den 
25 januari 
 
Interpellation 
 
2010/11:154 
Remitteringar 
 
av Jonas Sjöstedt 
(V) 
 
till statsrådet Gunilla Carlsson (M) 
 
<a name="Temp"></a>Remitteringar får allt större betydelse för många 
utvecklingsländer. Enligt Världsbanken skedde remitteringar till ett värde av 
mer än 300 miljarder dollar 2009. Det är mer än dubbelt så mycket som det 
globala biståndet. För många utvecklingsländer, exempelvis Filippinerna, 
El Salvador eller Kap Verdeöarna, har de pengar som strömmar in från dem 
som har utvandrat avgörande ekonomisk betydelse. Oftast handlar det om stöd 
till familjemedlemmar, ibland om mer regelrätta investeringar. 
 
Trots remitteringarnas stora betydelse för 
utveckling så är kunskapen om dem begränsad. Det gäller inte minst i Sverige 
där det saknas såväl forskning som tillförlitlig statistik. Men det är väl känt 
att många av dem som sänder pengar har svårt att hitta säkra och billiga 
kanaler för detta. Företag som Western Union kan ta så mycket som 20 procent av 
beloppet i avgift för en överföring. Det är närmast ockerpriser på en tjänst 
som ofta används av personer med knappa ekonomiska resurser. Därför vänder sig 
många till informella nätverk där det saknas kontroll och rättss<a name="PassTempLäge"></a>äkerhet men där avgifterna kan vara lägre. 
 
Från samhällets sida bör det finnas ett intresse 
att se till att personer kan sända pengar på ett sätt som är säkert, billigt 
och möjligt att få insyn i för myndigheter. Trots detta görs mycket lite på 
området. Man kan jämföra med länder som Storbritannien och Norge där 
myndigheter aktivt ger information och vägledning för att informera om billiga 
och säkra alternativ för remitteringar. 
 
Med anledning av ovanstående frågar jag statsrådet: 
 
Vad avser statsrådet att göra för att öka kunskapen 
om remitteringar från Sverige och stimulera användandet av säkra, billiga och legala 
vägar för transfereringar?

Interpellation 2010/11:154 av Sjöstedt, Jonas (V) Remitteringar

Video


Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig om vad jag gör för att öka kunskapen om remitteringar från Sverige och stimulera användandet av säkra, billiga och legala vägar för transfereringar.
Jag anser att remitteringar utgör ett viktigt bidrag till utveckling och fattigdomsbekämpning. Den internationella forskningen inom området, som nu börjar bli omfattande, ger ett tydligt stöd för detta. Denna bild bekräftas också av vad vi ser i svenska samarbetsländer, där remitteringar i flertalet fall får allt större betydelse för individers och i förlängningen samhällens utveckling.
Den internationella kunskapen kring remitteringar har ökat, men också öppnat för fler frågor. Ur ett svenskt perspektiv behöver vi bli bättre på att ta till oss den kunskap som finns i andra länder och tolka och omsätta internationell forskning inom området. Vi behöver också veta mer om kopplingarna mellan det vi gör inom utvecklingssamarbetet och remitteringar.
Regeringen har redan tagit inledande steg för att öka kunskapen om remitteringar, internationellt och i Sverige.
Sverige, genom Sida, tillsammans med andra givare finansierar en omfattande studie om migration, remitteringar och utveckling i Afrika som just nu genomförs av Världsbanken i samarbete med en rad afrikanska forskningsinstitutioner. Studien förväntas generera viktig kunskap om omfattning och villkor för migrations- och remitteringsströmmar på kontinenten.
Regeringen, genom UD, har också finansierat ett antal studier om remitteringar från Sverige. Under förra året genomfördes en fallstudie om remitteringar till Irak som genererade viktig kunskap om vem som skickar, i vilket syfte, vad som påverkar belopp och vilka transfereringskanaler som används.
Denna studie har följts upp av en nyligen genomförd studie, också finansierad av UD, om remitteringar från Sverige utförd av Global Utmaning och Institutet för Framtidsstudier. Studien tar ett bredare grepp genom att med utgångspunkt i SCB:s årliga undersökning om hushållens ekonomi titta på demografiska faktorer och remitteringar.
I anslutning till lanseringen genomfördes också ett välbesökt seminarium med inbjudna remitteringsforskare från Spanien och Norge.
Remitteringsfrågan behandlas också i regeringens pågående SOU-utredning om cirkulär migration och utveckling. Det betänkande som kommer att lämnas till regeringen i mars kommer att innehålla ett antal förslag på vad regeringen kan göra för att förbättra förutsättningarna för remitteringar från Sverige.



