Regeringens utnämningspolitik

Interpellationsdebatt 7 mars 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 18 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förändra regeringens utnämningspolitik så att svenska folket ska känna att den som får liknande jobb eller uppdrag i Sverige är den som är bäst lämpad för att få det och inte en person som bara har rätt kontakter eller rätt partibok. Jag är glad över möjligheten att här i dag få lägga ett antal saker till rätta. Regeringens utnämningspolitik diskuteras livligt såväl i riksdagens kammare och utskott som i medierna. Det är bra och viktigt att den diskussionen förs, men det förutsätter också att vi försöker diskutera utifrån en gemensam verklighetsbeskrivning. Låt mig därför inleda med en redovisning av vad regeringen faktiskt beslutat hittills. I budgetpropositionen för 2007 skrev vi att skriftliga kravprofiler med omedelbar verkan skulle introduceras. Kravprofilen är det dokument med vilket varje rekryteringsprocess tar sin utgångspunkt och det är också mot den som envar kan mäta huruvida den person som fick anställningen i fråga faktiskt också uppfyller de i förväg fastställda kriterierna. Kravprofilerna läggs numera regelmässigt i akten efter det att regeringen fattat beslut i ärendet och är därefter tillgänglig för den som är intresserad. Under våren 2007 beslutade regeringen att pröva en försöksverksamhet med intresseannonsering efter myndighetschefer. Fyra olika befattningar utannonserades, det var chefsanställningar för Konsumentverket, Högskoleverket, Statens pensionsverk samt Sida. Med stöd av erfarenheterna från dessa rekryteringar kunde regeringen redan till budgetpropositionen för 2008 fatta beslut om att göra annonsering till huvudregel när en myndighet behöver en ny chef. Mätt från tidpunkten då budgetpropositionen lämnades till riksdagen har regeringen levt upp till det mål vi då formulerade. Av de myndighetschefer som fått ordinarie anställning därefter har nämligen elva sådana beslut föregåtts av en intresseannonsering medan regeringen under samma tid anställt tio chefer utan föregående annonsering. Jag är glad över att vi redan kommit så långt i vår strävan att aktivt använda annonseringsförfarandet, men jag avser att fortsätta att verka för att vi i regeringen sammantaget inte bara klarar målet utan att vi också gör detta med marginal. Eva-Lena Jansson frågar mig hur jag vill verka för att den som är bäst lämpad snarare än en person som har rätt kontakter eller rätt partibok också ska erbjudas anställning som myndighetschef. Svaret är för mig enkelt. Den här regeringen har ersatt en ordning som bestod i att en liten krets personer bakom stängda dörrar fattade beslut om vilka som skulle få bli myndighetschefer. Den ordningen var oförutsägbar, sluten och i det närmaste omöjlig att granska i efterhand. Den nya ordning som utnämningspolitiken nu bygger på är en ordning som på ett helt annat sätt ger omvärlden såväl möjlighet till insyn i de processer som föregår ett anställningsbeslut som möjlighet att i efterhand granska hur arbetet gick till. Regeringen har hittills valt att annonsera efter 23 myndighetschefer. 13 processer har avslutats med ett regeringsbeslut, medan tio ärenden fortfarande bereds. Intresset bland allmänheten när det gäller de utannonserade befattningarna har varit stort. Hittills har närmare 450 personer anmält intresse för dessa befattningar. Dessa fakta står för mig i bjärt kontrast till det faktum som jag pekade på i en interpellationsdebatt med Peter Hultqvist den 29 januari. Den föregående socialdemokratiska regeringen anställde mellan 1995 och fram till valet 2006 fler än 300 myndighetschefer, detta utan att vid ett enda av dessa tillfällen pröva möjligheten att annonsera efter lämpliga kandidater. Att rekrytera myndighetschefer är en grannlaga uppgift som kan ta lång tid. Som regeringen tydligt redovisade i höstens budgetproposition kan det därför ibland finnas starka skäl till att inte annonsera efter en viss chefsbefattning. Ett sådant skäl kan vara att regeringen genom att bedriva en aktiv arbetsgivarpolitik i förhållande till de befintliga myndighetscheferna väljer att flytta en chef från en myndighet till en annan. Eftersom regeringen är arbetsgivare för myndighetscheferna kan detta vara ett effektivt och rationellt sätt att lösa en uppkommen eller uppkommande chefsvakans. De befintliga myndighetscheferna är ju en resurs som regeringen investerar i med avsikt att dessa ska utvecklas till att bli ännu bättre chefer. Ett annat skäl kan vara att det för verksamhetens bästa snabbt kommer en chef på plats. Få organisationer mår bra av att under lång tid leva i ett "chefslöst" tillstånd. För tydlighets skull vill jag också understryka att det självklart är så att det finns kravprofiler tillgängliga även i de ärenden där regeringen inte valt vägen att i förväg annonsera ut en viss befattning. Slutligen gläder det mig att notera den ansats som Eva-Lena Jansson har i sin frågeställning. Jag drar för min del slutsatsen att hon delar min syn på att utnämningspolitiken i Sverige ska präglas av förutsägbarhet, öppenhet och spårbarhet.

