet. Det bygger på teorin att pengar som i dag finns placerade utanför landet i så fall skulle komma tillbaka till Sverige. Jag är tveksam till att den teorin skulle slå in. Men eftersom regeringen nu planerar att ta bort hela förmögenhetsskatten, när det nu än blir, får vi väl se om det blir på det sättet.
Sedan kan jag hålla med om att det finns problem med förmögenhetsskatten i dag, just därför att vi inte kan beskatta alla förmögenheter på det sättet. Det kan vara en orsak till att förmögenhetsskatten kanske inte är det man många gånger säger, att den beskattar en förmögenhet. Den kanske borde heta någonting annat. I det skulle jag kunna ge kritikerna rätt.
Sedan till pratet om massarbetslösheten: Inte kommer man väl till rätta med massarbetslöshet genom att tillåta subventioner för hushållsnära tjänster eller, som vi hörde i den förra interpellationsdebatten, minska IT-stödet eller införa ett jobbavdrag som till sin konstruktion är väldigt orättvist och ökar de ekonomiska klyftorna. Det behövs naturligtvis andra åtgärder, och jag tror att vi får återkomma till det i en annan interpellationsdebatt.



Herr talman! Låt mig börja med att välkomna att Marie Engström så tydligt deklarerar att förmögenhetsskatten inte är en bra och effektiv skatt, att det är en skatt som kan uppfattas som orättvis, och att det förhållandet förmodligen också bidrar till att man får problem med skatteundandragande och skattefusk, därför att det uppfattas som att väldigt rika personer kan välja att undvika denna skatt medan personer med mer måttliga tillgångar får betala den.
Men här har vi ändå en grundläggande ideologisk skillnad mellan oss. Jag ser inte borttagandet av förmögenhetsskatten som primärt ett sätt att få människor att föra hem pengar till Sverige. Det är helt enkelt så att ska det bli fler jobb måste fler människor välja att investera pengar i företag, och då måste det finnas fler människor som är beredda att ta risker, som har kapital och som är beredda att driva företagsamhet. Man kan inte ha full sysselsättning och en väl fungerande arbetsmarknad om man inte har många företagare. Då är förmögenhetsskatten ett viktigt instrument för att förbättra utvecklingen i Sverige.
Vi kommer säkert att få anledning att återkomma kring många frågor som rör massarbetslöshet och det program som den här regeringen har lagt fram. Vi är ändå övertygade om att en politik som gör att det lönar sig att arbeta, att det blir enklare att anställa och att det blir fler som vill starta företag leder till högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Det är utgångspunkten. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om det, men det är vår utgångspunkt.
Jag tror också att vi kommer att ha anledning att återvända till frågan om skattekontroll och skattefusk, därför att jag tror att vi under den närmaste tiden kommer att få se en lång rad förslag som på ett viktigt sätt kan bidra till att vi får ett mer robust, rimligt och rättvist skattesystem.
