Regionförstoring

Interpellationsdebatt 4 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 10 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Mikael Damberg har frågat mig om jag är beredd att vidta några initiativ som innebär att Region Stockholm kan bli verklighet i närtid eller om jag avser att avvakta i frågan om Stockholmsregionens framtid. Den parlamentariska Ansvarskommittén var tydlig med att frågan om att skapa större län och landsting ska ske utifrån ett underifrånperspektiv. Detta innebär att eventuella initiativ till förändringar i indelningen av landsting ska komma från landstingen själva. Regeringen delar den bedömningen. Några landsting i norra och mellersta Sverige har också inkommit med ansökningar om att få slå samman olika landsting. Kammarkollegiet har utrett dessa ansökningar och anger i sitt yttrande att det finns vissa oklarheter främst när det gäller den geografiska indelningen och att det behövs ytterligare underlag innan man kan ta ställning. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att bland annat pröva om det är möjligt att hitta en gränsdragning som uppfyller indelningslagens krav. Om önskemål framförs av andra landsting om indelningsändringar, ska utredaren - som heter Mats Sjöstrand, tidigare generaldirektör på Skatteverket - i lämplig omfattning bistå dessa med att, utifrån ett helhetsperspektiv, hitta en möjlig geografisk indelning som kan leda till bestående fördel. Mikael Damberg skriver i sin interpellation att de rödgröna partierna vill inrätta Region Stockholm, som initialt ska motsvara Stockholms län. Jag tolkar detta som att Mikael Damberg vill att vissa statliga regionala utvecklingsuppgifter bör föras över till Stockholms läns landsting på samma sätt som nu regeringen föreslår ska ske i Skåne, Västra Götaland, Hallands och Gotlands län. När det gäller Stockholms läns landsting har dock inte någon sådan begäran inlämnats från landstinget. Inte heller finns det någon begäran om att göra en indelningsförändring för att skapa ett större landsting. Jag anser att det är väsentligt att underifrånperspektivet respekteras. Jag kan inte se skäl till att initiera indelningsförändringar eller föreslå att nya statliga uppgifter förs över till landstinget i Stockholms län om detta inte initierats genom en ansökning från landstinget självt. Om en sådan diskussion initieras på landstingsnivå har som har som jag nämnt en särskild utredare i uppdrag att bistå de landsting som så önskar i deras diskussioner. På detta sätt menar jag att vi värnar ett underifrånperspektiv, samtidigt som det finns ett stöd för dem som önskar hjälp i den fortsatta processen. Om diskussionerna leder fram till en ansökan om indelningsförändring är det Kammarkollegiet som ska utreda en sådan.