Anf. 19 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag har ställt en fråga till statsrådet Mats Odell om regeringens utnämningspolitik. Jag vill för protokollet förtydliga att slutet på frågan saknar citattecken. Det är nämligen Sveriges statsminister, tillika moderatledaren, Fredrik Reinfeldt som uttalat att "svenska folket ska känna att den som får liknande jobb eller uppdrag i Sverige är den som är bäst lämpad för att få det och inte en person som bara har rätt kontakter eller rätt partibok" - därav min fråga. Förre försvarsministern, moderaten Mikael Odenberg utsågs nyligen till generaldirektör i Affärsverket svenska kraftnät efter vad regeringen beskrivit som en extern rekryteringsprocess. Men enligt Sveriges radios Ekoredaktion har det i själva verket visat sig vara Regeringskansliet som valt ut Mikael Odenberg som kandidat till jobbet. Det framgår också att den person som har blivit kontaktad av Ekot, den konsulten, bara har intervjuat en person. Vid en presskonferens där näringsminister Maud Olofsson presenterade Mikael Odenberg som ny generaldirektör för Affärsverket svenska kraftnät berättade Olofsson att "rekryteringsprocessen påbörjades i mars 2007 där vi gick igenom vilka personer som skulle kunna vara lämpliga för uppdraget som generaldirektör för Affärsverket svenska kraftnät". Hon sade: "Generaldirektör till Affärsverket svenska kraftnät headhuntade vi." Eftersom det är regeringen som Maud Olofsson företräder vid ovannämnda presskonferens utgår jag från att begreppet "vi" avser regeringen. Då kan man ju fråga sig varför man å ena sidan uttalar att det inte är personer som har rätt kontakter eller rätt partibok som ska få ett uppdrag när man å andra sidan sedan utser en person som varit den ende som varit föremål för den här processen. Jag tycker att den politik som den borgerliga regeringen gick till val på via sin allians gjorde ett starkt nummer av att Socialdemokraterna bara hade utsett socialdemokrater till myndighetschefer. Man försökte skandalisera den socialdemokratiska regeringen och påstå att det var en väldigt sluten process. Då är det lika slutet nu i så fall eftersom det är en regering som tillsätter också dessa chefer i det här fallet. Jag vill fråga om Mats Odell ifrågasätter lämpligheten hos de 300 chefer som tillsattes. Om du ifrågasätter deras lämplighet, varför har du inte petat dem? Det framgår i ert dokument Allians för Sverige att en ny regering inte är förhindrad att förflytta generaldirektörer som regeringen inte har förtroende för i deras hittillsvarande befattningar. Ni har till och med gjort en lista över personer som skulle vara lämpliga att flytta på. Där ingår ett antal generaldirektörer. Redan sommaren 2006 redovisar man att Affärsverket svenska kraftnät hade ett generaldirektörsförordnande som gick ut sista mars. Man visste alltså långt i förväg att tjänsten skulle bli ledig. Man kan också diskutera lämpligheten eftersom ert sätt att agera hänvisar till olika sätt att jobba. Ni påstår att ni nu har ett nytt sätt att agera. I Allians för Sveriges dokument från sommaren 2006 står det: Exempel på sådana generaldirektörer som inte är lämpliga för sin nuvarande befattning kan vara sådana som tidigare har varit partiaktiva personer som genom nuvarande och tidigare opinionsbildning visat att de inte står bakom den inriktning som en ny regering anser att myndigheten bör ha för sitt arbete. Odenberg avgick i protest mot regeringens försvarspolitik. Svenska kraftnät är en myndighet som samverkar med Försvarsmakten. Finns det några frågetecken för den tillsättningen, Mats Odell?

