<h2>Interpellation 2024/25:623 Servicekontoret i Brandbergen </h2>
av Åsa Westlund (S)
till Statsrådet Erik Slottner (KD)
 
Regeringen och SD har bestämt att det ska sparas in på statens servicekontor. En av konsekvenserna är att servicekontoret i Brandbergen ska stängas under 2026. Många invånare tycker att det är svårt att komma i kontakt med myndigheter. Många upplever också att avståndet, både fysiskt och mentalt, är stort.Digitala lösningar fungerar bra för vissa tjänster och individer, samtidigt som många ärenden är mer komplexa och många invånare har svårt att använda sig av digitala tjänster. För att öka tillgängligheten till statlig service i hela landet öppnade staten under S-ledd regering därför servicekontor runt om i landet, däribland i Brandbergen. Nu anser tydligen den nuvarande regeringen att tillgängligheten är för stor och vill därför spara in på servicekontoren på ett sätt som gör att servicekontoret i Brandbergen kommer att stängas.Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Erik Slottner: Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att upprätthålla myndigheternas fysiska servicenivå i Brandbergen?

Statens servicecenter i Enköping

Nedläggning av statliga servicekontor i Östergötland

Nedläggning av servicekontor i Skåne

Interpellation 2024/25:623 av Åsa Westlund (S) Servicekontoret i Brandbergen 

Video

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig på vilka grunder beslutet om minskade resurser till servicekontoren har fattats, vilka effekter jag bedömer att nedläggningen av servicekontoren kommer att få och om jag avser att ta initiativ till en utvärdering och analys av effekterna av vilka servicekontor som kommer att läggas ned som en konsekvens av besparingarna, och om inte, vad skälet till det är.Vidare har Sanne Lennström frågat mig hur jag och regeringen tänker säkerställa att invånarna i Enköping fortsatt får den hjälp de behöver trots att det lokala servicekontoret nu föreslås stängas. Därtill har Åsa Westlund frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att upprätthålla myndigheternas fysiska servicenivå i Brandbergen. Därutöver har Adrian Magnusson frågat mig hur jag ska säkra tillgången till statlig service i hela Skåne och om det finns någon bortre gräns för hur många servicekontor i Skåne som kan avvecklas.Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Samtidigt behöver verksamheten effektiviseras, och vissa kontor kommer att avvecklas till följd av minskade anslag.Regeringens bedömning av vilka möjligheter Statens servicecenter har att effektivisera sin verksamhet har bland annat gjorts med beaktande av Riksrevisionens iakttagelser i granskningen av verksamheten, hur fördelning av antalet besök har utvecklats och hur anslagsnivån förändrats över tid.Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och bedömning av vilka kontor som kan komma att vara föremål för avveckling – detta utifrån de ramar och ingångsvärden som getts myndigheten.I slutredovisningen av uppdraget ska Statens servicecenter bland annat redogöra för konsekvenserna för tillgängligheten till statlig service i olika geografiska områden, och myndigheten ska hålla Regeringskansliet informerat om uppdragets genomförande.Regeringen har därmed verktyg för att följa upp effekterna av kontorsavvecklingen inom ramen för uppdragsredovisningen och den löpande myndighetsstyrningen.När det gäller konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med ett servicekontor följer det av förordningen om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Dessa konsekvensanalyser kan utgöra en utgångspunkt för de samråd som myndigheten ska inleda med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen med aktuella avvecklingsbeslut.Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt komma närmare medborgarna på fler ställen i hela landet. Detta är en utveckling som jag följer med stort intresse.

Herr talman! Regeringen beslutade i höstas att ta bort resurser till servicekontoren i landet. Till följd av detta beslut läggs nu två servicekontor i Östergötland ned – ett i Norrköping och ett i Motala. Dessutom läggs även servicekontoret i Tranås ned. På tal om det vi sedan ska prata om, nämligen FA-regioner, det vill säga hur vi rör oss och hur vi lever, påverkar detta också boende i Östergötland.Den SD-styrda regeringen har beslutat att minska resurserna till servicekontoren. Man ska ta bort 150 miljoner kronor fram till 2027. Hittills är det 35 av 148 kontor som ska bort. Därmed raderas de senaste fem årens utbyggnad av statlig service, som den socialdemokratiska regeringen genomförde, ut.Statsrådet säger att han tycker att den verksamhet servicekontoren bedriver är viktig. Vi socialdemokrater vet att den verkligen är viktig, till exempel för att ge människor hjälp med myndighetskontakter. Regeringens nedskärningar av servicekontoren innebär att det blir allt svårare att få hjälp av en fysisk person. Det blir också längre resor och sämre service till dem som behöver den mest.Regeringens bristande styrning innebär dessutom att det är hyrestidens utgång som avgör vilka servicekontor som försvinner. Regeringen har ju fattat beslutet att inte styra över exakt vilka kontor som ska läggas ned – även om statsrådet i sitt svar säger att man har gjort en bedömning av att detta är möjligt baserat på hur många besök de enskilda servicekontoren har. Det är ett oseriöst sätt att fatta beslut på som kommer att påverka människor i hela Sverige, i mitt fall Östergötland.En effekt, förutom den uppenbara att servicen till medborgarna blir sämre, är att tilliten till staten minskar. Låt mig därför stanna upp lite och prata om tillit till statlig verksamhet och samhälle. Många bedömare säger att tilliten är Sveriges guld. Det handlar om tillit till myndigheter och samhälle, om tillit till att beslut fattas på ett bra sätt och tillit till att myndigheter och samhälle gör det bästa för sina medborgare. Detta hade vi god hjälp av under pandemin, då vi inte behövde stifta lagar utan kunde ge råd – människor litade på att det fanns grund för dem.Den här tilliten finns inte bara. Den är beroende av vilka beslut vi fattar i den här kammaren, hur regeringen fattar sina beslut och hur politiken gör skillnad för människor.Människor i Östergötland får nu inte längre den service de önskar, och det här beslutet kommer också att innebära att de som så hett längtat efter ett servicekontor i sin kommun inte kommer att få det. Det innebär, tror jag, att tilliten på sikt kommer att påverkas – det är tragiskt.

