Sjömäns skattevillkor

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat mig vad jag avser att göra för att ge svenska sjömän som tjänstgör i andra länder rimliga skattevillkor i Sverige samt vilka förändringar jag vill se i det nordiska skatteavtalet som ger svenska sjömän rimliga villkor att arbeta efter.

Frågan verkar främst ha sin grund i det nordiska skatteavtalet och beskattningen av personer som bor i Sverige och arbetar på fartyg registrerade i andra nordiska länder. Utgångspunkten för att besvara frågan är att det nordiska skatteavtalet ger Sverige rätt att beskatta arbetsinkomster som personer som bor i Sverige har från arbete ombord på fartyg med nordisk flagg. Det är rimligt; man kan begära att personer som visserligen arbetar på sjön men bor och utnyttjar allmän välfärd i Sverige betalar skatt på samma nivå som gäller för andra bosatta i Sverige.

Nu har dock Sverige valt att till stora delar ensidigt avstå från denna beskattningsrätt. Det har främst gjorts som en anpassning till nordiska särregleringar i fråga om beskattning av ombordanställda, för att underlätta för grupper som annars skulle få en särskilt ogynnsam beskattning. Jag tänker här främst på anställda på danska så kallade DIS-fartyg. Som rättstillämpningen har visat omfattar dessa undantag dock inte ombordanställda på fartyg som används inom verksamhet i oljeindustrin. Det verkar vara denna grupp Hans Rothenberg nu lyfter fram.

Det är inte uppenbart för mig vilka skäl som finns för att dessa, i många fall välavlönade, personer ska betala lägre skatt än andra i Sverige boende. I stället bör frågan ges en allsidig belysning nästa gång det nordiska skatteavtalet omförhandlas i dessa delar.

Herr talman! Jag hoppas att mina argument ska vara lika starka som min förkylda röst är svag. Jag tackar ministern för svaret.

Ett stort antal svenskar som arbetar på norska supplyfartyg har tilläggsbeskattats efter en ny tolkning av det nordiska skatteavtalet. Ärendet har nått ända upp i Skatterättsnämnden, och det handlar om hur det nordiska skatteavtalet ska tolkas. Skatteverket har sedan några år tillbaka gjort en ny tolkning av hur personer från ett nordiskt land som arbetar ombord på supplyfartyg i ett annat nordiskt land ska beskattas.

I korthet handlar det aktuella fallet om att svenskar som arbetat på supplyfartyg på norsk sockel tidigare endast har betalat skatt i Norge men numera ska dels betala full skatt i Norge, dels skatta även i Sverige - men då efter att den norska skatten räknats av. För den enskilde sjömannen kan det bli fråga om att betala en tilläggsskatt på mellan 30 000 och 100 000 kronor. Det är summor som är betydande för vilken privatperson som helst, oavsett inkomst.

Det finns problem i förhållandet att sjömän - det är kvinnor och män, från matroser till sjökaptener och från maskinpersonal till stödpersonal i kök och service ombord på fartygen - arbetar utomlands stora delar av året. De arbetar ofta mer än halva året i ett annat land. Det är personer som ofta jobbar tolvtimmarspass sju dagar i veckan. Här är det inte tal om några ob-tillägg eller någon övertidsersättning. Här handlar det om helt vanlig vardag för svenska arbetande personer.

Min främsta fråga till finansministern var vad ministern avser att göra för att ge svenska sjömän som tjänstgör i andra länder - det kan vara andra länder än bara Norge - rimliga skattevillkor även i Sverige. Min andra fråga var vilka förändringar ministern vill se i det nordiska skatteavtalet som ger svenska sjömän rimliga regler att arbeta efter.

På de här båda frågorna fick jag inget svar. Däremot fick jag höra ett resonemang om att det i många fall rör sig om välavlönade personer, som ska betala lägre skatt än andra i Sverige boende.

Välavlönade personer? Jag vet att denna debatt följs i tv och på nätet. Jag vet att vänner inom både Sjöbefälsföreningen och Seko sjöfolk är väldigt intresserade av detta, eftersom det berör deras medlemmar. Detta berör personal som många gånger arbetar för låga löner, långt bort från hem och familj, med på många sätt obekväm arbetsbelastning, arbetstid och arbetsplats.

Dessa människor vill finansministern svepa undan genom att säga att det i många fall handlar om välavlönade personer och att det därför inte är något problem.

Herr talman! Jag tycker inte att vi ska göra skillnad på människor utifrån några premisser - vare sig utifrån kön, religion eller inkomst. Alla människor är värda en rimlig och rättvis behandling. Men som skattereglerna ser ut nu är det inte rättvist. Jag undrar: Står finansministern fast vid att det här bara berör välavlönade personer?

Herr talman! Frågan är vad som är en rättvis och rimlig beskattning. Hur mycket lägre skatt ska människor som arbetar på sjön ha än människor som arbetar i Sverige? Hur mycket lägre skatt ska en sjökapten ha än en undersköterska, som arbetar i Sverige? Det är inte uppenbart att den argumentation som Hans Rothenberg för är den enda rimliga.