Anf. 20 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag är glad för Eva-Lena Janssons interpellation eftersom den ger mig möjlighet att klarlägga detta. Utnämningspolitiken i Sverige har helt och hållet lagts om. Eva-Lena Jansson hänvisar själv till de 300 chefer som under den tidigare socialdemokratiska regeringsperioden utsågs utan någon som helst offentlighet eller utannonsering. Jag har pekat på att vi redan har annonserat efter 23 myndighetschefer, där 13 redan är anställda och tio fortfarande är under beredning. Det måste väl ändå Eva-Lena Jansson erkänna är en dramatisk omläggning av utnämningspolitiken. Eva-Lena Jansson hänvisar till en arbetsgrupp som fanns inom Allians för Sverige. Det är rätt. Den arbetsgruppen lade fram ett material. Vi hade sex arbetsgrupper som lade fram material. En del av det togs sedan om hand i valmanifest och sedermera i regeringsförklaringen. Jag vill ändå tipsa Eva-Lena Jansson att titta på hur många av de olika arbetsgruppernas förslag som blev valmanifest. Det kan vara en intressant övning. Eftersom det har varit uppe i olika sammanhang vill jag peka på att om man anlitar en extern rekryteringskonsult finns det ingen skillnad när det gäller offentlighet eller öppenhet jämfört med om Regeringskansliet själv genomför rekryteringsprocessen. Det är samma öppenhet som ska gälla. Det finns anledning att peka på att det externa stöd som man kan handla upp kan bestå av ett helhetsuppdrag, det vill säga att sköta hela processen. Det kan vara ett så kallat search -uppdrag där konsulten redan har en bank med personer som kan vara lämpliga för olika typer av chefsbefattning och det kan kompletteras med annonsering. Eller också kan det vara ett uppdrag att bistå med vad som vanligtvis brukar kallas en second opinion om ett antal kandidater som Regeringskansliets egen process har lett fram till. Jag vill säga att det inte finns någon exakt gräns mellan de tre varianterna. Det är behovet i den givna situationen som styr hur uppdraget ska formuleras. Det är viktigt att påminna om i det här sammanhanget.

Anf. 21 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Nu fick jag faktiskt inget svar på min fråga till Mats Odell. Jag frågade om Mats Odell ifrågasätter lämpligheten hos de 300 myndighetschefer som han nämner. Är de olämpliga för att Mats Odell inte har varit med och tillsatt dem? Kan det vara så att man som socialdemokrat är lämplig att inneha myndighetschefsrollen, trots att man har varit politiker och politiskt aktiv? Ska det vara ett minus i ens bakgrund om man har varit politiskt aktiv och politiker? Kan det vara en tillgång? Man påstår att man har infört ett nytt sätt att arbeta. Man gjorde det till ett stort nummer att man ansåg att Socialdemokraterna behöll utnämningsmakten för sig själva. Det stämmer att Socialdemokraterna satt vid regeringsmakten. Jag kan konstatera att flera politiker av olika färg har blivit utnämnda. Det har funnits både centerpartister, moderater och andra som har fått uppdrag. Några av de första ni tillsatte var moderater. Jag kan konstatera att en partikamrat till en av dem som var med och skrev programmet i Allians för Sverige nu har fått uppdrag som styrelseordförande i en statlig myndighet. Man kan ju fundera på om det här inte är att kasta sten i glashus. Ni påstår att det såg ut på ett visst sätt. Kan det vara så att man faktiskt känner personer som är klart lämpliga för ett uppdrag och därmed också inser att det är de som borde få jobbet? Ni påstår att ni har påbörjat ett nytt sätt att arbeta, ändå säger Maud Olofsson: GD, generaldirektör vid Affärsverket svenska kraftnät, headhuntade vi - "vi" är alltså regeringen. Man hade påbörjat processen i mars, ändå slutade det med att det var Mikael Odenberg som fick jobbet. Jag vill fråga Mats Odell: Anser inte Mats Odell att det har varit stort hyckleri och att ni egentligen utser dem ni själva vill men påstår att ni gör det på ett sådant sätt att det är genomskinligt och transparent? Det är ni som tar fram en kandidat som den externa konsulten sedan får godkänna. Vad var det för nytt med det? Vad var det som var så speciellt med den här tillsättningen? Varför hävdade statsministern att det här var en externprocess, när det är Regeringskansliet som har tagit fram personen och regeringen som har headhuntat generaldirektören till Svenska kraftnät? Vad är det för nytt i det?

