Regeringens utnämningspolitik
Interpellationsdebatt 9 december 2005
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHenrik von Sydow (M)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHenrik von Sydow (M)
- Hoppa till i videospelarenStefan Attefall (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenStefan Attefall (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 11
Anf. 84 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Tobias Krantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att dels bringa regeringens utnämningspolitik i bättre överensstämmelse med grundlagen, dels reformera utnämningsmakten i riktning mot ökad öppenhet och insyn.
Utnämningsmakten är en central del i regeringens uppgift att styra riket. Naturligtvis är förtjänst och skicklighet av avgörande betydelse när det gäller utnämning av nya myndighetschefer.
Som Tobias Krantz säkert väl känner till tillsattes i juli förra året en parlamentarisk kommitté, Grundlagsutredningen, med uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. I uppdraget ingår att se över regeringens utnämningsmakt. Grundlagsutredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008. Jag vill inte förekomma de förslag som utredningen kan komma att lägga fram när det gäller just utnämningsmakten.
Då Tobias Krantz, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Helena Bargholtz i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 85 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag får börja med att framföra ett tack från Tobias Krantz för svaret på de här interpellationerna som han har tagit del av under sin föräldraledighet. Jag vill också tacka för detta.
Jag börjar med att säga att frågan om regeringens utnämningsmakt inte är någon ny fråga. Under alla mina år i konstitutionsutskottet, och det är några stycken nu, har den här frågan dykt upp med jämna mellanrum. Det är väldigt många som är bekymrade över utnämningsmakten och hur utnämningarna går till. Det har vi ju märkt under den senaste veckan när det har varit vad jag vill minnas tre program i tv. Det är programmet Dokument inifrån som har handlat just om utnämningsmakten.
Alldeles uppenbart säger regeringsformens föreskrifter att vid tillsättning av statlig tjänst ska avseende fästas bara vid sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Det är väldigt bra och väldigt klokt.
Men så är det ju inte i dag. Det vet vi på olika sätt att det inte är. Regeringens utnämningspolitik har ju utsatts för väldigt hård kritik, bland annat från förra generaldirektören för Riksrevisionsverket, Inga-Britt Ahlenius, som uttryckte sig så här: I Sverige dyker det plötsligt upp en ny generaldirektör, och ingen har insyn i den processen. Man utkräver inte ansvar för sina politiska vänner, och man kan aldrig ställa regeringen till svars för en dålig utnämning.
Riksdagen har vid flera tillfällen krävt öppenhet och insyn i utnämningsförfarandet, men det sker inte i alla fall. Förvaltningspolitiken är ju en av de viktigaste hörnstenarna i en fungerande demokrati, och den måste naturligtvis ske i full öppenhet.
Jag noterar att statsrådet i flera av svaren till Tobias Krantz klagar över att Tobias Krantz har tagit upp de här frågorna tidigare. Och jag kan garantera statsrådet att det här kommer inte bara Tobias Krantz utan många av oss andra politiker att ta upp gång på gång tills vi ser att det blir en tillfredsställande ordning. Min partikollega och goda vän Birgit Friggebo sade vid ett tillfälle att politik är att tjata. Och den typen av politik kommer vi att fortsätta med när det gäller de här frågorna.
Sven-Erik Österberg säger att Grundlagsutredningen pågår - det är alldeles riktigt, det vi alla om - och att man inte ska förekomma de förslag som utredningen kan komma att lägga fram när det gäller utnämningsmakten. Det är ett väldigt konstigt resonemang, därför att de som sitter i utredningen är ju väldigt angelägna om att vi ska ha en vital debatt om de här frågorna under den tid som utredningsarbetet pågår. Det är ju inte meningen att man ska lägga locket på.
Herr talman! Avslutningsvis i detta inlägg: Om vi inte ska diskutera regeringens utnämningsmakt under den tid som Grundlagsutredningen pågår, kan man ju undra om regeringen inte då också ska avstå från att göra utnämningar under den tiden. Eller?
