<h2>Interpellation 2024/25:391 Resursskolor för gymnasieelever</h2>
av Mats Wiking (S)
till Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
 
Resursskolor fyller en viktig funktion för elever med omfattande behov av stöd, som annars riskerar att hamna utanför det ordinarie skolsystemet. Dessa skolor erbjuder små elevgrupper, hög lärartäthet och specialanpassad pedagogik som möjliggör för elever att nå sina mål trots stora utmaningar. För elever på grundskolenivå har resursskolorna varit avgörande för att många ska kunna ta sig vidare i sin utbildning. Men när det gäller gymnasieelever är stödet bristfälligt. 
I dag finns få resursskolor på gymnasienivå, och flera elever som tidigare gått i resursskolor på grundskolan saknar tillgång till motsvarande stöd när de börjar gymnasiet. Detta riskerar att leda till att dessa elever avbryter sina studier eller inte får möjlighet att utvecklas och nå sin fulla potential.
Socialdemokraterna anser att varje elev, oavsett förutsättningar, har rätt till en utbildning som möter deras behov. Ett stärkt stöd för resursskolor på gymnasienivå är därför avgörande för att främja likvärdighet i utbildningen och säkerställa att fler unga får möjlighet att fullfölja sin gymnasieutbildning.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till utbildningsminister Johan Pehrson: 
<ol>
<li>Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att elever på gymnasienivå med omfattande behov av stöd får tillgång till resursskolor?</li>
<li>Hur avser ministern och regeringen att säkerställa en långsiktig finansiering och likvärdig tillgång till resursskolor i hela landet?</li>
<li>Är ministern beredd att ta initiativ till en nationell strategi för resursskolor på gymnasienivå?</li>
</ol>

Interpellation 2024/25:391 av Mats Wiking (S) Resursskolor för gymnasieelever

Video

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen är beredda att vidta åtgärder för att säkerställa att elever på gymnasienivå med omfattande behov av stöd får tillgång till resursskolor och säkerställa en långsiktig finansiering och likvärdig tillgång till resursskolor i hela landet. Mats Wiking har också frågat om jag och regeringen är beredda att ta initiativ till en nationell strategi för resursskolor på gymnasienivå. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerElever som är i behov av särskilt stöd ska ges sådant stöd. Det är viktigt att komma ihåg att resursskolan inte är en egen skolform utan ett möjligt sätt att organisera utbildningen för elever i behov av särskilt stöd. Kommuner har stor frihet att själva bestämma hur den kommunala skolverksamheten ska organiseras. Det finns således ingen skyldighet för kommuner att inrätta resursskolor. Kommuner har även möjlighet att inrätta resursskolor inom gymnasieskola och anpassad gymnasieskola.En enskild huvudman för en fristående skola ersätts i vissa fall genom ett tilläggsbelopp i det fall en elev behöver omfattande särskilt stöd. Det har konstaterats att det finns brister i regelverket när det gäller ersättningen från hemkommunen till enskilda huvudmän. Bland annat har det resulterat i att bedömningen av rätten till tilläggsbelopp och beloppets storlek varierat mycket mellan kommunerna. Dessutom har ansökningsprocessen ofta varit komplicerad och administrationskrävande. Utbildningen i det svenska skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.Regeringen beslutade därför i april 2024 om ett förtydligat regelverk som syftar till att systemet med tilläggsbelopp ska bli mer likvärdigt och rättvist över hela landet och kunna bidra till ökad förutsägbarhet för de många fristående resursskolorna. Därtill har regeringen tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05). I uppdraget ingår att utreda och lämna förslag till ett system för finansiering av fristående resursskolor som är utformat på ett sätt som är anpassat till resursskolornas särskilda karaktär och förutsättningar. Uppdraget ska redovisas den 1 november 2026.Regeringen har också tillsatt Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01), som har i uppdrag att lämna förslag som stärker elevhälsan och se över regleringen av stödinsatser i skolan. Utredningen ska bland annat lämna förslag som innebär att det blir enklare att placera elever i mindre och flexibla undervisningsgrupper eller att ge elever enskild undervisning. Detta uppdrag ska delredovisas den 7 mars i år.Vidare satsar regeringen från i år på ett samlat statsbidrag för personalförstärkningar för att stärka skolornas förutsättningar att öka trygghet och studiero i skolan, avlasta lärare, förbättra elevhälsan och bättre kunna möta elevernas behov av stöd. Under de kommande två åren innebär detta en omfattande satsning på bland annat fler speciallärare i svensk skola.Frågan som Mats Wiking lyfter är bredare än att bara gälla gymnasieelevers tillgång till resursskolor. Den handlar om effektiv resursfördelning och ett tydligt regelverk för att systemet ska bli mer likvärdigt, så att elever med behov av särskilt stöd ska få det. Regeringen tar problematiken på största allvar och har vidtagit åtgärder genom att samla statsbidrag och föreslå att medel tillförs budgeten samt genom att tillsätta nämnda statliga utredningar. Jag ser fram emot att ta del av deras betänkanden när de väl kommer.

