Resenärsperspektivet i järnvägstrafiken

Interpellationsdebatt 29 april 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 19 Peter Norman (M)

Fru talman! Marie Nordén har frågat Maud Olofsson om hon avser att dels ta initiativ till att studera effekterna av uppdelningen av SJ i olika bolag, dels ta initiativ till att se över vinstkravet på SJ och komplettera med andra ägarkrav när det gäller att driva tågtrafik av hög kvalitet avseende sådant som punktlighet, komfort och service till resenärerna. Ansvarsfördelningen inom Regeringskansliet är sådan att det är jag som ska svara på frågan. Affärsverket Statens järnvägar delades för tio år sedan upp i olika bolag. Uppdelningen har bidragit till att flera bolag har övergått till privat ägo. I dag kvarstår SJ AB, Green Cargo AB och Jernhusen AB i statens ägo. Uppdelningen har bidragit till ökat fokus på de olika verksamheterna. Uppdelningen av SJ AB har granskats av olika aktörer under åren. Verksamheten i SJ AB bedrivs i aktiebolagsform. Bolaget bedriver affärsverksamhet. Det är styrelse och ledning som ansvarar för operativa frågor. Ägarens inflytande utövas på bolagsstämman. När det gäller frågor som punktlighet, komfort och service till resenärerna ombord tillhör dessa frågor den operativa verksamheten. Det är bolagets ledning som har ansvar för den operativa verksamheten. SJ AB bedriver ett kontinuerligt kvalitetsarbete. Ett konkurrenskraftigt utbud av tjänster och nöjda kunder är en förutsättning för lönsamhet. När det gäller att se över vinstkravet på SJ AB har bolaget i dag ett marknadsmässigt avkastningskrav. Ett frångående av krav på marknadsmässig avkastning kan leda till statsstödsproblematik. Jag har i dag ingen anledning till att initiera ytterligare studier.

Anf. 20 Marie Nordén (S)

Fru talman! Jag får börja med att tacka ministern för svaret. Upphovet till min interpellation var att jag fick ett mejl från en oroad och rätt arg stamkund på SJ. Han veckopendlar mellan Östersund och Mellansverige där han jobbar. Han har betalat 40 000 kronor för ett årskort som tidigare garanterade en plats i en sovkupé. Möjligheten att sova på tåget gjorde att hans resor blev hanterbara. Men helt plötsligt kunde han inte boka de vanliga sovplatserna. Norrlandståg hade nämligen tagit över trafiken. Nu har det löst sig, så han är inte lika upprörd längre, men det krävdes ett antal turer genom medierna innan han till slut fick ett annat besked: Vagnarna ska finnas där, men bokningssystemet har inte fungerat. Man kan tycka att frågan tar slut där, och det tyckte han också, för det blev ju bra. Men jag kände ändå, precis som många andra, att det har hänt någonting med tågtrafiken. Ju fler aktörer vi får på spåren, runt spåren, i informationssystem och biljettsystem desto mer kommer naturligtvis problemen att öka, och det är resenärerna som får hantera dessa problem. De senaste vintrarnas kaos ser vi som ett resultat av just avregleringen. Ett exempel som inte handlar om SJ är vad vi har gjort med Banverket. Fackförbundet Seko, vars medlemmar ska se till att tågen går enligt tidtabell, kan vittna om en underhållssituation som är under all kritik, där samordning av alla som ska ut på spåren för planerat och oplanerat underhåll helt lyser med sin frånvaro, där säkerheten gång på gång får stå tillbaka och där tillgången på resurser för att röja på spåren under de senaste åren har mer än halverats. Detta är en konsekvens av avregleringarna, i det här fallet av dåvarande Banverkets verksamhet, och det är tågresenärerna och alla dem som arbetar på spåren som får betala för det. Vi har sagt att återreglering egentligen är den enda lösningen. Vi ser ju att marknaden inte fungerar, och då måste vi som politiker gå in och ta vårt ansvar. Det är precis det som håller på att hända med SJ och verksamheten på spåren. Jag kan erkänna att det blev en liten felformulering i min fråga, för i grund och botten handlar det inte om att SJ är uppdelat. Det handlar om att SJ:s verksamhet har delats upp på flera aktörer och att det har börjat ställa till problem. Vi har gått från tanken att SJ, Statens järnvägar, skulle vara en samhällsservice, där resenären och uppdraget att knyta ihop landsändarna en gång i tiden faktiskt stod i fokus, till att det enda direktiv som man lämnar ifrån sig som ägare är att det ska vara vinstdrivande. Vi tycker att det är dags att erkänna att det inte fungerar. Jag är säker på att det fanns goda intentioner när vi politiker bytte spår för SJ och gick från ett samhällsansvar till ett vinstkrav. Man trodde på marknadens förmåga att förse resenärer med fungerande tågtrafik. Ministern säger att SJ bedriver en affärsverksamhet och att det inte ska styras med fler politiska krav än att vinsten är drivande. Det tycker jag är ett väldigt passivt sätt att se på ägandet när vi ser att det är en situation som man måste göra någonting åt. Jag vill fråga ministern om han tycker att det fungerar bra i dag och om man han tycker att marknaden har klarat av att se till att tågtrafiken sköts på ett bra sätt. Tycker han att resenärerna står i centrum?

