Rikstrafiken och Gotlandsfärjan

Herr talman! Claes-Göran Brandin har frågat mig vad jag avser att göra åt att svenska rederier inte har likvärdiga förutsättningar att konkurrera vid upphandling av inrikes färjetrafik som de utländska rederierna. Krister Örnfjäder har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag är beredd att vidta för att svenska rederier ska få samma villkor som utländska konkurrenter vid upphandling av Gotlandstrafiken. Som jag uttryckt i tidigare svar på frågor om sjöfartsstöd så delar jag uppfattningen om vikten av konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska rederier. Det förhållande som Krister Örnfjäder och Claes-Göran Brandin pekar på har också bekymrat mig. Trots att de ojämlika konkurrensvillkoren varit kända sedan länge agerade inte den tidigare regeringen för att skapa just konkurrensneutralitet. Förslag till ändring i gällande förordning om sjöfartsstöd i syfte att jämställa konkurrensvillkoren för svenska rederier anmäldes till EU-kommissionen under hösten 2006. Förslaget till ändring innebär att stöd även kommer att få lämnas för svenskregistrerade last- och passagerarfartyg som inte huvudsakligen används i utrikestrafik av betydelse för den svenska utrikeshandeln eller den svenska tjänsteexporten. En förutsättning är att sökanden kan redogöra för att det är troligt att fartyget kommer att arbeta i internationell konkurrens. I det anmälda förslaget gjordes dock ett undantag för offentligt upphandlad trafik. Med hänsyn till att upphandlingen av Gotlandstrafiken varit pågående, har regeringen behövt överväga förändringar rörande sjöfartsstödet med största varsamhet. Möjligheten att utvidga stödmöjligheterna till att även omfatta upphandlad trafik har undersökts och resultatet är att regeringen den 18 januari i år beslutat om en ändring i förordning om sjöfartsstöd. Innebörden av förändringen är att även statligt upphandlad inrikestrafik ska kunna omfattas av sjöfartsstöd. Denna förändring i förordningen om sjöfartsstöd har anmälts till EU-kommissionen och kommer, under förutsättning att kommissionen godkänner den, att träda i kraft från den 1 januari 2009. Det är glädjande att vi genom de förändringar som nu görs har fått ett regelverk som just ger likvärdiga och rättvisa förutsättningar för den svenska rederinäringen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation om upphandling av Gotlandstrafiken. Det är en fråga som just i dag är högaktuell eftersom anbudsförfarandet gick ut i går. Det är en fråga som engagerat både gotlänningar och boende på fastlandet. Anledningen till att jag och mitt parti har engagerat oss i frågan är att det inte kan vara rimligt att svenska rederier ska ha sämre villkor än rederier från andra länder. Jag kan inte tolka ministerns negativa svar på Rolf Nilssons fråga på annat sätt. Svaret på Krister Örnfjäders fråga till ministern vara bara ett stort kanske. Jag måste ställa mig frågan: Har Centern, som har upplevts stå upp för sjöfartsstödet, bytt sida? Kan det vara så att Centern även i denna fråga tagit på sig de tidigare Moderaternas negativa syn när det gäller sjöfartsstödet och på det viset ställer svenska rederier och svenskt manskap utanför tävlan om Gotlandstrafiken? I propositionen till riksdagen från den socialdemokratiska regeringen fanns det en skrivning om Gotland. Där förutskickades att om utländska rederier konkurrerar om Gotlandstrafiken kan det bli aktuellt att inordna även den nationella färjetrafiken i stödordningen. Vid en ny upphandling av denna trafik måste olika anbudsgivare kunna bedömas utifrån likvärdiga konkurrensförutsättningar. Detta står alltså i den nu gällande rederistödsförordningen. Det vore kanske bra om ministern plockade fram den propositionen från hyllan på departementet. Vi socialdemokrater har inget emot att andra länders rederier lämnar anbud på trafik i svenska vatten, men konkurrensen måste ske på lika villkor. Det är min uppfattning att vi socialdemokrater, som värnar om svensk sjöfart, har fått ministern att ändra sitt nej till ett ja. Det är bra för svensk sjöfart. Det är bra för Gotland och dess invånare. Det är bra för de 400 som jobbar med sjöfarten, varav många bor på Gotland. Min fråga är: Varför väntade ministern så länge med att lämna besked att svenska rederier kunde få tillgodoräkna sig sjöfartsstödet?

