Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

satsningar på friskvård

Interpellationsdebatt 8 april 2003

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  2. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  3. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  4. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  5. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  6. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  7. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Bosse Ringholm (S)

Anf. 81 Bosse Ringholm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Maria Larsson har frågat statsrådet Hans Karlsson vad han avser att vidta för åtgärder för att skapa goda incitament för företag att satsa på förebyggande frisk- och hälsovård. Hon har ställt frågan mot bakgrund av hur skatte- och avgiftsregler- na är utformade. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Utgångspunkten är att beskattningen ska vara en- hetlig och neutral. För att undvika att lön omvandlas till exempelvis förmåner gäller därför som huvudre- gel att alla förmåner ska tas upp till beskattning hos den anställde. Personalvårdsförmåner är dock undan- tagna från beskattning och arbetsgivaren får även göra avdrag i näringsverksamheten för kostnader för personalvård. Det ligger i arbetsgivarens intresse att personalen är i god fysisk och psykisk balans. Det förhållandet att arbetsgivaren stimulerar de anställda att motionera eller utöva annan friskvård är därför självklara former av personalvård. Frågan om skattefri förmån av enklare slag av motion och annan friskvård behandlas i betänkandet Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Jag är därför inte beredd att nu gå in på denna fråga ytterligare.
Maria Larsson (Kd)

Anf. 82 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ohälsan kostar i dag samhället i storleksordningen 118 miljarder, vilket är en stor del av statsbudgeten. Då finns det skäl att slå till alla klutar för att så många människor som möjligt ska kunna ha ett hållbart arbetsliv. Förebyggande insatser sparar resurser. Jag tycker att det är ett räddhågat svar som finansministern har givit mig, kargt, knapphändigt och ingen brodyr. Ökad hälsa ligger i enskilda människors intresse, i arbetsgivarens intresse och i de svenska skattebeta- larnas intresse. Jag förmodar att det också ligger i finansministerns och regeringens intresse. Utredningen som finansministern hänvisar till i svaret - SOU 1999:94 - skvalpar fortfarande runt i Regeringskansliet. Beredningstiden har varit ganska lång och utredningen är fortfarande under beredning. Det låter som snigelhastighet i mina öron. Någon sade till mig att departementet ännu inte har upplevt ett tillräckligt starkt politiskt tryck för att ta tag i den frågan, och då vill jag bidra till att skapa det politiska trycket. Frågan har högsta angelägen- hetsgrad, tycker jag. Det måste väl vara regeringens ambition att av egen kraft driva den här typen av frågor när ohälsotalen ser ut som de gör. Jag hoppas att finansministern och jag är överens om att det måste betraktas som positivt att arbetsgiva- ren stimulerar de anställda till att motionera, att det betraktas som en självklar form av personalvård. Då är den lagstiftning som vi har i dag gammalmodig, och det behövs en ny. Enligt dagens lagstiftning ska en åtgärd eller in- sats omfatta hela personalen. I dag är det betydligt lättare att göra avdrag för underhåll av maskiner och inventarier än för underhåll av människor. Personalen är den viktigaste resursen för alla företag, och det krävs ett kontinuerligt underhåll för att man ska kun- na ha ett hållbart arbetsliv. Förslaget i SOU 1999:94 ligger i stort sett färdigt. Det innebär att ett terminskort på motionsanläggning skulle kunna vara skattefritt förutsatt att erbjudande om fri motion lämnas till hela personalen. Också i utredningen utgår man ifrån att alla individer är stöpta i en och samma form och har samma behov. Det öppnas egentligen ingen möjlighet att i preventivt syfte erbjuda en individanpassad motion. Men nu är det så att olika människor har olika ar- betsuppgifter, olika kroppskonstitutioner, olika rörel- sevanor och är intresserade av olika aktiviteter. Jag tror att vi måste skapa ett system som är flexibelt där individen har möjlighet att själv välja. Jag skulle vilja höra finansministern bekräfta att detta också är re- geringens tankar med ett nytt lagförslag. Nu har beredningstiden pågått i fyra år, och min fråga är naturligtvis: När kommer förslaget och vad är det som förbereds? Vad kommer förslaget att inne- hålla?
Bosse Ringholm (S)

