den 23 november 
 
Interpellation 
 
2009/10:124 Sexköpslagen 
 
av Carina 
Adolfsson Elgestam (s) 
 
till 
justitieminister Beatrice Ask (m) 
 
<a name="Temp"></a>I 
år är det tio år sedan den så kallade sexköpslagen trädde i kraft. Den ersattes 
under 2005 med lagen om köp av sexuell tjänst. Straffet är böter eller fängelse 
i högst sex månader för den som betalar för en sexuell tjänst. 
 
Införandet 
av sexköpslagen har gett goda resultat. Sedan förbudet trädde i kraft har 
antalet personer som finns inom gatuprostitutionen minskat men det finns tecken 
som tyder på att prostitutionen har förflyttats så att verksamheten i stället 
sker via Internet eller via bordeller. Men i jämförelse med andra länder har 
gatuprostitutionen minskat dramtiskt. 
 
Så 
länge som män fortsätter att köpa sex så kan vi aldrig uppnå ett jämställt 
samhälle. En grundläggande värdering i vårt samhälle måste vara att ingen har 
rätt att köpa en annan människa. Att köpa sex är en kriminell handling och 
påföljden måste stå i proportion till brottet. Kampen mot sexhandeln måste intensifieras. 
 
Regeringen 
tillsatte under 2008 en utredning för att utvärdera effekterna av sexköpslagen. 
Syftet är att undersöka hur lagstiftningen har efterlevts i praktiken. Under de 
tio år som lagstiftningen har funnits har endast två personer dömts till fängelse 
och 228 personer till böter. Det finns regionala skillnader vad gäller hur 
många som bötfälls. Men det är försvinnande få personer som bötfälls i 
förhållande till hur stor sexhandeln är i dag i vårt samhälle. Tillgängligheten 
har ökat markant de senaste åren. 
 
Jag 
anser att straffpåföljderna måste ses över och bli strängare än vad de är i 
dagsläget. De kvinnor och män som prostituerar sig är alltför ofta <a name="PassTempLäge"></a>offer för människohandel. Det är en omfattande kriminell 
handel omkring prostitutionen där människohandel, narkotikahandel och 
koppleriverksamhet är viktiga biståndsdelar för den kriminella affärsvärlden. 
 
Vilka 
åtgärder avser ministern att vidta för att straffet för sexköp bättre ska stå i 
proportion till brottet än vad det gör i dag? 
 
Vilka 
åtgärder avser minister att vidta för att intensifiera kampen mot sexhandeln 
och trafficking?