Anf. 21 Peter Norman (M)

Fru talman! Tack för interpellationen! Det är ett jätteviktigt ämne och en jätteviktig fråga för väldigt många. I och med att jag är ansvarig för SJ som bolag men inte för infrastrukturpolitiken måste jag ändå försöka hålla mig till SJ. Jag är ledsen om jag inte kan svara på alla frågor av det skälet. När man lyssnar på interpellanten låter det som att SJ knappt har några passagerare. Men faktum är att fler åker med SJ än någonsin tidigare. Det är 100 000 personer per dag som åker med SJ, och man har ett nöjdhetsindex hos kunderna på 70 procent. Man har naturligtvis ambitionen att det ska öka, men jag tycker ändå inte att det är så dåligt. Det finns berättigade frågor gällande vad som har hänt inom svensk tågtrafik de senaste åren, men vi måste ändå ha i åtanke att de två vintrar vi har haft saknar motstycke under mycket lång tid. Om vi skulle ha en beredskap för att tågen skulle gå med punktlighet under dessa omständigheter skulle tågresandet bli så dyrt att man inte skulle få några passagerare på tågen. Vad gäller punktlighet tycker jag rent allmänt, och det är väl lite frågan hur man ser på företagsamhet, att om man ska få till stånd ett lönsamt och bra företag gäller det att kunderna är nöjda, annars blir det ingen lönsamhet i bolaget. För SJ:s del handlar det om att om kunderna ska vara nöjda och komma tillbaka till SJ, då måste bolaget kunna komma i tid och gå i tid. Men det är inte alltid SJ som ansvarar för att förseningar sker. Det är Trafikverket som inte lyckas röja på banan eller vad det nu kan vara, och det är troligen så att samarbetet mellan SJ och Trafikverket skulle kunna bli bättre. Nu säger inte interpellanten detta, så jag vill inte lägga det i interpellantens mun, men det finns vissa som drömmer sig tillbaka till den tiden då SJ var det enda tågföretaget. Jag minns dock att när jag var yngre än vad jag är i dag så var inte SJ ett älskat företag då heller, utan det kom ett antal klagomål på SJ. Det är möjligt att vissa personer skulle tycka att det vore bra med ett tågtrafikföretag i Sverige och även ett flygbolag i hela världen, men nu är det så att när man åker omkring i världen på flyg så är det olika flygbolag. Det finns möjlighet att köpa biljetter mellan olika flygbolag. Det har vi vant oss vid, och det fungerar bra. Det är, tror jag, mycket en invänjningsfråga och en attitydfråga både hos resenärerna och hos bolag som SJ, Trafikverket och andra för att få detta att fungera bra.

Anf. 22 Marie Nordén (S)

