Regeringens strypning av mångfalden i medierna

Herr talman! Morgan Johansson har frågat mig om jag avser att stå fast vid en förkortning av avtalstiden för public service-företagen samt ett stopp för ikraftträdandet av de nya presstödsreglerna. När det gäller radio och tv i allmänhetens tjänst har regeringen föreslagit att nästa tillståndsperiod ska vara tre år i stället för sex år som tidigare beslutats. Den tidigare regeringen aviserade i sin proposition om villkoren för nästa tillståndsperiod att en särskild utredare skulle tillkallas för att ta fram förslag till hur ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna åstadkommas. Dessutom angavs att en uppföljning skulle göras under tillståndsperioden med utgångspunkt i omvärldsförändringar eller andra förändrade förutsättningar. Regeringen anser mot den bakgrunden att den tillståndsperiod som tidigare beslutats är för lång. Under den treåriga tillståndsperiod som föreslagits avser regeringen att ta fram ett brett beredningsunderlag inför den efterkommande tillståndsperioden där bland annat utvecklingsmöjligheterna för radio och tv i allmänhetens tjänst och frågor om effektivare resursutnyttjande ingår. Beträffande presstödet föreslår regeringen att ikraftträdandet av förändringarna i presstödet skjuts upp till ett senare tillfälle, inte att de nya reglerna stoppas. Regeringen ser presstödet som ett viktigt instrument för att upprätthålla mångfalden på mediemarknaden, vilket i grunden är en demokratisk fråga. Därför enades allianspartierna tidigt i budgetförhandlingarna inför 2007 om att riksdagens beslut att höja driftsstödet ska genomföras. Att Europeiska kommissionen ska granska om presstödet är förenligt med EG-fördraget förändrar inte regeringens inställning. Tvärtom arbetar regeringen nu för att övertyga kommissionen om att presstödet behövs. Kommissionens granskning kan dock ta tid. Att sätta i kraft förändringarna i driftsstödet i ett läge där hela presstödssystemet är föremål för kommissionens granskning är riskabelt och oansvarigt och kan leda till att de tidningsföretag som får presstöd kan tvingas att betala tillbaka delar av det stöd som skulle betalas ut. För många mindre tidningar med redan ansträngd budget skulle det kunna innebära en ekonomisk katastrof som regeringen naturligtvis vill undvika. Förslagen har lämnats av regeringen i budgetpropositionen för 2007 som för närvarande ligger på riksdagens bord. Regeringen har inte för avsikt att dra tillbaka något av förslagen. Däremot planerar jag att bjuda in representanter för de politiska partierna i riksdagen för information och förhandlingar, förhoppningsvis före jul eller när riksdagen inleder sitt arbete i mitten av januari, för att informera om arbetet i EU-kommissionen.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag kommer i mina inlägg att koncentrera mig framför allt på presstödsfrågan, eftersom vi kommer att få en debatt till som rör public service-avtalet generellt. Så vi sparar den diskussionen. Om man först ser till presstödet är det en grundbult i massmediepolitiken. Utan ett presstöd skulle vi snabbt få se tidningsmonopol etableras över hela landet. Vi har redan tidigare många sådana exempel. Men nu skulle vi också se, om man skulle få lägga ned och dra undan presstödet, att tidningar som Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet skulle få lägga ned, tillsammans med en rad socialdemokratiska tidningar och kanske en och annan kristdemokratisk tidning. Det skulle etableras tidningsmonopol över praktiskt taget hela landet. Det är viktigt att vi gör allt vad vi kan för att undvika en sådan situation, just för att slå vakt om mångfalden i medierna. Detta är inte något primärt socialdemokratiskt intresse, utan det är ett intresse, tycker jag, för alla partier, inte minst mot bakgrund av att det rör sig om att slå vakt om en gemensam mångfaldstanke. Det problem som nu har uppkommit är de frågeställningar som finns kring presstödet, framför allt i förhållande till EU-kommissionen. Bakgrunden är ganska konstig, om man ska vara ärlig. Vi gjorde en uppgörelse i våras om smärre förändringar i presstödet med brett politiskt stöd: socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater, dessutom med stöd av Vänster- och Miljöpartiet. Det var brett och blocköverskridande som det ska vara i sådana här sammanhang. Den förändringen i presstödet anmäldes sedan till EU-kommissionen enligt de regler som finns. Och det blev en skriftväxling under sommaren där kommissionen ställde ett antal frågor som sedan besvarades. Sedan hördes ingenting. Allting var, så att säga, frid och fröjd. Det blev val, det tillträdde en ny regering, det tillträdde en ny kulturminister som sedan avgick, och vi fick ytterligare en ny kulturminister. Ovanpå det får vi en budgetproposition. I den budgetpropositionen står det plötsligt att nu har kommissionen meddelat att Sverige ska ställas under granskning när det gäller just presstödsfrågan, hur det förhåller sig till statsstödsreglerna och konkurrensreglerna. Därför, säger regeringen, ska de nya reglerna inte träda i kraft. Det här kom som, vågar jag säga, en fullständig överraskning för de allra flesta, inte bara för oss socialdemokrater utan också för de riksdagsledamöter som företräder majoriteten för regeringssidan, som också, vad jag förstår, blev tagna på sängen. Det var konstigt i sig. Men sedan blev det konstigare och konstigare, ju mer tiden gick. När vi frågar efter underlaget till EU-kommissionens beslut, och om det finns något underlag över huvud taget, är det enda vi förevisas en dagboksanteckning från en tjänsteman på Regeringskansliet. Där skriver man att man har fått ett telefonsamtal den 20 september från EU-kommissionen att detta inte ska godkännas. Det är det enda underlag som man förevisar, en diskussion mellan tjänstemän på EU-kommissionen och Näringsdepartementet. Det är det enda som regeringsbeslutet baserar sig på. Efter de nya besked som vi får blir det sedan konstigare och konstigare. När vi ber om att få ytterligare underlag visar det sig att Regeringskansliet i sina kontakter med EU-kommissionen inte ens fått möjlighet att få en bekräftelse från EU-kommissionen på punkten att de ska granska det svenska presstödet. Mina första frågor till kulturministern är: Finns det över huvud taget något skriftligt underlag för att det nu ska genomföras en granskning? Finns det över huvud taget någonting att hänvisa till när regeringen nu föreslår att de nya presstödsreglerna inte ska träda i kraft?