Interpellation 2009/10:124 av Adolfsson Elgestam, Carina (s) Sexköpslagen

Video


Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att straffet för sexköp bättre ska stå i proportion till brottet än vad det gör i dag, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att intensifiera kampen mot sexhandeln och trafficking.
Regeringen tillsatte förra året en utredning för att utvärdera förbudet mot köp av sexuell tjänst. Syftet med utredningen är att undersöka hur bestämmelsen fungerat i praktiken och vilka effekter förbudet har haft för förekomsten av prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige.
Utredaren har ett brett mandat och det står utredaren fritt att mot bakgrund av utvärderingen föreslå lagändringar eller lämna förslag till andra åtgärder. Jag vill dock påpeka, vilket inte står i svaret, att utgångspunkten är att sexköp ska vara förbjudet också i fortsättningen.
Utredaren ska också i sammanhanget överväga ett eventuellt behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 april nästa år. Därefter kommer ärendet att på vanligt sätt beredas i Regeringskansliet.
Kampen mot människohandel är en prioriterad fråga för regeringen, och vi har i många sammanhang pekat på det samband som finns mellan prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
När det gäller arbetet på hemmaplan kan nämnas att regeringen i juli förra året presenterade en omfattande handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanen omfattar fem insatsområden: för det första ökat skydd och stöd till utsatta, för det andra stärkt förebyggande arbete, för det tredje stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet och för det fjärde ökad nationell och internationell samverkan och ökad kunskap.
Som exempel kan nämnas att regeringen har avsatt särskilda medel för operativa insatser inom Polisen och Åklagarmyndigheten för att bekämpa just människohandel och prostitution. Medel har också avsatts för kompetensutveckling, internationellt samarbete och metodutveckling inom dessa myndigheter för att åstadkomma en effektivare lagföring avseende människohandel för sexuella ändamål.
Dessutom har Brottsoffermyndigheten fått i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter utforma och genomföra ett utbildningsprogram för att öka kunskapen om prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanen omfattar en mängd åtgärder inom olika politikområden, och en samlad uppföljning av handlingsplanen ska göras 2011.
I det internationella samarbetet har det svenska ordförandeskapet i EU prioriterat kampen mot människohandel. Under Sveriges ledning har EU:s medlemsstater kunnat nå samsyn om innehållet i ett rambeslut om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skyddande av offer. Medlemsstaterna ska enligt detta också överväga att vidta åtgärder för att straffbelägga användandet av tjänster från en person som man vet är offer för människohandel. Det kan till exempel avse just köp av sexuella tjänster från människohandelsoffer.
Vid rådsmötet den 1 december kom vi vidare överens om en strategi för hur EU ska stärka samarbetet med länder utanför EU. Det handlar inte minst om att stärka relationerna och samarbetet med ursprungsländer för människohandel och länder varigenom människohandeln passerar.
I oktober var jag också värd för en stor konferens om människohandel som hölls i Bryssel. Nästan 600 deltagare, däribland ministrar och höga företrädare för myndigheter och organisationer, samlades för att diskutera hur människohandeln bäst kan förhindras. Konferensen nådde fram till en deklaration med brett stöd.
Slutligen kan nämnas att människohandel är en viktig fråga även i förslaget till Stockholmsprogrammet som ska lägga fast riktlinjerna för det rättsliga och brottsbekämpande samarbetet inom EU för de kommande fem åren.
Regeringen har arbetat och kommer att fortsätta arbeta intensivt och på flera olika plan för att bekämpa prostitution och människohandel i alla dess former.



Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Ett särskilt tack vill jag uttrycka för förtydligandet av det som inte stod i det skriftliga svaret, att synen är att även i framtiden ska sexköp vara förbjudet.
Just det sista tycker jag är oerhört angeläget, inte minst mot bakgrund av att vi nu ser att det finns en attitydförändring i samhället, speciellt bland unga människor. Det har gjorts undersökningar bland studenterna, bland annat i södra Sverige, som visar att det finns en ökad känsla av att det är okej att både köpa och sälja sex. Det finns studenter exempelvis på Lunds universitet som åker över till Köpenhamn och helt enkelt säljer sig för att dryga ut tillvaron som student.
Vi vet ju av erfarenhet, utifrån dem som bor i betydligt fattigare länder än Sverige, att det är just levnadsvillkoren som många gånger gör att människor blir sålda som slavar och så vidare. Därav är det här ett gigantiskt problem. Därför är det bra att det i dag finns ett handlingsprogram. Det är naturligtvis ett steg i rätt riktning, inte minst här i Sverige.
Precis som ministern säger i svaret kommer man sedan utredaren har utfört sitt uppdrag att utifrån det resultatet kunna överväga eventuella behov av en skärpning av straffskalan och lagstiftningen. Hitintills under de här tio åren är det, i alla fall enligt uppgift från SVT:s 
Rapport
, endast två personer som har blivit dömda till fängelse och 228 personer som har blivit dömda till böter. Och det är inte överallt i landet som det över huvud taget har fällts några domar. Vi vet att det inte är enbart kring våra tre storstäder som det förekommer sexköp utan det förekommer runt om i hela landet. Sedan är det ju så att utbud och efterfrågan naturligtvis ser lite olika ut, men det är lika allvarligt oavsett på vilken plats i Sverige eller runt om i världen som man säljer en annan människa.
Mot bakgrund av detta kan jag ändå inte låta bli att fundera lite inför framtiden. Jag har noterat att en ledamot från Centerpartiet här i riksdagen har skrivit en motion om att avskaffa sexköpslagen och också kopplerilagen. Det känns oerhört allvarligt. Vi har också de unga i Cuf och de unga i Luf som är av samma uppfattning. Tänker man då på framtiden och morgondagens politiker kan man inte låta bli att känna en speciell oro för detta i kombination med den förändrade synen på sex. Sex i sig är inget fel bara man inte utnyttjar och köper en annan människa.