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka ministern för svaret och framför allt för innehållet i svaret. Vi är många som har engagerat oss i den här frågan och som nu kan vara nöjda med det resultat som den här processen har kommit fram till. Jag vill ändå ta tillfället i akt att, i likhet med Claes-Göran Brandin, ta upp diskussionen kring själva proceduren och inställningen till själva sakfrågan. Skälet till det är att det är ett antal månader sedan nu - tiden går fort - som olika ledamöter i riksdagen och även andra, både organisationer och enskilda, började påtala problemet med att konkurrensförhållandet såg ut som det gjorde. Jag kan konstatera att ministern den här veckan har skrivit en debattartikel i Gotlands Tidningar. Där har hon visat på hur man från regeringens sida har behandlat den här frågan. Jag vill då göra en jämförelse med den redovisning som sker där och den verklighet som jag har upplevt. I artikeln står det: "Redan i slutet av förra året började jag arbeta för att undersöka möjligheten att ändra på villkoren för sjöfartsstödet. Något som inte varit helt enkelt under en pågående upphandling." Vidare står det: "Efter att ha gått igenom allt detta mycket noggrant kan vi nu konstatera att det är möjligt." Längre ned i artikeln står det: "Det är beklagligt om någon uppfattat det som att vi inte förstått vikten av denna frågan, när vi i själva verket arbetet mycket hårt med den i flera månader." När jag då tittar på hur svaren ser ut i den här diskussionen och den handläggning som vi har varit inblandade i kan jag läsa att ministern har sagt följande: "För närvarande avser jag inte att vidta några åtgärder men jag följer noga frågan om konkurrensvillkor för rederinäringen och villkoren för personalen." I ett svar till mig säger ministern att hon delar min uppfattning om vikten av att konkurrens råder mellan svenska och utländska rederier. Det står också: "Därför följer jag noga konkurrensvillkoren och förutsättningarna för den svenska rederinäringen." Man skulle kunna säga att det är ett steg framåt. Som svar på den interpellation som jag har skrivit, och även på Claes-Görans interpellation, säger ministern att man nu har löst problemet. Ja, men varför sade då inte ministern från början att man hade för avsikt att gå in och undersöka möjligheterna att ändra på det här i stället för att bara säga att man inte hade för avsikt att göra några ändringar? Det hade ju varit mycket mer klarläggande, tycker jag. För min del handlar det om inställningen till själva sakfrågan. Hur angelägen är man om att de svenska företagen, de svenska rederierna, ska kunna konkurrera på liknande villkor? Det här är ett exempel, en sakfråga, som det var mycket angeläget att lösa i ett skede där det pågick en upphandling. Men vi har ju många andra frågor som är av likartad karaktär, som inte står för avgörande just nu men som man måste ta ställning till i framtiden. Då är det ju bra att veta hur inställningen är från regeringen. Hur positiv är man egentligen? Stämmer det som man säger i ord med det som man sedan utför i handling? Den här gången var det positivt, men nästa gång kan det ju vara negativt. Jag är som sagt var nöjd med resultatet, men skulle gärna vilja ha en ytterligare diskussion om hur man behandlar den här typen av frågor.