Herr talman! Det är glädjande att höra att regeringen ser positivt på presstödet. Det är viktigt för demokratin och för det offentliga samtalet. Det är alltså 81 % av svenska folket som varje dag läser någon form av dagstidning. Sverige är unikt genom att vi har så många orter med två konkurrerande tidningar. Presstödet och public service är två viktiga ingredienser i ett brett utbud av medieröster. Vi har haft det sedan 1971 och det fanns med vid EU-inträdet, kanske inte omtyckt av alla men ändå accepterat. Det är inte så länge sedan vi i konstitutionsutskottet hade besök från Frankrike. Det var parlamentariker som höll på att arbeta med ett förslag till presstöd för deras räkning. Vi är alltså inte ensamma i Europa om att ge stöd till medierna. Ett flertal länder har stöd för att kunna behålla mångfalden. Jag satt med i utredningen som arbetade fram det förslag till förändringar som låg till grund för riksdagens beslut i våras om nya presstödsregler. Vi fick i två pm kallade Presstödet och förenligheten med EG-fördraget , daterat den 24 februari 2005, och EU:s regler om statligt stöd , daterat den 5 februari 2005, redogjort för kommittén hur förfarandet går till och att presstöd var godkänt av kommissionen. Det finns enligt pm:et fyra kriterier som ska vara uppfyllda för att åtgärden ska kallas ett statligt stöd i fördragets mening. Enligt detta pm är inte fjärde punkten, samhandelskriteriet, uppfyllt med tanke på att svenska språket endast talas i Sverige. Min första fråga är om ministern delar uppfattningen att vi inte uppfyller det fjärde kriteriet? Den information vi har fått i Presstödsnämnden och i konstitutionsutskottet om hur man hanterar ett tillbakadragande av notifikationen om ändringar väcker också många frågor. Men det har Morgan Johansson tagit upp. Jag är också fundersam och undrande till det. Känner ministern att frågan har hanterats på ett korrekt sätt, och hur kommer ministern att gå vidare? Kan man acceptera att grunden för ett regeringsbeslut är ett telefonsamtal från någon som inte ens har rätt att teckna firma för kommissionens räkning och följaktligen inte kan framföra det som har sagts skriftligt? I lördags lyssnade jag på reprisen av programmet Vår grundade mening. I programmet uppges att Sverige har fått ett halvårs uppskov och att det ska vara en snabb utredning samt en dialog inom EU om vad kommissionen kan acceptera. Vi ska med andra ord motivera det stöd vi har och förhandla med kommissionen. Den 9 november hade vi besök i konstitutionsutskottet av representanter för departementet. Vi fick delvis information kring detta, men inte så tidssatt och inte det som framgick av ett radioprogram att utredningen ska innehålla. Min fråga, som också tangerar Morgan Johanssons, är därför: Har det kommit något officiellt dokument där EU-kommissionen preciserar sina krav på ärendets framtida hantering från Sveriges sida och när det i så fall ska presenteras för kommissionen?

