Samhällsomvandlingen i Malmfälten

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 4 december 2012

Interpellation: Samhällsomvandlingen i Malmfälten

den 16 november

Interpellation

2012/13:133 Samhällsomvandlingen i Malmfälten

av Sven-Erik Bucht (S)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

I Malmfältskommunerna, Gällivare och Kiruna och dit vi numera även kan räkna Pajala, upplever vi ett uppsving inom gruvnäringen av aldrig skådat slag.

Rakt under samhället Malmberget och Kiruna finns LKAB:s stora järnmalmsgruvor. Det är en mycket stor verksamhet som årligen ger miljardvinster, något som bidrar till den svenska tillväxten, och alldeles utanför Pajala går den nya gruvan i skarp produktion strax efter årsskiftet.

Samtidigt som gruvan breder ut sig monteras Malmberget ned, bit för bit. Det är en samhällsomvandling som pågår och som har påverkat människors liv i snart 40 års tid. Under 2000-talet har takten i omvandlingen ökat avsevärt, och allt större bostadsområden har blivit berörda. Inom de närmaste åren startar samma process även i Kiruna, där omvandlingen också ska ske i hög takt och är oerhört omfattande. I stort sett hela staden ska flyttas. Och i Pajala som mer än halverat sin befolkning de senaste 50 åren är situationen nu den omvända, en total samhällsomvandling som ska skapa förutsättningar för stor inflyttning.

Situationen, förutsättningarna och lösningarna i de tre kommunerna är olika men det gemensamma är den globala efterfrågan på råvaror som driver på samhällsomvandlingen som måste lösas, vilket är en enorm utmaning för kommunerna och deras invånare.

En fråga som länge stått i fokus är hur man ska hantera de människor som tvingas flytta från sitt boende. En annan sida av den positiva utvecklingen inom gruvnäringens utveckling i Malmfältskommunerna är bostadsproblematiken. Människor tvingas mer eller mindre mot sin vilja att flytta från bostäder med relativt låga hyror till nyproducerade bostäder med hyror som är dubbelt så höga eller till och med högre än så. Det är en enormt stor skillnad i hyresnivå mellan äldre och nyproducerade bostäder eftersom statliga bidrag inte längre utgår till bostadsbyggande. Det är många som påverkas av detta och är oroliga för sitt boende och sin framtid.

Att flytta en hel stad är en exceptionell samhällsomvandling. Det är även situationen i Pajala som ska skapa en ny stad på en kort tid. Det är enorma utmaningar för kommunerna både vad gäller planering och ekonomi, inte minst vad gäller infrastruktur som gator, vägar, VA- och fjärrvärmenät som kräver stora ekonomiska resurser.

Det är rimligt att staten tar ett ansvar i denna exceptionella situation och utjämnar skillnaden mellan frivillighet och tvång i en samhällsomvandling. Det kan inte vara rimligt att priset för exploateringen av våra malmtillgångar ska betalas av våra unga och äldre som bor i Malmfälten – Gällivare/ Malmberget och Kiruna. Det borde vara rimligt att staten bistår kommunerna både vad avser planering och ekonomi.

Frågan om stadsomvandlingen i Malmfältskommunerna är av en så stor omfattning och spänner över så många områden och departement att jag därför ställer denna interpellation till statsministern.

Min fråga till statsministern är:

Vad kommer statsministern att vidta för åtgärder för att staten ska ta sitt ansvar för dem som tvingas flytta på grund av samhällsomvandlingen som en följd av den mycket unika situationen som uppkommit genom gruvbrytningen i Malmberget och Kiruna?

På vilket sätt kommer statsministern och staten att bistå Malmfältskommunerna Gällivare, Kiruna och Pajala i denna mycket unika och exceptionella situation?