Anf. 11 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Min interpellation handlar om huruvida Stockholmsregionen ska kunna bilda region. Ansvarskommittén lämnade sitt förslag för tre år sedan. Då öppnade man vägen för att bilda regioner i Sverige med utökade uppgifter för bland annat infrastruktur, kultur-, näringslivs- och utvecklingsfrågor. Jag måste konstatera att det är en stor besvikelse hur den borgerliga regeringen har dragit regionfrågan i långbänk och hur Moderaterna inte minst i storstadsregionen Stockholm totalt blockerar frågan och uppvisar noll ledarskap i regionfrågan. Vi vet att Stockholmsregionen är Sveriges tillväxtmotor. Vår internationella konkurrenskraft dras i dag ned av att ansvaret för regionens utveckling är delat mellan olika beslutsnivåer och organ utan att det finns en tydlighet i fråga om uppgifter, beslut och finansiering. Jag menar att det finns en uppenbar risk att Stockholmsregionen halkar efter om regionfrågan inte löses i närtid. De rödgröna partierna har presenterat en överenskommelse där vi menar att Stockholmsregionen bör kunna ta steg att bilda regionen. Vi tror att det är viktigt och en rätt utveckling som understöder både tillväxt och nya jobb. Men regeringen har ingen åsikt. Det är lite märkligt. Man kan läsa i svaret från Mats Odell på mina frågor. Jag frågade två saker: Är man beredd att ta några initiativ som innebär att Region Stockholm blir verklighet i närtid, eller avser statsrådet att avvakta i frågan om Stockholmsregionens framtid? Svaren är glasklara från regeringen: Vi kommer inte att ta några initiativ, och vi fortsätter att avvakta. Det är ett oerhört passivt förhållningssätt i en fråga som har så stor betydelse för Stockholmsregionens utveckling. Vad beror det på? Regeringen måste väl också ha läst OECD:s rapport om Stockholmsregionens utveckling som kom för några år sedan? Den visade att ett av regionens stora tillväxtproblem är att det inte finns en regional struktur för beslutsfattande om utvecklingsfrågorna i Stockholmsregionen. Att regeringen kan lämna ett svar på interpellationen utan att ens säga att regionen är viktig för tillväxten i storstadsområdet är makalöst. Man skriver inte ens i svaret att regeringen tycker att regionfrågan är viktig och kan driva tillväxt och nya jobb. Har regeringen en annan uppfattning i den här frågan? Eller vågar ministern inte svara på frågan om Stockholmsregionens utveckling för att Moderaterna i princip är det enda partiet i Stockholm som motarbetar frågan? Får Odell inte säga vad han själv tycker, att starka regioner driver tillväxt och utveckling och att det är bra för Stockholm, precis som för Skåne och Västra Götaland, att få den regionala strukturen? Vi kan se i Stockholm att Västra Götaland och Skåne har taggat upp sig. De har tagit kliv framåt. Men Stockholmsregionen har fått stå tillbaka därför att vi har varit splittrade och inte haft någon regional beslutsstruktur. Jag undrar om Mats Odell menar allvar med sitt svar. Har regeringen ingen uppfattning om att Region Stockholm är viktigt och att det behövs - ja eller nej? Kommer man fortsättningsvis inte att ta några initiativ för att understödja en utveckling som OECD, Stockholms Handelskammare och alla partier utom Moderaterna i Stockholmsregionen anser är viktig? Har regeringen ingen syn på hur regionfrågan ska lösas i Stockholmsregionen? Är det svaret från Mats Odell, herr talman?

Anf. 12 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Mikael Damberg sade just i sitt inlägg att Skåne har taggat upp sig. Ronny Olander, socialdemokrat, och Hans Wallmark, moderat, från Skåne tycker att det var ett bra uttalande och vi hoppas att det har all giltighet för framtiden. Herr talman! Jag är en stor vän av regionförstoring. Men jag är en vän av det såtillvida att det är bra för dem som vill ha det men dåligt för dem som inte vill ha det. Därför är ett gott råd till socialdemokrater som vill driva idén om regionförstoring att titta på områden där man har haft en enighet och ett arbete med regionutveckling. Skåne är ett gott exempel. Herr talman! I går antog vi en proposition som innebär att vi permanentar Skåne som region. Jag tror att det beror på att det har pågått ett långsiktigt målmedvetet arbete över parti- och blockgränser. Jag tror också att det är oerhört viktigt att man ser underifrånperspektivet och inte bara definierar det här som landstingspolitiker eller kommunpolitiker som springer in på departementen. Det är viktigt att man ser flera olika aktörer. I Skåne var medierna med. Tidningarna skrev under lång tid på ett positivt sätt om detta. Det civila samhällets organisationer ville ha regionförstoring. Politiker över parti- och blockgränser önskade, som jag nämnde, detta. Näringslivet ville ha det. Därför tror jag att en central fråga är underifrånperspektivet. Mikael Damberg nämner att regeringen inte har någon uppfattning. Jag tycker att det i grunden är rätt bra, för det är inte regeringen som ska bestämma över hur stockholmarna ska ha det. Det är stockholmarna som ska göra det, på samma sätt som det var skåningarna som tillsammans och gemensamt över parti- och blockgränser med näringsliv, med medier, med företrädare för universitet och högskolor kom och önskade en regional utveckling. Därför tror jag att det är viktigt att man inte glömmer bort underifrånperspektivet. Det handlar inte om att styra uppifrån, utan det handlar om att komma med initiativ underifrån. Därför är ett gott råd till Socialdemokraterna: Glöm inte underifrånperspektivet, och glöm inte arbetet över parti- och blockgränser!