Herr talman! Även jag tackar statsrådet för ett positivt svar på de interpellationer som har ställts och även det beslut som har kommit i frågan om rederistödet. Jag skulle dock samtidigt vilja säga att jag instämmer i interpellanternas anföranden här när det gäller den kritik på vilket sätt regeringen har handlagt den här frågan och jobbat med den. Jag ska inte upprepa detta alltför mycket, men jag ska ändå återvända till den insändare som statsrådet hade i Gotlands Tidningar i tisdags den 23 januari, som också Krister Örnfjäder refererade till. Statsrådet gör där ett försök att klargöra sin och regeringens utdragna process i ärendet och att förklara turerna hit och dit. Jag tycker inte riktigt att det svaret heller går i linje med de svar som statsrådet har lämnat till interpellanterna här och svaren på de skriftliga frågor som har ställts till ministern i ärendet. Statsrådet avrundar mot slutet av sin insändare med att ge en känga till oss socialdemokratiska politiker. Vi skulle vara historielösa och populistiska. Jag ikläder mig gärna rollen att vara historielös och i så fall populistisk för att agera i en så viktig fråga som det handlar om när det gäller sjöfartsstödet till färjetrafiken. Om det är det som krävs för att man ska komma fram till rätt beslut så är jag gärna historielös och populistisk. Jag skulle också i det sammanhanget vilja nämna en sak. Om jag skulle vara historielös så undrar jag i så fall vad regeringen ikläder sig för roll. Krister Örnfjäder refererade också till hur statsrådet klargjorde detta i debattartikeln eller insändaren. Där pratade statsrådet om att man hade jobbat i månader. Lite längre ned pratas det om veckor, och sedan är man glad efter att ha jobbat med den här frågan i några dagar. Svaret på Rolf K Nilssons skriftliga fråga om att statsrådet inte avsåg att göra någonting i ärendet kom en månad innan upphandlingen går ut. Jag tycker att det då är lite magstarkt att komma och säga att man har jobbat med frågan i flera månader. Det är inte ett riktigt seriöst svar i ett sådant här ärende. Statsrådet är ju företrädare för det parti som såväl lokalt på Gotland som i egenskap av riksdagsparti under valrörelsen var mycket upprört och förfasade sig över färjetrafikens framtid. Det instämmer jag naturligtvis i. Det handlar om kvaliteten på båtarna, det handlar om prisbilden - vägpris har diskuterats - och så vidare. Nu är det så att statsrådet sitter i en regering och också nu har det yttersta ansvaret för färjetrafikfrågan. Det är nu upp till statsrådet och regeringen att bevisa lokalt att vi tänker se till att färjetrafiken får en långsiktig lösning för gotlänningarna - det som är så viktigt för oss gotlänningar, det som är vår livsnerv, för att vi ska kunna fungera som Sveriges största ö i Östersjön. Jag har själv väckt motioner i ärendet under allmänna motionstiden, och jag uppmanar statsrådet att ta en titt på de motionerna. Jag ser gärna fram emot att man behandlar dem välvilligt från regeringens sida. Då ska vi säkert se att vi kommer fram till goda lösningar för färjetrafiken.

Herr talman! Vi är många som är engagerade i den här frågan, både bland gotlänningar och fastlänningar, från näringslivet med flera. Det är ju inte så att frågan är ny. Jag är en av dem som har rest till och från Gotland i alla fall i 60 år nu, och det är ingen tvekan om att utvecklingen när det gäller Gotlandstrafiken har blivit mer och mer positiv. Det är ganska naturligt med tanke på utvecklingen i sin helhet. Men självklart är det fortfarande så att det finns hinder för att ta sig till och från Gotland. Så historien om Gotlandstrafiken är jättelång. Det är bara att gå tillbaka och titta i motionshanteringen så ser vi att det är många socialdemokrater inte minst under årens lopp som har motionerat om detta. Men det finns ju glädjande delar också när det gäller Gotlandstrafiken. Antalet resenärer ökade under förra året, 2006, med ca 13 000, vilket gör att det var närmare en och en halv miljon resenärer. Det är ju positivt. Med anledning av utvecklingen av Gotland är det också så viktigt, det som Christer Engelhardt var inne på, nämligen att det är långsiktigt. Turismen är en oerhört viktig del för utvecklingen. Det får dock inte bli den enda näringen som växer på ön. Gotland har mer att erbjuda och utveckla än turistsatsningar. I samtliga fall är det dock kommunikationerna till och från ön som är avgörande. Det är därför av största vikt att priserna pressas nedåt utan att ge avkall på turtäthet, säkerhet och kvalitet så att flera ges möjligheter att komma till Gotland och upptäcka dess fördelar och inte minst dess utvecklingsmöjligheter. Priserna är fortfarande höga, och de har också ökat. Det gör de väl kanske också i takt med att det blir fler avgångar, snabbare restider och så vidare, men det innebär också att vi har en situation där många inte har möjlighet och råd att ta sig fram och tillbaka. Därför är det också viktigt att man har en likvärdig konkurrenssituation och en långsiktighet i verksamheten. Utvecklingen visar att antalet resenärer kan öka betydligt. Det har också skett, men den kategori som ökat har inte varit ensamstående och kvinnor. Med tanke på arbetssituationen på Gotland vet vi att möjligheten till pendling blir allt större, och det är nog nödvändigt, för fastlänningar behöver Gotland och Gotland behöver fastlänningar. Jag förutsätter och förväntar mig att Åsa Torstensson verkligen engagerar sig i frågan, ser till att det blir en långsiktig lösning och verkar för en positiv utveckling för Gotland, även i förhållande till fastlandsfrågorna.