Herr talman! Notifieringen av presstödssystemet väcker en hel del principiella frågor, nämligen frågor om kompetens. Är det något som intresserar mig så är det just kompetensfrågor. EU och EG har ju ingen som helst kompetens inom den nationella mediepolitiken. Däremot finns det sådan kompetens när det gäller gränsöverskridande aktiviteter, till exempel i tv-direktivet och i den lagstiftning vi har när det gäller elektronisk kommunikation. Men i grunden har inte EG och EU med den nationella mediepolitiken att göra. De ska alltså inte lägga sig i det här. Inte heller när det gäller statsstödet har man en generell kompetens. I artikel 87 i EG-fördraget står det: Om inte annat föreskrivs i detta fördrag är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag detta än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion oförenlig med den gemensamma marknaden - när jag kommer så långt kan jag säga att det där inte verkar särskilt bra, men då ska man läsa slutet av meningen - i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Min fråga är: Hur påverkas handeln mellan medlemsstaterna av presstödet till Hemmets Vän eller ens till Svenska Dagbladet? Jag kan inte se någon sådan påverkan. Därför är det väldigt viktigt att vi inte är flata mot kommissionen. Varje sådan organisation som EU-kommissionen är tenderar att ständigt lägga under sig nya områden, att vidga sitt kompetensområde. Det hette ju i regeringsförklaringen att vi skulle ha ett smalare men vassare EU. Det förutsätter att vi har vassa medlemsstater som ser till att EU blir smalare och håller sig inom den ändamålsenliga nivån för sin kompetens. Nu är läget som det är. Jag är mycket angelägen om att man ser till att det blir en snabb process, därför att det är många företag som drabbas av förseningen. Man hade räknat med att få stödet. Och jag kan säga att jag också var något förvånad över att den gamla regeringen över huvud taget notifierade systemet eftersom grundprinciperna sedan tidigare är godkända.

