den 6 
februari 
 
Interpellation 2005/06:239 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister 
Pär Nuder (s) 
 
Reglerna för flyttskatt i Sverige 
och inom EU 
 
<a name="Temp"></a>Sverige bryter mot EG-rätten genom att medge 
uppskov vid beskattning av kapitalvinst vid försäljning av fastighet eller 
bostadsrätt enbart vid transaktioner inom Sverige. Det har EU-kommissionen 
slagit fast. Att nuvarande ordning strider mot EU/EES-avtalet med dess regler 
om fri rörlighet medger även den svenska regeringen. Regelbrottet består i att 
dagens skatteregel endast gäller om ersättningsbostaden finns i Sverige, inte 
om den är belägen i ett annat EU/EES-land (Norge är det viktigaste EES-landet i 
sammanhanget). Sverige behandlar därmed fastighetstransaktioner som sker inom 
Sverige på ett annat sätt än om transaktionen är gränsöverskridande och 
involverar ett annat EU/EES-land. Det svenska regelverket strider därmed mot 
grundläggande EU-regler om icke-diskriminering och fri rörlighet. 
 
EU-kommissionen 
kräver följaktligen att Sverige nu ändrar sin lagstiftning, och @ hoppas jag @- 
på så sätt att regeringen tillåter uppskov med beskattningen av reavinsten vid 
försäljning av permanentbostad även när den nyköpta bostaden ligger i annat 
EU/EES-land. 
 
Ett 
första knippe frågor gäller vad som är den nuvarande regeringens politik i 
sakfrågan, och vilka möjligheter regeringen har prövat, eller prövar, för att 
nå någon form av underhandsöverenskommelse med kommissionen, och som 
tillfredsställer EU-kraven. EU-kommissionens första framställning gjordes redan 
år 2004 och det har funnits tid att analysera alternativen, även med 
kommissionen, samt att förhandla om en anpassning av de svenska 
uppskovsreglerna till EG-rätten. 
 
Regeringens 
handlingsalternativ är: 
 
1.   att tillåta uppskov även när den 
nya bostaden ligger i annat EU/EES-land; 
 
2.   att slopa rätten till uppskov för 
alla fastighetstransaktioner; 
 
3.   att ingå en kompromiss. 
 
En 
kompromissmöjlighet är att den som sålt sin fastighet i Sverige och köpt en 
ersättningsbostad i ett annat EU-land, för att få behålla uppskovet med reavinstskatten 
en gång per år sänder in ett intyg (till exempel med utdrag ur det aktuella 
EU-landets fastighetsregister, eller motsvarande typ av intyg) till de svenska 
skattemyndigheterna, som visar att hon eller han har kvar ersättningsbostaden. 
Det är naturligtvis inget vattentätt förslag ur till exempel fiskal synpunkt, 
men det är ett betydligt bättre alternativ än att slopa den uppskovsrätt som vi 
i dag har och som Sveriges innevånare och bostadsmarknad är anpassade till. 
 
Dock, 
regeringens överväganden av olika handlingsalternativ och konsekvenser är 
dåligt redovisade och föga debatterade, bland annat på grund av 
sekretessbeläggning av en skriftväxling med EU-kommissionen. Varken väljarna, skattebetalarna 
eller riksdagen får reda på något ännu, trots att frågan naturligtvis har ett 
stort allmänintresse. 
 
Om 
det är så att regeringen tänker avskaffa uppskovsrätten @ vilket Folkpartiet 
liberalerna är emot @ skulle priset på fastigheter och bostadsrätter i ett slag 
falla vid offentliggörandet av ett sådant regeringsförslag. Detta @ i sin tur @ 
skulle drabba ett stort antal privatpersoners och hushålls ekonomi på ett 
fullkomligt oplanerat sätt: det minskar i ett slag värdet av deras bostad som 
sannolikt är deras viktigaste tillgång, det ökar deras boendekostnader samt 
deras ekonomiska exponering och risktagande. Just beträffande bostaden är det 
särskilt viktigt med fasta spelregler för hushåll och individer. 
 
