Regionindelningens konsekvenser för USÖ och Örebro universitet

Interpellationsdebatt 15 april 2016

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 42 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Lotta Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att inte Indelningskommitténs förslag till storregioner ska slå undan benen för både den högspecialiserade sjukvården vid USÖ och läkarutbildningen vid Örebro universitet.

Låt mig inledningsvis påpeka att den kartbild som Indelningskommittén presenterade den 9 mars framför allt syftar till att utgöra ett underlag för fortsatt diskussion. Något färdigt förslag kommer inte att presenteras förrän tidigast den 30 juni i år. Jag har inte för avsikt att förekomma kommitténs slutliga förslag.

Det är dock min uppfattning att färre och starkare regioner är en viktig förutsättning för att svensk hälso- och sjukvård ska utvecklas på ett positivt sätt. Det är av stor vikt för att vi ska kunna upprätthålla och utveckla hög kompetens i alla delar av landet, och det är nödvändigt för att vi ska kunna uppnå en jämlik vård där alla patienter kan förvänta sig att kvaliteten och innehållet i vårderbjudandet ska vara på samma höga nivå oavsett var de är bosatta.

Vi ser i dag stora brister när det gäller landstingens kompetensförsörjning, vilket påverkar kvaliteten på den vård som erbjuds. Vi ser att landsting redan i dag har svårigheter att klara sina uppdrag såväl finansiellt som kvalitetsmässigt, och situationen riskerar att förvärras i takt med den demografiska utvecklingen.

Senast häromdagen presenterade Cancerfonden en prognos som visar på att samhällskostnaderna för cancer kan komma att fördubblas inom knappt 25 år. Svensk hälso- och sjukvård måste stå rustad och ha en långsiktig och hållbar struktur och organisation för framtiden.

På lång sikt bedömer jag därför att en regionalisering är nödvändig för att alla landets universitetssjukhus ska ha tillräckligt stort patientunderlag och utvecklingskraft för att kunna bedriva såväl högspecialiserad vård som läkarutbildning och forskning.


Anf. 43 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret, men tyvärr är det ett svar som inte gör mig lugn vad gäller Universitetssjukhuset Örebro och den högspecialiserade vården i Örebro. Svaret tog upp frågan om den regionala indelningen och dilemmat med små regioner på vissa håll i landet. Det är inte vad jag har frågat om.

Att bygga upp ett universitetssjukhus kräver mycket hög kompetens. Det kräver att många tycker att en ort är intressant att bo i. Man har först satsat en lång tid på att utbilda sig. Sedan ska man etablera familj, och barnen ska gå i skolan. Sedan ska man satsa på en karriär på ett universitetssjukhus. Det här är inte som att bygga en glasskiosk, utan det är fråga om många högkompetenta personer som satsar en stor del av sin karriär och sitt liv för att bosätta sig på en ort.

Det är enormt viktigt att man kan se att det finns en framtid och att man vet att det man satsar så starkt på har en vision framåt. En hotbild är naturligtvis om regionindelningar läggs om så att förutsättningarna förändras för bland annat den högspecialiserade vården. Läkarutbildning kan inte finnas på orter där det inte finns högspecialiserad vård.

I Örebro län och omgivande län har många positiva krafter kommit fram tack vare läkarutbildningen. Det finns ett ökat intresse för forskning och ett ökat intresse för att söka tjänster i närområdet - även om utbildningarna fortfarande inte riktigt är klara.

Lokala politiker i Örebro län har kritiserat alliansregeringen mycket därför att regeringen godkände att läkarutbildningen fick starta men inte skickade in tillräckligt mycket forskningspengar till universitetet. Det blir att tala med kluven tunga om man inte verkligen tydligt talar om att det är viktigt att Örebro universitet ska finnas kvar med läkarutbildningen och att den högspecialiserade vården ska finnas kvar i Örebro. Här tycker jag att socialdemokratin och ytterst ministern är svaret skyldiga. Frågan är viktig inte bara för Örebro, utan också Värmland med omnejd har stor nytta av den vården. Det här är något som folk bekymrar sig över.