Anf. 22 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag brukar ju inte delta i de debatter som handlar om utnämningspolitiken, men jag kan inte låta bli i dag. När man ser argumentationen blir man lite beklämd. Det har mest varit Peter Hultqvist och Eva-Lena Jansson som har fört den här diskussionen. Vi som satt i den här kammaren förra mandatperioden tog del av de tirader av galla som man öste över den dåvarande regeringen när det gällde sättet att hantera detta. Det var KU-anmälningar på nästan varenda utnämning, och det var fel på ditt och datt. Jag ska villigt erkänna att jag tänkte: Det kommer att bli en radikal förändring. Det var ju ändå bara att sätta sig och skriva om en arbetsordning. Man behövde ju inte förändra någon lagstiftning. Det är bara att bestämma sig för att ha en ordning som man tycker är lämplig. Sedan visar det sig att det inte blev riktigt så. Man tar några exempel där det har gått till enligt regelboken, därefter redovisar man alla undantag. Jag kan förstå Mats Odell när han säger att man ibland behöver flytta en myndighetschef till en annan myndighet. Det kan finnas en klokskap i det och det kan vara riktigt att göra så i vissa sammanhang. Mats Odell och jag har ju varit aktiva inom transportpolitiken och vet att det ibland finns behov av att plocka om cheferna på de olika verken av den anledningen att man behöver ha en bredare kompetens i vissa sammanhang. Det tror jag är klokt och förståndigt. Förutom den argumentationen är ju de undantag man gör förtvivlat många. Häromdagen var det debatt om rikspolischefen. Det skulle man så stolt och snyggt ha utannonserat. Statsministern stod vid en konferens i Kulturhuset och sade någonting om att det ska bli någon som folket rekryterar, eller något liknande. Det visade sig att det har hört av sig ganska många som vill ha detta jobb. Men dessutom ska man börja titta på några andra som ska tillfrågas. Vad är det för öppenhet? Börjar inte undantagen från denna utnämningspolitik att bli väldigt många, och är inte detta alldeles för ihåligt? Man ville skapa ett system, och man hade en god ambition - jag tvivlar inte ett ögonblick på det - när man kom i regeringsställning. Men sedan kom verkligheten i kapp. Är det inte bättre att Mats Odell erkänner att detta inte går att tillämpa på det sätt som ni hade tänkt er? Undantagen blir väldigt många, och det är ett av de stora problemen. Det är detta hyckleri som vi socialdemokrater upplevde efter att hört er kritik under flera år om att detta skulle vara fel. Sedan gör ni nästan likadant själva. Ni friserade visserligen lite grann i kanterna. Men systemet är exakt detsamma, och det är det som är det intressanta, och det är det som är hyckleriet. Erkänn det, Mats Odell, så kanske man kan hitta en bra form i framtiden där vi alla kan vara överens om hur detta ska gå till, i stället för att ha denna dubbelmoral som hittills har redovisats.

Anf. 23 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Först ska jag vända mig till Eva-Lena Jansson. Nej, det ligger inte alls i mitt svar att jag anser att de 300 chefer som har utsetts under den socialdemokratiska regeringsperioden är olämpliga. Det som jag säger är att de har utsetts enligt en helt annan metod. Det har varit en total slutenhet utan minsta möjlighet till spårbarhet av processerna och ett antal andra parametrar. I dag är det annorlunda. Låt mig också säga att jag här har en lista över de myndighetschefer som har anställts av regeringen efter valet 2006. Jag kan ur högen plocka några mycket väl kvalificerade och lätt identifierbara socialdemokrater som har fått chefsjobb. Ann-Christin Nykvist har blivit chef för Statens pensionsverk, Dan Eliasson har blivit chef för Migrationsverket, Mikael Sjöberg, som till och med är kusin till den förre statsministern, har blivit en mycket duktig och väl lämpad chef för Arbetsmiljöverket, Staffan Bengtsson har blivit chef för Statens Försvarshistoriska museer och Barbro Holmberg har blivit landshövding i Gävleborgs län. Detta är några exempel. Någon sorts total förändring därvidlag av att personer utses efter kompetens och oberoende av partibok finns inte alls i den utnämningspolitik som den här regeringen arbetar efter. Det som det aktuella fallet handlade om var att få en second opinion i processen i Regeringskansliet där man hade tagit fram ett antal kandidater som hade kokat ned till två som prövades av den konsult som hade anlitats av Näringsdepartementet. Det var alltså en second opinion . Börje Vestlund satt här och lyssnade på tirader, när galla östes och KU-anmälningar haglade, och han hade nu ljusa förhoppningar om att det med en ny regering skulle bli ändring på detta. Han såg fram emot en radikal omläggning. Jag skulle ändå vilja säga, Börje Vestlund, att det har skett en radikal omläggning. Det går inte så fort att förändra saker och ting. Det är helt enkelt så att om man annonserar - det är en helt ny metod - vet vi att det inte är alla som kan acceptera att deras ansökan om en ny tjänst ska stå att läsa i tidningen några dagar därefter. Men, som sagt, det är ungefär 450 som hittills har sökt, och väldigt många har hittats. Men det finns också exempel, Börje Vestlund, på att det har annonserats och att vi inte har fått in tillräckligt bra sökande, bland annat kanske beroende på den sekretesslagstiftning som vi har i vårt land. Då måste regeringen se till att plocka fram dugliga och bra kandidater på annat sätt. Svårare än så är det inte.