Herr talman! Nyheter är gratis men god journalistik kostar. Kvalificerad samhällsbevakning kostar mycket pengar. I det här landet har vi vant oss vid att ha en mycket god samhällsbevakning. Likväl är det på det sättet att väldigt många tidningar har avlidit. Tidningsdöden grasserade häftigt under framför allt 1950- och 1960-talen. Den stoppades upp lite grann så småningom. Jag ser presstödet, särskilt i den form det har nu, som en nödlösning. Den allra senaste presstödsutredningen ligger ganska långt efter den som är refererad i 1971 års riksdag av Per Ahlmark, Sten Andersson med flera och som hade en annan utgångspunkt, nämligen att pressen var väldigt partipolitiserad. Så är det inte längre. Nu sitter vi med de tidningar vi har. Och jag har den ibland tveksamma äran att sitta i några av de ägarstiftelser som hanterar socialdemokratiska, centerpartistiska och liberala tidningar i dagens läge, dock icke några moderata för närvarande, sedan Västernorrlands Allehanda i Härnösand blev liberal. Det är klart att förslaget att hålla inne de ytterligare pengarna är ett bekymmer för de här tidningarna. Det kan man inte säga någonting annat om. Förfrågan om att EU ska godkänna detta förefaller mig vara en omväg när det gäller att komma vidare från den nödlösning som trots allt hela presstödet är. Men vi behöver en ordning i det här landet som bland annat Lotta Edholm i en tidigare pressutredning var med och beskrev. Vi behöver just den kvalificerade samhällsbevakning som marknadskrafterna inte alltid i alla delar kan ta upp. Jag vill dock påpeka, herr talman, att det finns positiva saker i det här landet. Bland annat har det kommit en uppgift om att VLT-koncernen på ett ställe i landet prövar att ge ut en prenumererad tidning. Det är mycket bra. Det görs utan presstöd. Vi får se hur det går. Jag skulle vilja se nya initiativ på området som inte bygger helt och hållet på presstöd. Jag tycker att man måste skilja på olika sorters presstöd. De mindre tidningarna med mycket små upplagor, som därmed också är ganska lokala och ofta annonssvaga, har sammantaget en betydande läsekrets. Det är viktigt att vi ser till att de också får möjlighet att överleva. Deras läsare sätter stort värde på dessa tidningar. De skulle inte ha tidningarna om de inte satte stort värde på dem. Därför är det viktigt att skilja ut de olika delarna av presstödet, mellan storstadstidningarna som skulle klara sig bättre utan och de mycket små tidningar som dessvärre är beroende av stödet. Centerpartiet har en lång rad sådana tidningar, och även Folkpartiet och Moderaterna har några sådana tidningar.

Herr talman! Det var en intressant interpellation. Jag har läst den, och jag har läst svaret från ministern. Jag måste säga, herr talman, att jag är nöjd med svaret som ministern har gett i frågan. Det understryks där att det är ikraftträdandet av förändringarna i presstödet som skjuts upp till ett senare tillfälle, inte att de nya reglerna stoppas. Jag noterar också att det framgår i svaret att syftet med presstödet är att vara ett instrument för att upprätthålla en mångfald på mediemarknaden - i grunden en demokratifråga. Det framförde också interpellanten i sin interpellation. Jag accepterar den åtgärd och den orsak som har angivits. Men jag utgår från, herr talman, att regeringen i det fortsatta arbetet och i kontakter med EU-kommissionen står på sig och - som tidigare talare har sagt - hävdar den svenska linjen i synen på presstödet och att därmed de nya presstödsreglerna ska träda i kraft snarast möjligt. Jag vill understryka att jag är nöjd med det svar ministern har gett.

Herr talman! Jag begärde ordet för att något stilla Morgan Johanssons oro över nedläggningen av Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet - som en fortsättning på det svar som statsrådet gav. Det är inte bra att gå omkring och vara så orolig som Morgan Johansson är, men han är det dessutom på felaktiga grunder. Svenska Dagbladet kommer inte att läggas ned, även om man skulle gå på en mer radikal avskaffandelinje än den statsrådet antyder. Det var den linje som Moderaterna och Folkpartiet drev i en reservation i den senaste presstödsutredningen. Det är väl ingen hemlighet att det inte är den reservationens politik som regeringen nu genomför. Det vi tänkte oss i den reservationen var en nedtrappning under mandatperioden och dessutom ett avskaffande av reklamskatten. Det handlar inte om ett rakt avskaffande. Det var bra att statsrådet nu satte ned foten när det gäller den borgerliga regeringens politik. Jag hoppas att vi under mandatperioden kan komma vidare i presstödspolitiken.

