Service i hela landet

Fru talman! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att upprätthålla grundläggande service för landsbygdskommuner och om jag avser att komma med något förslag till riksdagen under 2011 i enlighet med de förslag som utredningen Utveckling av lokal service i samverkan har lämnat i sitt slutbetänkande. Jag vill inleda med att konstatera att det bara är två månader sedan Lena Olsson interpellerade i samma fråga, och det är naturligtvis inte så mycket som hinner hända på den korta tiden, särskilt när det också varit jul- och nyårshelger. Som Lena Olsson själv framhåller i sin interpellation så kan myndigheterna genom att samverka säkerställa sin närvaro även på mindre orter. Därför samarbetar också de stora myndigheterna i gemensamma servicekontor i hela landet, inte bara i storstäderna. Genom att samverka kan myndigheterna upprätthålla service på orter där var och en av myndigheterna inte kan ha en egen närvaro. Genom servicekontoren får också medborgarna tillgång till hela myndighetens service och tjänster även på kontor som tidigare hade ett mer begränsat utbud. Lena Olsson frågar om jag avser att lämna några förslag till riksdagen. Inriktningen på regeringens fortsatta arbete har redan redovisats för riksdagen i den förvaltningspolitiska propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt som lämnades våren 2010. Utgångspunkten för myndigheternas arbete ska vara en likvärdig tillgång till service för alla. Den samverkan som några myndigheter har inlett bör utvidgas och fördjupas. Utvecklingen av myndigheternas service bör enligt regeringen följas upp på ett samlat sätt så att regeringen kan göra en helhetsbedömning och vid behov ställa tydligare krav på myndigheterna. Detta är en målsättning och inriktning. Men redan i dag genomförs det som sägs i propositionen i praktiken inom ramen för den ordinarie myndighetsstyrningen, där service och tillgänglighet är en del. Myndigheterna återrapporterar till regeringen hur de samverkar med andra, och vid behov kan regeringen ställa tydligare krav på de enskilda myndigheterna. Det pågår ett konkret arbete i dag, både på myndigheterna och i Regeringskansliet, men det kan bli ännu bättre. Regeringen kommer inom en snar framtid att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som behövs.

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Han säger i sitt svar att det bara är två månader sedan vi senast diskuterade denna servicefråga. Jag kan bara säga att jag är mycket väl medveten om det. Jag kan också tala om att det händer mycket i denna stund ute i verkligheten och att det har hänt mycket under den här tiden. Med tanke på vem som ska företräda verklighetens folk kan jag ge några exempel. Försäkringskassan i Malung-Sälens kommun och i Leksands kommun slår igen för spontana besök. Det är något nytt; verkligheten går fort. Detta kommer att träda i kraft den 1 april. Det innebär att om en pensionär som kanske inte kan det här med den nya tekniken och vill ha hjälp med att fylla i ett papper om att ansöka om bostadsbidrag måste den personen sätta sig i bilen och eventuellt åka till Mora. Där kan man ta emot dessa spontana besök. Detta tycker jag är en jättestor brist, och jag skulle vilja ha en kommentar till det. Jag är medveten om förslaget Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt som har lämnats. Detta förslag har vi i princip ingenting emot. Felet är bara att det täcker drygt 100 kommuner av 290. Det blir svårt att få detta att gå ihop när jag i svaret läser att utgångspunkten för myndigheternas arbete ska vara en likvärdig tillgång till service för alla. Man utelämnar alltså landsbygdens mindre kommuner. Jag tycker också att statsrådet gömmer sig bakom att vi har fixat servicen till större städer i länen. Alltså har man centraliserat det hela till större orter. Det är väl ändå så man måste uppfatta det? Meningen med Lars Högdahls utredning, som vi i Vänsterpartiet stöder, är först och främst att statliga myndigheter ska samverka med kommuner. De ska också eventuellt samverka med det privata näringslivet och eventuellt med ideella organisationer - detta för att få till den grundläggande servicen i alla kommuner. Därför inrättar man ett servicekontor i varje kommun. Detta är sådana saker som statsrådet kan tala om för sina myndigheter, som står under regeringen, genom regleringsbrev och säga: Det är inte frågan om ifall ni vill samarbeta, utan ni ska samarbeta! Jag ställer återigen frågan: Är det myndigheterna som ska styra regeringen eller är det tvärtom? Jag ställer också återigen frågan: Är medborgarna till för myndigheterna eller är det tvärtom? Jag bor i en kommun där det kan bli stora avstånd när man ska åka för att få sin statliga service. I den förra interpellationsdebatten experimenterade man med att säga att detta skulle vara kostsamt. Ja, men även vi som bor i landsbygdskommunerna är skattebetalare och har rättighet till en grundläggande service. Det blir kul när man läser att alla ska ha tillgång till grundläggande service och att det är regeringens mening. Men vart har det tagit vägen? Nu kom det inte något förslag på den här propositionslistan. Jag ställer återigen frågan: När kommer förslaget?