Herr talman! Statens servicecenter är ett sätt för staten att vara närvarande i hela landet. På ett servicekontor kan medborgare få hjälp med myndighetskontakter – det kan handla om till exempel Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Denna verksamhet är särskilt användbar för personer som behöver vägledning eller som befinner sig i ett digitalt utanförskap.Visionen för Statens servicecenter är att tillsammans göra staten mer tillgänglig och effektiv. Den nuvarande regeringen väljer dock att gå i helt motsatt riktning, med en besparing som innebär att 35 kontor får lägga ned. Detta är motsatsen till lokal statlig service i hela landet då det kommer att innebära en längre resväg för många som redan i dag har knappa resurser på olika sätt.Servicekontoren i Östhammar och Enköping är bara två av de kontor som kommer att behöva läggas ned med anledning av regeringens besparing på Statens servicecenter. För vissa som bor i den relativt stora kommunen Enköping kommer detta att innebära att man får en restid på en och en halv timme till närmaste kontor, som ligger i Uppsala eller Västerås.Jag är emot den besparing som regeringen gör på Statens servicecenter. Det är denna besparing som leder till de nedläggningar vi debatterar här i dag. Regeringen och ministern kan inte två sina händer och säga att det är myndigheten som väljer vilka kontor som ska läggas ned, när man gör den här gigantiska besparingen.Det är inte heller så att man vid nedläggningen bara har tittat på vilka kontor som nyttjats minst, utan man har även tagit hänsyn till hyreskontrakt. Om ett hyreskontrakt kommer att gå ut kan även det vara avgörande.Under 2024 fick Enköpings kontor 9 377 besök – det är många. Många människor som har fått hjälp kommer i framtiden att stå utan ett kontor att vända sig till.Det är många målgrupper som är beroende av dessa kontor. Man kan få hjälp med pensions- eller skattefrågor, som kontoret på Korsängsgatan i Enköping fram till nu har kunnat bistå med. Förra året ökade antalet besök på kontoren med 4 procent. Det handlar om äldre personer som inte har digital förmåga, men anställda vittnar även om en yngre målgrupp, nämligen ungdomar som har svårt med myndighetskontakter. Det här är en hjälp som nu kommer att flyttas betydligt längre bort från dem som bor i Enköping.Detta är också en fråga om landsbygdens vara eller icke vara. Enköping och Östhammar är båda kranskommuner, och det är inte unikt att det mesta centraliseras till städer och att det är dit man måste åka för att få service. Det handlar inte sällan om både långa och ibland kostsamma resor i vårt land.I en intervju i Sveriges Radio P4 Uppland med regionstyrelseordföranden för Region Uppsala, Helena Proos, påtalade hon detta. Statsrådet själv valde att inte medverka i intervjun och hävdade att sviktande besöksunderlag låg till grund för beslutet gällande Enköping och Östhammar. Men hur kan statsrådet säga så? När en sådan satsning är så pass ny har man inte givit verksamheten en rejäl chans.Trots att verksamheten är relativt ny skulle jag verkligen inte vilja påstå att siffran för Enköping för 2024, 9 377 besök, är liten. Det är tvärtom många människor som har förlitat sig på en verksamhet som nu kommer att försvinna.Det talar sitt tydliga språk att regeringen lägger landsbygden och de som bor där bakom sig. Därför vill jag fråga statsrådet: Hur tänker regeringen säkerställa att människorna i Enköping inte drabbas hårt av den här nedläggningen?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!Jag var nog lite naiv när jag trodde att statlig service till invånarna i det här landet inte var en partipolitisk fråga utan att alla ändå hade ambitionen att staten ska stå för en lättillgänglig, pålitlig och närvarande service för sina medborgare – inte minst när det gäller sådana viktiga funktioner som att kunna betala rätt skatt, vilket i sin tur är grunden för vårt samhälle, att kunna få rätt stöd, varken för mycket eller för lite, från Försäkringskassan när man behöver det och att kunna komma i arbete.Men tydligen är detta en fråga där vi inte har samma ambitioner. Riksrevisionen har visat att det när det gäller servicecentren finns en del kvalitetsaspekter där det skulle kunna bli bättre. En reaktion på detta skulle kunna vara att man förbättrar kvaliteten, men den här regeringen väljer i stället att dra ned och stänga kontor – trots att vi vet att det i dag finns många medborgare i vårt land som upplever att det är väldigt svårt att komma i kontakt med statliga myndigheter.Servicekontoret i Brandbergen ligger en bit söder om Stockholm. Det är lätt att tänka att all statlig service finns i den här regionens område, men så är det inte. Jag tycker att en del talar för att regeringen tror att hela Stockholmsregionen på något sätt har nära till Stureplan, Medborgarplatsen eller Sergels torg. Så är det inte.Servicekontoret uppges nämligen ligga i Stockholm, Brandbergen. Brandbergen ligger i Haninge, en kommun med 100 000 invånare, som sagt. Vi har många invånare som bor väldigt långt från just Brandbergen och som med det här beslutet kommer att ha ännu längre till statlig service. De bor ute på våra öar och så vidare.Om man besöker ett vanligt bankkontor, vilket jag gör ibland, märker man hur många människor det är som inte klarar av digitala kontakter och som behöver hjälp med både det ena och det andra. Det är samma målgrupp som har störst behov av de statliga servicekontoren. Det är de som har någon form av funktionshinder, har invandrarbakgrund eller har svårt med svenskan. Men det är också helt vanliga människor som börjar få svårt att hänga med i den tekniska utvecklingen. Ibland kan det till och med vara någon med bred dialekt som inte kommer fram och kan använda de digitala lösningarna. Den statliga servicen måste finnas även för dem, och servicekontoren runt om i landet är en viktig och bra reform som den förra regeringen åstadkom.Jag vill också återknyta till det som kollegan Eva Lindh sa: att det här med tillit till staten, att vi deklarerar så gott och så ärligt vi kan och försöker göra rätt i kontakter med myndigheter, är något att vara väldigt rädd om, inte minst i de tider vi lever i, med de hot och de försvarsdiskussioner vi har. Vi har en sådan gemenskap i vårt land, och vi vet att staten finns där när vi behöver prata med någon. Det handlar inte bara om ett telefonnummer, utan det går att få kontakt. Men det handlar också om det större och bredare perspektivet: att vi hjälps åt när vi hamnar i olika kriser. I det arbetet skulle jag säga att servicekontoren har en väldigt viktig funktion som regeringen helt missar.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är ett svar som i stora delar liknar de tidigare svar som har framförts i debatten, men jag tackar ändå.I Skåne är det fyra servicekontor som har lagts ned eller som ska läggas ned. I Simrishamn är skylten redan nedhängd och nedplockad. Det handlar också om Trelleborg, Landskrona och Eslöv. Storleken på orterna är lite blandad, men det är överlag ganska välbesökta kontor. Landskrona, till exempel, hade över 22 000 besök under 2024. Det tycker i alla fall jag är ganska många, men det kanske inte är mycket för ett före detta borgarråd från Stockholms stad.Under denna diskussion, som nu har förekommit i episoder, har statsrådet Slottner hela tiden hänvisat till att det är Statens servicecenters beslut att lägga ned kontoren. Det bygger i sin tur på de budgetförutsättningar som regeringen har lämnat till myndigheten; det är viktigt att betona detta. Det är ett beslut som regeringen äger och som man inte ska skjuta över på myndigheten. Regeringen Kristersson har alltså velat minska antalet servicekontor i det här landet. Så är det bara.Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att ansvarsutkräva på rätt ställe. Därför tänker jag ansvarsutkräva statsrådet Slottner för de här nedläggningarna. I diskussionen har statsrådet löpande skjutit över frågan till myndigheten själv. I svaret uppger statsrådet att myndigheten behöver effektiviseras men anger egentligen inte varför. Det är tydligen på Simrishamnsbors och andras bekostnad; det är i alla fall tydligt.Frågan blir då: Är myndigheten nog effektiviserad nu, eller ska det ske ytterligare effektiviseringar? Det vet vi inte.Det är just på detta, fru talman, som jag baserar min interpellation. Finns det någon bortre gräns för när regeringen kan tänkas säga att fler servicekontor än detta inte ska få läggas ned? Eller kan det röra sig om fler nedlagda servicekontor runt om i hela Skåne?Statsrådet har i tidigare debatter sagt att det ska finnas minst ett servicekontor i varje FA-region. Det skulle rent hypotetiskt kunna innebära att det i Skåne finns ett servicekontor i Malmö och ett servicekontor i Kristianstad. Det skulle kunna vara allt i hela Skåne.Men den diskussion som vi har här i dag och vid många andra tillfällen om statlig service handlar inte bara om att människor ska kunna lämna inkomstdeklarationen på ett fysiskt kontor. Det handlar också, som vi har varit inne på tidigare, om statens roll, statens legitimitet och statens funktion i det här landet. Ska staten vara närvarande i hela landet eller bara en bastion belägen innanför Stockholms tullar?De här besparingarna innebär att staten försvinner ännu ett steg längre bort från människor. Kombinerat med de andra besparingar som vi just nu ser på statliga myndigheter runtom i landet blir det ett slags cocktail i tillbakadragande. Skatteverket lägger till exempel ned handläggarkontor både i Skåne, som i Lund, och i Upplands län, som i Enköping.Andra myndigheter försvinner också från mindre orter efter tydliga direktiv från regeringen och centraliseras till storstäder, exempelvis Stockholm, eller andra städer. Men oftast är det väl ändå Stockholm som myndigheterna centraliseras till.Fru talman! Det är möjligt att ett tidigare borgarråd i Stockholms stad, som förmodligen kan se myndighetsskyltar överallt, inte tycker att detta är ett problem. Men för människor som kanske bara har en myndighetsskylt kvar på orten vill jag ändå påstå att det är en ganska stark värdesignal när den sista skylten skruvas ned.Den här regeringen brukar i andra sammanhang inte dra sig för att bedriva signalpolitik. Men i det här fallet ser inte regeringen värdet av de signaler man skickar ut eller värdet av statlig service för de äldre människorna i Simrishamn eller för de över 22 000 besökarna i Landskrona.