Anf. 24 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag måste säga att det är ett ganska sensationellt uttalande när Mats Odell talar om en second opinion . Statsminister Fredrik Reinfeldt sade i en intervju med K.-G. Bergström på SVT den 12 februari: Det är ändå en stor skillnad. Det har skett med en extern konsult i konkurrens med andra, och det är inte vi som har uttalat att han är mest lämpad för tjänsten. Nu står Mats Odell här i riksdagen och talar om att det är en second opinion som man har fått från den externa konsulten, det vill säga att man hade bestämt sig för Mikael Odenberg, tidigare försvarsminister och moderat, och nu bad om en second opinion . Men statsministern säger någonting helt annat. Herr talman! Jag undrar om inte Mats Odell och regeringen borde ha en ödmjukare inställning och faktiskt erkänna att utnämningspolitiken är betydligt mer komplex än vad ni någonsin har kunnat ana. Detta är faktiskt en mycket svårare uppgift än att bara hävda att allting blir jättebra bara för att man utannonserar tjänster. Det räcker med att gå till svenskt näringsliv och titta på topparna där och fråga hur många av dem som har fått sitt jobb genom en annons. Väldigt många av dem har blivit headhuntade, precis som Maud Olofsson beskriver att den svenska borgerliga regeringen headhuntade generaldirektören till Affärsverket svenska kraftnät. Man headhuntade Mikael Odenberg. Vore det inte på sin plats att ödmjukt be om ursäkt för de överord som man använde i valrörelsen och nu säga: Nej, det finns faktiskt tillfällen när man inte kan utannonsera tjänster. Det skulle jag gärna vilja höra från Mats Odell.

Anf. 25 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag ska inte orda så mycket om vad som hände under den förra mandatperioden. Men jag ska säga att man gick så långt från ledande företrädare i just denna fråga i vissa partier i alliansen - inte från hela alliansen, ska jag villigt erkänna - att man sade att företrädare som var socialdemokrater till och med skulle få sluta sin anställning. Det var faktiskt vad som förekom i debatten under den tiden. Jag ska göra en kommentar till om en av dessa personer som är socialdemokrat. Ann-Christin Nykvist kunde inte ha varit så besvärlig eftersom hon i princip gjorde en mellanlandning som minister. Innan dess hade hon under många år haft ledande funktioner inom olika myndigheter och hade varit generaldirektör. För att vara riktigt korrekt kan man väl säga att det möjligen var ett undantag. Jag håller med Mats Odell när han säger att det inte är så lätt. Väldigt många, de allra flesta av de myndigheter som vi talar om, är väldigt stora myndigheter. Detta är en grannlaga uppgift, och det kanske finns bara en liten grupp människor som är kvalificerade för just detta uppdrag. Det är inte normalt - inte i näringslivet och inte i organisationslivet, som jag har stor erfarenhet från - att man annonserar ut den typen av tjänster annat än möjligen för formalians skull. Men i huvudsak headhuntar man personer till dessa tjänster eller försöker hitta dem på andra sätt. Om Mats Odell bara kunde säga: Vi hade nog inte allting hemma när vi sade att allting skulle utannonseras och det skulle vara så öppet. Det har ju visat sig att verkligheten har kommit ifatt den här regeringen. Då måste man acceptera det och säga: Vi hade nog inte helt och hållet rätt i den bedömning som vi gjorde under valrörelsen och framför allt när vi skulle sätta detta i sjön, och det har också visat sig efteråt. Be om ursäkt för det, Mats Odell.