Fru talman! Det finns i dag en tydlig trend där de statliga verken och myndigheterna anpassar sin service i allt större utsträckning till att använda webben, Internet och telefon. Bemannade kontor koncentreras i allt högre grad till tätorterna. Servicen blir sämre för de två miljoner medborgare som bor utanför tätorterna eller som av olika skäl inte kan använda den teknikunderstödda servicen. Oavsett vad som sägs är det tyvärr ett faktum att en enhetlig servicestruktur över hela landet saknas. Den offentliga servicen utvecklas enligt olika mönster, och regeringens styrning är i sammanhanget svag. Man säger att det pågår en process där man försöker hitta samverkan över sektorsgränser och myndighetsgränser. Och visst finns det sådana exempel; så är det. Men det finns också exempel på motsatsen - på hur en systematisk avlövning av servicen sker och där styrningen är obefintlig i sammanhanget. Lars Högdahls utredning Se medborgarna - för en bättre offentlig service drar upp en helt annan vision. Där handlar det om att det i var och en av landets 290 kommuner ska finnas ett servicekontor där besökaren kan få personlig kontakt och service i såväl kommunala som statliga frågor. Man ger en bild av att ett sådant här kontor skulle kunna syssla med att svara på enkla frågor om allt möjligt eller ge hjälp med att söka svar. Det kan ge assistans för självbetjäning och upplysningar om olika myndigheters ansvarsområden, etablera kontakt med myndighet eller en annan institution, boka möten med myndigheters tjänstemän och syssla med utlämning och tolkning av blanketter och förklaring av krav och villkor för rättigheter. Det kan ge upplysningar om ansökningsförfaranden och handlingar som ska bifogas ansökningar och syssla med inlämning av ansökningar och utlämning och tolkning av beslut. Exempel på andra ärenden är jämkning av preliminär inkomstskatt, utfärdande av ID-kort, folkbokföringsbevis, plats i förskola och parkeringstillstånd om man hittar samverkansmöjligheter med en kommun. Detta är en framtidsvision och en samhällsvision som bygger på ett nedifrån-och-upp-tänkande och inte tvärtom. Det är en bild av en statlig service i nära samarbete och i anknytning till medborgarna där man känner att detta är medborgarnas serviceinstanser. Det här är till för oss. Det är det som är syftet med förslaget. Men i dag går utveckling åt motsatt håll, även om det uttalas ambitioner i olika sammanhang och sägs att det inte är så. Stuprörstänkandet är det förhärskande. Distriktsindelningen på de olika myndigheterna ser olika ut beroende på vilken myndighet det gäller. Samtidigt kan man från riksdag och regering ibland göra allmänna uttalanden om att detta är marschriktningen och inriktningen. Men trögheten i byråkratin och de olika myndigheternas inre liv och egna ambitioner gör att effektiviteten i att verkställa blir oerhört svag. Jag känner mig inte särskilt tillfredsställd med allmänna deklarationer om att saker är på gång eller att det möjligen kommer att hända någonting. Det här är frågor som har debatterats och diskuterats under oerhört lång tid men med svagt resultat. Vi har också exempel där man har kommit i gång med den här typen av verksamhet på försök men där det hela har upphört efter en period därför att det inre motståndet i organisationen har varit för starkt. Jag tycker att man ska ta Högdahls utredning på allvar och göra någonting ordentligt av detta. Vrid om tänkandet! Min fråga till ministern är: Är du beredd att verka för att vi får 290 servicekontor, minst ett i varje kommun, här i landet?