Vid 
ett regeringsförslag om avskaffad uppskovsrätt skulle ägarna till bostäderna få 
kravet på sig att skaffa fram pengar till en omedelbar 
reavinstskatteinbetalning ur egen ficka om det alls är möjligt, eller så skulle 
de tvingas öka upplåningen på sin bostad @ som dock samtidigt faller i värde. 
Hushållen får därmed ökade boendekostnader, om möjligheten till ökad upplåning 
nu alls skulle erbjudas dem av banken. 
 
Bankers 
och kreditinstituts exponering skulle öka, vilket inte bara får dem att kräva 
ytterligare säkerheter, utan även högre räntor om deras totala kreditförluster 
ökar. 
 
Den 
känsliga och potentiellt stora påverkan på priser och räntor för bostäder är 
sannolikt en viktig förklaring till regeringssekretessen, liksom den negativa 
effekten för kreditinstituten. 
 
Att 
regeringen har valt att hemligstämpla delar av sitt svar till EU i frågan tyder 
dessvärre på att regeringen primärt tänker sig alternativ 2, det vill säga att 
helt avskaffa uppskovsrätten. 
 
Ett 
förslag om omedelbar beskattning av reavinsten och borttagen uppskovsrätt har 
andra potentiellt negativa samhällsekonomiska verkningar förutom dem som jag 
redan nämnt, nämligen att det fungerar som en ny skatt på att flytta. Därmed 
minskar ett sådant förslag flexibiliteten på bostadsmarknaden och @ 
följaktligen @ även på arbetsmarknaden. Beslutet i fråga om flyttskatt kan även 
i viss mån påverka flyttningsmönstret till och från Sverige. 
 
I 
alla händelser bör frågan nu diskuteras mera allmänt. Ett regeringsförslag bör 
inte komma som en blixt från en klar himmel utan bör föregås av en informerad 
offentlig debatt. Riksdagen kan inte ställas inför ett fullbordat faktum. 
 
Vi 
kan inte ha en situation att EU-kommissionen vet mera om regeringens bedömning 
av framtid och konsekvenser i fråga om miljoner svenskars bostad än de svenska 
medborgare som skulle drabbas. Inte heller att kommissionen vet mer i sakfrågan 
än hela riksdagen, som har beskattningsmakten. Alternativen måste diskuteras 
öppet med ett fullt deltagande av regeringen. Kommer ett regeringsförslag före 
valet? Väljarna har rätt att få veta före valdagen! 
 
Avslutningsvis 
något i sekretessfrågan: En dom i Kammarrätten i Göteborg (mål nr 5833-05) 
avslog den 12 januari ett överklagande av sekretessbeslutet. 
Kammarrättsassessorn Axel Hanson anförde dock en skiljaktig mening: "De 
sekretessbelagda uppgifterna avser bland annat regeringens överväganden av 
olika handlingsalternativ och en analys av konsekvenserna av alternativen. Det 
kan visserligen tänkas att ett offentliggörande av dessa överväganden skulle 
påverka vissa förhållanden i landet, exempelvis priserna på bostadsmarknaden. 
Varje sådan effekt bör emellertid inte vara tillräcklig för att sekretess skall 
gälla. En effekt måste enligt min mening vara av viss dignitet för att det 
skall anses att den 'skadar landet' såsom det anges i kapitlet 1 
sekretesslagen." Beslutet är nu överklagat till Regeringsrätten. Står regeringen 
fast vid sitt krav på utrikessekretess? 
 
Frågor: 
 
Vad 
avser statsrådet att göra för att lösa frågan om de svenska uppskovsreglernas 
bristande överensstämmelse med EG-rätten? 
 
När 
kommer ett regeringsförslag till lösning att presenteras? 
 
Vilka 
åtgärder avser statsrådet att vidta för at<a name="PassTempLäge"></a>t möjliggöra 
en informerad offentlig debatt? 
 
Vad 
avser statsrådet att göra för att involvera och samråda med riksdagen i denna 
fråga?