Det är inte optimalt att det delvis är olika beskattning för sjömän som arbetar utomlands. Vissa regler gäller till exempel för dem som arbetar på vissa fartyg i Norge, medan andra beskattningsregler gäller för dem som arbetar inom oljeverksamheten. Detta är som sagt inte optimalt.

Men det som Hans Rothenberg efterfrågar är en vidare skattenedsättning än den som finns i dag. Detta skulle innebära att en större grupp svenskar skulle betala lägre skatt än människor som arbetar i Sverige. Då måste man ställa sig frågan om det är rimligt att människor som arbetar på sjön har ännu lägre skatt än människor som arbetar i Sverige. Det finns en nedsättning av skatten för dessa människor via det särskilda avdrag som man får när man arbetar på sjön.

Bakgrunden till de regler som vi har är det danska DIS-registret. När danskarna införde detta register, som innebar att man i praktiken inte tog ut någon löneskatt för anställda på de färjor som går i Öresund, ledde det till att rederierna betalade betydligt lägre lön, de facto en nettolön. Resultatet blev att svenska anställda på dessa fartyg fick en nettolön men sedan fick full beskattning i Sverige, vilket naturligtvis ledde till en orimlig situation för dessa personer. Då infördes det här undantaget.

Men när man gjorde detta undantag kom det att omfatta även andra personer, som inte hade nettolön. Detta innebär att det finns personer som inte har nettolön men som ändå inte betalar någon skatt i Sverige. Det är detta undantag som Hans Rothenberg nu vill sätta ned ytterligare.

Om man skulle utvidga det här undantaget ytterligare på det sätt som Hans Rothenberg föreslår finns det en risk att det kommer in människor i den gruppen som inte är beskattade i något annat land. Då skulle vi alltså få in personer som i så fall helt skulle undvika beskattning, vilket jag tror att både Hans Rothenberg och jag menar vore olyckligt.

Självklart finns det i denna grupp både personer som har höga löner, exempelvis befäl, och personer som har lägre löner. Det handlar alltså både om personer med högre löner och om personer med lägre löner.

Herr talman! Jag tackar ministern för ett något mer utvecklat och nyanserat svar.

Men problemen kvarstår. Det är ganska komplicerat för personer som arbetar till sjöss, beroende på att skattereglerna styrs väldigt mycket av fartyget som de är ombord på.

Det finns vissa kriterier som gäller, exempelvis att arbetsgivaren ska vara stationerad inom EES-området och att fartyget ska vara oceangående mer än 180 dagar om året.

Beskattning av svenska sjömän bygger på var fartyget befinner sig, inte var sjömannen i sig arbetar. Det kan alltså röra sig om en person som mönstrar på i Mauretanien och mönstrar av i Sydafrika och som är ute och arbetar på olika fartyg i ett halvår. Men alla dessa fartyg i sig gör inte mer än 180 dagar om året utanför Europa, och då beskattas sjöpersonalen utifrån var fartyget har befunnit sig under året i stället för utifrån var personalen har arbetat.

Detta borde finansministern se som en ganska orimlig situation. Jag skulle vilja fråga finansministern om hon ser någon möjlighet att ändra dessa regler så att beskattningen följer var personen i fråga arbetar, inte var arbetsplatsen - det vill säga fartyget - i sig under ett år har befunnit sig när sjömannen inte har varit ombord.

Herr talman! Skattereglerna är alltså olika beroende på om man arbetar utanför Sverige eller i Sverige. I finansministerns svar står det att man drar nytta av den svenska välfärden. Det gör man förstås, under den tid man är hemma. Men under den tid som man inte är hemma nyttjar man inte den svenska välfärden. För många sjömän handlar detta om mer än ett halvår.

De som arbetar inom oljeindustrin i Norge utnyttjar inte den svenska välfärden utan är utskrivna ur det svenska socialförsäkringssystemet. Svenska sjömän som arbetar för norska offshoreredare har socialt skydd genom norska NAV.

Jag vill upprepa att detta arbete, som finansministern kallar välavlönat, ofta innebär tjänstgöring tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan, utan ersättning för övertid eller tjänstgöring på helger. Detta är en ganska extrem form av arbete.

Det som har hänt är att Skatteverket sedan en tid tillbaka har gjort en ny tolkning av detta avtal. Sjöpersonal som har varit ute och arbetat utifrån vissa villkor, kanske i decennier, drabbas nu av kraftig efterbeskattning.

Jag vill hävda att detta inte är rimligt. Det borde också, när man sätter fingret på det, leda till att det görs en justering av dessa förhållanden.

Herr talman! Reglerna för hur sjömän beskattas är väldigt komplicerade. Det handlar bland annat om att det finns särskilda undantagsregler i den svenska lagstiftningen - om man har en sjöinkomst får man en skattereduktion i Sverige.

Det är generellt så att människor som jobbar på sjön betalar lägre skatt än människor som arbetar i Sverige. Man kan argumentera för att detta är rimligt, givet att man inte fullt ut nyttjar den svenska välfärden på samma sätt som människor som alltid befinner sig i Sverige.