Fru talman! Låt mig först säga att jag delar mycket av den problembeskrivning som Peter Hultqvist och Lena Olsson gör över de utvecklingstendenser som finns, även om jag tycker att den blir lite väl nyanslös. Det finns ju också många tendenser som går åt ett annat håll. Låt oss komma ihåg att den svenska modellen bygger på att vi ska ha självständiga myndigheter som själva bestämmer hur de vill lägga upp sitt arbete för att förverkliga de uppdrag och de uppgifter de får från regering och riksdag. Sedan har vi ett rationaliseringstryck. Vi har nämligen sagt att vi ska använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt. Vi sätter ett tryck på myndigheterna att rationalisera och effektivisera sin verksamhet. Vi har befolkningsförändringar som gör att befolkningsunderlaget förändras i landet över tid. Vi har en teknisk utveckling som gör att nya möjligheter öppnas och att gamla lösningar inte längre fungerar. Allt detta leder till att det skapas nya val av organisationslösningar för att förverkliga de uppgifter som staten lagt på myndigheterna. Det här sker också på kommunal och landstingskommunal nivå. En del av detta kommer fram i den regiondiskussion vi har. Vi ser hur statliga myndigheter förändrar sin struktur på regional nivå också. Det politiska målet är självfallet att vi ska ha en ansvarsfull ekonomisk hållning och samtidigt se till att vi skapar så god service som möjligt för medborgarna. Då ska vi självfallet utnyttja den nya tekniken för att förbättra servicen. Det finns många goda exempel på att servicen har blivit mycket mer lättillgänglig tack vare ny teknik, men det krävs naturligtvis också en god närvaro runt om i landet. Högdahls utredning innehåller många intressanta tankar, men problemet har varit att den inte enbart har mött positiva reaktioner i remissomgången. Det skapar ett problem för beredande statsråd, departement och även för hela regeringen när det gäller att hitta en väg framåt i de här frågorna. Det är exempelvis inte helt problemfritt att blanda kommunala tjänster och statliga tjänster så att en kommunal tjänsteman skulle kunna vara tillräckligt insatt i en rad olika statliga myndighetsövningstjänster och liknande. Det är sådant som gör att det krävs att man verkligen jobbar igenom frågorna ordentligt. Jag kan också nämna att utredningen saknar en analys av medborgarnas och företagens behov. Det påpekas av flera remissinstanser, och utredaren själv påpekar det också. Regeringen behöver därför ett bättre underlag för att ta ställning till hur man ska gå vidare. Vi jobbar just nu med att ta fram sådana uppdrag och sådana underlag att vi kan föra frågan vidare. Jag kan försäkra att min ambition och regeringens strävan är att vi ska skapa så goda förutsättningar som möjligt för service för alla medborgare i hela landet. Men vi måste också balansera de olika kraven mot varandra och hitta praktiska och framkomliga lösningar. Det arbetas för närvarande i Regeringskansliet på olika sätt för att föra den här frågan framåt. Jag kan i nuläget inte ge exakt besked om när det kommer nya ställningstaganden, men jag hoppas att de ska komma inom en snar framtid.

Fru talman! Statsrådet är väldigt pigg på att tala om att vi ska ha självständiga myndigheter. Då måste man också ta sig en funderare på vad man skriver och vad man lovar Sveriges befolkning, och framför allt landsbygdsbefolkningen. Man talar om för dem att man ska ha en likvärdig service över hela landet. I tredje stycket i svaret står det: "Den samverkan som några myndigheter har inlett bör utvidgas och fördjupas." Vad menar statsrådet konkret med det? Det står också något i sista stycket som jag är väldigt intresserad av. Det står: "Regeringen kommer inom en snar framtid att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som behövs." Är det något som ligger i pipeline? Attefall säger också att man har höga ambitioner. Jag har hört det förr. Det är tredje gången jag interpellerar i frågan. Jag skulle fördra att det kommer konkreta åtgärder på det här området. Det räcker inte att ha en hög svansföring och höga ambitioner när det gäller de så kallade självständiga myndigheterna. Det är statsrådets sätt att se det. Han kanske inte vill ta dem i öronen. Jag fick ett pressmeddelande från det finska finansministeriet och Tapani Tölli. Man har också där uppmärksammat att man måste göra någonting åt den statliga servicen. Det står att alla statliga tjänster har försvunnit helt på många orter. Det är invånarna, medborgarna som är med och betalar till detta, som är tvungna att söka dem på orimligt långa avstånd. Vidare säger man att det inte enbart räcker med möjligheten att kommunicera via telefon eller Internet. Nej, och vi har inte ens täckning över hela landet. Det blir ju svårt. Det finns också sådana tjänster som förutsätter personliga besök hos myndigheter. Det var det nya som jag tog upp eftersom det inte har hänt så väldigt mycket de två senaste månaderna, men det har det bevisligen gjort. Han kräver att allt fler statliga myndigheter tillhandahåller service även vid samverkanskontor. Här har vi ett grannland som är mer på hugget än vi själva. Under de senaste åren har Landsbygdskommittén kommit med förslag till åtgärder. Sedan har Lars Högdahls utredning kommit. I somras när inlandskommunerna träffades i Östersund lovade en statssekreterare att det var alldeles i slutskedet, och så var det bevisligen inte. På landsbygdsriksdagen lovades det ganska vitt och brett att det skulle komma förslag på åtgärder för en bättre service på landsbygden. Jag vill fråga Attefall var han har sina alliansbröder. Finns det någon som sätter ned klacken och säger att det här går vi inte med på? Är det det stora partiet? Vart har Centerpartiet tagit vägen i den här frågan? De har fått sitt landsbygdsdepartement och en landsbygdsminister, men vi har inte sett något konkret av detta på landsbygden.