Herr talman! Det är glädjande att jag nu kan möta ett antal socialdemokratiska riksdagsledamöter som är överens med Centerpartiet och alliansregeringen om vikten av att skapa konkurrensneutrala förutsättningar mellan svenska och utländska rederier och mellan svenska och utländska företag. Det må jag säga är ett nyvaknat intresse. Precis som Sylvia Lindgren sade är frågan inte ny. Därför måste jag säga att jag blir något förvånad över denna uppbragdhet från de socialdemokratiska ledamöternas sida över att frågan om konkurrensneutralitet för de svenska rederierna kontra de utländska inte behandlats tidigare. Ni hade ju kunnat agera tidigare. Frågan är, som sagt, inte ny. Den fanns med i en proposition redan 2001. Riksdagen bekräftade också senare att man måste vara uppmärksam på Gotlandstrafiken. Det var dessutom andra omgången i upphandlingsförfarandet för Gotlandstrafiken. Ni har haft oändligt mycket tid att agera just för att skapa konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska rederier. Den uppbragdheten köper jag alltså inte. Ni får nog själva ta en del av ansvaret för att det inte getts möjligheter att rätta till detta just med tanke på den tidigare maktposition som ni haft. När man som jag sitter i den situationen att upphandlingen redan är i gång är det naturligtvis väldigt avgörande att jag gör de undersökningar som behövs för att inte i det skedet komplicera upphandlingsförfarandet. Jag är därför, herr talman, förvånad över den uppbragdhet som ett antal socialdemokratiska ledamöter visar i det här ärendet.

Herr talman! Också jag tycker att det är bra att vi är överens i denna fråga. Det som vi har kritiserat är att man från regeringens sida väntat så länge på att ge svaret. Man har alltså spelat med människors oro. Det gäller alla de anställda. Flera av dem är boende på Gotland och har sin försörjning på färjorna. Det är dem man har spelat med under så lång tid. När det sedan gäller vårt agerande kan jag tala om för ministern att avtalet, en del av det, gick ut förra året; det förlängdes ju. Jag kan också tala om för ministern att vi redan i somras påtalade situationen för den dåvarande finansministern Pär Nuder som lovade att han skulle återkomma. Sedan hände det som hände i valet och vi fick en annan regering. Vi kan ju inte ta på oss att det är Centern och den borgerliga alliansen som styr Sverige. Hade vi tagit på oss det hade vi naturligtvis haft en annan majoritet. Nu blev det som det blev, och då ligger frågan på den borgerliga regeringens bord. Det är alltså ni som ska lösa den, och ni borde ha gett svaret mycket tidigare. Som jag sade i min inledning har man i den förordning som antogs möjlighet att inordna Gotlandstrafiken. Det finns alltså möjlighet att, genom den proposition som vi antog beträffande rederistödet, göra detta för Gotlandstrafiken. Vi kan ju inte göra annat än utgå från de svar som ministern tidigare lämnat till Rolf Nilsson på Gotland och till Krister Örnfjäder. Det första svaret var negativt och det andra ett stort kanske. Det är därför vi varit upprörda, alltså för att man från regeringens och Åsa Torstenssons sida inte gjort någonting. Nu när vi skrikit högt för att få en bättre ordning har ministern gett ett svar. Och jag tycker att det är positivt. Vi bjuder gärna på det. Det är vi som sett till att ministern kommit på andra tankar och nu lämnat ett positivt besked. Den debatt som vi har i dag skulle vi haft för några veckor sedan allra senast, eftersom anbudstiden gått ut; jag tror att den gick ut i natt. Det känns konstigt att debattera detta i dag när anbudstiden - detta ligger hos Rikstrafiken - gick ut i natt. Den här debatten skulle vi alltså haft för flera veckor sedan. Det har skapat oro bland gotlänningarna och även bland dem som bor på fastlandet. Vi har rent mjöl i påsen. Jag tycker att ministern borde ta åt sig av kritiken. Nu är vi överens med ministern i denna fråga, men samtidigt tycker jag att vi borde ha fått svar mycket tidigare just för att inte skapa oro bland människorna på Gotland.