Anf. 13 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag tycker att det trots allt är på plats att gratulera Mikael Damberg, Socialdemokraterna och De rödgröna till en överenskommelse i Stockholmsfrågan. Till skillnad från när det gäller Förbifart Stockholm, till exempel, har vi här undvikit ytterligare en folkomröstning. Det är något att glädja sig åt. Ni har tagit några av Ansvarskommitténs slutsatser, gjort dem till era och kallar det för en rödgrön överenskommelse. Det är ganska innovativt, kan man säga. Låt oss ändå slå fast att Stockholmsregionen är en av Sveriges viktigaste tillväxtmotorer. Det är avgörande för resten av Sverige hur det går här i huvudstadsregionen. Det tror jag att alla politiker på alla nivåer i regionen är medvetna om. Jag tror att även Socialdemokraterna var medvetna om det när de hade makten mellan 2002 och 2006. Regionförsöken i Skåne och Västra Götaland har många, många år på nacken. Där fanns ett ledarskap som tog initiativ underifrån. Nu vill Mikael Damberg att jag ska ta initiativ till att Region Stockholm skapas. Det skulle de facto innebära att några uppgifter som i dag finns hos länsstyrelsen på Hantverkargatan 29 flyttas till Landstingshuset på Hantverkargatan 45. Det är inte vilka uppgifter som helst, och det här ska naturligtvis inte bagatelliseras. Men det ena är en statlig myndighet som gör ett bra arbete på området, och det andra är ett folkvalt organ som inte vill ta på sig uppgiften. Det måste man ändå ta i beaktande. Jag tycker att Hans Wallmark uttryckte detta på ett utmärkt sätt. Min bedömning - och jag tror att det också är alla andras bedömning - är att Länsstyrelsen i Stockholm gör ett riktigt bra jobb. Samtidigt har landstinget än så länge inte bett regeringen att göra en sådan här överflyttning av uppgifter längs Hantverkargatan på Kungsholmen. Varför ska vi då göra detta nu? Det måste man fråga sig. Rent hypotetiskt kan man fråga Mikael Damberg: Om ni vinner riksdagsvalet och denna nu presenterade rödgröna regionpolitik ska gälla - kommer ni då att köra över Stockholms läns landsting om de även efter valet anser att man vill vara just ett landsting och inte en region? Hur mycket är ni beredda att toppstyra i frågan? Och hur bra blir ett sådant tvångsäktenskap egentligen? Detta är faktiskt vad Mikael Damberg ber mig att göra nu. Enligt den rödgröna regionöverenskommelsen är man regionalt i sina partier överens om hur den nya regionkartan i Sverige ska se ut. Men frågan är hur De rödgröna hanterar de län i Stockholms omedelbara närhet som vill tillhöra Stockholmsregionen. Är de med på noterna från Mikael Damberg? Det måste man fråga sig. Är Mikael Damberg själv med på noterna här? Han vill nu att vi direkt gör Stockholms län till en region med allt vad det innebär. Men samtidigt skriver han i sin interpellation att regionen står för 40 procent av bnp och har tre miljoner invånare. Jag tycker att det var ganska intressant, för då är det alltså inte Stockholms län han talar om länge. Det är spännande. Han vill styra också över de andra här. Min fråga är: Varför ska vi skynda på en regionbildning när det kanske är en annan lösning som är den bästa? Är det kanske inte en ganska smart metod att låta just den utredning som leds av Mats Sjöstrand få ha sin gång?