Anf. 83 Bosse Ringholm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är viktigt att arbetsgivaren visar omsorg om sin perso- nal, och då ingår det naturligtvis att göra förebyggan- de insatser för att skapa god hälsa hos personalen. Det system som vi har i dag ger också möjlighet att via olika insatser hjälpa personalen till enklare former av motion. Det betänkande som jag åberopade i mitt inter- pellationssvar innehöll några förslag som under re- sans gång i praktiken redan har kunnat tillämpas. Några utslag i aktuella rättsprocesser har visat att de förslag som fanns i utredningens betänkande numera är fullt användbara, så betänkandet har inte legat i någon bokhylla under fyra års tid, utan en del av förslagen har redan kunnat tillämpas genom aktuella domstolsutslag. Betänkandet innehåller också ytterli- gare några mindre saker som det finns skäl att funde- ra på. Jag tycker inte att det system som finns i dag ut- gör något hinder för arbetsgivaren att vända sig till all personal och erbjuda enklare insatser för att främja motion. Om man som interpellanten förespråkar väl- digt dyra insatser kommer saken naturligtvis i ett annat läge, och det är det som man har försökt att undvika. Man ska hålla det hela på en rimlig nivå och undvika att den här möjligheten blir ett sätt att sub- ventionera kostsamma idrottsverksamheter.
Maria Larsson (Kd)

Anf. 84 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det som finansministern åberopar är att man i dag hos vissa skattemyndigheter kan få godkänt för till exempel avdrag för ett motionskort på en gymanläggning. Men det finns i dagsläget inget lagstöd för detta. Sedan har detta utvecklats som en kutym. Jag tycker att det vore väldigt bra om vi an- passade lagstiftningen efter dessa domstolsutslag. Om man tittar på vad lagen egentligen säger inne- bär den ett missgynnande av den lilla arbetsgivaren. En stor arbetsgivare har möjlighet att hyra en egen lokal eller att ha eget gym på arbetsplatsen. Men den som har tre anställda har inte dessa möjligheter. Jag tycker att det är viktigt att det tillskapas ett lagstöd så att inte de små arbetsgivarna diskrimineras i detta hänseende. De bör kunna få stödja sin personal i samma utsträckning som större arbetsgivare. Sedan finns det andra delar där begränsningarna är ett faktum i den här lagstiftningen. Det står till exempel att man godkänner motion av enklare slag. Här inbegrips också friskvård som kan vara avdrags- gill. Bowling är av enklare slag, men inte golf. Tennis är av enklare slag, men inte segling. Bandy är av enkelt slag, men inte ridning. De sporter som kräver dyrare utrustning godkänns inte. Men man måste ju inte köpa hästen för att vara på ett ridhus. Man kan ha ärvt golfklubborna för att tycka att det är roligt att testa golf. Det viktiga är att få i gång människor i friskvårdande verksamhet. Friskvård som utöver den här typen av aktiviteter är avdragsgill är sådant som kostrådgivning, stress- hantering, rökavvänjning och pausgympa. Det är sådant som Riksskatteverket har godkänt. Det är jättebra alltihop, men det som många känner behov av i dagens arbetsliv - inte minst kvinnor inom indu- strin och vården - är massage, någonting som i dag inte är avdragsgillt och som skulle vara ett ypperligt sätt att bedriva friskvård på. Det indikerar att den här lagstiftningen måste ses över. Man borde skapa möj- ligheter som passar individen utifrån arbetets slitage på kroppen, utifrån de förutsättningar som individen bär med sig. Därtill är dagens system alltför stelbent. Är finansministern beredd att låta pröva om man kan vidga begreppet för vad som kan ingå för att vara avdragsgillt? Massage är sådan sak som jag tycker borde vara självklar. Det är en kostsam sak för den enskilde, om man tillhör dem som har låg lön, men det är en väldigt hälsofrämjande faktor för bland annat vårdpersonal och industriarbetare. I dag ser också lagstiftningen ut som följer, att det ska vara av mindre värde. Ett företag som sänkte sin sjukfrånvaro till 0,5 % lade in en friskvårdscheck till alla anställda på 15 000 kr. De blev ordentligt straffbeskattade, fast deras målsättning lyckades, nämligen att få ned ohälsotalen på företaget. Det här indikerar att de som vågar och vill satsa har framgång när det gäller hälsa för människor, vilket gagnar hela nationen. Är det motiverat att sätta ett tak som i dag ligger på 2 000 kr per år? Det är ungefär vad skattemyndigheten god- känner. För de företag som vill utöka den här verk- samheten för att få ned sina ohälsotal tycker jag att den gränsen känns ganska förlegad. Det borde finnas utrymme för betydligt mer. Jag är fortsatt intresserad av att höra: När kommer lagstiftningen?
Bosse Ringholm (S)