Interpellation 2005/06:239 av Hamilton, Carl B (fp) Reglerna för flyttskatt i Sverige och inom EU

Video


Herr talman! Carl B Hamilton har frågat mig vad jag avser att göra för att lösa frågan om de svenska uppskovsreglernas bristande överensstämmelse med EG-rätten och när ett regeringsförslag till lösning kommer att presenteras. Carl B Hamilton har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att möjliggöra en informerad offentlig debatt och för att involvera och samråda med riksdagen i denna fråga.
EU-kommissionen har beslutat stämma Sverige inför EG-domstolen när det gäller reglerna om uppskovsavdrag. Reglerna gäller i samband med försäljning av permanentbostäder och innebär en möjlighet att under vissa förutsättningar skjuta upp beskattningen av kapitalvinsten när den återinvesteras i en annan bostad. 
Jag har vid flera tillfällen offentligt kommenterat kommissionens beslut att stämma Sverige i den här frågan. Jag har då sagt att möjligheten till uppskov är en naturlig del av det svenska skattesystemet och att det därför inte är aktuellt att avskaffa uppskovsavdragsreglerna. Det är också viktigt att framhålla att kommissionen inte ifrågasätter reglerna i sig utan den begränsning de innebär genom kraven på att den så kallade ursprungsbostaden respektive ersättningsbostaden måste ligga i Sverige. Inom Finansdepartementet pågår ett arbete med att titta på hur reglerna ska kunna utformas i framtiden, men jag kan inte i dag säga när vi kan presentera ett förslag om hur reglerna ska kunna förändras. Förslaget kommer dock att offentliggöras och remitteras på vanligt sätt, och då har naturligtvis även riksdagen möjlighet att ta del av det.



Herr talman! Jag tycker att det var ett välkommet EU-liberalt besked, att uppskovsrätten i Sverige kommer att vara kvar. Det är ju en nyhet. Det är möjligt att finansministern har sagt det offentligt vid något illa besökt partimöte eller något annat, men det är inte många som har hört det, inte medierna i alla fall, inte jag och inte många av dem som jag har frågat om saken heller. Det är som sagt ett välkommet EU-liberalt besked i dag.
Samtidigt som finansministern säger att det inte är aktuellt att avskaffa uppskovsavdragsreglerna är EU-kommissionens invändning att det har varit ett olikformigt utfört regelverk i Sverige kontra EU. Då är logiken i finansministerns besked att svenskar som köper sin ersättningsbostad i ett annat EU-land kommer att få uppskovsrätt även vid de transaktionerna. Har man sagt a följer logiskt b, i detta fall att denna rätt är utvidgad till hela Europeiska unionen.
Det som då ligger framför oss är två möjligheter. Den ena är att det här ska genomföras genom att EU-kommissionen stämmer Sverige, och det andra är att Sverige dessförinnan kommer med en kompromiss. Blir Sverige stämt förlorar vi ju kontrollen över den fortsatta hanteringen, medan vi däremot om vi gör en underhandsuppgörelse kan undvika det och förhoppningsvis få en utformning som bättre passar Sverige.
Vid skatteutskottets utfrågning häromdagen av statssekreterare Magdalena Andersson gav hon beskedet att några underhandskontakter inte pågick och inte hade pågått heller. Därför förefaller stämningsrisken att vara överhängande. Därmed är frågan när detta kompromissförslag, eller vad det är som Finansdepartementet bereder, presenteras. Det kan inte vara många månader kvar, kanske bara veckor, innan kommissionen går från ord till handling.
Då är min fråga: Kan finansministern garantera att det inte går till en stämning?
Nästa fråga är hur den kompromiss som jag utgår från att finansministern undersöker kommer att se ut. Jag har i min interpellation angett den lösning som jag har förstått att kommissionen också har varit inne på, nämligen att en svensk som flyttar utomlands får skicka in ett intyg varje år på att man har kvar sin ersättningsbostad i det andra EU-landet eller EES-landet.
Då är min fråga till finansministern om det här är en lösning som han tycker ligger i rätt riktning, eller för att uttrycka sig mer precist: Kan finansministern garantera att den lösning som jag skisserat i interpellationen inte blir av?