Anf. 14 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Vilken spännande debatt det blir! I det senaste inlägget talar ministern om att det finns en annan lösning som är mer spännande en regionfrågan. Det är verkligen spännande. Varför skynda på en regionbildning i Stockholm när det kan finnas någon annan lösning som är mer intressant? Låt oss börja med en diskussionen om ledarskap. Regeringen har nu här i talarstolen fortfarande inte uttalat sig för att det är viktigt med Region Stockholm. I stället argumenterar man för att detta är en adressändringsfråga. Frågan är på vilket nummer på Hantverkargatan besluten ska fattas. Är det regeringens uppfattning att regionfrågan i Stockholm bara är en adressfråga? Det är ett ganska allvarligt statement från ministern. Han säger att det kan vara viktigt med regioner i största allmänhet. Men frågan är: Ska Region Stockholm bildas? Det är det jag frågar om. Regeringen har ingen uppfattning. Nu har ministern haft möjlighet att tala i talarstolen två gånger, och han har fortfarande inte sagt att han vill se Region Stockholm växa fram. Man säger att det här är en lokal fråga. Då förstår jag varför man inte tar några initiativ och varför man inte har någon uppfattning. Men låt oss gå igenom den lokala frågan. Låt oss titta på opinionen - både Hans Wallmark och Mats Odell! Vi har ställt frågan till stockholmarna. 80 procent av stockholmarna skulle se fördelar med att bilda en Region Stockholm. Det folkliga stödet verkar alltså inte vara något problem. Jag har haft överläggningar med samtliga partier i Stockholmsregionen vid ett flertal tillfällen. Det finns ett parti som inte alltid har kommit på mötena. Det är Moderaterna. De andra partierna har kommit. Alla partier har varit överens om att det är viktigt att driva frågan om Region Stockholm framåt. Vi har haft olika ambitioner när det gäller hur långt man ska gå och hur stort Region Stockholm ska vara, men vi är överens om att i alla fall börja med landstinget och få en öppning för framtiden. Det finns ett parti som bromsar detta. Det gäller både i regeringen, antar jag, där Moderaterna förbjuder Odell att säga att han vill se Region Stockholm växa fram och bland Hans Wallmarks partikompisar i Stockholm. De kommer inte ens på mötena när vi kallar på dem för att diskutera frågan regionalt, och de blockerar besluten i Stockholms läns landsting. Det är problemet. Men det roliga är att vi inte kommer att behöva en borgerlig regering för att driva igenom det här. Vi kommer att ha en majoritet i Stockholms läns landsting. Det finns det redan i dag, om man bara skulle gå till beslut och fatta ett beslut. Men de borgerliga vill inte göra det därför att de skyddar Moderaterna, som blockerar frågan. Det är så ledarskapet ser ut. Det är Moderaternas havererade ledarskap i Stockholm och i regeringen som gör att Region Stockholm inte blir verklighet. Annars hade vi sett en lösning på frågan för länge sedan. Varför ha så bråttom? Varför nu? Så säger statsrådet. Ja, vi vill gärna komma i gång med det här 2014 eller åtminstone 2018. Jag vet inte vilket perspektiv statsrådet har på regionfrågorna. Talar vi om att Stockholmsregionen ska kunna bli en region 2040? Det här är en viktig fråga. Vi kommer att driva frågan både regionalt och lokalt. Det finns en uppslutning inom partierna om att Region Stockholm behövs eftersom vi vill ha beslutskraften själva. Det är inte bara en adressändringsfråga, utan det handlar om tillväxten och utvecklingen i vår region. OECD har sagt att detta är en av de viktigaste frågorna för att behålla konkurrenskraften i Stockholmsregionen. Våra viktiga näringar, life science-sektorn, ICT-klustret i Kista och de regionala kluster som vi har i Stockholmsregionen och som är så viktiga för hela landet, behöver en beslutskapacitet som funkar hela vägen. Stockholmsregionen måste få möjlighet att påverka sin egen framtid. Majoriteten finns lokalt och regionalt. Regeringen har ingen uppfattning. Jag hoppas att Mats Odell kan ändra på det i något av sina sista anföranden och säga att han tror på Region Stockholm, att han vill vara med och skapa det och att han vill göra det så snabbt som möjligt.