Anf. 86 Henrik von Sydow (M)
Herr talman! Jag får tacka för det något korta svaret på en väldigt viktig och angelägen fråga. Den är viktig därför att den handlar om förtroendet för statsförvaltningen. Vi ska ha en effektiv statsförvaltning som är i alla medborgares tjänst.
Ett av motiven till att vi vill ha ökad öppenhet och insyn är att försäkra oss om att effektiva, dugliga och duktiga statstjänstemän tillsätts som kan sköta statens uppgifter på ett sätt så att respekten och förtroendet för statsförvaltningen upprätthålls. Det tror jag är ohyggligt angeläget.
Jag tycker inte att det ansvariga statsrådet bara kan hänvisa till den pågående Grundlagsutredningen. Statsrådet har ett ansvar här och nu eftersom utnämningspolitiken pågår kontinuerligt. Det är inte så att den gör halt för att återkomma när Grundlagsutredningen är klar. Nästan varje vecka görs nya utnämningar av högre tjänstemän i staten.
Jag tror att statsrådet tog intryck av Sveriges Televisions Dokument inifrån, där tidigare socialdemokratiska statsråd och socialdemokratiska journalister riktade en rätt svidande kritik mot regeringens utnämningspolitik och hur man hanterar utnämningsmakten. Det är ett ansvar som faller på Sven-Erik Österberg.
Du vet säkert också att mycket av det här inte bara bestäms av hur regeringsformen är utformad. Regeringen har ju sina egna riktlinjer och sin egen policy för arbetet här. Varken journalister eller riksdagsledamöter som vill granska vilken kompetens och vilken kravprofil som regeringen ställt ut för ett visst uppdrag kan få se dessa. Det är ett slutet system som dessvärre öppnar upp för ett maktmissbruk.
Grundlagsutredningen ska vara klar om tre år. Redan nu vet vi att det finns en majoritet i den här kammaren för mer av öppenhet och mer av insyn, till exempel att det upprättas kravprofiler för de högre statliga tjänsterna och att dessa sedan blir allmänna handlingar.
Jag vill igen fråga statsrådet om den socialdemokratiska regeringen kommer att genomföra några förändringar i steg mot ökad öppenhet kring utnämningarna av statens högre tjänstemän innan vi går till val nästa år. Jag vill speciellt ta upp frågan som ligger inom regeringens egen makt att påverka: Kommer regeringen att göra kravprofiler för högre tjänstemän till allmänna handlingar, eller kommer det här slutna systemet och hemlighetsmakeriet att fortsätta fram till valet?
Anf. 87 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag har noterat att bland annat, eller kanske framför allt, Tobias Krantz i högerpaktens interna arbetsfördelning har blivit tilldelad rollen att smutskasta svensk statsförvaltning. För denna uppgift har han gått in med stor frenesi och även envishet. Det här är ett klassiskt arbetssätt, har jag också noterat. Det går ut på att vagt formulerade och även bristfälligt underbyggda påståenden besannas om de bara upprepas tillräckligt många gånger.
I det här fallet handlar det om att formulera ett batteri av återkommande interpellationer och frågor, vilket jag också har noterat. Efter att ha tagit del av det här kan jag konstatera en sak: Det är uppenbarligen inte svensk statsförvaltning som förfaller, utan det är på gränsen till att det är riksdagens interpellationsinstrument som förfaller.
Att alltid i varierande ordalag formulera samma interpellation om och om igen, trots att de redan besvarats, vittnar inte om att man vill försöka föra en seriös debatt om det här och om framtida utmaningar för svensk statsförvaltning, som är oerhört viktigt, utan det vittnar om viljan att till varje pris driva kampanj och försöka plocka kortsiktiga politiska poäng. Det är ungefär så alliansen agerar i den här frågan.