Fru talman! Den gamle skånske skådespelaren och vissångaren Edvard Persson sjöng en gång: Låt dem bara gå på, vi klarar oss nog ändå! Strofen får en ny aktualitet med den borgerligt ledda regeringen. Nu har vi nämligen inget val. Vi tvingas till att nog klara oss ändå.Vi ser nu en SD-regering som inte ser till hela landet. Ett storstadsperspektiv genomsyrar hela politiken, allt från den ekonomiska fördelningspolitiken till statlig närvaro runtom i landet.Jag har vid tidigare tillfällen när vi har diskuterat frågan påstått – vilket statsrådet egentligen aldrig har sagt emot – att vi har en regering som skickar budskapet: Vi ser er inte, vi hör er inte, vi bryr oss inte! Jag påstår att det är precis det perspektivet som styr regeringens politik, allt från den ekonomiska politiken till statens närvaro ute i landet.Jag har förvisso närt en viss förhoppning om att de här debatterna skulle innebära att statsrådet ändå skulle komma till någon liten insikt och äga modet till någon liten omprövning och kanske kunna säga: Det här blev inte rätt, och det här blev inte bra. Av det ser vi intet. Nu står vi i riksdagens kammare igen. Statsrådet får en ny chans att säga något i den riktningen. Gör han det inte i dag får han säkert fler tillfällen framöver.Hela den här tesen, hela det här påståendet om att vi har en regering som inte företräder hela landet understryks också i det svar som statsrådet nu levererar till interpellanterna.Låt mig ta tre exempel. I statsrådets svar på interpellationerna framgår det att servicekontoren fortsatt ska finnas i hela landet men inom rimligt avstånd. Med de nedläggningar som nu sker är det lätt att få intrycket att regeringen tycker att vi har haft en överetablering av servicekontor runtom i landet. Servicegraden har varit för hög. Den behöver minska.Därför är min första fråga till statsrådet: Menar regeringen att vi har en överetablering av servicekontor runtom i landet?Den andra synpunkten är att statsrådet i sitt svar skriver att verksamheten behöver effektiviseras och att det ska ske utifrån Riksrevisionens iakttagelser när det handlar om fördelning av antalet besök. Då kan man fundera på ett par saker. Landskrona – min hemort – med ett invånarantal på runt 45 000 har ett servicekontor som har tagit emot 22 000 besök, vilket är dubbelt så mycket som motsvarande kommuner med samma storlek. Där kan det knappast vara fördelningen av antalet besök som har varit styrande.När man sedan träffar servicekontoren hör man vad skälet är: Nej, det finns ingen konsekvensanalys, och det finns ingen bedömning. Det som styr hela nedläggningen är var hyreskontrakten går ut. Och nu råkar det vara så att hyreskontrakten i Landskrona går ut nu i juni, och därför kan man flytta därifrån nu. Det är inte antalet besök, det är inte servicenivån och det är inte behovet som avgör vilka kontor som ska finnas kvar.Det tredje och sista är detta: Det står att myndigheten har ansvar för att inleda samtal med kommuner och andra berörda aktörer i den fortsatta processen. Gott så! Problemet är bara att de borgerligt styrda kommunerna, de som är partivänner med statsrådet och regeringens företrädare, väljer att inte ens ta emot den kallelsen.Då är min fråga: Har statsrådet pratat med sina partivänner runt om i kommunerna och frågat hur de tänker agera och på vilket sätt man kan samarbeta i den här frågan?