Patientflöden byggs upp. Det kostar enormt mycket skattepengar och resurser att skapa bra vårdkedjor. Det tar lång tid att synka vårdkedjorna om de slås sönder. Det är alltifrån ambulanser som ska användas för att skicka hem människor efter en hjärtoperation till organisation av uppföljning av olika ingrepp på mottagningar. Det måste vara långsiktigt och riktigt gjort.

Örebro universitet har också fått renommé som ett av de bästa i världen bland de unga universiteten. Det är väldigt svårt, och det ligger väldigt mycket hårt arbete bakom att kunna ha så hög svansföring som universitet.

Det finns ingenting som Sverige behöver mer än människor som vill satsa på utbildning och välutbildade människor som kan ta emot alla som kommer att behöva vård i framtiden. Vi vet ju att läkarbehovet inte kommer att minska framöver. Tvärtom kommer vi att behöva fler läkare i framtiden.


Anf. 44 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Att Lotta Olsson inte fick ett så utförligt svar som hon kanske hade önskat beror på att Indelningskommittén inte är klar med sitt arbete. Man har lämnat ett diskussionsunderlag i form av en karta, men när det gäller det slutgiltiga förslaget vet vi inte exakt hur det kommer att se ut.

Lotta Olsson tar upp flera aspekter som är viktiga att tänka på i arbetet med att bygga upp ett universitet och ett universitetssjukhus. Jag har stor respekt för att det är stora investeringar som måste till i form av både pengar och engagemang och naturligtvis i form av individuella åtaganden från dem som jobbar på universitetssjukhuset.

Lotta Olsson tar också upp flera positiva aspekter av just Örebro universitetssjukhus. Jag kan instämma i många av dem - jag har naturligtvis själv besökt en del av verksamheten, fått chans att prata med ledningen för universitetet och även träffat företrädare för universitetssjukhuset. Det är väldigt mycket spännande som pågår i Örebro.

Detta gör mig också väldigt trygg med att Örebro, oavsett vilken region man till syvende och sist kommer att hamna i, kommer att ta vara på de goda erfarenheter och det hårda arbete som har lagts ned på både universitetet och universitetssjukhuset.

Vi står ju inför en framtid där behovet av högspecialiserad vård inte kommer att bli mindre, där behovet av läkare inte kommer att bli mindre och där behovet av att det finns verksamhet i hela landet inte heller kommer att bli mindre. Jag är därför övertygad om att den framtida regionindelning som Örebro tillhör kommer att ta vara på de kvaliteter som finns hos Örebro universitet och Örebro universitetssjukhus.

Men det vore helt fel av mig att innan det finns ett slutgiltigt förslag på bordet kommentera vilka insatser som kan vara aktuella från statligt håll när det gäller både regionaliseringen och för den delen för universitet och universitetssjukhus som sådana.


Anf. 45 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Nu kom ändå visionen om att universitetens roll är viktig fram. Det hördes inte alls i svaret, tyckte jag.

Jag måste tolka ministern som att Örebro universitet är ett av de universitet med läkarutbildning som ska få finnas kvar och att man kommer att ta hänsyn till det i regionindelningen. Då tycker jag att det är väldigt konstigt att inte Värmland finns med i det förslag som lagts fram.

I dag köps 40 procent av den högspecialiserade vården i Örebroregionen av Värmland, och Värmland är en viktig partner i att bygga läkarutbildningen. Mycket av den praktik man gör när man går sin läkarutbildning gör man i Värmland. Men Värmland har kanske ännu svårare än Örebro län att rekrytera läkare, så jag tycker att det är viktigt för ministern att betänka att Värmland faktiskt behöver vara tillsammans med Örebro. Vi har ett långt samarbete.

Jag vill inte alls debattera regionindelningen, men man måste bygga på vad som faktiskt finns, på gamla välfungerande samarbetsformer och på vad som varit kraftfullt för att skapa den kompetens som finns.

Att Värmland ska komma med ser jag därför som en nödvändighet för att man ska kunna värna den här läkarutbildningen. För det är väl inte så att ministern vill ha färre läkarutbildningar eller färre orter där man utbildar läkare i Sverige? Det får jag verkligen hoppas, för det är inte vad vi behöver.