Anf. 85 Bosse Ringholm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! De exempel som Maria Larsson an- gav visar att det faktiskt finns goda möjligheter i dag för arbetsgivare, även mindre arbetsgivare, att stödja sina anställda när det gäller olika former av motion och fysisk aktivitet. Maria Larsson är säkert medve- ten om att i några av rättsutslagen har man numera kunnat jämställa arbetsgivare med mindre arbetsgiva- re som inte själva har lokaler och utrustning för mo- tion utan måste köpa den typen av tjänster. Det är alltså numera fullt möjligt. En formaliserad föränd- ring av lagstiftningen som bekräftar det här är natur- ligtvis möjligt att göra, men det är inte den avgörande frågan för den här möjligheten finns redan för mindre företag. Det sker ingen olik behandling i det avseen- det. Däremot kan vi alltid diskutera om det ska vara någon form av ekonomiska gränser eller rimlig nivå på den här typen av insatser. När jag hör exemplet som Maria Larsson nämner i sin interpellation om 15 000 kr per individ och år, tycker jag kanske att det inte är riktigt den volymen som samhället i första hand ska ta ansvar för. Med nuvarande lagstiftning, och domstols- och rättspraxis tror jag att vi klarar de allra flesta typer av rimliga insatser. Jag har lite svårt att se segling som en oerhört stor motionsinsats och att det, framför allt om det handlar om tiotusentals kronor, i första hand är något som arbetsgivaren ska ta ansvaret för och som skattebetalarna därmed indi- rekt ska subventionerna.
Maria Larsson (Kd)

Anf. 86 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! När jag hör Bosse Ringholm börjar jag alltmer tvivla på att det pågår någon beredning. I många frågesvar som man får står det står att reger- ingen bereder för närvarande frågan i Regeringskans- liet, fast det egentligen inte händer någonting utan man är ganska nöjd med sakernas förhållanden. Så är det uppenbarligen också i den här frågan. Det finns inga planer hos regeringen att göra någonting åt det här. Man är nöjd som det är. Bosse Ringholm är alltså nöjd med att ett företag som bestämde sig för att satsa på sin personal och ge dem friskvårdscheckar så att de kunde välja en indi- vidanpassad aktivitet, varav många valde just massa- ge för att få lindring i sina leder, ska underkännas av den svenska regeringen. Ett företag som väljer att satsa på sin personal underkänns av regeringen. Man säger att det inte är deras ansvar. Men de vill kanske ta det ansvaret när samhället i övrigt inte tar det an- svar man borde. Om de vill göra den satsningen, ska det då inte vara möjligt? Jag tycker att det här vittnar om att regeringen saknar handlingskraft i frågan, och jag beklagar det djupt, framför allt för svenska arbetstagares skull. Behovet har ökat. Sjuktalen indikerar tydligt att be- hovet av hälsofrämjande åtgärder är väldigt stort hos svenska folket på våra arbetsplatser. Att stimulera det beteendet hos arbetsgivare med olika former av mo- rötter tror jag är en betydligt mer framkomlig väg än att straffbeskatta dem som vidtar åtgärder för att få ned ohälsotalen eller att öka sjuklöneperioden. Att våga tänka förebyggande är en stor del av hemligheten till lösningen på problemet med ohälsotalen. Jag beklagar att regeringen så kortsiktigt tittar på frågan om ohälsotalen.
Bosse Ringholm (S)

Anf. 87 Bosse Ringholm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Regeringen har ju inte bara ansvar för att se till att alla arbetsgivare, små som stora, ska ha möjligheter att stödja sina anställdas motionsverk- samhet, utan regeringen har också ansvaret för stats- inkomsterna. Det innebär rimligen att det ska vara en balans mellan vad som är möjligt att bevilja avdrag för när det gäller den här typen av insatser och de kostnader som det handlar om. Om det, som Maria Larsson anförde i sin inter- pellation, handlar om i storleksordningen 15 000 kr har jag svårt att se det som en normal motionsverk- samhet. Det har en helt annan omfattning, en helt annan volym och skulle naturligtvis också urholka skatteinkomsterna på ett helt annat sätt. Jag tycker inte att man ska överdriva betydelsen av att dyra sporter som segling exempelvis, som kan- ske är i den prisklassen, har en så oerhört stor hälso- befrämjande inverkan. Jag tror att de allra flesta fö- retag har andra anspråk, andra krav än verksamheter i den storleksordningen, och de ambitioner de har ryms faktiskt både inom nuvarande lagstiftning och inom nuvarande praxis. Sedan ska det naturligtvis inte övergå till en eko- nomisk dimension i storleksordningen 15 000, 20 000 eller 25 000 kr. Då tror jag att det får bli den enskil- des val eller företagets eget val om man med egna pengar, inte med skattebetalarnas pengar, ska bedriva den typen av idrottsverksamhet.