Herr talman! Det är trots allt roligt att så många vill delta i diskussionen. Frågan är inte helt enkel. Morgan Johansson skriver i sin interpellation att han tror att den nya regeringen vill göra sig av med presstödet för att på det sättet komma åt de tidningar som inte är moderat- och folkpartiröster. Jag hoppas att Morgan Johansson inte står fast vid den åsikten fortfarande. Så är faktiskt inte fallet, i synnerhet inte om man betänker att de tidningar som får det största presstödet, de som Mats Johansson var inne på, Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet, trots allt väl får räknas som borgerliga. Nu vet jag inte riktigt om jag ska klara av alla frågorna på en gång, men stöd som inte har godkänts kan inte betalas ut. Det är bara att följa reglerna. Notifieringen, anmälan, som vi återkommer till hela tiden, och som gjordes av den förra regeringen efter det att riksdagen fattat beslut om presstödet, skedde därför att så är kraven. Det står att alla planer på att bevilja nytt stöd ska anmälas till kommissionen och får inte införas förrän kommissionen har godkänt det. Det beror bland annat på att det är fråga om en så pass stor ökning, drygt 10 %, av det presstöd som betalats ut. Det är ingen hemlighet att det finns en stark kritik, misstro, inom kommissionen mot den formen av generella stöd. När det gäller samhandelskriteriet, Helene Petersson och Ingvar Svensson, har jag fått besked om att det är uppfyllt. Frågan ligger, som bekant, både hos Närings- och Kulturdepartementen. Det pågår nu en inledande dialog på tjänstemannanivå i syfte att göra klart för kommissionen var vi står i frågan. Det handlar om - som några av talarna har varit inne på - den stora grupp tidningar, ett femtiotal av dem som får presstöd i dag, som är riktade framför allt till glesbygden. De kommer ut sällan, och de betyder mycket som en röst just där. Kommissionen kände till frågan om presstödet när vi gick med i EU 1995. Men sedan dess har det skett en hel del förändringar. Höjningar har gjorts, och det har kommissionen också känt till. Men nu ser situationen lite annorlunda ut, bland annat beroende på att det finns internationella pengar i sammanhanget. Schibsted är en viktig aktör på marknaden. Därmed kommer frågan i ett lite annat läge. Det handlar inte bara om en rent svensk fråga. Jag tror att flera kommer att komma in i diskussionen, man jag kan garantera att vi faktiskt gör vad vi kan i diskussionerna. Det är en tuff debatt vi har att föra. Men vi för debatten utifrån att vi ska värna mångfald, pressens frihet och flera röster i Sverige.

Herr talman! Det känns bra när kulturministern försäkrar att man verkligen står fast vid presstödet och att det är en linje man tänker driva. Det finns inget syfte från regeringens sida att göra sig av med presstödet. Där har vi haft olika uppfattningar. Jag vet att Moderaterna tidigare har haft en negativ inställning till presstödet. Det var kanske den uppfattningen som jag läste in i besluten. Nu säger Lena Adelsohn Liljeroth att det inte är så utan att här står regeringen fast. Det får vara bra med det. Det finns naturligtvis mycket kritik om hur ni har hanterat detta hittills. Jag behöver inte vara kritisk i överkant, men jag kan berätta vad vi hade gjort i samma situation. När EU-kommissionen kommer med en framstöt, via ett enkelt telefonsamtal, hade det första vi hade gjort i ett sådant sammanhang varit att säga: "Stopp och belägg! Vi gör ingenting förrän vi har fått ett formellt beslut med ett ordentligt underlag att ta ställning till." Det andra vi hade gjort hade varit att ta kontakt med riksdagens partier och sagt att det finns ett problem med EU-kommissionen och att vi gärna ser att de är med och följer detta. Inget av detta har den nya regeringen gjort utan man har gjort precis tvärtom. Man lade sig först platt för EU-kommissionen och sade att man inte kunde genomföra den förändring som var tänkt från början. Man lade sig platt och skrev in detta i budgetpropositionen utan att egentligen begära något mer underlag än detta telefonsamtal. Sedan sade man inte ett ljud, inte ens till de egna riksdagsledamöterna. Bara det är uppseendeväckande. Nu vet jag att detta kan skrivas framför allt på det konto som hörde till den kulturminister vi hade i nio dagar, Cecilia Stegö Chilò, och inte på Lena Adelsohn Liljeroth. Men nu har Lena Adelsohn Liljeroth chansen att reparera hennes misstag. Om vi nu ska se detta som historia och i stället försöka se framåt, vad är det då vi ska göra? Det första vi ska göra är förstås att ifrågasätta kommissionen. Det finns, som jag förstår det, inget formellt underlag för regeringsbeslutet att inte låta de nya reglerna träda i kraft. Det enda som finns är ett telefonsamtal som EU-kommissionen inte ens vill bekräfta med skrivet material. Det är mycket egendomligt. Som vi tidigare har hört finns det heller inget rättsligt stöd för kommissionen att agera på det sätt som man har gjort, därför att detta är en nationell angelägenhet, inte en EU-angelägenhet. Det första vi ska göra är alltså att ifrågasätta kommissionen och sätta kraft bakom orden. Det andra är att vi ska låta den reform som vi kom överens om i våras träda i kraft. Om EU-kommissionen ska se över hela principen med presstödet, hur den förhåller sig till statsstödsregler och konkurrensregler, kan det kvitta om det är de gamla eller de nya reglerna som gäller. Det är själva principen som EU-kommissionen, som det hävdas, ska granska. Det tredje är att vi ska agera ganska snabbt. Det sades på en föredragning i konstitutionsutskottet att ni tänkte vänta till våren. Då skulle ni inleda en dialog med EU-kommissionen. Det tror jag ger helt fel signaler. Vi måste vara aktiva i den här situationen, inte passiva. Min erfarenhet, efter att ha haft en hel del att göra med både EU-kommissionen och ministerrådet, är att ett land som inte står på sig och inte står fast vid sin linje snart kommer att blir fullständigt överkört. Här finns det all anledning för Lena Adelsohn Liljeroth att agera med kraft för de svenska intressena och att också samråda med partierna i riksdagen. Om jag uppfattade det riktigt är det ett sådant samrådsförfarande som hon nu tänker sig att inleda med riksdagen, och det välkomnar jag.