Fru talman! Tack till interpellanterna, som har tagit initiativ till den här väldigt viktiga debatten!Jag har sagt det förut, men givet den politik som regeringen driver för den statliga närvaron runtom i Sverige upprepar jag mig: Sverige är större än Stockholm. Servicekontoren har en otroligt viktig roll att spela för medborgarna, och de bidrar till att upprätthålla statens närvaro i hela landet.Nu har regeringen sett till, med berått mod, som det heter, att servicekontoret hemma hos mig i Bollnäs läggs ned den 13 juni. Vi har tidigare debatterat ärendet i den här kammaren, men frågan som ministern fortfarande inte har svarat på är: Varför?Antalet besök på Bollnäskontoret har de senaste tre åren legat på mellan 10 000 och 13 000. Samma år hanterar kontoret mellan 13 000 och 17 000 myndighetsärenden. Kontoret är öppet fem timmar om dagen, fyra dagar i veckan. En överslagsräkning innebär att ungefär var fjärde minut som kontoret är öppet besöker någon servicekontoret. Ministern tycker att de här människorna nu ska få det svårare att fysiskt få hjälp av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.I en tidigare interpellation angående servicekontoren har ministern framhållit att målet ska vara att man ska ha åtminstone ett servicekontor i varje FA-område, alltså funktionellt analysområde. Det framgår också av det uppdrag som regeringen har gett till Statens servicecenter när man nu lägger ned servicekontor.Men Tillväxtverket har nu fattat beslut om en ny indelning i FA-regioner i Sverige. Bland annat innebär det att en ny region upprättas för Bollnäs-Ovanåker, nummer 27. Men bara några månader senare lägger regeringen ned det enda servicekontoret i den FA-regionen. Varför då, om målet nu är att det ska finnas åtminstone ett kontor i varje FA-region?Samma sak händer i FA-region 34 och 43, Arvika och Ludvika. De kontoren läggs ned, och nu saknar man kontor i de FA-regionerna.Ministern måste ju känna till detta och veta att hans nedskärningar innebär att fler och fler FA-regioner står utan servicekontor, trots att målet är att de ska finnas kvar. Eller är det så inom civilministerns ansvarsområde att den ena handen inte vet vad den andra håller på med? Uppdatering av FA-regionsindelningen sker ju vart tionde år, så det känns minst sagt märkligt att ministern inte skulle ha känt till detta.I ytterligare sex FA-regioner saknas servicekontor redan innan regeringen börjar sin nedskärning. Det innebär att de nu saknas i nio regioner. Men eftersom nedläggningarna fortsätter enligt civilministerns plan kommer fler och fler FA-regioner att helt sakna servicekontor. Hur kommer det sig? Och vad tänker ministern göra för att säkerställa att det finns servicekontor i varje FA-region, i enlighet med de utfästelser som ministern själv har gjort här i riksdagens talarstol?Statens servicecenter som myndighet och de, faktiskt, hundratusentals invånarna i de nya FA-regionerna behöver ett besked av ministern. Får myndigheten nya pengar för att behålla eller nyöppna kontor i de nya FA-regionerna, eller avser ministern att besluta att servicekontor trots allt inte ska finnas i samtliga FA-regioner?

Fru talman! Först och främst: Niklas Karlsson sätter epitetet SD-regeringen på den här regeringen. Det är naturligtvis fel. Det är sakligt fel. En regering där ett parti inte ingår kan aldrig som regering kallas vid det partiets namn. Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna, precis som Socialdemokraterna hade parlamentariskt samarbete med andra partier när de själva satt i regeringen. Det blev ju inte en V-regering, en C-regering eller en MP-regering för den sakens skull.Det är alltså sakligt fel att det är en SD-regering Sverige har. Vi har en borgerlig regering som får säkra en majoritet i kammaren, vilket vi behöver göra eftersom vi i Sverige lever i en parlamentarisk demokrati. Vi sa också innan valet: Vinner de här partierna kommer vi att samla en majoritet i Sveriges riksdag och bilda regering. Därför har vi parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna.Inte heller är det sant att vi har en SD-styrd regering, som Eva Lindh påstår. Det är inte SD som styr oss. Vi är naturligtvis beroende av SD för att få igenom vår politik, men regeringen är inte styrd av SD. Vi har ett samarbete med Sverigedemokraterna.Så fick jag det sagt.Ja, ibland kan det kännas som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det är en otroligt bred portfölj jag har som civilminister. Men jag försöker hålla många bollar i luften samtidigt och tycker att jag klarar det ganska bra.Jag märker en kritik under debatten om att det är samma svar nu som i tidigare interpellationsdebatter. Jag tror att jag nu har fått ett tjugotal interpellationer i samma ämne, så det kan inte komma som någon jätteöverraskning att svaret liknar de 15 tidigare. Beskeden är nämligen desamma. Budgeten har inte ändrats sedan dess. Det kom inte heller några nya besked i vårändringsbudgeten vad gäller Statens servicecenter. Budgeten är lagd och gäller för 2025, och myndigheten har att hantera detta.Vi har också ändrat förordningen så att regeringen nu inte beslutar eller lägger sig i vilka kontor som ska vara öppna och inte. Detta ska myndigheten själv göra. Det strider inte på något sätt mot svensk förvaltningsprincip. Vi tycker att myndigheten är den som bäst avgör var kontoren gör som mest nytta utifrån de intäkter man har.Det är självklart så att antalet kontor nu minskar på grund av nya budgetförutsättningar. På den punkten har jag aldrig skyllt ifrån mig. Det är en realitet. Men exakt vilka kontor som läggs ned tycker vi att myndigheten är bäst på att avgöra.Det var också ett av de förslag som kom i Riksrevisionens rapport. De föreslog att det skulle vara ett beslut för myndigheten själv var servicekontoren ska ligga.Detta ska göras utifrån framför allt tre huvudprinciper. Det handlar om var de gör mest verksamhetsnytta utifrån bland annat besöksantal, det handlar om var verksamheten blir som mest effektiv och det handlar om ekonomiska realiteter. Det är detta man ska väga samman. Sedan är den långsiktiga ambitionen att det ska finnas ett kontor inom varje FA-region.Nu utökas antalet FA-regioner. Vi får se exakt vad det får för konsekvenser i detta avseende; det kan jag inte ge något besked om här och nu.Det tål också att påminnas om att vi med dessa förändringar de kommande åren går tillbaka till det kontorsnät vi hade 2019. Staten kommer alltså att vara närvarande även efter de här förändringarna. Det kommer att finnas statliga servicekontor runt om i Sverige. Dessutom har myndigheten nu fått i uppdrag att jobba med flexibla och mobila kontorslösningar så att statliga servicekontor kanske kan finnas på ännu fler platser i framtiden än i dag, men med lite friare koncept.