Det här är tröttsamt på ett sätt, och jag kan konstatera att också Tobias Krantz tycker att det är tröttsamt eftersom han inte är här och vill diskutera sina egna interpellationer. Det är en sak som jag tycker att jag kan notera här.
När det gäller själva sakfrågan sägs det i interpellationen att utnämningspolitiken strider mot regeringsformen. Det tycker jag är en allvarlig anklagelse. Om det låg några fakta bakom påståendet vore det minst sagt uppseendeväckande. Det håller jag med om. Nu är det ju inte så. Det är förtjänst och skicklighet som ligger i botten när vi gör utnämningarna, och det är helt avgörande när nya myndighetschefer utses.
Sedan sägs det i svepande ordalag i interpellationen att regeringen agerar grundlagsvidrigt, och det mot bakgrund av tre utpekade personer som i år har anställts som myndighetschefer. Det är inte första gången som man också använder sig av tekniken att peka ut enskilda personer som påstås bevisa det ena eller det andra.
Som jag sade till Tobias Krantz i interpellationsdebatten redan den 30 maj tycker jag att man bör vara varsam med att dra den här typen av slutsatser, och jag har precis samma uppfattning i dag.
I interpellationen står det till exempel att det är en statsrättslig revolution som pågår. Att försöka föra en seriös debatt utifrån den typen av ogrundade påståenden känns ganska meningslöst egentligen. Man sätter sig ned och funderar på vad man ska säga som svar.
Låt mig bara för protokollets skull säga att det naturligtvis kan vara mycket meriterande att ha erfarenhet från chefsarbete i exempelvis Regeringskansliet. Därför kan exempelvis ett statssekreterarjobb mycket väl vara en lämplig merit för ett myndighetschefsjobb framöver. Det tycker jag hänger väldigt nära ihop och har full acceptans i alla lägen.
Anf. 88 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag måste säga att statsrådet tydligen lyssnar väldigt dåligt. Jag började med att tacka från Tobias Krantz för svaret på hans interpellation därför att han är hemma och är föräldraledig. Det är väl ändå inte att smita undan en debatt. Det är faktiskt att ta sitt föräldraansvar. Han var mycket besviken över att han inte fick möjlighet att ta den här debatten med statsrådet. Tydligen var man tvungen att förlägga den till en tid som inte passade honom. Det är alltså därför som jag har tagit över debatten.
Det är inte vem som helst som klagar över bristen på öppenhet och insyn i utnämningsförfarandet. Det var den förra generaldirektören Inga-Britt Ahlenius, som numera ägnar sig åt revision i FN, som jag citerade. Hon är ett mycket, mycket tungt namn i de här sammanhangen.
Jag vill lyfta fram en modell som jag tycker vore väldigt intressant om statsrådet kunde ha några synpunkter på, utan att för den skull känna att han styr utredningen. Det tror jag inte att man behöver befara ens om man är statsråd när man diskuterar de här frågorna. Det är den modell som jag har fört fram i debatten om tillsättningarna av högre domare. Jag satt nämligen en gång med i en utredning som handlade om det. Jag menar att det ska vara riksdagen i stället för regeringen som utser justitieråd i HD och regeringsråd i Regeringsrätten. Det skulle leda till större öppenhet och ökad demokrati vid tillsättningarna. Det skulle också öka domarutnämningarnas legitimitet, därför att de då utses direkt av det organ som representerar landets medborgare.
För detta skulle man ha en förslagsnämnd som skulle vara organisatoriskt självständig från både riksdag och regering. I det här fallet skulle nämnden bestå av representanter för domarkåren, Advokatsamfundet och allmänheten. Det här beredningsorganet skulle ha till uppgift att lämna förslag på lämpliga kandidater. Det vore väl ändå en tänkbar modell att använda för tillsättningen av alla högre tjänster. Jag tänker till exempel på generaldirektörer.
Jag väntar tills statsrådet lyssnar på mig. Uppfattade statsrådet vad jag sade?