Herr talman! Ministern försöker ändra fokus i diskussionen. Det kan jag i och för sig förstå. Det kan dock vara bra för dem som eventuellt lyssnar på denna diskussion att veta att vårt beteende inte är förändrat. Som Claes-Göran Brandin påtalade tog vi månaden före valet, när vi uppmärksammade problemet, kontakt med finansministern, som var socialdemokratisk vid den tidpunkten, och sade att här finns ett problem som vi måste göra något åt. Skillnaden nu är att eftersom vi fått en borgerlig regering träffar jag inte ministern, Åsa Torstensson, alltför ofta. Nu har vi visserligen träffats den senaste veckan, men annars umgås vi via talarstolen. När jag tidigare behövde diskutera den här typen av problem med Ulrica Messing träffades vi i många olika sammanhang, och jag hade alltså möjlighet att ta upp den här typen av frågor och problem. Statsrådet och jag träffas inte på det sättet eftersom vi inte tillhör samma parti, utan det blir i stället i form av interpellationer och skriftliga frågor. Därför kanske ministern uppfattar det som att vi först nu, på grund av att vi fått en borgerlig regering, aktiverat oss. (Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c): Precis.) I så fall vill jag råda Åsa Torstensson att gå tillbaka lite grann och titta i handlingarna för att se vilka frågor exempelvis Claes-Göran Brandin och jag varit aktiva i under de år vi suttit i riksdagen. Vi har alltså inte suttit tolv år och väntat på att det ska bli en borgerlig regering som vi kan börja klaga på, utan vi har varit mycket aktiva i många frågor, inte minst i trafikfrågor, som vi vill ha lösningar på. Vår uppgift som politiker är ju att driva politiska frågor som gynnar de medborgare som bor i Sverige. Det är inte första gången som vi diskuterar Gotlandstrafiken. Vi har även tidigare varit inblandade i den. Det vi i dag diskuterar är emellertid ett nytt problem, något som vi inte behövt diskutera tidigare. När det kom till vår kännedom agerade vi. Hade vi haft en socialdemokratisk regering är vi övertygade om att frågan varit löst strax efter valet eftersom vi hade följt upp den. När vi nu följt upp frågan efter valet har den alltså dragit ut på tiden. Jag vill återkomma till att regeringen måste agera när den ser att det finns ett problem, oavsett om det är en borgerlig eller en socialdemokratisk regering. Jag håller med Claes-Göran om att det getts olika besked i frågan. Jag hade aldrig ställt den här interpellationen om Åsa Torstensson i svaret på min skriftliga fråga sagt att regeringen kommer att ändra förslaget. Då hade jag varit nöjd med det svaret. Åsa Torstensson säger att man är tvungen att gå in och undersöka och att det är därför det har tagit tid. Jag kan bara konstatera att den lösning som nu har lagts fram faktiskt har presenterats tidigare. Det har inte varit någon hemlighet. När ett förslag till lösning presenteras tycker jag personligen att det egentligen inte är mycket svårare än att, om man inte vet svaret själv, lyfta telefonluren och fråga om förslaget är möjligt att genomföra eller inte. Man behöver inte göra stora utredningar. Nu har man kommit till insikt om att man kan lösa det på det sätt som vi tidigare har föreslagit, och det tycker jag är bra.

Herr talman! Jag kan inte undgå att bli lite uppskakad i den här frågan, även om statsrådet inte riktigt förstår vår upprördhet. Jag vet inte om det är min eller någon annans upprördhet hon syftar på, men man måste ändå försöka sätta sig in i de förhållanden vi gotlänningar faktiskt lever under när det gäller färjetrafiken. Den är en otroligt viktig livsnerv för oss i kontakterna med det svenska fastlandet. Jag citerar ur ett pressmeddelande som kom från Destination Gotland i går: "Regeringens beslut om att svenskt sjöfartsstöd skall kunna lämnas till svenskt rederi i Gotlandstrafiken från och med 2009 var avgörande för beslutet att med stöd av Destination Gotlands ägare Rederi AB Gotland lämna ett anbud på den fortsatta trafiken." Det är den oron vi lever med. Dagen innan anbudstiden går ut har man alltså ett styrelsesammanträde där man fattar beslut om att lämna ett anbud, eftersom den här frågan var så oerhört viktig i sammanhanget. När man då en månad innan anbudstiden går ut får ett svar från statsrådet som går ut på att hon inte avser att göra något åt saken, då kan jag, mina partikolleger, gotlänningarna och medierna inte bli annat än upprörda. Man har gång på gång varit i kontakt med departementet för att försöka få ett svar på frågan, men detta har mötts av en total tystnad från departementet och statsrådet. Jag blir gärna upprörd i en sådan här fråga, eftersom den är väldigt viktig för oss gotlänningar. Det hoppas jag att regeringen ska förstå även i framtiden när vi pratar om färjetrafiken mellan Gotland och det svenska fastlandet.