Herr talman! Jag lyssnade på vice statsminister Bosse Ringholm när han kommenterade detta i samband med en frågestund. Jag fick ändå intrycket att regeringen avsåg att behålla flytträtten men att det var problem. Då uttryckte Bosse Ringholm en viss tvekan till om de övriga EU-länderna kunde hålla Sverige informerat om beskattningen i respektive land så att inte den uppskjutna reavinstskatten försvann i intet när man flyttade utomlands.
Jag hade redan då vissa svårigheter att följa hans resonemang. Det handlar i hög grad om kommunikationen med de svenskar som flyttar. Precis som Carl B Hamilton säger är framskjuten beskattning ingen nyhet. Den finns beträffande aktieslag som läggs ihop. Där frågar Skatteverket varje år huruvida man har kvar de aktierna. Har man kvar dem skjuts skatten framåt ytterligare i tiden. Har man dem inte kvar sker beskattning. 
Det gäller även utländska aktier. Jag har själv sedan min Pharmaciatid varit med om ganska många sådana övningar. Det ligger nu i det utländska företaget Pfizer. Man får en förfrågan om man fortfarande innehar Pfizeraktierna.
När det gäller svenskar som har köpt permanentbostad utomlands och ska ha framskjuten beskattning ställs den frågan. Blir det ett jakande besked att bostaden är kvar skjuts skatten fram ytterligare. Uteblivet eller nekande svar innebär att skatten ska utlösas.
Jag har svårt att förstå att regeringen upplever detta som en så svår fråga. Ligger däri att man vill undvika att ge den så kallade förmånen till personer som köper en permanentbostad i ett annat EU-land och bor där ett antal år? Det vore intressant att höra finansministern utveckla bevekelsegrunderna till varför det ska vara så svårt.



Herr talman! Nej, det var inte vid något illa besökt partimöte som jag berättade om regeringens position i frågan. Det var i ett svar till Sveriges riksdag den 21 december. Om Carl B Hamilton hade tagit del av det svar som jag gav till Lennart Hedquists partikamrat Marietta de Pourbaix-Lundin hade han läst följande: 
Möjligheten till uppskov är en naturlig del av det svenska skattesystemet. Det är därför inte aktuellt att avskaffa uppskovsavdragsreglerna. Hur reglerna ska utformas återstår att se.
Det var en icke-nyhet jag levererade i dag.
Det är riksdagen som beslutar om förändringar i beskattningen. Det gäller generellt, och det gäller även i det här fallet. I den mån regeringen kommer fram till att förändringar i det avseendet liksom i andra avseenden behöver göras, kommer det självklart att underställas riksdagen. Det kommer förmodligen att föregås av någon form av remissomgång där det blir allmänt känt vad regeringens position är.
Precis som jag sade i mitt interpellationssvar är jag för dagen inte beredd att närmare utveckla den frågan, annat än det mycket tydliga besked jag kan ge till Sveriges villaägare och andra intresserade, nämligen att uppskovsreglerna vid förvärv av fastighet blir kvar - med andra ord om det blir en socialdemokratisk regering. Jag ska återkomma till det sistnämnda i min andra replik.
Sedan var det en fråga om beslut om stämning, vilka garantier jag kan ge och så vidare. Det är en fråga för EU-kommissionen att ta ställning till. Man har beslutat att stämma Sverige, men man har dock inte verkställt beslutet. Jag hoppas och tror att vi ska undvika att man verkställer beslutet.



Herr talman! Riktigt så enkelt är det inte. Det är i och för sig riktigt att det är en fråga för kommissionen att besluta. Naturligtvis. Men Sverige har tjatat sig till att få behålla underhandskontakter för att förskjuta tidpunkten för stämningen - förmodar jag att syftet är - och för att lägga fram ett eget kompromissförslag. Förr eller senare har timglaset runnit ut. Det är en viktig fråga om finansministern kan garantera att frågan inte går till stämning utan att det dessförinnan blir en överenskommelse om en kompromiss, uppgörelse, baserat på ett svenskt förslag med kommissionen.
Sedan är frågan hur kompromissen kommer att se ut. Jag har i min interpellation skisserat på ett system som jag vet att kommissionen har diskuterat internt. Det är tråkigt att behöva tjata, men jag får inga svar. Min fråga är än en gång till finansministern: Är modellen att den som köper en ersättningsbostad i ett annat EU-land till exempel en gång om året får visa att han eller hon har behållit ersättningsbostaden tänkbar? Eller vill herr finansminister avvisa den modellen helt och hållet, entydigt, redan i dag? Det är en fråga. 
Har finansministern ambitionen att undvika stämning genom att med hjälp av raska fötter försöka få fram kompromissen? Det kan inte vara en okänd materia som kräver stort utredningsarbete. Frågan aktualiserades redan år 2004. Så långsam är man inte på Finansdepartementet i välkända skattefrågor. Åtminstone var det så på den borgerliga tiden, men det är möjligt att det har blivit snigelfart nu för tiden med en ny finansminister. Vad vet jag?
Det som gjorde mig extra bekymrad var utfrågningen med statssekreterare Magdalena Andersson. Hon kunde inte ge något besked över huvud taget i frågan, varken om inriktning, tidtabell, ambitioner eller avslut. Därför, herr finansminister, varsågod. Kom fram. Visa korten. Besvara frågorna.