(Statsrådet SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s): Ja, absolut.)
Detta är en modell som jag tycker skulle vara tillämplig på många av de högre tjänsterna, till exempel när det gäller generaldirektörer, alltså att man låter riksdagen utnämna dem, att man naturligtvis har ett öppet tillsättningsförfarande och att man, precis som Henrik von Sydow var inne på, har en ordentlig kravprofil så att människor kan se vilka personer som får olika tjänster och på vilka meriter man får dem. Det tror jag skulle öka respekten, inte bara för domarkåren, som jag har engagerat mig i, utan över huvud taget för hela den svenska statsförvaltningen.
Anf. 89 Henrik von Sydow (M)
Herr talman! Jag noterar att när vi diskuterar möjligheten att granska regeringens utnämningsmakt
och regeringens utnämningspolitik, då ägnar statsrådet sitt inlägg åt att smutskasta riksdagens kontrollmakt och möjlighet att ställa interpellationer i ämnet. Det är det han gör; han riktar kritik mot detta. Jag undrar varför det här området är så känsligt. Varför är det så känsligt att öppna upp för mer av granskning, mer av utvärdering av den socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik?
Jag nämnde i går under frågestunden, och jag vill nämna det i dag också, att den socialdemokratiske journalist som ha skrivit en bok om statsminister Göran Persson framträdde i Dokument inifrån i söndags och påpekade att statsministern är besatt av utnämningsmakten, att han använder den som ett maktinstrument för att lägga ett pussel som också är en del i ett politiskt taktiserande. Jag tror att det är värt att kommentera också för statsrådet, om det är så att den bilden stämmer. I så fall är det förstås än viktigare att ställa krav på en granskning av detta.
Jag tror inte att Socialdemokraterna kommer undan den här frågan nu. Ni vet vilken majoritet och önskan det finns från den här riksdagen att gå mot steg av ökad öppenhet. Mycket av detta bestämmer regeringen själv. Det är regeringen som avgör om man vill göra kravprofiler till allmänna handlingar. Återigen till frågan som jag inte fick ett svar på: Är det så att regeringen kommer att upprätta kravprofiler som blir allmänna handlingar inför utnämnandet av högre statliga tjänstemän? Där är statsrådet svaret skyldig.
Anf. 90 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag har förstått att statsrådet Sven-Erik Österberg är trött på den här typen av interpellationer. Tydligen är Sven-Erik Österberg så trött att han också har bytt taktik i försvaret. Tidigare har jag upplevt att Sven-Erik Österberg har försvarat utnämningspolitiken och hur den har fungerat i praktiken. Numera har jag märkt att han allt oftare bara hänvisar till Grundlagsutredningen. Det är klart att det är ett lättare sätt att klara diskussionen.
Grundlagsutredningen är viktig. Där ska man ta upp frågor av större dignitet, exempelvis om riksdagen, som Helena Bargholtz var inne på, ska ha ett större inflytande i själva tillsättningen eller om det ska ligga kvar hos regeringen. Men, och då är jag inne på det som Henrik von Sydow också var inne på, det finns mycket att göra innan dess. Öppenheten är ju det stora problemet. Vad är det som sker? Jag vet genom kontakter med många generaldirektörer och statliga chefer att de själva önskar mer öppenhet i processen, för det ökar deras egen legitimitet. När de kommer till sina nya arbeten, inför medierna och inför den allmänna opinionen, blir det tydligare varför man fått det aktuella jobbet.
Det finns exempelvis en modell som man kan tänka sig där man upprättar en kravspecifikation i förväg: Vad krävs i det här uppdraget? Man kanske har en öppen nomineringsmöjlighet för olika intresseorganisationer och intressenter på området, och även en möjlighet för människor att söka tjänster om man så önskar. Det kan vara så att man intervjuar dem som man sedan väljer ut som de mest intressanta kandidaterna. Man fattar fortfarande beslut i regeringen, men sedan går man till riksdagen och har ett offentligt förhör där man som regering måste motivera sina beslut. Det skulle tvinga fram en ökad offentlighet, en ökad genomskinlighet och en ökad legitimitet för de utnämningar som regeringen sedan gör. Det skulle också göra att exempelvis konstitutionsutskottet kan granska utnämningsprocessen tydligare.