Herr talman! Det är i det här sammanhanget enkelt att följa upp vad Christer Engelhardt har sagt: Bättre sent än aldrig. Men varför ska man behöva vänta så länge? Effekterna hade kanske blivit bättre, och ännu fler hade kanske kommit in på banan om det här beskedet hade kommit tidigare. Det jag också reagerar över är Åsa Torstenssons sätt att försöka skylla på den tidigare socialdemokratiska regeringen för att det inte har gjorts något åt Gotlandstrafiken. Jag försökte i mitt tidigare inlägg säga att det ändå har gjorts en hel del. Det har gjorts mycket som har bidragit till att kvalitet, turtäthet, passagerarantal med mera har ökat väsentligt. Det tycker vi är positivt. Det gäller dock att gå vidare. Något som verkligen är ett bekymmer för människor, oavsett om man bor på fastlandet eller på Gotland, är prisfrågan. Därför behövs en långsiktighet i utvecklingen, och jag vet att Rikstrafiken satsar mycket pengar på det avtal man har haft med Gotlandsbolaget och Destination Gotland för att sköta den delen. Det finns all anledning att titta på detta för att på så vis försöka få in flera intressenter. Då kan det ju bli billigare för resenärerna att åka, och därmed kanske även intresset ökar. Jag tror att Åsa Torstensson mycket väl känner till mitt Gotlandsengagemang sedan tidigare. Det är ingen tvekan om att jag tycker att de här frågorna är oerhört viktiga, och det har också visat sig att ett regionalt samarbete behövs. Väg 73 och Nynäshamns utveckling hänger också samman med utvecklingen för Gotland.

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att anmäla mig till debatten, för jag tycker att Åsa Torstensson tog i väldigt mycket i sitt förra inlägg. Åsa Torstenssons parti har suttit i opposition i tolv år. Om jag företrädde ett parti som hade suttit i opposition så länge skulle jag längta fruktansvärt mycket efter att äntligen få påverka politiken och komma till makten. Då borde Åsa Torstenssons parti ha en färdig handlingsplan för vilka åtgärder man vill vidta och vilken politik man vill driva under den kommande mandatperioden. I stället fokuserade Åsa Torstensson i sitt inlägg mest på vad den tidigare regeringen hade gjort eller inte. Nu har ni ju chansen! Jag kan försäkra Åsa Torstensson om att vi när den här mandatperioden är slut kommer att hungra efter att få ta vid igen. Vi kommer att ha en färdig plan för vad vi då vill åtgärda. En av de sakerna gäller synen på avtalen. Att döma av Åsa Torstenssons förra replik verkar hon tycka att de långsiktiga spelreglerna, som vi från socialdemokratisk sida har värnat, inte minst när det gäller Gotlandstrafiken, har varit fel. När man lyssnar på debatten kunde man tro att vi hade upphandlingar vartannat eller vart tredje år - eller kanske till och med varje år, att döma av en del undertoner i Torstenssons svar. Det är ju inte sant. Det avtal om Gotlandstrafiken som nu löper ut gäller först i sju år. Efter de sju åren har Destination Gotland ensamoption på att förlänga det i ytterligare ett år. Det handlar alltså om åtta år - två mandatperioder. Jag försvarar den typen av långa avtal just därför att de blir en garant för de enskilda medborgarna på Gotland och för företagarna. Det bäddar för en långsiktighet och en stabilitet. Man vet vad som gäller. Men även under de åren har villkoren delvis ändrats inom ramen för upphandlingen. Jag måste fråga Åsa Torstensson: Är den nya regeringens syn på avtalen att de ska vara kortare? Ska vi ha upphandlingar vartannat, vart tredje eller vart fjärde år? Torstensson har ju nu kritiserat den tidigare regeringen för att man inte har gjort mer vid varje enskild avtalsförhandling. Stöder den nya regeringen de villkor vi gick in med till Rikstrafiken när man formulerade det upphandlingsunderlag som nu har gått ut, nämligen att man ska titta på alla möjliga vägar? Det kan handla om att dela på persontrafiken och godstrafiken, att ställa tuffa miljökrav - man kan ha en del långsammare färjor eftersom de genererar mindre utsläpp - och att välkomna utländska bolag. Är detta också den nya regeringens inställning? Men framför allt undrar jag: Är det kortare avtalsperioder och mer av osäkerhet vi nu ska se framför oss, så att den sittande regeringen får en chans att tycka till om avtalen kanske mer än en gång under den innevarande mandatperioden?