Anf. 15 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Som representerande Skåne kan man inte annat än fascineras av det liv de lever i Stockholm. Jag tycker att det hela utgår från synen på hur man ska styra. Jag vill påstå att det finns två metoder. Den ena är toppstyrningsmetoden som har kommit till uttryck i den här talarstolen. Den andra bygger på ett mer demokratiskt, decentraliserat synsätt som statsrådet Mats Odell ger uttryck för. Mitt råd, utifrån att ha sett Region Skåne växa fram, är att man inte ska peka med hela handen. Det går inte att toppstyra fram en region. Det handlar om att många olika händer måste peka i samma riktning. Herr talman! I och med att vi i går antog en proposition permanentar vi nu Region Skåne och Västra Götaland. Det gör att det finns goda exempel. Jag hoppas att man också kommer att använda dessa i den kommande debatten. Man kan peka på hur det ser ut och hur det fungerar. Min grundläggande syn på Sverige är att det är bra med mångfald. Det får gärna se olika ut. Vi ska också använda oss av den klokhet som innebär att man pekar på goda exempel. Det som fungerar bra kan man lyfta fram i den egna debatten. Och omvänt ska man också använda det som fungerar dåligt i debatten. Jag tror också att det är viktigt att inse att det som kan vara rätt för Kiruna, Pajala och Haparanda kan vara fel för Ängelholm, Hässleholm och Kristianstad och omvänt. Det tror jag är en insikt som man måste ha när man diskuterar regionfrågan. Avslutningsvis hänvisar Mikael Damberg till opinionsmätningar. Det kan man göra i dagar som dessa. Opinionsmätningar kan peka i många olika riktningar vad gäller såväl sakfrågor som partisympatier, herr talman. Det är dock ett av många verktyg som man ska använda om man vill föra fram sin ståndpunkt i regionfrågan. Man kan inte heller bortse ifrån att ett parti i Stockholm, nämligen Moderaterna, är ett rätt stort parti både i opinionsmätningar och rent faktiskt. Den grundläggande frågan som Mikael Damberg måste besvara är: Om inte Stockholms stad eller Stockholms län vill ha en region, ska då Mats Odell tvinga fram den?

Anf. 16 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag kunde helt enkelt inte låta bli att gå upp i den här debatten. Man diskuterar underifrånperspektivet och säger att detta inte skulle vara en verklighet i Stockholm. Egentligen tycker jag rätt så synd om Mats Odell i den här debatten. Nu ska Mats Odell stå här som ministern och försvara en ståndpunkt som Moderaterna har intagit på sitt medlemsmöte. Om ett par månader ska Mats Odell gå ut i en valkampanj och kanske sitta i samma panel som Mikael Damberg och försvara att vi vill ha Region Stockholm här. Kristdemokraterna och Socialdemokraterna är överens i denna fråga. Känns inte detta lite kluvet, Mats Odell? Låt mig säga något om underifrånperspektivet. Näringslivet tycker att det här är en bra idé. Akademierna - vi har ganska många högskolor och universitet i just den här regionen - tycker att det här är en bra idé. Fackföreningsrörelsen tycker att det här är en bra idé. Men man kom fram till en annan slutsats på ett medlemsmöte i Moderata samlingspartiet. Det har även hänt när vi har haft makten att någon har sagt nej. Då har vi blivit häcklade från dessa talarstolar. Vi har möjligen stått på andra sidan då. I det här fallet är framför allt inte Hans Wallmark konsekvent. Det är ett enskilt medlemsmöte som har kommit fram till att man inte tycker att det här är en särskilt bra idé, och därmed har frågan stannat upp. Det är rena rama fakta. Alla andra partier, näringslivet, fackföreningsrörelsen och akademierna är överens om att det här är en bra idé. Då blir det väldigt konstigt. Jag tror faktiskt att vi ska utmana Mats Odell på detta i Stockholmsregionen och ta en debatt om regionfrågan av den anledningen att hans parti står bakom detta. Det vore väldigt intressant att få se Mats Odell ha en uppfattning som kristdemokrat och en annan uppfattning som minister. Det tycker jag vore väldigt intressant. Jag ser fram emot den debatten.