Enligt de kontakter vi har haft med Regeringskansliet, när vi har försökt efterforska vissa utnämningar, finns det inget underlag, inga papper, inte ens arbetsanteckningar. Det tyder ju på att det inte finns någon möjlighet till genomskinlighet. Då har jag en fråga till statsrådet Sven-Erik Österberg. Den här typen av arbetsmetodik går att ha inom befintlig lagstiftning, går att ha utan att man riskerar att människor inte skulle våga närma sig denna typ av jobb. Den skulle göra att det blev mer genomskinlighet, mer offentlighet och mer möjligheter till granskning. Är statsrådet beredd att vidta åtgärder i den här riktningen, ja eller nej?
Anf. 91 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag konstaterar en sak när jag tittar på det här: I den grundlag som finns är det regeringen som styr riket, och det här är en stor del av regeringens möjlighet att styra riket med den uppbyggnad vi har i Sverige, med myndigheter som ligger direkt under regeringen, stora myndigheter kopplade till mindre departement. Det är ju det som är den svenska modellen jämfört med hur det är i andra länder. Det gör att myndigheterna till stor del är regeringens redskap för att verkställa den politik som regeringen för utifrån vad Sveriges riksdag beslutar. En viktig del av detta är att utse folk som kan klara jobbet som myndighetschefer med förtjänst och skicklighet. Det är den princip som ligger till grund för det här om man ska gå till botten med själva den diskussion som har varit.
Jag och regeringen i övrigt är väldigt medvetna om den diskussion och debatt som har förts kring det här. Jag är inte alls främmande för den debatt som har förts i denna kammare, inte minst från oppositionens sida, där man tycker att man vill ha en annan ordning. Jag har också noterat att högeralliansen är ganska splittrad i hur man tycker att det här ska gå till. Vi har fått två exempel här i dag, i den här interpellationsdebatten, på hur man tycker att det här skulle gå till.
Det kanske visar att den här frågan faktiskt fordrar ganska mycket eftertanke om man ska gå över till en annan ordning. Det var ju den debatten som också föregick själva Grundlagsutredningen. Vi tyckte att det fanns skäl att ta in det i Grundlagsutredningen och också ordentligt diskutera det från en ytterst seriös utgångspunkt, om den nuvarande situationen med utnämningsförhållandet bör ingå i en annan fas eller hanteras på ett annat sätt än vad som är fallet nu.
Därför tycker jag, kanske till skillnad från andra frågor, där man kan ha en ganska levande debatt där även statsråd är ute och tycker och har åsikter om hur det skulle kunna vara, att jag bör avstå från det här. Det här är en grundläggande fråga som man inte bara kan ha en allmän diskussion omkring, hur det skulle vara. Jag har fullt förtroende för Grundlagskommittén. Jag noterar att från Folkpartiets sida sitter Daniel Tarschys där. Jag har fullt förtroende för honom och för att han också för de här frågorna på ett bra sätt. Alla partier har ju möjlighet att, via sina representanter i Grundlagskommittén, föra fram sina åsikter om hur man tycker att det skulle vara. Sedan förväntar jag mig att de kommer med ett förslag även på den här punkten som sedan går att hantera vidare - så småningom också i denna kammare. Det är vad jag skulle vilja säga om det.