Herr talman! Återigen vill jag bekräfta Sylvia Lindgrens engagemang och hennes kommentar "bättre sent än aldrig". Den faller tillbaka på den socialdemokratiska regeringens brist på agerande. Jag är den första att ställa mig bakom Sylvia Lindgrens engagemang för Gotland. Det handlar om att man ska skapa bra tillväxtmöjligheter som är bredare än turismen men också om att se möjligheterna för turistindustrin och ett utvecklat näringsliv. Jag är också den första att agera för att skapa konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska företag och, i det här sammanhanget, för rederier. Upphandlingen sker för andra gången. Det har ju funnits möjligheter att påverka detta tidigare. Jag ser Claes-Göran Brandins tydliga engagemang, som jag vet att han står för. Varför tog man inte upp detta i riksdagen under våren, så att man skulle kunna skapa bättre förutsättningar för den upphandling som då pågick. Redan i en skrivelse i januari 2005 uppmärksammade Rederinämnden den förra regeringen på frågan om sjöfartsstödets kriterier för inverkan på Gotlandstrafiken. Ni har ju haft möjligheter att påverka detta. Nu har Centerpartiet och alliansregeringen skapat förutsättningar för en konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska rederier. Det är precis det som ni tidigare har kunnat agera för men som ni har valt att inte göra. Vi är nu överens om vikten av att vi har den typen av konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska rederier. Det gäller specifikt nu när vi går in i slutagerandet kopplat till upphandlingen av trafiken till Gotland. Det är som Ulrica Messing säger. Det är väldigt viktigt att vi också har konkurrens i Sverige. Nu har vi ett underlag för konkurrensneutralitet som jag hoppas skapar möjligheter för bra fortsatt utveckling och en bra ekonomi för att också ha bra priser.

Herr talman! Det var så enkelt att lösa frågan som jag och Anders Karlsson sade när vi var på Gotland för några veckor sedan. Det är min och vår klara uppfattning att det var då regeringen fick kalla fötter. Det tycker jag är bra. Det bjuder vi gärna på. Kritiken kvarstår ändå. Ni agerade alldeles för sent. Ni gjorde en mängd människor oroliga på Gotland. Det var både de som jobbar inom sjöfarten i dag och de gotlänningar som åker till och från fastlandet när det gäller både arbete och nöjen eller annat. Ni får gärna ta till er att det var ni som löste frågan. För oss är det viktigaste att gotlänningarna vet vad vi står för och att det var vi som var där och fick i gång debatten. Vi har blivit överens i den här frågan. Det är positivt. Åsa Torstensson lägger ansvaret för läget på den tidigare regeringen. Jag vill inte tro att Åsa Torstensson som minister tror på det själv. Ni har haft en handlingsförlamning i den här frågan. Det är ni som har haft bollen. Det är ni som hade kunnat se till att man hade kunnat lösa det mycket tidigare. Vi hade inte behövt stå här i dag, dagen efter det att anbuden är inlämnade, och ta reda på vem det är som ska köra Gotlandstrafik. Det är precis som sades här. De som har fått underlaget har fått det alldeles för sent. Man har haft styrelsemöte dagen innan anbudstiden gick ut.