Fru talman! Många väljer SJ, tåget, därför att de vill resa miljövänligt, men många väljer tåget därför att de har inget annat alternativ. De är hänvisade till att åka tåg eller ibland buss om inte tåget går. Vi säger inte att antalet aktörer i sig eller fler aktörer som kör tåg är problemet. Problemet är att man nu bygger upp ett system där SJ kan stå tillbaka och välja bort vissa turer som inte passar, och det kommer att bli trångt på spåren. När man säger att man har ett resenärsperspektiv är man inte riktigt ärlig när man vet att det inte har ställts krav på att det ska finnas ett fungerande biljettsystem där hela sträckan kan bokas. Det krävs inte heller att de nya tågoperatörerna ska vara samordnade så att de har tidtabeller som är anpassade till varandra. Den samordningen görs bara om det finns en vinst att hitta. Det är inte ett sätt att sätta resenären i centrum. Många är nöjda med SJ, och många tycker om att åka tåg. Men vi ser att det inte fungerar när det inte finns ett sammanhållet tågsystem, att tågen på något sätt är ihopkopplade. Det är det viktigaste. Det som oroar många nu är att det är trångt på spåren. Det är en av orsakerna till att det inte fungerade i vintras och vintern innan. Belastningen på tågsträckorna är redan så hög. När fler aktörer kommer in blir det ännu högre belastning. Det är ingen överraskning att vintern kommer, och vi kommer att få snö till hösten igen. SJ har alltid varit ett skämt. Vi har alltid skämtat om att tåget inte går i tid och att vi inte litar på SJ, men vi åker ändå. Det kommer att bli trängre på spåren, och det kommer att bli fler aktörer. Det kommer att ställa till problem. Det beror på att vi inte ställer de riktiga kraven. Vi skulle kunna gå in och styra detta bättre genom att ställa samordningskrav, att se till att aktörerna jobbar tillsammans med ett fungerande tidtabellssystem. Man ska inte bara titta på sin enskilda sträcka. Där kan regeringen ge direktiv till bland annat SJ. Samtrafiken ska hålla i detta. Därifrån jag kommer är det inte lika attraktivt att köra, och där kommer det inte att bli trängre på spåren. Snarare har vi sett att det finns ett mindre och mindre intresse från SJ eller annan tågoperatör att köra. Man ser inte samhällsnyttan. Man tycker inte att det är ett problem att de resenärer som inte kan ta tåget hänvisas till bilen eller flyget. Gång på gång ser vi i norra delen av Sverige hur förutsättningarna förändras, att tågtrafiken prioriteras om, att X 2000 flyttas från jämtlandssträckor till exempelvis kusten i västra Sverige. Vissa nattåg dras in. Man borde vara tydligare som ägare att ställa krav på att det inte bara är vinsten som ska vara central. Det måste ställas andra krav. Jag vet att det inte går att ställa dessa krav på de nya aktörerna, men det går att ställa dessa krav på de aktörer vi äger, SJ, det vill säga ta ansvar. Här borde möjligheten att inte bara ha vinstkrav ses över.

Anf. 23 Peter Norman (M)

Fru talman! Jag måste ändå försöka hålla mig till SJ eftersom det är mitt ansvarsområde, men jag ska göra en liten utvidgning - och hoppas att jag inte hamnar helt fel. Tågordningen - hur det fungerar - är sådan att om tågsträckor inte är lönsamma gör Trafikverket en bedömning om samhällsekonomiska kalkyler talar för att det ska vara tåg i alla fall. Om Trafikverket finner att det ska vara så görs en upphandling på tågsträckorna. Där är SJ en aktör bland andra som kan lägga anbud. Det är, tycker jag, en i huvudsak rimlig ordning. Om vi inte skulle ha ett avkastningskrav på SJ, som innebär att de pengar som satsas i SJ får någon typ av avkastning, hamnar vi i statsstödsproblem med EU:s regler och annat. Det är rimligt att ha de avkastningskrav som finns. Vad vi däremot kan diskutera är att låta avkastningskraven fluktuera över till exempel en konjunkturcykel. Där har vi inlett en diskussion med SJ. Sedan var det frågan om trängseln på spåren. I och med att efterfrågan att åka tåg, delvis beroende på att man vill åka miljövänligt, är i ökande - SJ har 100 000 resenärer varje dag - blir det lätt trångt på spåren. Det finns två vägar ut ur detta. Den ena är att bygga fler spår, till exempel dubbelspår. Men tills det är gjort är den andra vägen att det måste finnas någon typ av ransoneringsmekanism på de spår som finns. Det är inte en rimlig åtgärd att bara lyfta in fler och fler tåg på spåret. Då kommer vi att hamna i flaskhalsar, och vi kommer att få ännu fler tåg som inte kommer i tid. Här är det rimligt att Trafikverket har en ransoneringsmekanism som handlar antingen om priset att trafikera spåren eller att på annat sätt lyckas göra en rimlig avvägning så att vi får rätt antal tåg på spåren. Det är en fråga för Trafikverket.