Jag tycker att det ser ut att vara en spridd bild från alliansens sida. Jag har noterat detta i debatter som har varit, om man ser tillbaka på gamla riksdagsdebatter. Representanter för olika partier har talat om allt från en total politisering, där man säger att kommer vi till regeringsmakten hösten 2006 ska vi kasta ut alla socialdemokrater och sätta in vårt folk. Det är en total politisering. Någon har sagt att ingen som har politisk bakgrund ska finnas där över huvud taget. Det skulle vara en total avpolitisering. Så ser debatten och inläggen ut från olika riksdagsledamöter från de respektive oppositionspartierna. Det ger ju ingen stadga, och det ger ingen stabilitet åt frågan i sig.
Sedan tycker jag, som jag också sade i en radiodebatt med Stefan Attefall i veckan, att om vi tittar på resultatet av utnämningspolitiken fungerar den väl på så sätt att det är få chefsutnämningar som har fallerat på grund av att den som har blivit utsedd inte har hållit måttet, alltså detta med förtjänst och skicklighet. Den felprocenten står sig väl, skulle jag vilja säga, i jämförelse med andra system, som när man har ett totalt öppet tillsättningsförfarande eller hur det faktiskt fungerar i näringslivet. Det är också ett totalt slutet system, skulle jag vilja säga, där det också fallerar i vissa fall. Den här utnämningspolitiken står sig väl, tycker jag, i jämförelse med det. Det finns inte mycket att klaga på därvidlag.
Anf. 92 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag hade hoppats att statsrådet ändå skulle säga någonting ursäktande med anledning av sitt påhopp på och sin anklagelse mot Tobias Krantz om att han försöker smita ifrån den här debatten. Jag är helt övertygad om att han lyssnar på den här debatten. Och jag ska för tredje gången säga att han inte är här på grund av att han är föräldraledig.
Jag har däremot inte uppfattat att vi har så stora åsiktsskillnader inom alliansen när det gäller hur det här förfarandet ska gå till. Vi är överens om att det vore mycket bra med en modell med kravprofiler, öppna handlingar och ett öppet tillsättningsförfarande, så att man kan bedöma dessa kvalifikationer.
Att dra en parallell mellan tillsättningarna i näringslivet och i offentlig förvaltning tycker jag inte håller. De jobb som finns inom offentlig förvaltning finansieras med skattemedel. Så är inte fallet i det privata näringslivet.
Personligen skulle jag inte ha ett dugg emot att man arbetar mer öppet även i det privata näringslivet. Men det är inte en sak som vi politiker ska engagera oss i. Vår uppgift är att se till att den offentliga förvaltningen sköts på allra bästa sätt. Dit hör att man har ett bra, öppet och tillförlitligt rekryteringsförfarande.
Vi kan nog räkna med att debatten om dessa frågor, åtminstone från den borgerliga sidan, kommer att fortsätta, oavsett hur det ligger till i Grundlagsutredningen.
Självklart har jag kontakt med min gode vän och kollega Daniel Tarschys i dessa frågor. Men, som sagt, vi behöver en öppen debatt också, så att medborgare i allmänhet kan bilda sig en uppfattning om hur vi resonerar.
Anf. 93 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Grundlagsutredningen ska vara klar om tre år. Sedan ska den remissbehandlas, och det ska vara val mellan besluten. Vi kanske kan ha resultatet av de förändringar som Grundlagsutredningen leder till omkring 2011. Grundlagsutredningen ser över de stora frågorna. Ska regeringen ensam ha utnämningsmakten, eller ska även riksdagen ha det? Hur ska vi hantera offentlighetsprincipen och liknande? Men innan dess, inom ramen för nuvarande lagstiftning, går det att göra mycket i fråga om ökad öppenhet och transparens.
Varför tänker Sven-Erik Österberg vänta i så många år innan han vidtar några som helst åtgärder? Det är verkligen att smita undan sitt ansvar att säga att han inte vill ha någon uppfattning. Men tydligen väntar han på att oppositionen ska ha en uppfattning, så att han själv kan ha en uppfattning.