Fru talman! Det är just det som Attefall beskriver som är problemet. Jag tror att regeringen har en svag position när det gäller att åstadkomma detta. Det pratas om självständiga myndigheter som vill organisera sig själva, rationaliseringstryck, teknisk utveckling och gamla lösningar. Sedan drar man fram hela bilden av varför detta ska vara så svårt och varför det inte går. Därmed bekräftar Attefall sin egen tafatthet i frågan. Sedan kommer man till själva cloun: Det är ej enbart positiva omdömen i remissomgången. Var är den politiska viljan? Var finns den? Var står Attefall egentligen här? Är Attefall ett rö för vinden när det gäller remissinstansernas eventuella åsikter? Finns det någon egen linje som går ut på att vi ska göra detta? En bedömning finns med i analysdelen på s. 75-91 där man har analyserat medborgarperspektivet och utgått ifrån människornas behov. Jag förstod att Attefall menade att det var något som saknas i den här utredningen, men det är ändå berört här. Där står det att trots politiska signaler under lång tid bedrivs kommunal och statlig service bara undantagsvis i lokal samverkan. För att tillgång till offentlig service ska skapas enligt de politiska målen och i ett medborgarperspektiv krävs en strategi för service i samverkan med styrning som verkar ovanför de enskilda myndigheterna och sektorsintressena. Det som krävs här ett politiskt initiativ och någon sorts inriktning i sammanhanget som ställer sig över de hinder som Attefall redovisar. Min fråga är igen: Är du beredd att verka för ett kontor i varje kommun, det vill säga 290 kontor i landets alla kommuner, och för att vi har en statlig service som är representerad i vardagen hos människor?

Fru talman! För att klara ut det jag sade om att även utredaren själv sagt att det saknades heltäckande analyser vill jag nämna att utredaren på s. 79 i betänkandet skriver: Jag kan konstatera att bristen på utförliga behovsanalyser är ett problem för både beslutsfattare och forskare. Det är givetvis ett problem också i vår utredning. Bland annat detta är en del av det arbete vi bedriver för att försöka få ett bättre underlag. Självständiga myndigheter har vi, och det är något som vi i många sammanhang har hyllat. Om vi säger att vi ska överge den modellen och fullt ut styra från Regeringskansliet innebär det stora konsekvensändringar. En annan strategi, som vi just nu jobbar med, är därför att försöka hitta vägar framåt för att kunna öka samverkan och få mer närvaro. Jag tror att man måste vara realistisk när det gäller detta. Jag försökte problematisera frågan utifrån det förändringstryck som finns i form av teknisk utveckling, befolkningsförändringar och de rationaliseringar som vi i många andra sammanhang månar om för att få en effektiv användning av skattepengarna. Dessutom måste vi peka på vad som händer på området. Inte minst arbetar Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Pensionsmyndigheten tillsammans för att etablera ett nät av gemensamma kontor. Vid årsskiftet 2010/11 var 112 av planerade 124 servicekontor öppnade med antingen Försäkringskassan eller Skatteverket som huvudman. Där finns då ett tjänsteutbud. Det innebär att det har skapats möjligheter att finnas kvar på orter där underlaget annars inte hade varit tillräckligt för något kontor alls - och med generösare öppettider. Vi har fått servicekontor som har öppet mellan 10 och 16 fem dagar i veckan; annars skulle öppettiderna ha varit mycket kortare. Dessutom är det en mycket effektivare användning av myndigheternas anslag. Det finns en rad orter som har fått bättre service. Som exempel kan jag nämna Ronneby och Strömsund. Vi har även orter där olika myndigheter tidigare inte haft någon service men som nu genom servicekontoren har fått det. Det gäller till exempel Gislaved, Angered, Hisingen, Västra Frölunda, Nässjö, Stenungsund, Kista, Botkyrka, Sundbyberg, Älmhult och Boden. Det finns alltså en rad positiva exempel på att samverkan inneburit att man antingen fått ökad service eller kunnat ha kvar en fysisk närvaro trots att underlaget egentligen inte riktigt räckt till för det. Dessa saker sker samtidigt; det arbetet pågår. Jag håller med om att det är ett problem att hitta en väg framåt när det gäller att klara av de hänsyn som olika myndigheter har att ta. Sedan finns även många juridiska aspekter - sekretesslagstiftning, samordning av myndigheters olika rutiner och annat. Det finns således en rad problem. Problemet med Högdahls utredning var att han inte lyckades lösa alla dessa frågor på ett tillfredsställande sätt, så att vi hade fått ett beslutsunderlag som håller hela vägen. Därför måste vi jobba vidare med materialet. Det pågår ett arbete i Regeringskansliet för att försöka ta steg framåt. Min ambition är att medborgarna ska få bättre service och att staten är närvarande på så många platser som möjligt. Notera min formulering. Jag kan nämligen inte säkert säga att vi kommer att finnas närvarande i varenda kommun i landet, men ambitionen är att vara närvarande på fler ställen än i dag, att göra det i samverkan och på ett effektivt sätt samt att klara ut de olika aspekter som finns och som, många gånger legitimt, lyfts fram av myndigheterna. Vi återkommer säkert i frågan. Jag är övertygad om att ni inte kommer att ge upp. Jag kommer inte att ge upp när det gäller att försöka förbättra den statliga servicen, även om jag känner viss ödmjukhet inför de problem som finns i frågan.