Herr talman! Jag måste återvända till det fjärde kriteriet. Jag fick svaret från ministern att hon anser att det är uppfyllt. Jag läser här om samhandel: Stöden måste ha en potentiell påverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Jag är tveksam till om det kriteriet är uppfyllt, om våra svenska tidningar som uppbär presstöd verkligen kan påverka konkurrensen mellan medlemsstaterna, eftersom det är något som händer bara inom Sverige. Därför ställer jag frågan igen: Uppfattade jag ministern rätt att det fjärde kriteriet verkligen är uppfyllt? Jag vill också återvända till intervjun i radioprogrammet Vår grundade mening. Tidningsutgivaren, som också blev intervjuad, ser också en risk för att stödet kan försvinna och att det uppfattas som att Sverige ser som sitt uppdrag att förklara stödet bättre och vässa argumenten, medan det kommer signaler från kommissionen om att de förväntar sig en helt ny utformning av stödet. Hur ser ministern på dessa orostecken? Finns det risk för att kommissionens agerande kan tolkas på olika sätt? Finns det fog för den oron? Jag vill trycka på det samarbete och samråd som vi haft i frågan under hela utredningen och under riksdagsarbetet. Vi måste agera snabbt och kraftfullt, för det är oerhört många tidningar som är bekymrade över detta och som kanske kommer att få sin verksamhet helt raserad och inte kommer att kunna fortsätta.

Herr talman! Jag är tacksam för att statsrådet vill ta initiativ till ett samrådsförfarande när det gäller den fortsatta processen. Det är viktigt att det sker skyndsamt. Jag blev något förvånad över statsrådets uttalande om att samhandelskriteriet är uppfyllt. Är det så är det kört. Då kan vi inte ha något presstöd. Förmodligen menade statsrådet att det kan ligga i gränsskiktet till att vara uppfyllt. Det kan inte vara så att det är uppfyllt, för då kan man inte ha den här formen av stöd alls. Den intressanta frågeställningen, som jag inte kan rikta till statsrådet utan möjligtvis till kommissionen, är varför kommissionen inte har upptäckt detta tidigare.