Anf. 17 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag ska gärna delta i en sådan debatt. Vi kan kombinera den med en debatt om Förbifart Stockholm, så blir den riktigt spänstig. När jag säger att det inte bara handlar om förslaget att Stockholms läns landsting ska bli en region utan om något annat går jag tillbaka till det som Mikael Damberg själv skriver i sin interpellation. Han skriver att det kanske handlar om en region på tre miljoner invånare som står för 40 procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Detta är någonting som jag inte tycker ska kommenderas fram uppifrån. Det är väldigt viktigt att man har med sig alla på detta. Jag tycker att det sker en nedvärdering av det regionpolitiska utvecklingsarbete som nu sker i Stockholmsregionen. Det är som om detta är en tundra där ingenting händer. Det är inte alls sant. Det finns ett antal mycket spännande projekt. Vem är ordförande i Norra Stationsprojektet? Jo, det är den förre forsknings- och utbildningsministern Per Unckel som nu är landshövding. Han gör detta på ett alldeles utmärkt sätt. Jag tycker att man måste honorera det som nu sker i regionen. Det är inte alls den mörka bild som framställs här. Mikael Damberg skriver i sin interpellation: Det är mycket som står på spel. Vi socialdemokrater ser en uppenbar risk att Stockholmsregionen hamnar rejält på efterkälken om inte frågan får en lösning snart. Nu har vi en utredare som heter Mats Sjöstrand. Han ska titta på detta och se vad som är möjligt att åstadkomma. Hans uppdrag är att arbeta aktivt med detta där det finns en efterfrågan på hans tjänster. Hans perspektiv är att det ska finnas förslag framme som ska kunna beslutas om i samband med riksdagsvalet 2014 och träda i kraft 2015. Det är ambitionen. Det låter som om vi är väldigt oeniga om detta. Det här är länsgränser som har funnits väldigt länge. Stockholms länsgränser är antagligen nyare än många av de andra länens som är från 1600-talet. Jag tycker inte att det är riktigt seriöst att vi ska hasta fram det här just nu. Jag har besökt alla landets län utom två som jag ska besöka under den kommande veckan och veckan därefter. Jag har i landshövdingarnas regi träffat företagare. Jag träffade Stockholms länsstyrelse och en stor mängd företagare i februari. Det var ingen av de företagarna som lyfte fram den här frågan som väldigt väsentlig, utan det var andra för dem mycket viktigare frågor som handlar om företagsklimatet och deras villkor. Jag skulle tro att de företagarna skulle ha känt sig betydligt mer oroade om de då hade vetat att det ni föreslår är att återinföra en förmögenhetsskatt i Sverige. En av de frågor som verkligen stod på tapeten var riskkapitalförsörjningen för att de ska kunna göra de investeringar som är nödvändiga för att kunna tillgodogöra sig den potential som finns i den här regionen. Låt nu Mats Sjöstrand jobba med detta, och låt diskussionen pågå under valrörelsen! Jag ställer gärna upp i debatter i detta ämne.