Fru talman! Stefan Attefall talar sig varm för att vi ska ha självständiga myndigheter. Så kan det vara till en viss gräns. Frågan är bara var den gränsen ska gå. Hur självständiga kan myndigheterna bli? Här har man med stora ord talat om att man ska ha en grundläggande service för medborgarna i hela landet. Så var direktiven till utredningen. Nu säger statsrådet att det inte är säkert att man kan fixa det i 290 kommuner, vilket jag djupt beklagar. Det blir medborgarna som får sitta och köra bil och på så sätt betala notan för sina besök hos myndigheterna. Stefan Attefall gav några exempel. Om vi tar de mindre kommunerna långt ute på landsbygden, undrar jag: Finns det någon specifik kommun - jag vill gärna ha ett konkret exempel i så fall - där man utvecklat servicen när den en gång har dragits ned? Mig veterligt finns inte någon sådan kommun. När det gäller det sista som statsrådet sade i sitt svar blir jag nyfiken. Statsrådet sade nämligen att "regeringen kommer inom en snar framtid att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som behövs". Eftersom det sägs i svaret vet jag att många tittar på den här debatten och är nyfikna på vad det kan innebära. Jag hoppas att jag kan få svar på det. Vi lär fortsätta att interpellera tills vi har fått en proposition att ta ställning till. Den skulle ha kommit för länge sedan, men tyvärr har den inte gjort det.

Fru talman! När jag säger att alla kommuner kanske inte kommer att ha statlig representation kan det lika gärna handla om att varje kommun i storstadsregionerna inte måste ha det. Det finns många kommuner som ligger oerhört nära varandra, med bara någon kilometer mellan tunnelbanestationerna. Då kanske de inte med självklarhet ska ha samma utbud av service i form av fysisk närvaro som man måste ha när avstånden är stora. Vad beträffar självständiga myndigheter tror jag att man i grunden måste behålla dem, men självklart ska vi hitta former för att se till att det finns gemensamma riktlinjer som gör att man får bättre fart på samverkan. Det handlar om att ändra attityder långt ut i myndighetsleden; där finns säkerligen en del att göra. Naturligtvis har vi samma problematik även på den kommunala och landstingskommunala nivån. Jag tycker att frågan är viktig och välkomnar ytterligare interpellationer. Kanske ska de ställas med lite längre intervaller än två månader, men jag försäkrar att jag nästa gång har mer att säga. Vi jobbar som sagt hårt med frågan, och den som väntar kommer att få se vilka åtgärder det blir. Jag hoppas att vi ska kunna ta en del nya grepp för att steg för steg föra frågan vidare åt rätt håll. Det är i alla fall min ambition.