Herr talman! Jag hade inte planerat att delta i den här debatten, men eftersom jag märker att en stor del av diskussionen handlar om saker som utspelades när jag var kulturminister vill jag gärna engagera mig i den. Det gäller tidsfrågorna. Morgan Johansson frågade om det finns mer underlag än telefonsamtalet och anteckningen om telefonsamtalet. Frånvaron av ytterligare underlag i svaret på Morgan Johanssons fråga gör att jag känner mig lite extra störd. Vi vet nu att telefonsamtalet kom den 20 september. Då var jag kulturminister. Jag var kulturminister fram till fredagen den 6 oktober kl. 12, fick jag lära mig. Under hela den tiden var det ingen i min omgivning som uppfattade detta telefonsamtal som så allvarligt att de behövde informera ministern. Jag fick aldrig veta något om telefonsamtalet. Den slutsats som jag drar i efterhand är att organisationen inte uppfattade detta som så särskilt allvarligt. Fredag kl. 12 hade ministern inte fått höra ett ljud. Nu får vi veta att måndagen den 9 oktober - det var bara en helg däremellan - meddelar man kommissionen att man återkallar det hela. En information som inte var tillräckligt viktig för att informera ministern blir på nolltid så viktig att man meddelar EU-kommissionen att man vänder upp och ned på hela riksdagens beslut som fem partier stått bakom. Jag får inte detta att gå ihop. Jag tycker inte att det verkar ha gått till på det sätt som det ska. Jag noterar i kalendern att mellan fredag och måndag finns ju ingen torsdag, så det kan inte ha passerat något regeringssamråd. Jag skulle gärna vilja veta mer om hur det här har gått till. Jag inser att detta inte är en personlig fråga till Lena Adelsohn Liljeroth, för hon är i alla händelser helt oskyldig. Men hon är ansvarig för att frågan kan få en fortsatt process som inger förtroende och kan undanröja misstankar om att detta är något som det kanske inte är i verkligheten. Vi är rätt många som tycker att det är något underligt i hela det här.

Herr talman! Jag ska gå tillbaka lite grann i tiden - det är många olika tidsaspekter - för att redogöra för vad som skedde efter det att riksdagen fattade beslut om det utökade presstödet. Det står i propositionen att den dåvarande regeringen avsåg att anmäla förändringarna till kommissionen och att ändringarna förutsatte ett godkännande från kommissionen. Dessutom angavs: Om kommissionens behandling av ärendet innebär att tidpunkten för ikraftträdandet behöver ändras avser regeringen att återkomma till riksdagen. Detta apropå att det skulle var konstigt. Denna medvetenhet fanns alltså uppenbarligen redan innan. Flera har varit inne på detta med samhandelskriteriet. Jag har missuppfattat det. Det är inte uppfyllt, och det är kommissionen som beslutar om detta. Så har jag klarat ut den delen. När det gäller samtalet kan jag naturligtvis inte säga så mycket eftersom jag inte fanns med där, men enligt vad jag har hämtat in är det inte några märkligheter. Både Leif Pagrotsky och Morgan Johansson, som har varit med länge, vet säkert att ett telefonsamtal är någonting som är kutym - det är åtminstone uppfattningen på departementet - och att man bara skickar brev när beslut redan är fattat. Samtalet den 20 september hade innebörden att detta inte längre var möjligt och att man måste se över det utifrån den anmälan som hade gjorts under sommaren. Det finns paralleller till den så kallade hanteringen. När det handlade om stormen Gudrun, som en socialdemokratisk regering fick hantera, drog man också tillbaka anmälan efter ett telefonsamtal. Det gjordes också en del justeringar och ändringar varpå man återkom till kommissionen. Nu låg det varken hos Leif Pagrotsky eller hos Morgan Johansson men så var faktiskt fallet. Det här är inte någon märklighet. Det är ju faktiskt så att det pågår en dialog, och vi kommer att återkomma om detta. Jag är glad att Morgan Johansson också uppfattade att vi kommer att bjuda in representanter för de olika riksdagspartierna för att i detalj gå igenom och resonera om de här frågorna, förhoppningsvis redan före jul. Mycket mer kan jag inte säga just nu.