Men reglerna styrs också av de olika skatteavtal som vi har. Det handlar ofta om att svenskar jobbar i andra nordiska länder, och då styrs detta av det nordiska skatteavtalet.

Dessa regler är oerhört komplicerade. Det kan till exempel finnas en regel som gäller för de allra flesta, men en annan regel som gäller för dem som jobbar på fartyg som har något samband med den norska oljeindustrin, vilket beror på att Norge kräver att vi ska ha särskilda villkor för all verksamhet som har med den norska oljeindustrin att göra.

Det finns, som sagt, skatteundantag och skattenedsättning för människor som arbetar på sjön. Detta gäller i Sverige, och därutöver finns även ytterligare nedsättning eftersom Sverige ensidigt avstår från att beskatta en del av de inkomster som vi har rätt att beskatta via det nordiska skatteavtalet.

Det är detta ensidiga avstående från att ta ut skatt som vi enligt avtalet har möjlighet att ta ut som Hans Rothenberg tycks vilja utvidga, även om jag inte har sett några sådana förslag i den moderata budgetmotionen.

Det som Hans Rothenberg föreslår skulle också kunna leda till att en del människor inte betalar skatt någonstans, och det tror jag är ett problem som också Hans Rothenberg ser. Det vore naturligtvis inte lyckligt.

När det gäller den fråga som Hans Rosenberg ställer om man skulle se olika på detta finns det en annan regel, nämligen för oceangående fartyg. Att göra en förändring i den regeln, så att det spelar mindre roll var fartyget är flaggat och mer var fartyget befinner sig, är inte en fråga som jag har satt mig in i. Jag skulle gärna vilja göra det innan jag svarar på den frågan.

Herr talman! Den här lagstiftningen inrättades för 30 år sedan och var tänkt som en tillfällig brygga mellan det gamla sjömansskattesystemet och ett nytt uppdaterat system som skulle matcha det vanliga skattesystemet. Men det nya kom aldrig, utan det provisoriska blev permanent med bara mindre justeringar efter klagomål från EU.

Det finns ett examensarbete på 30 poäng från Lunds universitet som beskriver det här utomordentligt väl. Jag tror att finansministern, när hon sätter sig in i de här reglerna och avtalen för oceangående fartyg, med nöje kan läsa den.

Man kan jämföra med engelsk lagstiftning. Den är inte fullt så komplicerad. Där räcker det att sjömannen som arbetar på ett fartyg är borta från England halva året för att få en annan beskattning. Vill man krångla till det finns det också möjligheter att göra relevanta områdesbegränsningar. Då skulle fjärr- och närfartsdefinitionen kunna vara en möjlig ingång.

Reglerna måste vara klara, tydliga och förutsägbara. Det är många sjöarbetande människor i Sverige, tyvärr inte så många som vi hoppas att det ska bli när tonnageskatten har kommit på plats. Men det är många som hoppas på att finansministern och regeringen ska ta tag i den här frågan på allvar och se det som en möjlighet att till viss del beskatta människor som bor kvar i Sverige och arbetar i sjöfart utomlands. Risken är att man bosätter sig i ett annat land. Då blir det noll skatteintäkter till Sverige.

Efter 30 år borde det vara dags att se över det här. Jag hoppas och utgår från att finansministern kommer att ta tag i den här frågan och att vi kan debattera den utifrån mer positiva utgångspunkter framöver.

Herr talman! Ja, fartygsnäringen är en viktig näring för Sverige och betyder mycket för jobb och sysselsättning i flera delar av landet. Regeringen har också visat intresse för den här näringen, inte minst genom att vi äntligen har genomfört förslaget om tonnageskatt, som ju har legat i långbänk under de åtta år som Moderaterna satt i Finansdepartementet. Nu har vi äntligen fått tonnageskatteregleringen, vilket jag hoppas leder till att vi kommer att få fler fartyg som är flaggade i Sverige men också fler människor i Sverige som arbetar inom sjöfarten.

Det är viktigt att påminna om att sjöinkomst, vilket det inte alltid låter som när man lyssnar på Hans Rothenberg, beskattas lägre än andra inkomster i Sverige, så vi har en skatterabatt för människor som har en sjöinkomst. Då är det viktigt att ställa sig frågan vilka ytterligare nedsättningar av skatten människor som arbetar på sjön ska ha utöver den generella nedsättningen som alla har. Det blir naturligtvis orimligt om de som har en nettolön via det danska DIS-registret ska betala full skatt i Sverige. Sedan är frågan hur många fler som ska omfattas av det undantaget, hur många av dem som de facto har en bruttolön, en fullständig lön, som också ska få den extra nedsättningen.

Vi vill att det ska vara någon form av likabehandling och rimlig beskattning. Men det kan naturligtvis vara så att många människor som arbetar i Sverige och betalar full skatt inte tycker att det är fullt rimligt om andra som har sjöinkomster ska betala väldigt mycket lägre skatt än de själva. Det är en aspekt på rimlighet i beskattningen som är viktig att ta med här.

Den här frågan kan säkert komma upp nästa gång vi omförhandlar det nordiska skatteavtalet. Då återkommer jag gärna till diskussionen.

Överläggningen var härmed avslutad.