Fru talman! Jag har ännu inte fått svar från statsrådet på mina frågor. Kanske statsrådet hade haft tid att svara på dem om han inte hade uppehållit sig så mycket vid att tala om huruvida vi säger rätt eller inte när vi säger SD-styrd regering. Jag kan bara meddela att jag kommer att fortsätta säga SD-styrd regering, för det står det enligt Tidöavtalet. Det är ett helt annat upplägg än vad som har funnits tidigare, och därför är det också en SD-styrd regering – så var det också sagt.Vi går tillbaka till 2019, säger statsrådet. Vi kommer nu enligt uppgift alltså att ha lika få servicekontor i Sverige som vi hade 2019. Socialdemokraterna tycker att det är viktigt med servicekontor. Det var därför vi byggde ut dem och fortsatte att bygga ut från det vi hade 2019 till det vi hade när vi lämnade över makten 2022. Vi tycker att det är en viktig plats för staten att ge den hjälp och det stöd till människor som de behöver.Jag har frågat vilken effekt statsrådet bedömer att detta kommer att få. Den frågan har jag inte riktigt fått svar på.Jag kan ge några bilder från Östergötland. Det är inte så svårt att hitta dem. Många människor är väldigt upprörda över det beslut som nu har tagits och vad det kommer att innebära för östgötarna.Låt mig bara nämna ett möte. Så här sa en kvinna: Jag har jobbat hela mitt liv, och under hela mitt liv har min intention varit att jag vill göra rätt. Jag vill vara en människa och en samhällsmedborgare som gör rätt. Om jag nu inte får denna hjälp att förstå alla underlag och allt jag ska svara på är jag rädd för att jag kanske inte kan göra allt rätt. Vem bär då det ansvaret?Den här kvinnan är bara en av alla de människor som känner frustration över att inte längre kunna gå till det servicekontor man har närmast.Jag vill också uppehålla mig lite vid det som sägs i svaret om att servicekontor fortsatt ska finnas i hela landet – inom rimligt avstånd. Hur bedömer man ett rimligt avstånd? Statsrådet kan ju åka till de delar av södra Östergötland, till exempel, som nu inte kommer att ha något särskilt rimligt avstånd – vad jag bedömer – till ett servicekontor.Jag oroar mig också för de kontor som nu ändå kommer att finnas kvar. Vi har ju några i våra eftersatta områden som inte bedöms vara aktuella att läggas ned, i alla fall inte just nu, eftersom kontraktet inte går ut just nu. Men har det sparats färdigt? Jag tycker att den frågan ändå behöver ställas. Är statsrådets bedömning att det nu har sparats färdigt? Eller behöver andra servicekontor vara oroliga, och behöver andra människor fortsätta att vara oroliga för att deras servicekontor också kommer att försvinna?Att vi fortsätter att ställa dessa frågor och ta upp frågan till debatt i kammaren beror på att vi brinner för den. Att skapa tillit, att fortsätta ge stöd till människor och att människor ska känna att staten är närvarande är något vi socialdemokrater brinner för. Därför kommer vi också att fortsätta driva den här frågan.

Fru talman! Statsrådet säger att svaret står fast. Ja, det gör det – tyvärr, får vi tillägga. Beslutet drabbar verkligen människor av kött och blod. Därför tänkte jag spinna vidare på min kollega Eva Lindhs berättelse om personer som faktiskt existerar och som drabbas hårt av beslutet om nedskärning som regeringen har fattat.Jag har blivit ombedd att under debatten berätta om Tilda. Tilda bor i Enköping, och hon har använt servicecentret flitigt. Hon är sjukpensionär, och hon har dyslexi och dyskalkyli. Hon har fått hjälp av både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan via servicekontoret i Enköping. När jag frågar Tilda vad hon tycker är bra med Statens servicecenter svarar hon: Det finns ingen som är nedlåtande mot mig, och jag får hjälp.Tilda fortsätter: Nedläggningen påverkar mig på väldigt många olika sätt. Jag har ingen familj som kan hjälpa mig. Efter att jag blev arbetslös hjälpte människorna som jobbar på kontoret mig, för jag behöver mer hjälp än andra. Många blanketter är tuffa för mig, bland annat hoppar bokstäverna lätt i de papper som ska fyllas i. Det är svårt att berätta för vänner hur sjuk jag är och be dem om hjälp. Jag vill inte oroa dem. Jag lever nämligen med 40 procents lungkapacitet, och det gör att jag inte kan resa långa sträckor, exempelvis till Uppsala där närmaste kontor kommer att ligga.Tilda understryker att hon inte är den enda som befinner sig i en svår situation. Samtalet med Tilda var känslosamt. Hon ville berätta sin historia för statsrådet i dag, och det var därför jag kallade till debatten. Jag har egentligen bara en enda fråga till statsrådet, som jag hoppas att jag får svar på: Vad vill statsrådet svara Tilda?

Fru talman! Jag blev lite tagen av berättelsen om Tilda. Med tanke på att hon inte är den enda som kan drabbas i en liknande situation kan man bara sluta sig till att statsrådet har fått alldeles för få interpellationer om ämnet. Det lät lite som att statsrådet tyckte att det nu får räcka. Men jag tycker tvärtom, nämligen att alla människor som drabbas av beslutet måste få höras i kammaren. De måste få svar på varför de ska få det svårare att göra rätt, så som Tilda vill och har berättat för min kollega Sanne Lennström.Statsrådet tycker att det är lite jobbigt att kallas för ett statsråd i en SD-regering. Ett tips är att inte samarbeta med Sverigedemokraterna, om man tycker att det är så jobbigt att nämnas i samma andetag som Sverigedemokraterna. Regeringen tycker också att det är jobbigt att påstås vara styrd av Sverigedemokraterna. Det är samma sak där, det vill säga att det är bara att sluta vara det så slipper man det epitetet. Eva Lindh redogjorde tydligt för hur Sverigedemokraterna styr regeringen. Det syns tydligt i samarbetsavtalet, nämligen att allt ska gå via Sverigedemokraterna innan det tas upp i kammaren.Den här debatten handlar dock inte om regeringens val av samarbetsparti utan om de människor som drabbas av regeringens politik. Det är väl ändå uppenbart att den fysiska närvaron av staten kommer att minska tydligt för många människor. Det kommer att hänvisas mer till att man ska klara sina ärenden med hjälp av digitala tjänster. I servicekontoret i Brandbergen får varje dag 100 personer hjälp att göra det som förväntas av dem, men där de faktiskt behöver stöd för att kunna göra rätt. Det handlar om att deklarera, få rätt pension och få rätt stöd av Försäkringskassan. Jag tänker att regeringen behöver ägna en och annan tanke åt hur förändringarna påverkar samhällskontraktet. Det var orsaken till att vi bestämde oss för att bygga ut servicekontoren. Vi tror att staten behöver vara tillgänglig i människors vardag, att nå och ha ett samtal med, inte bara mötas av en röst i telefonen. Därför behövs kontoren runt om i landet, gärna där de grupper som har svårast att använda annan alternativ teknik bor i större omfattning än andra.Vad händer med samhällskontraktet när Tilda inte kan göra rätt för sig, trots att hon försöker? Vad händer med samhällskontraktet när det inte går att få kontakt med staten med ett kanske lite mer komplicerat ärende än vad som går att förklara på en telefontjänst? Det borde regeringen fundera över. Den sista saken jag tänker ta upp är att jag välkomnar att man effektiviserar och drar ned på byråkrati i staten. Men då måste man se till att effektiviseringen sker på rätt ställe, det vill säga inte i den service som ska vara medborgarna till gagn utan i den överbyggnad som oftast försvaras mest av alla typer av organisationer. Det visar forskningen tydligt. Det här kräver en aktiv regering som ser till att besparingarna sker på rätt ställe.