Herr talman! Jag tror att alla som lyssnar till diskussionen förstår att det är en smula rörigt när det gäller hur det här har gått till. Jag tror inte att det är så många som är tillfredsställda, jag är det i alla fall inte, med beskedet att det ska räcka med ett telefonsamtal från EU-kommissionen för att man omedelbart i praktiken ska upphäva ett riksdagsbeslut som fattats med bred majoritet, en blocköverskridande sådan. Det är inte tillfredsställande, varken politiskt eller ur statsrättslig synvinkel. Jag upprepar vad jag sade tidigare, nämligen att om vi varit kvar hade vi inte låtit oss nöja med detta. Då hade vi sagt: Kom tillbaka när det finns ett formellt besked, när vi till exempel vet vem i EU-kommissionen som har fattat det här beslutet. Inte ens det vet vi ju. Och vi vet inte på vilken nivå det skett, om det är kommissionären som har agerat eller en enskild tjänsteman på EU-kommissionen. Vi vet knappt ens vilken avdelning på EU-kommissionen det är som har agerat. Också där har det ju varit en diskussion. Varken jag eller Leif Pagrotsky är ju nybörjare i kontakterna med EU-kommissionen. Vi har jobbat med EU-kommissionen och med ministerrådet under många år. Sådana här saker har kommit hela tiden. Vid vartenda tillfälle som det kommit upp en frågeställning från EU-kommissionen har vi varit väldigt noga med att alltid försöka slå vakt om svenska intressen och inte omedelbart vika oss. Jag har ett exempel: Internethandeln med alkohol. Jag hade ju hand om alkoholpolitiken under fyra år. Det var en ständig konflikt med EU-kommissionen och också en ständig konflikt med starka intressen. Vi valde att stå fast och kommer nu, som det ser ut, i bästa fall att vinna domstolsprocessen om Internethandeln. Återigen: Står man inte fast vid en svensk linje finns det en risk att man blir överkörd. Nu får vi se. Nu signalerar Lena Adelsohn Liljeroth att hon vill inleda ett samråd med övriga partier i den här frågan, och jag tror också att hon uppfattar signalerna från den här debatten väldigt tydligt, det vill säga att det finns ett stort tryck i riksdagen för att man agerar starkt för svenska intressen här.

Herr talman! Lena Adelsohn Liljeroths svar gör mig faktiskt inte mindre utan mer nervös för vad det här handlar om. Fredag kl. 12 var detta telefonsamtal inte viktigt nog för att informera ministern. Det var inte ens tillräckligt viktigt för att informera statssekreteraren. Måndag är det mycket nog för att vända upp och ned på ett beslut som en nästan enig riksdag har fattat. Så säger Lena Adelsohn Liljeroth: Pagrotsky har varit med förr. Han vet väl att det är så här det går till. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag har varit handelsminister i åtta år, varit ansvarig för den funktion som innefattar att man notifierar EU-kommissionen om saker som innebär att man eventuellt snedvrider den inre marknaden. Jag har varit näringsminister och konkurrensövervakare, och jag har faktiskt aldrig varit med om något av det här slaget. Den här sortens snabba vändning, den här sortens, låt mig tyvärr använda ordet "kuppartade", hastighet är något nytt för mig. Jag är ledsen att inte Lena Adelsohn Liljeroth tog chansen att å regeringens vägnar undanröja misstänksamheten om att det här döljer sig mer än det som synes framgå av materialet. Jag har aldrig varit med om något liknande. Ett samtal som inte är tillräckligt uppseendeväckande för att ens informera statssekreteraren på 16 dagar blir på dag 18 viktigt nog för att vända upp och ned på hela verkligheten, hela presstödet. Det går inte ihop, Lena Adelsohn Liljeroth. Gå hem och forska efter hur det här har gått till. Annars får ni leva med en fortsatt misstänksamhet om att det här är partipolitik och inte EU-politik. Det är de som hatar presstödet som har varit i farten, inte EU. Det är den slutsats som i så fall hänger i luften men som jag hoppas att vi kan få skingrad. För det vore väldigt otrevligt om det förblev på det viset.

Herr talman! Nej, det är inte fråga om en kupp, förhoppningsvis är det fråga om olika missförstånd som jag hoppas att vi kommer att kunna reda ut så snart som möjligt. Frågan är också, jag tror att det var Morgan Johansson som ställde frågan, var beslutet egentligen låg. Det är inte hos kommissionären utan hos generaldirektoratet Konkurrens. Det är därifrån som samtalet har kommit. Varför det tog denna tid, över sommaren, vet jag inte. Men vi kommer att återkomma till frågan så fort det över huvud taget är möjligt. Men det är alltså inte fråga om en kupp. Förhandlingar pågår - inte i syfte att ta bort presstödet utan för att värna de svenska reglerna. I Danmark har man lyckats med förhandlingarna. Man har fått ändra delar av presstödet, men det handlar fortfarande om i stort sett samma belopp om än med en lite annan inriktning. Så jag hyser ändå goda förhoppningar om att det här ska gå bra.