Fru talman! Över 15 procent av eleverna i Sverige klarar inte godkänd nivå i grundskolan. Många av dessa elever har särskilda behov och har trots olika stödinsatser under skoltiden haft svårt att nå upp till kunskapskraven. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör en del har lösningen varit att få undervisning i mindre studiegrupper eller i resursskolor. Det har gjort stor skillnad. Fler hemmasittare har börjat komma tillbaka till skolan. Elever som tidigare haft svårt att fungera i undervisningen har fått en chans att utvecklas och har för första gången känt att skolan är till för dem.Men när steget från grundskolan till gymnasiet ska tas uppstår stora problem. Många elever med särskilda behov hamnar mellan stolarna. De som kommer in på ett nationellt program möter en miljö som ofta är helt annorlunda än vad de är vana vid. De går från små grupper med individanpassat stöd till stora klasser med högre krav på självständighet. För många blir det en stor omställning som leder till stress, misslyckanden och i värsta fall avhopp.Fru talman! För de elever som inte kommer in på ett nationellt program återstår att gå ett introduktionsprogram. Där kan det finnas mindre grupper, men möjligheten att få undervisning i en anpassad miljö är långt ifrån garanterad. Det kan innebära att en högfungerande elev med autism hamnar i samma undervisningsgrupp som en utåtagerande elev med helt andra behov. Det är en situation som varken gynnar eleven själv eller skapar en fungerande undervisningsmiljö.Risken är stor att gymnasieskolorna tappar elever som skulle ha behövt resursskola eller undervisning i mindre grupper tillsammans med andra elever med liknande svårigheter. Konsekvensen blir att elever som tidigare haft stöd och fungerat i skolan nu hamnar i ett läge där de återigen får kämpa för att klara sin skolgång eller i värsta fall hoppar av helt.Vi socialdemokrater anser att elever som redan i grundskolan haft behov av stöd och undervisning i liten grupp eller resursskola ska få sina behov prövade även vid övergången till gymnasiet. Ingen elev ska behöva börja om från början och riskera att misslyckas på grund av att det stöd eleven tidigare haft plötsligt försvinner.Fru talman! I dag finns det tyvärr alldeles för få resursskolor på gymnasienivå, och många elever som gick i resursskola på grundskolan saknar motsvarande stöd när de går vidare till gymnasiet. Vad tänker utbildningsministern göra för att säkerställa att elever med särskilda behov får rätt stöd även på gymnasiet, inklusive möjlighet att fortsätta i resursskola eller mindre undervisningsgrupper?

Fru talman! Ämnet som Mats Wiking tar upp här är ju centralt. Man ska komma ihåg att det behöver göras insatser på bredden för att få fler unga människor att klara skolan. Det måste börja med insatser i förskolan, inte minst insatser för svenska språket.Regeringen arbetar nu med att införa en tioårig grundskola; förslaget är klart och på plats. Det handlar om att fler ska komma vidare till gymnasieskolan. Vi bereder också den utredning som finns om fler vägar in till gymnasieskolan. Dagens individuella program är kanske inte det optimala sättet att agera.Vi kommer dessutom i närtid att ta emot utredningen om ett nytt betygssystem för att komma till rätta med fuskbetyg och den brutalitet som ligger i att betygssystemet i dag är utformat på ett sådant sätt att många hindras från att komma vidare och i stället blir hänvisade till individuella program. Vi får alltså snart ett bra underlag för att, inte minst tillsammans med Socialdemokraterna, diskutera betygssystemets framtid och vad man ska göra. Detta är relevant, liksom att diskutera fler vägar in till gymnasieskolan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMed detta sagt går det inte att komma runt att de satsningar som regeringen nu gör är ett resultat av att man har släppt den mycket goda vilja som har funnits gällande total inkludering i skolan. Det har funnits en väldigt god vilja och en otroligt vacker tanke, men detta har lett till en omfattande utslagning. Det var därför den tidigare regeringen återskapade speciallärarutbildningar. Vi har sett till att vi nu fortsätter med detta, inte minst för fler undervisningsgrupper. Jag ser detta som centralt för att elever ska klara sin utbildning och få det stöd som är så viktigt för att alla ska kunna nå relevanta kunskapsmål i största möjliga mån. Det arbetet kommer vi att fortsätta.Jag nämnde utredningen om elevhälsa. Den är central i detta. Det kan finnas många orsaker till att man inte klarar av att göra tillräckliga resultat i skolan. En orsak kan vara att man mår dåligt, antingen därför att man har det i sig konstitutionellt eller därför att man har det extremt jobbigt hemma. Här kommer vi in på regeringens satsning på skolsociala team – som har fått ett brett genomslag i Skolsverige, har jag noterat – och satsningen på trygghetsteam. Detta är helt centralt.Något annat som är centralt är en bredare omläggning av lärarutbildningen. Detta kommer att få effekt på sikt; det sker ju inte på en gång. Hur undervisar man och tar hand om elever som har det svårt och som kanske är nära en särskild undervisningsgrupp?Allt detta gör vi nu för att fler ska klara utbildningarna.I Stockholm har Socialdemokraterna av olika skäl varit tveksamma till ytterligare satsningar på resursskolor. Jag vill inte kritisera detta, utan jag förutsätter att Socialdemokraterna i Stockholm gör allting för kunskapens och elevernas bästa och för att satsa på fler och mindre undervisningsgrupper. Det finns ingenting som talar för att sådana satsningar är okloka – tvärtom.