Anf. 26 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Det är alltid underhållande och trevligt att debattera med Börje Vestlund och Eva-Lena Jansson. Jag vet inte om det finns så stor anledning att be om ursäkt. Jag sade redan i ett tidigare inlägg till Eva-Lena Jansson att det var en fristående arbetsgrupp som kom med en rapport. Det är den som Eva-Lena Jansson och Börje Vestlund bygger sina inlägg på. Visst är det så att den arbetsgruppen inte fick igenom alla sina förslag i vare sig valmanifest eller regeringsförklaring. Det är väl, höll jag på att säga, ursäkt nog. Arbetsgruppen hade ett antal förslag som diskuterades. Men före valet redovisade vi i ett valmanifest vad regeringen avsåg att göra på detta område. Eva-Lena Jansson säger att jag och statsministern ger olika besked. Jag skulle ändå önska att Eva-Lena Jansson tittade lite grann på vad som sades i dessa bägge fall. Då kommer hon att finna att jag säger exakt samma sak som statsministern i praktiken sade. Den process som hade varit inom Regeringskansliet underställdes en fristående konsult för att bedöma om detta var bästa möjliga resultat. Vi har sagt att vi har lagt om utnämningspolitiken, och jag har upprepat det här i dag. Jag tror att de flesta som försöker göra en ärlig bedömning kan konstatera att vi har gått från ett totalt slutet system, där det över huvud taget inte har förekommit annonsering, till ett system där det nu är huvudregel att annonsera. Nästa steg i den här processen är att utreda om sekretesslagen behöver förändras för att åstadkomma en ännu större - det låter paradoxalt - öppenhet i processen, nämligen att fler ska våga svara på annonser när regeringen söker efter nya myndighetschefer. Herr talman! Vi får återkomma till en diskussion om detta när den processen eventuellt lett fram till en proposition.

den 22 februari

Interpellation

2007/08:430 Regeringens utnämningspolitik

av Eva-Lena Jansson (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Förre försvarsministern, moderaten Mikael Odenberg, utsågs nyligen till generaldirektör för Affärsverket svenska kraftnät efter vad regeringen beskrivit som en extern rekryteringsprocess. Men enligt Sveriges Radios Ekoredaktions granskning visar det sig att det i själva verket var Regeringskansliet som valde ut Mikael Odenberg som kandidat till jobbet.

Den konsult, Per Brolin, som Regeringskansliet använde som hjälp vid rekryteringen säger till Ekot att han inte var med att ta fram lämpliga kandidater. Brolins insats var i stället att bedöma de två personer som Regeringskansliet hade tagit fram. Av dessa två hoppade en av och därmed fanns det endast en person kvar att bedöma, förre försvarsministern Mikael Odenberg (m).

I en intervju den 12 februari med KG Bergström, SVT, hävdade statsministern att ”det är ändå en stor skillnad när det har skett med en extern konsult i konkurrens med andra och där det inte är vi som har uttalat att han är mest lämpad för tjänsten”.

Vid den presskonferens där näringsminister Maud Olofsson presenterade Mikael Odenberg som ny generaldirektör för Affärsverket svenska kraftnät berättade Olofsson att ”rekryteringsprocessen påbörjades i mars 2007 där vi gick igenom vilka personer som skulle kunna vara lämpliga för uppdraget som generaldirektör för Affärsverket svenska kraftnät”. ”Gd till Affärsverket svenska kraftnät headhuntade vi”.

Eftersom det är regeringen som Maud Olofsson företräder vid ovannämnda presskonferens utgår jag från att begreppet ”vi” avser regeringen, vilket betyder att det är regeringen som headhuntade Mikael Odenberg till gd-posten för Affärsverket svenska kraftnät. Maud Olofsson bekräftade också att tjänsten inte utannonserats.

Min fråga till statsrådet Mats Odell är därför följande:

Vilka åtgärder är statsrådet Odell beredd att vidta för att förändra regeringens utnämningspolitik så att svenska folket ska känna att den som får liknande jobb eller uppdrag i Sverige är den som är bäst lämpad för att få det och inte en person som bara har rätt kontakter eller rätt partibok?