Fru talman! Först vill jag säga till Carina Adolfsson Elgestam med anledning av attitydförändringen i samhället att jag tror att det här är en kamp som måste bedrivas hela tiden. Det handlar om människosyn. Det handlar om människovärde.
Skälet till att vi har haft en väldigt bestämd syn på det här i Sverige, det har varierat lite över tid, är ju att vi inte anser att någon människa ska hamna i en sådan situation att man till slut måste sälja sig själv. Egenvärdet för en människa, man eller kvinna, är ju att faktiskt få leva sitt liv med viss integritet. Den kroppsliga, fysiska integriteten är viktig. Säljer man sin kropp säljer man också sin själ. Här har vi satt en gräns. Vi har sagt att det inte är tillåtet att köpa detta. Vi har inte skuldbelagt offren just för att de är offer. Det finns inga lyckliga horor. Det är en myt. Därför har vi den här lagstiftningen.
Det är, precis som Carina Adolfsson Elgestam säger, väldigt få som har åkt dit för det här. Nu är det fler än vad som står i en del uppgifter därför att det också har dömts till betalningsföreläggande, men det är ändå relativt få som har åkt dit i förhållande till den marknad som uppenbarligen finns.
Det är skälet till att Anna Skarhed, som har uppdraget att utvärdera den svenska sexköpslagen, bland annat har fått i uppgift att utvärdera tillämpningen. Hur används lagstiftningen? Hur användbar är den? Det är också en fråga om hur användbar den är för polisen. En lagstiftning kan ha en förebyggande verkan, alltså skicka en signal, men sedan är frågan också om den är användbar för de brottsbekämpande myndigheterna. Här blir det väldigt intressant, tycker jag, att se effekterna som en utredning förhoppningsvis kan visa på.
Ett skäl för att göra den här utredningen ordentligt, utöver att vi vill göra rätt här hemma, är att det finns ett stort intresse runt om i Europa för de svenska erfarenheterna. Det finns naturligtvis en debatt också som gör att jag tror att det är otroligt viktigt att vi har ordentligt på fötterna och kan visa fakta om vad som går bra och vad som inte går bra.
Det är också så att sedan vi fick den här lagstiftningen har prostitutionen förändrats i sin form. Mycket har försvunnit från gatorna, men samtidigt har det exploderat på nätet.
Jag tycker att vårt arbete mot människohandel har varit viktigt därför att väldigt många som prostituerar sig är utsatta för just människohandel. Vi måste se den här förändrade marknaden. Det är inte fattiga svenska tjejer med missbruksproblem längre som är de enda som går på Malmskillnadsgatan. Det är unga kvinnor som fraktas från olika delar av världen - de vet knappt vilket land de är i - som går omkring på Malmskillnadsgatan, i Malmö, i Haparanda eller var de nu kan vara. De fraktas runt av organiserade nätverk av kriminella. Därför måste vi arbeta mycket med de här internationella frågorna.
Det som jag tyckte var väldigt intressant, både på den konferens vi hade i oktober och även på ministerrådsmötet, var just att vi diskuterade en hel del kring frågan om demand. Den ökade insikten om kopplingarna mellan prostitution, människohandel, grov organiserad brottslighet och barnpornografi, för att nu nämna några, har gjort att man faktiskt funderar över vilka det är som köper det här. Vad har de för problem? Vad ska vi göra åt det? Jag tycker faktiskt att vi har flyttat fram ett steg när det gäller att arbeta med det som är den grundläggande frågan.
Sedan handlar det naturligtvis väldigt mycket om att se till att polisen har resurser och mycket annat. Där har vi med handlingsplanen kunnat göra en del här hemma som är bra. Men det finns mycket kvar att göra. Det är en sak som är säker.