Fru talman! Utbildningsministern nämnde allmänt vilka satsningar regeringen gör. Man kan givetvis diskutera vilket stöd kommuner och regioner får. Vi anser att stödet till kommunerna är alldeles för dåligt. Min hemkommun Trollhättan tvingas spara åtskilliga miljoner, vilket kommer att innebära att det blir färre lärare och speciallärare. Konsekvensen av detta kommer att bli sämre elevhälsa.Regeringen har sagt att detta är kommunernas eget ansvar, men det är inte så lätt att vara en kommun ute i Sverige i dag. Man får mindre statsbidrag, vilket gör att man måste dra ned på olika insatser.Jag vill hålla fast vid små grupper och resursskolor på gymnasiet. Vi har ju detta på grundskolor. Regeringen har också aviserat en satsning på resursskolor, små undervisningsgrupper och sociala team.Man kan säga att det finns en uttalad vilja att sätta in resursskolor och små undervisningsgrupper i grundskolan. Men det jag pekar på är problemet när man går över från grundskola till gymnasium och fortfarande har dessa behov, som är väldigt tydliga för många elever som går i resursskolor. Man kan ha NPF-diagnoser eller andra bekymmer som gör att man behöver vara i en särskild undervisningsgrupp. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMånga av dessa elever kan ha varit borta från skolan i ett antal år. Som socialarbetare har jag sett ungdomar som har varit borta i tre fyra år och som ska in i grundskolesystemet och så småningom gymnasiesystemet. Dessa behöver särskilt stöd i undervisningen, och det är svårt för dem när de kommer in på gymnasiet och stödet upphör. De ska börja om från början när de kommer in på ett program men märker kanske efter ett par veckor att de inte klarar det på grund av att de inte har det särskilda stöd de tidigare haft. Detta slår framför allt tillbaka på individen men även på samhället. Regeringen pratar ju om att alla ska kunna klara ett arbete och stå till arbetsmarknadens förfogande, men här tappar vi ytterligare personer när rätt insatser inte görs.Låt mig ändå ta ett gott exempel. Sofiaängen är en resursskola med specialpedagogisk profil. Man har i huvudsak elever med neuropsykiatriska diagnoser och anpassar skolgången utifrån ett pedagogiskt och psykosocialt perspektiv i takt med elevens utveckling och framsteg. På skolan har man elever i mindre grupper för att skapa ett tryggare sammanhang. Personalen är rätt utbildad inom specialpedagogik och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så att eleverna får en adekvat och trygg skolgång. Skolan är också utrustad med en så kallad behandlingsdel som verkar parallellt med utbildningen. Behandlarna samarbetar med socialtjänsten och bup om elevernas särskilda svårigheter. Behandlande personal finns också tillgänglig i verksamheten hela tiden. Verksamheten är väldigt professionell. Personalen har som sagt rätt kompetens och tack vare de små undervisningsgrupperna kan man se att eleverna verkligen gör de framsteg som de behöver.Socialdemokraterna tänker att dessa insatser också behövs på gymnasiet, inte bara på individuella programmet utan också i övrigt.Rektorn på Sofiaängen säger att förhållningssättet är det allra viktigaste för personalen. All personal ska lära känna eleverna och möta elevernas specifika behov.Anser utbildningsministern att det är okej att stödet till elever med omfattande stödbehov på gymnasiet varierar så mycket i landet? Om inte, vad tänker regeringen göra åt situationen?