Dokument

den 6 mars

Interpellation 2002/03:218

 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Hans Karlsson om satsningar på friskvård

Att förebygga ohälsa, det vill säga att förhindra uppkomsten av skador och sjukdom, är ett nödvändigt arbete som kan bespara många människor stort lidande. I diskussionen om ohälsan talas ofta om de höga kostnaderna för sjukskrivningarna och om produktionsbortfall. För oss kristdemokrater är dock inte människan en produktionsfaktor, ett medel för att uppnå någonting. Människan är ett mål i sig. Att tillvarata den fysiska och psykiska hälsan är en självklarhet och därför en oerhört viktig fråga för Kristdemokraterna. Det får heller inte bli en ensidig fokusering på ohälsa i arbetslivet. Ohälsa måste aktivt bekämpas vare sig man arbetar, är arbetslös, student eller pensionär, för att nämna några exempel.

I debatten om den ökande sjukfrånvaron har det blivit allt tydligare att regeringen vill lägga ett större ansvar på arbetsgivarna. En ökad andel av sjuklönekostnaderna diskuteras bland annat, vilket med all rätt skapar stor oro hos landets företagare.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet är en viktig källa till att i tid identifiera orsaker till dålig hälsa. På lång sikt är det förebyggande arbetet av stor betydelse för ett hälsosamt och uthålligt arbetsliv. Att förebygga ohälsa, det vill säga att förhindra uppkomsten av skador och sjukdom, är ett nödvändigt arbete som kan bespara många människor stort lidande.

Genom att aktivt bedriva friskvård mår man bra både fysiskt och psykiskt. Grunden för friskvård är fysisk aktivitet. Många arbetsgivare tar ett ansvar för sina anställda genom erbjudanden om friskvård av olika slag. Det är viktigt att goda incitament skapas för arbetsgivare att erbjuda sina anställda god tillgång till förebyggande insatser.

Tyvärr är reglerna för avdrag av kostnader för friskvård så utformade att många arbetsgivare hellre avstår från satsningar på friskvård än att riskera att dra på sig kostnader som de sedan inte kan göra avdrag för.

Enligt inkomstskattelagen är motion av mindre värde och av enklare slag skattefri om den betalas av arbetsgivaren och erbjuds all personal på ett företag samt utförs i egna eller hyrda lokaler. Årskort på gym är alltså okej men inte årskort i golfklubb. Förebyggande hälsovård i form av massage är inte avdragsgill.

Det finns många exempel på företag som drabbats av både arbetsgivaravgift och förmånsbeskattning av medel avsatta för friskvård. För ett företag är det i dag lättare att göra avdrag för inventarier, maskiner eller bilar än för friskvård av personal. Det är en egendomlig syn på det humana kapitalet.

Miljöteknikföretaget Mercatus i Vimmerby har gjort omfattande friskvårdssatsningar på sin personal. Satsningarna har varit mycket lyckosamma och man har pressat tillbaka sjukfrånvaron till en tiondel av vad den var före satsningen. Men när man tilldelade varje anställd en friskvårdscheck, värd 15 000 kr, sade skattemyndigheten ifrån. Man fick betala extra arbetsgivaravgifter på sådana aktiviteter som tidigare hade varit befriade från avgifter.

Med tanke på den situation vi nu befinner oss i, med skenande sjukfrånvaro och ökad ohälsa i allmänhet, borde alla initiativ syftande till ökad hälsa välkomnas. Om man gör det i en form med stor valfrihet för den enskilde borde det inte straffas med arbetsgivaravgifter och förmånsskatter.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Hans Karlsson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa goda incitament för företag att satsa på förebyggande frisk- och hälsovård?