Fru talman! Vi har under debattens gång varit inne på mer filosofiska eller ideologiska resonemang om statens närvaro och tillit. Det är viktiga resonemang att föra, och dem för jag gärna varje dag i veckan. Men som också har tagits upp i debatten är det människor av kött och blod som drabbas av nedläggningarna i praktiken.Skånes Folkblad åkte till servicekontoret i Eslöv och spenderade några timmar där. Kontoret i Eslöv har öppet två dagar i veckan – några timmar om dagen. Det är inte så att alla servicekontor har öppet åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Ibland framstår det som så. I alla fall; de åkte dit. Det var hög aktivitet på kontoret under hela öppettiden. Många människor rörde sig där. En man, Jonas Jansson, var där för att deklarera; det var deklarationstider. Han uttryckte sig så här om nedläggningen: Hela samhället försvinner. Förut fanns Arbetsförmedlingen. Nu finns servicecentret, som har öppet bara två dagar i veckan. Om det läggs ned får min dotter hjälpa mig. Det är så här det är; en del människor har svårt med digitala kontakter. Inte sällan är de äldre, men ibland också andra människor. För dem är det fråga om viktig service. Bland vanliga människor finns känslan av att staten under lång tid har dragit sig undan och försvunnit. Kontoret har försvunnit från min hemort, och det är en känsla som delas på många orter runt om i landet. Det gäller inte om man promenerar ut från kammaren och ställer sig vid Centralplan, men det gäller om man åker till Simrishamn, Tomelilla eller Ystad i min del av Skåne. Jag tror att det finns en stor missuppfattning av hur det ser ut runt om i landet. På en frågestund för ungefär två veckor sedan blev det en diskussion om antalet polisstationer i landet. Statsrådet sa att han har svårt att tro att det finns färre polisstationer i dag än tidigare. Men så är det. År 2023 fanns 254 besökskontor hos polisen, och i dag finns 231 kontor. Det är en stor minskning på bara ett år. Men det är så det är. Staten försvinner i allt större utsträckning, och då kan servicecentret där du kan prata om din deklaration eller ditt ärende hos Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan vara en viktig instans i samhället.Statsrådet försöker bygga upp en konflikt här när det gäller flexibiliteten och menar att de här myndigheterna kommer att bli mycket mer flexibla i framtiden, att det är målet. Han försöker få det att verka som att det finns en konflikt mellan en husvagn i Tomelilla och en fysisk byggnad i Simrishamn. Det är en påhittad, imaginär konflikt. Men statsrådet målar ändå upp det som att de skulle stå i strid med varandra. Det gör de givetvis inte.Risken är överhängande att många av de här orterna kommer att bli av med ett fysiskt kontor och sedan kanske kan få en husvagn, som kommer en gång på våren och en gång på hösten – om det nu blir det en sådan flexibel lösning. Det är kanske inte helt lätt att närvara med alla de systemen.Statsrådet sa också att det man gör inte strider mot svensk förvaltningsprincip. Nej, och det har ingen påstått. Man hade kunnat säga att Statens servicecenter ska finnas på de här orterna. Det gör man i fråga om andra myndigheter och bolag. Till exempel Systembolaget har ett tydligt uppdrag att finnas i varje kommun i hela landet. Man hade kunnat säga att också Statens servicecenter ska finnas på befintliga orter.Det här strider dock mot principen om att en god stat ska finnas i hela landet. Det strider mot en princip om statlig närvaro. Jag tycker alltså att statsrådet försöker blanda bort korten lite ibland. Det får man kanske göra i en debatt. Men det behöver åtminstone påtalas.

Fru talman! Statsrådet ägnade nästan halva sin tid åt att prata om andra saker i stället för att besvara de frågor som framkommit i inläggen. Jag frågade hur statsrådet ser på om det finns en överetablering av servicekontor i dag. Om det hörde vi intet. Jag frågade vilka kontakter och samtal han har haft med de kommunledningar som företräds av de partier som sitter i Sveriges regering och som har valt att avstå samrådsmöjligheter med servicekontoren. Om det hörde vi intet.Frågan blir allt märkligare. I regeringsformen framgår det mycket tydligt att regeringen styr riket. När statsrådet i en interpellationsdebatt i riksdagens kammare säger att antalet besök ska vara ett av villkoren för att se över och effektivisera servicekontoren och i nästa andetag säger att myndigheten bestämmer detta själv undrar man ju vad vi ska med regeringen till.Vi blir allt fler som funderar på vad vi ska med SD-regeringen till. Det är klart. I denna debatt personifierar statsrådet Slottner det – vad ska vi med regeringen till? Det är uppenbart att regeringen inte har någon plan. Man har inget intresse av en konsekvensanalys av de beslut man fattar. Man har ingen idé om varför servicekontoren ska finnas.Det här handlar om att genom en osthyvelprincip hitta nedskärningar i hela statens budget i akt och mening att frigöra resurser för att sänka skatten och göra det bättre för dem som redan har, för dem som kan ta en promenad till tunnelbanan och för dem som har fem minuter till offentlig och kommersiell service.Till resten av landet säger man: Vi hör er inte. Vi ser er inte. Vi bryr oss inte.