Fru talman! Tack för det här inlägget! Det känns ändå som om vi är på väg, i alla fall från svensk sida, att ta kanske något litet myrsteg i rätt riktning. Sedan är det naturligtvis en lång resa att göra på flera olika sätt.
Framför allt tänker jag på de problem som finns med prostitution, människohandel och barnpornografi, men vi kanske också ska fundera över andra kriminella handlingar. Knarkhandel är ju en sak som ministern var inne på, men kanske handlar det också om det som är kopplat till terrorism. Precis som vi människor som inte lever på den kriminella sidan har ju de på den kriminella sidan ett sätt att bedriva företagande, om man kan uttrycka det så. De ser ju till att de har flera ben att stå på för att få ihop de inkomster de skaffar sig utifrån det som är deras levebröd. Så är det även när man är på den kriminella sidan.
I det här fallet utnyttjas andra människor, som är fattiga, som har blivit sålda. I vissa sammanhang handlar det om unga flickor vars fäder faktiskt säljer dem därför att de inte ser någon annan möjlighet till en inkomst. Någon med en fet plånbok - om man får uttrycka sig så i kammaren, fru talman - kommer att utnyttja den unga kvinnan eller barnet, precis som ministern visade på i sitt svar. Just därför är det både bra och viktigt att vi arbetar med detta på EU-nivå och internationellt.
Sverige har under sitt ordförandeskap lyft upp frågan. Det är bra. Många kom på seminariet som hölls i Sverige. Samtidigt förstår och ser fler och fler i Europa problemen med människohandel kopplad till sexköp. Men det finns länder i Europa som ser prostitution som ett levebröd, ett helt vanligt yrke. Det finns ett land nära oss, nämligen Tyskland. Det förekommer i Spanien. Det finns flera länder. 
Här handlar det om att arbeta med attitydförändringar. Det kan inte å ena sidan vara okej att se prostitution som ett vanligt yrke, som alla andra yrken, medan å andra sidan i nästa andetag vara emot människohandel och det som är kopplat till sexköp och utnyttjande av människor. Här finns ett samband, precis som ministern pekade på. Därför måste vi bli tydliga.
Det gäller bland annat vid internationella evenemang runt om i världen, från idrott till andra stora evenemang som samlar människor. Överallt där människor samlas pågår handel. Mycket av den handeln är naturligtvis positiv, men inte den del av handeln som handlar om att utnyttja och köpa andra människor. Vi vet att det pågår prostitution vid till exempel fotbolls-VM och andra arrangemang. Det kan vi aldrig acceptera. Här finns en anledning att koppla ihop och vara en förebild med vår sexköpslag och attityder. Om det finns en lag att det är förbjudet blir det en signal att det inte är acceptabelt.



Fru talman! Jag tror att Carina Adolfsson Elgestam och jag är rätt överens i frågorna.
Ja, det är ologiskt att det finns länder där man ser på prostitution som ett yrke samtidigt som man bekämpar människohandel. Det tar lite tid innan de uppfattar hur ologiskt det är. När de legitimerar den typen av verksamhet skapar de samtidigt ett utrymme för den kriminella hanteringen av offer. De kan inte sitta på båda stolarna samtidigt. Det är ungefär lika dumt som sprututbyte i många delar, det vill säga staten ska tillhandahålla sprutor så att man kan knarka, vilket vi är emot. Någonstans måste det offentliga och regelverket vara tydligt om vad som är rätt och fel. 
Det är inte okej att utnyttja människor genom prostitution. Det är ingen frihet att sälja sin kropp. Någonstans går gränsen. Det är inte okej. Vi har mycket kvar att göra.
I förrgår hade jag ett möte för EU:s räkning med de ryska ministrarna, dels justitieminister Konovalov, dels inrikesminister Nurgaliev. Vi diskuterade frågan då också. Jag sade som det var, nämligen att vi måste fundera över vilka som köper sex. Glädjande nog har också de satt i gång ett arbete, bland annat har de kommit överens med - tror jag - Grekland och Italien om åtgärder. Handelsvägarna där unga kvinnor skickas runt går i lite olika riktningar mellan olika länder. Därför måste man arbeta både internationellt, med vissa gränsövergångar och vissa typer av polissamarbete. Det var oerhört glädjande att det fanns ett engagemang. Man hade upplevt att man fick inspiration och bra kontakter genom den konferens vi hade i oktober.
Vi ska gå vidare med arbetet internationellt. Bara för att ordförandeskapet upphör kommer inte regeringen att vila på hanen när det gäller att se till att det vidtas konkreta åtgärder när det gäller insatser för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Det är viktigt med de extra pengarna som handlingsplanen gav. Jag tror att det var 75 miljoner kronor som vi särskilt kunde adressera till arbetet inom polis- och åklagarväsendet. Det är viktigt. Just människohandel är ett komplicerat brott och dyrbart att jobba med. Jag läste för något år sedan att i Sundsvall hade man haft en utredning som kostade 12 miljoner kronor. För en liten polismyndighet blir det mycket pengar. Alltså behövs extra resurser från centralt håll. Det är ett litet exempel på vad man måste göra.
Det är bra att vi skärper rambeslutet på EU-nivå, att vi har fattat beslut om en aktionsplan med åtgärder på hur vi ska arbeta också med länder utanför EU och att vi har en handlingsplan här hemma. Vi ska också göra en saklig utvärdering av våra egna erfarenheter så att vi kan modernisera våra regler utifrån att marknaden har ändrats. 
Vi måste också - där tänkte jag försöka landa i det här inlägget - jobba med värderingsfrågorna och den människosyn som det faktiskt handlar om. Det är inte okej att hantera människor hur som helst. Man får inte utnyttja andra människor på det sätt som man gör när man går till prostituerade. Det är fråga om att utnyttja offer. Det är inte okej i ett civiliserat samhälle.