Anf. 18 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag börjar med Per Unckel, som jag träffar ganska ofta. I min roll som ansvarig för högskole- och forskningsfrågor träffar jag honom och diskuterar Stockholmsregionens utveckling. Han gör ett mycket bra jobb. Det är inte fråga om det. Problemet är att ansvaret är splittrat mellan olika aktörer, att vi inte har en region där alla kan gå framåt tillsammans. Erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland är oerhört positiva i denna del. Jag trodde att regeringen åtminstone i den här debatten skulle säga att man vill se Region Stockholm växa fram. Inte ens det har vi sett i talarstolen. Nu blir det diskussioner om adressändringsfrågan, att det finns en bra tjänsteman som jobbar med något slags understödjande verksamhet och att vi inte ska hasta fram något trots att Mats Odell säger att länsgränserna har hållit sedan 1600-talet. Det är inte så att vi hastar snabbt om vi talar i de perspektiven. Låt oss se på frågan Stockholm-Mälardalen. Det är ett tillväxtkluster i Sverige. Mats Odell säger att det är fråga om tre miljoner invånare och då kanske vi måste vänta på lösningen Stockholm-Mälardalen. Menar Mats Odell att regeringens uppfattning är att vi inte ska lösa Region Stockholm-frågan förrän Uppsala vill gå med i Region Stockholm? Då talar vi om decennier framåt, Mats Odell, om du har träffat någon av företrädarna för partierna i Uppsala. Det som har kommit fram lokalt-regionalt i Stockholm är att lösningen framåt i frågan är att göra om landstinget till region, få beslutsfunktionen och lämna en öppning för framtiden. Det är vad vi har talat om lokalt-regionalt där Kristdemokraterna på regional nivå har tyckt att det är en bra idé. Det stoppas av ledarskapet i ett parti, nämligen Moderaterna. Det är inte ett underifrånperspektiv att låta ett parti bromsa utvecklingen både i regionen och i Sveriges regering. Det är anmärkningsvärt att man inte lyssnade på dem. Mats Odell och jag var på samma möte i Uppsala och träffade representanter för handelskammaren. Det här var en av de frågor som de tyckte var viktiga. Du var tvungen att springa från mötet men jag var kvar. Det var en av frågorna som de lyfte fram. De vill ha Region Stockholm för att driva utvecklingen framåt.

Anf. 19 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Mats Odell har en retorik som går till historien. Jag träffade också ett antal företagare häromdagen. Vi hade ett långt samtal om precis samma sak, det vill säga arbetsgivaravgifter, riskkapital och många andra frågor. Men ingen nämnde någonting om RUT-avdraget. Ingen sade någonting om RUT-avdraget. Det togs över huvud taget inte upp. Jag är helt övertygad om att företagarna tyckte att RUT-avdraget var en god idé. Det brukar nämligen företagare tycka, men de tog inte upp det med mig. De tog inte upp frågan vid det tillfället. Det är en knepig och tafflig retorik statsrådet för i sammanhanget. Men jag måste åter komma tillbaka till huvudpunkten i frågan. Ett parti - inte Mats Odells parti - säger nej. Då ska man strunta i vad näringslivet tycker, vad akademierna tycker, vad fackföreningsrörelsen tycker, vad faktiskt också nästan alla kommunalråd i Stockholms län tycker med undantag för just Stockholms stads borgarråd. Det är intressant att de ska få stoppa processen och att man inte ska ta itu med den. Men underifrånperspektivet måste ändå vara uppfyllt i just det fallet där det finns en bred uppfattning förutom i ett politiskt parti. Därför är det underligt resonerande att förneka Stockholmsregionen och föra en konstig retorik om adresser och andra konstigheter som statsrådet har fört fram under debatten. Underifrånperspektivet är mer än väl tillgodosett i det här sammanhanget.