Fru talman! Tack, ministern, för den här debatten!Ministern radar upp en del principer som ska gälla när man avgör vilka kontor som ska stängas. Problemet, som vi har försökt beskriva, är att det inte är de principerna som följs. De kontor som stängs är de vars hyreskontrakt går ut först. Inga andra hänsyn tas.Vad tänker ministern göra åt det? Jag uppfattar inget besked när det gäller om servicekontoret i Bollnäs kommer att finnas kvar, utifrån att det är det enda servicekontor som finns kvar i FA-region 27. Vi lär få återkomma till den frågan.Ett annat exempel där servicekontoret läggs ned är Kungälv. Det är ett beslut som väcker starka känslor hos både opposition och styrande. ”Det är det värsta jag varit med om”, säger kommunstyrelsens ordförande Miguel Odhner, Socialdemokraterna. Civilministern får kritik även från sitt eget parti: ”Det här drabbar de mest utsatta, den här servicen har varit väldigt, väldigt viktig”, säger oppositionsrådet Gun-Marie Daun, Kristdemokraterna. Även Västra Götalandsregionen och länsstyrelsen är kritiska till nedläggningen.Kungälvs kommun har erbjudit sina lokaler, sina tjänster, pengar och mobila lösningar. För mig vittnar det om desperation. Kommuner är alltså beredda att stå för lokaler och att bära kostnader som staten har för servicekontoren men får inget gehör från ministerns myndigheter. Förstår ministern hur viktiga servicekontoren är för medborgare och kommuner runt om i Sverige?Fru talman! Senast vi debatterade frågan uppmanade jag ministern att åka ut till de kommuner där servicekontoren ska läggas ned och träffa alla människor som är beroende av servicen och kontakten de får på servicekontoren. Jag tänkte avslutningsvis ge ministern möjlighet att redovisa vilka orter han har besökt och vad beskedet vid de besöken har varit till ministern från besökarna på servicekontoren.

Fru talman! Det blir av förklarliga skäl svårt att hinna svara på alla frågor som ställts här.Ledamöterna vet också att jag tar tillfället i akt varje gång att reagera mot epitetet SD-regeringen, eftersom det är fel i sak. Och det kommer jag att fortsätta göra. Det är bara att vänja sig eller att säga regeringen.Till Åsa Westlund kan jag säga att jag inte menar att det räcker med interpellationer. Det skulle aldrig falla mig in att säga åt en ledamot att inte ställa några interpellationer eller frågor till regeringen och oss ministrar. Men jag sa att det nu är ungefär 20 interpellationer som har ställts, och att svaret blir ungefär detsamma kan inte förvåna interpellanterna, eftersom ingenting har ändrats i sak sedan den första interpellationen skrevs. Man får nog förvänta sig att få ungefär samma svar på den 21:a, 22:a och kanske 32:a eller 52:a interpellationen, så länge inga andra budgetförutsättningar ges till myndigheterna.Jag tycker inte att det är särskilt jobbigt att vi kallas för SD-regeringen. Men jag tycker det är ganska fånigt och fjantigt. Framför allt tycker jag att det är att tala osanning. Man riskerar att ge en bild av att Sverigedemokraterna sitter i regeringen. Det är olyckligt om den bilden ges här i kammaren när kanske tiotusentals människor sitter och tittar. Många skolklasser är också här och besöker riksdagen. Då vill jag ta tillfället i akt och berätta att Sverigedemokraterna alltså inte sitter i regeringen.Vi fick dock ett valresultat som innebär att över 50 procent av ledamöterna tillhör partier som vill ha en borgerlig statsminister. Det är den demokratin som vi verkar i. Dessutom har vi nu en mycket framgångsrik regering, om jag får säga det själv.Jag vill ändå avdramatisera lite. Staten är inte närvarande bara genom fysiska kontor. Man kan vara närvarande på många olika sätt. Inte minst den digitala servicen har utvecklats otroligt mycket under senare år. De digitala tjänsterna används i betydligt större omfattning än tidigare. Det är klart att det får någon form av effekt. Det kan vi inte komma ifrån. Dessutom har vi gett myndigheten i uppdrag att jobba mer med mobila och flexibla kontorslösningar för att i framtiden kunna vara närvarande på fler ställen än i dag, om man hittar koncept som är bra.Samtidigt ska vi komma ihåg att över hälften av kommunerna i Sverige inte har ett statligt servicekontor i dag. Man får ändå hjälp på något sätt av de här myndigheterna, antingen genom att man åker till det närmaste servicekontoret i en annan kommun eller genom att man ringer, mejlar eller hur man nu kan få kontakt med dessa myndigheter.Sedan får respektive myndighet nu svara för sig när det gäller om den kommer att starta upp ett eget kontor efter att det statliga servicekontoret har lagts ned. Det kan vara så att en av de här fyra myndigheterna vill göra det. Exempelvis kan Arbetsförmedlingen eller Skatteverket vilja öppna ett lokalt kontor på den plats där det tidigare har funnits ett statligt servicekontor. Jag kan inte svara på det här och nu, men det är fullt möjligt att de ser att det behovet finns.Eva Lindh ställde en direkt fråga: Vad blir effekten? Effekten blir framför allt att fler människor kommer att få längre till sitt närmaste statliga servicekontor. Men många av dem som får längre får kortare avstånd än dem som i dag har det längsta avståndet med de kontor vi nu har.Vad gäller just Östergötland är Norrköping en av de kommuner där ett servicekontor ska läggas ned. Men de har i dag två servicekontor. Norrköping kommer alltså att fortsätta ha ett statligt servicekontor.När det gäller den absolut sista frågan jag fick här har jag besökt bland annat Motala, som är en av de kommuner vars servicekontor kommer att läggas ned. Där pratade jag med pressen och svarade på frågor om detta. Jag gömmer mig inte.

Fru talman! Att det inte finns ett servicekontor i varje kommun är ju ändå inte ett skäl till att lägga ned fler servicekontor så att människor får ännu längre till dem. Det tycker jag är en mycket dålig argumentation. Jag har också sagt att detta är väldigt märkligt eftersom det inte riktigt går ihop. Statsrådet har svarat att regeringen alltjämt anser att servicekontoren är en viktig verksamhet. Det ser vi inga bevis på. På det sättet är regeringen inte framgångsrik. Jag skulle vilja kalla den verklighetsfrånvänd, eftersom den uppenbarligen inte lyssnar på vad som är viktigt för människor.Viktigt för människor är att man känner att man har närhet till samhällsfunktioner, att kunna göra rätt och att vara en del av samhället. Det är precis det som alla de vi har pratat om ger uttryck för. Man är ju inte på servicekontoret för att man vill hänga lite. Man är på servicekontoret för att man vill ha hjälp och stöd att kunna göra rätt och vara en samhällsmedborgare som är med och bidrar till vårt samhälle. Det tror jag att vi ska vara glada för.Jag bekymrar mig otroligt mycket för det jag pratade om i mitt första inlägg, det vill säga tilliten, som har varit Sveriges guld. Vi behöver värna tilliten hos våra samhällsmedborgare. De ska kunna lita på att staten, politiken och samhället är till för dem. Att lägga ned servicekontoren kan man raljera över och säga är en liten fråga. Men det är en viktig fråga för många.