Herr talman! Jag tackar statsrådet Gunilla Carlsson för svaret på interpellationen om remitteringar.
De pengar som sänds av invandrare i olika länder tillbaka till deras hemländer och familjer, som ibland finns i hemlandet och ibland på flykt i andra länder, är i dag en viktig motor för utveckling i stora delar av världen. För en del nationer är pengarna livsavgörande för att man ska kunna klara sin ekonomi.
För oss som vänsterpartister är det viktigt att se att remitteringar aldrig kan ersätta bistånd. Det är inte konstigare att man hjälper varandra inom familjen när man är flykting eller invandrare än att vi gör det i våra familjer mellan barn och föräldrar eller mellan föräldrar och barn. Samtidigt som remitteringar är ett viktigt utvecklingsverktyg kan de aldrig bli någonting som blir substitut för en väl avvägd biståndspolitik.
Många personer som bor i Sverige och som vill hjälpa anhöriga i andra länder möter stora problem. De kostnader som företagen tar för att skicka över pengar är mycket stora. Det handlar ofta om personer med låga inkomster. De skickar ofta ganska små summor. Ibland får man nästan beteckna de avgifter som tas ut av de internationella företag som transfererar pengar som något slags ocker. De som inte vill använda dessa tjänster hänvisas till informella nätverk som rör sig utanför de gängse kanalerna. De är både rättsosäkra och någonting som vi kanske skulle vilja undvika därför att vi vill ha kontroll på de transaktioner som sker internationellt av olika skäl.
Jag menar att vi i Sverige har gjort för lite på området. Om man ser på den statistik som finns i Sverige är den ganska ungefärlig och inte speciellt grundlig. Det saknas helt enkelt kunskaper om remitteringarna från Sverige till andra länder och deras betydelse. Här skulle mycket kunna göras utöver det som ministern har redogjort för.
Man kan göra mycket mer. Man kan forska, och man kan upprätta statistik. Men framför allt är det viktigt att bidra till att sänka kostnaderna och skapa rättssäkerhet för dem som väljer att skicka pengar till anhöriga i andra länder. Det skulle vara en stor, konkret insats för att hjälpa dessa människor och deras familjer och även i slutändan utveckling i andra delar av världen.
Här menar jag att regeringen i grunden har varit alltför passiv. Man skulle kunna överväga och genomföra två saker med ganska kort varsel. Den första är att aktivt informera människor. Det gör man exempelvis i Storbritannien, där det finns en speciell hemsida man kan gå in på för att se hur man skickar pengar, vad det kostar på olika ställen, vad som rekommenderas och så vidare. Det är en relativt enkel åtgärd.
Jag menar att man också kan och bör gå längre än så. Man bör överväga att införa en sorts maximiavgift. Är det rimligt att man tar så mycket betalt för att skicka lite pengar till sina föräldrar, sitt syskon eller sin kusin i en annan del av världen? Precis som man kan reglera avgifter på banktransaktioner i andra sammanhang i Sverige och i den europeiska unionen skulle man kunna sätta en sorts tak på den kostnad man får ta ut av den som skickar pengar något annanstans. Det kan till exempel vara i form av en procentsats på det belopp som skickas.
Jag uppskattar det som ministern hävdar i svaret på interpellationen. Jag tycker att det är fullt av goda intentioner, men jag saknar lite grann förslag på konkreta åtgärder.
Min fråga till statsrådet är: Är regeringen beredd att verka i denna riktning och utöka informationsinsatserna direkt mot de berörda och att överväga att införa någon sorts maximigräns på de avgifter som företag som är verksamma i Sverige tar ut för att man ska få transferera pengar?