Var lugn, Sven-Erik Österberg, du kommer att få det. Jag leder en arbetsgrupp inom alliansen som tittar just på ett program för hur vi mer exakt ska formulera utnämningspolitiken inför nästa mandatperiod. Och du kommer att få möjlighet att ta ställning till det förslaget. Du kommer att få möjlighet att bemöta det också. Om du då sticker huvudet i sanden som strutsen och säger att du ska vänta till 2011 innan du har någon uppfattning, då kommer du att stå ganska naken, är jag rädd för, i den valrörelse som kommer framöver därför att detta är en sak som engagerar människor.
Just nu är en FN-resolution mot korruption ute på remiss. Vi ska ratificera den i Sverige. Inte bara Inga-Britt Ahlenius utan även andra jurister pekar på att Sverige inte fyller kraven i FN-resolutionen mot korruption just därför att man inte har en öppenhet och en förutsägbarhet i processen för att utse höga statliga chefer. Detta är en allvarlig fråga för svensk demokrati och för tilltron till statsförvaltningen. Att jämföra det med det privata näringslivet, som är ett privaträttsligt subjekt, är något hårresande. Och även om det kan behövas öppenhet där också är det staten som vi talar om. Staten är till för medborgarna och inte tvärtom.
Anf. 94 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag vill vara väldigt tydlig och säga till Stefan Attefall att den enda jämförelsen som jag gör med det privata näringslivet - det finns massor som skiljer, det tror jag att vi är helt överens om - är hur utnämningarna lyckas och resultatet av dem. För övrigt tror jag att vi är överens om att det kan skilja väldigt mycket.
Jag skulle också vilja säga till Helena Bargholtz att jag bara har noterat att Tobias Krantz inte var här. Om han har ett skäl till det så faller naturligtvis ingen skugga på honom från min sida. Det vill jag också förtydliga. Alla har rätt att vara borta om de har skäl för det. Så är läget.
Man blir ju mer och mer tveksam om huruvida alliansen kommer med enhetliga förslag eller vad som händer på detta område, men jag hoppas det. Jag ska inte fördjupa mig i det. Men jag noterar att det finns en massa inlägg från olika håll om hur man vill ha detta. Det tycker jag bara visar hur komplex denna fråga är. Och det gäller att borra vidare i detta.
Jag har också noterat att man har föreslagit att utnämningsmakten skulle ligga på riksdagen. Utan att vara expert på det här kan man undra hur det ska fungera om det är regeringens myndigheter och riksdagen ska vara bevakande och granska regeringen om man själv har tillsatt cheferna i regeringens myndigheter. Det kan jag inte få att gå ihop. Ett sådant utspel och ett sådant uttalande som jag har sett någonstans är nästan huvudlöst utifrån hur vår konstitution ser ut. Det bevisar väl också att det faktiskt är kunniga och insatta personer som bör fundera ordentligt på hur detta hänger ihop med granskning och ansvar och vem som kan ställa vem till svars när det gäller detta.
Jag ser gärna att det blir en fortsatt debatt. När jag har granskat detta och sett tillvägagångssättet, så finns det väldigt många saker att peka på som jag tycker står på ganska stark grund. Men, som sagt var, vi är också öppna för att i framtiden se vilka ändringar som har gjorts. Men jag tycker att det ska göras ordentligt av Grundlagskommittén eftersom det är en så väldigt stor och viktig fråga i svensk politik och i svensk statsförvaltning. När det gäller regeringens sätt att styra riket är det väldigt avgörande var man sätter ned foten. Detta ska ju fungera oavsett vem som har regeringsmakten. Och det är viktigt att det fungerar åt alla håll.
den 21 november
Interpellation 2005/06:128 av Tobias Krantz (fp) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)
Regeringens utnämningspolitik
Under de senaste åren har rapporterna om regeringens missbruk av utnämningsmakten duggat tätt. Folkpartiet har till exempel kunnat peka på Arbetsmarknadsstyrelsens, Ams, starka koppling till det socialdemokratiska partiet och den stora andelen personer med socialdemokratisk partibok som ordförande för statliga utredningar. Ams har aldrig haft någon annan än en socialdemokrat som chef (Det socialdemokratiska Ams, rapport från Folkpartiet, mars 2005). En analys som riksdagens utredningstjänst nyligen har genomfört, på Folkpartiets uppdrag, visar att 75 % av dem som under perioden 1994@2004 utnämndes till utredningsordförande och hade en partipolitisk bakgrund var socialdemokrater (dnr 2005:1417).