Fru talman! Tack för debatten, justitieministern! Det här är en viktig debatt. Det är viktigt att vi fortsätter att sätta diskussionen högt på agendan såväl i Sverige, i Europa som globalt.
Det är många i Sverige och runt om i världen som har tagit del av Stieg Larssons böcker, till exempel 
Män som hatar kvinnor
. Där finns ett tydligt exempel. Jag tror att det påverkar oerhört många människor. Där kan vi se hur kulturen också kan vara med och bidra till attitydförändringar.
Det är också viktigt att vi fortsätter med det här arbetet. Precis som ministern sade i sitt första inlägg handlar det inte om att bara för att problemet inte syns på gatan skulle problemet inte finnas. Vi är väl medvetna om att det inte är så. Vi vet att prostitution finns och förekommer på nätet. Problemet är detsamma. Det är fråga om människor som lever i fattigdom på olika sätt. Det kan vara människor som har varit utsatta för incest eller våldtäkter som barn eller unga. De hamnar på olika sätt i denna situation, om de inte har blivit sålda som slavar från ett fattigt land. Vi måste ha med oss denna kunskap för att kunna motverka detta. En del handlar om att arbeta med välfärden, det vill säga skapa förutsättningar för människor till en trygg tillvaro och rätten till ett arbete oavsett var på jorden man bor. Det är oerhört viktigt i kombination med attitydförändringar. Det är inte okej att köpa en annan människa.



Fru talman! Jag ska försöka fatta mig kort eftersom jag tycker att vi har rett ut en del av frågorna.
Jag anser att värderingsfrågorna är viktiga.
Frågan om prostitution och lagen som förbjuder sexköp handlar mycket om människosyn och människovärde. Jag tror att vi i Sverige har nått en god samsyn i detta. Samtidigt kan man i Sverige och i den svenska debatten så fort man hävdar det jag tycker är sunda värderingar bli beskylld för nymoralism. Det handlar om att diskutera både människosyn och sund sexualitet. Frågorna måste diskuteras med ungdomar. Det finns nog en hel del att göra inte minst vad gäller sexualundervisning och att våga ta diskussionen bland vuxna.
Det här är viktigt också mot bakgrund av att Sverige är ett internationellt land. Även om vi kände att vi nådde något slags resultat för ett antal år sedan då vi införde lagen och det var en diskussion i riksdagen - jag vet att det även i mitt parti har funnits de som tycker att det inte var så bra, men jag tror att vi har blivit rätt överens om vad vi tycker - är det så att det strömmar in influenser från olika håll. Också i vårt land finns på många håll en uppfattning av typen: Min dotter och min syster ska naturligtvis hållas hemma, men alla unga tjejer som går med för kort kjol utanför är att betrakta som horor, och horor får man utnyttja.
Man delar alltså upp människor och står inte för det lika människovärde som ändå är grundläggande när man diskuterar dessa frågor. Jag tror att vi som politiker har ett stort ansvar att våga ta den diskussionen. Jag blir också lika arg varje gång jag går på stan och ser de där bilarna med stora skyltar som har kommit tillbaka. Jag vill inte ha de porrbilderna i det allmänna rummet. De kan vara någon annanstans.