Herr talman! Tack för att vi får möjlighet att diskutera remitteringar, som har en så stor betydelse, precis som Jonas Sjöstedt sade! Också jag tycker att det är viktigt att slå fast att detta inte är biståndsfinansiering. Det är ett viktigt flöde för många människor i utvecklingsländerna som vi måste veta mer om och förstå bättre.
Jag tror också att det är viktigt att vi i Sverige känner stolthet över hur vi bidrar till en global utveckling. Tack vare att vi har en generös flykting- och invandringspolitik är det många människor som kommer hit och bosätter sig. De ska ha arbete och möjligheter att bidra inte bara till sin egen försörjning utan också kunna känna omsorgen om sin familj som kanske finns långt borta. Sverige uppfattas många gånger ha en stor egen global omsorg utifrån klimatengagemang, biståndsnivåer, migrationspolitik och så vidare. Det här hänger ihop. Det är därför utmaningen för biståndet nu blir viktig eftersom det är en del i en helhet. Biståndsfinansiering skulle kanske kunna hjälpa till att lösa ett av de problem som Jonas Sjöstedt tar upp.
Jag är glad att Global Utmaning och Institutet för Framtidsstudier hade det här seminariet. Det har verkligen satt lite fart på debatten. Det var avsikten med att vi finansierade den här frågan. Vi behöver veta mer.
Herr talman! Att jag i dag väljer att inte komma med konkreta förslag beror på att den SOU som vi tror ska presenteras i mars om just cirkulär migration och utveckling förhoppningsvis kommer att på ett gediget sätt ha jobbat igenom ytterligare förslag förutom dem som Jonas Sjöstedt tar upp.
Det finns mycket goda erfarenheter vad gäller kunskap om remitteringar som Storbritannien kan sporra oss med. Jag tar verkligen med mig det hem. Jag kan också lova att jag ska tala med finansmarknadsminister Peter Norman om transaktionskostnaderna, bristen på transparens och möjligheten att känna sig säker med de transfereringar som görs. Det här är dock lite av en konkurrensfråga. Det är ett fåtal aktörer som tar ut de priser de själva sätter. Det är inte alltid vi kan påverka detta.
En sak som utvecklingsländerna kanske kan lära oss är att ha banken i mobilen lite mer. Genom biståndet kan vi möjligtvis titta lite grann på nya tekniska lösningar tack vare den nya informationsteknologin. Vi kan se hur många länder i Afrika nu utvecklar nya typer av banksystem. Där genomför man finansiella transaktioner med mycket minskade transaktionskostnaderna som också konsumenter i Sverige skulle kunna ha nytta av.
Jag är väldigt tacksam för den här interpellationen. Den ger oss anledning att återkomma, men jag vill då återkomma med mer av konkreta förslag och initiativ efter att denna SOU är färdigberedd.



Herr talman! Jag tackar statsrådet för det här svaret. Jag tycker att det pekar åt rätt håll även om vi väntar på de skarpa förslag som ska komma. Jag tycker att kostnadsfrågan är en huvudsak. Om man inte gör någonting åt de stora kostnader som läggs på dem som remitterar pengar kommer man inte att kunna åtgärda huvudproblemet. Då kommer många grupper av medborgare som har kommit till Sverige att vara hänvisade till de här informella nätverken med de nackdelar som det har på olika sätt. Jag hoppas att det blir en del av de förslag som kommer att läggas fram.
Jag har svårt att se vad som skulle hindra att man reglerar den monopolställning som vissa företag faktiskt har på det här området och pressar deras kostnader. Vi ingriper och sätter gränser för bankernas verksamhet av många andra skäl och på många andra sätt, både nationellt och i Europeiska unionen. Jag tycker att det vore rimligt att göra det. Internationella jämförelser visar att det är dyrt att remittera från Sverige jämfört med andra länder. Det pekar på att man måste göra någonting åt detta.
Jag tycker också att det är intressant med nya tekniska lösningar. Frågan är om man ska använda biståndsmedel till det eller inte. Man kan diskutera vad biståndet ska gå till. Det är en större debatt som vi har anledning att återkomma till.
Något som oroar mig är att trots regeringens goda intentioner har egentligen ganska lite hänt. Jag gick tillbaka och tittade på hur regeringen har uttalat sig i frågan tidigare år. I mars 2008 säger regeringen att man kommer att verka aktivt för säkrare och billigare remitteringar. Det är bra, men man måste säga att under de här tre åren har egentligen ingenting hänt. Vi har haft några studier, men ingenting har hänt. Jag hoppas att vi inte står här 2014, om tre år, och konstaterar att vi tycker att det är ett viktigt område, att vi ska titta lite närmare på det men att ingenting har hänt.
De kostnader som folk betalar uppgår till hundratals miljoner kronor i Sverige. Det är pengar som kan gå direkt till utveckling. Det skulle sannolikt sändas ännu mer pengar om man kunde göra det till en rimlig kostnad.
Sedan finns det ett område som jag tycker är intressant. Det handlar om huruvida man kan samordna de resurser som remitteringar tillför i form av investeringar i olika regioner och biståndsmedel på olika sätt för att få någon sorts synergieffekter. Det kanske man också kan titta närmare på.