Fru talman! Jag måste erkänna att jag blev ganska mållös när jag hörde det senaste debattinlägget från statsrådet. Han sa att han sitter i en framgångsrik regering. Men jag stod ju här i talarstolen och berättade om en kvinna i Enköping som kommer att få väldigt långt att åka till närmaste kontor, som ligger i Uppsala. Hon lever med nedsatt lungkapacitet. Jag bad om ett svar till henne om hur hon ska agera när servicekontoret i Enköping läggs ned. Men vi fick höra statsrådet prata om ifall han sitter i en SD-regering eller inte. Han sa att hans regering är framgångsrik. Jag tycker att det är ovärdigt den här debatten.Jag skulle också vilja spinna vidare på det ledamoten Adrian Magnusson var inne på: att det här handlar om demokrati. Det handlar om ansvarsutkrävande och om att vi står här i debatten i dag och utkräver svar på vilka konsekvenserna blir av att kontoren försvinner och mattan rycks undan för till exempel Enköping och Östhammar. Jag tycker att det är ovärdigt och väldigt sorgligt att de människor som vill ha svar om en försvårad livssituation inte kommer att få det.

Fru talman! Servicekontoret i Brandbergen kommer att läggas ned. Varje dag kommer 100 personer färre att kunna få hjälp av statliga myndigheter i Haninge. Nästan vart fjärde servicekontor i landet läggs ned av regeringen med stöd av Sverigedemokraterna.Statsrådet kallade regeringen framgångsrik. Det är alltså en framgångsrik regerings verk att lägga ned den statliga servicen runt om i landet. Jag tycker att Eva Lindh hade helt rätt när hon sa att regeringen snarare är verklighetsfrånvänd.För oss socialdemokrater är det viktigt att staten är tillgänglig för alla människor i hela landet, också för de människor som har svårt med den digitala tekniken.När man ska spara pengar och effektivisera verksamheterna – det kan man göra – måste man ha ett tydligt mål att värna kärnverksamheten och den service som ges till människor, oavsett om det gäller sjukvård eller servicekontor, och inte bara ge ett sparbeting till myndigheterna. Vi vet nämligen vad resultatet blir annars. Då värnar man det egna kontoret och de egna mellanleden. Det visar all forskning.Om man på allvar vill effektivisera verksamhet ska man inte lägga ned den utan se till att alla de myndigheter som har i uppdrag av regeringen att serva medborgarna faktiskt ägnar sig åt det och minskar på annan administration.

Fru talman! Det har redan framförts i talarstolen några gånger att det här är en speciell debatt, om man uttrycker sig diplomatiskt. Det är en ganska märklig debatt, kan jag tycka, där det bland annat har sagts att Statens servicecenter följer vissa principer. Men sedan fick vi veta att hyresavtalen styr vilka kontor som läggs ned. Det finns alltså egentligen inga principer som följs. Regeringen styr inte myndigheten utan låter den sväva fritt och göra lite vad den vill. Det kan leda till att Statens servicecenters kontor stängs ned lite överallt.Som jag sa i mitt förra inlägg handlar detta om människor av kött och blod, men man kan såklart också föra ideologiska och filosofiska resonemang. Statsrådet gav sig i väg på en nästan filosofisk utsvävning när han började prata om att digitalisering gör att staten är närvarande och sa att om man kan ringa en myndighet, så finns den. Om man ringer 114 14 innebär det alltså att Polismyndigheten finns i ens kommun. Om man kan logga in någonstans och sköta sina ärenden, så är staten närvarande. Det är ju lite nästan som att parafrasera Descartes: Jag tänker på staten, alltså finns den. Vi är verkligen inne på något slags filosofiskt resonemang om vi tänker att staten är närvarande om man kan logga in på en etjänst.Jag ska träffa Pensionärernas riksorganisation i Ystad på fredag. Om jag säger till dem att digitalisering innebär att staten är närvarande – och att det faktum att de kan logga in på en etjänst betyder att staten är närvarande i Ystad – får jag nog ta på mig en skyddshjälm på grund av hur de kan reagera.Det här är en väldigt speciell debatt, måste jag säga. Den spretar lite hit och dit, och det läggs mycket tid på att prata om parlamentariska förutsättningar. Det kan man lägga tid på. Det är statsrådets val. Jag tror att vi får anledning att återkomma. Det blir kanske inte 52 interpellationsdebatter men vi kommer nog att ha en drös till innan vi är färdiga med den här frågan.

Fru talman! Debatten spretar absolut lite, men det kan också bero på att vi har fem interpellanter och ett statsråd. Det har kommit upp rätt många argument. Interpellanterna har betydligt mer talartid än statsrådet i det här fallet. Det gör naturligtvis att många argument ska bemötas. Det kan upplevas som spretigt.Jag hoppas ändå att det har varit en innehållsrik och givande debatt för lyssnarna. Bara det att debatten tv-sänds, både digitalt och analogt, gör nog att riksdagen känns mer närvarande för dem som bor långt härifrån, som exempel. Visst kan man tillgängliggöra verksamhet och institutioner genom digitalisering. Det vill jag verkligen slå ett slag för.Det påstods att prioriteringen kring de kontor som nu läggs ned görs med hänsyn till hyreskontraktens längd. Jag har inte verifierat det påståendet. Det ska inte vara det som är vägledande, men det är klart att det någon gång kan sammanfalla. Regeringen höjde det så kallade anslagssparandet just för att det inte skulle behöva vara den enda faktorn.Jag fick kritik som gick ut på att jag inte svarade på frågan om effekten av nedläggningen av servicekontoren. Det tycker jag att jag har gjort. Effekterna blir att en del människor får fysiskt längre till ett servicekontor och att vi går ned till samma antal kontor som 2019. Men även då tycker jag nog att Sverige var ett hyfsat fungerande land, där staten också var närvarande.Sedan har frågan ställts: Har det sparats färdigt? De förutsättningar vi nu har gett innebär en besparing på 50 miljoner per år. Det kommer att ge de här effekterna. Regeringen får återkomma i kommande budgetar om vilka ramar vi sätter för myndigheterna.Det var nästan underhållande när Niklas Karlsson sa att regeringen bara tänker på dem som bor fem minuter från tunnelbanan. Det kommer från en regering som lämnade efter sig ett dieselpris på 28 kronor litern.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.