Det finns också nästan en solidarisk tanke med att vi i Sverige själva kan utbilda de läkare vi behöver. Ibland kan jag nästan skämmas på vårt lands vägnar för att vi importerar läkare för att kunna bemanna våra sjukhus och vårdcentraler i stället för att utbilda personer i landet. Det är ju ofta så att läkare från länder som behöver ha sina läkare kvar jobbar i Sverige i stället för att vara kvar i sitt hemland. Ett välfärdsland som Sverige ska kunna utbilda sina egna läkare.

Det är också så att många svenska studenter drömmer om att utbilda sig till det här yrket. De har tidigare inte kommit in på det eftersom det inte har funnits tillräckligt med utbildningsplatser för att säkra vårt behov av läkare framöver.

Det här är en viktig signal i regionindelningen. Det är inte bara att rita om kartan, utan alla funktioner när det gäller att säkra kompetens i högspecialiserad vård måste tas med i regionfrågan. Det är faktiskt den svåraste frågan. Att dra ett streck i landet är inte särskilt svårt, men att värna högspecialiserad verksamhet är enormt svårt. Det går snabbt att rasera, men det är väldigt svårt att bygga upp igen. Det är inte säkert att det ens går, för om man inte ser någon framtid på en ort flyttar man nog inte dit om man har hög utbildning och möjlighet att skapa sig en bra framtid någon annanstans.

Titta alltså på den här kartan, och tänk till! Rasera inte något som är så viktigt både för Sverige och för Örebroregionen och som väldigt många i vår del av landet väntar på att få ett säkert svar om för att veta hur de ska se på sin framtid.


Anf. 46 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att gå tillbaka till varför vi har gått in i en process med att bilda färre men större regioner.

Det är delvis av de anledningar som jag angav i mitt svar - att hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar där vi ser att behoven kommer att öka framöver och där vi behöver möta dessa på ett mycket mer rationellt och även samordnat sätt än tidigare.

Men framför allt handlar det om att vi tror att vi med färre men större enheter får en större samlad kunskapsmassa och att det blir lättare att möta stora utmaningar när man inte först behöver förhandla mellan många små landsting utan kan fatta strategiska beslut inom respektive regioner.

Jag tror också att samarbetsytorna och möjligheten till samarbete mellan den regionala nivån och den statliga kommer att öka, liksom samarbetsmöjligheterna mellan de nya storregioner som bildas.

Utan att på något sätt föregripa utredningens förslag kan jag konstatera att det är klart att vi även i framtiden kommer att behöva komma överens mellan regionerna om att till exempel köpa och sälja högspecialiserad vård.

Det är klart att vi även framdeles kommer att behöva komma överens om hur man på bästa sätt kan se till att läkarutbildningen och andra vårdutbildningar har så bra förutsättningar som möjligt.

Vi har en situation i dag där en flaskhals är att hitta praktikplatser och liknande inom hälso- och sjukvården för de utbildningar som finns. Jag ser att möjligheterna till att hitta dessa platser snarast kommer att öka med färre men större regioner, som dessutom kan samarbeta med varandra i större utsträckning.

En del av de delar som Lotta Olsson ser som hot mot i det här fallet Örebro universitetssjukhus specifikt och kanske mot läkarutbildning generellt ser jag alltså som möjligheter att kunna ha läkarutbildning i hela landet och se till att studenterna kan komma igenom sin utbildning så snabbt som möjligt.

Det sker mycket spännande på det här området. Bland annat håller vi just nu på att se över hur läkarutbildningen skulle kunna förändras. Och det är klart att en förändrad läkarutbildning som ställer högre krav på kontinuerlig praktik under hela utbildningsperioden också kommer att kräva att det finns ett mycket nära samarbete mellan sjukvården å ena sidan och universiteten å andra sidan.


Anf. 47 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Det är precis det här det handlar om - hur vi ska kunna värna att vi får ett modernt universitet som kan jobba på ett modernt sätt och har ett nytt tänkande.

Det är där Örebro universitet som ett av de unga universiteten har varit en bra föregångare. Vi ser att de unga universiteten är bra på det här. Då är det ju väldigt konstigt om man hotar någonting som faktiskt fungerar för att man vill att det ska fungera överallt.

Tvärtom borde vi se att detta är något som fungerar och som därför måste värnas. Hur värnar vi det som faktiskt fungerar, i stället för att måla med stora penseldrag utan att titta på sådant? Det man slår sönder om man inte värnar de fungerande universiteten kan ta många år att bygga upp. Det går snabbt att göra en förändring, men det tar väldigt lång tid att komma till rätta med sådant som blir fel.