Herr talman! Vad vi tycker om handläggningen har klart framgått. Vad vi tycker om resultatet har också klart framgått. Jag skulle vilja använda mina sista minuter av talartiden till det erbjudande jag hade i mitt första inlägg om att diskutera hur man kan utveckla trafiken. Det har vi inte hunnit diskutera på grund av att det mest har blivit diskussioner om historien. Det är bra att man har flera anbud att ta ställning till. Det innebär förhoppningsvis att man också har en möjlighet att få en bättre trafik än den som har varit. Bättre trafik kan se ut på många olika sätt. Helt klart är att den trafik man nu ska ha i första hand ska tillgodose gotlänningarnas behov och önskemål. När den ska göra det ska den också tillgodose många av de olika näringar som finns på Gotland. Det ska kunna fungera ihop. Det ska också fungera tillsammans med ett otal olika regelsystem och nya lagar som säkert tillkommer under både den mandatperioden vi är inne i och de som kommer därefter. Det tror jag också kommer att inbegripa den nya avtalsperioden. Det har stor betydelse för vilken Gotlandstrafik som man ska ha. Jag hoppas att man från regeringens sida har bra synpunkter och bra ingångar när det gäller hur man tycker att trafiken ska utvecklas så att vi inte står i en situation där vi riskerar en försämring. Det innebär både ett ekonomiskt åtagande och att man tidigt från regeringens sida signalerar vad det är som trafiken ska tillgodose.

Herr talman! Jag vill ställa några korta frågor om Åsa Torstenssons syn på avtalet. Jag tror att alla vi som har varit aktiva i debatten i dag, och också Åsa Torstensson, har varit aktiva i diskussionerna om förutsättningar för regional utveckling som så många gånger varit på Gotland. Det är självklart att livsvillkoren både för enskilda personer och för företagare på en ö inte går att jämföra med livsvillkoren för oss som bor på fastlandet. Det är alldeles särskilda förutsättningar. Därför är man också alldeles särskilt utsatt och beroende av de poliska besluten. Inte minst är man beroende av en politisk vilja att hjälpas åt och hålla ihop vårt land. I ett regionalpolitiskt perspektiv spelar just Gotlandstrafiken och inte minst Rikstrafikens arbete en oerhört viktig roll så att det andra får en chans att utvecklas och växa. Det handlar om högskolan, konferenscentret, småföretagandet, turistnäringen och allt det som vi vet är så tätt förknippat med framtiden, tro och hopp om utveckling. Rikstrafikens underlag för upphandlingen har varit bra. Det gäller både innan Destination Gotland valde att lösa sin option, som innebar att processen sköts fram ett år, och efteråt. Jag tycker att man har pekat på många viktiga frågor. Min sista fråga till Åsa Torstensson handlar om regeringens och inte minst infrastrukturministerns egen syn på vem som nu har det yttersta ansvaret att driva upphandlingen i hamn. Kommer Åsa Torstensson och regeringen att ha synpunkter på avtalets tidslängd? Kommer Åsa Torstensson och regeringen att ha synpunkter på vilken miljöpåverkan avtalet har? Kommer Åsa Torstensson och regeringen att ha synpunkter på en sådan konkret sak som till exempel priset eller hur lång tid resan ska ta? Är det Åsa Torstensson eller Rikstrafiken som fattar det avgörande beslutet som påverkar gotlänningarna?

Herr talman! Det är intressant när socialdemokratiska ledamöter hänvisar till vikten av att skapa bra förutsättningar för gotlänningar och att ha detta fokus på Gotlandstrafiken. Jag ska läsa innantill ur den proposition som den socialdemokratiska regeringen själv är ansvarig för och som också antogs i riksdagen. Där står mycket tydligt: Vid en ny upphandling av denna trafik måste olika anbudsgivare kunna bedömas utifrån likvärdiga konkurrensförutsättningar. Detta var innan Rikstrafiken startade arbetet med upphandlingen av Gotlandstrafiken. Precis det som ni efterfrågar har ni haft i er egen hand att agera för och reagera på. Det är därför som jag med stor förvåning lyssnar på det tonläge som socialdemokratiska ledamöter har i den här frågan för att rädda sitt eget skinn. Anbudstiden gick ut under gårdagen. Jag hoppas att vi fortsättningsvis får bra och långa avtal på det sätt som Ulrica Messing efterlyser. Men det ska också vara ett bra avtal så att gotlänningarna fortsatt kan utveckla sitt Gotland på det sätt som det de senaste åren de facto har gjorts på Gotland. Trafiken till Gotland handlar om näringslivets utveckling på Gotland och dess behov av bra kommunikationer. Vi kommer att fortsätta att diskutera det. Det är absolut avgörande att vi fortsatt har diskussioner om sambandet mellan nya jobb, tillväxt och en bra infrastruktur. Tack för en stimulerande debatt.