Anf. 24 Marie Nordén (S)

Fru talman! Det sista ministern sade stämmer, nämligen att det blir problem om vi bara lyfter in fler operatörer på spåren. Det är precis det vi håller på att göra när de sträckor som finns öppnas. Det är inte för att komplettera eller för att skapa ett mer sammanhängande system för tågen. Nu fylls de tider som finns över på spåren. Det kommer att ställa till problem. Det kommer att dröja ett tag innan vi får se effekterna men det kommer att bli problem. Det är positivt att vi börjar ha en diskussion med SJ om vinstkraven över en längre period. Det är bra. Men vi ser att vinst som drivkraft inte per automatik leder till att det blir bättre kvalitet eller att kundnyttan är drivet i verksamheten. Om det hade varit så hade det skett större förändringar. Man vet att man har en trogen kundkrets som faktiskt inte har något annat val än att sätta sig i SJ:s tåg - i tåg, SJ är inte det enda bolag man väljer. Det finns inte så många alternativ. Det är viktigt att se på vad som har hänt under åren, att se på sin roll i vad som har hänt. Det är lätt för oss att vara efterkloka, men hellre det än att inte vara klok alls. Vi ska också erkänna att vi är en del i att dessa förändringar har skett, att det finns en avreglerad situation genom avregleringen av Banverket. Men vi måste också vara en del av lösningen. Det finns ett annat sätt att se på tågtrafiken, ett annat sätt att se på SJ och ett samhällsansvar. Vi vill att fler ska åka tåg, och vi vill att SJ ska ha en viktig roll i detta. Jag är glad att det finns en öppning för en förändring, men jag hade önskat att regeringen kunde gå längre och vara lite mer villig att se över vinstkraven för SJ.

Anf. 25 Peter Norman (M)

Fru talman! Det låter som att jag och interpellanten är hyfsat ense i frågan. Jag är en stor tågoptimist vad gäller framtiden. Jag tror att fler och fler kommer att beakta miljökonsekvenser i sitt resande. Även om man är hänvisad till SJ på vissa sträckor finns ofta alternativ i form av bil, buss eller flyg. Här tror jag att tack vare koldioxidavgifter och förändringar i folks värderingar kommer tåget att bli mer populärt. Tåget är viktigt för att bryta upp andra typer av problem. Om vi i någon mening ska förhindra den fantastiska inflyttningen till Stockholm som påverkar bostadspriser och så vidare är tåget en viktig försörjningslina för att bo någon annanstans och arbeta i Stockholm, runt Mälardalen eller på andra ställen i landet. Jag ser med stor optimism och tillförsikt fram mot tågnäringens utveckling. De 100 000 passagerare som SJ har varje dag är ett tecken på att det här är en näring som om inte blomstrar ändå är väldigt uppskattad av många människor. Jag tror verkligen att den har framtiden för sig. Som interpellanten säger krävs det också bättre samordning, dels mellan tågoperatörerna och Trafikverket, dels mellan tågoperatörerna i sig, för att få biljettsystemet och annat att fungera ännu bättre.

den 14 april

Interpellation

2010/11:322 Resenärsperspektivet i järnvägstrafiken

av Marie Nordén (S)

till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)

Om järnvägstrafik ska kunna vara ett konkurrenskraftigt alternativ till andra transportslag som bil, buss och flyg måste trafiken inte bara vara pålitlig och snabb, utan tågen måste också upplevas som bekväma och servicenivån måste vara tillräckligt hög.

Ett exempel på att resenärerna inte alltid sätts i första rummet är nattågstrafiken mellan Östersund och Stockholm, där SJ haft planer på att ta bort sovvagnarna och hänvisa resenärerna till liggvagnar. Särskilt veckopendlare som betalar relativt mycket för årskort upplever det som en otillräcklig komfort.

Ett problem i sammanhanget är den uppdelning som gjorts av SJ som lett till att verksamheter nu bedrivs i olika bolag, ofta med bristande samordning som följd. Ett annat problem är styrningen av SJ. SJ i dag har enbart ett krav från ägaren, det vill säga staten, på att generera vinst. Inga krav finns när det gäller att ha en välfungerande trafik eller sådant som punktlighet, kvalitet, komfort och service till resenärerna.

Järnvägstrafik fungerar inte som vilken marknad som helst. Den är extremt kapitalintensiv och det finns betydande stordriftsfördelar. Den begränsade kapaciteten på spåren gör att trafikföretagen inte helt själva kan välja var, när eller hur många tåg de ska köra. Dessutom är det bara på en mindre del av järnvägsnätet i Sverige som det är privatekonomiskt lönsamt att bedriva trafik. Sammantaget gör det att marknadsmekanismer inte kommer att säkerställa en välfungerande tågtrafik. Det är ett politiskt ansvar att se till att tågtrafiken fungerar på ett bra sätt i hela landet.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga om ministern avser att ta några initiativ till att studera effekterna av uppdelningen av SJ i olika bolag.

Avser ministern att ta initiativ till att se över vinstkravet på SJ och komplettera med andra ägarkrav när det gäller att driva tågtrafik av hög kvalitet, avseende sådant som punktlighet, komfort och service till resenärerna?