Jag förstår inte varför man inte tar hänsyn till att Örebroregionen tillsammans med Värmland redan i dag har ett bra utbyte när det gäller utbildning och praktikplatser. Det vill man slå sönder, och man vill att vi ska se detta som en förbättring. Tvärtom har vi något i dag som vi vill värna. Om man nu förändrar det och gör på ett helt annat sätt kan vi inte se det som en förändring till det bättre. För regionindelningen ska väl ändå leda till något som är bättre och inte till något som inte fungerar? Det är ju de goda krafterna vi måste värna.


Anf. 48 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tror att jag och Lotta Olsson kan vara helt överens på den punkten: Regionindelningen ska leda till att vi får kraftiga förbättringar, inte minst för hälso- och sjukvården.

Lotta Olsson sa också i ett tidigare inlägg att det inte räcker med att bara rita kartan. Det är just detta som är poängen. Vi behöver naturligtvis ta hänsyn till alla aspekter som en ny regionindelning innebär.

Jag vill dock än en gång påpeka att det förslag som Lotta Olsson hänvisar till är Indelningskommitténs utkast, som är tänkt att vara just ett diskussionsunderlag. Det slutgiltiga förslaget kommer den sista juni. Fram till dess tycker jag att det är bra med en debatt och en diskussion om regionaliseringens framtida möjligheter, men jag kan inte kommentera ett förslag som än så länge bara är ett diskussionsunderlag.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2015/16:533 Regionindelningens konsekvenser för USÖ och Örebro universitet

av Lotta Olsson (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Indelningskommittén har nu kommit med sitt förslag till nya storregioner. Med kommitténs förslag till ny indelning av landet, och därmed också av sjukvårdsregionerna, försvinner en stor del av underlaget för den högspecialiserade sjukvården vid Universitetssjukhuset Örebro (USÖ). Därmed hotas det mesta av den högspecialiserade vården vid USÖ, och man drar undan mattan för läkarutbildningen i Örebro.

Totalt handlar det om vård för ca 500 miljoner kronor och uppemot 1 000 arbetstillfällen vid USÖ som nu hotas av Indelningskommitténs förslag.

Uppsala–Örebroregionen består i dag av sju län med två universitetssjukhus, Akademiska i Uppsala och USÖ i Örebro. Gävleborg, Dalarna, Sörmland och Västmanland köper i dag huvuddelen av sin högspecialiserade vård från Uppsala. Värmland köper lika delar från Uppsala respektive Örebro och är därmed Örebros enskilt viktigaste kund med 40 procent av den sålda högspecialiserade vården vid USÖ. Andra viktiga kunder är Dalarna, Sörmland och Västmanland, men de tre länen köper tillsammans inte lika mycket som Värmland ensamt gör. Värmlands patienter skapar den kritiska massa som gör att USÖ kan bedriva högspecialiserad vård av god kvalitet inom sina nischer.

Den 30 mars i år var det exakt sex år sedan som alliansregeringen tog beslut om att starta en ny läkarutbildning med 120 platser i Örebro. De första färdiga läkarna går ut nu i vår. Det kommer kraftfullt att underlätta rekryteringen av nya läkare i vår del av Mellansverige. När nu Indelningskommittén föreslår att Värmlands patienter ska till Västra Götaland innebär det att USÖ tappar ett helt nödvändigt patientunderlag. Därmed riskeras stora delar av den högspecialiserade sjukvården, som också är grundvalen för läkarutbildningen vid Örebro universitet.

Kommitténs förslag innebär att ett väl fungerande samarbete runt ett av landets sju universitetssjukhus bryts sönder. Det innebär en osäker framtid för Sveriges nyaste läkarutbildning och dess i dag ca 130 platser.

Jag är övertygad om att läkarutbildningen i Örebro är bra och viktig och att Universitetssjukhuset Örebro behövs, men då måste också underlaget för den högspecialiserade vården finnas kvar.

Jag vill därför fråga statsrådet Gabriel Wikström:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte Indelningskommitténs förslag till storregioner ska slå undan benen för både den högspecialiserade sjukvården vid USÖ och läkarutbildningen vid Örebro universitet?