Fru talman! Låt mig börja i slutet. Jag hänvisade till utredningen om en nationell skolpengsnorm, som delvis kommer att beröra detta. Jag delar Mats Wikings analys och engagemang när det gäller att det ser alltför olika ut i vårt land. Men varken Mats Wiking eller någon annan i kammaren ska behöva ta ansvar för det beslut om att kommunalisera skolan som fattades för 35 år sedan. Liberalerna menade då att skolan är för viktig för att vara en kommunal angelägenhet eftersom det kan ge väldigt olika utfall då kommunerna har så olika förutsättningar. Ingen kommun vill något illa, men en del har bristande förutsättningar och måste göra svåra prioriteringar. Det är lätt att specialkompetens inom skolan och ledningsfunktioner och strukturer som är centrala inte kommer till sin rätt i en relativt liten skoladministration i en mindre kommun. Det är lättare i större kommuner, och där finns också mycket fin verksamhet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSvaret är att vi tittar på frågan och att vissa åtgärder för en mer rättvis verksamhet över landet har vidtagits.När man pratar om fin verksamhet ska man inte missa Specialpedagogiska skolmyndighetens insatser. Å statens vägnar bedriver man tio specialskolor för barn med tydliga funktionshinder och stora utmaningar i syfte att maximera deras liv och ge dem så mycket egenmakt som möjligt. Myndigheten ger också råd och stöd på olika sätt, och man hjälper många kommuner med att hantera dessa frågor.Det är viktigt att komma ihåg att resursskola inte är någon egen skolform, utan det är ett möjligt sätt att organisera det särskilda stödet. Kommunerna har mycket stor frihet att själva bestämma hur den kommunala skolverksamheten ska organiseras, och det finns inget hinder för en kommun att inrätta resursskolor även inom gymnasieskola eller anpassad gymnasieskola, vilket skulle kunna vara aktuellt.Jag möter inte frågan för första gången i denna mycket bra interpellationsdebatt. Utredningarna jag tog upp i mitt svar och åtgärderna för att ge dessa unga en ny och bättre väg in i gymnasieskolan adderat med mervärdet av särskilt stöd måste vägas ihop med det vi gör för att reformera betygssystemet. Den tidigare regeringen genomförde förtjänstfullt det uppdrag som nu finns i lag om att gymnasieskolan måste anpassa sina program bättre till den arbetsmarknad som finns. Det är lätt att vara för, och det tycker jag är bra.Här finns mer att göra, och när det gäller just gymnasieskolan är utmaningarna stora. Till exempel ska rätt elev läsa rätt sak på de teoretiska högskoleförberedande programmen så att inte brister i förmåga transporteras upp till högre utbildning på högskola och universitet.

Fru talman! Jag kommer att upprepa en del av vad jag har sagt tidigare.Av lagtexten uppfattar jag att det i grundskolan finns resursskolor som en etablerad skolform där elever med omfattande stödbehov kan få anpassad undervisning i små grupper. Kommuner har skyldighet att erbjuda anpassningar och särskilt stöd i grundskolan, och resursskolor kan vara en del av lösningen.På gymnasiet saknas motsvarande reglering. Det innebär att det inte finns någon lagstadgad skyldighet för kommuner eller friskolor att erbjuda resursskolor eller särskilda undervisningsgrupper. I stället är det, som utbildningsministern sa, upp till varje enskild huvudman att organisera undervisningen och besluta om eventuella anpassningar.Fru talman! Utbildningsministern hänvisar till att det inte finns något som hindrar kommuner eller enskilda huvudmän att inrätta resursskolor eller särskilda undervisningsgrupper. Men tyvärr gör de sällan det. När stödet brister är risken stor att elever hoppar av gymnasiet och upplever ett misslyckande. Det spelar ingen roll att kommuner kan göra detta av egen fri vilja, utan det måste finnas ett tryck på att kommuner ska erbjuda elever i behov av särskilt stöd tillräckligt stöd även på gymnasiet. Eller ska vi acceptera att fler elever slås ut?Anser utbildningsministern verkligen att det inte behövs någon reglering vad gäller kommuners och friskolors skyldighet att erbjuda resursskola eller särskilda undervisningsgrupper på gymnasiet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFru talman! Det behövs väldigt mycket mer stöd och en reformerad och mer anpassad gymnasieskola. Det finns ett underlag som vi nu tittar på brett och som handlar om en annan och bättre väg in. De som kommer in kommer att behöva en annan undervisningstakt och hjälp med sin progression. Här kommer också elevhälsan in, vilket jag hänvisade till. Det är upp till huvudmannen att organisera detta, och det finns som sagt inga hinder.Jag har stor respekt för Mats Wikings engagemang och problembild. Förr var skolan statlig, men sedan flyttades ansvaret till kommunerna. Nu håller regeringen med full kraft på att återreglera, plus att vi gör upp rejält med friskoleaktörernas förutsättningar. Det finns ju inte bara en utmaning i svensk grundskola och gymnasieskola. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.