Mönstret går igen också inom andra delar av den statliga förvaltningen. Överallt, på de ledande chefsbefattningarna, dominerar personer med ett förflutet inom Socialdemokraterna. Regeringsformens föreskrift (RF 11:9) är tydlig: ”Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.” Regeringen har genom sin politik självsvåldigt i praktiken satt den bestämmelsen ur spel. Det är rimligen inte enbart socialdemokrater som är kompetenta att vara chefer över statliga myndigheter eller leda viktiga utredningar. Det är en statsrättslig revolution som pågår. Den svenska förvaltningsmodellen med sin tydliga bodelning mellan politik och förvaltning riskerar inom en mycket snar framtid att vara ett minne blott.
Regeringens utnämningspolitik har utsatts för mycket hård kritik. Till kritikerna hör bland andra Riksrevisionsverkets förra generaldirektör Inga-Britt Ahlenius som uttryckte sig på följande vis i början av förra året: ”I Sverige dyker det plötsligt upp en ny generaldirektör och ingen har insyn i den processen. @ @ @ Man utkräver inte ansvar av sina politiska vänner och man kan aldrig ställa regeringen till ansvar för en dålig utnämning”(Dagens Industri den 23 januari 2004).
Men också riksdagen har vid flera tillfällen kritiserat regeringens utövande av utnämningsmakten (bet, 2003/04:KU20, prot, 2003/04:122, bet, 2004/05:KU20, prot, 2004/05:133). Riksdagen har bland annat krävt ökad öppenhet och insyn i utnämningsförfarandet. Men regeringen har vägrat att ta några som helst steg i den riktningen. ”Regeringen gör en bedömning av de kandidater som finns utan att vi lämnar ut slutfasen till offentligheten”, förklarade vice statsminister Bosse Ringholm exempelvis vid en frågestund i riksdagen så sent som i mars i år (prot. 2004/05:84).
I stället fortsätter regeringen att bakom stängda dörrar, helt utan insyn, fördela högre statliga tjänster till lojala partikamrater. Under sommaren och hösten har en rad uppmärksammade tillsättningar ägt rum som faller väl in i det etablerade mönstret. Mikael Sjöberg, socialdemokratisk statssekreterare, utsågs till generaldirektör för Arbetslivsinstitutet, Ewa Persson Göransson, också hon socialdemokratisk statssekreterare, utnämndes till chef för Statens institutionsstyrelse och Bo Bylund tillsattes som generaldirektör för Ams.
Förvaltningspolitiken förtjänar en central plats i det offentliga samtalet; ytterst handlar det om en viktig beståndsdel i det demokratiska styrelseskicket. Sverige behöver en självständig och effektiv statsförvaltning i medborgarnas tjänst. För det krävs bland annat ökad insyn och öppenhet i hur utnämningsmakten utövas. Folkpartiet har därför exempelvis poängterat att de kravprofiler som tas fram inför tillsättningar av högre statliga tjänster ska göras offentliga så att granskning i efterhand blir möjlig. Vi har också pekat på en modell med öppna utskottsutfrågningar av blivande myndighetschefer. Det skulle minska utrymmet för svågerpolitik och vänskapskorruption.
Jag vill ställa följande frågor till statsrådet:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att bringa regeringens utnämningspolitik i bättre överensstämmelse med grundlagen?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att reformera utnämningsmakten i riktning mot ökad öppenhet och insyn?