Anf. 20 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag tycker att det här är en spännande och konstruktiv diskussion där vi ändå är eniga om grundprincipen att Stockholmsregionen är en avgörande tillväxtmotor för välfärdsutvecklingen i Sverige. Den måste ges de absolut bästa förutsättningarna. Vi skiljer oss på en punkt där Mikael Damberg ännu inte har gett konkreta svar, nämligen om socialdemokraterna är beredda att köra över ett landsting som inte vill övergå till att bli region. Det har ni inte svarat på, och det återstår att se. En annan intressant iakttagelse man kan göra här är att medlemsmöten i partier - i alla fall i vissa partier - kan man bara strunta i. Kan man också strunta i medlemsmötena i det socialdemokratiska partiet? Jag trodde att det var en del av den representativa demokratin att man samlar aktiva medlemmar i ett parti och tar ställning. Det får ni reda ut någon annan gång. Om det är så kan det förklara en del av de turer vi ser omkring oss. Det här är en central fråga. Regeringen har varit tydlig, nämligen att regeringen anser - alla partier - att Sverige ska regionaliseras. Så är det. Men vi säger att man måste vara enig om när processen ska påbörjas. Det gäller speciellt i ett landsting som ska övergå till region, men ännu mer viktigt är det när ambitionen finns att det ska vara flera landsting som ska bilda en ny regionkommun. Då är det ingen bra start på ett sådant projekt att börja med att köra över viktiga aktörer i det största av de landsting som är tänkta att så småningom bilda en större region. Låt nu Mats Sjöstrand arbeta. Fortsätt debatten, gärna på medlemsmöten också i Stockholms län. Så småningom kommer det att fattas ett klokt beslut också i denna fråga.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:414 Regionförstoring

av Mikael Damberg (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

När Ansvarskommittén för tre år sedan lämnade sitt slutbetänkande låg vägen öppen för att börja bilda regioner i Sverige med utökade uppgifter för bland annat infrastruktur‑, kultur‑, närings- och utvecklingsfrågor. Till grund för kommittén låg de positiva och framgångsrika erfarenheterna av regionförsöken sedan slutet av 1990-talet i Skåne och Västra Götaland. Men sedan har mycket lite hänt.

Det är en stor besvikelse att den borgerliga regeringen har dragit regionfrågan i långbänk och att Moderaterna hårdnackat motsäger sig en regionbildning i Stockholm.

Ser vi till Stockholm och Mälarregionen bor här nära tre miljoner människor som står för 40 procent av Sveriges bnp. Stockholm har genom sin storlek fungerat som ett slags barnkammare för många nya näringar och företag. När de växt till sig har de kunnat spridas till andra delar av landet. Men Stockholmsregionens internationella konkurrenskraft dras ned av att ansvaret för regionens utveckling är delat på flera beslutsnivåer och olika organ utan att det finns en tydlighet i frågan om uppgifter, beslut och finansiering. Vi socialdemokrater ser en uppenbar risk för att Stockholmsregionen riskerar att hamna rejält på efterkälken om inte frågan får en lösning snart.

De rödgröna partierna är eniga i sin syn på regionbildning. I en rödgrön överenskommelse som slöts våren 2010 sägs bland annat:

Vi vill så snart som möjligt inrätta Region Stockholm som initialt ska motsvara Stockholms län. Senare kan det bli aktuellt med utvidgningar.

Utvecklingen av arbets- och bostadsmarknad, kommunikationer, näringslivsutveckling, högre utbildning med mera talar för regionkommuner som är större än dagens landsting.

Nya och större regioner kan ta ett samlat ansvar för regional utveckling.

En starkare regional nivå kan möta de utmaningar som långsiktiga hållbarhetsfrågor kräver. En regionreform skapar möjligheter för transporter med sänkta klimatskadliga utsläpp.

Frågan om att bilda en Region Stockholm är inte ny. Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har studerat Stockholmområdets ekonomiska funktionssätt och konstaterat att en regionreform skulle ha en starkt positiv effekt för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. ”En förändring av styrelseformerna kommer att ha en enorm inverkan på regionens förmåga att bättre utnyttja de ekonomiska skalfördelarna och utveckla en långsiktig strategi för ekonomisk utveckling” skriver OECD i en studie 2006.

Min fråga till statsrådet är:

Är statsrådet beredd att vidta några initiativ som innebär att Region Stockholm kan bli verklighet i närtid eller avser statsrådet att fortsätta att avvakta i frågan om Stockholmsregionens framtid?