Herr talman! När det gäller den sista noteringen tror jag att det är viktigt att vi funderar lite grann på hur remitteringar kan göra nytta långsiktigt i mottagarländerna. Det är inte primärt ett svenskt ansvar. Många använder det till föda för dagen, till investeringar i sina barns skola eller till att spara en liten peng. Det gäller att möjliggöra att de här pengarna kan få ytterligare ökad användning på ett bra sätt och att se sambanden mellan remitteringar och utveckling. Jag är helt övertygad om att Jonas Sjöstedt har rätt när han säger att det finns mer att göra i denna del. Det handlar bland annat om att göra det lättare för dem som tar emot remitteringar att kunna investera i företag och jobbskapande eller spara pengar för sin ålderdom. Det här är kunskap som vi behöver ta till oss mer. Det är därför jag har uppehållit mig väldigt mycket vid behovet av att veta mer innan vi går vidare.
Herr talman! Det är precis så här som riksdagen ska jaga på regeringen. Det stämmer precis att år 2008, när vi antog nya utmaningar i politiken för global utveckling, sade vi att detta var en av de saker vi ville bli utvärderade på. Jag tycker inte att vi har återkommit tillräckligt väl i konkreta handlingar för att göra någonting åt transaktionskostnaderna, säkerheten och tillgängligheten till bra betaltjänster.
Att sätta en maximiavgift skulle möjligtvis kunna innebära att det blir ännu mer osäkra transaktioner eftersom de aktörer som i dag verkar öppet då kanske väljer att inte längre fortsätta att tillhandahålla tjänsterna. Det låter effektivt, klatschigt och bra, men jag kan inte här i dag säga att jag tror att det är den mest framkomliga vägen. Jag tror mer på kunskap, opinionspåverkan och möjligheter att jämföra. Tack vare Europeiska unionen kan Sverige öppnas för smartare, bättre och säkrare transfereringar till utvecklingsländerna. Det kan bland annat byggas på de kunskaper om detta som man nu har i UK.
Herr talman! Jag tackar för frågorna och tycker att de är mycket relevanta.



Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tycker att det är fullt relevant att ta upp detta med en sorts tak för avgiften, till exempel satt i procent. Det är ingen stor kostnad för ett företag som Western Union att transferera de här pengarna. De har kontor över hela världen. Jag menar att om man kan skumma 15 procent på en transaktion är det att jämföra med en sorts ocker när det gäller lån. Man utnyttjar utsatta människors situation, att de är desperata och vill skicka hem pengar till sina familjer, för att betala någons utbildning, bygga ett hus eller vad det nu kan vara.
Jag vill verkligen understryka hur viktigt jag tycker att det här är. Jag tycker inte heller att Sverige kan ta åt sig så mycket av äran för detta. Visst bidrar det här till global utveckling, men man ska veta att det här inte är statens pengar. Det är privatpersoners pengar som de har arbetat ihop, ofta med ganska dåligt betalt, i det svenska samhället. De har dessutom bidragit till det svenska biståndet genom att betala skatt under tiden som de har dragit in de här pengarna. Jag tycker att det är ett sätt att visa att man bryr sig om rättssäkerheten också för dem som kanske inte alltid står högst upp på statusstegen i det svenska samhället. De har rätt till rättssäkerhet och låga avgifter när de väljer att hjälpa sin familj oavsett var familjen bor någonstans.
Vi i Vänsterpartiet ser fram emot att få de förslag som kommer i mars. Om de inte går tillräckligt långt lovar vi att försöka bidra med egna idéer så att vi får billigare och säkrare möjligheter till remitteringar för dem som använder det i Sverige.



Herr talman! Jag avvaktar med förväntan den utredning som heter Cirkulär migration och utveckling för att se vilka konkreta och genomförbara förslag vi kan få. Jag kan konstatera att många av de transaktionskostnader och osäkerhetsmoment som många av våra nya svenskar finner när de vill visa omsorg om sina släktingar och anförvanter i många av utvecklingsländerna bottnar i att det saknas konkurrens när man ska föra över pengar. Vi har brustit och inte kunnat hjälpa till att ge en objektiv prisjämförelse. Jag vill också uppmana aktörerna att ta ett ökat ansvar.
Herr talman! Jag har medgivit att det finns mer att göra på det här området. Det är ett ansvar för regeringen. Vi får anledning att inte bara titta på den utredning som kommer utan också på hur vi hanterar politiken för global utvecklingen. Även om man kanske inte ska finansiera framväxten av ny teknik är jag rätt säker på att det finns en god anledning för biståndet att börja använda och bejaka den nya tekniken eftersom biståndsflödena också är rätt omfattande. Det kommer också att underlätta om vi kan ha bättre och säkrare transfereringar med mer transparens och bättre möjligheter att följa dem. Här, herr talman, har vi i de afrikanska länderna sett hur man hittar nya vägar som minskar transaktionskostnaderna och gör det lättare för konsumenterna att jämföra och också gör det lättare och billigare att hantera sina egna medel.