Herr talman! Det vore av värde att Pär Nuder utvecklar om Sverige har några invändningar i sak mot att ge svenskar som köper permanentbostad i annat EU-land samma uppskovsmöjlighet som när man köper inom Sverige. Det är grundfrågan. Ska det skapas en modell som hindrar detta? Det kommer att bli svårt. Görs det torde det bli en stämning.
Enligt min uppfattning är det alldeles uppenbart att det går att söka sig en praktisk lösning på problemet eftersom vi har löst det på motsvarande sätt med andra saker än bostäder, till exempel aktier. Därför har jag problem med att se svårigheterna i detta. Det vore av värde om finansministern inte bara kan ge besked om att flytträtten ska fortsätta att gälla inom Sverige - det ska uppenbarligen till varje pris ske - men att han också utvecklar huruvida han ser några principiella skäl till att inte utsträcka rätten på det sätt som EU-kommissionen vill.



Herr talman! På sätt och vis är det bra att jag ännu en gång - inte bara i det frågesvar som Carl B Hamilton uppenbarligen inte hade tagit del av före jul - får utveckla att det inte är aktuellt för en socialdemokratisk regering att avskaffa uppskovsrätten. Den blir kvar med en socialdemokratisk regering före valet, och den blir kvar efter valet. Precis som jag sade pågår ett arbete inom Finansdepartementet om hur uppskovsrättsreglerna ska utformas för att överensstämma med EG-rätten. När det arbetet är klart kommer jag att på lämpligt sätt redovisa det för både offentligheten och riksdagen.
Carl B Hamilton och Lennart Hedquist kan inte ge samma garanti som jag kan, nämligen att uppskovsrätten blir kvar i den händelse det blir en borgerlig regering. Er partner i den så kallade alliansen, Kristdemokraterna, vill halvera uppskovsrätten.
Det vore välgörande för dem som har varit oroliga kring den här processen med att uppskovsrätten skulle förändras om ni nu kunde garantera, om - från mina utgångspunkter - olyckan skulle vara framme och det blir en borgerlig regering, att uppskovsreglerna inte kommer att avskaffas och inte heller halveras, som era bröder i Kristdemokraterna föreslår. Det vore välgörande om ni kunde lämna det beskedet.
Jag har lämnat ett tydligt besked: Uppskovsrätten blir kvar vid en socialdemokratisk valseger.



Herr talman! Det är svårt att få några besked ur det saktfärdiga finansdepartementala gäng som har kommit i dag. Det är lite märkligt att man inte kan säga huruvida finansministern tänker låta Sverige gå till stämning i EG-domstolen eller inte och inte kan ta ställning till den relativt enkla principiella modell som här har diskuterats. Allt lämnas oklart, dimmigt och oprecist. Värdet av det besked som Pär Nuder har givit devalveras av den oklarhet om konsekvensen av det praktiska genomförandet och tidpunkten för det praktiska genomförandet och huruvida vi ska sitta i händerna på EU-kommissionens stämning eller inte.
Tyvärr har det inledande klara beskedet följts upp av ett antal utsagor som gör det hela mer och mer diffust, vad den praktiska konsekvensen av det här beskedet blir.
Sedan rullar sig Pär Nuder i den vanliga litanian om att alliansen är splittrad. I själva verket kan vi från alliansens sida nog garantera att uppskovsrätten blir kvar. Det finns inga planer på något annat.
Men Pär Nuder har ju stödpartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vill att Sverige ska gå ur Europeiska unionen, som är starkt EU-fientliga. Pär Nuder lovar någonting för Socialdemokraterna, ja, men inte för vänsterkartellen, med sina EU-fientliga partier. Inte ens dem har ju Pär Nuder kunnat övertyga om att det är bra för Sverige att vara med i den europeiska unionen. Ni kan ju börja med den väldigt grundläggande uppgiften, så skulle det bli lite större trovärdighet när Pär Nuder talar i en EU-fråga som den här.
