Riskkapitalet inom vård, skola och omsorg

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 16 december

Interpellation

2013/14:211 Riskkapitalet inom vård, skola och omsorg

av Peter Persson (S)

till näringsminister Annie Lööf (C)

Näringsministern har varit passiv i industripolitiken och mest litat på att olika skattebidrag ska ge fler företag och korttidsjobb inom servicebranscherna. McDonalds och Burger King, som inte skattar i Sverige (och sannolikt inte skattar så kraftfullt i USA heller), har biffats upp och tackar för de ökade vinsterna. Att arbetsvillkoren och den fackliga organisationsgraden ofta inte är de bästa i dessa företag stör inte heller det nyliberala statsrådet.

I satsningen på service och tjänster ligger också ett ohämmat stöd till privatiseringen inom vård, skola och omsorg. Det var också länge sedan privata alternativ i välfärden innebar främst stöd till lokala företag, personalkooperativ och småskaliga pedagogiska alternativ. Privatiseringstsunamin gagnar numera mest big business och den kortsiktigt vinstjagande riskkapitalismen, kvartalskapitalismen. Skolor, äldreboenden och omsorg för funktionshindrande köps och säljs. De ersättningar i form av skattemedel som går till verksamheterna betraktas som säkra intäkter som det sedan gäller att få ut maximal aktieutdelning ifrån. Verksamheterna som sådana är också investeringsobjekt vars största intäkter växer ur försäljningar av dem.

John Bauer-koncernen är ett av flera illustrativa exempel på hur rikedom numera skapas utifrån skattefinansierad verksamhet. Den skola vi en gång byggde för barnens och ungdomarnas behov klöser numera riskkapitalet pengar ur.

Vad som utspelat sig inom äldreomsorgen samt hälso- och sjukvården, inte minst i borgerliga Stockholm, har skildrats av många.

Marknadseländet tycks dock nu ha börjat komma till vägs ände. För en tid sedan berättade Jan Björklund (FP) att partiledningen vill ha bort riskkapitalbolag som ägare ur den privata sjuk- och äldrevården. Det var en uppmuntrande nyhet som även borde stämma näringsministern till eftertanke.

Det vore dessutom bra om riskkapitalet, i Sverige och västvärlden, i stället för att jaga lättköpta vinster inom gemensam sektor, tog tag i industriell förnyelse och branschutveckling på områden som alltid drivits i privat regi. Konkurrensen från övriga världen ökar och intrycket är att västvärlden förlorar jobb och företag eftersom man tappat industriintresset till förmån för bland annat finansiell verksamhet. Några nya snilleföretag uppstår inte trots möjligheter i branscher som life science, bioteknik med mera. Man lever på gamla lagrar, köper upp patent hellre än uppfinner själva samt sysslar inte i tillräcklig utsträckning med forskning och utveckling.

Mina frågor till ministern är:

Hur avser ministern att lägga om sin näringspolitik så att riskkapitalet avråds och avstår från engagemang i skattefinansierad vård, skola och omsorg?

Hur avser ministern att vägleda svenskt riskkapital bort från finansiell spekulation och uppköp/försäljning av befintliga företag till produktiva investeringar i verkliga framtidsbranscher?